4 NM Onsdagen d N'6 december 1961 s + td f . Oo ee . : På önskelistan PARFYM, EAU DE CCOLOSXT, ” "HÄRVATTEN, RAKVATTEN, |; .RAKHYVLAR, NECESSÄRER " Prydnadssaker i porslin i stor "> "gortering. 20 - Ljus, Ljusstakar,” Papeterier, "oo:7 Bijouterier + "> . VEINGE FÄRG "AR CINTHIO”; - Tel 0430/18168 otta JULKLAPPARNA « : till hela, familjen finner ' 3 i ' ” NG vårt stora' urval; VÄLKOMNA IN: ocH vägt | - Wictor Svensson, ot ; Veinge” 2.0" Cs. Tell 18036: "8 | JULHANDLA: . & "HEMMETS JULGAVA +. En SOFFGRUPP, FATÖLJ, BOKHYLLA - eller: en ''. KOMPLETIERINGSMÖBEL; — Välkommen in! > ; Veinge Möbelaffär: ; Tel, 18061 Veinge: sp. Gunnar Svensson "Veinge station; :'; Veinge Tel. "18112 >= IS pen om Ni låte reparera eller. köper .-.. é 1 ti nytt. Sortering i armbandsur, > väggur, köksur, lodur, baromet- Ä K se RR en . d .' Far, remmar, länkar”o.: halsband. d < ” få ka ond 7 GLASÖGON 2) med ellerutan recept expedieras. "Gösta Tel, 18293 3: | Tel Gustavssons Urmakeri. > (OMEINGE 00 Tel 18203 : JS 1 > BESTÄLL I TID | v:t öd Gunnar Bengtssons Bageri S> 2; > VEINGE — Tel 18057 Julklapparna för. ”stora””och små köper - "> Ni fördelaktigast hos" od - > ec Ivar Nilsson. (1 Skogaby, > > .-+i Tel, 60055 : dj >» SNABBT OCH BEKVÄMT. '4. vår snabbköpsbutik, N Utan: jäkt och i. allmän: trivsel, aa "sker julinköpen hos ; - ÅM | - Skogaby : - S Tel. 60057 :|byggdes utom en; på -- Vår tid är likriktningens” och standardiseringens ,-—: alla + ska. vara lika alla; Man blir'dödsför- skräckt om mar aldrig -så litet skiljer. sig "från mängden; blir ett undantag. Men just därför ha vi så många tråkmånsar, som aldrig. vågar ' gå egna vägar: och tänka egna tankar '—' och" till sist. inte” kunna det heller, "7: + > Dessa. reflexioner" med tanke på "”de gamla” östergårna”; eller . | ”lillastuss”: som de också kalla- des av byfolket.. De hade förvis- so sin egen profil och ”tappade sällan ansiktet”, och deras min- n& bevaras också friskt 'och le- vande "alltjämt; Deras liv ioch 1e- verne är en. säregen och intres- sant. historia.: Den' tilldrog sig i Veinge, närmare bestämt Öster- gård i Öringe' by." vs or ” Gården låg ursprungligen ett stycke västerut från sin nuva- rande. plats, i omedelbar närhet av. tre andra; enl. tidens sed för att skydda "sig: mot vargar : och ogärningsman - — "och : kanske också ' för" trevnadens: skull.” Ar 1849 utbröt en eldsvåda som Ia- de, gårdarna 'i' aska." De ' upp- : "sin 'nu- varande. plats. NS : . Ägaren till > Östergård : eller ”Backen” som den 'på grund.av sitt läge" också fick heta, hette Nils. Nilsson: och var född" 1802. Hustrun Elna var född 1808, De hade följande barn: Nils, född 1832, Pernilla 1834, Bengta -1838, Johanna" 1839, "Kristina 1842, Lars 1844,' Per 1847 och Anna 11850, Östergård . hade : en åker- areal på ungefär 18 tunnland o. därtill några tunnland skogs-; 0. ängsmark, samt ett ekskogsskif- te bortåt 1 mil österut från går- den, En' äldre, numera bortgån- gen öringebo mindes ganska väl när hon i sin barndom gick över Östergårds marker till byns daå- varande småskola. Hon. träffade då Elna, Nils hustru, som- var ute. och. såg till. kreaturen på ängen. Det var många bärn på den tiden .och. Elna - brukade ibland fråga: ”Vems 'glött-är "|du”?, Hon var. rätt så nyfiken. Men både hon och Nils' voro vänliga och godhjärtade, männi- skor som, så" gott "det lät väl skötte och förvaltade sitt jor- diska pund. När de gick ur ti- den: blev.' det. barnen som fick ta hand 'om gården. Nils, den äldste, dog helt ung. Det var en snäll yngling som var mycket omtyckt. Man beklagade. myc- ket hans tidiga bortgång. Pernil- la tog plats i Halmstad, kom på t sina. syskon. Bengta; med båtsmännen, senare' skräd- daren' Per Strand, som: fick' upp- föra en stuga på' gårdens mark. '; Johanna" var, nästa i'syskon- skaran; Hon! blev i" äktenskap förenad med en' dräng på Örin- gegården som hette .Sven.: ;De blevo. sedan” bosatta i Halmstad, Övriga" syskonen Kristina,'Lars, Per och' Anna kom: (sedan de andra ' utflyttat) att” gemensamt äga och sköta gården" och -det gjorde de f; ö. med all. heder, Ingenstans > kunde." iman finna mera vackra och välskötta krea- tur och deras svarta; blänkande hästar voro kända långt 'utanför byns; gränser..I "bygden var det också vanligt 'att när någon gick ur tiden, Östergårds hästar skul- le gå för likvagnen' med Per som "Den tiden hade man inga ma- skiner," allt "arbete; fick : utföras för hand! Man”levde i stort. sett och :hemslöjden' hade" sin plats bredvid ' de ': andra . sysslorna. Gården sköttes som ett slags fa- 'miljebolag.- Var och en hade:sin syssla, ' som ambulerade på fa- miljemedlemmarna.' Man” passa- de t. ex. kreaturen en dag'i vec- kan. "Djuren. gingo ofta på na- turäng där väldiga hundraåriga ekar och andra träd växte,” - "Omkring 1880 ingick: Lars äk- tenskap med en flicka som tjä- nade på en gård i byn. Hon het- te:Anna och var från Tönnersjö. År 1907 övertog Lars och”Anna samt dottern Ida stället och sys: kontrion Per, Anna och Stina utlöstes - ur. gårdsgemenskapen. De' bosatte sig i ”Lillastua”, en gammal undantagsstuga till går- den. Stugan rymde ett rum, kök och kammare samt uthus.” "oc ' ”Lillastuss” eller" ”Östergårds- Pelle” . (”Nissa-Pelle”) , ”Öster- gårds-Anna” - och ' ”Östergårds- Stina”, som de mestadels kalla- des voro, som redan -är antytt, originella och särpräglade.” Så- dant var också deras språk och dagliga tal. Det hade ålderdom- ligt' snitt var väl närmast -gamz malhälländska med många dan- ska ord i vokabulären. ”Vastu” (vet du?) var ett stående. ut- tryck. Andra egenartade ord vo- ro '”tjyd”. (kött), ”bauib” (ben), ”staun” (sten), ”graun” (gren), ”ro” . (råg), '”maul” '. (mjöl), ”blommor” (plommon), ”tjo se” (tvätta sig), ”tjåältra” (några), ”uga” (vecka), ”sav” (såg), ”svi- naurter” (maskrosor), -””panke” ! som var, en| glad och; trevlig flicka” gifte sig i" naturahushållningens tidevarv. (sex), ”töl” (tolv); ”risbärsbus- kar”. (vinbärsb gng og En 'utmärkande drag för "Li lastuss” var,deras' stora nyfi- kenhet "' eller :"förvetenhet .:'som det "också" hette. Allt frågade de på och denna frågvishet tog sig ibland burleska ' uttryck... Ingen kunde” gå' förbi "utan de skulle hä reda vart vederbörande skul- le bege sig och man lurpassade ofta när någon från landsvägen vek åv mot östergårdshållet.' Gi- sanningen; ”'- Byns ” ' mjölkkusk, ”Mjölka-Eriken”, var en "humo- ristisk herre, men också en inte som inte var så nöga med san- han kunde slå en historia i nå- mer än en" gång offer för hans självgjorda fabler. En "gång ha- de grannen (N. P. Hansson) som vald, till riksdagsman, en ”ännan gång var; prosten död och när kvällen Kom' hade Pelle sörjt för att: alla i byn kände till ”nyhe- terna”. Han klagade 'sedan över att man ljögit, "men: då någon genmälde att .”en' ska inte va” så förveten”"' parerade "han " med ”Frågar' en". inte, får' em aldrig reda på något”, AN Cr DN De tre, syskonen ansk' kristendom. Det:var:sällan de försummade en' gudstjänst i de sina givna.platser 'i ”norra kyrka”. Pelle, som hade ett gott huvud, hade kanske sina tvivel på dogmerna, men gick sin vana trogen till templet, tills han en iskall söndag halkäde på vägen och bröt ena benet. (Han fors- lades med Khästskjuts hem). Be- net. blev bra igen fast han blev litet småhbaltande, men till kyr- kan : gick han inte mer. Men systrarna” talade i -regel om vad prästen. haft till "”ingångsord” samt att han ”präkat” (predi- kat) bra. ' Både söndagar och vardagar satt. de ofta. i: timmar och läste högt och monotont ur tjocka postillor. Deras religiösa vandel skall inte här bedömas — även om det fanns de som tviv- Jade på dennas 2 seven De voro ekonomiskt ' lagda, man sade snåla. Anna som var; yngst stod för kassan och egent- ligen var det hon som både äg- de och styrde det hela. Hon ha- de ett glatt och livligt tempera- ment,' men ' ville. också" råda, — efter 'och allt skulle: de! ha reda | vetvis fingo de inte alltid höra ; ningen och som grinade gott mär |; gon godtrogen "själ. Pelle- blev ]' var :kommunalordförande : blivit |! var. mycket ; .|kyrksamma, uppfostrade som de voro i kärv och sträv schartau-|.'- varje fall inte systrarna som ha- |: r här två bilder från ESkogaby, NI ÄR VÄLKOMMEN . med JULKLADPPSPROBLEMEN äs or "> till oss... se , e a ON Tips: / SN - - : PHILIPSHAVE- nya rakhyvel NN i kr. 83:— året runt, KO "ARVID NILSSONS er LO ” ut MESTOCKA Tel, 37 Jå La D s N Välkommen in och se vad vi har att erbjuda till :" JULEN . '— STORT URVAL — BIRGER JOHANSSONS > LANTHANDEL . 0 "Mestocka 0 Tel 1 TV-oapparaten är given = > 5: SEEN AT HELA FAMILJEN . "En julklapp som ständigt roa och "intresserar, > 3 : . Kom in och.se ut Er idcal-' ed, » modell, Vi för marknadens ij eo toppmärken, ösa oc os ya Efterhör våra priser .och villkor, .. sa ost > MESTOCKA CYKEL, RADIO- & SPORTAFFÄR - Tel. 25 5. (oMESTOCKA 0,5, Tel 25 : a ESO AESBEEPUDLA ” I södra Halland har vi en del församlingar som är för- hållandevis långsträckta i sitt ” geografiska utseende. Befolk ningen inom sådana områden skulle följaktligen få lång väg till" sin kyrka... I Veinge och Laholms församlingar har detta avhjälpts på så sätt att det byggts kapell inom det om råde av församlingen som lig-" ger längst bort från kyrkan, - Mestocka resp. Skogaby. För- samlingsmedlemmarna i dessa bygder är säkerligen glada åt "detta, 'så att de” lättare: kan delta i högmässan och andra kyrkliga arrangemang. Vi visar ” dels ex exteriörbild av kapel- . Jet, dels en bild av korpartiet. hon stannat i det ogifta ståndet. ter” Stina som hon vardagslag Fästeman ' hade hon haft i sin]|kallades troddes inte haft något ungdom och ' det på fulla allva--; sinne för erotik. Hon var. mera ret. När man frågade Pelle om ;blid och stillsam och hade ald- han i sin ungdom haft någon [rig varit längre från hemmet än fästmö brukade han svara: ”Det |en "gång 'med -hästskjuts .i La- har jag haft>många, men aldrig holm. Tåg hade hon 'aldrig åkt, AS AAKAAAPNRAR. NIYCETYTN äldre dar hem sjuk och dog hos. (dumbom), ”tryj” (tre), ”säjs” detta senare kanske avgjorde att [med någon -oära”, Kristina, elr ve (Forts, å nästa sida) .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.