YreYeryvyryrre yt vt vretYTtYeYYTTYY TV fryvyvYeYY Yr YYEYYYVYYFYYYTYTYFYYYYEYYFYPFYFYY TY FF Y FY FYVY ” tar överhand, man vill ' varken många - hava - ock. vänt om till : Kristug, 000 0 et 1 ”. De, unga äro kritiska ' men > + sade lärjungarna om. Jesus? ”Vi . "Anden fattas, och kvar finns en- » Vligen till honom. Jesus lär oss "Vad förstå vi om 'natthimlens .. bräkneliga stjärnor, om. världs- « oltet? ;.. Skarptänkande '+; veten- - erkänna ; sin . ringhet,. sin: oför- : missbrukas, och" det” får man . kristna läran, tvivla på :sannin- "skola vi' då' säga, vf olärda. var- " dagsmänniskor i jämförelse med naturforskande snillen? . Många "visa män falla än i dag tillbed- livet ' såsom en fostran. för. den . himmelska; härligheten. Yr Y vrevYTYYYYTYTYTTEYVVIVYYYTTYYTTYVYYVVY bädd rrevyrevsvyvrereYY Feet YET EV Å å hn Nr "-« LAHOLMS "TIDNING ers S ” ""Aördsgen den ;8 - mars” 1551 S BÖN NV NN | detta” tals/skull drogo sig många av hans lärjungar|' : tillbaka, så att de icke vandrade med honom. . Så står det i skriften, och så är det än i dag. Det första, som ungdomen: kastår. bort, tycks vara barnatron och ordet,.som gavs dem i konfirmationsundér- visningen.-” Man känner "sig fri från ett tvång och vill leva livet s efter eget tycke. .Man lyssnar ” hellre til jämnåriga 'än till för- äldrar öch' lärare. Självsvåldet lyda Gud eller människor. .Den- na frihetskänslä är naturlig men ärför icke något gott. Friheten framdeles '. ångra, - många hava begråtit. sin ungdoms dårskaper, många se. helt. ytligt . på den, gen ,i Guds ord liksom tvivlare å forna. tider... Vid ett tillfälle förstå icke vad han talar”. Det förstodo de aldrig, men 'de trod- de på Honom; och det var mer, Ack, vad förstå vi om livet? Vad ' förstå - vi om 0ss' själva? gkapsmän böja sig ödmjukt: och måga : att .' begripa , skapelsens storhet; livets mysterium? : Väd Jjande. ned för Jesusbarnet i Betlehem, sf od OL Visserligen ha vi lärt. oss; Vi göra " "underbara maskiner och graht ' lackerade bilar, dansba- norna stråla .i: elektriskt. ljus, men livet, : själen, tanken,” fan- tasien ' och: allt vad människa heter, vem kan.-begripa allt det- ta,:: som övergår vårt förstånd? Anej, vi Å känna ', vår. okunnighet” om .det ändliga." En är, vår. Mästare; Her ren Jesus; 'som” har "uppenbarat Gud för '0ss och förklarat jorde- jet 2 Ingen lyx; inga » nöjen. inga pengar" kan: giva: oss : sinnesro och livsglädje. Det kar Herren! ensam skänka. Nutidens: männi: skor äro djupt olyckliga, leva ' ständig oro. Det beror därpå. att det ' ligger" något : ont i folksjä- len. Mänskligheten är 'andligen sjuk. och håller på att förgås, dast stoftet, varav Gud skapade den första människan; Det. ödes- digra - misstaget är, att männi- skorna i sin: blindhet tro endast på stoftet, på det materiella och låta själen självdö, svälta ihjäl. Guds örd är själens spis men: är numera bortlagt, och det straf- far sig. öva est Rare Varför skulle vi gå bort från Jesus och den kristna tron? Je- 'su lära gör oss sanna -:och öd- mjuka, rättrådiga,. kärleksfulla 'och goda. Jesu lära gör oss till lyckliga människor," Och fram- förallt, Jesus tänder trons ljus I vårt hjärta, vil finna Gud och + att. bedja, och nåden strömmar med kraft och tröst in i vår in- re värld. Vi äro på hemväg, det tviga hoppet lyser framför OSS, och till sist få vi fara hädan -i ' Är all denna härlighet något att kasta bort? Skola vi övergi- va vår Frälsare och gå bort i mörkret? Gud bevare oss för en sådan olycka! Här böjdes. knä vid Jesu bord Av långt förgångna släkten, ' Kring Jorden ljuder livets ord Intill den sista väkten :' Men glömmes innan kort, EJ viljen också I gå bort? a :2. Paul Nilsson. TÄNK PÅ MEDTRAFiI KANTERNA! Det är onö ifdigt att utmana' ödet Rätt som det är, lurar o -.lyckan, -som kanske inte bara drabtar dig själv u- tan > även ceskyidiga med: trafikavter. > 20 minuter: vinst I körtid kan betyda lika många års förlust LvsUuu. Kör därför med nmdäme” = "saport, hän- den - sista - plåten med kringlor ta. en blick! på. klockan«-— var hon. verkligen .så "mycket. — det var ju tid att ge Rosa: sitt afton-- !e. hon ju mjölkas: med: Lena 408 på sig en gammal kofta och knöt: en : ylleduk. om huvudet, redan: tände hon stallyktan, tog" ” mjölkspannen och gick ut i för- stugan. Då hon öppnade. ytter-: s Ett brev kom en snöstormkväll - För'"Laholms Tidning äv HILDUR" WICKSTR öM | ur; ugnens då hon kom” att kas- LG snål av hö; och. dessutom skul-'" fu dörren, såg hon att det var full snöstorm därute Å å dant väder i kväll, stormen tjöt om knutarna "och "yrsnön vräkte ner överallt. Det är inte lätt för en gammal: stackare att ge sig ut i detta tänkte mor Lena när hon mödosamt banade sig iväg i den starka blåsten. I morgon fick hon allt skotta snö — men lInga i Grangården skulle nog Hjälpa. henhe > hon 'var alltid | så - snäll - och” hjälpsam - av: sig. Mödosamt nådde mor Lena. la- dugårdsdörren, lyfte på dörrklin kan och steg in — Rosa råmade välkomnande. '.. som ,: hon alltid brukade :” då matmor kom - till henne, :,' Lena . letade. rätt ;: på mjölkpallen,' smekte ' Rosa : ett tag över huvudet-och satte sig sedan ner till att mjölka::.=j' " — Hå, hå, ja — suckade hon — det var inte alltid 'så lätt för henne nu'— sedan Bengt, gub- ben hennes 'gått. till vila för all- —' visserligen. hade hon fött två barn till världen — ja hon viss- te ju hur: Karin hade det — men hennes: förstfödde, - Jan-Olof :-— levde :' han,:- eller 'var var han nu? Fan 'hade inte kunnat mot- stå amerikafebern 'utan han ha- de givit sig av för 5 år sedan — fast han: hade 'en flicka som gick är. och : sörjde ' och väntade. Han? hade; väl: kunnat: få : sitt le- vebröd., här: hemma — de hade. ju ' gården: : och '; hur; blev. den skött hu, mor Lena var ju gam-: må känna och; er- mal:' och / det var,inte..mycketi hon. orkade, cn - varken” till henne eller. till Inga jå Grangården: och! nu shade det :”dröjt ett och ett. halvt år” honom, '; Men" hon ; ville - ändå hoppa: Lena gått "och: trott; att de skul- Je; bli. ett ”par av: Jan-Olof och Inga i Grangården, Ja' fick hon. Inga :' till: sonhustru, ::så skulle hon, allt: bli både glad och'tack- såm -— då skulle hon, kunna mö- ta sina återstående: dagar, med. henne 'och Inga hade alltid rått ett "gott förhållande, Och” alltid hjälpte. Inga-s henne «med... vad hjälp hon. behövde —-annars ha de, hon väl inte haft så, som hon hade det. Länge till. kunde: det dock ej gå på det'här sättet — det' behövdes: allt "karlgöra att få gården i samma-.skick som förr, när” Bengt levde.. Hon såg nog att gården redan var i van- vård, utom de ägorna som Gran gården arrenderades; tern > Varför - kunde ,: ej Jan-Olof stanna hemma — när han ha- de": allt . vad han behövde här. Förut hade där stått en häst och endast Rosa kvar samt: huskat- ten Lisa kvar: av djuren utom de'10 hönsen i hönshuset, ; Ka- rin skrev ju alltid och, ville hon gården och flytta till henne ji storstaden: Men skiljas från denna 'gård, där minnena ström made henne till mötes från alla bo i en stad — å, nej, hon hade varit på besök hos Karin en gång men gjorde inte om det. Karin och hennes man voro ju snälla .och redde sig gott, barnbarnen ' Ulla-Lena och Jan voro så rara och duktiga — men det. var inte det. Hon kunde ej bo i en stad där spårvagnarna foro gnisslande genom: gatorna och bilarna foro tutande om- Xring 'och mycket annat som hon ej tålde höra. Hon som äl- skade . den mörka granskogen, juset i trädkronorna och fåglar- 2as' kvitter, Och den vackra är stugan» där: hon: och Bengt rången -'. gång rott och- fiskat "lora gäddor och feta abborrar. Bengt — hon mindes så, väl "årsta gång: hon såg honom, På Mt tiden hade hon haft plats I Orregården, och hon och , .Synsfullt och bulerfrivt . hennes . kamrat Nina brukade tänk ett så- . tid. Hon kände sig så ensam nu; Det var ej ofta Jan-Olof skrev! sedai' de fått ett livstecken från” att. han levde och köm ' tillbaka till;:dem,; Här, hade: mor” ga + snödrivorna": fram” mot;.bb- ro” och -jämnmod :'— ty "mellan 4 kor. i ladugården — nu:var' skulle sälja eller bortarrendera- håll — det kunde hon ej.” Och äckrossjön som låg lite nedan- s an under Numma; ljusa ”söråmar- kvällar gå till dans på' en åbro. . Ep' - kväll: kom; där: en, lång stilig -: främling ;- med "blågrå ö- gon och :svart:hår och bjöd upp dialekt; som- hon” till. en : början ej: förstod i — men sedan. fick | hön-.- veta, att han hette Bengt, och vär korimen långt uppifrån landet, ;; närmare." bestämt "nor- ska : gränsen, och hade nyligen och ' betjänt ”.hös patronen; på Solvik.' Det: blev: förstås: kärlek från första dansen och första ö- gonblicket::" Och ” för var gång sort > de träffades . betydde - de allt: mer för 'varandra. Hon min- des även en/ kväll -— de hade då; varit bekanta:t-4 år — hur Bengt :- kommit .; glädjestrålande och sagt: Lena — jag;har fått nur kan jag. köpa. den” där gården som; är-till-salu,-och som ligger.« där vid :näckrossjön,; du vet.. Och så gifter: vi" oss-gå fort — det var längesedan nu. hur hade inte Bengt och hon fått slita, innan de fick går- den, 'som de' ville. ha den., Och nu, — nu: höll den "på att bli: i vanvård » ville komma tillbaka igen. Lena” steg-upp och' satte ifrån sig mjökspannen och?gick "efter lite; hö åt Roga.: Sen måste; hon ut 1 snöstormen "igen. Blåsten för vinande förbi. lådugårdsknu- ten "här ""hön med uppskörtade kjolar; klev. fram genom de, hö- ningshuset: ++ Det. skulle" allt smaka "gott med lite kaffe nu = hon hade" ju :nygräddade kring- lör med = tänkte Lena näx hon stampade 7 snön + från fötterna och steg in i förstugan.. Hon tän- de” den lilla. fotogenlampan "ock började 'sedan. sila mjölken -i- en skål. Vid detta, ljud kom. Lisa, som likt ett nystan legat hop- rullat - på soffan, fram till mor Lena; som hällde upp en skvätt mjölk åt. sin katt, sö lvss i + I; detsamma: bultade det- på ytterdörren” —. Vem” kunde det vara som vår ute'i ett sådant o- väder. ;— "mor Lena skyndade sig att.öppna —, Jaså. — det var Inga»som kom på besök." Inga såg .glad ut .— hon hade något vitt. i :handen. som :' hon viftade med,”Hu. ett sådant : oväder. — skrattade hon — men jag" har p en nyhet att komma med kunde €j vänta tills i morgon, ::: 4 > "Är det brev till mig? undra- de mor Lena det måtte väl inte hänt Karin "eller hennes familj något — jäg fick ju brey:förra veckan och då var allt gott och väl. Nej, det ;brevet är. till mig > sade Inga — -men gissa från ver "det är? : Mor Lena måste sätta sig”— hon visste varken ut eller in-kunde det vara livstec- ken från Jan-Olof. Mer nu kun de ej Inga tiga längre — glädje- strålande berättade hon att hon fått brev från Jan-Olof, och att hän bad dem förlåta, att han ej skrivit på så länge. : Han -hade haft , tur, ; han hade sparat en vacker slant och tänkte korm- ma hem till Påsk. Och han hop- . pades att Inga troget väntat på honom, och "att hans mor var vid god hälsa. och vid liv.: När mor Lena. hört de sista orden, | : kunde hon ej behärska sig län- gre, tårarna föllo nedför de få- "rade kinderna och hon utbrast: . Kära,:- välsignade barn — det är för underbart alltsammans!” "> Även Inga blev rörd och om- famnaderden gamla och smekte hennes kind under det hon sa- :dexNu skall vi vara glada och inte gråta. Mor Lena torkade si- na ögon och log mot. Inga > nu skall vi ha kaffe och nygräddade henne till, dans. Han talade ' er |: tillträtt en! plats. som både kusk EM ärva 2 tusen'kr. av.min. farbror)" igen. ;. Bara Jan-Olof fö satt.- de. där och. pratade, den gamla och den-unga, och det blev - ganska. sent " innan- Inga : käraste musik -hon visste. gick' hem. Hå, hå, ja nu skulle allting ordna sig — fill Påsk om allt - gick 'som :tänkt .var, skulle Jan-Olof åter. vara hos dem.:" Nu kunde hon möta sina åter- stående dagar med lugn och fo och icke längre plågas av den- na smärtande ovisshet. Till som- : maren skulle Karin och hennes "familj komma hem och så skul- le de alla vara saimlade.:Och un garna skulle tjuta av förtjus- - ” ning när de badade och plaska- de i -näckrosdammen. ' Snart "skulle Inga för alltid flytta till ."dem'-— det behövdes raska vil- .jor på gården. nu... Kanske. hon fick . uppleva ,: den ; dag då det "kom ”småfolk till huset — det skulle bli --skratt och stoj och | > småbarnsjoller och, det var ej o- ljud. i hennes öron, det var. den : När mor Lena gått till sängs, . knäppte :hon sina händer och "tackade "den : Högste. för - hans allvisa råd. I morgon skulle In- ga hjälpa henne att'skotta snö '—'och glad och lycklig somna- de hon. Ute hade stormen bedar > Länge | rat allt. var; tyst och: lugnt, 'den mörka granskogen ja hela nej- den sov under. sitt vita. snötäc- r 75 år sedan: "- Mästocka. kapell byggdes för Sa Me Yed VR de ram "ee NNU ' ETT "AR" efter ” Christions flykt'fortsatte snapphaneväsendet,. ” Det 'var nu närmast på Hal- « landsås,' i tassemarkerna "1; Veinge: skogsbygd; i v > Flammabyygget ': i och Eket i. Våxtorp samt i närheten av Klinten i Ys- ; som smärre” grupper . golt,. är. allt gott, sägs ,det.. Men här blev ej slutet gott. ' Det ' blev :i .stället "mycket Visserligen: gjorde de ar Småland, rena 'rövartåg , men, det vår dock mest stad; som dem. : a TOD bönderna, försökte tela dem till rätta "hämnades de ofta”, : fick känn dom; av I:KURLEKELYCKAN., sby, .. socken ' finnes plats, som förr i tiden kal- . lades ”, Kurlekeéhuset. eller Kurlekelyckan,” Det lär. hd” kom: mit upp eftér en soldat, som var i.Kurland, Denne soldat, som på gamla "dagar bodde i en back- stuga. där samt hade litet: jord till "sitt ' bruk "samt ”en ko och | några får och getter ' blev flera gånger" hemsökt 'av' krabaternä, som fråntog : honom -' både, yttre och. inre lösören. Vid: ett av des- så tillfällen trodde” de. att Kär, lekegubben "gömt undan” en kop” parkittel. För att'få fram. kit- teln "började de pina' honom på det. grymmaste sätt. nöp honom med en ” glödande tång." Mannen ägde ingen kop-/ Parkittel, då' denna redan var ho- nom 'frånrövad. '.. Smeden "satte till” sist -tången' om-hans näsä. Men ingen kopparkittel kunde ju fås fram! Genom dessa ogärning- ar: förlorade. snapphanarna alla sympatier hos befolkningen; söm nu . började att få bukt med packet. Nr I Flintarp hade en bonde, som: $jälv! på ärligt sätt kämpat söm friskytt, blivit ovän med de for-' na, vapenbröderna.'.' Dessa över föllo, hönom en natt och brände -hans "gård." Min farmor' talade ra "Halland upp” tin "Hann: 11 En smed]: hjälpa ' svenskarha i tillfälle" sökte. man överrumpla honom; Sedan han” skJutit: bort sina skott sprang man fram för att taga hönom, men ingen såg att. han hade en lång. kniv. under rocken... Med” denna "värjde, han sig ' tappert Bå att svenskarna vid, illfälle "då" han plöjde gick han från vapnen för ett naturbehov. Svenskarna, som ” skogen rusade” fram. De vågadé dock”: levande” utan sköt. at Are lia sina värjor i. ”alla.: skulle” ha: lika under "flykten, och ;snart visste ryktet berätta att bland dem, var Uhristiän,” Det”var”ett "hårt slag för systern Karin men än värre för Kärna”Hon gick nu' och vän- tade det barn, som Christian var far till: Nu stod: hon helt ensam med” allt. detta., På vårsidan kom barnet, en rar flicka. Hennes så- väl som. ' Christians" "anhöriga hjälpte henne dock på bästa sätt. Hon: var ju-att betrakta som än- ka, .;.; Därtill . hade "ju Christian lämnat. henne allt sitt från sven: skarna tagna gods, men. nög. var det tungt i älla fall. frös "Dock, allt : blev ' bättre än” det såg ”ut.' En ' god och ':redlig man friade. till; henne "och året därpå var hon gift med honom; en bon- de. på åsen. ' Ett äktenskap som blev "mycket lyckligt... Tr z > KULSVIARENS DOTTER. nder allt; detta . visste. : ej Christian annat än att, som sagt, Karna var kr tba U ; sjömannen. och redan :på hösten gjorde kul- rf: dem. "Våren därpå hade Christian, övertagit sin svärfars gård, då denna övertog en släk- tings.” Ett par är gick, Christian var, nu. sällan 1 Helsingör. : Han trivdes så bra hemma, Carit var honom en ' god maka, livlig och glad; som 'danskorna är i regel. mit tilll annars hade kulsviarna beckså "om vilken gård i Flinterp, som blev bränd. Likaså att bon- den och hans folk kom undar. Han blev nämligen i förväg vär nad "av: Ola i Truedsfälle, som också varit friskytt som ung mån hos Svend. Povelsen samt senabe hos Nils Tideman, hos vilken han lär" "ha stigit" till "underofficer. Ola, som alltid ridit med häst och mundering på ärligt' vis, tog "hu helt avstånd från rörelsen, Från denne Ola räknar jag mina anor i rakt nedstigande led. = > > I Veinge gjorde sig, också Snapphanarna nu på slutet skyl- diga ' till' många fula saker och svenskarna '. måste sätta eld på skogar och tassemarker "för art få slut på ofoget. " . Detta dåliga'slut på en annars respektabel rörelse bidrog myc- ket till det däliga rykte snapp- hanarna fått i historien..." > . I EN SNAPPHANES SLUT. ' Baramossa bodde en snapp- Ane, som med stor tapperhet, ' - heder och ära kämpet för sitt land. Efter krigets slut bru- kade han sin lilla gård Baramos- S1 På något sätt fick svenskar- ra reda på att han varit snapp- bane, och ej kunde åberopa Carl X:s pardonsplakat. De lurade Ru. på honom på alt sätt, då han ständigt hade en bössa med sg samt två Pistoler på plog- kyistarna då han plöjde. Vid etti ” di gar och-nyheter Karyu; RR AA MA AAA RM AAA NA ANA ej alltid gott rykte: I. Danmark trodde man länge att kulsviarna var 'av.en särskild 'ras, mörka i skinnet som. de var. ' Det sades t.: om; att barnen föddes'svarta i'skinnet, Ja, det såg nästan” så ut, ty Christians barn var redan som små "”kulsvierungar. Hur väl än Christian trivdes på Själland gick hans tankar ofta hem till åsen "till. sin syster.” Tanken på hans" och Marias' barn kändes som en sveda i bröstet. Ofta om morgonen då solen gick upp stöd han i tankar och såg, mot öster. Där bortom skogar och sundet låg ju Hallandsås, test " En dag då han var i Helsing- ör, stötte han helt oförmodat på en bonde från Karup. . Christian kände gehast igen bonden. Denne stirrade " på ' Christian, som om han sett ett spöke: «les er "-— Men vad ser mina ögon! ro- pade han till slut. Christian, 1e- ver du' verkligen! Hemma, har du. ansetts vara död, oc c o- vv Det blev ömsesidiga förklarin- Bar, "Till ' sin" häpnad : fick Chri- stian reda på att Karna levde, Både. hon och deras flickebarn befann sig i högönsklig välmåpga. Christians syster Karin' var nu gift med den pojke stians flykt sällskapade "oc allt var bra: Nu fick Karuporr följa med Christian hem och ? hur han hade det. 0 öd Det var sensationella hälsnin- kun. Psbon och Carit :var nu fästfolk. sviaren. ståtligt. bröllop i'"tre da-. | stians” gamla, "stridslust - vaknade pc Nej, sade .hans pojkar, nu Det var ett bra' folk: han" kotn- |; hon vid Chri- | ni +" | Med- densamma har föl de. föra med "sig: hem, Christian Friskytt levde. i: Danmark, som kulsvier och: bonde, gift med' en kulsviertös : och ' Christian. öch hans "kone var som bäst i färd méd att fylla stugan” med” sorte kulsvierungar. Denne + "Ja, 'ej' minst det sista var sant; | ty sedan våggan kom i gång ställ- 'de' Christian och: Carit om :att/ den: var "ständigt upptagen. Det var en | talrik : barnskara, "som växte . upp i: Christian. Friskytts stuga: =' Men, . tiden rullar: fort. Snart började de bli vuxna, Ståt- liga” pojkar och "en "rad flickor, som barmen nätt. 'och jämnt hann knoppas på;'innan' friarna; kom; Christian. fick göra många bröl- | lop i sin dag. Pojkärna var före tagsamma” och” kloka, så Chri- stian fick endast glädje av:sina barn.” Men" under. allt 'detta "gick hans tankar till 'hembygden. Nå- gon: kontakt .' höll: han”. dock! Många ., unga män”och kvinnor tog " tillfällig” tjänst. i" Danmark och geriom: dem. fick man bud till | -Vårangra.; Christian b / 1 tillfälle” att skicka til ösin - - lingen, i' varje fall den tekniska, ; har gått fram med snälltågsfart. jt en rent : av: revolutionerande förändring : i levnadssättet och levnadsstan- der en mansålder. Man kär ”vis- serligen säga att människor för 50 eller: 75 år sedan levde både enkelt och primitivt, men i mån: ga fall fåt mån nog också till. helst. ligger" det en. viss tjusning Tatt,tänka sig in i våra förfäders ' liv, för: ett. trekvärtssekel (och kanske. något mer)::; På: det ti- den. farfar ;. och mormor voro små och gick ;i kolt. 225 | > För en: del år sedan var sign. på en .cykelutflykt uppåt Veinge skogsbygd och kom så småning-.. anvisningar « framtill vett vae-- kert..och- prydligt, hemman, Sj gården, >. Alldeles" riktigt '— dä bodde ett par vördnadsvärda ål- dringar, . Johannes; : och Anna: Arnidersson, nybyggare en "gång "med :'mycken min- for trustade nesgodhet. >: : I- sit tidiga ungdom ”sl sig ned 50 ybyggar På att få tillbaka de skån- ska ländskapen,' I ' Sverige "miss- tänkte. man ' också :-detta.::.' Chri+ på nyt slå på h "en, Bång "skall jag väl 'vensken, 'sade han. öka stannar far. hemma hos: mor, vi går väl ut och ger”den , slemme svensken vad han så länge. för- | » Så kom : Stenbockskriget' 1709. I Danmark” hade man ett helt år i förväg berett sig därpå, =... .- "Nu kunde Christian triumfera, En av hans 'söner Gudmund; upp- kallad "efter . farfars far," Gud- mund . i Torp, blev antagen" till ryttare.” Och. än mera: Christian kunde; ej - blott ge' kungen" sin pojke utan därtill satte han. upp honom med häst.'och full munde- Ting, Det var ett stolt ögönblick: i" Christians "liv. då han kundé' lämna ' pojken: fullt utrustaa til regementet, 'Den värja Kerstin Christians mör tog i Uddekulla blev nu spänd om hennes sonson. so Det Var mig” er ”karlakari till kulsvier,' sa regeméentschefon: till bristian "då 'han tackade 'ho- nom: för | i kri I hela Sverige rådad "och. stort” missnöje. medd ig Carl XI:s stora Segrar i'börj. ae c förbytta. Å. nederlag, -Säviul bröjadé tryta. -— . .00H. material I de tf ne där Orna dans ka lähdskäpen tidigare ingar - ska. bra kom- alla fall de, na” ö igen, a malaria Gudmund Ben med oförrättåt ärende,” Han lade”dock skött. sj pat tappert, ; Sig bra och käm- så: nog var-Christian Lä kunde se;' här. och där, omväx- "I utmark, där | kreatur. - Men vär :'god:-” Akerlapparna. små-och skogen —- ja den: inte då. — men ' väl ödsliga ljung -backar åt alla håll ”så "långt ögat lande ned. mossar och inyrar. .Byggnhadernä r' primitiva ch kreatursbesättningen.” be- i av en enda ko. ; När" det -. gamla: paret: firat. sitt;diamant- bröllop :såg det helt annörlunda ut "på" Sjögården. : Stabila: och . präktiga i” trevlig” och" välbonad 'mangårds-"' byggnad, ” vackra och välskötta åkrar, Runt. hela den lilla skogs byri; som räknar; åtta. små :skogs ställen” växer den” vackraste :fu-" ruskog. Av de fula ljungbackar-. na återstår inte mycket: Endast den lilla skogssjön är sig lik från e den, tid då. fader” Johannés och mör" Anna satte bo: Baköm 'det- ta” odlings- "och kulturverk än- . der 7—8 deceniniér ligga otaliga mödosamma dagsverken. : - Johannes. och” Anna! hade le. ' vat hela sitt liv :häruppe” darden: har höjts åtskilligt :un- : = iden : Do , "Tiden här ridit fört. "Utveck=, till -Ulveteds by”och" efter "ekonomibyggnader, - -- 1 + i 4 ' na pittoreska” skogsby; de kän- > de, den och dess liv utan och in- nan och kände: berätta.ur min- nenas . skattkammare (Ont ;:tider som .gått. För omkring. 75 år 'se- dan "hade Kr Ing..(d år se kreaturs-”. och : fårhjordar.: lejde 'då en ”hyre”: (kh korna och, en > hjordar hatt Såväl som dag; Om det fanns" Vargar? Jo, mor Aö- has morrhör. kunde. berätta att det inte hörde till övanligheter- > na; i hennes ungdom (1840. och 50-talet)' att ”gråben” alltibländ var, "framme > och 'fev ähjäl sett ' R i regel brukade a Då i långt: håll vädra en 1 skockade : mån med'höväd. och "1 högsta försvarsbe- > redskap, I fFartsiå' sid: RY sl år Över Att”ha pojken välbe- 1 'hemrna - i; 'm ": sålunda. hem |. 0 i i I i Värgen: kunde också & ': CL mmm I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.