: Onsdagen den 23. juni -1965 I dag: ADOLF a Solen går" upp kl. 314 och ned kl; 21:14, : I "morgon: JOH:S DÖP: 8 DAG. : Solen går upp kl. 345 och ned kl. 214, ia NILSSON Hura sitter vi icke här nu litet till "mans" och längtar till främ- mande täder och fjärran länder. »Då.kan vi erinra om Nilsson. Han kom nyligen hem från sin första resa «till: Paris. Han var full äv «v. Entusiasm, Över resan, 4 — -Acky' vilken stad är icke det- "ta. Paris,<sa, han, . "Synd bara att jag! inte fick' göra denna resa för ; 25 år sedan, " . ". - Nilsson är 65 nu, > 0 H ris, menar du,' sa någon i sällska- pet, Då. Paris verkligen var Pa-|. -— Ach nej, sa Nilsson sorgset, . då, Nilsson verkligen var Nilsson. ”Iakttagare” Det är ju förståeligt att det lvi på ett ålderd hem måste råda en" viss ordning vid måltiderna för den. ma-matrons 'skull. Som t ex just "att alla helst bör slå sig ner och' sett om- någon. hinner sluta före de ra. sidan: en klok, föreståndarinna inte hårddra reglerna, Det gäller ju äldre människor som kan ' bli trötta och behöver komma in på sina rum så fort som möjligt. "+ -- ”" Givetvis blir det diktatoriskt "om föreståndatinnan håller så strängt på sin egen religiösa inställning att: hon inte tolererar andra önsknin- gar och krav än de som stämmer "med hennes åsikt vad som ska bju- das i underhållningsväg. Skulle det: inte kunna gå att tala med kyrko- "herden eller någon annan, som i sin tur skulle kunna påverka her= ne? Eller försöka tala 'vid henne och : framlägga ' de" motsatta ' syn-" punkterna på ett sakligt, men "vän=: lygt sätt, Öppna protester och bråk leder sällan till målet. Med hjärt- kr: > "St udénthem med antikvi tetsvärde” ; och hoppas det blir ANDIANERNA BYGGDE HUS | SÅ GOTT SOM I HIMLEN tion. som under de senaste 'måna- derna varit verksam på toppen ' av | vulkanen” El. Peinado' i' "Arg. ntina har återkommit t.H Australien. Ex- tish, berättar att man på 5 791' me- ters höjd; nära! -vulkanens krater, | hittat rester - av stora "byggnader; balsamerade kroppar och massor av kultföremål, alltsämmans” från: ti- indianernå byggt "hus; tempel och id andra” föremål - vittnar vidare öm deras. sälut oklade teknink: | VÄDRET OCIL- KÄRLEKEN + ” > Man "har: utarbetat ' .en tabell över vädrets: och klimatets inverkan på : andra” 'elementära ” fysiologiska att barn som avlas umndär kalla per rioder oftare” blir pi jkar, & än "flickor medan förhållandet är tvärtem med dem som avlats under .värmeböljor. "| Vidare sägs det "att de: flesta legi- Ttima barn avlas i juni, de, flesta ATT STENARNA HAR EN SJÄL är en gammal japansk uppfatt: HE ning.” En speciell typ, av! stenar som ' kallas fudeichi ' äns bringa lycka, Dr Per Uddén i i Kälarne tror sig ha funnit en sådan i den jämt- ländska vildmarken, och den skall Tr 1600-talet h här ärevördiga korsvirkeshuset som "trots '$in höga: ålger nu inrättats som originellt" studenthem i Boch- "Västtyskland. Stadens förvalt- ning -hoppas att på det viset få kunna rädda korsvirkeshusen som ansetts vara nedan för- konstruktionselement by bit för tas sönder och samman om på sin nya plats enligt den gamla byggmetoden med" ler” och halm. Redan nu slått Bochums studenter [lingen av SAS via nordpolen till om . dessa uantika lyor, En - två- rummare i ett av de gamla kors- han skänka sin j sd vän, den världsberömde blodforskaren ” pro- fessor Okamoto. Om några dagar flygs den 75 kg tunga stenbumz Tokyo, . +. > På en läkarkongress i "Stockholm träffade dr Uddén professor Oka- moto, som under en resa i skärgår- Iden började tala om sin längtan ! efter svenska stenar. Sedan dr Ud-|- Förtroliga stunder |: resa sig från bordet samtidigt, oav= andra. Men naturligtvis bör å and-' | någon rätsida på problemet. An : ”Gallie" bl : En österrikisk- -årgentinsk expedi-' i peditionens ledare, dr Mathias Reb- I: den före gufopeönhas "ankomst tiv|: i Sydamerika, Fynden vittnar-om att branta, oj gä liga bergen, och för | 2; ra. Med. sig byggnadsmaterial och mekanismer och anser. s'g ha funnit = inie så enkelt : Br F i - ” . ? ro st NT ESV pose rt: Det är faktisk? Poe > TA -3 : - Ne, IMER Om det varit er K KVIRNa Som konsluerat en . . om Sån där mMolor hade en. > E . INIle vant hälften så SS CNS Lin vecklad ! RR Er MEN LÄN Mel Vaa Ko STA SALLA JÄNSET L: st L 2 bet BLIR VISST FÖR RIÄNGT ATT 'oÅq Tv | DIN 3A PÅ.LÅT MORFAR, NAVLE. > MED ALUT BAGAGET I TT ) rr NYTT väsen HITTA RR 05$ oÅ H HEM OCH RESONERA OM ETT ANNAT SATT ATT Re SÅKEN I r VET JAG = VI GÖR O5S-EN CAMPING- Ni SÅ KAN VI ja HELA VAGN I I MAR] Ir ” Stenen ” skulle ge "en, liv,' vara: grå som" svenska "stenar transporten: slag av; vitt, Dessutom "skulle" den som, ligger" inpackad i en special- konstruerad låda ute på Arlanda i väntan på transport till Japan, H Kvinnorna är ”kyskare med i öro- nen än med hela den övriga krop- a er on (Moliére). innehålla något rött "med syftning I: ' på professor : Okamotos blodforsk- ; ningar, Så ser den mu ut, den sten ” NÄSTAN soM'S si ”Koristigt väder ni sa infödingen, men i vara ovanligare än vanli, LEK 5 Varför har du tunnan hela dan? --— Jag leker med Lisa. att finnas! "PA KONTORET. nyanställd. - : OC När' han fick jobbet här, fen? a kände honom! ' överflödiga om tekhikens fram- marsch., Men åsnor kommer alltid | . — Ja, den läg ääroppel: Två. kontorister "diskuterade, | . var det väl för att han kände che- Sw Ja, och för att chefen inte Barn kan vara prövande ibland. Mamma 'skulle sy i en knapp i Kalles byxor men' saknade sin fin- n | gerborg och sade till Kalle: ;'. >. ; Spring upp i sängkammaren Joch se efter om min. fingerborg ligger där uppe: = « 25 — Kalle gav, sig tjurigt iväg, kommer tillbaka n ner och rapporter rar: ve - "ERFARENHET? "Fadern: —'.Min &on, den sanna lyckan känner man inte förrän. man är gift. . Mö Sonen; — Är det sant, far? . Fadern: — Add och då är, det för sent. - . on en så "av många dem 4 utform | vik är på senare tid myc- ingen och inlemma CRe ON ket mera efterfrågad än de mo- ningen» - En del av (de gamla|dernt och komfortabelt a lands] derna flyttas emellertid till|rummen i ett av "abolt neda DA något för staden belägen |den nyup; uppfö da on ; ”traditionsö”. ” Enligt ett särskilt studenth | 0 )e t art? . ymmer ”du inte P — Nå, .ko men hon svarade inte, ggen till och fumlade' en stund låg hon där dock. i Brä- par och band. Mena-|set befriad: från sina kläder och I robade han; "vände bara ry: . med sina knap] de han att de — — Vad du söl ” röst alldeles bakom sig, I därpå sjönk” -han "vid henne, Han ken: öland i Vad ska 'san till? fräste. h sig ..hennes illa emedräkt, och slängde. e; älskar du vi ska:g '.'gimdräkt 5 an j wi kart slippa? " Hon "svarade inte och åt vilket håll hon 5 . han, tog tag hennes haka 6 o «> ment dum?" Du, mi var hon natur . ju en' modern män ” atf man inte mg, nakenhet rörde att män nniskof 0 Sommar. i skärgården l "Av EVA BERG lar! "hörde hon hans och strax ner i gräset bred- var fortfarande na: med den där jra- än an och ryckte till himmelsblå bad- n långt iväg. 4 och spöka i dra' borgare, när visste inte ulle se. Men i henne, lyfte upp ch såg henne i ögo- väl” så är ch det , Hon var och visste blygas över kol krop= pen är vackrast ohöljd och — ja, men det var svårt att slänga alla , gamla fördomar i en hast. Efter kände sig alldeles: flådd och var tacksam att få gömma huvudet mot , hans skuldra och blunda hårt, Och han blev helt rörd inför hennes mjuka kropp, värnlöst gräddvit och - |len, där baddräkten skyddat den för sol och luft, Egentligen borde han ha burit henne i famnen ut i vattnet, det hade ingått i det pro- gram han halvt om halvt uppgjort för deras paradisvistelse, Han kom sig ” emellertid : inte för med det. Han var väl rädd att känna sig ko- misk, att han skulle snava eller svikta och- förstöra hela stämnin- gen definitivt "Så han nöjde sig med att dra upp henne rå fötter, och de sprang hand i hand ut i vatt- net. Det var ganska kallt, men Le- na tvekade inte att störta i, och snart simmade hon långt ut d raska tag som 'om hon ämnade fly Han fick riktigt ta:i för att hinna -upp henne, hon hade god stil på sin crawl, tyckte han, det var bara armrörelserna, som : ' verkade : en smula famlande och flicksvaga. Med ett" raskt grepp fattade han om hennes små fotpropellrar och tvin- gade henne att stanna. Nu var hon karsk igen, kullrade runt som en säl och sprutade vatten över ho- nom med trutande mun; ” MN — Du inbillar dig kanske att du är oemotståndlig i dina stripiga tes- tar, ditt troll? De trampade vatten och överöste varandra med skymf- ord, skrattande ,och lycksaliga. So- len' stod väldigt nära horisonten och 'glittrade' över vattnet i miljo- ner bländande solkatter,: ett vitt se- gel dök upp långt borta bakom en grön udde och gled ut med segel- leden. " På aftonen efter diskningen vand- rade de tillsammans runt ön, och Åke berättade om de gånger han varit. där med andra ungdomar. Först blev Lena en smula svart- sjuk, men han lugnade henne, in- gen av flickorna hade fallit honom i smaken, ehuru de nog gjort små närmanden. En gång hade de farit ut ett helt gäng en påsk och legat som" packade sillar i. stugan över natten. Det hade inte blivit så myc- ket bevänt med sömnen: flickorna hade varit rädda för råttor och det Par av pojkarna — däribland han — hade sprungit ner och badat bland issjöken och vunnit stor be- undran. På vintrarna brukade 'de åka "skidor ' hit 'ut.- Då. fick inga flickor följa: med, det var. trevli- gast 'att vara endast karlar, spor- ta och fiska! om. dagarna medan det var ljust; spela, kort, - dricka glögg och filosofera om . kvällarna, Lena ' lyssnade: snällt; nu var hon ju liksom upptagen 'i hans gäng, fastän ;hon bara kände Åke ännu så länge. Det skulle” bli roligt' att träffa de andra och se flickornas avund. När det "mörknat och hälvmånen började sticka upp.över varvet, på och besvärade. Luften var kylig, men ingen ville föreslå att de skul- le vända om. De kröp ihop på en kullfallen trädstam. och han -tände en cigarrett, Det var. så egendom- ligt tyst och stilla omkring” dem. Lena tänkte för första gången se- dan hon inträtt i Eden på "sitt hem, undrade .vad de hade för sig på Näset i kväll och blev litet ve- modig, Kanske det inte "varit rik- tigt rätt av henne att ta ut. sin lycka på bekostnad av sanningen? Men hon hade inte kunnat handla annorlunda, .- tyckte - hon, de hade var kallt på morgonsidan. Men ett andra stranden, blev de åter tysta| inte förtvina. Rädd var hon inte, nej vid Åkes sida kunde man inte vara rädd, men hon kände sig näs- tan förskräckt över sitt ' "eget mod, det "hade "liksom "rusat. iväg "med henne utan att hon kunde värja sig. Så var det väl, då man mötte den stora, allbetvingande' kärleken, den som hon drömt om så länge och sökt utan att finna den, 7 75 vev Han slängde bort cigarretten nied en beslutsam gest, arm i” arm :gick de stigen upp till stugan :utan :att tala, Därinne var mörkt, han, drog henne intill sig och . frågade, I litet Hon darrade I hela ed Ne-ej. Hon blundade det ad te till slut klippa av dem för att N lyssnade, kände sig ensam och trött dem — Vad är det här för lyriskt svammel, tänkte han irriterat. och satte" sig upp vid sidan av henne. > — Ligger du inte hårt, baby? Jag ska bädda åt dig, ligg kvar du. "Han kastade sig”över bäddni som om det, varit en tävlingsupp- gift, slängde upp madrasser, bred- de: ut, lakan och filtar ' med våld- sam energi. Hon låg på spänn och som aldrig förr. När han var färdig bar han'henne över till' bädden och hon försökte göra sig Jätt i hans armar. ts — Hungrig? undrade "har, men hon skakade på huvudet... , 7, - — Jag. kan inte: förneka, att-jag är sugenY som 'en varg för min del, bekände han och lät för andra gån- ljusa vågor: omkring . henne, stru- pen snördes samman av gkräcks - - -> Britsen var hård-och smal, han kände sig tölpig och rådlös. ' Vad var det han givit sig in på? Våga- de han ta ansvaret över sina hand- lingar? Men han kunde inte reda ut tankarna, de virvlade i hjärnan och upplöstes i röda ångor, när han -kände den söta parfymdoften från hennes hud, . : DU är som ett fång syrener — vita, vita syrener, viskade han och dragit upp filtarna till nässpet- ögon.- Han tycktes verkligen vara hungrig, slog sig ner på bordskan- lan ett par tuggor. Vi brukar alltid t 'oss en sådan här liten vickning gen hungern besegra kärleker Han Till slut drog han upp en pilsner. flaska, strök av skummet och töm= de. hela innehållet £ sin törstiga strupe, med kluckande ljud, ”: Hon vände bort huvudet, då han',. kom fram till henne. a : Smörgås och öl dd — Jag är så trött, klagade hon + och knöt händerna hårt om filtar= > na som till försvar. Men han var inte enträgen., ” Lena låg länge vaken. Månskenet : flöt ibland in genom fönstret och fyllde rummet med spökaktigt ljus och svarta. skuggor. Hon behövde bara vrida. på- huvudet för att se "I honom på den andra britsen. Han" låg på rygg med händerna under ' huvudet . mitt i en mening hade han tystnat' och somnat in som '' om han träffats av en sandpåse i hjässan. tände den lilla sk liga fot lampan och: började se sig om efter mat i skafferiet, skar en tjock limp- skiva och "bredde på smör. Lena hade krupit ner med kläderna på sen och såg på honom med stora ten, och åt smörgås med frisk aptit. han mel-|l öppen, : han snarkade gediget och : rytmiskt, Det verkade som han kno= : ' gade på för att kunna fullfölja ett 5: visst program. först kom bara någ- ra diskreta visslingar genom näsan, ' men snart lyckades hah frambringa ” grundliga ' halsgurglingar, riktiga timmerstockar, som lät både komis- ka och hemska i stillheten. .Lena i: d, stödd på arm- — Härligt, förk d bågen, aldrig hade hon kunnat fö- reställa sig att någon snarkade så - intill. hennes hals, Det doftar syre- snört åt banden för hårt, bon mås-! aer av dig, Man är rädd att krossa på Kvällarna då. ör bär, sex du LAN I bär SS Ford - AE
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.