Lördagen den 16 november 1983 - tillfrågade '611 amerikanska ' bisko- " parna, tillhörande olika samfund o. avs Solen "går ” upp Kl 8.00 och ned KLl:11558 : I i morgon: ' 17 ”NAPOLEON . . Solen, går upp” kl. 8.02" och ned kl 15. 51 : t NN På måndag Lo; MAGNHILD : ; Solen går upp Xl 80å ned kl.: 4 a "vis LANDE BISKOPAR”. . En Påpassl'g. reporter var vittne rv . tillidå en katolsk biskop,.klädd i lila - kalott och med biskop:korset om, halsen, stannade" på en aveny i New. York, tittade sig omkring, såg en taxi, satte två fingrar i' munnen och visslade' perfekt på droskföra= ren, : som : "grade bi och: tog upp Passageraren... I ev Händelsen föranledde - handla F'kadant, .72 procent av. de relig' + rktningar, "majoriteten vis gen katoki :ker, förklarade att de”väl behärskade konsten = att vissla. med" två fingrar. De skulle aldrig tveka att signalera på detta sätt orh de behövde € en droska. Störsr': ning. som- den kemiska: vetenska- | pen skänkt 055, frågade" professorn. ':;1Larue underhöll som bästs'na - Till. min sångmö står det. i Men. jag . kan” inte .ta en ton >. vetja "MUN-MOT-MUN”- RÄDDADE ">" JULMIDDAGU «ov ”Livets kyss” har räddat julmid- dagen för några av invånarna i den franska byn 'M alet där fru Emile Larue : méd ! gott resultat .. mun- mot-munbehanälat "en drunknad |” kalkon, - ' äv . ”Hönsgårdsögarna herr: och. fru tidningen : att' tillfråga USA:s 'biskopar om de - på högt" traf kerade gator skulle — vilken är den största Uppfin- i — . Blondinerna, svarade studen- ten. : ” ter när” sorgebudet nådde dem, ätt två: unga. kalkoner ' hade gått ner $'g i en damm. earn ont ' Hjälpande händer ”plockade' upp” offren, som behandlades med ljum- ma'strykjärn. Intet resultat. Så med ens, in pirerad av. vad. hon hört om mun-mot-munmetoden, grep sig den rådiga fru Lärue verket an, » Den ena kalkonen kvicknåde till, Sorgen: 'över. den andra är djup. - Lokaltidningen : berättade ' histo rien på tre 'spalte ” BEETHOVENBREV FÖR. 17.500 . Den. stora, auktionst rman: "So-, theby's i London har för d:name- rikanska. konstakademins | räkning sålt ett Beethoven-brev för 1250 " Goda smörgåsar med en kopp te, köttbullar ent köpa ktåde djupfryst - eller Kaffe till smakar härligt. gott | och på burk och inkokt strömming när man. kommer hem från bio, finns på burk. teater eller ' en konsert, Bilden visar två > olika sorters landgångar — en med köttbullar i skivor på längden och bred ski- verna med ”emör : eller margari i sina yttringar. Ni bör emellertid: ". ende för er, visa å er sida att ni”: -sätter värde på hennes intresse bir ” inte situationen bli så laddad ati | endast skapa nya problem i relatio- Doktorn san ar: ” ”Kanske lycklig”. Det är nog så, att er mor, som sedan er far gick bort, varit ensam ansvarig för er, i sin omsorg om er, låter oron ibland taga överhanden. Säkerligen år hennes attityd mot er pojkvän. dik-. terad av omtanke och kärlek till er, och det är då inte ovanligt att den=" na "kärlek : ibland blir . besvärandei försöka få er. mor att hysa förtro- och kärlek till er, men låt absolut ni på grund av de aktuella ”svårig- heterna” bryter med 'er. hygglige "pojke. Ett dylikt 'handlande : skulle ' "nerna mellan er och er mor. ”H B- - vw. Mepro "Alvedon är "ett preparat med såväl smärtstillan- de som lugnande effekt. Veryl ver- kar även 'dén lugnande, framförallt påverkar det kramplösande olika in re organ, som vi viljemässigt inte själv kan "påverka. Ingendera me- dicinen räknas såsom narkotikum. pund, drygt 17500. kr, Det Var en bokhandlare i London” som köpte brevet. ' En annan” bokhan 2000 pund för. ett brev från Ed- gar Allan-Poe tll Washington: Ir- ving och 1250 för ett Abraham Lincoln-brev. enl" gt vår mening en lit2n rapport |” i kollegan på andra's'dan; Frede- | rikshavns Avis. Bladet har haft en utsänd nere "på kajen för attiöpp- snappa ett och” annat'i samband . med det stora sjöslaget. ”Han' no- terade följande fråga som höjtädes, av en "liten, rund man till'béfäl- havaren på en av .sverigebåtarna: ., — Säj,” "kapten, hur, "mycke. får jag :om jag följer med den här | ten "till Göteborg? >" 7 : betalade a s FRÅN KRIGSSKADEPLATSEN . Till Kattegattkrigets krönika hör ' Skär gärna ett grovt formbröd fröken Möller, vill ni vara A SAäll och HINga Upp mIN Tru störa. lallå?! Vem är det ? Mi iroefnö dvändigt alt mej FL a A NTE FÅ DEJ Dem Å | SPÄNNANDE ! ” . K VAD HAR > | VI SKA UTI KVÄLL.) I KANSAS DET KAN 7 rv KE DET VORE FÄRLIGTS : VÄNTA L RONERAT del é 5 L. E. AA ON N SLUTA , SÄLLE , DIN | JAG TYCKER INTE HELLER SJÄLV. ATT DET: É 3 . N Lö SAXOFON LÅTER LÅTER BRA - SÅ DET ÄR LÄTT [ å Sken BÄTTRE 8 SOM PIPA L; kr 0 ; / P:. c :P LILS [cert naseck blanda med lite majonäs. : klickar .- av blandningen ” köttbullarna. och skär landgången i fyra bitar. Placera inkokfa ström- mingsrulladeér på "den andra "länd- n gången: ch"? garnera. med” nemou- "Lägg bredvid och en med inkokt strömming — båda” på formbröd. vill man inte Täck mel salladsblad och lägg |ladsås, " dillkvistar och ev, en fei- köttbullar .. på ena: landgången. Hyvla" äpplen och: rödbetor "och tronklyfta.. en lägenhet över en natt. . >. Ck ”S BORTSKÄMD ; +: Arméhundskolan i Sollefteå bju- |: der hundarna: på" god ' mat: En schäfer från Sundsvall som :utbil- dats där nosade helt flyktigt - på kött uppblandat 'med. potat's' när den kom hem, Rent kött skulle 'det vara, Och minsta viskning från en mansperson "lydde - hunden; medan matte nonéhalerades. > MT - LYCKLIGA "GÄLLIVARE Ett märkligt förhållande rappor- teras, från bostadsförmedlingen i KRIABLOMSTER "MODELL, t USA Efter en lång och givande,; verk samhet som lärare på en av. USA:s kända högskolor” (college). har. pro fessor Al der M.' Abbington fu utgivit en bok med underliga” stil: blomster, ' som han” plockade? HH ur sina elevers uppsatser, j några : ”Bland nutida mus i kan nämnas. tromboser. : nar 'trumpeten” och: används Gällivare, mämligen. att bostad: kön i Malmberget är nästan obe- fintlig. Där, kan -man utan vidare få en trerumslägenhet till jul, och det' har t.o.m. hänt att man fått iker”, en' medborgare avrättas två" gångs. -lelektriska stolen”, TT ”Bland de moderna ' 'vetenskaper- tina, är "psykologin? den som uteslu= "| tider då solen inte fungerar”, er för samma | brott. Bara två: hän- delser” kan hindra - verkställandet |t: mord”, : 2 PSkillnaden mellan" och : en” demokratisk” president är att konungen är son till. sin' far, medan presi 'denten” fritt”; : Kan ni förklara” er närmare? "”Bödeln i New. ;YXork är: "den| — Ja, jag är medlem i en bow=:- svs "> Ilingklubb. SS Ni har i en "annan in sagt att ni är medlem i en förening ' som" vill kullstörta det bestående, ENMANSJOBB 7 tande sysslar med sjukdomar som "Fack vare en ny uppf: nningkan | icke' existerar”, RE - biografmask? n'sterna nu' flyttas ner "Månen är ' viktigare för männi- |i salongen, vara både maskinist 'o. skan än solen, "då månen lyser vid | vaktmästare .och ta emot biljetter. Om han sen också kan ordna det i . ”Frankrikes' flagga: är till hälf- så att han kan spela alla roHer- ten röd, till hälften vit och i i mit- ten blå”, '< 77 na på duken blic det: ännu” billi= Hapoleon" var en” av: > Elropas vr et T RA själv göra i ordning 'pålägget finns — 0 Men lät man , Bli att fiska någon "”gång, 'så hade nästan allesammans ” Åtit bli just då. Och de få, som ” kom in med sin strömming, fick]. bra” betalt. Det var inte någon re- da med' någonting. Och .fiskrarna tänkte :.mer och mer på en sam- " manslutning. Se '-bara på fackför- "eningarna, sa de, se, så - mycket - bättre arbetarna i. varvet har det, sen "de. organiserats. Se på sjö- folket, "se på hamnarbetarna och : byggnadsfolket! Ja, det var ju sant, men de hade 7 en "arbetsgivare, de arbetade sina ” bestämda timmar mot en bestämd lön. En fiskare var ju på sätt och > vis "också arbetsgivare och säljare "gjälv. :«e.v . Det blev sammankomster och mö- ten och snart. förstod vi ju att det "ändå skulle gå att göra något åt saken, Men det fanns ju alltid någ- ra, som bodde bra till och inte ville vara med, Det hade varit lättare "ätt ordha med en förening på en Så blankt havet ligger . Av Kerstin Göransson. Ljungman rlöjligheter, både att fiska och säl- ja. Men vi, som bodde långt ut i skärgården på olika håll, hade. det ju värre, 2 : Inte tog jag del i karlarnas över- läggningar; men nog talade' John och jag oss emellan om saken, Och nog visste jag lika bra som John, hur det borde ordnas. Jag Hade ju delat: svårigheterna på Sälbådan med honom. Och jag tänker att det var likadant i stugorna på de and- ra kobbarna och skären. Till slut blev det ändå en för- ening, I början var det mest fis- kare, som bodde långt ut i skär- gården, som var med. De köpte in en riktigt stor skötbåt med en bra motor och anställde en man, som skötte den, Det dröjde inte länge förrän Per fick arbete ombord på den också, det behövdes en pojke med, Det var inte nog med bara en karl. Så bestämdes mötesplatser, dit karlarna kom med sina fångs- ter och strömmingslådorna räkna- des in.:Sen gällde det att få så ju stora partier,'som kom, in på en gång, på det sättet, Det gjorde inte så mycket.om de få, som bod- de nära. stan,' sålde billigare, de kunde ändå inte hålla ner priserna så mycket, som det hänt förr. Och allt flera fiskare kom" med 'i för” eningen,. Och på samma sätt gick det över allt efter kusten.' Den .ena föreningen , efter den andra -bilda- des .och så småningom kom det i gång ett samarbete mellan dem. Och till. slut var det en hel orga nisation, « Björn; var den som stod ”spet- sen för vår förening. Han; var, inte en pojkvasker längre , utan, stora, vuxna karlen på en tjugefem år. Och John började bli gammal. Nu är det pojkens tur, brukade : han säga. Ja, han var ju över femti Och håret var nästan alldeles vitt. Det vah underligt att bli gammal Man märkte inte hur det' gick till. Men rätt som det var, orkade man inte med det ena eller brydde sig om det andra. När man då tänkte efter, så förstod man' att det var åldern, som gjorde det. bet Första året föreningen fanns, var det nästan en förlust att vara med. Det var så många utgifter, så myc- ket 'som ingen räknat med, Svå- righeter som inger kunnat tänka sig 1 förväg, Men £en gick det bättre samt men ' sä kert. Nöden 'stod "inte längre för dörren. Det såg ut, som om John och "jag skulle få några goda, lugna år i slutet av. vårt liv. Vi kunde få glädja oss åt att vara till. Inte slita så hårt. för det nöd- vändigaste.. Så gick det några ' år. vi målade om stugan, köpte några möbler och en radio med. högtalare och gjorde några små, förbättringar här och var. Vi till-och med köpte .ett. par får, men då' måste 'vi ha en bod att ha dem i. Det byggde pojkarna en, men det' blev både dyrt. och besvärligt, Största delen 'av', året kunde de båda fåren gå ute: och det. fanns väl ungefär lagom med bete åt dem. Vi slog hö't på den sanka ängen till vinterfoder 'och ordnade . så .' gott . vi "kunde. . Men det blev en sträng vinter det för- sta året och fodret räckte inte. Det ena fåret måste vi slakta.. Det blev mycket och gott kött, det blev det visst, men det var alldeles för dyr mat för oss. Det får, som blev kvar, såg ut att vantrivas i ensam- heten. ch nästa vinter la det sig helt enkelt ner och dog. Jag vet inte varför.. Både foder och vatten hade vi åt det. -Det blev-ju ren förlust för oss och så gjorde vi inte om: det försöket någon mer gång, Björn och Per fick överta arhetet stor fiskeplats, där alla hade "lika bra priser com möjligt, Det blev år efter år, Inkomsterna ökade Jäng- mer och mer, Det vår underligt att se John” bli gammal och . toch jag ofta ute på klippan och ha- som vi nte brydde oss om att höra, e läng- re vara den, som orkade mest. Själv kände jag hur arbetet blev allt tyng- re och, drygare, fast Gärda' börjat bli vuxen och kunde. hjälpa . till. riktigt bra. Om! kvällarna satt Johril: de det lugnt och fridfullt" tillsamö mans och såg ut över havet. Inte behövde vi.säga "mycket, vi fö varandra ändå," . Om vintern satt vi ofta på k larna framför elden och hörde 'på radion, Den betydde mycket för oss. Bara detta' att höra andra männi- skors röster: var ett sällskap. Vi kände oss bekanta med. hallåmän och föreläsare, Vi fick många vän- ner på det sättet, Och' mycket lär- de vi .oss! Det var nästan bara språkkurser och . symfonikonserter, fast det. fanns tid. Det gjorde det |; ju inte alltid." Vi lärde oss känna igen rösten på många människor: Kungen själv hörde vi. Det var på hans åttiårsdag. Det' var: så. un- derligt att tänka att det verkligen var hans röst, zom fyllde vårt lilla kök. Han blev cen levande männi- ska för oss. Vi hörde honom också tala när riksdagen öppnades, Då var han mera kung, inte människa alla” tall föl amtiden. Bj - hade ungdomen och . oron i: I kroppen. Många” gånger talade, ban "om ”att han / ville” flytta ; till stan; "att vi skulle ha 'det' bättre där och bara 'vara ute på Sälbådan för sommar- fiske Men: nog skulle väl 'det' bli bra dyrt. 'Vi skulle ju bo: någon- stans i stan också. "7. « : Jag" "tänkte ” vatt” det var en flicka” i stan, som Björn längtade till. Han var ju i den åldern att han borde gifta. sig. ' Men" han sa ingenting om den saken. Inte märk- te jag heller någonting, 'som tydde på det. Gamla 'karlen var. han ju, så det 'var på tiden. Och jag tänk- te på hur det var, är jag kom ut till Sälbådan för första gången. Nu satt jag där i mor Hannas stäl- le och väntade . på fickan, som Björn skulle ha med, " : - Per hade gett sig av, 'men vi hade knappast väntat annat heller. När han' exercerat, tog han värv- ning vid flottan.” Det var väl mar skinerna, som lockade, 7”. - Gärda var bara en "fliekslänga- i tonåren, men hon talade redan med lysande ögon och längtan i rösten öm att komma ut, i världen, få' en plats, vänner” och kamrater. Jag ville "det ' inte,. men det var inte: så mycket som på födelsedagen. Vi. borde ha könt det lugnt och varit belåtna" men vi oroade oss i Iden Pelen ; raånga år jag kunde sälta mig emot |. värme och liv i luften ännu 'o John sa , inte mycket, I när Barna on gat sig av och satte sig inte emot . - - det net et :—De är livet; sa Han. De kan inte vara på annat sätt, -Vi gjorde så, när. det: var vår tid..Nu "är de deras. Di får väl ta sina stötar och ”lära' sej av livet, för de är de starkaste av allt, — - . . -= Men döden,- sa jag, döden är oo väl ändå starkare än livet, — re — Nej, döden är bara de sista av - livet, vårt eget "livs slut. De kom= mer när vi gjort vårt och andra ska ta vid. Men" livet de fortsätter ialla fall. — . En lång rad med goda år hade e Är då vi levde lugnt och stilla och skötte vårt arbete. Jag tyckte att livet var som en lördagsefter= " middag på sensommarn. Det var: jov > veckans arbete var gjort. Det var städat och pyntat och" brödet var nybakat till helgen. 'Så var det på Sälbådan nästan hela 1930-talet; Ibland kom några moln förbi med sina skuggor och kalla vindar, som "kom oss att ty DER till varandras a
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.