| YTorsälagen den 10 okober 1903... HELMER Sölen gär upp kl. 6.36 och ned' okt 2 Solon 26 upp 10. 638 och ned kl. 1. 19. | | ” STOR BOK. Den belgiske författaren Hugo Claus :har 'på ett amerikanskt för- lag 'utgivit en bok som man för- modar' vara” världens största. Den är” 2,35 m" hög" och" går på' hjul Den omfattar gex blad av plexi- glas, 'och: på dessa blad finns fyra helsidesteckningar och en dikt, allt framställt av herr Olaus. Bo- ken är tillverkad i ett enda exem-' plår. ' Men för '5,000 dollar kan man |. få den på vilket ”kulturspråk” man än "råkar känna till.. En av förde- farna "med boken uppges vara ätt den: kan användas som mellanvägg ÖVERLAND-POEM PÅ | TOALETTPAPPER. Femton" 'd kter, som den norske "skald ”n 'Arnwf Överland skrev på toälettgapper under - den tid han "satt fängslad hos Gestapo "under "andra världskriget, har kommit till "rätta Överland satt i ensamcell i kvarteret i Oslo. En norsk fångvaktare" smugglade ” ut hans dikter, Men den kontaktman, som skulle" vidarebefordra dem till mot- ståndsrörelsen; råkade. själv i fara "I kontor i Oslo. > + Jag var bos doktorn för mitt dåliga minne. : = Nå, vad gjorde han? - Han” begärde förskott. Doktorn svarar ”Undrande”, Ni bör alls inte oroa er för att långvarig användning av det cortisonpreparat som ni behövt för era leder, skulle medföra can- 'cer någonstans i kroppen. Malariatabletter finns det nu en hel lång rad och de har gemensamt dl och - måste gömma kuvertet på ett Där - påträffades det av en av de anställda, som lade dikterna i en låda och sedan glömde bort sa- ken. De upptäcktes helt nyligen och i söndags kväll f ck Överland, som på ett tidigt stadium av ocku- pationen "arresterades på grund av sin. frispråkighet mot hitlerregi- |. men, tillbaka sina alster. — En vemodig syn, sade skalden. ADENAUERS HEMLIGA ': MN "> >) . DAGBOK. . . Den avgående förbundskanslern dr: välinformerade personer fört dag- bok om sina samtal och sina fö i motståndare och kolleger, alltsedan han år 1948 kallades till ordföran- de i det s. k. parlamentariska rådet det västtyska parlamentet. handskrivna anteckningarna om- fattar 14 enkla, linjerade skrivböc- ker. Adenauer har till sina närma- ste förtrogna meddelat att dagbo- ken inte skall publiceras förrän efter hans död. Till de:s skall dag- boken ' förvaras i Bonn-parlamen- tets b'bliotek, avs VÄSTKUSTSILL: EN LÄCKERHET Västkustzilen är en läckerbit, "gom verkligen auppmärksanunvals. Sillen "är en - av våra" förnämsta fiskar: den har rikligt med värdefulla vita- miner, äggviteämnen och ”ofar-' ligt” dett, Laga därför , oftare rätter på stift De kan wVarienas]|på på så "många sätt! Och tag inte Konrad ., Adenauer har enligt |. troliga iakttagelser' rörande vänner, : för Västtyskland, föregångaren av |. Del. att'de feber och lindrar värken i samband med ledåkom- mor. De kombineras ofta med nå- got .cortisonpreparat i i behandlingen, »”21- åring”. Det är tyvärr omöj- ligt att säga vad som kan ha in- träffat i samband med den snabbt uppträdande svullnaden vid käk- leden,. som lika snabbt försvann, Möjligen kan man tänka sig att kä- ken hoppade ur led men spontant återtog sitt normala läge med viss ömhet och stelhet som följd. ” ”Inger 50 iv. Tanderil är ett me- del som användes vid en lång rad olika behandlingar av inflamma- toriska tillstånd. Ni kan lugnt följa "de givna ordinationerna utan rädsls för biverkningar. s Om djuren inte hade människor- na fanns det inga föreningar till deras beskydd — och ingen att be- skydda dem emot! | ve (Aktuellt) ; Det är i alla fall trösterikt att veta, att två chefer aldr'g kan ryta dubbelt. så högt, som en chef, >: Ner > (Ekonomen) Om jag. skulle m sstänkas för att ha haft intimt umgänge med ser kvinna Jag: ka'lar.. darling”, skulle jag ' sannerl'gen' ha. varit mycket upptagen. I : (Lörd Skavierosb) sl för snålt vid ånköpen. Vad] förtjänar alt som blin över från middagen ena dagen: kan bli em härlig humchrätt . näcdta ' dag. Bekvänmt änte - Minst: därför att sillen .är god också kalk . Till stekt sill kan ni bjuda en vitkålsallad. Avstå heller inte från att pröva rätten med dilllkronor: Om denna "grönsak inte finmis, kan' ni' klara. rätlen lika . bra "med dillfrö” Frö gör den; faltiskit mer tafföinerad il. smaken än dillknonor, -- 4 Sillgrafting med ' kaviar : och anna smakgott. i sköter "tig själv i ugnen Bjud den gärna 1. ståtlige soldaten. När så den civile ELITEN QIMIANA, Får Jag Gå ur och leka” nu, Fö, Sinan Har sars sne Lär på min Hol? v IN FARBROR Y; HAN MED SIN H : K. I LUDWIG, PROFES- Måste | |G JAG HOPPAS TAR ÅA —[SORN, VÅR HÅR PÅ (LÄRA MEJ KARSÅ DUM SOM ER :L AS NN” K. Aa NALLE "HAR FÅ Å | - IT LOV FRÅN SKOLAN : å rk (FÖRATT HAN KAN HYPPENOSERA in FR DN | E 5 DET SKULLE VI MAGISTERN, " NN JA DIKSÅ FÖRSÖKA MYE KAN DE et EÉ IR HYPPENOSERA! ! Lo. E LI & 0 passerskan ” var: "mycket flirtig och kastade ' hungriga ; blickar på den gick ' ut. ett; ögonblick," gick . hon ned;och viskade: Nu har du din "chans! ;— Det har du "rätt i;'sa soldaten belåtet — .-.och tömde” den andres VÄRRE. : sin uppgifterna som skulle komma att med nykokt rig eller grönsallad. fram till soldatens. bord, böjde sig | "Några seminarister satt och' dis-(1-- kuterade komrnande yrkesproblem, En "menade ”att-en av de svåraste en massa främmand man; ;.aldrig har” varit, Fem timmerhuggar från Fä Så "blev det Nasar-Kalles ur, möta, honom som "lärare var: att såg toppen: De träsk fick en kväll: besök" av Na- sar-Kalle ”från' Jörn. De "började ljuga för honom ' om hur. långa träd de hade huggit” under” dagens lopp, : då — Ja det ska jag tala om för er att 4 Jörn finns det en ”fura,” som är fång, Vi var två karlar, och en pojk, men det var då. nätt att. vi. Så blankt i havet liggér : omv Av: Kerstin Göranssori Ljungman - ter zonfirmation. På. den tiden tyckte jag allt att stan var bra stor och fin. Jag kun- de" just "nte tänka mig något större. För den, som var van vid de små stugorna på Ön, var den också stor, fast det egentligen bara var "re gator utom de smala tvär- ] första gången. jag kom ins stan. of .den färden är , Anna, som betyder mest, men då var det viktigare med allt jag skul- a Y H Någonting, "som jag inte kunde att gå till John, där han satt i bå- » förklara, hade liksom tvingat mig ten: och väntade. ” När Anna 'walade med mig om det- " ta kände jag mig inte längre syn- "dig, som jag gjort på natten 'och när John och jag gick till kyrko- herden och begärde lysning, Jag trodde att: han skulle se på mig att jag redan var Johns. Men han sa ingenting. H ' När..jag nu tänker tillbaka på det ' samtalet med Je köpa. 'Jag var så glad åt min " bankbok. På den hade jag 218 kro- nor. Det var mycket pengar, men det var också mycket jag skulle köpa.. Först och främst var det oblekt domestik till fyra par lakan, Så köpte iag tyg tili två bolster- " Var, ett dussin handdukar, en tryckt duk till fäjlbordet det var gula ro- ” Bor vå den, och så en hel del-ull- strumpor åt Jobn och en' kofta un mig, en blå. kofta. Att: John. hade dåligt 'med -strumpor.: det hade jag redan märkt när jag gått " stugan och stökat. De: var inte att undra på. Så giktbruten som mor Hanna var, gick det inte for! mea stick- ning 'och stoppning, Men nu skulle jag sticka, det skulle bli roligt 'att sticka åt John Jag hade köpt rött garn också, så det skulle kunna bli en liten smal, röd rand på strump- skaftet; "Jag var, sedsen åt att det inte fanns en vävstol på Sälbådan, Tänk så mnycket billigare det hade bli- vit, om jag kunnat väva det vi be- hövde. Jag måste också köpa tyg till att par stora rejäla förklän. ' Det tog wång tid att köpa allt det där. Det fanns mycket att se i butikerna, 'De hade nästan alla mer saker än far, Annars, när jag varit i stan, hade det just inte blivit. aågra butiksbesök, utom till skomakarn och det. var ju inte nå- gon "riktig butik.--Jo den gången gatorna. Långgatan låg i mitten, den blev så småningom landsväg, när man kom till utkanten, Hamnga- tan låg på ena sidan om den, den var "bredast för hamnen och salu- torget var deiar' av den. På andra sidan: låg Stationsgatan. Den ver- kade bakgata till Långgatan, De fi- naste husen låg vid Långgatan, de var rästan alla tvåvåningshus och tomterna gick tvärsigenom kvar- teret, så mot Stationsgatan var det mest trädgårdar med höga plank och ,uthuslängor. På- andra sidan av gatan fanns det en del nybygg- da hus, Det var meningen att de skulle bli sammanhängande husra- der, men på den tiden hade det inte byggts fullt än. Men det var i alla fall fint för det var stenhus. Vid Långgatan var det bara trähus, grå- eller gulmåliade trähus för det mes- ta, Zakrissons hus var förstås av rött liggtimmer, men det var det enda på hela Långgatan. Det var ett gammalt - gästgiveri. Zakrisson Ear. och plickor, Det gkullo bli jsg fick min svarta batt, det var var också höhandlare" ban köpte och sålde 'bastar pc i hade -han. Sa allt det där år borta nu,, istället för Zakrissons "röda gård" ligger 'Konsums gula hus där med sina ora sky'tfönster. ; Men när jag var ung fanns ju inte sånt. Det var fint ändå, + > En sak till' köpte; jag: kaffekoppar. iDe vär. vita "med; blå, upphöjda druvklasar. och de" var av "skta porslin; det såg man om man höl) upp dem mot ljuset. Far hade såna : boden hemma. De var de ..finaste han hade,' men i star fanns det ännu dyrare, Just':de kopparna ” anade -jag alltid tyckt så mycket om ach' önskat att vi skul: le ha själva" Lärarinnan hade köpt såna koppar det året biskopen kom på besök på Ön och hörde på lek- tionerna i skolan, Då: hade lära- rinnan kaffe för både biskopen och kyrkoherden, det var still dess hon köpte kopparna. « Så hade iag en lång lista. med mig från mor Hanna men det var inte lätt att få pengarna hon sänt med mig att råcka til” alltsammans, Ett halvt kilo kaffe köpte jag. själv. Första dagen på Sälbådan hade vi fått riktigt kaffe, men sen hade det oara varit kornkaffe, Inte blan- dat utan enbart. Jag var också på konditoriet och köpte en- påse. bakelser, vi skulle väl ändå fre lysningen därute på prästen läsa "de blev" så un- derligt sorgsen, när jag stod i kon- ditoriet och valde bakelser. Vi ha- de" alltid fått" gå' dit -med far,. vi barn, när: vi var med Konot Det" hade nte varit så: ofta," bara fyra, fem gånger, men det där kon- ditoribesöket "påminde mig så myc ket >m far att jag kände” tårarna i ögona. När skulle jag få se far igen? Skulle 'nan förlåta 'mig? Med ens kändes det så förfärligt" att inte far och mor skulle vara med vid min lysnin2 och ge mig. välsignel- sen. Jag hade så brått. ut från 'kon- ditoriet att iag inte ens räknade ef- ter om jag fått rätt tillbaka” och när jag kom ut på gatan såg jag allting som i en dimma.” Jag ång- rade att jag hade köpt bakelserria, de skulle bara komma mig att tän- ka på föräldrarna. Och: jag. ville tänka på John på vår Iysningsdag. Tänka framåt, '. x 2. - Anna fick de dyra, fina rätta, så vi hade inte; sällskap. Jag hade varit hos Anna ett par timmar, innan” John kom. Han var: alldeles fullastad av: paket, fast han ' varit "ner till båten med en del. Han:tog ett stort paket, och sträck fram mot mig. - . | de då inte det; - Va då näe bär är uar e Han skrattade och tänderna lys- te och ögona lyste. Fanns det nå- gon som .var som. John? Jag .trod- re gfönate : Försiktigt tog jag upp det. stora knöliga paketet "och började: -veck- la: app" omslagspapperet. En olje- rock!. Det var en tjock präktig ol- jerock,” som luktade oljefärg - Den var stel och: "svart och lite klibbig. John" "satte 1 på -: mig ” rocken - och knäppte ihop den ända upp till ha- kan, | nästa ögonblick hade han armarna om. mig” och kysste mig. Det "var då jag: kände,att han luk- tade sprit. Något snörde ihop sig i halsen så mig. Lukten påminde om Nils Mattson. Jag sköt John ifrån mig och "stirrade på” honom. Han var sig alldeles. lik. Kanske : det hörde till att karlar drack, Men far gjorde det inte, et s John . märkie. ingenting av min förfäran, han log och drog mig in- till. sig igen. och. -på något sätt kände 'iag mig lugnare, Men den där >säkerbeten kunde gripa mig då ach då i alla fall Drack John? Oljerocken' räckte nästan, ända till golvet. och ärmarna var allde- les för långa' och så. vida att det kunde räckt med ;en, som - Anna sa;..Den "hårda - kragen -skavde mot halsen Jeg försökte te a. mig ocken.: det var "nästan ' Omöjligt, knåpphålen var så styva och så var - rocken karlknäppt, åt höger, gå det” gick lite fumligt för det med. John : rocken på golvet, Den stod nästan, så tjock var den! Men så sjönk den ihop i en stor bög. Just då 'kom ' jag att tänka på det tjocka; svarta -'. sidentyget, som Nils: Mattson gett mig, det stod pästan för sig själv, - det också." 7 NN Jag stirrade på rocken, som låg .' där avigvrängd på golvet. Det fanns ': ett par stora vitmålade bokstäver” på -avigan: ”e 398” stod det med tumshöga 'bokstäver, Nils Mattson". gav mig finaste siden och John Nord . ' en oljerock. Passande åt en fiskar= | hustru. Då slog det'mig:' Tänk, så mycket mer 'oljerocken betydde än - sidentyget!. Den betydde att jag skulle dela Johns arbete, Johns liv. " Den var-inte bara en gåva, den var invigningen till ett 'nytt liv i gemenskap med John, å Med en hastig rörelse vände jag - om hans -. hals, tryckte . mig in Le hans famn. Jag var inte ängslig. mot nitt hår, hans andedräkt not, min kind och jag tänkte inte mera på att det var en svag doft av, sprit den. mota måste hjälpa mig. Han ställde olje= "''" mig mot John och slog armarna >" längre och jag kände Johns läppar: ' '
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.