n f Hen nejt. Han skulla emel. lertid into ge.sej, om det: nu . var bågon som ' hoppades. på :: «en. lång stund,. De. lyssnade, . Men, ljudet - upprepades, ånte, '; stilla mellan , år ett de snötyngda. granarna, över ' kullar, sten öch morat och på |: vita. åkerlappar som -bär och : i. där kilade sel in som trasiga - Så a har; han. Ante : "Fi Tansson ' DÅt ljud... från nån räv, eller ' ” Dånting? sa Nord, Det: hördes ' Jo, nog kan det v vara sant, sa Fransson, För alla dom där ' . ifrån Södra Sverige... dom är ' inte annat än rävar hela bun- - ten, Hö, - Hö. Men. Fransson . från Långsbo, han - lurar dom :. inte, Du kan ta vägen ner- . emot sjön, Jag springer rakt in. ; . här. 4 för det var väl därborts - över han skrattade? bara du? stammade Fransson. 'keln efter den andra, tade .och snodde'. på plilsmös- NV san, snöt sej; spottade och. nös.: Men ingenting förändrade det : faktum” att "baren. "var: borta." " Han glodde som-om, ban aldrig > idigare hade sett en tom. Vägg. ". Plötsligt skar han ' tänder o h” Sprang ut på gårdsplanen .s Vem? dunkade de i. "tinningarna, - Han: sparkade i snön med, de stora; högrems . made 'gummiskörna och funde- . rade'och grubblade: Nåja, hän "skulle nog ta fast tjuven, den saken var ju klär... Vem kunde” han vara? Någon av huggarna på andra sidan sjön? Han tum-' os > made på storvästen och: tänk. : te" ut en plan. Kölden knäppte: i bjälkar och bräder. Det ljus-' - nade sakta” men säkert, Han . böjde sej framåt och Jetade ef=' ' s ++ Synd -att det inte. ” hade snöat under natten” Då skulle. det ha gått bättre.-Vä- -.gen : neremot "sjön "var också : ganska väl uppgådd. Men bara ner. till stranden... Det, hade han sett dagen i innan. Isens vi- ta täcke Jåg orört, Så var det åron av främlingarna på an- i Plötsligt kom Nord, grannen, : Han var på väg till sitt skifte, ': ' Mössan : hade - ban: "nerdragen över ögonbrynen som vanligt, Det knarrade under hans föt-. "ter, Sågen slog klirrande mot ls någonting " som .han ; hade :i' . ryggsäcken. I ena' näven höll" ” han stadigt yxan som var han |: redo till hugg vilken sekund ... Bon. i Långsbo Brå en” aning”. : överskattade spårsnöns | ; bety. delse, 'både. när. det gällde att " nå lina jaktresultat ' sämf ait ånfånga. fräcka tjuvar. Ordent- "ig ”spårsnö , : <:och' ingenting” "undkommer. en: gammal - och van 'skogsman, '. det var ban " övertygad" om.: Och nog hade " den "teorin: visat: sej hållbar för det” mesta” Som nu fill ex- N Empel;i.s Haren” hängde där. ' harar brukade hänga i uthuset, Förpassad till sällare jaktmar- ker där kanske i Ången spårsnö - fanns öch där ett stacl ars li-' tet "djur hade . bättre” möjlig. " . heter att "dra en. rutinerad jär -— Om .du' ser doms. 4 så . .. skrikl sa Fransson och sprang, Nord. skyndade den andra vär "ning" mot" platsen där någon” "från Södra Sverige stått och skrattat... .Det' retade honom" att man varit så in i Norden fräck så man till och med stått - och flabbat åt sitt. otyg! Men nu, nu:.. Här, här borde det" - förresten s synas spår... för det var väl. härifrån ljudet kom-..: mit? Men han hittade inte'det " . minsta tecken på att någon -: . dragit fram just här vid bäc- Fe Nr gär skär på. torra.” Jand, sa Fransson. Det ska jag Nord, Sköt upp im San. nd = Jag Har, blivit | av med ha? d > ken. Fransson ansåg: sej I "al - Ja + händelser kunna « gå . till sångs i förvissning om:en : väl": '> ken. Han kanske följt bäckfå. >" ran: neröver för att förvilla - honom? Nääy . det "skulle väl 3 Den : som : varit framme och . undgick bonom ....:i :i varje fall nafsat, den” ska åka dit... och ' åvte i spårsnötider] - Frånsson nr Fransson plumsade vidare. än : som de. flesta andra han att han körde något ljud-: och gick i den riktningen. Li--' te senare knakade det i kvista i ett;annat? "väderstreck och "han sökte sej däråt, . å var det precis. som om nå "gon stöd och hånskrattade e De: 4: morgonen när, ha "stod i uthusdörren och kikade . -- blev hans näsa längre än van- . ligt: och ögonen -vidgades och nog inte lita på de där männi- skorna som kommit ända ifrån. södra Sverige och nu trodde : att de var huggare! Nå, det här ; ' borde'"han hä tänkt på tidigare ”och låst ordentligt om kvällar» " åntes Han tog ett steg nårmre: ” detl Fr var ånte' den : som man drog i näsan i första taget: Nu började han rusa än - Plötsligt såg han steg. Så där ' Jat: Nu hade" han: honom på kornet! Det här med spårsnö, : "det var i-alla fall det verk. : liga .;. Han vek inte en tum. vinglat fram och" tillbaka" oc! ibland: hade han visst 'snubb. . Jat, Jo, -det 'vår-inte det bäst att ha Fransson i hälarna, det . förstod: han fuller ; väl, Han + Se, nu' stack men” här ' hade han ju själv ! stått fören stund sedan. Nu. skallen "i på s bonom, , självl "hans egna steg. Han mätte, Jogé fdet stämde, Han..; > förföljt sej själv! v Han. ände at! kinderna blev : heta, av ilska "och skam, Nä,” N nu : fick - det ; verkligen: våra ' 'nog.. »« Han hoppade över" ket," snubblade "och tog emo 3 sej med : händerna; reste: sej -' och hastade vidare, Då och då stannade han till och lyssnade, > Allt : var ”tyst.. Bara hjärtats: ; :dunk-dunk 7 hördes, - Samt -'ett :- "eller annat'snömöln som, läme > .susande, . a Han fortsatte. Tjuven skulle ” släpa sej fram på sina ben. " Plötsligt: — jo; här: såg :han 'nu nya spår! Och de var inte ' ' hans, det "märkte han genast. De här spåren. var större! Så "det var, alltså en stöddig bjässe i som lagt beslag på. hans fångstt : méllan ; uträd, rundade; ;stenar, ; « Fransson skyndade på. Nu har : Han kikade ur den ena'synvin- : frn förstås. En lämpare "en gång haft: ett ärende" till : : Smörjarn och hela "hytten hade 7 varit fullproppad med grejor, på som han köpt. Den gången hade '- ” han varit ovanligt språksam: ;och ; . hygglig, och "stolt förevisat en” "massa prylar.” Ögonen hade lyst , ” på honom; sa Jämparn, när han > 2 hade talat om sin fru. ,;' . > Det hände ganska ofta när / Me kom in. till Värtan, att det var ' ' något krångel i maskin, och då var Smörjarn tvungen att stan- na ombord och tjänstgöra: både - en och två dar . medan ropara- / . tionen. pågick, Då for bat ell- : tid först/i land som. en blixt och | . bämtade frun ombord. Dom kom I bil, och då de gick över land: gången och däck brukade Smör- ” järn bålla benne under armen, som om. hon vore av skört por- "Ji det får hon också. jt rie — Smörjarn; som vi ale" lade honon — var yngst av oca änder: däck; Hat: var född nå- + gonstans på söder och vär gift. tr med en polska, och det var un- : gefär allt 'som vi visste om ho- - uom, fast; han hade: varit om- : bord längre än någon -av-oss an: « dra, Vi tyckte allesammans att . hån var en stöddig kille,'. men det var ju. "ingenting ovanligt oc mir det gäller. smörjare, ". Dom -- "" Bar en ställning ombord, unge. - är som en kvartsbas på ett jobb and. Tycker sig -: själva vara . - lite förmer än fork men är - Håll i Honom, frabbar, så : ska jag fiska upp nyckeln och : gå och få nig en ordentlig titt : >: För Smörjarn vore ; det j ju en ' - lätt sak att' lå bort. det: hela : med "ett skämt och "skratta till« . baka, men det gjorde han "al« drig, Han bara jobbade vidare '; med kopknipna läppar o. fans. : glimten i i ögonen och då brukade nen, och jag. "och Lindgren stod vid relingen och diskuterade av« mönstring, när lämparn ", kora” >> fram fill oss och viskade: Dn ve ögon. för. att kanna, ” tigt" in>p& livet," kunde aldrig v "ära känna honom, Hän böll sig” för sig själv, åt förstås i eldar- mässen, men hade själv en liteå $; . bytt aktérat; öch undvek 058 än. , dra så mycket söm möjligt. Bår ' Man skall - knacka 'innan man ; atigor in till en lady. : » Men det hördes inget & svar på, "knackningen, och Lindgren tog NN resolut tag i dörrbandtaget. Vi " tumladé in, tre pojkar och där ;; stod vi och stirrade 'på det lilla : livet; 'som -satt : : på Bmörjarns foj.: Hon. höll en stickning” handen och :såg lite förskrämd- t,' men, rörde sig inte: Så'sa jon något på ett språk; som vi, . a förstod, troligen. var . det Nu ska vi gå opp hb hälsa på frin. Den där Smörjarn tycker : förstås hon är för fin för oss. en. hon ska få både olja "och och. sot, på tassarna,' den fina amen, och så ska hon ta sig en . dragen: främling ; kainratgäng- "+ stora: blå ögon och en. vek käns- "et Han köllrsig nästan” pinsamt ren och välvårdad "förste mäs- ” "ter såg nt som en'slashank bred« . vid honom — och hän giek in- . te alls ihop, med "våra : svarta, - evbrutna naglar, sotiga 'ansik- "> fan, dofter av svett och utdunst-: ningar, Han vår en outsider och ” vi: vantrivåes lika mycket med önoni som han med oss, -. : Vi hade ingen ordinarie trade, Va uten skickades köra och', tvärs "över Nordsjön, allt eftersom det . > fönns Jast; till: båten. :. Men . en ' ' 5-6 gånger om fret haronade ' " vidock i Värtan med kollast; o. då var Smörjarn den första öm 2. : sade, övor-landgångon, fullas- "sa ed" et Paosnilter Lä ta åt Brbrjnsia a Hk: lig ”. man, «! Pojkarna . brukade. "vissla: till när de fiek'; syd: p ” henney' och "med blickarna,” de, de. hennes, nätta figur,-nä bon. vid--Smörjdros , arm. föj ' svann ”akteröt. Han förde henn alltid direkt till hytten, och nä han lämnade henna för. att.gå' till sitt jobb i i | mäskin, låste. ban, alltid om sig och stoppade” ner bekora osa och Lo hade inte haft, en 'chana att gå ur krop- | . tillfällen aköjade vi friskt: med; Pol tan jolade : na —' Speak - english? frågade Y han och strök av sig mössen. Vi . följde :tafatt hans exempel.” "+ Hon stirrade på oss med en ” uttryckslös blick; den såg 'lik« column, LU bon och blinkade ROM förbi a 938, upptäckta od ins :; pen, så som vi hate, spätt på Är; a sädd att vi ska : knycke jäntan för dig, din jäds . rans talgkolkaret brukade Lind-: . "gren, en menig smålänning 't'!l : - eldare, säga' och på skämt måte . och Lindgror höjde Bin näve och 2 Vi aka: vill visa att vi Kr” kåll; än åt ett. annat..e , ifrån spåret, Tjuven hade tyd«.; .' ligen; haft bråttom, Han hade : började det ” visst 'g& ront i : : Och... 'nä,' men det här var' ju": i : Kvistar "slog honom rakt 1 an-; siktet: så att det sved”. som eld. i Det: var, nästan: ;omöjligt att ' > 7 hålla? ögonen, "öppna" Iben då och, då stantade han” till och” kikade . . se 10, där: "fortsatte utefter ryggen, Men han skulle nade någon gren med ett milt.a äs inte ge sej, skulle inte... : inte komma ; undan':'så länge: Fransson. £ Långsbo : orkade:':s Efter en stund stack också den” ban:en yxas.: med. ett enda”; «Men hansskulle. nog. yvisa,honv hudgg.föll björken: över ända NOM sea. Spåren, slingrade fram -..- med: ett; "litet brak.;-Snömoln + svävade mellan träden och nu . kunde hån, inte ee tjuven - på en lång stund, :Men»> han: nal buskdungar i. i; och, vindfällen. . 2 Fransson, Stopp, di AD - den störfotade tor . rackerå på kornet och na skol" : 10 hap inte komma undan hur . han än bar sej åt... det skulle: ' han bH man för| Hat mätte än . - 80 gång fotspåren., De" var I stöddigaste laget, Men "den som - Var stor behövde" ju nödvän- . digtvis ånte' vara atark] För- - Festens, e sörlänningar brukas » de inte vara” det! Nu försvann” stegen. Fakt in'l' en tät; snår -rig: dunge. Fransson dök”efter, . ” Plötsligt hörde han inte nå- gon "som ” ; andades .Fåsparide därinne? ; Samt” grehar / som ' knakade, . JO, -besfäröt! Nu "bade spåren, Nu gällde det att sätta - "Plötsligt stannade han ti Där, 'därs.;. var han:ju! Han " såg ; hans - böjda rygg.” Samt hans ena "näve som tagit ett tadigt grepp om en: björkstam, + ndra näven fram, I den höll cades honom, sakta och fö — Stopp, stopp . 1 — Hari. här år sett bar. så :undra:te emellertid Fransson 3 ” tillslut.” ing NY "Nä, sa Nord; fåtjä. a den” uslingen, och'nu hä«. de hån inte annat'att: välja p än att ge sej av rakt in i-ett + Set,r och ; letade . eftér p.spår in stod där. stel .och ak som' ex "De ledde in under golvbräder- instod han allt. Och erinrade 'sej "för... det här ska du få fört .&a han rakt emot SDÖN, | "precis ' som stod :det någon 'där som . han "pratade till sl tar du nog, inte längre .. :- senare sökte 'sej också Frang" son; JM skogs.” Men inte. med yxa och. såg utan red bössa, 3 Det. blev :inte 'mycket -bugge tjäv. Bom” var. sju :gånger listi ”Bäro än den. listigaste; sörlä SS Dia; din stönade” Frans co £08 grötigt — och! grep an kraftigt tag kring bam axlar, : - Höss Va, nu då? sen ae Nord, : : Jaskasn är, är det... du? N « Fransson och bara dilrrade,” Jos Nörd, ? rr NN —Doisdu: var mej en til. thalss stora fötter, sa hän. = He, så "Nora; skakade På axlarna -och blev sätan do vanligt Igen; Jag, .s jag tror ag blev lite. skraj,'$a han. Hehe, De: gjorde sällskap "hem, ETT » Fransson. De'gick. runt uthus Cå er S - Plötsligt. ; stannade , NO såm > Ia På .rävspåren I snön. nal Fransson: förstod ...- nom'en svidande sekund för: ” samtidigt att två plankor var bortbrutna, sedan "i somras, Skulle ha satt dit nya men det - hade inte blivit av. . MI Jasål stönade han och sväng: "de med armarna. Jaså, det ä du! Men ået' bär” ska du få - = Jaa, så Nord, och stirrad å samma fläck. Och sen skra' Mycket - ther blev det inte agt. Nord gick 'sin väg: Lite ör : Fransson den :dagen' och nte di närmaste "dagarna hels Han” jagade en tjuv, en ' ck det tog sin tid. te, ' Så log hon: plötsligt mjul » och'-lent, : det var som om ena blomma slog ut inne i den lilla, kvava' hytten; Hon' skakade på "huvudet och sa lågt: , Lindgren tog'ett tag i'be i'. flaska, som han ställde på bor- ” det 'och räckte fram sin väldiga "> Botiga näve mot benne, "= — Shakes bands, havé a drink, sa han. cis 5 - Fortfarande Icendå höjde hon gin Nilla hand; Den trevnde och . den" fanå Tindgrens utsträckta sökte i "luften en 'stund, innan : a och. börja jobba” igen 7 J alltihop; att det var döda ögon, ansikten och oljiga ställ och ine . ;te heller vår spritpåverkade av» sikt, att spela både henhe och ” Smörjarn ett litet spratt, Eller " fickan och plockade - fram ena ” förstod hon det kanske. ändå$ När det gick upp för. Lind- . "Att misstro 268, Bing kompisat” . och då blev hehnes leende Ännu , ' djupare, Hon tog upp sin stick- - ning igen och såg.. ” nästan 'skälmaktig ”ut, som om >". karda, Hennes ögon hölls riktas. + hon" hade genomskådat oss Kn- de på oss, de var mycket stilla, - gtora och Ijusa, likrom överdrag» då, utan att se oss. Så böjde hon sitt lilla bruna huvad djapara ”” ” a. med - ljusblå, + 'penomsklullg 1 Bar arlotet- och is >. som :om det gällde att inte .. maskin: och 'jag : gick in i vår - mäss och drack ett glas. vatten "och blev spik nykter med ; ön "och ställde mig bredvid. fint | Ba, Lindgren: mar - klampahde över. dick, Vi-följ- : de honom: med" "blicken när .han. .. s gick akteröver, oc ta . Lindgren på' sig och sa: ; kejdade sig Lindgren. :! " allt tusån i att jäklas med Smöre'". . ..jarn hädanefter, Han får ver .' menar jag. - fom inte kunde .se våra sotiga i. Men eftet ett pår steg "vände . . sig Lindgren till mig. ror ” got illa, v& ” "vidare, och jag följde ' hondm » Ja, hon såg : i "de hetta. «= . . Lindgrens flaska une ta företag let tillbaka i fickan : och tyst): smög vi osg ut igen och stängd ä a ra en sovande, . -v. När vi kom.-upp Et igen skingrades gänget utan et$ -- ord. Lindgren ställde sig vid re- :- "lingen och stirrade tomt ut över » hamnen. Tämparn. "gick ner "gång. Så "gick jag ut på däck gren, Vi teg en stund och sen, och tég igen tills Smörjarn kom och sen strä Halvvägs... nerför . kjäaren 2 — Du, sa han. lägt. Vi, ger i fred med sitt, Nu när ni v Jag. nickade : nstämmends & ; vi började klättra neråt Ar 0 — Fest hän & on stöddig kid och en jädrans:talgkokare Ka4+ " då, förstås, sä'ban ilskek. «4 Som om vi. vill ille göra henne nä. +. Och så gick ban ”vnttrände ner I det svarta stockhålet, til de svartglänsknde: kolhögerna, till de öppna lackornas glödanr ra Red, Vv So vt ss et
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.