reYPetYYYTY v NESS 21: - LAHOLMS. TIDNING: > metan ae rreeveveeeveveeveevmeyYeYYYYYYYEVYYYYYTYYYTYFYFFFT EEE TTYYVYPSYTFPPV Potatishiälpet p Pål herrgåt rden - Av: Källe - mid d pötalisskördeh på herrgården, i går. Långt frain I oktober månad stod det stora fältet oplockat ned den svarta, frostbitna blasten tätt ”;efter jorden. Rättare Månsson hade ” "ränt omkring i byn och sökt leja " folk, men. det var inte så lätt, här alla, hade bråttom med'sin egen potatis, och ingen var "förresten så I Det hade blivit ovanligt sent - AS Al Dalen ” " Oktobersolen yst blank" och "nådig på 'patrons frostsveddå por tatisfält, där en lång, brökig rad flickor och gummor följde de 'upp- körda rådérnå med” sitsarna i väd- ret. Flickorna körta 'kjolstumpar stramade upp sig så högt att den rödhårige Xalle, "som ' skötte om korgflyttningen, inte kunde låta bli ätt snegla både” till och tätt. Och värst pigg på att gå på dags till Herrgårn; Det hade varit ett länge med patronhs ekonomi och det . var svårt att få ut några kontanter . mumera, Förresten hade herrgår- . dens arbetsstyrka smultit samman till rättare Månsson, som' egentli- gen . bara ” hade” titeln kvar, men "mest, fick högga. i själv med uté- rättare” : gom skötte: om uppkörningen, . kunde inte låta bli att känna sig både stolt och belå- fen .med att hans Anna var klädd 4 ett par ljusblå 'overalls, som skyd- "dande! stramade åt .hefines : rund- hylta former. Aila flickorna ' gick i 'mitten' och ytterst på båda flyg- larna hukade hågra gummor i huc- kel' och långa, grådaskiga släpkjo- jobbet, "ett par. tillfälliga arbetg- krafter och så ynglingen Kalle, som, lar.. Det, var länge" sen: det hade "Ihur vår Herre Jesus såg ut; då s gelisterna berätta icke öm, hur körde imjölkskjutsen och hjälpte; varit: så här livligt 'på någon” av till med litet ; av: varje, Men "nu herr patrons rötiga åkerfält.. :Hac- + måsté potatisen ' ur jorden; innan korna. blänkte 'i solen, potatisen det frös” till, och rättare Månsson [ smattrade 1 vid nedslagen i korgarna Kd stövlade in till patronen en. dag , och glada flickskratt ekade vitt om- [oss på så. vis tre , Gamle "patron ' rev 'sig/ i 'dét grål huvudet ; och 'var. lika. bekymrad - han, Han såg tämligen måläten ut, ty "det var länge sedan, det "började växa, törne: och tistel. på. herrgår- , fa dens åkrar "och affäreria : barkade ; att vi får ställa till ett 'potatishjälpe när det, är så svårt "att. leja, folk, i sade paffön ch såg, spörjande, på or Ja, : tänkt på "också, a men då får patron ' bjuda på både mat. å kaffe, mente RS Jar ”ktiniigivin. Mi ta och glakta ett lamm: i. lilla, magra, som ändå int och sen får köksan, Mathilda, laga med det: övriga, Och så ”får Månsson ställa: ' om "och. buda, så kt Vi tar. väl ' bara. fruntimmer då, : bade: Månsson och snurrade MN "mössan på tuned, Dom ä tjänli. han ycker bäst, svarade patron en - smula, otåligt och. återtog.:sitt.ar- " bete med att summera i en'gåm- mal kladd, som var hopplöst hop- trasslad, . in Rättarh knäade ut igen och gick raka vägen: ner till! sitt rum; Där tvättade : han "sig, bytte” om kläder . och. skrapade ; av aden kardvassa » skäggstubben, tände ; en" halvrökt -.. Cigarr och stövlade iväg mot byn. 0 Han” kora inté' tillbaka förrän . grötdags: om kvällen, men då hade "han skrapat ihop feråtorl kvinhligå plockare till hjälpe både unga och gamla, ' SN < Köksan,' den något ålderst! gha « och trumpna Mathildä; var vid då- ligt humör; för besväret med! det där 'potatishjälpet ' och Kunde | inte låta bli att ge Månsson en ”gliring. S— Du "glömde välan inte å' be - Erlandssons "Anna borta på Lötor- pet, sade” hon' med ett. fnenånde « ögonkast "åt de 'andra : vid bordet. .. Månsson ryckte till och "sväljde "en sked skållhet” gröt så hastigt att > han blev ' pionröd i ansiktet av . Smärta och bums måste till vatten- spannen och svala av med en slurk. ' : Mjölkpojken, den födhåtige Kal: i kring, omväxlande med en och an- i dagars potatishjälpen, ni | muntert, arbetsfolk på sin åker, rä- nan >» vissturmp ur senare tiders I dansbanerépertoar. > Flicksnattret gick som ett surr, utefer, linjen och rörde . sig om 'senaste dansen. och erövringarna bland” kävaljere rna: i orten, Kors, vad, "det : gick" lätt -att arbeta så här i Hock, mot” att g hemma på 'åkern' i 7, Detta var. ju rent. som en "fest. Till och méd de 'gamla" grå Jång- Kjolarna "spottade ' upp sig och ”fris- kade” upp. gamla minnen” "om forna var "unga och stolliga. flickor . knogande ; med . kaffekittlar och ; brödkorgar.: ;'och-.det . dukades upp på renen; Ett par av flickorna dansade tvärs över' åkern, upp till rastplatsen. Och : sedan gick det på nytt, fåra upp och ner, under slam- mer och skratt: Å » Fram på middagen kom "patron själv her på åkern för att: titta på arbetet. "Dagen - till: ära hade. han tagit på sig de: gamla" jaktdamas- 'kerna med . spännknäppen”” ock "i handen, hade han sin ålderstig pa- tronkrycka av ek: Med den käppen hade han satt fart på många dräng- ar. och. stätate: U form glanstider > men. nu. Teen 4 När han såg ah långa linjen av tade- han : upp ryggen” och” de grå knävelborrarna borstade” "upp. sig under; näsan. ga Hm, jde här; det var ju nära på som i 'for- na tider, då hérr patron var en rik- tig patron och ,hans" gård en riktig gård Då. korna stod ir långa ra: der uppe "i. ladugården och folket bockade ute på fälten när han. kom körande i den lätta ' 'giggen” SÅ Med ens blev gamle" patron ännu ett streck Takare i i ryggen och an- såg ut. som ett snett leende. Han blev. med, en. gång på gott humör och ekåpken gjorde vida svängar i Ipften: Men "så med ens ryckte han upp sig' ur dagdrömmarna och kom ihåg, att herrgården bara "hade" ett tiggehjälpe. för att. få "potatisér : "I nätten,-så länge Han fick verka, F. Så kom köksan och et par Föks- lesdragen' 'slätade tt i något, ' sori | urj: "Jesus gråter, helgar och - undervisar. Det sägs, "att ingen säkert vet, han. tevde här på jörden; ”Evah- Han såg mt utah om, hurudan Har vari, Vad färg Hans ögon hade, det vet vi icke, men: att Han kunde" giva” en syndare en så" kärleksfull blick; att denne blev en”ny människa, det vet vi. Oni Han” hade en vacker och klangfull. stämma, "det ' vet vi icke, : : men att Han kundertala så, att Häns” Örd” ärd” levande och verksamma : än 'i:dag, dett vet vi” Men. traditionen har än- da sedan” apostlarnas dagar be- varit "minnet av, hur. Han ' såg ut och alla' känna vi igen Jesös på många vackra tavlof'i kyr” kor; börnehus och annorstädes. Och: alla kristna: ha, en bild av Jesus i:sina hjärtan. Varje” 'sön- dags ' evaligelium - "skänker 'sitt särskilda bidrag till. vår Jesus- bild, 'Och evangeliet på 10 sönd. efter Tref, berättar om 'tre sa- ker 'som: Jesus gjordé” 'och ger Ar gi. .Jesus= lv Jésus" grät. Förunderligt, ve: rät, > Man > . måste fråga! Värfö; grät "Jesus? När! gråter : ? När. det är för ra! Nä "det varit förgäves! Då E gråter. .en. människa, då grät J ec 1 Sålänge, Han fick: samla "| människorna : "och : predika för ; dem =-om Guds Rike och: vägen | dit, medan Han" fick. böta deras sjuka,” upprätta deras fallna, ta emöt.en sökande Nikodemuus:i Men när Han "såg att det var förgäves, är. Han tånker på Je- nisalerh, : som ' icke kände: äkta på den tid, det vär sökt; när Han ickes kund göra: ”mer;: då - grät Jesus a . De är a möjligt. annat. än, hördet Hur skall det gå med Eu ropa, men "den s. k kristenhe: örfärlig" sådd: är tryck, at och kall: själviskhet och” maktlystnad. (Vad Har k skördeh icke: bli till, sist! ”; Hur som vilja” vara "kristna | nia Hans häri, öm Låter . vi; ; vårt? ljus. lysa: inför människorna", ; 'så att de se. våra Fader som är i himmelen? Eller ärd vi sådaria att. vi: drä "skar över "det kristna” haninét.; Tänk [ Han men — kan: Han älska dig. ined glädje: eller mår ste Han älska , dig med: sorg? En 2, Jesus renade templet. Det vär: en” .kärlekshandling för. att ri dda' tem let:"Varjé döpt mänz upp mot gården med. långsamma steg i den tunga' myllan MEN . : Efter kvälls ; hade. rättäre > le, flabbåde'högt,. vilket 'r de ' honom eh spark på skeribenet av rättarh stövel under bordet, ” " Alla hade reda 'på at - sedan länge vår kär över öronen i 7 Erlandssons Ånna på Lotorpet och köksans gliring träffade prick. — Angår dä dej, Mat-Hilda, sade Månsson förtrelad. Tror då kånske inte att Hon” ä lika god att "plocka potatis som de andrä. Hon ä då åtminstone inte för i tjock ? å böja sej som en del än. . gp näRng NA ”Mozigon. STILLA MORGON. ALLTING 'ÄR SÅ TYST: FÅGLARNA KURAR PÅ” , Sp ev ÄKOcEN" STAR NYTVÄTTAD ÅV NATTENS DAGG NU: SMEKT Av SOL, ' PRISMAGLITTER FRÅN : MILJONER VATTENPÄRLOR » GENOM. DIMMORNAS OFFERRÖK. " Gustav Dahlin." 4 :| gammorna satt i köket hos Ma- I möbler och lyssnade förstrött till | ra salen och glada gäster stimmade Månsson . låtit mjölkpojken : Kalle kila bort åt byn och buda en spel- man och samtidigt säga åt pojkar-|' na att där skulle bli dans på det |: gamla 'sädermagasinet. Och medan thilda' och lapade kaffe och skval-]. letpratare, : tågade flickorna: med Månson :i teten bort till magasin? byggnaden. Och så snart spelman- nen med sällskap anlänt, var ”dan- sen i full gång. Det var avslutning- en på dagsverkshjälpet och 'det 'bäs- ta av alltihopa; Musiken från det mångradiga klaveret och trampet och stojet från de dansande nåd- de ända, upp i den gamla herr- gårdsbyggnaden. Där satt gamle patron i ett rum med slitna schagg ungdomens stoj borta i magasinet under det han sög på en snörv- lande pipa. . ” ov -— Ack ja, det var en tidn när... En tid, när fortepianot klang i sto- ji rummen. När klristallen klirrade och vnerna glödde och ortens pa=- troner , och herrskapsfolk trängdes i salarna. När godsfrun var en ung, charmans värdinna och patron själv en överdådig värd. Det var många år sen hon dog nu, frun 'och sedan jorden. Gamle "patron sjönk . ihop ” igen, han sänkte käppen, och. vand: rade resignerad tillbaka över "åkern " "bitarna" styckats ifrån .öch ”såls och nu var det” kara en tidsfråga, "när återstoden: av, den; ;gamla herrgår= den skulle ryka: ined.". - Zn an med än "smäll i golvet. Så reste han sig "nödosaimt och ned « ehs skrat- Han kom att tänka | på när han förr hade sködefest för hundra per- söner: och nu — tiggehjälpd för att, plocka upp ”stna fattiga potäter.',' ”Barmhärtigast att sig från” alltihopa. Men frånt på na rätare Månsson " sövlande , knaggliga byvägen hem i mörkret sedan han-följt Anna ända hem till Lotorpet. Han var vid gott humör och 'rätt som det var började här sjunga på én Visa! En gamråal, känd visa, som égentligen borde Passat! bäst att ingå i progråmmet för Ker- 'rarha I våra vägstyrelser, påmin- nande dem om deras plikt... Hen det funderade nog nte Måns- son på när han klämde : i . vän, . Den är. både stenig och ojämii. . Men den vägen vill jag, laga, Alla stenarna borttaga, ' På den vägen; som leder till: min > Månsson var åycklig men det var FARFAR Ry Rbbå ere 4 hade det; ; gått fort. Det hade gått". | . . som när.man försöker streta.i mot-. inte. gamle. patron.» SS vän. 5 boer ss . | Många ”Hjältan kan liknas niska, är a Hetrens empel. | vid 1 r N "Han hade. glömt allting, |. tillbormmäde, förtallna och sk ihan var yr-och övermodig, det dade: tempel. ”Ditt hjärta" öpp- var inte långtifrån att han bör- na sig, bjud Kristus kem till dig. jat sjunga; , då - kände kan -nå- Han aktar hös dig gästa' och dig: got varmt i handen och något för evigt fästa”, Känna ' vi icke. söm sved, när han såg, efter; lite var, att Jesås behöver . rena! märkte” han att han: kramat pm våra hjärtan ' med avseende på : knivbladet och sårat. sig.. ”Det vårt förhållande både till. Gud "3, sant, jag är inte'ute än, jag och, medmänniskor, Jesus gör kan komma att-behöva den” — Oss” så till .sinnes' såsom Du till: : men ' tanken " hådé” förlorät allt sihnes/ var”. Det är en allvarlig | I skrämmande, utan att tveka, och glad tarike; att Hörrén Fenar | nästan”. i glädje: skulle "han? ha .sin helgedom; ty Han. vill frälsa Tyg kniven till sin strupe; ing? oss 'undah viedesdomen. "enting tycktes honom svårt. Han 3. Jesus” undervisade var dag: var framme. vid den” vita' "träd- i i helgedomen: Dét'gör Jesus allt” gårdsniuren och -. mätte .' dess jämt; Det är . sarmerligen i icke: höjd;” vid sidan 'om honom luta- någon brist: på ;predikan" i fårt> de sig ett körsbärsträd, en gam- land; Skulle man döma öm: et smal knotig'. starå,' . betäckt" äv stendomens ställning, i? "värt oik efter kyrkornas. Antal och" Zu dö | : stelnad ; kåda, 'som "glänste. likt JIKTOR bEJ ;ihån” sig ner i det och började | springa. - : I' samma ögonblick hörde Han ett” gevärsskott :" knalla genom morgontystnaden, det korh från Herrevadsklostér- ”Det är gott att veta att 'fan- junkare ' Möller " sluppit” ut”, tänkte Viktor: ”Ha 'här fri. nu; stackarn. Och jag är fri, Fri som fågeln. Fågelfri, ' Och fri, det skall jag förbli, till mina dagars ände.” - I samma stund. stod sergåant Berglund i förrummeft i överste- löjtnantens j tält med. klockan .'i handen — den: 'visade 'halv sex och uppassären "frågade, vad han nu 'skullé säga till överste- löjtnanten, "Kan ämhadé /gå in och väska honom. Då föll skot- '.Sergeanten , såg upp: och tjänsternas mängd skulle] | man mena, ” att. :svenskarna'. äro. ett mycket gudfruktigt folk. Men vi vet; att där bedrar skenet '.Kan- ske . tänker ' vår Herre att det : Han "sade en gång om /sitt eget. folk det kan tillämpås på sven- | ska folket idag. ”Med' seende ! ögon .se' de icke och "med : höj rande öron, höra de icke. ” Förr i upp, släppte sig ner på murkrö- : net;,' gled ner i' en nässelskog" på | framstupa; : men han. var stra uppe ' på landsvägen och vand rade rakt fram. Han såg på av "stånd en fora med ett lass bok lved ' komma ' mot sig,: och : det-: "is. Tyst och mjukt klättrade han |: . andra . sidan, "kände: svedan på. händer; och, ansikte; ty. han föll - då var. det icke” tid "att" gråta. Med ' kraften : av sin anda -' Förkunna oss' sin Fadérs' rå' i levande livét? fö : n besvärliga” situation a Ni hamriat i i. - | En > gammal önskan /ser "ut att' :"V|Er i allra högsta 'grad. Nyheter den|. i riden: kallade” man | varje” gudstjänst; "då: man" fick” lyssna till Herrens Ord, för nådetillfäl Jen. Acr; alt vi kunde fförstå att det är'ett nådestillfälle, när Her-;' ren genom” Ordets" tjänare un='4 dervisar . i "helgedomén.- Låt "oss bättre "än. hittills. begagna; till-. fällena," öppna. våra" hjärtan fö Hans ord och Hans ande. och. a r- tas' helgedom: och sldrig behöva : gråta över oss ”Han tårar få la s all som, vi, Förstå vår nöd och stå oss bi Och" sötman av en evig nåd I sorgekalke' nblanda: > ! Strida,: Lida. Dödens smärta, Att vårt hjärta frid. må vinna, Och, en öppnad himmel. finna? Tak io: SO "I redan : doldes "av lasset. "I han ' kom till ett. dike, stod klart för honom: finns” det ingen "post, sö manropar mig in- nan jag mött vagnen, så bevisar ; det att jag verkligen' är utanför :lägerområdet; '; då ' "stoppar jag , kniven i fickan, De minuter som |- följde": .var de” mest spännade, järtat ”pickade i bröstet på ho- "nom, i varje stund väntade, han tt få höra ropet: Halt, Werdal följt” ay. det knäppande ljudet "från en. spänd hane. Han” kom inärmare : och närmare, . hästhu- |; vudena - nickade " vid sidan av honom," han nickade själv" mot en gammal bonde i grå vadmal, som sömnigt och stumt lyfte pi- "[skan till svar. Han fortsatte tio steg framåt den tomma. vägen, såg sig. om efter körsvennen som I.en blink var ha nnere' från. vägen och ga vsig ut i en ”rågåker; när hikade av; "på, ;standardjäktet, detär vik: tigare" med en göd hälsa än di-. verse ': materialistiska Ni! igör affärer bör Ni'var försikaig ; :dennå” veck I Vattunianinen. 20 jan; Ni skall inte misstro alla mäns. niskor för' att Ni anser' Er lurad IX äv personer, i Er 'orågivning.: riér; so mvill hjälpa Er" ur "den uppfylld och ekonomiskt sett” blir det beky framöver: 205 ” Visa" inte alltför öppet hu; m svärligt' och tråkigt Ni tycker |. att: "arbetet > är just. nu: "Ni'kan ändärs råka i öiåd hos ”över- | ordnädé. Ryck tipp. Er och gör | Er” insats om deft'tar emot. Be- tydligt” roligare jobb väntar läng. fe fram. -Fråd ett oväntat: håll kommer” -händelser, ' . som berör inor släkten når" Er per brev. -Våduren 3 ”mars-20. Apri "Ni - måste försöka satt” tukfa Ert tankeliv, De funderingar som | Ni nu: går "omkring med leder [| inte till annat än besvikelser. Ni ser ut att få dét arbetsamt värre , så. start hälsa. De idéer Ni fun- derat: på. kan: med. fördel: reali- seras. nu. Det kan bli en full träff” Tvillingarna” 2, mn j—20 juni?” + Det. blir 'en ovanligt arbetsarfi period men med Er energi: och intelligens går. allting”. som, en dans. Ni får bevis på uppskatt- .ning för Ert fina sätt, att sköta å jobbét = kanske väntar också en befordran ' eller. löneförhöjning. En fast i slutet. av veckan. blir "inte allt'dén trevliga tillställning Ni béspetsat Er -på: Bru Er inte omde”; : avundsjuka! . människor, som pratar bako mryggen på Er. Kräftan 21 'juni=21; juli Ni har inte alldeles rens sam- i vete, men för det behöver Ni in- [har a många "verkligt trofasta vän" : "kanin. Edrå felsteg är. i det stora hela” tämligen : . obetydliga och te: gå omkring so: men. skräm o mNo bara. håller; Er till sanz ningen blir 'det troligen inga ef- terräkningar alls. Torsdagen blir - | kritisk, En besvärlig situation kan : kläras ' upp endast om” Ni, : håller” dyjudet | iskallt, KM) : Lejonet 22 jul =21 aug ' Det kan "ite "hjälpas att ' det uppstår... missförstånd” ." ibland. Försök klara upp det som gnaz ner : på samvetet, så” blir allting strax litet ljusare. Ni är för. obe- tänksam 'i; vissa situationer och lättsårade människor kan därför bli" gramse” på Er om Ni” inte uttrycker Er hog smidigt," Akta Er för" kurtis, det kan så lätt tg leda till: :oanade konsekvenser. ” Jungfrun 22 åug.-22 sept.: ” - ” Låt inte omgivningen sätta sig på näsan på Er. åll även över= ordnade på avstånd. Ni vet vad "ta som z | landsvägarna, där” ryttarpatrul- ”Ja den vägen; som leder till: min nm tinder veckans första dagar. och Ni vill och klarar arbetet 'per- så värst mycket tid till'förströ- fekt så Ni har. ingen anledning motgångar "med fattning, .Man fram. Ni ser uf att få tur med kan inte alltid få. som man vill det mesta, även om” det eko- | nomiskt sett är ganska skralt just nu. : ” | Lå - Oxen 2 apfil20 maj: - « Ni tycks ha' fått en tiktig |. - Vågen 23 sept 23 okt. < energlinspruthing som Ni jobbat j; De ekonomiska förmörkar vec- både bittida och "sent. Kanske]kans första hälft men svårighe- NI skulle få ut mera av allt sliö| terna ser ut att ge sig ganska jig öm Ni följer en bestämd blad snart. De framgångar Ni haft i j stället” för' att försöka . inna jlivet här inte värt. lällväfina - med allt p fåren "gång. Si inte fom nu. ställs: det + ytterligare £ fle- , elser blir det inte. Ta eventuella "att bara låta.andra få sin: vilja]: - s F redrik, Böök: Fong undrar ' o ” mdet inte "blivit : för sent nu”.” Springande gav han sig i väg her mot Herrevadsklo- |" ster; .han såg ptruller rycka" ut och mötte fanjunkare Möller; + "”Vad hår'skett?” ropade han redan > på: avstånd. . SÄT, någon träffad?” « "Ingenting annat har "skett än att Lejon' rymt, och han lär inte bli träffad i. Brådrasket'”,' .svara= de Möller. 7 .v | Give: Gud, att du blir & sann- spådd”, flög det ur sergeant Berglund. ATTONDE KAPITLET . nl äÄlle mosse, : Viktor visste vad det nu "kom anpå: han. måste förflytta sig så snabbt, att han; kom till: varje ort "tidigare " än något bud ut- skickat från ' Ljungbyhed, och han måste hålla sig så långt bor- ” möjligt. från. de stora el lerna kunde vinna försprång på Honom: Han” "tröstade sig; "med att det 4 Var så "många andra ting, som 7; skulle : gå av stapeln” på Ljungbyhed” den dagen; det var inte' troligt att "de kunde skicka ut jägarkedjor i alla riktningar, och kavalleriregementena måtte väl hålla sig för goda att svär- ma ut över: halva "Skåne för” att leta efter en. förlupen infante- rist..Det klokaste hade nog var rit, tänkte Viktor, om -jag kun- nät 'ge mig av söder -ut, ty alla är inställda på att jag flyr. mot skögarna » i-" norr, där. jag hör Heinma. Uppe i klyftorna på Sö- deråsen skulle jag nog ha kun” nat finna ett bra gömställe, mén för ” att komma” dit skulle" jag | vara ; tvungen . att än en gång närma "mig ' Jägerområdet,” och det vågar jag inte, Nej, jag får nog hålla mig till Hallandsåsen, - det . är . mina > trakter, och där känner. jag var stig. : ” Han såg plötsligt -> framför sig Antonius” och : Julias ' stuga, i' randen: av den ändlöså, svekfulla, öde mos- sen; Där- ute bland de'sviktan: de tuvorna och de, djupa mos- sarna "skulle: han "kunna känna sig trygg, där skulle, han” kunna kasta” sig "ned - "utan fara att skränimas jupp: av: -trummande hästhovar. S bortglömd. person dyker" "ubb igen och" Ni återupplivar gafila minner. . Ett mindre glädjande meddelandé är på väg. : ” Skorpionén 23 okt.22.3 nov: "Ni har mer” bekymmer »än glädjeämnen att vänta "de när- | maste ' dagarna. - -Ni”rhåste "våra på Er vakt 'så 'Ni kan. hugga det fördeläktigå Chanserha i förbi- | | rs att |försöka undvika alla förveck- lingar, vare sig de, liggger på det romantiska eller ekonomiska planet. En kvinnä förråedlar € en välkorimen nyhet till Er. "i in bålans . och "har: verkligen arbetsglädje. Låt dock inte all tid gå åt för. sysselsätt- ningar. av olika slag: Koppla av ibland och försök vara” tillsam? mans" med” Edra -härrmästé ' så mycket; "Som möjligt, NI hår för uminåt dein älltfö, ihycket" si som bjud s och tänk i inte så myc- |. Ket på gammalt groll, Ni får en |. nyttig läxa i.slutet- av Sveckan. - Men att styra "kortaste vägen >- dit. var likväl inte rådligt, han'- måste hålla sig 'till. obygderna och nalkas Älle mosse i, en vid / båge. - Den - första halva” milen sprang hån, och hart hade tedan : Sorrödssjön- bakom -sig, ”det var. rätt och jämnt att vattehspegeln glänste fram ut morgontöcknen;:-, Ännu hade han inte'sett en män= +" niska, och ingen kunde gärna ha sett honom.”Den enda mörka - punkten var formannen på bok- vedslasset vid Herrevadskloster, han skulle, kunna upplysa att han sett en ensam soldat vandra norr ut. Men när Viktor tänkte. .... efter, lade sig oron; han kunde”-"' inte låta bli att hoppas, att, ved-' forän', hunnit förbi Herrevads- kloster, på väg mot Spången och Riseberga ;innan ' larmskottet small, "och "att ingen” skulle tän-"- =" ka på att: ställa några frågor till | "den sömnige' bonden. Han såg . | då inte ut som 'om han gav sig i" språk med folk i onödan! tänk- = . te Viktor. Han: var .hoppfullare: och lättare till sinnes än ha i varit på. mången god dag. Visz .'gerligen kände " han eméllånåt ; - efter att han hade kniven ifie-' | kan, men , det stöd. inte "längre klart för honom; att han när som a helst kunde få bruk för den. : Hah ' var. nu. framme, vid en stor. öppen landsväg," som gick tade ' "sig ner i diket: under ett par : videbuskär för: att.;: hämta andan: "efter språngmarschen:; Han ville inte gå över vägban: förrän han förvissat sig om, att ingen var. synlig vitt. och brett, lyssnade, men inté ett enda ljud kunde "uppfattas "på lång stund; sedan kom det, ett 'hundskall och: - därefter hördes en galande tupp; ” det "var ännu: tidigt på morgo- nen,. ' och ' ett . par bondgårdar. ' Han reste sig "och. gick" sakta” över vägen, på "andra sidan fort- satte han över "en klöveräng, och skönjdes varken vandrare, ryt- täre eller vagnar, och. han: var över, Från och "med ' det ögon= blicket slutade han upp ”att ha- lig takt;' när som helst. kunde han möta någor "eller "bli 'sedd, ka mer uppmärksamhet och fö undran än nödvändigt. Det' var uniformen, som'nu var den stör- sta faran, och /han mindes, att: far för många, många år sedan” lagt ' kronans : "rock på trappan rup.: Far, visste vad khan gjorde; det förstod. Viktor nu; men själv kunde han inte'hjälpa upp så- ken, han fick'allt behålla Ras-' mus Kuhrs mundering,; som hat löst till sig för femtio riksdaler: åtminstone inte stöld; och. när han väl hunnit upp till. vildmar” inte göra honom några -bekym=' mer mera. ”Där skulle jag 'kuni-' na ströva kring i Mezas gent ralsuniform 'med breda" guldrä! der,. och ' varken”. hararna eller öde vidderna fyllde honom med v vederkvickelse: Sh Han 'gehom ängar, hagar” och -: skogsmarker, '- när han "såg én skorstensrök eller en ' flik” odlad . . "I mark väjde han undan, bäckar De ra svåra prov på Er. m nästan och kärt vadade han över; och: till höger om sig "hade han" Föla vägvisare, från åsen uppe i norr: Emellan. stånd, men han kände sig” | till honom, Fram mot middags= tiden kor Han förbi en senor > sjö, och för att klara sig ge Siäpmarkomna I fick han klä sig : naken; strax "därefter päasseråde ” hän försiltigt en landsväg, nåd”! de fram till en ny, större sjö. och. fick göra en omväg åt väster för. Med :slätna . ögon låg hän och ” säker på att han kommit osedd : ty det led uppåt dagen och fol- ket började komma i rörelse, och då 'gällde det mest att inte väc-- framför prästgården i Östra Ka- Det var tvångsköp, men det var ; kén på: åsen; ; skulle - uniformen” : grävlingarna, skuulle bli förvå-" nade över det. Tanken 'på de. tiden vindlingarna' av' en brun- , -svart å — det var ingen" dålig ' den "måste komma : åt såg han människor på avs - fe Ro vissad om att inger. lagt märké ' ör i öster och väster, och han kas- lade'sig på landsvägen- Men det - H ne stautan vandrade vidare. i.vansc Hela" förmiddagen : "vandrade TN / s "tider: Gläds åt ljuspunkter aa 'atty komma runt den. Han kom. : in i djup öch vacker skog, han: såg hela . sluttningar: net mot sjön, som var planterade "med". unga granar .i raka leder: här måste, vära något. .slags plants, skola, tänkte han, kanske ligger, det ett slott i närheten, det, lik? nar nästan en park;: .méti "hus och människor s ser man inga. im 2 värn na i Prenumerera p på
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.