"TFEVTTETFTvVEFFPEvvTtFrFeTveTvVvVVvVTFV TFT YTTEYTTETFTYFTFTEFETFYCTEETETYS SETS SYM arLördagen: den 15 september 1962 ' H Hemmasonen "Ararat Sjögren gick efter ett par sävliga,' |. små- åga under medelmå ee Str, 3a landsstutar ioch plöjde. Dagen var en vårdag i maj, då luften var ljum och ren, lärkan kyittrade gla- da melodier :högt uppe i skyn till ackompanjemang av 'vipans kvitt! kivite! : Nöarken' och” ängder hade klätt sig i sin allra” "fagraste" vår- skrud med. blomster och spirande grönska, allt under en hög klar, azurblå himmel, ' Fåra efter fåra lades upp av Iden feta bördiga jor- den," kråkorma "kraxade. och slogs "om de godbitar som trålade i den - feta myllan, under 'det plogbillen skar upp nya sjok av moder Sveas jord, En - vippande” sädesärla' trip- pädé mintert omkring" sökande ef- ter ett vilsekommet kryp, och i den gamla lindens krona därborta vid landsvägskanten damp "en svart "glänsanide stare ner. gripen av är- betsiver med näbben full av kvistar till sitt nybyggda bo. Allt andades : liv och livslust. > ; - Ararats. tankar gällde dock ej " allt det underbara” som upprullades för vår anblick i Guds" underbara natur, som i så rikt mått tjusat oss människobarn, nej de kretsade ' om kring något helt annat. Ararat var missnöjd med sin tillvaro, sin hår- da lott. här i livet. Att "framsläpa ett helt liv vid spade och plog — var det'icke i'alla fall en allt för » prosaisk”. sysselsättning för honom den store: tänkaren och filosofen! En tillvaro så”: själsdödande och trist. i Fan "ville" bort, långt” bort, -” Bort till ära och berömmelse. Han kände den impulsiva skaparkraften sjuda; inom sig såsom så många ” gånger förr. Att höja sig över sina gelikar som satt till sitt livsmål att axla lantmannens strävsamma kap- pa, dit stod hans håg, ej detta evin- nerliga slitande i skog och marker, bökande i ladugård och svinstior. Dessa "jordens arbetare — som han tyckte — så klumpiga och okultiverade - företeelser voro "ej värda hans umgänge. Ja, han kän- de sig både pinad och distraherad i slikt ohyvlat sällskap. . Sk Til! något högre war hak väl i alla fall född den gode Ararat. Vad tål väl dessa att jämföras med en en vetenskäpsman, « em lär hän sig' allt som of- tast ' ej: tan grym besvikelse. Att | i fotsid vit rock, vid titblock-och blåkopior lösa de mest invecklade ingenjörsproblem, att bygga jätte- " broar och snillrika 'å område, blir en andra Thomas Alva Edison; var hans” stora framtids- dröm" och ej ett- meningslöst till- spillogivande av ett helt liv under lant arbetsok tunga Han gav de båda stutarna var sin ele? gant klatsch' med "piskan som om. de varit engelska fullblod, wilket kom dem att helt överraskat vända sig om; ge honom en skarp, före-: : brående blick ur sina stora. vatt- niga oxögon: .” Tanken var ej ett stundens barn, Den hade förföljt " honom under veckans långa dagar i knog, ej ens under dynan i hans lilla ynglings- kammare under nattens sena tim- mar lämnade den honom fri. Han |' ville 'ut mot oförutsedda öden och äventyr, allt besjälat av en fast och ärlig föresats att successivt och målmedvetet arbeta sig upp till det högsta fjätet på ärones tinnar .Han Ararat hade dock icke en ytterst viktig: faktor "med i beräkningen vid dessa stora framtidsperspektiv. Vår Herre hade nämligen vid hans skapelså : åtminstone till stor del uteglömt” hjärnan, ty Ararat war synnerligen klent utrustad i dennå så ädla det -av. människokroppen. Hans föresats var och blev: dock - Z . orubblig, Ararat 'omgjorde till yt- termera visso sina ländir oh för ut till främmande ort. | Vi återfinner yngli längre fram d tiden i et (7 på en av våra privana 13. Men att i d:nna yt. ot eiosanta , unge man fem hö i ingående . förvand= nu hög g ad frosmhävde bulla I det unga ingen- jö vämnets y'vre företräden, som : på vilka han vetat emot yddes ej vilja värdesälta Ara;z> personlighet I så särdeles hög pod, De funno i ho- nom en ärjungg, med en uppfatt=" sensn I övrigt hade |: tud2 sin/inverkan på |" en. som .kunde ge .en tålmodig kunskapsdanare" gråa hår, då" han var mer än lovligt trög och de snilleblixtar som , väntas skulle förirra sig ur hans hjärnas hölje helt lyste" med sin frånvaro. j sionerad major med . vita : knävel- borrar och ettansikte som" bar kopparns' färg, ett minne av otaliga mässaftnar med , 'mahognygroggar och ”punschhalvornas mångfald. Han hoppade” jämfota , och han ropade den högste potentaten i underjor= ' Snärt väntade en fokaristull gast- kramning i form av tentamen i al- Ila kvistiga' frågors mördande kors- eld. Den förr så bålde ynglingen kände” sig med ens så ynkligt dus" sjönk helt. katastrofalt liksom modet "i ”barmen | under sju: och femtioskjortan.” i : Svenskans substantiv, "adjektiv, veib och satsanalys klingade likt esi lgå va. innan= för de störa, välutvecklade öronen och då han kommit så långt i de matematiska problemen, som .. till ekvationer, kvadratrötter, hypote- ser” och”. logaritmer irrade ; hjälpläst famlande ” omkrin; rinter,'” sbara belysningspropp : sprungit. under examen teknik. När därför, till sist” kon struktioneritningarna kommo med och linjer var invecklade cirkla det med nöd oc nä den kunde at Godkänd.” Den ”toleranto « pedagogen vred sina händer i förtvivlan och ska- kade sitt grå ärevördiga huvud då Ararat inför de enklaste :uppgif- ter ställde sig sorgligt fri från stör- re insikt i detta för honom så vik- tiga ämne. : : + Nåväl, ' tentamen: gick ända med. växlande resulta till: "stor: alla" dasea unga . "män d som. nu realiteten ”ekulle ' skapa sig en existens i den stora kam- pen för brödbiten, med det förråd av vetande de inhämtat inom läro- och gamman”i kamratkretsen, Ara-: rat var, den gladaste bland de gla! da' och yvdes” sitt unga sinne att äntligen Årara kapabel att stå på egna ben, utan "bistånd av sina närmaste i form av klingande mynt eller godsaker pr fraktgods in na- tura. Han beslöt sig att med ens slå ett dunderslag. Våga tveka den somi lyster. Han gjorde instinktivt ett munters halvhopp och! slog handflatorna samman med känsla och övertygelse. H På ett kontor i en mellansvensk stad tillträddes iden första anställ- ning, där .den unge nybakade in- genjören fick tömma fördmjukel- ten och knäsvag: -Hela hans pon- | : | kunde en framåtstråvande. individ allrahelst som hjärnans j anstaltens murar. Det rådde" fröjd |" län- "ritare och springpojke: -Det -var som han ville rodna av harm, spric- ka avvilska inför detta nakna fak- tum.” ”Alting har "dock sin övergång” sade Ararat ' för sig själv där han sabt' i. en bekväm gungstol i sitt förnäma ungkarlshotell över en di- ger lunta d ingenjö. anik STE surt förvärvade ingenjörsdiplom av alla dessa. års asparade möda? Samma slit och släp väntade även nu liksom i den stund då hela världen låg solljus och klar dgch storvulna ”framtidsplaner &middes. Ararat kör åter .de .båda stutarna I Vad.aytta hade--han nu ev "sitt svd d. Åldern ytterligare ville förkovra sitt ve- tande, .. 2 En tid härdade han dock ut, men ej. längre.” Han beslöt vända det otacksamma moder ' Sveas' de jord ryggen och ' med henne hrr e. Hedström tira kalk vid en I sysselsätt- ning i form; av ett mellanting mel- chefer som' så grymt sårat bans fåfänga, rent av wågar betvivla hans ' omtvistliga duglighet. Ute i främmande land " väntade säkert honom uppgifter i större propor- tioner. Där skulle han bli förstådd, vinna, ära | och - berömmelse," Nej gamla Sverige var för litet och för snävt, Det erbjöd ej hälften så sto- ra "inkomstmöjligheter, ej " heller hade visserligen tagit ut sin rätt, dock gingo de båda smålandsoxarna styvlemmade, voro de i 'sina leder men vid Ararats ankomst kunde de ej underlåta att hälsa honom mot gråa vadmalsbyxor o rock, och den " hemkomne, överragkat de "goda "sockenborna larna installerats "i ”mangårdsbygg- nad, fä- och hemlighus.. Sie trancit gloria munditl!t . : på h ännu i par litet värkbrutna 'och med . ett glatt välkomnande bölan- de. Herremanslaterna sitta ännu . i, fast gentelemannahabiten ' utbytts lackskorna fått ge vika för ett par dito av trä. Det enda i den högre ingenjörskonstens invecklade läror förlorade sonen med, är att från närmaste lednings- stolpe ide lysande elektriska strå- Giftomans samtycke Forts. , — Du kan bespara dig besvä- ret att, maka ihop stolarna. Jag tänker inte sitta kvar. Ingen kan tvinga mig att äta och dric- kä med en person, som jag inte tåler. -— Herr överstelöjtnanten skall inte oroa sig. Jag har ingen lust att sätta mig till ett bord obju-] den. ” Lagercrantz "hade lugnat sig. Man märkte hur han ansträng- de sig att använda samma kallt hövliga ton som sin värd. Men Voigtländer blev” honom "inte svaret :skyldig. + Såå? Kan börr kaptenen då förklara, vad han menar med att komma hit och tränga 'sig in? Här får jag finna mig i "att ni: behagar kliva in och börja karessera min "dotter , mitt för ögonen på mig. Och' det till på köpet :en helgdagsafton. ; ” Gustafva började nervöst flyt” ta koppar och assietter fram och tillbaka på duken. Hon kun- företa sig. - Plötsligt. vände sig Lagercrantz på nytt mot henne. Hari" fångade "hönnes hand öch |dade -sig i samtalet. Han hade lyfte" upp den mot-sma ögon, släppt Gustafvas hand och det — Du bär den ringen du fick så av mig, ser jag: . .Jatt ske, -Det knackade. återigen ”Av Ingrid Hesslander NI crantz till gubben. - nanten till det?' Hans ton var avsiktligt utma- nande, och på nytt blev Gustaf- va :rädd. Men ingenting hann På dörren. Trang, — Jo, överstelöjtnanten, jag undrade bara, om herr kapte= nens vagn skall stå kvar på gårn, Det snöar värre nu, vi är rädda den blir våt. Vi' kunde göra plats i vagnsboden;.. .— Behövs . inte, Kapten La- gercrantz reser härifrån på a mo- mangen; Det var betjänten de inte finna på något annat att .— Hm ja, då så... komma till sin fulla rätt. Den gam- la rara inackorderingstanten bjöds ett ömt och rörande farväl och ett tack för god omvårdnad. Vem hade mera” arligt än hon stoppat täc- ket .om honom om kvällarna mera moderligt; pysslat om Lila . Ararat å svåra der? ölja Ararat under hans irr- r i det nordligaste Europa . scm "anställningar på nytt hemma i Sverige ter sig svårt. Han levde :bekymmerslöst . sin' "dag så länga morsarvet räckte, vilket dock ej väräde i evighet, men ett var dock”Säkert; att den så efterläng. tade succén helt uteblev. En" och annan gång under dessa år hedra' de han hembygden med sitt. besök och många voro de undrande blict kar som särrdes den långe, ovanligt självmedvetne, ynglingen, där. han i skärprock och lackskor tog sig en pröndenad efter hembygdens kalk- dammsfyllda landsvägar. ” Hans besök "gällde dock defå utvalda med vilka varande lärda stånd utan risk kun? de . umgås.” "Gamla ”skölkamratet och "bekanta .sedan barnsben: vw slöts helt ebarmhärtigt ur bekant- skapskretsen, ivet är ej alltid en dans på många” gånger kan de uftiga bland skor kan stupa inför de-hinder som ofta uppenbara sig på livets arena. Efter ”konditioner missvis var han tvungen att giva upp. Han ha-' de fått nog, utfattig och i trasor var han tvungen att bita i det sura äpplet och för att klara livhanken, åter brula fädernetorvan. Det var” en snepen öch slokörad Ararat som” en vacker dag trött på detta livets besvikelse och med krossade illu-: sioner, uppenbarade sig i sin hem- socken, ' återbördad till faderstäl- let. ” ve fad k l I den mördunde hårda konkurrensen vid filmfestivalen v Venedig : 1 skan Irene Tunc, Frankrike, tilldra sig kurviga störkta uppmärksamheten. Ett spotskt leende och en minimal biltnå ” Ur tväligen ovär derliga, til Ivångar vid filmfestivaler! "| vid niodraget, "Jen del mellanhavanden.. 'v: Én k Det. var mitt; Halvar: Gunnarsson. vaknade vid att regnet slog 'som spö i mar” ken. Han hade tänkt åka in höet i dag, men det gick 'ju inte för sig. : Halvar skrattade till. Han kom att tänka på vad en mor- bror. till honom berättat, då hat som ung pojke, ofta vistades hos denne. : Hans kära hålft vaknade vid! hans skratt och frågade, då hon hörde -regnets - trummande på rutan, om han var glad åt att han slapp slita i höet i dag. ”Aja”, svarade ' Halvar, ””nog kan. det vara gott med en vilo- paus i höslåttern, men det var|l- ön annan sak, som kom mig att skratta. — Du minns, att jag som” pojke ofta hälsade på i min mors hem, bland annat var jag ofta: där "under = slåttertiden.: Morbror "Ludvig = berättade en sådan, här. 'hällregnsdag” om en gammal bonde;: vars gård brann ned. "Brandorsakén var'självan- tändning "i höet. "Den gamle mannen kunde inte begripa hur det hade 'kunnat .gå. till. N "-”Jag slog det: (höet), när det duggade, . kuade" det; när det ruggade;: "åkte: int det; när det ösregnade — och ändå tog det eld i ladan.” Gemensamt hjälptes d de åt, de båda makarna med morgonisyssi lorna. Vid frukosten frågade fru Helga: 2. os " "Vad tänker. du syssla med, i | dag”? KS ; . ”Har du något önskemål”? ””Kunde vi inte bila" in till stan i dag”? — Din klocka går ju inte .och det är en det upp- köp jag behövde göra”, ' ”Det passar utmärkt. Jag har Jett par ärenden till banken bland annat. .Vi ger oss i väg då tänker jag att jag är tillbaka från kvar- nen, dit jag ämnar köra nu”, " : Regnet fortfor att ösa ner, när de gav sig i väg mot sta- , | den; 2 "Tänk, vad ' vi har det skönt emot vad våra föräldrar hade. De hade ingen bil abt krypa in i, när de hade ärende till stan”, sade Helga, i ”Det har du rätt i, men de. hade allt hemma och behövde inte fara till stan så ofta”. :.' ' ”Alldeles "riktigt, ' har vi större möjligheter till både "vila 'och bekvämligheter, än vad de hade”. « to. cs ”Jaävisst, vännen min, Vi har mycket att glädjas åt, som våra förfäder fick sakna”; ” ””Och att. vara. tacksamma för”, , tillade fru ' Helga. De gick åt var sitt håll, de båda makarna, Klockan, elva skulle de mötas på konditori Siesta, Fru Helga gick från af- fär till affär och köpte vad hon behövde, Hon blev ganska snart + färdig med /' sina inköp,' tack vare snabbköpssystemet. "+ h . Längre tid tog'det för IHal- var. Det var kö på banken, så där fick: han: vänta en lång 'stund. Likadant var det i järn- affären och i lantmannaförenin= gen, ' där han skulle göra upp När, han 'uträbtat sitt sista ärende, skyndade” han sig mot konditoriet, regnvädersdäg i ”höskörden. | | lerar men" nog|. ”Helga har säkert fört vänta länge”, tänkte han och tog:wut stegen, I ett gathörn :törnade han emot en välklädd herre.” ”Ursäkta. ...” stammade" han, men utbrast i samma ögonblick, nej men, är det inte...” : "Jo, det -är din: gamle lek- kamrat från ” barnaåren' och bänkkamrat från skolan Lars Jörgensson”, : De" räckte varandra , handen och klappade 'om' varandra på trottoaren mitt i allt regnet, ! ”Kom, Lars”, utbrast Halvar, ”så går vi till Siesta! Där sit- ter min fru och väntar på mig”. Fru. Helga satt och studera- de en tidning, när , Halvar och Lars kom in. -”Får jag presentera I min fru och.... i Längre hänn hån inte förrän fru Helga visade fram tidningen och skrattande sade: Mi ”Mister Lars Jörgenson från, Minnesota”. - : " "Jaså, du > -har fått tag : nämndemannens Helga. Gratu- 4 ”Ja du, men hon var bara småflickan när du- reste”. "Ja, hon var det”... : Under förtärandet av det be- ställda kaffet berättade de om sina upplevelser både från sko- lan - och + från -. åren ' därefter. söket..' ”Vart. ämnar. du dig n nu. när- mast”? ' frågade : Halvar, ' sedan han viskat ett par ord ill Hel- ga. Till Stockholm och sedan till Lappland”. veg : ”Kan .du inte följa med oss hem och stanna ett par dagar”? ”Gärna — om jag inte blir till allt för stort besvär”. ”För ingen del”, utbrast fru Helga. . ”Du kan ju få hjälpa till i höet”, 'sade - Halvar : skämtsamt. ”Yes, well, det skall bli sko- jigt”. i Mycket har de båda vännerna att berätta för varandra, både av glädje och sorg. Livet hade nog farit hårdast fram med Lars Jörgensson, Det krävdes hårda tag och okuvlig energi för att slå sig fram i Amerika, Han hade : lyckats - under det att | många gått under därute. När dagens sista måltid var äten, tog Halvar. fram" sin Bi- bel, under det han sade; . . : Ja, du Lars, vi läser mågra versar ur. Bibeln. varje kväll o. mediterar över . dem. Och ' så sjunger vi ett par spalmer eller sånger 'och' 'anbefaller 085” i Guds hand”. > 7 : "Det gläder mig, Halvar,” det gläder mig djupt i hjärtat. Utan Gud .hade jag inte klarat mig i Amerika”. | .. Halvar Jäste: . os os Sv ”Dessa äro de som komma ur den stora 'bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de nu inför Guds tron och 'tjäna honom, dag och nafit, i. hans - tempel. Och >han | som: sitter 'på 'tronen skall slå upp sitt 'tabernakel -över dem; De 'skola icke mer hungra och icke mer törsta; och solens het- ta skall icke träffa dem, ej: shelz ler. eljest. -någon brännande. het- elda ante - naren. Längre. än vanligt blev kafébe-' höslåttern ta! Ty Lammet, som står mitt för + tronen, skall -vara deras herde 'och leda dem' till livets vattenkällor, och Gud. skall av- torka alla tårar - från deras ögon! rn i ”Jag tror vi sjunger en sång, texten”, sade fru Helga ;och det var Halvar och Lars med på. Med verklig: känsla och inle-' velse 'sjöngo alla tre Brorsons mäktiga ”Den store hvide flok, vi se som täsind bjerge fuld av sne” ” Det blev tyst en stund efter sången. De' satt' alla : mäktigt gripna. Helga bröt först tyst- naden, : cc ”Tänk, vilka framtidsutsikter för Guds folk”! N ”Jag sitter och tänker på vill- koret för att komma in i Guds himmel”, sade svenskamerika- Vi? "lever ”alla” under samma villkor härnere på jor-: den, vi människor, Vi har. alla en egen vilja, vi söker; alla att armbåga oss fram: och kommer lätt i konflikt .med andra;” vi blir, bildlikt: talat, nedfläckade, nedsmutsade av synd. och skuld. Vi fläckarna, men det lyckas inte, fläckarna ' sitter i . ändå. Det finns blott en väg att gå, vär gen fram ' till Golgata kors. Lammets blod är den enda re- ningskälla som finns mot syn den.” - ”Vi sjunger en sång till”, sa- de Halvar, ”vi sjunger ”Klippa, du som brast för mig”. : Och ' så ljuder i det krevna rummet Topladys gripande sång; där det 'bland annat heter: - -- ”Bleve jag i nit ej matt, ., gräte jag båd dag' och natt, stå dock syndens fläckar, kvar: Blott i dig jag frälsning har.” ”Det finns många, många som inte vill tro på ett liv efter dö- den”, säger Halvar, då sångens ord förklingat. : ”Det fanns det på Jesus "Ha också. Saducéerna trodde inte på någon uppståndelse”, inflik- tåde Helga. ”Vad deras liv måtté vara fattiga. Att inte ha något att se fram emot, när livet här nere är slut,' det skulle för, mig vara outhärdligt.” . "Ni vet att ute i. Amerika är vi skandinavier som ett folk. En av mina norska bröder berätta- de 'en gång följande: Det var i ett gymnasium hemma i Norge under en .modersmålstimme. I anslutning till en dikt som blev genomgången » uppstod en dis- kussion om döden och det som följde efter den, Ett överväldi- gande stort flertal av klassen menade att döden betyder full- ständig tillintetgörelse, allt. är slut med döden. Efter en stund blev följande ' replik framsagd med ett skratt; "De kristna tror:ju att: de kommer +till himmelen, men 'om det inte finns någonting efter döden — tänk, vad de skall bli besvikna då! Det' blev dödstyst i klasson; tills Gud genom en av sina små bekännare gav svaret: "= og Om det icke finns' någonting efter "döden, då är det heller ingen som 'kan. bli besviken. innan vi ber och samtalar över |' söker själva tvätta bort[, — I Vänta! : Det var Lagercrantz, som blan- hastigt, ' att: hon: förvirrad tumlade tillbaka ett par steg. : Hon fann inget annat svar än |Om han ändå kunde calmera att le, osäkert och med tårar ilsig! Hon blev så rädd, när det ögonen. Fortfarande. med hen- häftiga humöret satte åt honom. nes hand'i sin vände sig Lager- så här. | "— Svara mig ärligt, Stafval — Vad säger herr överstelöjt- Det är dig jag har kommit för att hälsa på. Vill du, att jag skall stanna eller gå? . a Det där. underliga, svala lug-" net, "som kom henne att känna att det gjorde' detsamma hur - det nu gick med henne; själv, hade sänkt sig över henne igen. Och hon blev glad, när hon såg hans ansikte Jysa upp i ett Je ende, . — Då är det bra. Traung kan vara beskedlig och låta sätta in min vagn så länge. Men Traung,. stod kvar smula tveksam och såg från den ene till den andre: Han visste inte riktigt hur hän skulle reda sig .med dessa motsatta befall- som Lagercrantzen". hade sagt. gemen, honom: skulle. man vilja hatill husbonde. Men man, fick å :ändra sidan inte glömma, att mar var i Voigtländers bröd. att få till ovän. "axlarna, så var så god. Men det torde ka för sen gammal men som jag att bli "av med objudna gäster." Dörren till - hans: rum slog skrällande "igen: om "honom, Traung” tummade: sin mössa, satte sig vid. bordet; Tan :'tog liksom: i tankar "kannan' serverade sig kaffe..: 7 "Han åt som en utsvulten. Ja- gakarl. En tanke slog Gustafva: ordentlig” mat. på” hela dagen.” Hans kläder var skryhklade och. ett sträck ända från Röstorp.” N : Forts. DEN 15 SEPTEMBER 1962 : vi proppats: fulla med val- propaganda i alla möjliga och omöjliga ' former. ' Tidningarna sina . bräddar. med -valmaterial och brevbärarna Kar knogat med ligtvis har även massmedierna radio och- TV bistått med en beskärd . del” Många dråpliga och ganska slå-' ende duéller har utspelats och särskilt uppskattade har de s.k, tvåpantiduellerna, i radion' bli- vit, Där har det ofta varit så, att de två partiernas represen=- tanter skällt på varandra :och så mycket som möjligt försökt att inte besvara den: av motpar- ten : ställda frågan, 'Finns. det nat tillfälle än wid: politiska val, som det: förekommer sådant rävspel och wtstuderade "meto- lös? | Jimmy, har” rätt, vem är. det då som, blir besviken?”. bön, till tack och lovsång, och när. de sista tonerna av: Fryk- manssången ”Min ' framtidsdag är ljus: och lång, den -räcker bortom tidens tvång” förklingat, över den lilla lantgården. sa 'Men. om. det: är de "kristna som HS. en ' valpropaganda. Tre par händer ”knäpptes till sänkte: sig nattens. stilla . frid" — Du: du skall stanna, Ax-. H el : Det var en så redlig «karl och" | Och honom var det inte. nådigt M — Migz är det egalt. Vill herr : kaptenen tvinga sig kvar här," ningar. Helst ville han nog göra ' " Men Voigtländer avokte: ök - backade, och skyndade: sig :att försvinna” åt sitt” håll. Lager-.'' "| erantz drog till sig en stol och Da "och : fuktiga. Han måste ha. kört i To FN Ur de” senaste” "veckorna har säckvis av propaganda. Natur= : något ställe eller vid något an= . : e finnas möjligheter. också . kanske har han inte fått någon: | har : fullkomligt svämmat : över . > der-för att få å motparten svars= ">
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.