na ' lätt "igen: och fångar , sina Onsdagen den” april-1970: ec EAHOLMS TIDNING ROTVÄLTAN GILLRAD RÄTTFÄLLA FÖR LEKANDE BARN I VÅRSOLEN. e Brötbildningen på större om- "råden .lockar till Tarzanlek Hindratusentåls jättestora råttfällor:-lurar 'i' vår och som-| mar på. lekande "barn i våra bland stam- och trädkroncr. skogar. De utgörs av rotvältor|-, Vid bearbetning av stormsko- från höstens- -svärd sförmar.|gen har man sökt lägga tillha- När. tjälen släpper slår :vältor-|ka rotvältorna, Det har mänga gånger ' inte: lyckåts, Maskiner har saknats eller inte räckt till. De losskapade, kvarstående röt- vältorna är de mest farliga: På sluttande mark" kan de slå över flera” varv. | vrede — "Höststormarna' vräkte om- kull” skog ..som ' svarar "imot. en halv” årsavverkning, säger om- budsman Erik. Lundh, Sveriges Skogsägareföreningårs ” 'Riksför-|. bund,> SSR.. Cirka" hälften av KÖN FALSK TRYGGHET. Svenskt näringsliv på. frimärken Ja tinget” vore : kallade ombud - från Vessige,' Askome; Dräng-' sered, Krogsered, Abild, Arstad, Asige, Slöinge,” Efira och Skrea socknar, : Bernt Meijer, kungl Majts Ryde- foget till Halmstäds slott, för Rät- ten beviste med Kallelsesedlar på Scckenstämmorha = förmynte,'.. att «menige Bönder och tjänare häruti bäradet, såväl Adeins som Kungens e't vara kallade till försia ting och Fil doms förmedelst de icke här till |.', g'oltet hafver erlagt tionde i Mat- F'ratter, , som. Välkorne gode Men I "Niels Krabbe; vår gunstige Herr Blottsherte håver låtit Pp åbjuda, 'och förmanas de härmed Att var-och Vidstående, artikel.är en. äv- skrift av protokoll från Årstads häradsting tisdagen ' den 6 au- gusti 1644, Det var mitt under - det dansk-svenska krig som led- de Yill den för Danmark kata- 'strofala freden i Brömsebro 1645, "där Halland. avträddes till Sve- rige på 30 å höver man inte "mycket fantasi |" för att kunna förstå att Halland på .den :tiderr Mvar/ett' Vietnam, en slågplats råellan två käm- pande. stormakter, då dess folk gon matskatt därifrån & är icke att. räkna, vilket bekräftades på Dräng- TN sereds sockenmäns vägnar, Nils i Slätthult, Peder i Krogse-' red, Sven i Greppered och Anders- i Yere värjde med Själs Ed och” uppräckta fingrar, "äte på Krogse-. red Sockenmäns vägnar att den ln första. och sista Matskatten läm--- nats till Välborne Uldfelds krigs- folk när de låg vid" Gunderup (Gunnarp?) uti åtta dagar. Mårten 'Andersson' i Tranehult; Anders Matsen i Kila, Peder Sven=, + / sen i Hult, Jeppe i Vismered och Lasse i Kila 'värjde med” Själs" Ed och uppräckta fingarar, att de på Gällareds sockens vägnar lämnade . griper på ett originellt sätt in Ya varandra. Svenolof' Ehrén har teaknat märkena som visar skogs: bruk, sjöfart, verkstadsindustri, Den svenska frimärksutgivning- Hick' slita ont på alla sätt. er: har under senare år undengått " en förändring 'så att den 1. större utsträckning skall spegla Sverige 'en som skatter icke' hafver utlagt innan nästa ting här på Slottet le- =; verera dem; om. de med Dom. ej . vill sökas. .Dock hvilka. som kunde > den, första Matskalten till Uldfelds krigsfolk den: tid de resle från Drängsered. till Varberg.” Och den andre Matskatten . "betalde: de på träden ' hår Iman hunnit -kapaj ”— Nitton' personer. "har hit upp, den andra hältten är obe tills omkommit vid vindfällsar- arbetad. : «| beten, ' framhåller istriktsin- SLAG MED SVENSKEN” ik i Guntorp,' Sören "Måtsen i De' | nådblästa träden ”liggér. ofta i spänn fasthållna av, väl tornas'. frusna: " rotsystem. När många fåll: ingeh eller. endast lätt; ber Bring; för” ätt ; vältan spektör ' Sven Lind, "Skogsyr- kesinspektionen. Det Har” gällt människor som "varit uppmärk- samma” på faran, - Trots ' detta har: man ”inte” lyckats: förutse ålla de: situationer : J uppstå, som : : kan av i dag, Detta har skett i sam- band med att postverket numera trycker sina frimärken. på. flu- öresceranid papper vilket är en förutsättning för 'att en komman: de. awtomatick ” brevsorteringsan- läggning skall fungera, - På sam; Vältorna med. deras rotsy- "I stem har” tyckts 'stå' på” stabil grund. Det. har gett en falsk känsla av trygghet när -man nalkats' dem” "och börjat ”arbe- Stormlällningen a drabbade" i skilt : hårt sydvästra Sverige och; Mälardale: Det. betyder ma gång har; då frimlirkena fått byta motiv, -:. > Som ett led derma | utveckling utges den 29: september ett .fri- märkshäfte med amik: ning. till vattenikraft, - malmhantering och teknisk utveckl ing. Gravör blir Czeslaw Slania : och märkena trycks 1 stål "gravyrtryck ittre fär- ger, "Texten här formgivits: av Jan I Magnusson. Vatörem blir , 70 öre, d, v. s! lägata, porto för brev till utlandet, » På samma gång utkommer. två frimlärken. som - har: anknytning till: gruvdrift och järnbruk, båda tecknade > av. Lasse Lindeberg. Jtet. : FARA. I STORMSKOG svenskt . näringsliv. Häftet . inne håller. .sex.. mänken:. och motiven | Säkerh etsreglerna vid arbete fällda "skogen -'et eldorado, förl; skogen : säger blånd annat att organisationer, föräldrar, -barn Märkena trycks 'i stälgravyrtryck och: graveras 'av' Majvor: Franzén och : Heinz - Butechmidt. Valörer: 30' öre och en krona, Do sina lekar; [] Rotvältan ger: tak och vägg samt; jen" massa: ris öch gré: man” aldrig ; får: vistas bakom losskapade," kvarstående rotväl — Det är en maning "som vi vill 2 ut med även til skolor, 'f och ungdom, säger Erik Lundr, att faror lurar. överallt i storm- skogen.” "Hundratusentals' "rått Vi, vill.som. skogsägare slå fast; vå ”BRÖTBILDNINGEN. PÅ STÖRRE: LOCKAR TILL TARZAN: LEK BLAND OCH TRÅDKRONO STAM” är en farlig lekplats för barn och ungdom.' När tjälen släpper slår rotvältorna lätt tillbaka, Nitton "personer . . <> - har hittills omkommit under vindfällsarbeten, - hn ISS rånen så MarTinu l. ktigt vittne. till ting bevisa att för. skatter till "Välborne Uld- felds krigsfolk. ha levererat något, skall de 'därför . vara entledigade gom - såmine -Kallelsesedlar' uti sig själv utvisar, med -välborne' gode Man "Slottsherrens Egen hand un- fetivet pr "framstod . Lauritz "Andetsen på Kul Arvid Svensson: på öfre Skrea, Nils Pedersen i Nedre "Skrea och Anders Börjesson i Boberg, Bvuro med Själs Ed med ' uppräcktä "fingrar att de var med Arvid Lau- tidsen' i Boberg att yde (lämna skatt) för: Skrea sockenmän, :den ” första . Måtskatten uti Vessige 'till Halmstads krigsfolk, och den and- ra Matsk :yde de uti: Abild - till välborne Ebbe ' Uldfelds " krigsfolk tär de drog till Sverige. Men när dessa sedan kor tillbaka igen från . Sverige gjorde dessa dem stor ska- . da' både på gods och: chöstar, korn, : matvaror och anna - Peder Nielsen i Körregård, Nils Hagensens på Torp och Bent Bär- jesson i Ågård och: Peder Nielsen på Vr--de (?) värjde med Själs » Ed. med uppräckta fingrar att Eft- ra sockenmän yde deras den första gången uti Abild "och en" del -uti " Allberg : till: Välborne ” Ebbe . Uld- felds krigsfolk; förutom den Mat- skatt de lämnade 'i Vessige med Semb, Hans Olsen. i Yerehildstorp, värjde, vi Själs Ed och uppräckta de; ytte på Asige soc- kenmäns ' vägnar ;.den första mat- skatten, uti Vessige till Halmstads krigsfolk då de drego från Aägime (Okome)J. och hade varit i slåg med Svensken. "Den andra Matskatt yde räckta Ängarar,. att de på Abilds sockens vägnar -ytte. den. -halvpart av ..Abilds-;socken ” uti, Abilds ', by, och den andra. halvpart för sock- nen ytte de uti Li till Välb Ebbe Uldfelds 'Krigsfolk;' Den. andra på- bjudha "7. 'matskatten > kom : ” från Drängsered dén tid. krigsfolket låg Slottet.. Jens i; Kjersgård, ; ” Jens Gundersen ibm, Jens Hansen i Ves- : de med- Själs «Ed med uppräckta + fingrar. på Vessige.. sockenmäns ;- vägnar,' och" bekräftade: detsamma som Anders Törstensson och Sven: Torstensson uti förliden” dingsdar berättat har. "EBBE ULDFELDS KRIGSF OLK: Å : - TOG FÖR SIG..; oe Ne "Anders Börjesson i Rydsgärde, vw Anders Schredder i Yttregård, Nils i Hede och Jeppe Olsen i Askome ” värjde med Själs- Ed och. uppräck= , ta fingrar att de.på 'Askome soc Vv kenmäns vägnar : ytte den första ' gången uti Mölnegård till. Välbor- ne: Ebbe Uldfelds : krigsfolk,- och den andre på Halmstads slott med'' ån- | fast mera skada som -Välb: Ebbe silt; Jon "i: Vognaröd och David i Lielt värjde' med :éd och uppräckta fingrar" att: de" lämnat: den: första måtskatten i. Krogsered till Uld- felds krigs sfolk, när de drog åt. Sve! rige.: Och den andra lämnades. till utorh” en” Matskatt till Elmståds krigsfolk.. Men : sedan togs... ifrån - ipå deras få, hästar," korn, fetalier; Uldfelds : krigsfolk dem har gjort och andra inhehafvandes varor un-i der: tiden alla således överdrog hä-: radet, men 'icke härvid styckvis, kunde intagas. . - Mats .Svensen i'Oktorp på sin €gen .och andra Slöinge. socken- mäns vägnar, inlade för rätten de- ras skriftliga klagomål öfver välb Ebbe Uldfelds- krigsfolk, vilket blev sige och. Ole Nielsen i Sörby värj= +." .".- läst och Påskrivet, varefter de var tingSärende begärande.” NE hö och hafre såvitt p åbud ör i ine PLUNDRADE AV. "EGNA TRUPPER" . Oluf Arvidsen i Heberg, Peder Lauridsen ' på 'Toften, Arvid. Niel- " Ben. i Särstad och” Torbjörn Nielsen vp Hulegård ' värjde” med. Själs Ed "och uppräckta fingrar; att de yde "den förste" Matskatten uti. Vessige : och den andra uti Abild när Halm- - &tads krigsfolk drog från Aagime . (Okome), och hade varit i slag med, II ' de Svenske, och därförutom måtte. uppehålla Välborne Ebbe 'Uldfelds '. " Krigsfolk "med fetalier : (mat) - och hafre till dem och deras hästar, en del av. detta när de:lågo i norra. Halland," detta fastän mycken ska= . da "som hans Välborenhets Krigs- folk gjorde dem uti Socknen, som ' ;vidlyftigare 4 ej här kan införas, - . Povel ' Svensson i Oktorp, Niels Laurit- gen i (?) och Jens Bengtsen i Ljung- by värjde med Själs Ed med upp- räckta fingrar. att således uti san- ning: är som Tomas: Hansen och hens medföljar! e. förliden tingsdag " På Slöinge sockens v vägnar varit och. berättat haver. Onsdagen den. 1 april 1970 I dag: HARALD Solen: går ' upp kl; 544, och ned kl. 18.50, . en sr I morgon: : GUDMUND: . Solen .går upp kl. 5.41. och ned kl. 18.52. >: | ; var: : Svensen :i Selora, Mats. ” utformningen, Sv VID SKOLORNA. ZH ÄVEN: FH ÖST?! "havalet 1968 genomfördes på initiativ .' från :elevråd, "lärare, 3 bunden: sk provval på lektionstid Vv jaskolorna, NN Ifrån: såväl. Järare som” elever har. fyra: politiska" ungdormsför: bund begärt att 'skölöverstyrel- sen skall: rekommendera skol: myndigheterna att ta initiativ; till sådant. val. även hösten. 1970. ' De. | S har stöd i.gälländ framhåller. Kontakt . mellan . skolan. och rmer, Det. ankom- mer ' emellertid på resp” skola, främst "rektor, att eslöta, om Sö kan inte ålägga de 'fokata myndigheterna, att ta, initiativ ”Imen ser mycket positivt. på den . föreslagna »verksamheten, När -: kontakt etableras 'mel- lan' skolan. och. 'samhället i öv- "Irigt sker detta inom ramen för skolans. undervisande. verksam- es het; ”Tidsläget. är ofta pressat, varför. en. noggrann: planering i god tid: blir nödvändig, . un: derstryker". Sö.: "Redan under | vårterminen” planläggs höstens undervisning i stora drag och information bör gå ut till 'sko- rr "särmband; med "riksdagsman: yr samt de politiska. ung-|. . : skolöverstyrelsen. | Samhället, i övrigt, skall: :etable: | tanke'ien liten'ask a L ENN IUGAMLA lorna från de politiska ung- -|dömsförbunden om de: plane. råde 'aktualiteterna. Det är vidare nödvändigt att i förvåg klart fastställa regler» >. na och ramen för verksamhe- ten" mot bakgrund av objekti- vitetskravet.” Doi v TC FÖR SURT — Jag tycker inte alls om, röd- vin. - — Ja, men till mat tycker jag in" e det är så dumt. -— Ja, till mat går det kanske. Men till” drydkb är” det för surt. X . Striden blev allt vildare. Med blodet :skummande om mularna och: med hårt tillbakastrukna öronlurar stegrade sig hingstar- na och sökte' ideligen klubba ner varandra med framhovarna. Allt medan föremålet för deras strid -Jlakttog dem med -vädrande nos och lyftad rumptång. . "> Karin Månsdotter tog "sin föl- jeslagare i armen och sade med en grimas av leda 'och vämJjelse: — Nej, nu har jag fått nog av detta! Inte trodde jag det skul- "le bli så styggt! Se, hur. de ar- ma kräken torterar varandra — -husch! . Kom' så gär vi, bort” till . .vilddjuren t stället! Hon började dra Maximilian med sig. Motvilligt lät han det . ske, Med sträckt hals säg han sig tillbaka, gång på gång. Men rör han så plötsligt varseblev, att den t Av Martin Pöine- . tskådande, innan de fortsatte till . burarna med de fräsande, rytan- -'de' vilddjuren från Afrikas land. "Men. var dessa väldiga". rovåjur " Niskeliga att höra och åse, var Iporna så mycket ”lustigare att .bekanta sig med. De var så lika i 1 mn . hingst hån hållit på stålp på mu- len,. tydligen av ett bakutslag från motståndaren, fick han m-d ens mycket bråttom att följa hen- ne. Nu blev han i stället mycket ängslig för att även hon skulle se sig tillbaka och därvid" finna, att hon vunnit vadet, Det vore ju ganska snöpligt för honom, han som i tid och otid skroderat om vilken sjutusan till hästkarl han var. Men till hans lättnad såg hon sig inte om en enda gång 1. sin iver att snabbt: komma bort från det. ruggiga skådespelet. . Hand i hand banade de sig genom män- niskogyttret, och ungfolk likt fann de det enkom nöjsamt att trängas så här — stund. som an- han pressades de samman som un- der den hetaste omfamning, och det kändes enbart gott, Länge. blev de stående att ta de. pyckelrygglga. kamelerna i be- mä ; och/de hade' en sådan | massa dråpliga hyss för ;sig:— fast många otäcka" också, tyckte Karin — men även det var ju något / hur' mänskligt son helst. Framför trenne därburar hade många skådelystna” församlats. Varje bur inrymde två huvudsva- ga — ett par karlar eller ett par kvinnor. Här var man söm bäst i färd med att roa sig genom att medelst stick av käppar oéh hån- fulla tillmälen reta de vansinniga, Och det var ett t göra. fara : KORSAR stund att vara a människa; en tän-| kande och kännande : varelse. Så hävdade i varje fan 'den "mycket ' lärde doktorn och 'Astrologeén:;: Be- nedictus Olai, och vem ville ifrå- gasätta hans utsago?" Det: bodde onda andar i deras kroppshyddor, förkunnade Olai. Därför kunde dé ej heller hysa en' människas själ, en människas tankar och känslor. Någon annan bot än att medelst karbaser söka piska de onda an- darna ut ur de 'anfäktade. kunde inte den lärde doktorn ' ordinera. Dessa halvnakna " vanvettingar ha- de också flitigt' bearbetats: med gissel 1 -dårhusens' spökammare, Deras ryggar och bröst betäcktes med 'vattniga. och Vvariga sår. De var så magra, smutsiga och här- toviga, att de ej heller minde om Galningarna tjöt ikapp. med: vild- djuren i sitt raseri, medan de skå- kade gallren' så det skärrade 1 dem, De hade förts hit från dår- husen vid Norrtull för att på sitt sätt bidraga till förlustelserna. Näst efter rovdjuren fann ' man vanvettingarna nöjsammast att häcklas med. ' Ingen (denna niänniskohop hys- Jte medlidande med dem, Ty eh människa som. blivit. -slugen av huvudsvaghet upphörde, JA samma männi + Em välnärd krögare med gris: hals och stora frommå barnaögon gjorde stor lycka med. sin käpp av nyponbuske, vars taggar rada- de sig som kattklor upp till käp- pens mitt. Oförtröttuig förföljde han en halvgammal dåre med sin törntaggade retsticka, Råmande och vilt rullande med ögonen ska- kade vanvettingen gallret, medan krögaren och de kringstående tjöt av skratt, on vin 'i'ett hörn. Där hukade han sig : Men så” "plötsligt tystnade dä ren .och drog sig fradgetuggande ner, stack "ena... näven innanför byxlinningen : och krystade, -Ett samstämt rop av avsky bröt ut. Förfärade" sökte , hopen. framför buren att tränga sig. bort från det :farliga' grannskapet, Men in- gen kom: någonvart . för de ba- komvarande.; I skyddande. syfte gav en karl krögaren en puff, så att- denna: snavande tumlade mot gallret. I detsamma. slungade gal- ningen sin träck rakt ti sin plågo- andes nuna. Nu vart det kröga- rens tur att råma som en sårad slagbjörn, Därmed. förbyttes .ho- pens förfäran ' 1 skratt och väm- jelsefula utrop.:' Svärjande, : med ögonen halvt igenmurade av träck famlade - krögaren . omkring : sig som en blind. Stod där i sin för- nedring och fumlade med händer- na omkring sig utan att kunna ta sig vare sig: ditt eller. dän, och ingen kom honom till hjälp. Men bakom ' gallret gjorde. dåren höga luftsprång” och : tjöt" som . en : ulv mot månen'av | vedergällningsgläd- jen sdokär Ra RR ” i H Maxilmiltan tog. sin - hjärtevän Y gäldstugan. Bakom den låg en fal; verna. Dit. brukade ungfolk. söka sig för att tilsammans tömma en bägare, vin "eller : körsbärssaft. Komna till ort och ställe slog de sig. ned. vid ett kvarnstensbord. Hos. den mer eller mindre . fest- klädda folkhopen på torget bör- jade kungens humlebrygda öl ta ut sin .rätt. En .dag som. denna höll man inte så styvt på rang och rikedom. Borgare och bönder, uslingar och tiggartaskor,. väna ungmör, tadelfria hustrur och pal- tiga. stavkarlar ingick , 1 denna festens dag ett rusets förbrödring. Skrål och skratt och glam väv- des samman med gnäll och böl från gatumusikarternäs gigor. och horn. Och högt tonande över det- ta larm från människor och in- ner. Redan började 'barmlivet stra-= ma "över " brösten, ' och ” hnnes | kroppsbyggnad var nära” nog att likna vid den fullvuxna, ungmöns, trots att.:hon ännu hade långt kvar till giftasäldern, Kring hen- nes huvud, som snarare var litet än . stort, låg ett askblont hår samlat i tvenne flätor.'Under de välvda brynen blickade ett par blå kloka ögon. Under den näpet upp- åtsträvande näsan 'tecknade sig läpparnas amorbågar, Varje gång hon log -- och hon log ofta — blottades en rad små jämna, vita tänder. si ved a ”Ynglingen mitt” emot vär; hen- nes raka motsats till det yttre. Hyn var sydländskt mörk, ögo- nen bruna dch. håret svart som strument, ljöd kyrkkloc H 08 nande stämma, et Med. var "sin. bägare” 'källarkyld körsbärssaft 1 hand' satt de" två ungdomarna "mitt. emot ' varand- ra vid bordet, En gång skulle de tu. bli ett, så hade det bestämts av deras föräldrar och så var de- ras egen åstundan. Men ännu var stockeknektens Karln för ung att väkla 'giftasgull "med' sin barn- dömsvän'--Maximillan,: Hön: hörde ' under armen och styrde kosan mot till. de filckor,, som Hat .moge en ödesk tt. Han var fyllda sjutton år, kians dröm :var att in- nan tjugo nå: fänriks" grad och'.: att bli antagen till tjänst I nå- got. av Konungens rytterier. Nu satt han där i tårptlens skugga och slukade som vanligt sin ut- korade med sina nötbruna' ögon, Tyckte väl uu som alltid, att hon: var den skönaste flickan i kungens stad, ja, t hela vida världen. Och / även nu, som så” mången gång "förut, måste han, kläda sin bes' nl undran för heting Lord. (k kad n
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.