II Fredagen den 1'7 Augusti. N:o 13. (32.) exibninglT uttomtnrr bmarie betatri Zidbag och grebaB tt. t; t. m. frie a bäran: för bett dr I tronor, trefjerbtbtle Ar 4 fr., höljt dr 2: 7;►, ett fierbrbrle dr 1: fo) (tutt för ett månab ta► ött; pa poftonfa1t tiUAg• teI i e r rn be u t• taga. för e mcb 8 bre för 2meu(ta jarot 12 öre et# 1vonl ►9t ► o#erfmo4,- Pbinummcr l far utlånb jtn f pert f u ft t rab; för r( ör e lc 4 ö crear t trflmme4 f 9 DV 9 g 4 of ion efter g een ann nae inla g ► co uitbcr :30 böre. h 43oullloD. Vaholnt 1£77. Tr0t boa yrbottår: V. 1,8110lins Historia kommer att utförligt i en särskild bok utgifvas så snart tillrnckligt många abon- nenter anmflt si,'n Flere prenume- ranter och subskribenter såväl i (ren- na ort som från andra ställen i ri- ket hufva anrnflt sig. Priset blir för prenumeranter 50 öre, för subskribenter 75 öre pr ex- emplar. I renunwrant- och subskribentsain- lare erhålla hvart elfte exemplar gratis då tio exemplar redovisas. Redaktionell. manackan i stållet för Weronlea, en Judinna. som lefvat på Christl tid och umgåtts med honom. 1223: den första egentliga Norska riksdag hölls då i Bergen, der alla riksstånd och full- Mäktige fur alla landskap för första gån- gen sammantrådde. 1:371: fred afslöts mellan Sverige och Norrige, hvarvid Magnus II Smek afsade sig alla ans p råk 1)å Svenska kronan. 1526: trycktes i Stockholm allra först Nya Te- stamentet på Gustaf 1:a bekostnad sedan han förut låtit på Svenska språket efter D:r Luthers Tyska version Ofversiitta det- samma af sin dåvarande hofkansler I.au- rentius Andra' och magister Olaus Petri I'hase. 1627: S:t Clara kloster i Stockholm utrymdes. Nunnorna atlade doket eller flyttades till andra stållen. 1564: Svenska flottan besegrar den Danska vid Ölands södra redd. 1652: förfårlig skogseld öfver synliga delen af Kalmar lån från Skagganås ända ned till illekingska grånnen. Med en stark vett- hg storm kastade sig elden i sådan lie. stighet 6fver södra och norra linres sko- gar, att de innan middagen 1►!t oräkneliga stållen stodo i låga. Hela landet, på en stråeka af b mil i långd och ufvcr 4 i bredd liknade ett eldhaf. Rök, aska och furbrånda qvistar upphvirllade i luften som höga molnkolonner, drefvos långt bort af vinden, förtagande solen dess sken, för- vandlande daFea till natt och blåste öfeer till ()land. } oglarne nedföllo döda orden upphettade luften och en mlkngd boskap och andra djur omkommo i elden. I)en upphann liften sex personer, som varit i Madesj6 kyrka, för att låta döpa ett barn, och tog dem jemte kyrkan som offer. Då ransakning vid tinget förehades öfeer upp- hofvet till den förfärliga olyckan, uppateq nämnden och förklarade med en mun till protokollet såsom sin mening, -att det icke vida, utan Guds vredes eld var !« Anno utpekar man den plats, der ett kora blif- vit rest öfeer de sex vid Madesjö omkom- Konnillulikationer. l;ongl. Telegrafatatlonen t Laholm hålles 6p Pen: söc kendagar kl. 8.4o-1.44) f. m. och kl. 3,40 —a,40 e. m.; Son- och helgdagar kl. ',40-9,40f. m. Eoalrl. Postkontoret 1 Laholm hålles öppet: söckendagar kl. S-12 f. m. och kl. 4-7 e. m.; Sön - och helgdagar kl. 8-10 f. m. samt 6-7 e. m. Posterna alg&: alla dagar kl. 8,5 e. m. till Skåne. Stockholm och öfrige orter i Sverige samt 3;!:i f. m. till Halmstad, Göteborg, %Veinge och Kn► red. Mind. och Fred. kl. 8 f. m. till Rennes- Ibf. Voxtorp och Hishult. Posterna ankomma: alla dagar kl. 7,50 e. m. från Halmstad, Göteborg, \\ elnge och Knired samt kl. 3.10 f. m. från Skåne. Stockholm och dfriga Sverige. Tisd. och I.6rc1. kl. 2 e. m. från Renneslöf, Woxtorp och Iliebult. Mit Laholmstid. Hallands Enskilda Banks afdelningskontor i La- holm öppet Mindagar. Onsdagar och Fredagar kl. 10-12 f. m. Låneansökningar emottagas Fredagar, lån utlemnas Onsdagar. Sparbanken öppen hvarje helgfri Måndag 2-4 e. m. I►Irektionsummantrade första Måndagen i månaden. Drätselkammarens ordinarie sammantråde första Tisdagen i månaden: ordförande apothekare F. lianson, sekreterare rådman Åkerberg. Bantu afgå från Enge16olm kl. d,25; 11,45 f. m.; 2.l:r 7.10 e. m. och -ankomma dit kl. 8,26 f. m ; 13,M; 8,16 samt 8,55 e. m. hvarje dag. ne kyrkogångarne. Renlärighet och renlefvad, (Ur G. II. o. S. 1'.) d Ecklesiastikt. I Laholms kyrka nästa Söndag kl. 10 f. m. predikar i högmessan hr paatorsadj. C. M. Meligren. Den 17 Augusti, Dagens krönika. Namn: Werner, ett n ► era temligen allmänt brukligt namn, som på se are tiden infarts i al- 0. n,.j, min far!. utropade Ax- el tncd vflnna. "Men jag har leds- ont på att IAngre lig q a min far till last. Jag har tillräckligt långe vi- [,tals i hemmet och gjort ingenting. Med den kunskap, jag på min fara bekostnad fått inhämta och med en god vilja, skall jag nog slå mig fram.e Atalen mot lektor Waldenström Ärja föda af sig anklagelser mot statskyrkans presterskap. De förra röra läran, de senare lefvernet. Det galler att komma i det klara med, hvilket statskyrkan uppfattar såsom via igast : renlliriöhet eller renlcfna- den. År det anoelilgnare för kyrkan, att en prostman i alla stycken hyllar i sitt till, om n också ej 1 sitt hjortö, 'Ja svarade Axel knappast hGr- bart• Isan visste att nu förestod en svår kamp. Blodet tycktes stel- na i hane ådror, och han kånde att modet svek honom. <, Och hvem har du utsett till din maka?« Axel tc . "xå, intå eon, har du ej mera fartroende till din far?a °'lo, iucn )ag vågar ej.a «Vågar ej i Jag ho p paa att du ej Valt någon c~ vinna tipp flin maka, C',13 ► j Zr diö fullt v trdib?« göra detsamma i senare fallet, s:t att intill uppletar st„te stetinr, der inan eljest Bulle sig tillbaka. I)1 Sr titt isynnerhet »svorclt,ntssynden » m;in vänder sig enfot, och tualt har deri ett starkt vapen, elnCdtul inan blir — vanligen Varit löst saluncla, att kan irrot prestinanncn rikta mtnkla- hufvudsakliga vigten varit lagd pit. frelsen för »G 11(15 mutrus hissbruk" bekltnnelsen, ined ilen dernled före- (enligt Luthers förklaring), Saint etne- unde lytlnaden, livaremnot stort und- clan kyrkolagen uttryckligt tilag er seende visats i fr: a om det sedliga yresterna, att de skola »i synnerhet lefvernet. Kyrkolagen — Karl Xl:s akta si, för eder och svordonv'. Kyr- strilrlea kyrkolag — berättigar euiel- kol. kap. 19 § 28.) lertid icke ett såd ant undseende, det En angifvclse luot sarskildt denna der ofta (tstadkontluitt ratt mycket synd hurr i dessa dagar I)lil'%-it gjord »förargelse» inom församlingen. ruot tv,tnne prester i er kestiftet (()ster- p örsittålet iii nu liter ttppstllldt Fernebo pastorat), livilken, enligt tid - J) dagordningen och helt visst meci ningen »Gestrikl.utd->, lyder s~ilttndtt: större allv ar fln någonsin. Statskyr- 'Till ltuovördigu domkapitlet. i Up- kans 'invncligheter hafva åtalat lir NN'iLlctenstrunl för villfarande ]lira - salu. att detta Sr åtalens innebörd larer ej Undertecknade hafva med bedröf- kunna nekas — under det de icke velse lringc sett vara buda presters kunlat j,tfva hans för gudsfruktan förargelseväckande lefverne inom för- och sedlighet nititlskande hua; och samlingen, och hafva de af enskilda då vllilclu sig — måhända såsom re- kristna i kärlek litet emellan blifvit pressalier — Waldenströms tillh n- med Guds ord derpå gjorda 111'11- gare och vänner möt statskyrkans märksamma, enen i stallet för att af prester, i fråga om deras lefverne. dessa r ininnelser lita sid, varnas, Det kan varda en svär och öntt:i- hafva rited otidir;ltcter i sina lrrc- Iig ransakan, som skall satta mer An dikningar sökt nedsmutsa de försani- ett cl'olnkapitcl i förlägenhet. Men lingsmedlemmar, gom dock fara efter betydelsen deraf mit icke afvisas der- att i sitt lefverne rätta sig efter Her- med, titt anklagelserna syl g as httrflyta rans ord. från orena bevckelse. runler, dta det 1:o. Att våra buda prester äro Sr svårt 'tt om dessa vara domare, svärjare, kan med mänga vittnen och då detta föra inverkar pit sjelfva styrkas. 2:o. Att de båda tvi förrltttat sön- saken. Äro statskyrkans Inyndlghe- ter angelägna om att öfvervaka och dagsarbete och derigenoni st y rkt för- upp' tthttlla trogen renlärighet, spi aktet för Herrans tredje bud kan ock äro församlingarna lika mycket i sin bevisas. 3:0. Att vår kyrkoherde i husför- goda rätt — och ändå mer — att öfvervaka sine s. k. »sjålusörjares» hör inom församlingen öppet sagt, rcnlefnad, enar brister i senare fallet att svärja och missbruka Guds navin hindra en god själavård och åstad- icke Sr synd utan endast fyllnadsort) komma »förargelse)). — Går stötsky r- i talet. 4:o. Att lian 1' samma husförhör kans domkapitel nograknadt till vaga i förra fallet, su kunna församlingarna sagt, titt spela kort icke Sr synd, ty — 13 — — 1.; — —t► — «O, nej! hon Sr en engel, min farm «NA, hvem Ar hon dri?« Axel skAlfdc i hela sin kropp, men tankenå hans Betty gaf bo- t ega henne var allt, nom mod. At alltin g annat i ntet. 1Jan fattade kårleksfullt sin faders hand, såg honom bedjande i ögonen och sva- dlu kanske An(irat tycke och sagt: Ilen var sträng, riten Adel. , glin son,'. bärjude Dahl: nsAker- ligen ltnr du titnkt, att en gång, (lä jag faller ifrån, fil tillträda ten- nu e g endom?« «Min far, jag önskar att ni måt- te få lefva anuu tuånga, många tir,« svarvade Axel undvikande. «Ja ► tror, ja, vet det, Axel; radc: «Jag triflar ej derpå min son, men hur var det du sade; ditt lilla egna hem. Du tånker då gifta kyrkans lilrosatser, nn att han i sitt lefverne lägger ett sedligt och gud- aktigt sinnelag i da-en? Det !lr ett gammalt spörsmitl, livil- ket friin kyrkans sida — vare sig den romerskt-katolska eller protestantiska ► Bett y Kron!« Harald Dahl spran g upp friin stolen och stötte Axel ifrån si g . lian var ej mer menniska, ty alla slor hade flytt. lina mcnskliga kän liknade en uppretad tiger, och tued tordönsstämma röt han: «I3etty Kron! Ilon! Och det vå- gar du såga mig midt i ansigtet. Min son skulle taga till maka dott- ren af min dödsfiende. I)ottren af (len, som vanårat mitt namn. 0, Clara, min maka!« stönade Dahl oc knfppto samman sina lt4nder. ',J lofvade dig vid din dödsbitdd att ej mer uttala denne usline namn, och i du, vår son tvingar intg dertill' 0, det fattades blott detta; det fattades blott detta:« II. I)et torde nu kanske vara på tiden titt gör&& läsaren närmare be- kant ined (le i denna lilla berAttel- se upl► tr5dandc personers karaktå- rer och förhållanden. Ekedal var en vacker egendom och hade i flere år tillhört Harald Dahl, hvilken Arft den efter sin fa- der . Dahls aflidna maka, med hvil- ken han hade blott ett barn, Axel, var kusin till Bettys fader Ludvig Kron, egure till ett landtatålle, belA- g et en knapp q varts mil från Eke- da ritån, Ilarald Dahl dal. Dessa bå och Ludvig Kron, visade redan som ynglingar mindre böjelse för hvarandra, och di Harald Dahl ingick äktenskap med Ludvig Kronö kubin, Clara, hvilken denne älska- dc Anda till g alenskap, visade Kron fullkomlig hätskhet emot Dahl. Fyra Ar- efter deras äktenskap ti- nlude en håndclsc, isöm, 0211 ►icn men det var ej det jag önskade e veta. Svara mig på min fråga: Skulle du ej kanna dig lycklig att en gång få kalla Ekedal din egen- dom ?o «Jo, min far, mycket lycklig ((Och tror du att denna lycka skall förverkligas ?,, «Nej!« «Hvarfötir icke?n «liin far,« sade Axel, och fattade fadrens hand:» jag får ju tala upp- riktigt till cr?« ,, Jag önskar intet bättre.R ((Nåväl! Jag hur Lange vetat att ritin fars ekonomiska etillning pd senare tider betydligt föreämrats. En svag darruin g genomfor här- härvid I lnral► 1 1)nitl. ,, Ont ► Ictta l k)-► urur mig, så Sr
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.