— - ,LAHOLMS.' TIDNING AE Två gubbar I - Den "gidna I | köksdörren på "Dockhultet gav upp ett jämmer- "tjut i grådagern, mär. den för- wiktigt öppnades på elca rostiga gårgjöcn och slippte ut en mir- - gonrugdig Cgur. Det var en fti- dig höstmörgon; just 4 själva > dagbräckningen, och den: som "trädde: ut i der kalla september. ” morgohen, var fideikommissari- - en själv, Jon, klädd i' en svårt hoplappad I koztym, gummistövlar : och bössa hakhllt pekande ut «Ur armvecket: Jon hade haft då- » lig sömn "den sista tiden, inte på . grund av ohälsa utan av vidriga ekonomiska bekymmer, Och när han ändå legat vaken i flera timmar och" grubbttat och vänt på livets, olika avigsidor, tyckte han akt han' lika: gärna kunde stiga upp. Det. vår i' den tiden, då skogslågeln' brukade slå till på stubbåkrerna, och” en tjäder eder orre skulle inte" vara dunit Bit dryga ut: matsedeln ” med; Inke' för att de war” lovliga, 'men ien tyst morgontimme och när ingen ser det, får ändamålet helga” medlen...” ” . Jon Mack in en pris smis I munnen och två patroner. i ge- - väret och masalde åstad. "Inne 1 den kvava stugan sov mor och "de sex ungarna ännu gott, föga é enande att husfadern 'själv van. "> rade åstad mot ett ganska pikant morgaunäventyd. Inie '- ens ”Jon "själv anade det, ' men livet kan bjuda" på sina små. överrask- "ningar ibland. av, den. ena eller andra "sorten. CV " . Vår tidige.' "mörgonvandråre ställde" 'sina steg bont mot en sBlor mossodling, som tillhörde "den rike nämndemannen Bengt Hansson 4 Övergårlden. Havren var redan inbängad och iden gula > stubben med, dess spillsäd var ; ett gott betesfält " för skogens "fåglar. Runt odlingen, stor sko- «fen tät och djup på alla" sidor. Jon knäade fram i dimman som ott. grått spöke och kröp slut. | ni ".Jigen ner & ett dike i skogskan= ten för att vakta på. eventuella nedslag. Framför. dig hade han utsikt över de närmaste tegarnia och, bakom sig” skogen. I själva skogskanten, ett hundratal meter bort, skymtade han nämndeman- "nens sommarladugård, "där han hade kvreaturen så här års för betets skull. "Jon .wisste, : att drängen eller pigan skulle kom< ma och mjölka, vid sjutidén och till dess måste" han" vana borba från ' den farliga! omgivningen, Men klockan var inte fem än, |. "'och innan dess hoppades han .: ha fått knäppa en fågel Vittnen är forligt i alla .skumraskaffärer; och detta skulle hamn få erfara, fast på eltt sökt hen aldrig tänkt : sig, gp Rn "Jon låg i det' våta diket och väntade och frös erbarmligt, men ingen fågel syntes tilll Han hör- de tupparna gala borta + byn, eljest war. allt stilla: och tyst Och ham hade' god did att tänka > på allt möjligt här i stillheten, Men det som Idominerade över alla andre tankar var sltförerna. Jon i Dockhultet hade det tjyv- "tjockt för närvarande, För att ”få en smula andrum hade han 'de senaste daxama traskat om- kring i bygden för att få accep- |: tablå namn på at sparbankslån 'på tusen - kronor, Men när det » gäller dyflkt, är folk allnd för- "siktiga, Efter att ha tiggt fgenom hela byroten hade Jon äntligen lyckats få ett par: bönder att I lova påskrift, men ' bara på- ett villkor, Och det var om han fick nämndomannen d Övergården R skriva på också. Jon tras- bode dit, men kiat gick som han "trodde, Bengt Hansson vred och : vände. på sig, och meddelade slutligen att han hade en princio, och denna var, att aldri ig ekriva på någon borgen åt någon, vem det vera månde. Jon gick där- ifrån chulpen och tyckte att Hat ver bra ittand för ohjöf, foam fom hit ha princ ciper en skyla Denna monton tycktes också tjädraxna ha hast ana principer, nämligen att inte så ner på "stubben, när det låg en skytt och väntade på dem, och. det var nog så 'hälsossmt; för allan del. Jon frös så -han skakade i det våta diket. — Om han skule gå upp i närmndemsanens varma kostall soch få bot köldfrossan ett tag. Ju mer han frös, ju mer tog denna tanke överhanden, Han görade bössan & diket och hutt- rade i väg bort till ladugården, drog upp dörren. och 'gick in, En. varm ånga från” krea ren s6log. emat honom . och kändes skön. Han stängde” til: dörren igen och.sate gig på en pöt och njöt av. värmen. Gåörnom epringornia i- väggen bröt sol, - uppgången ljus in i matta” "strå- lar. Nu, bara ban fåt Citet vär- ned 'krocpen,: var det bäst att knalla iväg hem — tomhänt tån en ny. dags, bekymmer” var detta! Jon: hörde skrammel av vagrbjul utanför: och, kikade ut genom en väggspringa. Nämn. demannen själv och hans” piga steg ur wagnen! — Vad skulle de "tänka om de. fann "honom här! ' A3t shan : ville, tjuvmjölka korna kanske eo a "Plrta. i et hörn: av ; kostallen ver en. föten avbalkning, full med röboss; "och dit försvann Jon i hall "hast och kröp ner ra trädde in. - Varför” nämnde- mannen själv var: med och var- för de var ute så tidigt; kundé "inte Jon begripa, där, han fåg och "kikade droligt på dem £e- nom ett hål i "avbalkningen. Nu kom han ihåg 'abt Han hört ta- las. om, att de-fålt en ny piga i nämndemansgården' | och! han kikade nyfiket på flickan. . ! grann tös, tänkite han. . Såg ut ett” våra bara i tjugoårsåldern, var. högbarmad och! välväxt och |; hade ett ' vackent ' ansikte. :; Han hörde: husbonden. kalla henne för Elsa. Så såg han flickan ta mjölkpallen för. att sälta sig till en av' korna, då hon, hejdades av. sin husbonde. : >» Den förvånade jo on. såg mnämn- demennen lägga armen om fivet på tösen och försöka dra. henne ner' i höet bredvid tkobåset. - EN Hörnu Elsa illa, milade husbonden, jag får väl en' kyss; ånnan 7 vis börjar , med : ami Vg oe över, tbovada Jo; io, det där skul- be hans ”Vagvigda 7 ”vetä lom;,; skam och det skulle nog I en annan Horts skyssar.: av. så.o männen «och: försökte få fickan 6 baklänges '& höet, samtidigt: som hade" lade" armen om halsen på henne? i i +— Seså, var nu smäll.'e så Jå vi' bli riktigt goda. "vänner här på. gårn :4 i: u Flickan snodde sig smidigt 'och försökte freda sig, men gubben var envis 'och het och stark och |. tog kyssen med -våld..Då lyckas des hon till slut! slita. sig lös och sade, att om hon inde fick vara ifr ed. så skulle hon Springa därifrån direkt hem; Men gub-:' ben var envis och fortsatte att förfölja henne, och i ingen vet hur dot - hade ' gått, ' om änte något hänt just "då ön > z och gömde sig just som de and-1: .— Kors i all min dar en sån ji nåde honom! - Hon fält evtiig som: Barra +. t Av kontraktepnsst Olof Mörk, « Sara Harrie, Lun Lunds stirt ' Himmel och ; jord: 'skola' förgås men miss ord skola icke förgås”. a Tr Den arme Jon t8g c och svetta- des i sn: kätte och hade. fått näsan full av damm tån "det urikna bosset. Det var omöjligt | att hela sig längre, En synner- |. ligen krea5ig fycning kom både doppa högt i luften: och kill och med korna ryckte till. Jones nös en gång tl så | bosset. rök, och rnysande' och önte så litet säopen, kröp han ur kätten "och uppen- baärade 'sig, på arenan. Nämnde- mannen säörrade på honom med ett uttryck av något mitt emel” lan fasa; ångest och ilska, vilket visade . em. Juslig” provkarta på känslor . v —Va van. .vai självaste gör" du "här din!!! Jon visade sig vara herre över situationen genom” "att genast fabulera ihop en historia" om en rävarackare, som "varit och. knyckt en höna från "honom "på ottan, Och så hade” han 'skjutit på räven och sårat 'den, . och följt. den; ända hf.” oe ni... | attschtl.. Når Jon” nyst fram denna hi- Aoria, . blängde nämndemannen ilsket på honom utan, ett ord. Meri '&: fickan hade satt båda] händerna för sitt näpna "ansikte och höll på att kikna av skratt. Det;här. var det skojigaste hon varit med- om i' hela: sitt liv. Två lustiga gubbar i själva sol- uppgången!!! : Te ””ETJa; gumorrn "då; ”smiladé Jon och gick ut genom dörren. Nämridemannen följde efter. som én våt hund. ' Han mådde illa Jar av.;hela äventyret. ; "Hör du. Jon, ropalde” han. : Vänta ett ögonblick. Och så sade håm” så vänligt ' han förmådde: = DA där: sparbapkslånet du bad 'om, börgen. för häromsistens ”kuride kanske” ordnas: i - alla | fall Om du 'samlar ihop dé båda | andra” "börgensinännen kväll, så ska jag komma å å skri- va -på, också Jå har. ångrat mej Än, itack' för "då, nämnde- tack så rtysligt myckel H — Men; hör du J fon, då lovar TÅ Ja, dä” lovar ja, nämnde- man, å lita på mej. . Jon tetade rät på sin bössa och traskade hemåt. — "En så skön. morron” log "han. Aldrig hade han sett en sån grann. sol- uppgång! "=7- Att"Jon' Höll" ord är inte” "att tvivla på, men det. var väl flic- klang skull” att den här historien ala "fo" "kom; aut så småning OORDNING "SABBATSTANKAR "]nämndemannaw och. flickan att | - EEnrnarrnno Guds Ord "och löfte skall bestå När Konung och Ärkebiskop mäanat is all på Reformations- dagen i år tänka på detta J2sus ord, 'mena de, ant vi skåla på- mana oc, att det finns rnågon- som anid håler i denna födaaens värld Det är Gus cvd och löfte om frälsning gonam' Jecms , Kristus, grunden som håller i nd och "evighet: 1 Guds Ord och löfte fanns "> före reformationen, = | - Rélorinationen har icke 'ska- pat den” grund; som håller att leva och dö på... Guds Ord om Jesus Kristus fanns här i' Sve- rige, redan då munkarna höllo märsa + svenska medeltidskyrkor av vilka många finnas kvar än- nu. "Jesus: Krisdus och frälsnin- gen 'predikades teden då. Och det- fanns även då människor, som "levde ” kristligt "och" dogo saligt. Grunder 'är icke' lagd ge. nom reformationen och Martin Luther / utan” av Gud, när Han sände Jesus Kristus och skapa- de dem kristna kyrkan den lörsz ta” "ringstdagen! Men ,— "med tiden ' hade 'det kommit något mellan själarna och Jesus Kris- tus;” som hindrade "dem att rätt 'å syn på Horlom. Kyrka, påve och prästerskap hade gjort sig till ofelbara medlare mellan” Gud Joch människor. Ingen fick kom ma imam till Ordet utan ' genom helgon "och. prästerskap. Påvens uttalande och kyrkomötenas be- slut jämställdes” med Gi ds” egot 2 "Guds. 'Ord och löfte frilades genom ” reformationen. :: ' : Då kom Martin Luther. Med djärv och dristig hand kastade han åt sidan tallt, som skymde bort Henren Kristus för män- niskor, lom -det så var helgon, påve eller prästerskap” för att Kristus skulle lysa fram i a sin härlighet och han ropade tull kristenheteri: Klommen direkt till Herren" Kristus, Frälsaren! Tro på” Honom. . Genom . Honom : ha alla. frisoch öppen tillgång till Gud. Kyrka, helgon eller präs- terskap ha icke någon wätt att härska över edra sjö bilolit Guds Äjänere och ;-uppbyggelse.:. Och så tog Luther” Bibeln 'och satte "den. då vär mans hand och sade: Tag och Jäs] "gjälv!. Dat' blev" hävdat söm "varje människas. både rätt och plikt: z 'söka' sanningen i Guds' Ord och följa. den) sanning hon, funnit. 8 Guds Crd' och löfte om: Jesus Kristus är vår enda -salighetsgrupd. : v blivit så, at man börjat väga, ånger, "böner - botgöringar "och det värde; sådant kunde ha inför Gud, 'och försöka. ta' freda på på syndernas förlåtelse och be- stå inför Gud. Och aldrig kunde man -veta om man. ångrat sig i I tillräckligt, bedit mög, gjort nog. för Den har också en mängd allt för varm väderlek kan man finna dem i svalkande närhet av . ett sådant här" trivsamt litet fatt. vr essträdgården i Florida bjuder inte enbart på svalkande exte- - sevärda ögosfröjder av annat slag. "jkL20. Då kom Lulber och kastade med ”Idjärv: och dristig. hand undan : Jet detta; som fromma männi- sor "gick och pinade 'sig med Han mopade still kristenheten: ÅTro. på Herren Jesus Kristus! Tro på Guds nåd genom honom! | - Människan blir frälst. icke .på grund. av sin egen mer eller mindre ' goda förträffighet utan . tack vare Guds kärlek till, sina |.” barn. Luther tog bort alla dessa villkor, alla dessa om, öfall och . såframt. ” Stå tå inte och mät och väg och | - "4 beräkna -värdet av. din ånger "Joch dina böner och ev: goda - 'gärningar. Tro på Guds ' Ord och. löften, 'att alla dina synder äro förlåtna, därför -att Du vill ha förlåtelse och Gud är din Fader och du hans barn: Det är sann luthersk lära och "sann om. Guds Ord och Böle Skall bestå Vi det i hjärtat” bäre... ” I dag " Schen' går upp kl 4.18: och ned kl. 20. 01. 2 I morgon "GOTTHARD Solen går upp kl. 4.16 och ned 04. På: måndag CC SIGMUND "ns -Solen går upp kl. 413 och ned - TEL 20.06: 2. Mit, smedeldens slut håde det ST goda gärningar! för att beräkna ls hur mycket" av. allt sådant, man |; . behövde för att: kunna: hoppas |.” ” exempel, » Projektet från 1948 på ” - Fonts. na "Snart var raden färdig, de små aplarna stod då i en rak linje, La- gererantz högg sin spade i jorden och stod och begrundade sitt vek. Så såg han på Stafva igen. Ett stort, soligt och triumferande leende gled över hans mörka ansikte." Han tog henne :om midjan och lyfte hen- .Jné i vädret, uppsluppet och: var- samt på samma gång, - 2 Nu ville jag se den som kun- de komma och ta dig ifrån mig, Stafva. | - — Tyst, säg inte sår CN Cr Hastigt lade hon hande över hans mun. Hon kände sig plötsigt rädd. De fick inte bi övermodiga, inte glädja sig alltför högljutt, inte kän. na 'sig alltför säkra — begrep han inte det lika väl. som hon? , Hon visste, att de måste vara mycket försiktiga med den enkla lycka de slutligen fått. Den var ännu så otrygg, så omstridd, Men han skrat- tade bara till svar och. fortfor att bära henne' som 'ett barn upp mot förstudörren. Nu står pigorna ba- kom gardin och grinar åt OSS, tänk- te hon i en blandning a av v förlägen- het och triumf.- : Hon hade nog märkt deras blic- kar många gånger de här sista da- garna, fastän hon . varit för "stolt och egensinnig för ett låtsas om det. De hade lärt sig sätta värde bå henne" som. husfru; det” visste hon; motvilligt eller ej uppskattade de hennes förfarenhet i att brygga punsch och göra fula sår rena, Men |de föraktade henne" i deras - :ögon oblyga sätt att visa mannen vad hon kände för honom, Sådant var "ide inte vana, wid. Ått ha en karl i sängen, det var inte något de skäm- des för, men de skulle aldrig ha lagt sina armar kring hans hals, när någon såg på. Gustafva' vände bort ögonen från fönstren, borrade in huvudet mot mannens axel och lät sig, bäras ända | nä sovkammar ren. Därinne « var r luften sval och ljum på samma "gång. Fönstret klirrade på sina krokar. Genom det. "grova lärftet i bolstrarna trängde en som- mandoft av det torra. höet de var stoppade med ut i rummet och dröjde kvar. iluften. Gustafva blun- dade "och lät nacken sjunka tjupt ner i den 'mjuka dynan.” : Hon, hörde mannen , . "omkring och syssla i "rummet, slänga stöv- larna i golvet på sitt 'ovårdsamma sätt, hälla vatten i tennfatet, Efter en stund .kom han och lade 'sig i sier ok Giftomans. sa «I glad för det jag talte om. Av Ingrid. Hesslander | blåst ut ljuset. "Tvärs genom: mörkt ret kunde hon känna värmen av hans glädje: Hans. hand trevade ef- ter hennes, . —" Lilla Stafva! — Ja, Axel, : — Nu leds du visst inte mera, — Anej. Hon log i mörkret, — Inte nu. Men jag ligger och undrar på en sak, vet du. Att du blev så I Jag ängslade mig nog lite — jag visste a 2 | inte” vad: du skulle tänka, Allt är så ovisst för oss, Och du har redan Baltzar och Sophie .. ; . — Baltzar och Sophie”. Ja . Han teg länge. — Men, ser du, Stafva, detta är annorlunda. För att du '.. För att jag . > Han hejdade sig och teg länge. Den döda kvinnan var ett ögon- blick närvarande och tvang dem båda att tiga — tvang dem till det- ta genom själva sin > maktlöshet; sin egenskap av att vara död, borta och nästan" glömd. Den döda kvinnan, som fått sina barn” i denna samma säng, som hade” "dött "där, blev en stund plågsamt” verklig för . dem båda, nästan som om hon ' ännit varit levande —' som det sägs, att de döda kan bli det just ä den se- kund, när deras andar. för sista gången lämnar platser 'där de levat — och Gustafva kände" sin egen närvaro på samma ställe som ett intrång, medan mannen. kände den som "en trolöshet, Men i nästa ö- gonblick tänke han redan, på hen- ne med mindre samvetskval, jäm- förande henne ', med. den hustru han nu bade, Varför, "mindes, han inte en minut i sitt "liv. tillsammans med den ' bortgångna, ” som kunde sticka, hetta och ' svalka honom på samma ' sätt som” stunderna till- sammans med. :Stafva? ' Passade Stafva och han samman just där- för att de båda kunde vara häf- tiga och. stolta? - . : i Han var böjd. att tro” det. Den äldrarna valt ut åt honom, för att honom, :Men' kan blidhet. "tämja? Inte, tänkte ban” en smula bittert, när "den var sådan som iden första | hustruns, . undfallande, blek, utan första hustrun. visste han att för- hon "med sin ”blidhet 'skulle tämja. 4 itycke teg kunna upphöra. att, vera, alltför : dåraktigt. ung, - "Hon hade nog rätt: hon fann sig nog väl tillrätta på Röstorp, ogh var inte missnöjd med det öde hon t . | fått; om känslan av det” skeva, i hennes ställning "stundom" hade drivit henne till förtvivlade hand- lingar 'och förbittrade ord, så var "det inte av månhet om det ytligt . passande; orsaken låg djupare. Han var mycket väl i stånd att' tänka . ; sig henne begå laglösa handlingar, men bara på trots mot en lag som fått orättfärdighetens röta i sin rot, och hela tiden skulle hon innerst önska sig att få lyda, om det bara kunde ske så, att hon bevarade sin självständighet ock sin innersta frihet, Därav detta pendlande mel- lan, stolt hävdande av, hennes äk-- tenskaps giltighet och av. dotterlig ' ödmjukhet; som han hade kunnat . läsa i alla hennes obesvarade brev till fadern. : En svagare . kvinna skulle troligen med skräck ha, av- '- visat alla. förslag,: att hon. skulle ' rymma "med sin friare. Men om hon väl lyckats övervinna denna'.- skräck, skulle hon ha följt honom på ett äventyrligare och ytligt sett ” mera hängivet sätt, En svagare kvinna skulle blivit hans den där ' kvällen i. Göteborg utan att insi> +. stera på präst och vigsel, men se- dan skulle bon troligtvis ha klam- rat sig fast vid honom och ställt ' honom till ansvar för sin belägen= het, När han” "såg tillbaka på allt ” väd som hänt, stod det klart för, i: honom, att Stafans envetenhet' på den punkten mer än något annat . . håde vållat deras nuvarande 'be- kymmer, Och ändå måste han be- undra henne, ändå måste han gläd- ja sig, att hon var sådan hon var. Hon hade. lyckats hävda 'sig såväl mot honom själv som. mot fadern. I'sina” mellanhavanden med henne kände han hennes" spänstiga mot-. stånd; det retade honom ofta, men det eggade honom också; han skul, le inte ha velat ha henne, annor- lunda. Lyckan att leva med hen- ne på Röstorp var "större och rika- | re än han 'drömt, ee ; I Småningom : somnade - han med. . "doften: av hö i sina näsborrar. Den natten, "drömde han; att' sommaren egna krav" och egen: wilja, Stacka- re,. hon. hade inte" alltid haft det lätt eller skulle ; få. det lätt "med honom. Ä, så pass kände han nog sig själv. Men” hon var av starkare vikdke,” 'spänsti ; själva h ungdom gjorde henne mera, jäm- redan. var: långt .skriden, . och, att han var ute på en av skogsäjtgar- na ned Gustafva och slog gräset, ' Fonts, :|sängen bredvid henne, ' sedan han ara Ishinder kan övervinnas med fjärr spelt "med. honom, som aldrig tyck- ol ijeledningar | — FIKRRORLEDNINGAR ÅA mu menu [JARRORLEONINGAR R UNDER, BYGGNADS] . Eur IERADE. FF ALANDARCV ÅEROTT ROTTERDAM HAVEN 4 etsas tororek MEMET KLAIPEDA, so BOK. SCHWEDT > WwIHELMS! De viktigaste rörl "Överallt å å världen anläggs rör. ledningar för transport av olja, detta trots att tankfartyg i jät- teformat ställer sig . billigare. Men det finns andra aspekter än "de rent kostnadsmässiga, skriver tekn! lic. Bo Jorisson, "som i Ekonomisk Revys nya nummer "ger en utförlig över- .|sikt över det" aktuella läget på dljetransportmarknaden. : '-Rörledningar för landtransport är ' oftast > överlägsna när det "gäller. stora kvantiteter: tran- sportavståndet blir kortare" ge- nom direktförbinddlse över land . i stället för omseglingar av kon- "Jtinenter, ledningarna fr också mer oberoende av naturhinder. Inte minst de senare pekar Hör Sveriges vidkommande: på behov ' av. fjärroljeledningar då Bottenhavet, Östersjön och Öre- sund - kan vålla" -issvårigheter, Ärets issituation är ett aktuellt för oljetransp rt i Europa, . Nordafrika . och Mellersta Östern; .- nordspets till Sverige borde un- dersökas på nytt. |. Förhållandena 'på 'oljemarkna- dem och prissituationen medför de då av projektet övergavs. Förutsättningarna är lägligare en fjärrörledning från Danmarksnu, anser lic." Jonsson. och an- ger som ' ett första rutrednings--': objekt : en : oljeledning - mellan, : Göteborg—Örebrio—Ludvilka med , avgreningar itill större förbruk= > ningsområden i mellersta Sven. SS rige och Noriland; Li STRAX BÖRJAR EN. AMA VÄNTAR "NU KORNKNARREN STÄMMER" GITARREN. ” " RÖDHAKEN - STRUNTÅR I SAKEN, « CC0Cn CC 2 CEN -BOFINK HAR BLANDAT ÉN DRINK, . Ve «is OCH SÄTTER SIG: NER ATT- DEN NJUTA. : "CEN LITEN GRÖNSISKA HÖRS. VISKA, -. HYSS, HYSS, HYSS, VAR -TYSTA,.- NI FÅR INTE KNYSTA, ". TY DÅ VAKNAR VÅRA OCH HAN STANNAR OCH LYSS UGGLA, ATT. -TJUTA, .. Se GRÅNNAR. BA: SÖLEN s su5$
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.