ns Ch gare SM FY RR RR 3 tördagen! den 2; juni 4982 t . Det är i September, Natt ” Hr - ; En mild och. Mum "Molnen väller allt högre ugp. Blixtrarna . syns : allt tydligare. | De, går i sicksack över himlen, | ida rakt ner. "Går de ner aävet och ” stranden blir Tbullrét eferåt Kåndare, mer «di b|stiniet” En" rullande "blixt från] moln itilF moln följes”. av också ett. rullande och. mera stillsamt rvuller. i vt Så kommer plötsligt äst a : Kanske” behöver. inget. växan- ”de'mer regn för detia året, Men] dt är som om den hårda och .. förrspruckna jonden ropade efter. milt och förlösande regn, Drop+ | + Par. som kunda tränga. genom dessa hårda! lager :oer. göra jor- «den mjuk och. villig att beredas. ss Det fblir något. sterilt över jord :'.X som ittorkar: Dofterna' Mognaden' idrives i srobudet att. något nytt ska ten, Fläktar" svalt. i buskarna, i | gräset, i träden, il blommorna, Vinden talar FHiksom: om för då inte "regnet ; kommer., RA "Det: är som om. allt väntade” : varje strå! "Varje : sia : varje, djur,” varje människa blomma.” n Växe dt ; Flugorna':, surrar I ryfmiäkt! Väg över den. torra' slä > kring" kreaturen. Står som en: : Men, de kommer svärm Lomknlag de-varma krop-: och. förlösande till" en; r ISvansarna. . pendlar och: ; Ske Er -med huvudena, er mer, sig slöa dnder: medelrmåt- r olbla + små. Utan | - Den torra dorden liksom wän- Ider.d sig i "kramp: "Jordens mun nar förmår Se höst, tidig; Höst, iv amet i: fåror "öh. i rännilar ingen svalka, bära, över slätten,” smutsigt o. bulbb" . lande, : som, "en: : kraft" Må över i hända. En vind drar över slät-' ; a 10. Ke" skanpt bländande blixtar? ska ”eytlå bäckar "och åar . | med vatten. . Och” åskans ”muller växer till | väldiga knallar. : Blixtarna skär himlen. En - slår. ner. i dungen, fläcker ett träd. från topp till rot. Dånet just i sam- må ögonblick är bedövande, De wilda djuren trycker i sina legor, Fåglarna, i sina träd, "Regnet fortfar: att ”wälla” ner. Vid än slår en blixt upp! en stor. krater i jorden. Flera” 'me- ter. lång och ästan en meter djup. vn N ”Korna står med skuliga . tyg- gar i regnet, med: huvudet mot läsidan... Flugorna ' försvinner som vå. nellt | trollslag. iDet. svala regnet sköljer korna, > Men "de häftiga. ME kn allanna na gör korna orolig; skocr re (kar 4 sig. samman, Står där. med ; svansarnd, hängnde ' och 4 uvu- Iden. lågt; Behöver liksom var- . Jandras skydd mot det som h "gens, rår på. Detta ä är. en urkraft |. inde” lämnar någon oberörd. |s slån ner 3 ett! num; som” ett rul- .tanda ' Iklot . klär, ide" väggarna : Man blir orolig. Längtande, : Människorna vrider sig i sina sängar, Flämtar, William Lincoln var en lyckans, gunstling. För förstån första : 'hade sade» att 'hans infall :var' genia- liska: Då och då kom. de till ho 2 inte. alltid fö de. anv. ning-|. rna: "Nu hade William Lincoln åter vänt från 'en resa i Italien. Hans sin” garnle vän, ; statsadvokaten John :Mce Cormick.. Han' väntade sig att' John skulle ta emot ho- nom - med ' ett” strålande ansikte; men han blev djupt besviken, ty äjupa fåror i pannan bar spår om bekymmer . och, oro hos 2avokar len.s, «cc — Hur . är. "det fält?" frågade » Billy deltagande: , z Det är den. där förbaskadé italienaren Riccordi; tegelbruks- ägaren, sade Mc Cormick.. in + Vem av dem? frågade Billy. "Silvio eller Arturo? ” ch > landsvägs- |: -v— Ja, om Jag bara visste det. e bil som kom- 5 Billy såg på sin' vän, så lutade "= mr, Tivs massor med: damm | han sig bekymrat fram över bor- det. 2 i upp "som... virvlande non läg- — Har. du: "mycket ont, gamle - (ger sig långt ut över åkrarna, | vän? frågade. han ängsligt., ::- f Du behöver inte titta efter (Ändå hår | "natten: så mycket ringledningsknappen, .sade 'stats- 7 mer av”svalka än den'brännan- advokaten, jag är fullt normal. : ide hela dagen! Natten kan fälla |" Du yet ju att de två bröderna ve sr över fåson” Örässlänt ”" är tvillingar, ” Liknar -:varandra dagg Bver: kågon grässlänt. Av som två -bär.. Klär sig lika, har daggen. dricker. Juren :och IM J samma röst, samma handstil, kort . sekterna, Suger -i sig dessa få! sagt alla människor tar fel. på : Y <-> I dem. Deras tegelbruk ' gick fin : UM fodkan ovessar Gör! det 'är Silvio ' Fom har det nu. Men. efter det han försvann. "den steril. som 'en. öken. Brän="". -; Efter det han försvann:':.? - (vande namn och ot t N a står! bort sn där. Cigarren. den är be- - stämt för stark för dig... det. "svanba > Pölar, i höljorna. |. — Det är inte den som gör att Öven -" grantnoma rinner: et | get fa, runb duellen på mig. en hör - «knappt fothögt flöde. 'Inie:ens ligen Silvio borta. Spårlöst för-|:; " det: alla vattnet ; har | behållit” svunnen. Man letade efter honom och torkan, Hararna” sitter hopkurade på något "svalt atällé. Ids knappast röra sig. Kaniner- na, trycker: 4 den svala. jorden, " Nattens | många ljud: har liksom |- C nm it Det: enda” som. ännu ( : ixarpa > ljud > på" riksvägen. "tycks 7 bemängd ; med 4 -plötsligt ett brev från honom, än- da från New Orleans. Han skrev att'han' blivit sjuk och alldeles Men & cå 3 oh tsligt! säga. ' Men han vaknade, alltså x himlen ap iles' av: Upp i New Orleans. När Arturo fela eka / de hh 5 rå » fick höra detta satte han sig ge- "stora," :el rämmände ; och grå I nast på tåget och reste dit; Så : svarta moln, De. väller upp, ; går det = tid. Under iden her 'stormas kontoret med brev efter » Formligen som ja rök s som inte, brev från Silvio, 'som bönfaller kn stoppas. Er. kompakt massa Arturo att komma till honom el- . som tförmönkr den ljusa himlen, ” Jer åtminstone sända honom res- . ” uppåt. pengar, så, att han, kan komma : Sprider sig alt högre: "| rade på fången. Fången'å sin sida > , himlens > 4, : ätt Men Arturo hade ju rest! ' . Plötsligt börjar? det ”anullre”? N -— Han kom aldrig: fram. ll : ew Orleans, ' Nu' var. det han > svagt från molnen ute över h de? som var försvunnen, Så småning- I vet: Vitgula"-7 och flampinds 2) om hamnade breven hos polisen blixtrar, korsar” genom rymd . och därifrån kom de till mig. Ty| ”Slätten ligger tyst, Na .. då. Silvio kom "tillbaka hit. till . Ma .staden blev' han arresterad .och "Mö äntande.. "så 'hade vi skandalen, - 4 | nom för att få ett-råd även;om |- första handling var att besökal. - Du, "John, borde :du inte lägga |" : "Det ' men ingen hade sett honom; Han | om." ... - var borta i ett halvår, så kom det l. :- örlorat minnet. Var han hade |: varit intill” dess kunde han-inte|' Ja, kan-ju tänkas att bröderna : haft: tat med blodsutgjutelse. - Men em' säger att: örst försvann? ;: det är Silvio som Kanske var det Arturo som kom bort, kanske har Silvio mördat - fana som helst = vet- vi-inte : vem: vi har, Silvio: eller” — Vet du att Wi jam Lincom” är den ende som kan hjälpa: dig” i din vånda? = Nuvar det statsadvokatens tur att stirra förvånat på honom. — Men du måste ge mig tid,. "John, sade William och reste sig upp.. Men inom en månad skall, jag ha löst problemet. N sd . |niskan är kvan . bräddar. Den lilla träbnon ne- nå. : | De håller "ibland vå at dränkas a "Bina "hålor och måste upp: på Å om ti just skandalen. "Ty det" n ett gräl,;- en uppgörelse, som 'slu-. |. Omkring en månad senare möt-' : tes statsadvokat Mc Cormick och 7 William. Lincoln i stadens fäng- "| Else. En fångvaktare kom in' med 1 blek: såg mani: genast att det var: «? en :sydlänning... Billy. vände sig til statsadvokaten och sade tri- umferande: vs :— Nu ska vi nog snart a fö skaffat" oss visshet, ' gamle vän, Kommer du ihåg den gamla his- torien om hantverkaren' som kora + hem efter många: års arbete i ut-' landet? Ingen kände igen honom. inte ens.-hans fästmö. 'Ingen :— förrän hans gamla mor kom. Hon hörde hans röst och då taladé modershjärtat'— den fi aste: sin- stinkten som finns. — Men det är ju min egen son! : Nå, men vad har: det med den här saken att göra? 1 "Vänta litet, sade - William. lugnt, Jag har lyckats få 'adres= : sen: till Riccordis. .De' bodde på "Sicilien. -Tyvärr var garhle"” Ri cordi redan död. Men modern 16 ver! Och hon är här!” Är hon här? frågade ”stats- advokaten och" såg sig ofrivilligt utanför, Jag har låtit hämta hen- i ne, På seen bekostnad, För din + och in kom: en stor, svarthänig | kvinna, Hon 'hade' ett kläde på "' | huvudet och ett brokigt förkläde: ', . fullständigade -' klädseln, >" —" Nå, : signora ; Riccordli, ' sade William på. en underlig: 'bland- ning av italienska: Se nu.noga på .: mannen där och säg oss om det : är Silvio eller Arturo. : sd Kvinnan blev stående och stir-' rv rörde inte en min. Så vände hon : sig mot william och skadade på : huvudet. '- = Vet inte, signor, sade. hon, + — Men det måste ni veta, ut-. ropade "William förargat. Eder in- stinkt säger er väl vem han”är. Ty ni är ju hans mor, inte sänt? — Bara hans 2 Ymor, FIgnor. = Skandalen? RB Visste. nl inte det? en: fånge; "Trots att han var litet s: Inte hans. bröder, inte hans far, | ÖR "rena, slår. vås sin" väg: 5 rider ett oh sedan en stol Går all- örbi en .skräckslagen människa med Öppen mun. och? stora ögon där ångesten lyser. - Giftomans samt Få kr tur ärva ka morgon någat år. efter vigseln Så är allt över. Blixten' har |:-- inte ens tänt eld. Bara slagit sönder. Lämnat den mänskliga] varelsen vid liv. Låtit männi-' skan förstå hur lätt/det är avt vända allt till. något nytt. Kunde inte människan legat där som; stolen, sönderslagen? | Som bordet? et Men ' människan - lever. Män- Elden har inte waknat, ' - Den långa hettan: har. acku- melerat. denna oerhörda styrka i Sskans nedslag. och; i - rognets fall... Knöm" strömmar. regnet” "Bäcken nedanför ' » Bäckagård är full, Vattnet kokar över alla ITA danför gården sviktar. en halv- timma under walttenmassönnas, tyngd. » Båger - bron upp. Det knakar i: dess fogar, den darrar under kraften. Så släpper fästena och | bron". dansar som "en lekfull flotieé "på sin väg mot hävet, lugnare. "Mera | fredligt. : höj ar atnila och dricker "sig 'olörstig. Det .går | åt massor av wabten att dricka : Sdjur 3 Kommer ; i: rörelse skorna är tidigt. uppe, ;d : vill vara med och känna: ref nets välsignelse. : : En” skräckens "natt byts i livets morgon. kanske. så orig fort: Med Kr FEST medet, : "ken sjun n strömmar. hela dagen are än gå länge. xt Ke . tydligt” sin egen oförmågd att upp- "Jorden blir mjuk "och den” ren i hustrus jämmer - "och en nyfödds första skrik, Utan att vänta på nå- gon kallelse” rusade han in. Vad han fick se, glömde han aldrig, Ingen hade ännu hunnit gömma undan” de, blodiga lakanen, bada den- nyfödda, torka. av, den unga moderns av' svett Alibbiga panna, Fan tänkte på vad han. en gång sett i ett fältlasarett: I första Öögon- blicket : lovade. han sig själv, att han” aldrig” mer. skulle orsaka sin hustru ett sådant lidande, Men han förstod "nästan genast, 'att han” inte skulle komma” ant hålla er sådant löfte... N : "Så, gled deras iv vidare: genom känslor av lycka, oro, bekymmer, frid, :pendlande -mellan ögonbli ken av;jubel, när' säden! såddes, och de' långa timmar av kval; då hon med tynande. krafter bärgade skörden, medan han i hennes när- .het tyckte sig skrika hennes skrik, blöda med hennes 'blod. Däremel- lan kom' det tider, då hans. obän- > NR : dighet. bröt mt i gräl. och då. de båda trodde sig hata varandra, kn kväll, när han' lade: huvudet; på kudden, , ”rispade något. vasst”. hans kind, så att ett par blodstänk föll I på >”Öörngottsvaret: Han. undersökte stoppningen i i dynan och fann bland det: torkade: höet en” törnroskvist 3 någon. Han” såg, länge och efter- | : tänksamt ; på hustrun; som Jåg med tarna av. Det blir fär e. ."Mullret : ä «Han blev: medveten om en grå lös tomhet;- Runt' omkring "honom | trampade, | blinda av tårar, dec över: givna barnen, Han. behöll .hos . sig I de bvå äldsta; en flicka” och en "gos- se De: andra fick han skicka till I sin egen mor, som..nu Var; änka, Han: älskade” dem,” men han kände iv'och gled utan motstånd tillbaka ner i den oordnade, oroliga, och en- . formiga . .ungkarkstillvarö, som. hän tiden förde han” ett” kringflackande «I liv, övetallt möttagen: av. sina: yr- . kesbröder med” 'bullrande. 'och ytlig gästirihet, Han” var. nu, i rätten av trettiåren men i: "grund och, botten | lika” obetänksam!'; och. lika passio- nerad, "som. han. [varit i i de första | hänta 'sätt. Med henne behövde han T "SÅ. STAR HAN LUGNT MOT " JAG . VANDRAR NER IGEN OM ADAMS GRÄND > -— DOCK EJ-TILL DUKAT BORD, PÅ GRÖNA HÄSTEN ; : MITT SYFTE ÄR ATT SE, , OM : SOMMARGÄSTEN ng : "CAR TILL SIN VÄNDA. UTSIKT. SATERVÄND, re te 2 "AV VÅR LAHOLMSBO ÄR HANS (ASYN KAND: FN ''I- BREDA HATTEN OCH I VITA" VÄSTEN ” Uv »: MED ARMARNA I KORS — DEN TRYGGA GESTEN HANS BLICK KANHÄNDA SÖKER VÄTTENFLÖDET! " DÄR, LAGAN LUGNAD UT MOT "HAVET GLIDER' I OCH FÖRDOM FÖRDE SKEPP TILL FJÄRRAN FÄRDER.' . mv SÅ HANS Lotr HAR "FOGATS UTAV. "öDET: HAN SOM GALJONSBILD'TROTSAT STORM OCH STRIDER j-— NU STAR HAN FRIDSAMT HÄR. BLAND ". Nr VÄGENS VIMMEL VÄND. Då -Eåsia N isson i €Ä + INN FE TYFTVVYS Toch "mörda och föröda vårt. kära iäcke |tan och 'människobehagsamhet | pobenbart. Den. kloka världen i "Ingrid 'Hesslande tll knytnävarna än till värja "och pistol, här han blev retad. Han drack och spelade, därför att alla hans krigskamrater gjorde så, och sedan en tilltagsen och ganska vac- | ker skänkjungfru väckt hans kvin- | nohunger på nytt on fid efter hust- runs död, stillade han den då och då lika glupskt och- lika likgiltigt, som när han wid ett kalt träbord i någon värdshuslokal slukade sin halvljumma och vårdslöst . fram- slängda mat. + Hem till Röstorp kom ban "sällan. Allting där påminde om hustrun, och det minnet gjorde fortfarande ont, Men en, dag "efter ett rege- mentsmöte återvände han ganska sent på kvällen till sin gård. Bara i köksfönstret brann ljus. Han såg huspigan -gå omkring” och > stöka därinne. Det var en kraftigt växt och riktigt grann. -flicka; som tjänt i huset redan på hustruns tid. Nu slog det, honom. hur' underligt det | egentligen var, att hon inte tagit en trevligdre tjänst på ett förmög- | nare och mera ordentligt ställe. Hon var. duktig — han "hade lagt märke till att spisen var nylimmad och golvet, sopat, : I stället för att gå runt huset och in genom förstugan bultade han nu på köksdörren . och steg in. Hon stod framför bänken, där, fon bru- kade sova: Han gick fram, till hen- ne och ställde sig att, tyst betrakta henne, leende: och” "vänligt, "på en gång nyfiken" och ex smula brydd, Hennes trumpna ansikte lyste upp, så att hon föreföll nästan "vacker. ; | Tigande och lugnt, som om "det för henne varit frågan , om något själv- klart och' länge vänfat, gav Kon husbonden” plats i" sin bädd... ”Sédan dess levde. de tillsammans, när, han var hemma; "och det var hädanefter mycket oftare än förut. Det var: något :redbart och friskt hos flickan, och hon cimgavs av en viss: "trevnad: Hans barn såg "hon till på sitt'en smula tvära och hård- se rö r inte vara varsäm som 1 med hustrun, hon hade gått I igenom ganska hårda | öden, efter. vad han kunde. och vad van att ta vara på sig själv. Han råkade ini ett lugnt förhåls lande, vilket han åtminstone i vis-" sa ögonblick räknade med skulle bli beständigt. Inte så få av den tidens och. den traktens, militärer . och , lantjunkare hade inrättat sig ' på ett liknande vis. Nu red han tyst framåt ett stycke. : före de andra. Detta sista dygn på » gården, som han nyss lämnat, hade” gjort honom tankfull. Dot vär så . pass "länge sedan han suttit vid ett bord tillsammans med en ung kvinna, som det måste tas hänsyn ' till, att han nästan glömt hur det var, Han gnolade lågt för sig själv, medan han lät minnena från iden ljusa sommardagen glida; (förbi 4 sitt "medvetande, Va . Det Nar dock behagligt att få sitt kuvert framsatt på en duk av hård= . manglat linne, skinande witt — att ta emot en kopp kaffe ur en hand, som räckte en den'med ett sirligt spretande litet lillfinger — att kän- na omkring sig, ett -burget homs välputsade, och. trygga” frid, Men på. samma gång var: det "någonting - — — Någonting i luften på Himmeslöf — som inte "var, som - det, skulle vara, . Han äktade hästen: Han hade | fått lust att leta ur någon av kam- ., a ten här,' hur det i' själva: verket hängde samman med den där gub- ben och med fickan. och gården., Snart 4 var: de' ahdra så tält bak- urskilja deras röster. De var mitt raskning märkte hån, att det rörde ta fankar' nyss. Han säga, "litet raljant: . -- Ja. fröken ; Gustafva - är« en mycket duktig ung ma : . , .FRUKTA ICKE! ; När ”chan : läser”, igenom. dagens. predikotext;” lägger: man märke till "att Jesus upprepar maningen, "Mrulta väcke på - vad eller tältare sagt vi skolaj Enulkta” : > tFruktan är "ev förfärlig makt i vår wärld "och allt levande får går; in, försvinner rid och «Vad. vi alla frukta Å Vi "frukta "alla för döden. Ja,'1 man kan ibland : höra: en; och annan, som säger, att. han' icke gör: "det; Men] det I beror nog på, alt. han .menar, ant döden" är långt; bort ingen något. = Och” vi; fnulkta För Tvet "med dess” lidande och” faror, isjuk- | - döm, och ekonomiska bekym mer. Och" wi” oroa "oss fö barns framtid. i (dessa liga” tider, 'Och' vi frulsta andra människor. ”Människans' wvär- ska fiende:är människan”, det låter lite konstigt, , mer: underligt n0g så. ; Vad, väl.vi frukta i dessa krigstider? Varför måste wi hålla så många män beväpnade och" våksamma vid våra gränser? Vi frukta, att i skola konima fosterland. Sådana : tider! "Och vad ' betyder det "icke för mången, vad andra. människor tycka” och säga. Hur : inverka kamraternas : tankar” "och åsikten - på "våra ungdomar. Frestelserna till människofruk-, oss idké 'obekarrta. Och alla böra wi frukta domen, ty. intet är föndolt, som icke skall bliva kan filosofera, hur mycket den vill och "säga, at allt är. förbi med - detta lekamliga livet och vi äro alla natuvbeslämda' och kunna icke handla annorlunda vånt samvete säga något annat. Och vi böra frukta" synden, som är : olydnad mot Guds vilja, uppenbarad för oss. i samvetet och .10 Guds bud, :synden ' som det icke rmlls är tidsenligt abt tala om, men som är och förblir en bister verklighek Den” "kan känna fruktan. Och där fruktan om; niskor. och göra livet p = fonden ner oss i dagens text iom" den - onde, som; vill ekilja "oss flån Gud, Men iden. civiliserade värl den” skämtar. med detta, fabel. ; | Sången” tids” 'widlskepelse och in: der Orides namn Å sitt tal. Men när Jesus/' talar" så stydliga ord. eh. personlig -- -motståndare, som, ické lämnade hononi emot, så måste wi wäl böja" 05S för hans ord; och -tänka:,- Han : wet" det sb. "”Syndeng, dödens . och ' djävulens : våld” "att tala med Luther," det är vad vi alla" borde! frukta, men: .som;- så många människor alldeles glöm- : mer, "gl Forn Med "Jesus behöva. vi ick - : frukta, | underkänna” Honom, som” ”upp- gtod” från de” döda, I Honom hava vi "seger. över döden och genomgånget, ttill det eviga livet: hos "Gud. Och" vi "behöva dicke” frukta: livet; Ityi. Fadern,.' som föder fåglarna under himmelen och kläder lijorna ' på marken," skall. icke glömma oss. Och vad . andra . människor. tycka ” och tänka, betyder föga,” blott man har gott samvete och kan se fri. modigt. upp. i den. himmelske Faderns: ansikte: Och vi behöva icke foukta domen, ty när vi hålla «oss dill Herren ' Kristus, Och vi frukta icke” syndens : skuld. och makit, ty: "Herren : Kristus har ' förvärvat oss syn- dernas . förlåtelse och brutit ” syndens” malt. . Vi frukta icke den 'Onde,-.ty den: starke är 7 "besegrad av den starkare, ”Han på "ett huvudhår oss skada ej förmår, ””Vi frukta icke helvetet, ty ; Herren Kristus har stängt dess portar och ” "öppnat oss det ' paradis, vars port wår synd still. slutit.” Jesus sade, - Varen wid." gott - mod: Jag har, övervunnit världen. . ”Dunkla' äro änskors öden,- Livet ryms i. dem och döden: Släkte följer" slälkites spår. Ej wvi frukta, ej vi fara. Du oss leder, Du vill samla I din famn. oss, Fader vår. "> (Sv. Ps, 185: 5) - alltjämt" fördärva allt för män- FETEFITETTITIVTFTYTTTTITY EE I Dv Amen, ve inne i. ett samtal, -och med över= ap djur jvoch.” "kallar . det :en förl graven, : så: att döden -iblott. är . - raterna, soni bättre kände till trak- . , om honom, att han tydligt kunde + ' sig om samma .saker som hans” tyss - till. -rernia "helvetet. Jesus påmin- at drager" dagligen och stundligen n "Icke för döden, ty det är att [g förra FER HETISIIKIISIIT kränkt TYYYR
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.