Måndag den 11 november . 1963 |. oe Hur hände koslisionen? Namnsdag i dag: ; = /o,' jag tänkte åka till Doktorn svarar ”E M” Kronisk blåskatarr är ty- ” . MÅRTEN Solen går upp kl. 7.48 och ned kl. 16.03. Ve KONRAD : Solen” går” upp Ik kil 7.51 och ned kl 16.01. . ÄKTENSKAPLIG MATEMATIK - Skilsmässodomaren i hade att' avgöra 'ett kvistligt pro- blem och visade s'g som 'en Salo- - mon med. matematisk.” begåvn ng. Ett i fjol frånskilt par'har på nytt gift 'sig med-en' änka -resp änke- man. Båda : ville få fjolårets .un- derhållsdom "reviderad." Den från? skilda frun hade nämligen hos sig. fem. barn ur det första: äktenska- pet. Den 'frånskilde maken döm- "des i fjol. till betaln'ng av under- håll för alla feri barnen. Kv nan har nu gfå sg med en änke- man som .själv har sex' små .barn och vägrat! 'att' ha, elva barn” i sitt nya heim; Samt” digt har den från- skilde maken gift sig med en änka ickså har fem barn. Han upp- ger att 'han- icke kan betala för fem bärn; då han. nu fått ”ytterl- gare barn ” att försörja. Domaren funderade länge : djupt. Och så lydde utslaget: Bå- da” gifta, par! "skall ha samma' an- "för si bör därför, ge tre barn till fadirn: Hon får behålla "två av barnen” från första äktenskapet: och får sex som hennes. nye, make har tillfört fa- miljen,:. . såmmanlagt "åtta" barn? Också den frånskilde maken får | nu åtta barn, tre från det första äktenskapet och fem Paris på semester, och så skul- le jag öva lite högerkörning värr många gånger svår att helt bli av med även om behandlingarna ger tillfälliga lättnader. Fortsatt me- sa HurE : Toulouse I POLITISK MÖDA' : Nästan alla männ ikor ritar gär- na krumelurer under ett telefon- samtal eller, som polit.kerna,' när de lyssnar till Jånga tal i'sina par- lament. Så gör även Ital' ens "förre ni, 'som' till och med gör verkliga teckningar. Då han en gång rtat en riktigt vacker häst, da Örst, dicinering lämplig. förtjäna, ansåg "domaren att nu Undrande”, Oro och PSy! kisk får alla lagom och 1.ka stort barn- fpänning jrukar vara orsaken som bra gon Å 7 gger bakom när en person ' skär drag. Därför skall den frånskil- |. tänderna i sömnen, Avslappnande, de maken befrias från ytterligare | lugnande medicin kan då rekom- underhållsskyldighet. Parterna för- menderas. - . Ne klärade sig nöjda. ”60 år”. Signaturen bör . snarast söka läkare sökning och got av de olika preparat som nu finnes mot stark derna, ”TI-årig kvinnlig pensionär”. Den angivno dosen Penthymal såsom in- somningsmedel kan ej anses skad-. premiärmt inister 'Ami'ntore Fanfa-! lig ens vid längre tids användning, och om den läkare som ordinerat er :|.' » preparatet. ej föreskrivit annorlun- . Personligen, för under- medicinering med nå- darrning i öm kan ni säkerligen fortsätta 3 mens A zom . hans ” 'bänkkamrat:' . : F.— Den där kan jag väl få £ade Tyvärr. intz3, jag! har ritat en häst. en " DJURVÄNLIGT Fåravlare Will am Wilson , mot vintern med gott samvete, Det har p'ågat honom tdigare tal barn. Varje familj skall sörja "vintrar att medan' han själv och g. Den i fjol f.ånskilda frun han; folk gått kälda i fårskinns- pälsar så har fåren själv; några sådana, lingen a alla, sinå får med: överrc kar — han har omkring: sade ” hans Fanfani, Du; ; förstår, när jag kommer " hem frågar alit d min lille son vad j:g har, gjort i dag, qch då måste jag åtminstone kunna visa ho:om at » och -Cumbearland i norra England går "4 tydelsefu”l bl. a. ur turis! synpunkt roch att den ger servica åt mäng- :I der av handz lsträdgårdsmästare [2 gen na I Utefter gatan, då all skyltbalys- nirg och ” neonkelysningen "hålls släckt, Budkave'n g'ck på onsda- |. gen tll alla affärer at! solidar'skt ; sluta upp bakom aktisnen. Stör-" . gatan är Sollfteås huvvedgzata' och, . op'n'oner a'ser att gatin eter körfö budet blvt avfok d : och öde. «vc , : DOM TOG RÄLSEN OCKSÅ - Si Järnvägen tll Mölle 'g ck inte att rädda, Leklor Eik Frcdsiks- son,. Lund, som ti Is: mans med |: flera ändra' vädjit cm att. rälsen skulle få I'gga kvår trots att. tå- lu: ar gå, fick" på! tor dagen ett” "bestämt nej äv SJ.' Mot onä- rerna: menade, att banan är: be” att man "säkert skulle ångra ned- läggandet, SJ har beslutat att med saeemeneen nya fru har. Då barnbidregen. för-' st åtta barn-i Frankrike uppgår till ungefär .1 ka. mycket sorå en yr tl stänga av "Storgatan, i Tr. fordonsrafk. om kvälz larna låter köpmännen i staden un- om: - På Hälö utanför : kormiher ingen att lämna skotipeng- edelb verkan rivå upp rälsen. "SMÖRGAS' FÖR KR SNA "> RÄVAR Havstensund keskunaig : industr arketare "kan dear två kvälar mörklägga affärer- ULLIGA PARIS. DETALJER | ET 2 . + En så nerar en yllekappa i smörblomme- gult på detta sätt, Har Ni en kit över av basklän- Dräkten eller kappan kan få” en virkad ellr knuten avslutning på kragen med kulor i kanten. Ku- ligare urringad -klänning kan på sätt bli chic även för vardag- hang. Bildens lång- lorna - är helt övertränsade med |ningens tyg så använd den som ärmade, raka klänning är sydd i Var. ÄoNen& äroe Sista sidorna i deckarn? | Eg Nee Re NYA HAMMOCK , NALLE" > se DEN ÄR TYVÄRR - HO KOMMER FÖR ATT PROVA. DIN 8) : UPPTAGEN .. "> FRAMÅT > DET. SKA VÄL KUNNÅ ORDNAS ÄNDÅ . sv över bevisad ar på räv. Ön har nämligen blivit |' begåvad med två helt tama rävar som öborna försett med livets" nöd-. dtorft. sa ! rävarna på ön, Troligen har de tfötts där men .modern shar tagit sig över till fastlandet. ie H ':] emellertid . sörjt "väl för de” små nicklarna som lär, ha kräsna att 'de numera inte äter bröd utan smör, . " ' "Att det var en fnurra på trå- den mellan hertigen och 'hertigin- nan, såg. man tydligt nog därav : Som helt ” små: uppenbarade sig ”Fosterföräldrarna”. på ön. har blivit så an UR EN FÖLJETONG deras” distrikt Bodde icke än ett 30-tal av? "polisen gangsters, :: Namnen, : hade :;' publices rats och många laglydiga vändeste till polisen för att få" skydd! ">: : Polisen lugnade”, dock "de" oroliga med: att säga att gangsters ”vanligt- vis är mycket goda! grannar; . .— De håller aldrig några ”skrä- niga nattliga tillställningar, ” "lever lugnt och stilla, sköter sina "träd- gårdar, Och förresten är” de inte hemma så värst ofta. - "TAT.PIANO 0 0 på en mötande "dam; . AN På tal: om brev, s sa Frans, d sål. el fock ja ett ifrå bror min i Amer rika som ja int hört av på trätti år, H "Ja vet int. Där va för lite fri- märke på kuvertet så jag sku be- tale en Kel tjugofemöring i tillägg, . : | SSå då fick gå te-]-." : ee - De två läkarna vandrade tillsam- mans nedför gatan. Den ena hälsa- i hon fått en vårta på näsan. då. — Jag sade "alt Hon var tvängen sluta spela. piano; IA — Det var ett mi inst sagt origi= nellt botemedel — det har jag ald- rig hört talas om "förut. : : — Kanske inte, men jag. måste ningen under mej! - | ”ÄLDERN | | —' Hur gammal är babyn! — Två tänder och elva kilo! VISST CT — Finns det verk!" gen inte nå- -mllgarn, En dre mull, - ill € - = : | ' : re? lickor och argarne Hekdz CARD AN Hl Dr ch fäst ant Inu an a ervale stvukktur. rött | ylletyg att hertigen över huvud taget in- : "SNALT ; i I —En"av- dina patienter? - : gon- ersättning för bensin? bilden är det BALMAIN som gar- | midjan fram med en vacker knapp. | - : (IWS-PRESS). ' | te öppnade mun medan han åt, ' Slössktighet kunde "man intej. -— Ja, hon kom till mig för att! — Jo då: skosulor! Så blankt havet ligger " Av Kerstin Göransson- Ljungman : Gm . . Och jag tänkte på Magnus Lind- det var mig han valde. En så ung flicka, som jag, kunde inte begri- gren och Nils Andersson och Ivar Petterson. Magnus hade jag gett - mina tankar och min längtan, Nils Andersson min kropp och med Ivar Petterson hade jag talat om det, som rörde sig i oss. Men John, vad hade han fått sen de första åren väl gått? Och vad hade han begärt? Ingenting. Och jag tänkte också på Söderman och hans hust- ru, som stannat kvar i stan, sen de gått och tigit på kobben i många år, Så höll det på att bli för John : och mig också. Ända bort till den tiden, när Nils Mattson friade, tänkte jag. Och nu förstod: jag mycket, som jag ånte gjort då. Och jag började kän- ha aktning'för honom. Nu visste jag vad den där blicken Kan gav mig betydde. Och fag visste hur väl han behövt mig, eller rättare en hustru. Och jag kände aktning » för att han inte bara'gått från ' flicka till flicka utan varit beredd pa någonting av allt det, Jag hade ingenting förstått förrän Ivar Pet- tersson talat med mig. Men det viktigaste var i alla fall John, Hur skulle jag kunna finna honom igen? Där levde vi ensam- ma med barna på skäret, bodde i samma stuga, åt ur samma gryta och var ändå så långt från var- andra att jag inte trodde att ett bud från mig nånsin skulle nå ho- nom. Syndat hade vi väl gjort båda två. Skulle vi inte också kunna förlåta? Hur skulle jag göra? Berätta för John vad jag gjort be honom för- låta mig och så vänta på att han skulle tala om allt för mig? Både om li och fr Nej, det var nog inte sättet, Men hur skulle jag då få honom att förstå? Kanske skulle -slumpen hjälpa mig så jag visste vad jag skulle . göra t det ögonblick jag mötte John, Inte för att jag trodde och väntade på att få tala med mig, Om vi båda gick och teg, när några ord kunde ställa allt till: rät- ta. Jag förstod att jag måste tala med John, Tala med honom med detsamma, När det började kyla på kvällen och små lätta di jor svepte över den sanka biten av ängen gick jag upp mot stugan. =: Jag hade inte tänkt på att laga mat. Pojkarna var ute med ökan. Jag hörde hur årorna 'sänktes i vattnet, så stilla var det, och hur gick långsamt stigen fram, Då och då drog jag av ett grässtrå. Jag gick för att försöka möta John, Ute på trappan satt John med huvudet lutat i händerna och stir- rade ut över havet, som låg nästan vitt med .lite guldglans från mol- nen speglande i den blanka ytan, Men längst bort vid synranden låg en dimbank, som solen just för- svunnit i. = - U v gick förbi honom in med Gärda, bi en stund tidigare, ett vänta på mig, tills jag kunde bil hans kustru, Felst var bara alt AL =. ER det. Tänlo om Johp bara mick där nigger det knarrade i årtullarna. Och jag Johan såg mig inte ens, när jag När jag lagt flickan, kom jag ut igen, Jag hade gått därinne och tänkt på vad jag skulle säga ho- nom, John satt fortfarande i sam- ma ställning, som när jag gick för- Var det meningen att: det var och la min hand.på hans knä. Då ryckte han till.. Så tog han min: hand, men fortsatte att stirra långt bort' över havet. Jag visste inte .vad jag skulle säga och så blev vi sittande där utan ett ord. Men vi höll varandra i hand 'och det var som ett budskap, en” "väg mellan oss, :: : .Så såg han på mig: '— Du har varit långt bor ja. Och de har varit något så hårt omkring dej. Men just nu är de, som om du kommit närmare. Eller. kanske är de jag, som varit långt ifrån dej, — figk or Tänk, att just den dagen "kände han också att han ville komma mig närmarel Jag förstod att nu kunde jag tala med honom. : — Ja, vi har gått olika vägar. Bå- da har vi valt dåliga. Kanske är de inte försent att vända om, — : — Vad nu då! Tänker du Bredi- ka för 'mej: om den breda vägen och synden och omvändelsen! Var de de du ville! Nej, för fan, då kan du sluta med en gång, rr John försökte att dra undan sin hand och hans röst lät otålig, men jag höll honom kvar. — Nej, inte så! Jag menade ba- ra ak "i gått ensamma var och en på sin väg och aldrig träffats, ald- nu jag skulle tala med John. Sak- ta satte jag mig ner vid bans sida rig gått tillsammans eller hjälpt Ar varandra. Inte på många sen mobil i. > I De "året ' ändrade alltsammans för oss. Du gick i stan. Vad. jag brukade undra vad du gjorde, hur du hade 'de. Men aldrig skrev du. Och jag hade mitt därute på för- läggningen. Jag, som nästan aldrig talat med någon fick kamrater; Där var flickor. Ingenting kunde: bli som förr, Och, sen kom 'kristiden med smuggling "och smyghandel och pengar att förtjäna." Och när, jag kom tillbaka förstod jag att du' inte kunde bry dej om mej mera. Och då gjorde jag mej hård, -Ville inte att du skulle se att de gjorde mej nåt, Och jag förstod att du oglla- de smugglingen och de retade mej. Vad har hon haft för sej i, stan, stänkte jag. Och jag undrade om du låg ihop med nån av. karlarna, som var här ute, eller: med Söder- man eller Andersson eller Petter- son, Och när 'Elsi dog så menade jag att de berodde på .att”du intel: sett efter flickan, att du var upp- tagen på annat håll. De gjorde så ont, när hon drunknade, och 'de liksom hjälpte att skylla på 'dej, för då behövde jag inte känna. mej så skyldig själv. Men så vart de egent- ligen bara värre på de sättet. Och ju elakare och ondare kände mej, ju svårare blev jag. j som om han inte orkade hålla dem början, men de sista kom så' fort inne "längre. ' Huvudet "hade hän vänt bort, men han 2 höll hårt om min hand." MER "Ja ' sa jag, och jag skyllde Elsis död 'på dej, trodde de var Guds” straff för att du smugglade. Och ditt' ansikte var så hårt, Du var så långt borta Jag var alldeles ensam. Förstår du hur ensam jag var? Du hade: lika gärna kunnat vara i ett annat lånd. Och jag ville göra dej ont! Kanske trodde jag att du skulle märka mej då. För den skull hade jag hållit, mej bor- ta från männen, som var här, Och en "av. dem hade jag gärna velat ha.. Vi förstod varandra, till och med utan ord. Men jag var din hustru, och jag gjorde de inte, — i Va de den där Lindgren? — om John såg det. Så fortsatte jag. — Och när sen Nils Andersson kom fick han ta mej. Jag kunde inte; vara ensam längre. John, var- för ville aldrig du? Förstår du inte hur? svårt de var att vara ensam? Har aldrig du varit ensam? = . John drog bort sin hand och såg gen, innan "han äntligen svarade: — Jo, tog har jag varit ensam. Orden hade kommit längsajat li Fuskor kunde jog väl få Oc tog "Jag nickade, fast jag inte visste]. länge åt andra sidan, in över än-|' också. Så jag. har ju inte .varit ” bättre än du, om man ska räkna. , | på de sättet.” "Men &e var. nåt an- | nat, de. Ensam var jag hela tiden: "] Och jag trodde inte att du brydda dej om de. Att ligga med mej, me- .' nar ja. Aldrig tänkte jag att de : skulle vara svårt för dej, att vi inte 1, låg med varandra, — — Vi ' kvinnor är väl människor vi med. Vi. känner väl som ni. — Jag hade rest mig opp och stod och såg över havet, Hur tänkte männen egentligen? Vi var väl skapta varelser vi med, med drifter : . och begär: Och längtan efter barn,” Vi var väl inte sämre än honorna ' bland djuren. Parningen var väl något som de också ville! — Ja, ni är väl de, Jag har inte. tänkt så noga på hur ni kunde; känna de. Men de är väl annat, som ' betyder nåt, inte bara den saken? — Nog är de de. Att man håller | ihop både i arbete och vila.. Ett. gemensamt liv. — M .— Du menar att' man behöver vara två för flera saker, än att. avla barn, Till att klä och föda dem och göra folk av dem, — — . : It. CU (Fortsj - —' Öch vad ordinerade du, henne | påpeka för d'g att hon bor i vå-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.