: B hästskjuts "rältar - fram på en landsväg” | 1; nordvästra : Skåne, Man skriver år 1896, Dagen är en smula rå ' H "och, gråkall och timmen är ti. | "dig. Den som Kör är: en .man mellan trettio och fyrtio, mager. lagd och med ett lite härt, sat. manbitet ansikte, Bredvid,.ho. ”hom sitter en åttaårs (ös; Hon är liten till växten” tch= Au fgit, "ter hon där tyst. dok; hoplyru- "pen, :: medan ” skjutsen hogkilar "fram mil efter titles >, Bak i Vagnern”ha "stora träta. dor staplats'typps till » Bnsenlig höjd, 'och för åttrinitet skall.hän” .da, ha dér blivit.isomsorgafullt . fastsurrade med: reps Förs ho. nom, Sör "körjefepresentorarsJa.. : -' dornas farehålr: ”etbystort: värde. Det är! fräktérna €våhalvärs långt idogt särböte' Lådornasäro , nämligen till ”rände fyllda: av pranega trätoffio i; kola. Försäl- jas på forget TLahölm; Ditsäro vi "nämligen 9 PÅ Väg:iTy Bttaårs tösen i "främsäte Jag: RA Hur fe kommi' sins 8 : synnerl gå sainmahhang starvar "kanske 3 Hägrar Orås »förklaring. "-Hemma Hog” "oss "rådde:1 någon mån ”överbetölkring, medan släkten i övrigfirnestadels..: lavar | barnlös, Så” "hände rdet/, attsän : den: ene, än 'den ahäre gick spå lån i släkten” Och" Xiu: hade. jag: under fyra årg” tid varit antlån hemmet och så fick . Jag: et dag, veta, att jag skulle” åka hem med ' toffelmakaren, Nu satt jag alltså : där ” bredvid August Knutsson, - "Brotullhuset, . elt ' obekant, då han var fader ' till min : dittillsvarande . bästa”, Iskkamrat./ för et Blev” en lång, ”händelselös - dag. Kanske sov.jag någon . stund ibland, ty' vi hade startat då tidig otta, Två »”händelser”' er- inrar: jag mig «från :den färden. Först att vi gingo. in på ett - ställé, där. jag fann allt fult 'och ' träkigt dch där man inte tog e' möt främmande alls så gästfritt söm "Mmöster brukat göra; Jag fick Veta, "att stället hette Mar- gretetorps " gästgivaregård. - Vi ' drucko kaffe där; men det-ser- 'verades' endast skorpör till, och det var ju enligt min uppfatt; : Bing” inte riktiga kakor, ”Sedan gick färden uppåt, upp. : åt-och" både "skjutskarlen "och jag" måste ' gå: till fots långa" stycken för att göra lasset lät." > tare”för: hästen, När vi'till sist ' H sätt öss upp igen och ödslighe- ' ten ormkring oss blivit 'riktigt - djäp,: sade manneri I breävid mig: plötsligt!” »Där borta: bor. Gub- båkarlen”,; ' Han” pekdde . med : ” piskan mot er liter stuga inte Trots "den -., ngt ' från vägen: — sa kappan: kände jag Sa ;. rysning. "Jag - önskade att ten skulle springa”. fort;: i att. vi snart komig Ifrån” det. . farliga grannskapét.. Ty, trotsa” min ungdom hade.ja, 4 Giubbakaflern "var eh farlig. förr " väré, somm överföll förbifdfan é och Pluharade dem Och: så vå menat yt . mötprörg, "att fariflferi DUET som:sjunder som inte. var mig "han, ät nu skulle vi gå hem. gl Hört: att dev att: tänka "på. I pågot' tidi. Ng gäte' "brev. "häde- far skrivit till. LT:s- JULLÄSNING- 1957 gen' en ö, helt omfluten av La- s gan. Dit där var ju mycket be- tänkligt, Allt hade ju denna dag . varit idel fröjd och glädje, bara ' inte detta Varit: att ha sitt hem” "på, en. ö; Med vatten, på, sälla, si-. Éor Hur, skulle, man egentligen . komma. a dit; Skulle ” man ,ro. tr: 2t?.Ty då komme jag nog.ald. : rig -hem, utan, bleye stående. :på ”åtranden.; st Jagjsvargs rädd för vatt forsade," (Tr . nästa G Näseng grundton; var ”att vara Fäddj) - Bäcken, som. med. ,ett -muzntert Porlande flöt rakt ige. - MONK e Morbror; rdr vs; hade FANG riOrkines ärad. AT : Hlngsinn Se sl 5 bade SE i | 1v: ”Cometz EE DOME dann flentligt,: Över, den hade ;lagts” en; smal språng. som. jag hade att. passera, då jag, skulle. g ende tif grannens eller gå att camrat, Pprlandet, och den sma. sla spången. gjorde ing 'Toffelmakaren, fick parkerat: sl nar lådor. och, sin häst Öch med mitt knyte i ha LAGABROARNA : HAR "ÄNDRAT utseende under "årens Iopp.- « Denn; 1. sekelskiftets tid'-—: något äldre är den; ritad av B. Emil Liebert T. v. ” riet" (senare kättingsmedja) och det. benya Brotullhuset, där berättelsens Stadling bodde. T.h, det gamla : Jag började höra "bruset: av, vat” "ten så snart” vi kommit utanför staden. Och. så voro vi. snart fråmme vid "det - farliga, Det fanns ju för all del en bro, Den ;: såg ut som en vanlig landsväg; tyckte jag, Men ack, så hemskt? "det ända. var. Det 'brusade och .dånade och fräste på båda sidor "om, bron, "Jag gick så nära : manner jag. vågade. Ack, om jag bara fått' hålla honom i han... den, Högre än forsens dån hör- de jag mitt eget hjärtas slag,' och jag tyckte; "att bron var ändlöst lång, 'Men' bara vi pas- 7 serat den, så; ändrades allting - med ens, Det hemska låg bak. .' om, Nu var jag strax hemma. et här blev visst en lång in- ledning. ' Men .nu ta vi oss ”riktigt god tid.:Du måste; spän- ” na av- dig nutidsjäktet, om du ' skall få följa med, Ty nu är du på Skansen, Inte det Skansen, som du kan komma flåsande till och rakt över- med din bil. Ack . . nej, detta: är det gamla, rikti-. - ga Skansen, som sover sin fler... . hundraåriga Törnrosasömn och "som uppenbarar sina hemlighe- ter: blott, för stillsamma männi: "skor, ja, och så för barn även ' "om de skulle. vara av det: för- ”, sagda slaget: - oa Ser di, här börjar "det. Mea "rett litet: stenhus. just ' där - eh , smal väg - svänger till 'vänster ned till. ”det riktiga” Skansen. bokbindare. Stadling med - sin | såsom chef för plantskolan, där de: äldre +. bröderna sommartid om ee? ss rs ” X I den stugan bodde den gången" unga hustru, Ja, vi tänkte nog. alltid .mest på- herr Stadling . fingo :sysselsättninig och där de' kunde förtjäna én "slant, Vägen. emma på Skansen . de fått bostad på ett ställe, som . går rakt en bit. Sedan kröker- | ”hette Skansen, Det var egentli. - den lite lustigt nedåt i en -bac-" ke. Från den: Punkten kunde vi alltid se främmande komma. På höger hand längre ned låg - ett vatten, Det var Skansadam- men, Och så gjorde. vägen en kurva upp i gården — hemmet, - Jag kan aldrig erinra mig årstiden, då jag först kom till Skänsen och alla, som kunnat ” . Säga mig besked, äro döda, Men . det; måtte ha skett någon gång ”på sommaren.” - 4 :G åräsplanen v var rektangulär Och ;» begränsades i väster - beh. norr.av: Av&-längor, varav . den åt: vänster övar boningshus. nen fannsi en: ganska gareftig stengärdsgård, finar Par fruktträd, "sytenbuskar ' och längst ned mot dammen en rad "höga. alar, : Kanske: minns jag äster:låg, landet. öppet. J ar det ; anns åkrar och ängar på Skan! let; -vark orgelmusik bildade ckompanjemanget till dét hela. Och. där" låg ' kvarnen, ”-.där far Hade sitt arbete från tidig mor- goni till hur: länge som het Bröderna-— de. voro > fem hade helt ockuperat ön, när jag gjorde mitt:- vinträde; Det: plev siulle man ta sig till med en ju” te. vara ” indian och inte "krigare, Bådadera högst väsent. ” Nga sysselsättningar. . Ty indi- Id inte: iktigh. på bilden ligger gamla a mejes ”anböckerna "och Fältskärns be- lycklig okunnighet om, att dy-"' likt kallas att dramatisera, Ack, "välsignade : tidningar]; ADe dög äderstrecken -fel nu förstås At' låg vårt: trädgårdsland ned ett” > sen, men de höra liksom inte till i det: "riktiga. Man säg i alld fall: ra: över -dem- bort; till. kvarn. hel 'del gny i holken! "Vad: hemma ID "rättelser" skulle Jekas. Vi levde '; "i att hon blev sömnlös, här vatt.:" , net: I'torkperioden minskade elen « tills” kokarder.! och: plymer ' och . gradbeteckningar” och” fjäderbu. ” + skär förtindianernay; Och" vad sågbocken blev fint indiantält; i när den" klätts med gröna, ter- ”"pentindoftande' ;.. växter '"-från” | dammen. Och'tösen blev det råd ' "med. I krigstider fick. hon vara - "Lotta Svärd och när Indianerna” gjorde trakten osäker fick hon - | hållas::Inné».1i hövdingens wig-' wam, . Marketenteriet "Usköttes behändigt ” med ' morötter och sockerärtskidor från” trädgårds- åa stilla Lagan flöt och så” svart och hemlighetsfull dea "Ibland slocknade stojet ; som På kommando. Tysta, näs- tan högtidliga kommo ett par av ”ära'arna” glidande med- ströms i sina flatbottnade ekor, Vi kände dem alla. Där var Lara Öman; den mest högreste av dem med 'sin buckliga hatt och med ett förråd av vänliga ord för" ”glötta'na”. Så ungefär trodde jag, att vikingarna sett ut: Och Cl Ir var Sövda-Nils, som bodde däruppe via Nord- stjärnån; där himlen gick ända red och rörde vid jorden, Så ' var där Tryggers Pelle, som var svårt” harmynt och hade svårig- het att tala” (jag undrar; vad han hette i - kyrkoböckerna). voro helt inställda På, att när två laxfiskare kommo så på. knä i-ekorna, så gällde det ' för oss att inte med Prat och stoj skrämma bort laxarna, Det kunde hända, att det blev plöts- , lig rörelse i ekorna — en lax i nätet. Då blev det några drama. gonblick blänkte det tin vid båt- - kanten, när nätet drogs upp. Bröderna passade Punktligt på vid. stranden, . ty nu gällde det för den, som ”kori först, att på : spritbolagét i staden" inköpa : den liter, varmed evenemanget skölle firas; Samt — och detta . var själva” huvudsaken -— att bli den, lycklige ägaren av den ferhör 8, som blev kvar av den medsärida. enikronan. Mor, som "ända sedan : tidiga"; år, .intågit, ' helnykter ståndpunkt,” var inte "riktigt med på det hela, men ' "det fick ju gå, därför att ”dra.. arna». voro allas . våra vänher, Och nu ett halvt” sekel efteråt ; kan jag vittna : om; att mor trots detta, fick fem helnyktra oh vv söner. phu, två dito döttrar, . tt vakna. en sommarmorgon på > Skansen." ' Någon ' har . ställt "dörrarna öppna. Somma.. : rens 'solsken och ljuvliga dofterN strömma In samman -med bru-.' + set. från forsarna. Framför "vå. (Or, "vallråör, gössen' flickan i det” sköna, "Poskulds: blommor”, sömntutor. och blom. . sterbönor, -Alldeles bredvid står bibänken med sina många : bi... kupor. täckta. med halm. . Och solen skiner dagen. dHång och bi : nå surra och. blommor » dofta. ;: . " Någon, gång. "bygga. vita moln, ”sagoslott på himlen,; Medan man" med blickarna. följer dem, mås. te man” tänka på det-eviga, på V v "Gud, som aldrig: var långt borta” " från våra: föreställningar - och våra samtal, Och forsen brusar ' och sjunger.. Mor brukade säga, le? när forsarna fröso, till i hår. åa vintraj - :Vinkér n ä Skansen, järn Och. jul i T Men först var det så” mye-. na och kupornas rad hade vuxit, Alla kunde” inte övervintra och. så. blev. det bislakt. Det var lite . hemskt,' tyckte vi nog. Men det : " åtföljdes av honungskaka, som smakade al Skansens” sommar- ve Det frös — hemmadagar, f: det én ,öppen.- Öfta. stodo” ”vislutade” ö efter tre dygns frost”. g säden bi dom på vilda ver , huset med ”julabrev”, Dessa in- . landet och med en och "annan ' : skiva av mors goda. hembakta. Brovbröd.- ” . Någon . spela ring-epok drog - fram också över Skansen, Då : var "varje ringförsedd medlem ” ett: bantåg.' Vi 'hade' en 'härlig " bana på vallarna runt dammen ' med stationer i hörnen; där vä- gen ändrade - riktning vinkel, . Det var sta'bornas farliga bad- ; ställe. Vi upplevde, att levande, - - leende människor "gingo ditbort dej: följda” av tysta, allvarliga Men. inte nere vidi Udden” ' : och kommo åter döda, drunkna- SS män, -Néej, "den, platsen var :in-'” "tet för oss.: Men 'tär” mor: fått : « undan. sysslorna; fick den. min. . ' deråriga skaran följa med -neér till ”vanningen” västerut på 'ö) Under timmar satt mor därnere ”på en "sten. eHer'i' gröngräset ler. bara plaskade i vattnet el- ler beskådade djupets hemlighe. ter, de otaliga fiskyngel, varav, "vattnet vimlade, a FITVTl stickande; medan vi "badade el: tiskt spännande minuter. Ett ö- : i rå fönster ha' de stora ' pojkarna : ÖT, sy, menerande ini huset och: :hon . vi flyttade dan ket annat;. .Bina -hade svärmat -- han hade” Sklargji rt för under: de "varma sommardagar. : människorna där bör bli god fees a "mor, Av allt hade vi "plockat bu . ketter, Bara en -enda blomma vär tabu likt paradisets . kun- .skapehs' träd, Det.var bolniör. . ten » borta där ruinen stupade. brant ned mot ån. "(Vem har . . den 1 sitt herbarium? Jag har ' "sökt "den vid vuxna är, men då" var den borta)... Och regnet hade kommit och vattnet hade stigit och närmat sig våra domäner och vid åkan. ten hade bröderna byggt en vat. -. "tenmölla,. som "hade: riktig, tur- bin, vilken drev' flera små hjul. : »- Och träbåtar med vita segel ha. . + de satts i ån och vi små hade” >» stått och blickat efter dem med : saknad och undrat, om de verk- "ligen : kunde : segla ända "till. stora. havet.; nnan det. blev” vinter skulle . jan alla. potatisarna uppe på » vårt Jand,. beläget ' mitt i'den gamla slottsruinen, tagas upp, « Ödlorna,' 'skimrade i 'guld' och grönt och alla regnbågens fär- "ger, kommo kilande för att se, r vem som störde deras frid. Så". | vackra ödlor har jag alär!g sett ;, och de: gjorde sig hemmastadda PT ÖVSralle” Mor tyckte,” att ået' för långt, "när 'de kommo” pro- st é sände" bärna någon av oss barn att gräva upp "potatis för att slippa komma i beröring med - deras iskalla skinn, : Värt potatisland gav. mer. "Det kom fram gamla pilspetsar, :” någon kanonkula, "ett mycket li. tet silverspänne;' vilket allt far "och de” äldre bröderna! togo. i ” förvar; Det var vanligt, att man i med" spade; grep eller hacka' . fick upp: 'benskärvor. Var vi; fingo” tanken från, vet jag ald.' "rig "riktigt, men vi brukade all: "tia 'säga till "varandra, att” det; säkert var människoben vi fun-, no, elf iöoI brödraskaran fanns en; 1 : ten till växten, som. NER ållt”, ” 2 dan svuntien "tid "och "att det sått. "slag om Skansen, Därför talade. vi ofta om; att 'det säkert" låg "döda i Skansens” Jord,- På. ett i "ställe nära vårt” "hus hade, en:y” ” djup grop. grävts -och- lämnats ; strax innan den fick rivas för den nya fiska F u FEFFE ISEFOTFETEISTTTYN som, charmats av, det underbara Lagaholm, - , ” gel, Inter en sten "fick kastas, em INTO sne vi pa ja, var ligger den? Säger” vi i Lagaholm, där tyst framglidande, stående till platsen. Fröken Signe Gometz — p "bringade några' barndomsår just på Sk ägare .N. P.. Johansson i Laholm känner även de yngre — hennes berättelse om hen läsning för alla sydhallänningar gon: "Här Ngger säkert en död”, — Det där med döden och de döda sysselsatte våra' tankar” ofta. Jag här fått veta det ses nare. Då talade vi inte så myc. ket med varandra om det, Men ' när vi efter en' lång soldränkt sommardags "lek "och ras satt .s0&s I en klunga på stengärdsgår. . den och sommarkvällens ”stillhet började sänka sig, kunde det hända, att någon liksom helt o--: motiverat sade: ”Nu gå vi in”, Och som 'på kommando reste sig hela flocken öch gick in! Det "hände aldrig att någon eller ett par dröjde kvar. Ty plötsligt hade man fått den där lite bä. : vande känslan, som kan gripa en, när man en kväll sitter på en kyrkogård, Man' vill liksom ty sig till det levande, Från mitt ” åttonde är upplevde Jag det och. långt; långt senare har jag fått belägg. för att precis detsam-. -ma var förhållandet med de öv- riga. Det var inte mörkrädsla, "Det var något helt annat; när- i > varon av.något, som inte rik- ! - tigt hörde vår yerdagsvärld till. ova et" bodde flera vi 1 det garmnla” skanshemmianet, Men barnen tden familjen voro små och jag är rädd, att vi I hög” "grad, uppträdde som -heprefölk : där, RN : ” Hösten ' mäste jag” gå förbi. av den anledningen, att Jag Inte ' kan, erinra mig 'en enda. höst. dag från den tiden, Då voro vi :. inte "heler herrefolk och' öns '. » behärskare längre. Vi sutto ;då : som mer eller -mindre intresse... .rade' elever i Ahla skola :eller hos Beijer i Laholm. Vi hörde "nog egentligen till £ Ahla, men som ' jag var: liten till växten ' och tös till på ' köpet, så fick" jag gå in till stan i skola, då denna, låg avsevärt närmare.' H Var kommer vintern, så rik. tigt som den kom på Skansen, ' En dag är den där med vind, öm, blåseF, från rätt häll: norr. 4 :Och' dammen, som "fyllts: till. id v-de ;höstregn, som te kan» iminhas/ men kom: måtte ha fallit i alla fall" ade sig? blank” som en spegel ' ör. sförsta” riktiga frostnatten, De äldre bröderna vaktade spe. Och ' fars 'ortibbliga " påbud ut- .gick:n "Inte . pröva isen. förrän ” a a generationerna laholmare s ansön, Hennes far var. kvarnmästare hos kvarn. nmet ”mitt i Lagan” och inte minst för dem, 4 a Skånsen.. Ty en dag såg I man bröderna med länga skär åka skridsko ut På den glatta ytan, Då började Skanseh leva med ett nytt slags liv. Skridskofol- ket kom, På söndagarna blev » det nästån ”hela stan”, Store, : bror hade för egna pengar fått köpa ett par nya skridskor, Den ' därnäst hade då ärvt de ganla. ' Mon'sodan räckte det Inte läng. ' re; För alla oss andra gälldo » det att uppehålla lvsviärmen med att slå kana. Det gick fint” ”nied trätofffler, Men det var ' inte riktigt så bra varken för "tofflorna ellér för fåra börs, > Och ibland höll man ändå på" att frysa fast, ty man måste ju titta mycket på wllt detta främmande folk och ont möjligt ta reda. på vilka do voro deh , våad' de hette; Främst '. av, alla vär ju kandidat Öman, skrid. skobanaris obestridde kung,' när - han klädd i den blåa vintorstu. ”dentinössan "ritade krumelurer i den blanka Iåen.... "> SÅ en dag ' moddelados det, . att nu hade ”läroverkspågarna” . Också kommit, Märkvärdiga och avundsvärda .' miinniskor, ' som fingo resa bort till en fin skoln, "it . där, man blev ”Jära", Dot kom naturligtvig dit . också damer -och flickor, Men de voro på fl- na och. märkvärdiga och om "dem 'kunde, man intet få veta, Ty man” var ständigt ompgivon : av pojkar och pojkprat och där- för blev man faktiskt mest in. ' tresserad av allt det, som hörda "till Pojkars intressesfär, Just nu ikväll kan jag se det glada myll. ret framför mig, När mörkret . drev hemd de främmande, bru. kade vi fortsätta" I mån. eller stjärnlfjuset, Vi kunde stå stilla ' och lyssna till långa sjungande skott i isetäcket, när kölden blev ' skarp... Och då hände det igen! ”Nu gå vi in”, Som på komman- "do slöts flocken och så gingo vi alla In." Det ; var '088' plötellgt . som om "en annan värld tagit vid.; AL ATT SEEN DE edan. vi, levt: sommar, och". höst och vinter; hade'vi näs- taxi hela tiden pratat iom jul Da” - Jular, Jag tillbringat hos släkten. 1 Skåne, hade inte i någon sär. v skild grad "skiljt. sig' från van.” liga söndagar; Därför lyssnade. "jag med stigande förvåning" till ; "allt detta tal'om julen, Så små. . ningom ' blev ' det . juiferle -med. » Pojkarna fyllde . köptes 1. Rådbergs . Bokhandel för ett pris av 5 öre per styck. Vad det klipptes och klistrades! . Snart började krigare från alla Jordens regementen rada upp slg 1 stugan. Där var turkar och zuaver och Jämtlands fältjäga- - re. och kyrasslärer och ri och hans leji da krigare från Etiopien voro också med, Själv köpte jag nä. got mera ”tösaktigt”, som hand- . . lade om björndödare och dylikt: En - sådan fröjd varje dag var, Vad gjorde det, om man skulle ” hjälpa till - aft borsta järnugnarna spegelblanka eller att bära in ved-och torv? Det skulle bli jul, jul, En dag blev -' man utrustad med 15 öre och så fick man gå med yngste bror — ty-pengarna var hans — för att. se på. julutställningen hos Rådbergs, Vi fiek en hel elefant - för pengarna: och : den var än. : då försedd med hjul. : ” Till - sist « voro de nystärkta . + gardinerna pa plats, ' de . vita - "+ Forts å sid: 7 rer seas YYFYA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.