LES + vilja, me : : " + | a I a" ‘ co ' ' i , I ‘ | 4 . 4 Sa Nors M V I | . . i | vc ringsärenden. Ås i sitt eget hertigdöme, dels i allmän- Leet RA vägnar. Oc: vid: semton års ålder vågade han begära öfverbåfälet i kriget mot Ryssland, en begänw som visserligen inte villfors, men redn följande året förtjänade han i danska kriget sina sporrar. Wasarnes beta. blod och ‘ öfvermodiga sinné för nckule sig nog ej hos den unge prinsen! Strax före hans tronbestigning klagade åns gamlé hofmästare öfver, alt »han icke mer ville låta tukta, sig, utan mäst höll sip till dem, som lämnade horióm hans frin 1 damer, kortspel och jagt samt [andra krigs öfningar:s L ” H u | Men de starka intrycken från hans tidigaste ung- dom, när omkring honom fördes den väldiga knmpen för religiös och politisk frihet, förenades snart med personliga erfarenheter ur lifvets strängå skola, och darur växto han till man, och hans öfverligsaa anlag funno en Iveklig riktning. | E Karl IX, tinetsl Mlle läder, Gustaf Adolfs första regeringsår. N= föbla utan år blef Ginrstsf Allt DATE keauurizs, | va ‘ : Ia var her bred eautviatlicg rait Juan gjonle anspråk få Svens brena, Karl, IX lads i sitt testa- tuctite »táls i stårmlernas skön vale mellan Gustaf Adell och berg Sohan sl Östergötland, Johan II:s sngro sot. Sar «aval dne själf som stånderna lato slet. förbli sid den en gång antagna avtsföljien. och tinstaf Moll erkändes nom kom. Hun] förklarades penast inyndig. | : ol en mera mblottad ställning har skl svårligen en komm mottagit sitt rikes, säker Geijer, sSverge bade sedan Gustaf den förstes tid ej njutit/freden. Ser man tillbata på det inre tillståndet under He förflötna fentio åren: hur mycken oro och söndring, [brödrakrig, borgerligt krig, stridigheter både om religionen och kronan. tvenno konungar störtade, Karl lämnande sin son på cn blodbestänkt tron i krig med alla gönnar. Och - kastar man blicken fmmför sig; krig, åter krig nästan utan afbrotte. : . : 1 tiustaf Adolf hade frivnst att tänka på landets försvar. Danskarne hade redu; oröfråt Khlmar. Liss. borg föll kort därpå, Henden inbröt bbrjantle. i hjärtat af landet, och själfva busvudstaden var botad. Det var mest med uppbädad allmoge Gustaf [Adolf hade utt alvärje anloppet. Adela var tinon nvozt sinnad och kunde blott med betydande företrädésrättighotor förmås att Wunna hjälp. Den första strid, kom Gustaf Adolf höll, blef ett nederlag. Del fattiga landet var till det yttersta utarmadt. Dess förvärfskällor voro cj många Dess inkomster uppgingo ej till en million riksdaler. Tillgängarna voro uttömda, och en strid för lifvet väntade, Om tillståndet skrifver den frumstående historie- forskaren Otto Sjögren sålunda: >I hemskasto gestalt framträdde öfver allt nöden; den aftecknads sig i öfver- - gisna ödeshemman, i truiga lösdrifvarskaror, i förvil- dude knebthopar, i förtvittans knot. Den unge konungen måste utgisva reverser på småsummor, utlosva betal- ning of det hö, som föll på ödeshemidan», måste förpanta kronans gods och lägenheter, ‘ja lämna sitt ejpet bordssilfver till myntning. Och med hårdhändt våld måste de tunga utskylderna indrifvas.» Sådant var tillståndet i det land, som! ett par år- tionden därefter kunde föreskrifva Europa lagar. IlIvil- ken utveckling låg icke däremellan, och! denna var Gustaf Adolfs verk. Guntas Adolf kallade svenska folket till landets för- svar. Med uppbjndande af de yttersta model lyckades han aätta sig fast i Småland och med ett förödande småkrig bålla fienden stången. I sinom tid ut- tömdes också danskarnes krafter, de pratestan- tixka mnakterna uppmanado till fred, och anilligen blef då denna af, seåsom drägligast var och mer olycka att undfly», men i många år hade Svergea inbyggare bågkomst af den hotande saran genom Elf«borga dryga lösen. Y , Från denna tid ingår en medveten sträfvan i Svorges politik att |förvärfva At landet deas natura gränser. : - , | storut pågick det ryska kriget med | atörre lycka än det danska. Älven detta var ett arf «ster fadern, på cn fån ott cröfrings och; för-. . nvarskrig, Dess följder blefvo ryssarnes uteatimnsj vande från Östersjön och förvärvet af den|natur- liga gräns, som Finland Annu äger mot sid mike j tigo m E ta nder tiden hvilade till nll Jycka de polska. Nappen, Men nog finde under sina första bekym- sneraamina regeringaår den unge konungen sitt . Iystmäte af krig och mer An nog att sköta, : I Sv | : , ' ' e I i : | I | | GUSTAF ADOLFS-NUMMER. Gustaf Adolfs persönlighet och gamtida. j »Gullkonungeus» akta nordgermaniska utseende Ar bekant för alla. Han liknade sin fäddrneslägt, icke A mycket fadérn, hvilken var mörk, men däremot i påfallande grad sin farsader. €Reg2'bundnas mjuka drag, skär hy; hög panna, blå ögon och guld It hår, Hans kestalt' var bög och rislig, men vanpryddeg efter hand uf en Ofvendrifven fetma, - lF i et - Ç Maria Eleonora, Gustaf Adolfa gemål, as i Under de allvarliga värf, som upptogo hans my ans bistra tider, vixte huns andliga” personlighet till jämnhöjd med de sorna. länme och rådgiltvarme och vida :därutöfver. Nödvändigheten af hans personliga ingripande framkallade eu allsidig utveckling af haus rika” nnlag, som ställer honom i främstå, ledet bland alla tiders härskare. ‘ | Guetaf Adolf. var en harmonisk begålning med rik och Hitlig: imbillningskraft, men också med en utpräs- Jah praktisk anläggning, Han är üfventdäri sin far- fader» AMI. | 2 D V LEO LI Lj D AN vi | X få Ly 6 7 “e i N VR » rv dne EE Al > a F AN | . - | a ly | F M 3 > RER 2 NET TESSAN ST | Rikskansleron Axet Oxenstjörna, Du , 1 Med lätthet genomskådade Gustaf Adolf de politiska företeclsernas sammanhang och mitte sina möjligheter med försiktig omsorg, men utan vankelmodig raddbiga. AN "hans verksamhet nktudes företrädesvis på prktiska mål, men jämsides röjer han också konstnärlig begåfning. Hans tal äro mästerstycken af upphöjd ;länsla och gri pande kraft. Hans bref geh skrifter utmärka sip genom idel och behaglig stilk> Som prof pålhans diktkonst må anföras följande strofer ur en kärleksvisa: - i . i 1 "Hoppet hafver jag stadigt haft dia bårdbet till att öfvervinna i mel trofatbet, som Gud bar akapt uti ånitt bjärta och mitt sinne; Uri vill do då : min trogna tjänst således fora och mig sluta utur ditt minne: sFigelu uppå grönan kviste, | djaren uti marken vila, i siulle, var de min sorg visete, * $ mig bjälpa tårar att förspiila | Eko mitt ro; i förmerar med aitt ljud en stor; bop emellan. dessa berg och dalar. . gmt FOT l N "o pat, rt es Stockholms slott på 1600-talet! ‘ | © Efter en iamtida teckning. ) (Slotet förstördes Helt och Hlllet gracca oa quier Lia 1697.) Y l ; O - [ i | Y p | UN Y 4 e i ot 7 Lange afvisado den unge konungen alla lo gifts: mäl«fórslag, som enkedrottningen, riksrådet och stan. dema u prepalo gånger gjorde bonom.! Fäst as-«n ungdomsböje so vid den sköra Ebba Brabb, var bt utan tvifvel hans menidg att med henno dela zin treu, Men sin moders" motstånd mot denna förbindelse far mådde han aldrig: öfvervinna. .- "Rörando och, romantiskt är visserligen hela deris inbördes förhållande. -Sfen 'cukedrottningen Iyckuls först utverka några års uppskof, och därunder nunmal hennes förutsägelse, såker Geijer, »utt trohet i en kärlex utan hopp ej var bland den ungo hjältens egenskaper + "- Sedan blef kungen öfvertygad, att stateskal kräfle någon annav' förbinddse, och skön Ebba förlofvwl= med den tappre ‘och berömde fältherren Jakob de 14 Gardie, I en stund af. djup resignation bertttas Ebla * ha ristat vå en ‘sönsterrúta mol sin diamantring order: dag är förnöjd smed lotten min och tackar gold för nåden vine, Kristina. tustaf Adolfs moler, , v Men sola kom den stränga eokvdrattningen oh ristade äfven hon de bekanta radera: Det ena du vill, och ilet andra du skall, - Så plågar slet på &ölylika fall», ' Det var då ganska onödigt. : Den sköna och romantiska Ebba lefde mel «n herrv och man i utt mycket lyckligt äktenskap, sem välsignades mel icke mindre än fjorton barn, Gustaf Adolf åter förmälle sie lika mycket 0 egen böjelze som al politiska skäl med den vackra. two konstiga Marin Eleonora af Brandenburg, kurfur 6 Georg Wilhelms syster. “Kurfursten protesternde ene giskt emot denna förbiudelse, ty kommg Sigimuvel friade också för sin son, men detta bekytnrwl vb Gustaf Adolf, Den intagande Hohenzollerska "prinsessan tonk emellertid lia fallit, Gustaf Adolf något besvtulir ne sitt" nyckfulla lynue och sin alltför, orimliga olet 1 förtroliga (samtal med Axel Oxenstjermav kallad i: stal Adolf henne sitt malm domesticunm dov > huskors. Ester hans död bängaf hon she även ot nuftik sorg, gömde på konungens hjärta Ì en sanhdle och begärde, att hans begrafning skulle äppskjutas ull- lion själf atlidit. Hos Maria Eleonora linen en sel del af förklaringen till dottern Kristinas esxeentis teter. , , . . Fritmst "bland konungens omgisning stel e kansler Axel Oxenstjerna, Elfva år äldre nu kot gen hade han från att vara hans mycket betrodd: +] gisvare blifvit hans oskiljaktige vän. Boetoekimumis 1 den berättelse, som: anföres från ett tillfälle, dá hao gens otålighet nf Oxenstjernne lugna betäukzamlet «vat sattes på prof. »Hur skulle det yá», utbrist Gl Adolf, som ej min eld ratte lif i Eder köld?» FL. „svarade vännén:. '»Om icke min köld svalka V M:ts hetta, så skulle för länge sedan, E, M:t ha Fun! upp». De föllständigade livarondra, och mer än taz annun delade Oxenstjerna med komngen darun af har storverk. Y Axel Oxenstjorna företrädde det hözariztokrati-k elementet i Gustaf Adblfs omgisning, men lika nämn sto! under långa tider konungens gamle lärare Johan Skytte. en ment demoknutiskt anlagd man, Ur motsatsen mellan dem båda sökte konungen sin väg, wen när längre fram kansleren ufzjordt tog, försteget, berodde detta frumför allt på Oxenustjernas mer praktiska anläzz ning och för tidsomständigheterun mer afpassade há uing. . ; B Vidare räknades bland Gustaf Adolfs 1° maste hans svåger pfalzgrefven Johan Kn« co hans naturligo broder Karl Karlsson Gyllenlyj'r: och bland härförarne buns Iärvomästarns Jakob Ia Ganlie och Evert Iorn, hans jämnåriga Gus: Horn och IHennan Vrangel, sunt hans snillti!. tarjungar Nils Brahe, Johan Bandr, Lennart T- stenson m, fl. : or Polska kriget och öfvergången till det . tyaka. *-' . ‘ LÄ tiustaf Wana hade i mänga riktningar om-h:s pat sitt land, men does värre voro bans Aldre + ner icke männen natt fullbonla ;hans gaming Under de tider, kor ninnast följde efter han: bortgång, låg ofta” faran alldoles för nara, att lem verk skulle spårlöst sopas bort. - Han had bafdat landets nationella ol ene ende och brutit en, union; fom var tl ingens JF — j sra „del „fut Uk pa de a} ate L dä LOR = E A - bv "LE oa =O A M AMA RA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.