som Co afsedda för hjcltarnaa stam, de gitta nog eA högt, 'att jag lika litet som Ni, Annie iniftpdare, förmår er- öka ett enda blad af dem; hade jag ån ett helt sockendöme till min disposi- tion, der jag bland beroende under- harvande kunde örva mina krafter och mitt mod. ralberålligad inom Höks gätttgångs., tub polissaker. Beltlaaelse om mord fårörvadt Or 9 år sedan. 1 början af förra månaden bik- tades i Stockholm, såsom tulestankt för stöld. en för tredje resan stöld straffad ogift g rinas vid namn IEra Carolina Norman. Hon er- kånde nervid, att bon beg ått Makilliga fick- stölder m. tn. dels efter det hon genalt blef trigifren och dels före det bon undergått be- straftning för andra och tredje resan stöld. Under förhören låt hon, som var dyster och sluten. dessutom påskina, att hon föröfrat ett rida svårare brott, för brilket bon under sin återstående lefnad icke kunde erhålla någ on ro. Allvarligen uppmanad att genom ett uppriktigt och sanningsenligt erkännande vidg å sia brottslighet, bura svår den ock månde vara, har hon efter någon besinnin g lagt sig vara skyldig till mord å en sin 2:- Beige kusin. kring vandrande handlanden Carl Johan Mille, hrtliet mord förrotrades i Au- gusti eller början at September 1374. Or- saken bårtill var, att Dille föranledt bryt- ning mellan Norman och en hennes ta.attnan. Ang ående förloppet vid tuordgerningens föröfrande betittade hon, att little vid nyss nitande tid beeökt en sin syster i Burtrask och att han dervid vid ett tillfälle gått till Buraelfren för att bada. Norman hade då foljt efter honom i afei g t dela att taga ho- nom ordna, till liåriand for det ban /Mad- kommit brytningen, och dels för att tille gnn sig 140 kr.. som hon visste, att han bade på sig, Då Dille rar afkladd och kommit ut å vattnet, hade hon fattat en ilat sten och kastat mot honom, och denna hade trittat honom i tinfvudet. så att han fallit omkull i vattnet och omkommit samt derefter bort• förta af strömmen Derefter hade hon till- egnat si g pentlingarne. Skrifvelte har af g ått till kronolansmannen i Burtrask med anmodan om lcmnandc af nårniare upplysning ar härom. Norman år född 1 Nysått* församlin g i Veaterbothens lån 1857. lavets korthet. (Efterbildning från Annkrcon.) mig i skuggig lund örtebådd mjuk. der skon lotusblont lent förbund knyter sned myrten grön'. Der vill jag nöjd, och still, . vånnerna dricka till, Eros med skrud, i hast fåst med papyrysbast, sv-ave 1.1 ,111 tunnskånk kring . jublande Ing: störa må ingenting lift-etc behag. Ty med ett vagnshjuls fart stundernas tombbn tåg ilar förbi oss snart, livirflande våg på våg. Döda vi innan kort ligga och vissna bort, eöfda till ringa stoft under en kulles loft. Fåfångt med balsam god vården blir smord, fåfängt blir vinet. flod offrad åt jord. • Hellre, då ån jag har löjen, ona hjertat lått, vinn kring patinn klar rosenekrnusen tätt ! Doftande oljan ock dank öfver Artad lock! Kalla min flicka se'n! Skingra bekymren ån vill jag, förrn dagen. glans mer mig ej når, forr'n jag till skuggors dans, aörjantle, gir. Timon &mita. h moders kim tt(1. Af Guy de Alasq , assant. (Tag hade icke varit i Virelogne på femton år. Förrn hösten begaf jag mig ditut igen för att jaga hos min van Servil, som nyss hade åter upp- bygt sin af preuerrirne förstörda gård. Jag hAller mycket at denna trakt. Der finnas hånryekande !dånen, som bereda i.gnt en verklig pinlig njut- ning. Man Alska den med en fysisk karlek. Vi, som !ilska naturen, be- vara ofta ömma minnen af vissa kAl- lor, visan !under, vissa sjöar, vissa backar, som vi ofta sett, och hvilka stAint oss lika nå glada som hAgon- sin en, lycklig tilldragelse. I Virelogne ålekude jag lida lan- det med dess många små lundar och rasslande hickar, som genoniskårn jordskorpan, lika ådror, som tillföra jorden friskt blod. Jag gick så 13tt som en hind och sils pi minn två hundur, som stavade framfur mig Då jag vAnde in åt en led, snut förde till utkanten afSandree- akogen, fick jag ögnt på ruinera al en halnuftekt kojn. Plötsligt erinra- de jag mig denna koja, sedan ja g hade sett henne sista gången, år 1869, prydligt omslingrad af vilda sinran• kor,'Ined höns utanför dörren. !fin- nes det något mera melankoliekt An ett uttlödt hus, livstro skelett, färdigt att möda samman, riA ohyggligt stir- rar en till mötes? Jag mindes ockret att en hygglig qviona hår hade bjudit mig ett glas vin en dag då jag var mycket trött, och att mm vAn Servat då hade be- rattat mig historien ont stugans in- nevånare. Fadren, en gammal kryp- skytt, hade blifvit ihjeharjitten af gen- darmerna. Sonen, som jag en gång förut sett, var en högvAxt, mnger yngling, som likaledes gålde för en svår villebrådstjuf. De kallades Snu- vige (do vilda). Vnr det ett verkligt namn eller ett öknamn? Jag ropade på min vård. som krys- sade inne på ett klöfverftilt, och han kom emot mig med sina långa lun- kentussteg, .11vad har blifvit af de der men- niakorna?» frågade jag honom. Och så berAttade han mig följande: • • Då kriget förklarades, gick sonen med i tålt; han var tlå tre och trettio år, och le:minde modren allena i hem- met. Man beklagade dock icke syn- nerligen den gamla, ty hon hade pen- ningar, det visste man. flort blef sålunda alldeles ensam i den nfsides liggande kojan, långt bort från byn i utkanten af skogen. Hon var fe;r5frigt icke rådd, ty hon var af *ramma rnce som man och son. Det var en barek, hög och mager gammal qvinna, som icke ofta log och med hvilken man icke fick slainta. Hornig vinnorna skål:tt:i i allmänhet Allan, det år något som de låta män- nen göra; tivinnorna ha ett melan- koliskt och stråft lynne, — deras lif förflyter sorgset och utan några ljus- glidonr. Bonden vänjer sig på kro- gen vid litet stojande munterhet, torn lians hustru Ar alltid mörk och n11- varlig, hennes ansigtsmuskler lut icke I:irt att le. Mor Sauvage fortsatte sitt ynttlign lif i stugan, som snart låg inbåddnd i snön. Hon gick en ging i veckan till byn för att köpa bröd och litet kött; och vinde: så tillbaka till sitt låga kojs. Närdes det tal not vargnr, tog hon genta ett geyår på nacken, sonens rostiga gevär, hvars kolt var nött af öänderna, som så mycket och ofta gnidit mot den. Hon var gan- ska lustig att skåda, den långa mor Sntivagc, når hon 'ned krokig rygg tog sina långa steg utefter snötlrif- varna. Gernrspipan stack högt upp öfver den svarta hufvan, som tAtt omslöt hennes litifvod och skylde det livita håret. som hon aldrig låtit ivig,on En dug kommun prensmarne. Ue intivatterades ruirdt omkring hos trak- tens folk, 'Allt efter dessas tillgångar. _ont In:ut visste att den gamla var lik, fick hon fyra. De vom fyra stora krabater, kvitt' och röda i ansigtet, ined Idondt skåkg och blå ögon, tjocka ,.,•11 feta, trots de vedermödor de re- dan genomgått, och godmodiga, ehuru de befunno sig i ett ers-drack land. De visade sig mycket uppmärksamma mot (len gamln, och skonade henne mycket de kunde för ansträng- ningar och utgifter. Alan kunde ofta fått ne dem alla fyra ont morgnarne stå i skjortarrnarne runrit omkring brunnen för att tvåtta sig, medan mor Sanvage sysslade med att koka soppa åt dem. Dereftcr hjelptee du åt titt strida köket, torka fönstren, hugga brånsle, tvätta potatis och sköta ont allt i huset, 10111 ont, de varit fyra goda söner. livilka lcfde hemma hos sin moder. Men hon tAnkte .heståndigt på sin s4.11, den långe, magre solfinten, med den krokiga påfinn, de mörka ögonen och de kraftiga mustascherna, som dolde hane vackra mun. -- Hon spor- de livarje dag mina fyra soldater: «Vet ni livar det franska tjugutredje regementet nit finnes, der år min gosse med». «Nej, vi veta det icke. Vi kbm' alls icke till det», svarade de prl sin brutna franska. Oelt de förstod() så vål hennes sorg. då de ejelfva hade mödrar i hemmet, - och visade henne tusen små tjenster. Hon höll föröfrigt mycket af sinn Ivra fiender; ty bönderna kanna icke ivnnerligt till detta patriotiska hat, ;o m blott trifves bland ~hållets högre klasser. De ringa i samliAllet de mom betala mest, emedan de aro fattiga och emedan hvarje ny börda hyllar så tryckande på dem; dessa som man &alter i massa, som utgöra den råtta kanotfödan, emedan de ut- göra mängden; dessa som slutligen lida mest under all den bittra nöd, som medföljer krigen, emedan de Aro de svagaste och ha minsta motstånds- kraften. — des-a förstå icke den kri- giske hAnförelsen, den uppeldande stoltheten och de föregifna politiska nadvåndigheterna, som på ett halt( år utarma tvenne nationer, segraren så vall sors den öfvervonne. En morgon, då den gnmln bond- hustru!' var ensam hemron, såg bon långt ute på fAltet en man, som styrde koman mot hennes hydda. Hon såg snart teveni han var; slet var det gamla poatbudet. Han lemnride henne ett brer, hon fick snart på sig glasögo- nen och Rale följande: «Detta isandes för att meddela er ea sorglig underattelse. Er son Victor dödades i gir af en kase:- kula, som ekar honom midt itu. Jag var alldeles bredvid honom når det skedlo, ty vi voro eidokrunrnter i kompaniet. Han talade ont eder en:e- tuit morgon och bad mig underråtta er. om något skulle drabba honom. Jag tog hans klocka ur ficknu för att kunna er den sedan kriget slutat, och helvar er på det vAnligaste. Ca-sar Birot, soldat vid det 23:dje«. Brefvet var tre veckor gammalt. Hon gret icke. Hon satt utan ntt röra sig, och var till den grad dö, att hon icke en gång Annu kunde lida. Hon tänkte blott: «Så ha de alltså slagit ihjel min Victor för :nigs. Litet efteråt kommo tårarne. Tan- karna följde derpå, en och en, hemska och pinsamma. Hon skulle ulltvå al- drig mera få omfamna sitt barn, sin store gosse. Gendarmerna hndo mör- dat urnenen, preussarn(' linde mördat sonen, han hade blifvit sliten midt itu af en kula. Och nu förekom det henne som ont hon sjelf såg det för- farliga, huru hufvudet sjönk ned med vidtuppspArrade ögon, medan han bet sig i mustaschen, som han brukade, då han var rigtigt vred. Och livad hade de sedan gjort af hans lik? Ilade do åtminstone lem- mit henne tillbaka hennes barn, lik- som hon fått mannen med en kula midt i pannan! Hon hörde röster. Det var vette- same, from kont nto tillbaka från byn. !lon gömde hastigt brefvet i ficknn och mottog dem lugnt med sin van- lign uppsyn, sedan hon fått tid att aftorka sinn tårar. De vor() så glada och fi,riiöjda ann fyra; de hade fient- lige:i* med sig ett fet kanin, som de förmodligen stulit, och vinkorte åt den gamla att de nu skulle ludra en rigtigt god frukost. ilen var genast i färd ined att lånke på maten, men då hon skulle durin kaninen, hade hon icke mod nertill. Det var dock icke den första. En af soldaterna dödade honom dA :ned ett enda knytnflfssIng bakom öl at. DÅ djuret var dödt, drog bon af skinnet, aren åsynen af blod kom benne att darra från 'minut till fot. Hon såg min son itu-liten och lika blodig som djuret fl luntor henne. Hon satte sig till bords med sinn preussare, men hon kunde icke Att., Icke en intinduit. :1l en de undra kaninen, utan att bekymra sig om hetare. Hon sneglade på dem, funderande på något, men hennes ansigte synt..2s till den grad likgil- tigt, att ile öftiga icke inårk to något. Plötsligen sade hon: «Jag känner icke en gång era namn, och nu ha vi dock kivat tillaniumnrie en hel månad». De fettade med någon möda livad hon ville, och uppgifvo sina namn. Men detta var icke nog; hon låt dem skrifta eka på ett stycke papper, till- lika med adressen på deras familjer. Hon satte glasögonen på sin stora nåsn och betraktade den för henne fråmmande skriften, hvnrefter hon vek ihop papperet och stoppade det i fickan ofvnnpå brefvet, som med- delat henne sonens död, «Nti skall jag till att nrbeta lör er., sade hon då de slutat måltiden, och så började hon att slApn ihop hö upp på loftet, der de plägerie ligga. De förvånades öfver detta; enen hon förklarade, att det var för att de icke skulle frysa så mycket Nom förr; och r1:1 bjelpte de henne och tirpstaphule hök nipporna Anda tipp till lialmtn- ket och tillagade eålunda ett stort, varmt och vAlluktande rum. Vid middagsbordet blef en af dem orolig öfver att otur Sativnge den (Ingen tills icke hade någon nuttlust. ilen hon förklarade att hon hade knip i magen, och tånge derefter en god brasa för att vArma sig; och dc fyra tyskarne kröp° upp på loftet, på den stege de om attnarne begagnade. Så snart de hade slutit dörren ef- ter sig, tog ilen gomin qvinnan bort stegen, öppetide mycket sakta stug- dörren och henitalle några hablikårf- var, med livilka hon fylle köket. Hon gick med bara fötteron i snön, så tyst titt man icke kunde hörn det ringaste; då och då hörde hon de fyra soldaternas ljudliga snarkningar. Då hon nu ansåg sig {nava gjort tillrAcklign förberedelser kastad e hon en kårfve på elden, och då den rig- tigt råkatt brand, spred hon ut (len öfter de andra, derefter gick hon ut och såg sig tillbaka. Ett etarkt‘elcen belyste några sekunder hela det inre af stugan, derefter Idel det sotn ett förfArligt bål, en stor brinnande ugn, övarg ljus vållade sig ut genom de trånga förtateröppningarne och kaetnde blandande strålar ut Giver onöfåltet. Det ljöd ett vilelt skrik Ofverst från stugnu, skårande tjut af ångest och förfaran. Och då dörren störtade till- s:nem:1ns slog en eldpelare in på lof- tet, borrade sig genom taket, böjde si g som en °Andligt stor fackla mot himmelen, och hela huset stod i lågor. Man kunde icke lAngre höra an- nat An lågornas frasande, murarnea brak, bjelkarnea sammaostGrtande. .hattbrIbintbrrrättelrer. Plötsligt sjönk taket tillsammans, och från den brinnande kojan steg en bu- Ztocrbolins bars ben 29 3ttli. kett af gnistor upp mint i en sky af rök. Det enötåektn, eldbelysta landska- ktotte, 1: 20 å 1: 85. pet eken som en flod af eilfver'nted 41nettniplit, 2: (it, å 2: 10. 9l g, tamd!, 100 å 106, ittft 1o4 o tio tt röda strimmor. En klocka började lista. ringa på långt nfstånd. Den gamla 9tdetnial 1: 20 å 1: 22. SlItrft i bubbla mat. blef sittande utanför sin ödelagda tor 18. hydda, väpnad med sitt gevAr —• korn, måtattarotaialernat, 2-rab 10:.4 ► Ib; tyr. G-rab. 105 å 110 öre. sonens geoår — af fruktan för att trut., fot- 21 å 22: 50 fr ar gammat tur.73 någon af mAnnen skulle undkomma trantain 1: 80 Or fanna henne. Då hon såg att allt var förbi, ka- fflöteborga börs ben 29 311ii. stade hon sitt varpen på bålet. Det Tåg, rutt 1: 10, taft 1: 10, lirtriff 1: hördes en knall. Folk kont sprin- 1: 12. gande dit, böndc; och preussare. tröntnitt 1: 7d or tonna. Do funno henne sittande på en trå- kirotts 1: so. akr, btvit, got., 95 o 100 tre, r■ :.t. 94 : stubbe lugn och förnöjd. En officer, som talte franska sons en af landets 9.5 Öre. egna söner, frågade henne: allvar har ni edra soldater?, 1 tjenst åstundas. Hon strAckte sin magra arm bort Ä mot don glödande ruinen, som hu amåningorn slocknade, och svarade med etiker ton: aNi kan finna dem der inne». Man slog on kreta omkring henne. alfuru uppstod branden?• frågade pr Engelholm vid Margrete- preussaren. torp Ur plats ledig den 24 «Det år jag som tåndt pl., svara- Oktober, mot hög lön, rör de hon. De trodde henne icke. De antogo 2 gifte och 1 ogift Statdräng att olyckan plötsligt gjort henne ga- samt 1 Mejeripiga. len. ålen ei berAttade hon hela till- dragelsen från börjat, till slut, ifrån Utbjudes hyra. det hon fått brefvet Anda till det sista skrik som soldaterne uppliåfde. Uti gården )i 69 vid läst- Hon glömde ej den ringaste detalj torget finnes en lägenhet att få hyrs af livad hon kikna och gjort. Ilen 1 :last k emma ride Oktober. Da hon slutat framtog hon två pap- 559 0. Hellstein. per ur fickan, och lör att kunna läsa dem vid det sista skenet Irån branden satte hon åter glasögonen på sig; Till sala. först visade bon det ankomna brefvet: Dagligen linnes 4 kannor «det år om Victors död«, ende hon; nyuajölkun mjölk till salu hö. sedan räckte hon fram det andra s ■ arfvuren J. Lundberg. papperet, peknde på de glödande 36 : ruinerna och sade: «och detta år deras namn, så ntt man kan skrifva till de- ras slagt». Hon räckte fullkomligt lugnt pnp- peret till officeren. och fortsatte; . 1';')r Tull ett en «Ni kan skrifvu huru det gått till, af G. L. Å kerbergs i Laholi, och säga till deras töråldrar, att det tillverkning säljes hos år jag, sona gjort set, jag, Victorine Simon, kallad mor Sauvage, glött, 0. P. Allägren. icke detta!» Officeren utdelade några befallnin- 1:11111 .Aiin gar på tyska. De grepo henne, stålde henne mot den ännu rykande muren, och ordnade sig omkring henne på trettio stegs afstand. Ilat rörde sig icke. Hon linde förstått det. Hun säljes till 40 öre pr skålpund då 20 blott väntade. skålp. tagas. Det hördes ett kommando, ögon- 122 0. P. Ablgren. blickligen åtföljdt af en lång knall. Blott ett enstaka skott hördes en got; stund efteråt. Prima Amerikanskt Den gamla stupade icke, men hon I -intergaltadt sjönk tillsamman., som om man af- huggit benen på henne: Den preussiske officeren gick bort till henne. Non var 'Arean sliten itu, och i den krempaktigt knutna han- den höll hon Anno ett af blod dry- säljes till 35 öre pr skålp. då ,tonat pande bre!. 5 skålp. tagas. • • 379 G. P. .-fhlgreit. «Det var till 1. 1Altind Ithrför, som tymkarne ödelade min gård», tillade min vAn. Men jag tAnkte på mödrarne till I. Den Innehåller alla intet vatten ile fyra godttiodiga nolditterna, som förlorar icke i rigt genom torkning. 2. Ett skålpund Sinclair-Tvål motsvarar blifvit innebrända, och på det vilda tre skålpund vanlig trål. hjeltetnod, som hon hade visat, denna 3. Den ar fullkomligt ren och neutral utan andra modren, som blifvit skjuten mot syror och alkalier eller andra trimmande den Annu qvaretående muren. Manen. Tratten nötet eller ante* tvi gån- Och som ett Ininne tog jag med ger mindre fort In med såpa eller trål. Den ut)fvar alle intet skadligt Inflytande på bin- mig en liten elen, som Annu var svart der, tyger och farger. Den tvättar flaneller af elden. (Sm.-P:n.) och alla slags ylletyger utan att göra dem hårda. 4. Den reducerar arbetet till en tredjedel af b•ad förut ••rit fallet. Tratten. kokning och lutning blir öfrerflötlig. Skadliga int re dlenser, tvåttmaskiner och andra itirattnin- Ett ofelbart medel mot !isstare gar, som blott förstena måttet.. undenrodpie. Åldrande annonserades nyligen i tid- Slutligen undgår min vid den kalla eller ningarna i Cleveland, N. Amerika. lumma trAttnin gen obehaget af ångor och dunster. Receptet lestntle 50 cts. Om man Med ett ord, den erbjuder en ofantlig be- skickade in denna summa, fick man sparing af .apa, bränsle, arbete och eliter med oingåenue följande svar: -Slå el tvättkläderna. ihjäl djuret, innan det blir gammalt, Får att anstalt* en fulletåndig tvinning din åsnal. med Sinclair-Tvålen behöfver man bott lagra tratten uti trill6eningen. låta der tinade' of ver natten och vål skölja den följande ILIknegåta. — Om 8 ta er, gossar, mo rgon. Resultatet blir törvånanevirdl- få 48 Alålen, 32 päron och 64 plom- Såljes hos mon, livad får då hear och en af er? 0. P. Ablgren. Intet svar. — Nå, Lars Petter, om du vore Äkta Persiskt en 'af dc 8, hvad finge du? Ondt i magen. Ulrichsfeldt 11111,4 13 A- t' ep ii vinflott läsk SING, Al Pt-T NAL, . • ffi tioariehatiba. Insektspulver, Nytt sått att locka till sig kim: der. En ung köpman i Wien har i sitt butikfönster utlagt ett papper, hvitrpå med prydliga boketåfver står att läsa: «Floren af denna affår, 28 år gammal, utan kroppslyten, af ro- mersk-katolsk bekAnnelse, önskar att så snart som möjligt ingå aktenskap med en bra flicka eller ung anka, som eggir ett kapital på b å 6,000 fl.» — Sedan detta egendomliga gif- termålsanbud blifvit synligt, belAgras formligen butiken af giftaslystna kun- der. Mannen gör derigenom sA bril- janta affitrer, att han — såsom lian försåkrat en person — ej har tid att tanka på giftermål. OafslgtlIgt. Jag kommer för att göra (;:- ett afekedsbeaök. — A, mycket angenAmt! det bAsta och såkraste medel tant mal, Taggoltyra, flugor samt andra insekter, tios Herm. »berg. Universal-Me t ts- l'oenada, det bästa medel fyr rengöring c:h polering af alla metaller, hos Herm. Råttbett. 511 Veritabel Holländsk Rökt Oba 11. samt Ystads Knaster lit. fl. goda sorter hos Herm. Rådbort- 508 3 n n nslutt. till nrlaln anadom idiuta totas ofor ooh e ilito alret laaatpos
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.