, TAHÖLMS TIDNING - ke Lördagen iden. 9 februart 1963 3 " I en dagbok är man ju själv re- daktör. Man får själv redigera den som san behagar med notiser, 1e- dare och nyheter från ekog och mark. Månad efter månad skriver man ned sina iakttagelser, välkända och kanske wardagliga, men ändå alltid. — i dag och som för hundra | ta ; år sen och liksom 'om hundra år årets" elut går igenom de olika "månaderna har 'man faktiskt åstad- kommit en publikation med mindre vanliga egenskaper. Den förekom- mer ju bara i; ett enda exemplar, 'och man tycker. att nyheterna så gmåningom skulle bli förlegade. Så är ingalunda fallet; "vinter, vår sommar och höst kommer och går, de är gamla företeelser men ändå . alltid lika nya, då de återvänder, ca i är dörhåll det med alit råddjuren håller på att få nya horn. står droppande wåt." Frosten , bil- dar ny is på wvattenpussarna varje natt, Det är ett fasligt spektakel bland djuren, för mu skall det av- göras vem det var som fick de fles- ta barnen. Tofsvipan var de Text: Luk. 17: T-10. - Aldrig nog. man svårt att förstå, hur. talet om . ”överloppsgärmningar” .- har kunzat uppdiå Därmed menas ju, att vissa helgade människor nått längre på fullkomlighetens väg än som: krävdes för deras egen frälsning och salighet, och att Ööverloppsgärningarna sedan kunna komma andra till godo, dande skri hälsas alltid välkommet som ett av vårens allra tydligaste men den 7 mars och hennes kvi- | som tcke förmått att uppfylla skadegörelse. på alla de oyutslagna vackra bladen och de sköra träd- åärdebl "även höhä tedken. Den 9 bl de kroku- garna 'och den 24 mars syntes de påminnande om vackra sommarda- gar 4 strålande sol: Den 25: voro myrorna uppe ur sina stackar och den 26 hördes några välkända flöjt- toner i luften, storspoven var åter här, vårens ' allra | tillförlitligaste spelman, Det första vårregnet föll på månadens sista dag, Som säll- heter för mars kan nämnas att som äger liv, såväl djur Bom väx- ter; förflytna' händelser upprepas från början och blir ändå senaste |: Som ett exempel kan nämnas: januari 'och februari av de senaste årgångarna. Det är en förunderligt mild vinter vi haft. Barmark och Jblidväder : vecka efter vecka med "regn och rusk allt com oftast, men också dagar med hög luft och klart « 'väder utan att termometern ” sjun- kit under nollstrecket, . Det har "stundom togat något wårlikt 4 bufs "ten med ljumma vindar och falc- tidet har på sina ställen träd och feet "buskar .. börjat. :knoppas redan . : januari månad — I år ör ju bilden helt olika de närmast föregående årens — då vi annars brukar kun- na ”täkna med snö och köldgrader. "Det har minsann ej' varit svårt jobb att vara snölogde dessa år. Dotta sista 'år har varit ett myc regnbågen. visat sig fastän måna- den. varit "relativt kall. ' "April — hemvändandets månad. Myggorna. ha börjat bitas. "Ack ja, ingenting är fullkomligt. "Samtidigt finga påhälsning av denna våld- Juli .— de små | barnens "månad Den mystiske boven avslöjad! Mär- kena efter bovens tassar vid senas- te mordplatsen visar tydligt attdet är fråga om mickelräv, som är ute efter 'mat åt sina halvvuxna ungar, vilka ha ”en glupande uptit,' nå- gonstans i'en lya. Den 3 juli var det blott 9 grader och hagelskurar blev vackrast av alla julis veckor och "detta "vill inte säga så litet, Månaden blev sällsynt "kall ”och regnet öste ner ee inte bara Zl "utan ' riktigt som man will göra en pro renad i det vackra vårvädret skall man :be- höva fälta illa mot wårbiteka myg- gor. Den. 1 april snöade det så marken blev alldeles snötäckt. o. den 5 var bi och humlor. ute och. rörde på Big, sädesärlan war ; åter här Iden 7. Den 13 såg jag de första vilda wårblommorna,' nämligen." de amå solögonen kussilago. Vårarbe- började . ungefär "id a mitt. Och den 16 såg jag. ide förstå fjärilarnä, "Påskhelgen blev ovanligt vacker, detta" ogynnsamma år, Den lille" storsångaren, lövsångarer "var åberkommen "den: 20 april, - och den 26 : var svalan åter "här: = ladusvala, = "Det: blev. ej alls. nå got grönt 4åll de 1 maj i år. Sdm ket ogästvänligt och og år med kall vår med mars som full "vintotmånad och snö och hageleku- rar: "långt in I maj. Folk måste elda Ä' sing | värmepannor ' långt "in i "gBommaren för att slippa frysa, Sen 3 kom), sommanen "som; jag helst av allt "vill förbigå med' tystnad. Den uteblov så gott som fullständigt .o. 1 wlället "forsade regnet ner och "kallplåsten 'pinade sommaren i än- "de. Hösten blev dock iglädjeämnet i detta usla år, den räddade:ckör- den och bättnade mycket! 'på det som mest såg ut som. en katastrof. Vintern har hitintills varit av det 'strän'gaste : slaget, inde, på många år har vi haft en "sådan: ihärdig 0. Ihållande winterpeniod som”. vi nu haft, Det är ju alldeles fantastislet | nabtvi sällsyrdh t kan att. vårar- betet! började ovanligt sen gdetta, år, I Maj — sångens månad. Var och em; firat” 'vånen" på sitt vis), men! fåglarnas sätt är det'r ; Tra” sar anlända säskoråtersåga tomsvalorna den 9 meaj.: Den första. åskan året hördes den 17 maj. Rågen ck ej i ax förrän den 29 ungefär 2 vec- kort" senaré än normalt: Som” synt vill jag | framhålla” jag oj hörde g mir "än två gångör under hela ”sommaren, ; regnet joch kylan är nog: huvudorsaken. En dötta, 2 i eta : + Juni? | Mystisk - d "att vi här på västkusten kan hå så mycket snö och temperatur ständigt under noll, som wvi under den senaste tiden haft vecka ofte vecka. Jag skriver nu ner några avsnitt ur denna min dagbok årgång 1962, Januarl — den rasande hungerns "månad... Råttor, möss och sorkar har vedan gjort slut på sina vinter- förråd. De har uppsökt husen och spanumålsmagasinen, hotas av” en allvarlig fara. De håller sig noga undan och mr vägen för katter, "illrar, hermbliner, småvesslor, ugg- rlor och andra fiender, Dock voro skogen, varje natt försvinner” flera harungar och: annat villebråd: nat tetid känner big ingen säker. Den mystiske dråparen kommer Smyx/ gande bland. buskama. och. hans röda päls lyser i stjärnornas sken, där han emyger sig fram och far sin tribut warje natt' av skogens villebråd. Vem kan den mystiske boven vara? Gissar ni "| Den 18 nonna "dansar på myrarna, Son, sist J> ösregn,. mästari varje dag.” Denna månad. vill. jag helst av. alla glöms majs et Rea "Augusti = fågelflockarnas må- nad. Andjakt i kvällningen, jäga- ren 'står vid åkanten gömd i busk-. snåren: åch har blicken riktad Up påt. himlen; Det dröjer” kvar en bri de "på västerhi len, där solen just gått ner. De flyende ; änderna ser: ut som svarta silhuétter "mot ' ljuset - på "himlen. De flyger "rakt mot den plats, där jägaren. "står, och det är mycket enkelt, "honom " att ' sikta, Han skjuter! jent : -par. ur "flocken, som inte” anar, att. någon står gömd i buskarna. i Jägaren. blir stående där tills, det är alldeles nermörkt i trion att flocken skall komma tillbalka. ati föll 35 mm. vegn i samband. med” "åska. Sem sällsynt kan” nämnas "den" enormt . kyliga sistå sörmemarimånaden. : ber i fågelvärlden återvänd sydligare, mera gästvänliga trakten. Den första nattfrosten kom natten 5 niellan” dén: 18 "och 19 september. Då vår tämligen” sällsynt med den mängd . fina. svarnpar som marker. nå varit "begåvade I med. "Oktober — de fyllda förrådens. : månad. - Alla "sömmarfåglar ha ”för- | svunnit, "Vi. såg inte när de for, men de” blev borta. - Grodorna -. ha, dykt i gyttjan och grävt ner sig där Skrädkrovfåglarna ' härjar |; arna" samlär 'vintedförråd > i sina bott, som "de ofta alldeles" fullprop- | par: De första dagarna & ;oktober blév sommarlika den 1 var det +18 grader, den 2 vardet -+20 grader och. den 3 var det -+22 grader; sensationella, dagar” efter 'den' ky- gissar ni' säkert rätt, Pingsten blev även vacker, konstigt nog, när nästan varje dag var kall och reg- nig. Sommarens varmaste dag blev den 14 med 26 p der, Mid: liga en "dock kom” den 15 med —6 'grader.. Sällsynthet, den! vackra ' och." soliga oktober, som mycket hjälpte till att rädda den stora skörden 'i' år. > . IN ha marhelgen warm och wacker, En 213 il tad ” tad myggorna ute och d de den 6 januari och staren syntes den 14, rna . bl den 22 januari och lärkan hördes sjunga "den 15, Den 28 januari var rödha- kesångaren åter här och som säll- -syntheter för januari kan nämnas att böndorna kunde köra och plö- ja I månaden och starar, lärkor o rödhakar har Morkommit. Februari: — vårväntanklets må- | nad. Detta är den sista vintermå- naden, I nyheter från t'dningara hittar vi en notis En fre: men solig dag hördes don förrn vår sången I en av parkerna Dt ver talgoxen com sjöng. Dean 6 Fbru- > arl word flugorra 479 € fv luftide vingarna, de avta ofi Foste sl på eödervägseven, dir erm inte vinden etod på och ra 11 vira bos finkar Oh rbgywer br här Våltevrt? eva den 18 mid ful orkan met oj oh Ten, vinterrs Na svårare ovädarsdag. Men a 20 mcd 13 rader varmt, Och. sam sisynfretarna för föb- ruari kon cämnas, den näxen full- ständiga evsaknaden av vinter, I a | måned os 2 — urpvifitnandets .månad. tor hölls om varje natt utanför fönstren. Katterna själva tycker, att deras wrusik är förtju- sande, Flockar &v råkor ha anlänt Vintern är slut. Fälsdjuren ha bör- jat anlägga vårdräkten. Älgen, 0. + . '— de början i denna månad. Den första i drog fram här den 25, vållande stor. Nn SABBATSTANKAR” Av kyrkoherde Göran. Björkmen, Örtomfa församling, - Linköpings stift, . När a man läser denna text, har kraven. Detta tänkesätt vilar ju [på den förutsävtningen, att den kan göra anspråk 'på belöning. ' Men denra text inskärper, att inför Gud kan man inte ha några som helst anspråk. Her- ren handlar icke med oss. efter vår förkjänst.. Det vore synd om oss, ifall han så gjorde, ty då skulle vi stått oss slätt. ”Ingen rättfärdig finnes, icke en enda”. Men mu har det glada bud- skapet : kommit tll bss genom Guds Son och hans ord, att han icke handlar med oss efter för- tjänst, utan efter sin nåd Vi kunna aldrig göra nog i Guds tjänst, men vi kunna>heller ald. rig mottaga mog av hans nåd. 1 Vi kunna aldrig göra nog inför" Gud. — Alla äro vi i dubbel mening tjänare: yi sko-]' la göra tjänst inför Gud, och vi skola tjäna vår nästa. Om det än sjundom kan' sägas -om en människa, att hon gjort nog på sin plats i världen "eller i sött yrke, så kan det "dock aldrig ägas, "att hon gjort nog inför sin Gud. Kraven äro så stränga, Jidealen så höga, att. vi -obön- hörligt "måste komma till kor- ta: ”Varen I fullkomliga, så- gom eder Fader är fullkomlig”. ”När I haven gjont allt, som har blivit 'eder befallt, då sko- len .I' säga: Vi äro blott Hinga (eg. odugliga) tjänare: vi! häva endast gjort, vad vil” voro plik- tiga att göra”. ; Så är. all berömmelse” multe- slängd, all falsk' trygghet; egen- räbtlärdighet, Vi fromma fari- séer”. (för att använda en. bok- titel: för ett par år sedan) ha totalt missuppfattat Guds fräls- ningsord, I ljuset därav kan det inte bli tal om några överlopps- rättföndige i den andra världen |: — Här finns inga barn, förkun- nade hon med tonvikt på warje ord. Så skickade hon ' ett snabbt ögonkast runt rummet, Måtte Mag- ma Brita nu rätt besinna sitt miss- lyckande som hustru, när det till och med gick så långt; att småpoj- kar lade märke till tomheten i ett prästhus; där inga barn växte upp. Det höll på att bli en obehaglig stillhet i rummet. Den hade "en sådan orsak, att Gustafva vid ett annat" tillfälle . skulle ha . funnit den besvärande — nu däremot väl- signade 'hon den för den lättnad den tycktes bereda Magna Brita. Den unga, nya fru Lagercrantz varsnade plöstligt hur nyfiket alla stinrade på henne, - | När hon höll på att klä sig på morgonen, hade det ' infallet kom- mit över hanne, att hon skulle ta en av de nya, vackra klänningar- nar, som Axel låtit sy åt henne hos en av storsömmerskorna i Göteborg. Först hade hon ämnat spara den, till dess hon blev bjuden till Ström eller till herrskapen i någon av stä- derna” i .märheten. Men så hade det fallit henne in, att hon på nå- got sätt ville" hedra Magna Brita, på samma : gång hon hade lust att reta hennes svärmor och vedersar kare, ee Redan vid gudstjänsten hadehon i: sin päls och sin hatt med ply- men och det ljusblå fMoret-: fått bondmororna att wända sig om 'o. titta. Nu kände' hon, hur blickar av överraskning, beundran, avund och ogillande följde den "släpande fållen på hennes kjol, medan hon gick tvärs över golvet i det bib- liskt kala och torftiga rummet. Den klänning hon bar var av mörk- cs synthet i noveriber . tofsvipan den 18 november .och vödhake och & ängs- piplärka den 25 november, "> 7 I December. — . de vita widdernas och i fältens månad Denna månad är så nyligen timad att den ännu står i friskt minne dock kan jag antedkna att en "hård vinterperiod bo började 'den 12 december och den | varar ännu skrivande stund och 4 den bar visat sig vara både lång- 2 varig, snörik och sträng. Julhelgen blev kall, På sina håll även sträng köld. Nu i skrivande stund ligger det omfkring 30 om tjockt snötäcke i "de sydhalländska skogsmarkerna. December, brukar mån. kunna läsa första spårsnön kömma, då kan man gå ut och tyda tecken och symbo- ler mid sina ögon; Men hur skulle man annars kunna läsa om inte mad ögonen? Några djur kan läsa med sin, nos; alldales Nyss, Ppasse- | rade” en hare: här förbi, 'och hun- dens nos är så ”upptränad, i att den sällan gör några misstag. Det var inte - så "lätt att -lära > sig, detta. Handstilen i i dagbdicen var inte all- tid så fager och lättläst, Som säll synthet i denna månad kan man väl ändå sätta den hånda, winter. spm kom redan i december, - Ja, så var min dagbok för 1962 i det närmaste genomgångs. Och ie från "början igen. Det blir alltså årets bretsgäng, ständigt gammalt, men ändå stän- snön kom den 11. november, "Säll- | digt nytt... ro te "Gunnar: Svensson. då det inte regnade. Ett ny naturligtvis inte obserrerad ma om den kommande som Till stilla musik fann! vide här unädomarna ' en vacker sommardag under förra året förälskat par som njöt av naturen och bara såg varandra och e maren när vi ser bilden? - fotografen som knäppte dem. Vi kan väl åtminstonde dröm- när året är slut är det båra av börja i grön - emligt tidens: mod med kort, åtsittande liv, smal och mer än fotsid kjol och långa, snä- va ärmar, som wid skuldrorna ha- de en liten uppstod puff, . där gärningar, iv om det. inte är möjligt av göra nog ifråga om rättfärdighet, så" är det - ännu mera omöjligt labt göra, mer än nog. "Nn - " Ett "så "strängt. "och ouppfyl bart krav kunde tyckas slå tihjö arbetsglädjen och orsaka en slö resignation: det tjänar ingenting till avt försöka. Och många kan" ske "också ursäkta sin lättja på detta sätt. Men alla handla dock icke så.” På många verkar ej kravets stränghet. förlamande, utan tiväntom sporrande. — Om : några månader få vi se våreng| - första budbärare ute. i marker- na: blåsippor | och .vitsippor. I den. kyliga vårluften sträcka ide sina spröda kalkar mot vårso- len, Aldrig "kunna de nå den, men. ända sträcka de sig emot den," därför att de få div, och kraft därifrån, Vi kunna "aldrig" göra mog I in- för' Gud, Men. vem kan då. bli frälst? - På den” frågan . svarade Jesus "en gång: för människor "lär .det omöjligt, men icke för Gud, ty för , honpm är allting möjligt. ' 2. Vi kunna aldrig få nog av Guds nåd. — Talet om nåden är obegripligt för den som icke känt Guds, krav : och sin egen brist. - Men ju mer . förtvivlad bätlmingskampen och 'syndaång- esten "varit, desto mäktigare blir upplevelsen :: av nådens under, "| Den som tcke tager det på fullt allvar "med kravet och med sin synd, för honom blir icke hel- ler "Guds måd fullt allvar, . Det är först i syndanöden och ång- | esten, när alla wutvägar synas "| vara stängda, som man börjer ana Guds nåd i Kristus Jesus. Det är Guds nåd. som ger oss mod att leva och kämpa vidare, trots att vi ändå inte kunna bli syndfria. Vi kunna aldrig få nog av nåden, vi behöva den dag för dag. Och vi behöva ej frukta, att den skall taga skut, så att vi stå där hjälplösa. Ty ingen synd eller nöd i världen kan göra Guds nåd om intet, - Kristi kors är det tecken, som låter oss ana något av djupet och höjden av Guds nåd MA det tecknet vara vårt ögonmär- ke på ' vandringen genom livet. Må det lysa för vår blick i vår dödsstund. Amen, - Ingon sjö så högt ken svalla, Intet djup så grundlöst är, Intet regn så rikt kan falla, Att det minsta likhet är Med den nåd, som Herren blid Oss bevisar allan tid, . Helst då synden vill oss föra | fördärv och oss förstöra. -| var påfallande lika moderns. = |Giftomans. samtycke AV Ingrid. Hesslander 7 . []vas figur, olltifrån det rusade a,/ dj gräddfärgat siden- stack kem i tungor. I örsnibbarna och runt halsen glittrade de smycken, vilka hört till. Lagercrantzens brudskatt. Irgen av de andra gästerna kun- d2 i elegans mäta sig med henne, Det var mest bondhustrur, dessu- tom en och”annan tjänstemannafru. sig, skramlande med de jättelika kyrknycklarna han höll i handen och med sin lille runde klockare i |s sällskap, var idet tid. för värdfol- ket att truga gästerna framtill kaffebordet. Gustafva stod och i- alkttog förstulet Magna Britas man, Han var lång och mager med ett [egendomligt bittert uttryck kring den tunna, hårda munnen. Dragen N Av gästerna rörde sig ännu ing- en i riktning mot bordet med, kaf- fekoppar 'och fat. Tvärtom, de fles- ta spridde sig i de rum, där ingen- ting alls var framdukat och just ingenting tydde på att wvälfägnad bjöds. Några kvinnor skyndade till och med ut på gårdsplanen, där de med upplyfta kjolar klev om kring som ruggiga fåglar i bland vattenpölarna. Prästgumman steg fram till Gus- tafva. — Varsågod, varsågod, nådi- gaste frun, manade hon honungs- ' Gustafva steg fram till Ikaffebor- det. Hon var en av ide allra yngsta i sällskapet. Men hon war den enda värvarande av frälse börd, och det- ta privilegium, som 'hon fötts till och . uppfostrats för, föreföll även hon inte ansåg sig begå någon oar- tighet genom att gå förbi gamla bondhustrur - med tre gånger. ' så många levnadsår som hennes egna. Hon hamnade så småningom vid ett fönsterbord tillsammans med en tjock postmästarfra och en mo” henne själv så" betydelsefullt, avt |: w högt uppsatta” håret över- den "av det hårt åtdragna skärpet oblygt betonade midjan till "fötterna i. :Jenskor . med korslagda - band. Jojo — sådan piga," sådan - matmor. Man kunde ju se, som om tygerna warit genomskinliga, allde- Jes hur hon. var skapt o. vuxen, till och med tårna avtecknade sig. un- der skons siden, Det var; inte alls : svårt att föreställa sig, hur hon, tog sig ut i sängen, rosig och full av kävtja, en dåraktig mans leksak . och fröjd. Den gamla kyrkoherde- änkan visste nog, vad hon wvisste, men tillsvidare knep hon ihop mun= . nen om sina hemligheter. " Ett kalas på landet var em av fägnad överflödande och mill tiden otroligt utdragen samvaro; Gustafs va fick nu besinna det. De flesta : av "gästerna | hade rest långa vägar för att komma till kaplansbostället, . och nu bjöds - välfägnad. oupphör- ligt. Efter ' kaffet med kanelbröd, struvor, smöxbalkelser och rån kom det - hembrygt vin, en stentårta, osticalka och syltade bär. "Man .satt + trångt, »wärmen i ide låga rummen + var tryckande. När Gustafiva ”slut-, 4 ligen fick tillfälle att: röra "på sig litet, hejdades hon i ett förstuprång - av lilla Sophie, som ' viskande bad. att få tala med henne: .'. : Barnet reste sig på tå för att nå É styvmoderns öra, ' s — Jag hittar änte- ditut, ”tante Stafva, jag har ju aldrig vartå. här förut. Och. jag vågar inte gå en-" sam, när. det är så här mörkt. — Din lilla ”tossa,” viskade Gus-: tafva mycket milt tillbaka, . ska wäl gå med dig då. =. is a ra, vars man var: riksdagsbonde Shrax intill sig hade. hon Pastorns mor., ja Den gamla frun satt och slukade på henne med ögonen, valltmedan hon "doppade kakor, "Hon lät sin blick glida sakta 'och menande över sa "SOLGÅVAN -TILLBLINDA "POST: 900326 GIRO allt det som var att se av Gustaf- ST Ah tand a Av Olga . "Avsnitt 3 Fonts. ot > DD: var sannerligen inte” varje dag som man: blir bjuden på en biltur i min ålder tänkte hon för sig själv. Hennes var- dagliga tillvaro var ganska trist där hon ”stod' instängd i den lilla” trånga , kassan med dålig luftväxling och många timmar i sträck per dag. Hon kände sig verkligen som en diten fågel i — Vilken tid passar dig bäst i morgon frågade han plötsligt. ”— Vid tredraget tycker jag skulle vara lämpligt. : — Alldeles utmärkt. Och vad kan man möta min denna för- tjusande dam någonstans, > - "Elsa skrattade hjärtligt. Var- för: inte på torget föreslog hon och ' han instämde, N= Elsa "vaknade nästa mor- gon var hon på ett strålan- de" "humör, Förutom att'hon var helfré från arbeltet skulle hon ut och åka bil tillsammans med | Erik Stenberg! Elsa och Erik | var bekanta sedan många år tillbaka, Han var representant för en stor "kollonialvarufinma roch besökte varje månad ros- | sistfirman Hellberg där Elsa han de arbetat under många år. Det unga paret hade då ofta solts ute tillsammans på olika restau. ranger superande och dansant Sedan hade deras vägar skiljas åt. Nu hade de alltså' helt plöts. "| ligt 'åter träffats På Stadt. Det kan man verkligen kalla' ödets nyck. Elsa hade varit lite smått förälskad i Erik. Han var stili och charmerande och di - underbart. Alltid bjöd" - enne på midda, han kom till SE vä Jade Nu var han alltså vaden, ; Elsa skyndade (Sv. ps. 362: 6). . ut: är igen ef-|b nom, ÄR ipeek pr a somma vm inne. Olsson. balbandet och satte det på sig, Örontlipsen kom också på plats. Två ringar fog hon, också på sig. Den ena var en, guldring med en. stor äkta-Lagapätla in- j fabtad i en klo. Den andra var en guldring även den men med en' stor akvamarin; infattad, Hon fixerade en stund gin 'egen spe=-' gelbild och blev storbelåter med sitt utseende, . Kvinnan är dill för aibt behlaga « och förföra man- nen som Erik. brukade säga. | Den. lilla wita sidenhattern satte hon käckt på huvudet och även deh klädde henne perfelkt.' De nypermanenitade lockarna” stack ändå fram under den lilla" hat- i on, gick ut. i tamburen och tog på sig an. handväskan och lockade nr de vita nylonvantarna. En” tälbt på armbandsuret omtalade, att det fattas fjonton . minuter . in- nan klockan var tre. Alldeleg ! lagom, En sista litt på rummet 4 för att se om "allt "var i sin : 2 ordning. Minuten däreften stod on utanför dörren och var på väg för att åter råka sin ung- oms Frik, Ute på gatan slog ' Sommyarvind emot hen- dn klavblå himmlen, : ulliga "moln d FR Hon solen; : pl dansande! : on begynte promenaden" med raska st komma försen oc för VN inte . ne, Från där" små på längt san Kunde ” hon se | På torget stå och vänta på fonne. Han stod med ryggen i i sane och kunde alltså inte |: enne, : Hon Snedldade över och gick fram mot Erik. stod i djupa funderingar märkte" inte ot hon kom Smygande på hon: 2 g. > Hej Enik, sade I Ara var några + - hon när hon. Bra meter Åfrån hor Han vände si; ig häftig men med ens bh at om, — Isa, ' 'Yyste han de hennes NN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.