A Onsdagen den 22 januari 1964 Onsdagen den 22 januari 1964 . Namnsdag i dag: . | - VINCENT " Solen går upp kl. 821 'oc ned kl, 16.16. | EMILIA Soten "går upp kl. 8.20 ' och ned kl.. 16.18. ATT TALA SOM PICASSO MÅLAR : Ett sätt att träffa prick med si- na ord är att söka fånga det hela i en karakteristisk detalj (det kal-. las på poctikens språk synedoké). Här några exempel: — Han var idel öra, — Det dök upp ett segel vid ho- risonten, . . ; -— Hon hade pen, 5: fn — Flickans, ögon stod på skaft, — Pojken spetsade öronen, ' Det vimlar av dylika ”målande” ordvändningar i vår språk. Obser- vera för övrigt, att just målarna ofta använder Llknande metoder. Hos t.ex, Picasso finnar men många figurer," som -bokstavligen' äv ”idel öra” och har ”ögat på skaft”. Är det inte ganska, egendomligt att många människor, som gärna i sitt tal. använder, dylika målande ordvändningar, förklarar sig'”inte alls kunna, förstå sig på den mo- A derna konsten.” Den avbildar inte, säger man, verkligheten som den är — precis. fom det skulle, vara konstens uppgift” att” fotografera naturen och människorna, n hjärtat i halsgro-' — Jag tänker söka in vid polis- kåren, där fag' tror att jag kom- : mer att göra succé .ss .' STARKA ORD MED SVAG Många förväxlar ”målande”; ord och "”starka”: ord (kraftuttryck). Ofta är flitig användning av kraft- ord ett tecken på att talaren har ett mycket magert. ordförråd och försöker att bättra på det genom att plocka in russ'n'i kakan —— och vilka russin! Tsex.s, 1 1 "”Bönan ä'så djävla söt att jag, djävlar i min låda,' aldrig sett en sötare djävul”. fos co 0o-ra Många ”starka” ord 'som 'an- vänd "alltför flitigt, slits under .an- vändningen — färgen flagar av o. de blir grådaskiga. - > — Lilla Agnes ska du verkligen lämna oss. Är du riktigt säker på att herr, Jörgensen har ärliga av- sikter? oe et — , Absolut, lilla mamma: > har varit gift tre gånger förut!" | , Den håt-vackra huvudbonaden innehåller över hundra fjäderpen- Nor från en Å i Bortre Indi . kan bidra . förstår m; sällsynt örn som finnas ien.' Eftersom varje örn med högst 15 pennor, An att en hel del örnar ”Hanl.: "1... I Herbert Hoovers regering år Förtroli ga stunder ”Ingen vet”. Kära nl, er man li- der tydligen av svår mindrevärdes- lex plus i kräck. Nå- zot som är mycket vanligt i det som motsvarar den manliga "”kli- makterieåldern”. Det brukar vara en period, då den sexuella aktivi- teten minskar men vanligen återgår den till det normala efter några år. Men just skräcken gör att han ska nog visa att han fort- farande är ”karl”. Och eftersom han dessutom är uppvuxen i den gam- la föreställningen att ”nerver . är bara fruntimmersdumheter” så fal- ler det sig naturligt för honom att kasta skulden på er. ' : Innerst inne har han naturligtvis dåligt samvete — vilket gör honom arg på er Slutligen borde ni inte möta hans orättvisa med gråt och rädsla, "det ökar hans skuldkom- plex och följaktligen också aggres- sioner, Den utmärkta psykologen Karen Horney påpekar så riktigt att begår man ett fel ska man stå för det o. be om ursäkt. Men orätt- visa beskyllningar ska man inte ”ta emot”, I stället ska man säga ifrån — bestämt och definitivt. Då ska ni" se att han kanske fick sig en tanke- ställare.' Men det är svårt, ja riska- belt — och då måste ni själv i första hand ha nerverna i ordning. själv (och med skolkuratorn om pojken) Ych. försök få någon se- mester ordnad. Nervösa skränfockar blir ofta fromma som lamin om ”hackkycklingen” försvinner. Eller för att citera ett gammalt ordspråk: ”Det är inte förrän båset är tomt ' som man märker att kon är borta”, nerligt ert problem löser sig. Med hjärtlig hälsning, - en - VARST MED. HUSET -'- "Det var konfirmation i en lten landsort stad, Och prästen förhörde sina adepter i sedvanlig ordning.” sa han, Men kan nu du, Emil, sä- begära sin mnästas' hus teller' sin nästas hustru? . : : prompt, oo oo a '— Men varför det? ten lite undrande. s.r > mn .— Jo, 'sa' Emilyren: fru "kan; man ju alltid fåt : FRITT UR HJÄRTAT. - : blivit plockade på sin grannlåt. Nej, det är ingen indianflicka, hon på bilden. Hon råkar bar2 vara gift med en cirkusartist som : uppträs der i en indiantablå på cirkus. 2 . , bordet och sade: ! marinsekreterare, . Vid hans äm- | betstillträde bestormades han. av ; reporters och fotograf:r som tog i bilder av honom i olka ställning- var : | — Vil i (för edsavläggelsen) lite högre, rör ; på läpparna o.s.v. ' ne i Var och en av fotograferna vil- le ta en bild av den nye m'nis- tern i en ny situat on. Slut'igen tryckte någon ned den nu grund- ligt uttröttade manrien i' en stol, "satte. en penna i hans hand och lade ett papper framför honom" på | — Skriv om något! I, Ministern skrev, fotograferna fo- ">. tograferade och :å var man änt- . ligen klar. SN : När pressfotograferna såg på pap-. ”peret som ministern skrivit på läs- 'te de med stora bokstäver: åt hels'ke!” nt EN FYNDIG REPLIK Det berättas om Gunnar Lund- berg, känd som framstående kom- munistbekämpare, att han kom till Tala nu med läkaren igen om er |- " Skriv snart igen, jag hoppas in= . : — Vi har talat 'om tio Guds bud, |: ja mig vilket som är värst — att | — Sin nästas hus: svarade Emil rågade präs- | 1929 blev Charles Francis Adams| mbi tern hålla bibeln - il gick ' fram ' till italarstolen, pekade ”Dra | FASTNA la lar JQ Ja, Vimse, vänta (ten AD >> Orr» FARBROR KALLE ? HAN, ÅR UTE OCH SR on DÖRREN TAR sf so — Ö JAG UNDRAR HUR SYLTEN PÅ £) UT FRÅN | LÅT 055 GÅ IN OCH SE EFTER DET INTE HÄR I DET VAR KONSTIGT: DEN ÄR JU Å Å VI HAR NATURLIGTVIS SVÄNGT DEN HIT IN. KOM SKA DU FÅ SB! - [orsenantn O8Z-t Örraverr>z ett diskussionsmöte en stund efter mötets början, En kommunist stod i talarstolen. Han gjorde en kort paus, när Lundberg trädde in i salen, och sa sedan: ”Nu anlän- der cirkus Lundberg.” Lundberg på talaren och sa: ”Alldeles r'k- tigt — och här står cirkusens en- da clown” : : ” Det var en "korthuggen replik som var en fullträff. . Lundberg hade' redan från början tagit hem spelet, Lia ' "ATT VÄRMA PLATSEN ÅT | NÄSTA MAN När Harold Wilson blev arbetar- partiets ordförande i England och jestäts' opposition” (vilket: är en avlönad /statsbefattning”, hälsades han välkommen av dåvarande pre. miärmin'ster Macmillan som' bla. uttryckte förhoppningen, att' man] länge skulle få se Wil:on inta den-' na : plats, Wilson | 'svarade: '”Jag försäkrar att jag skall stanna kvar precis så länge, att platsen - blir lagom ' uppvärmd för min efter- trädare.” | st +" POLITISKA VISDOMSORD . - Vid konferenser är det : inte ovanligt att man änder inspel- "I vad hr Pamp skulle räga. Så fort ot om : . BEKYMMER . gift. Meningarna är ofta oav:luta- | Han kom upp till sin läkaro och de, många ord är uttalade bara till | beklagade slg över ett högst ovan- hälften, det förel dom- | ligt lidande, . + | liga, stönanden och harkl'ngar. . — Jo, doktorn, jag visslar när En framstående politiker som of- i jag sover. Vad ska jag göra? '! ta deltog i kongressmiddagar var | ,;— Visslar? Tja, men det är väl känd för att han alltid höll. unge- | inte värre än att enarka! fär samma tal i långa oavselutade |] .— Mycket, mycket värre, Jag perioder. En gång hade en jour-|bor på nedre botten och sover mid | nalist gjort i ordning ett förhands- | öppet fönster — o, när fag vak- referat — han visste ju ungefär |nar är hela rummet fullt med hundar, ' ” "a «oo. POPULAR .— Hur i all världen har han bli- vit så populär, politiker? ' talet hållits, skickades . referatet fram. -Hr Pamp strök sina mus och sa belåtet: NA stasch ningsapparater för att. ta upp på band det som sägs, De 'mackin- skriverskor som skall skriva ned, vad som yttrats, står många gång- därigenom ledare för ”Hennes Ma- er inför en hart när olöslig upp- ;— Han kan knepet! Alltid när han kommer upp i talarstolen, sä- ger. han: Vi börjar med dansen omedelbart. Tidningarna har redan fått mitt tal.” " . ”Det sägs i riksdagen att det är svårt att referera mig. Men här ser man: sätts det en duktig man på uppgiften, så går det utmärkt.” mäste skonas för allting; läkarna t äktenskap Av Eva Berg ål mellan de stänkande bilarna för hade inpräntat i Barbro att aldrig oroa honom på minsta vis, stän- digt visa sin man étt glatt ansikte och undanhålla alla'svårigheter för honom. Hon -brukade "gå riktigt bra i land med”det annars, tyckte inte ens att det var svårt, men i dag hade hon glömt sig. Han hade Barbro hade alltid hittills kunnat berömma sig av ett jämnt och gott lynne, men den här våren var det trist. När hon stod vid köksfönst-. ret, ände hon se en 'liten flik av en över. gårdshusets randiga, mare tak. Den fliken hade hon när brukat glädja sig åt annars, 29 stått och visslat vid disk- henne men nuförtiden föreföll den sig e konstant grå, hur' det kom » och hon visslade inte längre. Av Morg; bej N te, så att hon lämnat galoscher som Paraply hemma, verkade .det ut. NM ren och himlen inte iddes hålla sig " Barb föémtio 'on måst, mr. OM vädret sett skapligt ut på roligt att börja med värstädnin- nen, när hon gick till sitt ar-! gen på ett sånt här ställe, ingenting ro klar till klockan fyra, då komma ut och torka någon gång? a res jäpptes ut igen från Sven- | Han ville naturligtvis hämnas på t en yrån, där hon hade plats henne, för att hon sagt ifrån vid ersättning av etthundra-|middagen i dag för en gång skull det or TOnor i månaden. Då var| Hon hade känt sig så trött och för- St. regn eller dimma, och) bi; inte orkat behärska sig längre. Yåltenpu hoppa som en skata över Det var det sorgliga med Staffan, "bpsasarna och slingra som en'att han bade sitt svåra bjärtfel och - . > sköljde den under gonnerligen som bortblåst, Allting 'Diskvattnet var redan alldeles grått, tycktes henne som förbytt, grått och i att skydda sina kläder. . "Barbro tog upp en tallrik och ledni då också varit ovanligt nervös, han plägade aldrig visa humör, men vid denna dag hade han lika grått som himmeln över gårds- huset, Färgen gick så bra i stil med hela hennes liv! på sista ti- den att hon konstaterade den näs- tan med tillfredsställelse. "Hela köket var ett sorgligt kapi- tel. Målningen var avnött och kork- mattorna slitna, men det var ändå omöjligt att få någon reparation av värden. Hon suckade. Det var inte kunde ii alla fall se fint och snyggt Och Staffan då! Tänkte han aldrig anmärkt på både dukningen och maten och sedan till på köpet bett att för en gångs skull få ren servett. - Barbro hade känt, hur det bör- jade koka i henne av hopsamlat raseri, det bubblade upp inom hen- ne, och hon måste, måste äntligen få säga ifrån, att han kunde äta på restaurang, om .han inte var nöjd, och att hon hade sitt arbete och sina studier att sköta likaväl som han Staffans bleka ansikte hade plötsligt kommit henne att hejda sig, och hon ångrade sin häf- tighet och började äta under tyst- nad. Hon var ond på honom, på hela världen och på sig, själv. Mest kanske på sig själv, ty Barbro an- aldrig frångick ett fattat beslut Och hon hade en gång för alla humör uuor hörom, och det goda förhållandet mellan dem skulle inte få strimmas av obehagliga scener. Sådant var tarvligt och vulgärt, och dessutom måste Staffan till varje pris ha lugn och frid i hemmet, det hade ju hans läkare bestämt påbju- dit. Han fick inte uppröras på mins- ta vis; en aldrig så liten chock kunde medföra en svår hjärtattack för honom. . - "a Hon torkade tallrikarna under naggande samvetskval På sista ti- den var hon inte alls nöjd med sitt uppträdande. Hennes forna trevnad och arbetsro i det lilla hemmet och hennes innersta övertygelse, att ytt- re förhållanden och kroppsliga: ve- dermödor betydde mindre än in- tet hade gång på gång grumlats av att hon kände sig trött och retlig, fann arbetet och miljön vantriv- samma och till och med de älska- de studierna svåra och trista. Det var vårtrötthet och blodbrist, för- stås, men sådana krämpor ville bon inte kännas vid, hon negligerade dem, ämnade tiga ihjäl dem och pressa dem till döds. Under det dagliga arbetet vid resebyrån gick det ganska bra att dölja alla tec- ken; hon hade haft samma anställ- ning i flera år och skötte den full- lovat sig, att Staffan inte skulle få ' några bekymmer för hennes skull; hon skulle aldrig visa något miss- komligt mekaniskt men inte utan intresse. Värre-var det, sedan hon, "kommit hem och skulle göra i ord=' ning middagen, innan kvällen änt- ligen kom med läsningen, och allra värst sedan hon lagt sig.' Hon fick ligga länge, innan hon blev varm om fötterna och ens kunde tänka på att somna. Efteråt. kändes det! som om hon stuckits med nålar under fotsulorna, symtom på ner- vositet, trodde hon själv. Sen bru- kiga överkast, hemmets dyrgrip och : f Papper på hyco.na, tänkte hon, men när skulle hon få tid att lägga på det? Dagarna ville inte räcka till för henne ändå på sistone, fast- än hon förut hunnit så mycket och aldrig som nu med bitterhet grubb- "lat' över "att "hon hade tre män- hemmet och studierna. Tvärtom, det hade tyckts henne som ett privi- 'niskors sysslor att sköta, platsen, han. bådas stolthet. - Staffan röjde av ett hörn på sitt ' överfyllda skrivbord och såg en, smula gererad ut, när hans hustru kom in med kaffet. — Är du redan färdig? frågade '— Ja, det var inte så mycket I' kade oron för ekonomien . komma smygande, men den var hon van vid, den hade hon växt upp till- sammans med, och den var en gam- mal välkänd bekant vid det här laget. Hon stängde in den om da- garna och anslog 'bara en stund åt den varje kväll, då hon gått och lagt sig, den tid, då religiösa naturer "förrättar sin andakt Bar- bros andakt bestod i siffror och namn och ett krångligt hjärnpuzzle för att få inkomsterna att räcka till skatter, hyra, mat, kläder och av- Hon tappade plötsligt ett glas i golvet — nej, det höll! Kaskt luta- de hon sig efter det, och såg”sig samtidigt omkring för att ha något att hålla sig i, när hon reste: sig upp: hon hade fått en sådan svindel de sista dagarna Det stramade otäckt i hårrötterna, iade över 3 n : hjässan och svartade ofta för ögo-|bara furubokhyllor kring väggar- i nen på henne, när hon inte ätit på | na, ett väldigt skrivbord vid fönst-V rågra timmar. Hon ställde in tall- ret, några stolar och ett litet bord] os rikarna i skåret Det behövdes pytt samt dubbelottomanen med sitt bios"; Far es tet dag, det gick fort undan, ljög Bar- :. bro tappert. Dagens bögtidsstund - skulle avnjutas, den stund då de-:" ras egentliga liv började, och den fick inte förstöras, Hon hällde upp Staffans koffeinfria kaffe ur en sär- skild liten kanna och lade £ hans tre sockerbitar, Själv drack hon sitt , kaffe utan socker för att bibehålla sin slanka figur, och de hade båda vant sig av med grädde för att slippa besväret att springa ner och köpa den före morgonkaffet. Hon kröp upp i ottomanen i sin älsk- 1 ityd med benen uppdragna under sig för att bli varm om föt- terna, tände dagens första cigarett : och drog in röken i långa drag . Staffan satt vid skrivbordet och läs- te tidningen — det var åter frid : legium, aft hon fått en så stor arbetsbörda, hon hade varit stolt över att kunna gå i land med den, det hade gått lekande lätt. ' En duk skulle hon lägga på kaf- febrickan och göra det riktigt, fint, så att Staffan förstod, att hon ville att de skulle bli fullt försonade igen Hon tvättade - händerna, de var röda och doftade svagt av såp- vatten; hon brukade smörja in dem ofta med coldecream, men det hjälp- te inte mycket. Nu slog bon några droppar de-col på hand- flatorna, kammade sig och pudrade nästippen, innan hon, balanserade in brickan till Staffan. - De bestod sig med två rum, så att de kunde lösa ostörda av varand- ra, men det var också den enda lyxen i deras enkla hem I det rum, som Staffan begagnade, fanns det LForts; 2
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.