vi herremån roa oss ofta med så- dant. 5:0. Vid lAsning i nattvardsskolan har han till barnen sagt, att Jesu blod har ruttnat langese'n, och detta uttryck fhides med anledning af det dyra bibelordet: »Jesu Kristi Guds sons blod renar oss af alla synder». 6:o. En gång vid jordfästning 1&ste han bönen: »Kvinnors kyrktagning» till nara slutet. Hvad undertecknade har påpekat kan ju vara nog såsom skål för hög- vördiga domkapitlet att låta under- söka saken och enligt kyrkolagen till- dela dem vederbörli g näpst; och vilja vi upplysa, att vår berättelse år med sanna förhållandet bfverensståni- mande. Öster-1'ernemo den 24 Juni 1877. A. Hellstrum, Smed i Ulfsbo. 0. Ersson Ilemmanseg. i' oro. Jfedlemmar af ofrannåmnde fGrsamling. att uppfylla sitt åliggande att varna en presttnan för svordomar, under det han sjelf gör sig skyldig till sam- ma förseelse. Att påpeka detta, sa- som »Gestrikland» gjort, år fullt be- råttigadt. Kan och bör en man för de svages skull luta bli att »åta kål», så katt och bör tean med lån gt större skall afhålla sig från svfrjande, lika- som också presten bör afhålla sig från kortspel och »annan thesslikes otillbörlighetn, när han dernled vac- ker förargelse. Det hör till vår g amla, i många stycken alldeles föråldrade kyrkolags goda sidor, att han innehåller stran- ga föreskrifter rörande både prester- skapets och församlingens sedliga lef- verne. Men lagen )tar i detta fall varit af biskopar och doinkapitel my c- ket förbisedd, till stor skada och för- tret för församlingarna, inom hvilka den föreställningen och klagan varit långe rådande, att apresten får lefva huru han behagar». — Börjar för- samlingen nu undervisa presterna om kyrkolagen i dessa stycken, så ligger deri ingen fara. Man har, oss veter- ligen, aldrig rönt några onda verk- ningar af, att allvarlig u p psigt och tukt utöfvas i fråga ont det sedliga lefvernet, hvaretnot de presterliga myndigheternas bönhasjagter • mot "villfarande läror" — nfven då dc "villfarande" menniskorna varit from- ina och sedliga, och kanske mest då — hafva skrifvit de dystraste bladen i den kristna kyrkans blodiga hi- storia. 1 en prenumerant i CKånarp till ej; att ban b. 6 1 f amma månab å4(ebooXo tatp8 pef t ftaa tiors prenumererat på Eal elmå ; £ibntng men att an bå efter nåra tre medora förlopp cj erhållit något .M, utan bå §an f orbrabe tik. vingen f~id ban 'enbaft fturga fmar'. sDltb anlebnino beraf frågabe tvi genaft a ~årtna• ranbe polt!onter bura armeb 4ånjbe ihop, i fbljb bwarai r pofttnåftaren årftate9 genom brcf fort e terf rågabe erf alen a L. pofttontor, om vfbrffåmbt nog pci . tita fått fwarabe bol' tafligen f åtunba: ".va någots prenumerant från %$bo.$oftarp å eallolms tibnin loår` .iddes ej anmält ben jamma6 uteblifgmanbe, vore roligt att meta, bwettt ben vmRri ne pre. numcranten år, lom et4åUtr ovet, nåt an eban frågar efter en abonnerab ttbning". rvi i breflåban påpefat ofoget erhutlo mi ge- nom poftftationefbrtftånbaren i Clebv-Zoftarp från pofttentoret i ($ngelkelm ett qwitto, foul tvif abe att ben f firre ben 7 ' l)laj inlåttbt pre- numerationemebeln från (ånarptben. yaraf wif ae syrligt 4wem6 felet år att te i (rnoel• kolmåtratten f å jett erhåUa enholme ibntng. li[ ljårwarattbe poftfontor afma wi ännu al• brig förnummit något f'larf, utan går aUt ber, få wtbt mi losta, orbentligt till inaga. .pjelper ide henna tillråttawidning, få wi uppmana p renumeranter i C¥ngtlbolntet-atten, att, i f aU henna tibnint; ide utlemna från (Yngclijolm6 poftfontor ba g en efter bef; uttom ft, gena ft uttberråtta ef ont llarf wet rtfl. tvi gala pa meberb6rtia ort anmåla ofoget, lom f fatl bli f tva ben f uriumlige bgrt. . Tet lånar fig ide att någon in f ånber an' mårtning emot mår tibning i t ngelbolmo Zibning, emeban tvi ide haft ben f ebnarc efter ben 1 fiftl. 3u11, berf i;r att tvi anjågo ben titen terfir i titnin3arnc utjatt till tett in ftunbante t cptentbcr. -- Ändrad marknadstid . 3 an(ebning af en af Ii3cef ige f oden gjorb och a j fontän ena befaUnin8å4otwanbe fötorbab anletan Ijar lent. ntereteUegium ntebgi f svit, att innetvaranbe års ljtmnrtnab i C unttatp, famn enligt al' manadan Rulle båUae ben 19 inftunbanbt (September, i ftåuet må äga rum torObagen ben 6 1 jamma månab. — 3 foauanbdpofttn från . a(mftab Idjcb f öljanbe notijer. Lasjieket i Å resa-rtn inort iafanb fant i watten, 4uranbe till 9tiSfanä fiffcbijtrift -- till 4wiltet jentwål råfura bolo inom lånet roaranbt» wattenbrag, jons utfafa i Mojna, bete od ten bet af Stattegat, tom dr bclågcn innanfår ben linis, lom från Zt1IC' ubbe tån' teg bra en ratt till utloppet af jb lie å — år från u meb i Dag f erbjubct anta till ten l5 %cbruari, oc ? år i anlebning 4åraf lar- gårben tnib (3lottåmullan reban i går upptas Ben. den, f etn utter nåninba tib unberltår lig att ibfa laxfijte inert biftrittet, gör fis figlbig till böter, enligt tonungens befaltninle. af tvanbea fungbrelfe of ben 4 'Ilug. 1873. er f årJ! lax numera utbjubeå i ftaten eller orten, bor jålcbee apmånitetcn atta jag att En annan norrländsk tidning, hvars repa beraf, fur få tvibt el bcbf urinstan ftgr' ord en hårvarandc tidning gjort i tco, att ben utbjubna maran fangat6 unber tillåten tib eller utom Jtiejan6 anai f na lita viss mån till sina egna, )tar htlftigt biftrift. utfarit mot denna angifvelse, eller — flög ålder. Bar ftab dar i bagarne bcjuttå rtlttarc sagdt mot de förmente upp- af en mtdet ålbrig perlen, ensan 3eI,anna hofsinl(nnen till densamma, nemligen C~i(aber frön 3arberg, boviften, enligt t)ennetir lektor Waldenström och hans vänner. egen utlagd, har uppnatt ben a cistern af 104 odj ett balf t ► mr. .yen har f åtebc lef= Det år icke settet att möta angifvel- tvat unber 7 jtvenfta tonungars rc~cring. sen, hvars befogenhet, om u p pgifterna vara för oh — utan wårbc. "ten ålbriga gtvinnan afrefte i :ttebago till Aro rigtiga, svårligen larer kunna ne- — Mordbrand. fiiatten tig ben 8 benne0 ftab, ber bon t)ar en jon v anbra anför' kas, den må hafva kommit från livad wanbter. utbröt 'db i ben f. t. "ilode'3inof end" 1 håll som helst. — 1~"y kyrka ämna =n1,ftcrp0sbcrna upp' arp of 8. å£arupå fatfen ftnllbgggnab, lons Men tidningen ondgöres tillika mot totalt nebbrann, ack i an f eenbe till bet lovara föra för en beråtnab to f asab af fr. 72,320,r~;. tnjctan om f af t ftåUeljt å ritning ar till »Gestrikland», derför att denna tid- måbret ftobo freaturcn inne, beftåenbe af en ning yttrat på tal om angifvelsen: höjt och trenne for, milta åfwen blefwo Id' Cong!. maj:t ingilmen. den tilltitttta tirfe• gorna6 ref., talben måfte ba warit anta b of byggnnben lan uteb ffcil f agad wara vl be• .Intressant skall i sannin g bli att få någon itlaftnnnb ptrjott, emeban ingen af ua ljoiwet påfallab, enår bet gamla rudlet 'å se, huru erkebiskop Sundber g dömer tets fött ber E)a f t ett', ocf be tvib cludan lago g T tt nb af fånvåt fatt ringa utrgntme [om att i svordomsmål». — Norrlandsposten et i öjrigt loål bör anies tinrwa rf , i bjup jämn, lamt cjenbomen war lågt aåju' beffatenb 2AIjDIIIt. kallar detta en »lömsk insinuation», rierlelroat fin tib .ech berf ör nu bcråttiaabt rerab. att lovila på f iva albriga lagrar. menande att »hvar och en skall nog Genmule. ! uru henna tibning bar y re• — Ung bedragerska . (in, efter egen upp., — Störtregn. Ciftlibne rbagå eftermib• veta till sitt ratta värde uppskatta nunteranter trått fl era båg, ja åf roen i rifttd bag föll inom olita betar af tjåre §arab ett gift, 13-årig flada från Dlart bar å ett ftal- dylika illvilliga yttranden». norbligafte tvrå, Elagas numera ide från ana regn, tom bort f brbe f mårre broar och le i folfareb, C:ibbarfg leden, ber bon på För vår del finna vi intet ondt i rat sU ån Cfngelbotntotraften att Elon fem' owantigt å ååtratterna ftora ma9jor 43, odj vattnet begäran erhållit legia Tör ett par bas ar, till= »Gestriklands» ord. Det ar kendt ntit ¶ent fram. )igligen jTriftveå från ift• rammnbe öftoet åtrarne, få att intet ftrå war narrat fig biwerje ttåbe~periebi tr, f eut ()en Rulle antvåttba fr att tunna betnia fprtan, sakförhållande att erkebiskop Sund- nimnba tratt att tibningen ide bitfontnter förr liv nligt. ån bon år 4 å b bggn gautntal. Anetta år men f örf ummat att efter turfebcibtct citera berg kryddar ej sällan sitt tal med ide vårt fel, tg tvi tunna ide 1e~sa fUl res — Landstingsordförande. R. Baj:t bar rrånba för att återftälla bet lånabe. %tillan, rått mustiga svordomar. Det hör numeratttcrna Ian t borta meb tibntngen. el(t jour upp3if mit fia wara ftabb på tvåg till till orbf uranbo i året§ lnnbåtin utnantnt i till hans många förträffliga e ge nska- teban början of jtftl. 3uli mansö, Då trnde• Mlatmb1 harbor g fur att antaga tienft,abe, efter u8 lån tabinettöfammarherren (sorf. p er, att han ar !blig och fri friin bii- ritt ijitft ttnbe4, tiar tibningen ut(emmit pi riftianftabö lån årabr}böfbing f~tnab febermora fperte, förut haft tjeuft t eds rti, i de fromleri och skrymteri, men han bc f tåtuba tiber vd> be å po f ten regwirerabe 3. l. von Cpbow, i . atlanbil Ida gotkcgare oöbebp, men fnatt i f öljt' af uppftutfis§et har den ovanan att nyttja »starka exemplarets bafwn yttax blifwit aflemnabe till L. Dt. ?mntar, i Atonober lån sobk a" et olgbnab berifrån afffebate. l;årftåbcö ter att prenumeranterna ren, r. ~, rat~b.(3.tbtrft erna, t 8 Ian, interjektioner», ,ty såsom sådana kun- peftfentoret tiUjånbaO. — Af allmänna tidningarna finner matt, vem(. CSecf etm6, Uppgala, ~~3Dermanlanbe, na dessa svordomar mer an dels be- Dlen att C. poftfontor ide år baftigt i fina 3letinge, @ tcborgO odj 23o§ue lån, Clfö- att bet från fiftlitct Sr anhängiga Lagerlun- traktas. Det ar likval ej blott en tvånbningar f Tcla roi hår neban tvif n. en, berg9, .opparbergå et 3emt(anbö, bedja låna damdlet, btvarigettent ftation3in!pcltoren gjöt= dålig och rå vana, utan derjemte öp- fens f?ri f teer betin, ,renumererabe i fjor å' lanba dfbi ~g ar, t Gfaraborgå lån gobkegare telunb för euppfåtli förfinitnieije i fin tjenft oft(ontor f& beta aret på "~tibning tör %ölis t uftaf N *rit0 Iposje o. j. ro. af . anefinbo l~årabftrått åb['ntbeå af jåttning pet stridande mot kyrkolagen, hvil- felan", iucn (tar ännu ide fått be liefte num• från fin tjenf tbcf attning 6 mansbete Idnöel3 ken erkebiskopen har att ffvervaka. ren beta f, ehuru han harwitto act. fler f al- — L änets landibrukamöte tommer, egtigt le, 125,680 fr. 62 öre fTabteriattnin3 åt yta: Elan tvifvel måste han råka i en gan- biga gånger bett poftmenniEferna i (2. teila- bua dpningtf åf f tapetd f örhöet år f attabc be' ten, unberllåll aj åtjtitliaa perlemter tueb flera ska besvarad ställning, når han har ntcra tibningen. — Tett 23 fiftl. Blaj ftref fint, att hetta år WI10 i galtenberg, oclj åt tufen honor årligen en lång lellb af gir lamt [ —lo — — 15 — — 14 — — 11 — det e ! ' för min skull, utan fur er. Jag ar ung, min far, jag har kraft «Kraft!• ropade Dahl och reste sig up p . «Kraft! Det finne ingen kraft. Insen mennieka eggir någon sådan. Kraften år en rök p elare, som i lugnt vader stiger stolt mot höjden, men då stormen bryter la,, skingras den och försvinner. Det finne 'tölin far svarade Axel lugnt, och bad sin fader sitta, «förlåt mig om jag vidrört någon strån$ i edert brast, af hvilkens klang ni skakar allt för mycket! Tillåt mig dock saga er, att jag, som sagt, långe vetat att denna e g endom, hur kar den an ar er, likval snart torde komma att tillhöra nå g on annan. Men jag vet ock med hvilken be- undransvard st y rka ni sökt bekam- pa denna ol y cka. Jag vet att In- gen i ert ställe skulle kunnat göra mera an kvad ni gjort; nej, ej kal Eten.« 'Nej, vid Gud, nej!« suckade Dahl. eMin far!« afbröt Axel med dar- randc Töet» Dahl föll tillbaka i sin stol. lian slöt sina ögon och tycktes f~irglrm-. ma hela denna verlden. Axel förstummades. Han hade visserligen väntat sig ett svårt' mot- stånd; men, så som fallet nu var, «Nidval, min kåre far, då allt ar gjordt, som kan göras, återstår ju intet annat an att : . . . . . «Tyst!« skrek den gamle, «sås ej ut ordet, jag kan el, jag vill ej höra det, åtminstoue ej från dina, från min sons lappar. «ren inin far,« sade Axel sakta, «ni tillsade ju mig att tala upp- Axel gick mot dörren. hans själ var i uppror, hans krafter sye- ko honom. lian suckade: «Min far hade ratt: det finns ej någon kraft; då stormen 'bryter lois-eking- rae den och försvinner.« Då han hunnit till dörren v nde han si g om, föll på knä f&r•eiu fa- der och hvisknde : I Förlåt nit g 'a «Gå!. var Dahls korta, gen be- etamda evar. Axel gick. Dahl satte sig åter i sin stol och lutade hufvudet mot handen. Så natt han !Ange och livad han sank- te och kände, det vet Gud och han rje1L Nattens inb ry tande och månens klara silfverskifva funno honom nit- tande i Damma stallning som då Axel gick. Om du, karp lösare, som kanske fGrdomt hane stränghet mot sonen, då sett den tår, som bröt fram ur hane slutna öga, skulle i hade han ej väntat sig. klan satt tyst, och han visste ej gom han vidare skulle fortsatta i ämnet eller draga sig tillbaka. Men åter flög den tjusande Bettys bild förbi hans ögon och han kände att han ej kunde motstå att an en gång försöka hos sin far. lian lade !att sin hand pit fadrens skuldra och sade: r ! » Lika om sta gen af fa no rtt~ vak- nado Dahl åter upp ur sin dvala. Hans stirrande ögon fäste si på Axel och han sade med något datn- pad röst: «Hvad vill åu?« «Att ni skall höra mig.« .Nej, ja g vill ej böra dig, van- artige pojke. Nämner du detta namn en gång till, si förviser jag dig från mina ögon, och ger dig min eviga förb « riktigt.« «,ln, jag vet det, men jag förha- stade mig då.« •Nåväl, lit osa tala om nå g ot annat", inföll Axel. «Jag gick i dag till er i en särskild afeigt, min far.» «I hvilken då?» «Jag kom för att saga er att jag ämnar resa.« «Resa!« «Ja!« «Och heart?« «Till Stockholm, sakarligen på några år.» «Och kvad tanker du göra der?« «Arbeta, ed att jag kan skaffa mig ett litet eg et hem.» «Du har dA ledsnat påt att atan- na hos mig?«
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.