orre vyvv Md : [| vYrvry vreererveteevyvefrierveeYyYt vrereeertYYYPTPevYYYeTYYTYYYF TY FTV OYvYTYVFEF EPI TFT YVEY WEFYFY M M : H ' vrYeetrtpeerevYPTFYTEPY : : TYrrvY YrTYTFrPTTTYYT - YrerreertreeeeYeYyYvYYFT 4 a TyrY Free Ye YTV STO s . , aret > "svarade ..han, . stora grupper av läsbarn den ti- en . profet, det. rätta - svi > ”goh Tagit till orda och betygat; och" - : ra hnsson. "Nä. ; l ti en - profet soft mee tneksanheten för troh A fé ett: enkelt hem,. född i då, att Bratt inte går upp emot” .tal pojkar och fickor, som un-. far ket, Fo dotl ke tionslreren . hishultaprästen, men han är nog - dervisådes fillsammans. Kn k - kal | ; Fddevalla rn ” ford 1468. | "till mig". Det. var enkelt! och hade vid-.den här tider ingen och väd äm kulle ba kunna? I” Ulltså vid 21 är älder, Ar 1871, anspråkslöst sagt och - lojalt särskild lokal för kanfirma” ske, Jfastålt Göt Inte red i É i ite jer. En annan historia är: föl+ — tionsläsningen, Man kunde: ju Det var den la tidens va Märke i ästvigd erg sata ' fande. Det var julkalas i en vara + sakristian i kyrkan, men liga ; men felaktiga. + idealise blev han prämvig än NM tjänst gård» i Kåphult! Ett.par -his-' där kunde,det inte eldas, och B. ” ring”. avede; bamle a fe gjorde" to in : aldes "im ” hultsbor voro som gäster med var rädd alt förkyla sig. Därför '. ty de vorö' i yerkl heten: kyrkoherde I Knäred 1878, där på detta. Man började diskute- skedde -Jäsningen med? komfir== de oe a velat a LR nt jämföra 'sina .präs- +: mandöérna i ”salen”, det störs risk, göra dem | Hah tillträdde” sin befattning ta om och jämföra sina präs- 'm ASA en Tar sat SÅ: €ilr jag ralnkes” vår ord, i Han . Hishultsborna. menade, att rummet i prästgården. Här sa CT Så vit minnes, var Ol et nor a och han rr maken Häl /deras ' präst inte. "B, längs! bort vid östra väggen, :ningen god bland mina läskam. em FDR 2 Ina säga - "att inneh. - fanns på långa vägar. Han kun—, ei or gungs! red rater. Alla se Pa allteå Sörmänen : över Lelle be de predika så, att många åhö : ”gänglar”: Vid: nofra ob gindörvisningertr. 5) Bort I Knäred kom B. till ett and- "12 fällde tåraf. och att prästen långväggen; bredvid sutto fru, kunde, Det var kars ligt åkerfält, som var upparbe- själv kunde.' gråta" ibland. : Så-"" B. och det ena av prästgårdens; annan "som :'s tat och väl berett av trogna och ” dant -inträffades- aldrig, när , hembiträden, antagligen för. att: ibland, rien Sa fast. konfi nitiska företrädare, närmast Bratt predikade” Häremot in- bjälpa till att hålla ordning på” värr: även? nu, NE Johan Henrik Boström, vilken vände en knäredsbo? ”Ja, Bratt : "den 'stora skaran av fjorton- 0. »tionen i-våra dagar är. mv lig, från Knäred sökt transport till skulle nog också gråta, om han” femtonåringar"' Pojkarna "voro" n Såsom" förut: är sagt, on: Slöinge, där han sedan. stan- hade hushultsbor att predika. -placerade längst fram' det. var --firmerådes jag och nina: ! fade I in död. «vc. or -”för”/ Efter derra replik blev det :- nog säkrast .-— 'och flickorna kamrater dén:30 april 1901; | Pi jupar j på den diskussi : kom,” bi å: långa -. hade under lästiden, som börja H " B. var ingen i djupare me-'. genast slut på den diskussionen. -- bakom,? alla armen på t En föden föredåonde än Vd hing Järd iversi ä vald 1i, Knäred ; träbänkar: utan stöd. "B.””' på hösten a en " "som kuk na hans angdom voro | 1878, skrev den bekante evig ” hade söm. präst stor respekt '' hos prästen två dagar i.veckan .' yo förnutida präster. - h . urserna L H - - - unga i > a e föra . - j . ar timmar : | r i; h undervisats' omkr. 'tre: tim- e "expedition: ett pi ; Vv ä d ä h' hetsbyggaren” bonden Johannes '. med”sig, men det kunde ändå" 'och undervisat | Å on: ef T : de tvelonskap” lader de ' Svensson i Elmelt en dikt — så- - hända, att åtskilligt fuffens ber mår var gång. med en ”uppådelm.. va fråsagsförmiddar och un i orå i i "Hjo > sicks: ft éx? ; [c ning':på två: lektioner: och" en '- der vy, v : t liten vikt vid. De gamla: prås- 8om jag omtalat i del I av ”Hi- gicks, €' exzatt pojkarna stuc. ko ning'på : | och". .ydeny, sked terna voro därför I regel svaga storier från: Lagadalen”. ”skalr' 7 varandra med knappnålar: där” paus'mellan dem. Det var a Aa SENT och SA ” É iska ” "rätt" mycket." "eller ;att flickorna kastade' - ordentlig . lästid, jämförd med” manträden” krävde inte he ”teologer”. Men I de klassiska ' dade” denne man rätt mycket -'bak "eller /a 5 re ” fyta. något "vidare ; i. tidsutrymme språken latin och grekiska, del .— ':i vilken den första frofen = papperstussar framåt i salen.' .. den ”snabbkurs”: på omkr. fyra: någ Jåati > a Något : mycket ansträngande för en präst i der gamla. tiden. - astorsexpeditio nen tog inte mycken tid för ' & E Karhla prästerna! Det var för: cke, den "tråkiga," själlösa : pappersexercis”, "som 'det ka von framför allt icke, innan skolvä- vis även I hebreiska, hade de é €n säkrare grund än nutida . päster, som i dessa ämnen ofta äro veritabla ”stympare”, be- roende på, att läroverkskur- "serna '£ dessa ämnen” under tidernas ' lopp. ständigt - ha minskats och trängts 'undan i bakgrunden, . Sitt ' latin,” och . antagligen 'även sin grekiska, kunde B. ordentligt; . därom vittnade bl, a. de många Iatin=" ska böcker som funnos i hans efterlämnade boksamling. . "Men om B, än inte var nå- gon lärd teolog, så visste han dock mycket väl, vad som var bibltsk' och "rätt” lära, Bibelns > - ör Och : ning för och höllo av sin kyr-"+ läror förkunnåde han klart och ” redigt och vek ej en tum från '. " vad han ansåg vara en "biblisk sanning”, . Han ' gav " folket, en : grundlig biblisk undervisning i: sina predikningar, och I sin'. konfirmandundeftvisning.. Han, var den enkla, goda lutherska . . " typen, utan "högkyrkliga later; yttre prål och ceremonier, :Det kan t, ex. nämnas,” att han" aldrig använda någon mässkrud vid altartjänsten, fast det fann en sådan hängande i skåpot i sakristlan, Han hade den, goda smaken att föredraga 'änkellg4', ten såsom mest värdig en Her- rens tjänare, B. var ”lutheran'3 men "schartauan” var han icke, minstone Icke av det rengdlade ' slaget, Vid, biskopsvisitationed 1893 höll han en predikan över "för rrädd om 'sig? och 'maklig. Men detta-upptogs: mycket illa av predikoämbetets förvaltning" nav:många kräredsbönder; präs- på grund av detta ämbetes störa ämnet: ”Den'stora' betydelsen: vikt". Vid samma förrättning ” 1905 var hans tema: ”Huru Je- £us är. med. sina lärljungar i deras arbete, lekamligt och andligt, . ibland fördolt,. ibland ” uppenbart”, Redan dessa två ämnen säga oss något om det väsentliga. den anda och ka- ruktir, som präglade B:s dikningar, -. ; ikh sc; in sisa predikan höll B. i Knäreds kyrka..den 1: avg, 19097 alltså blott ett par måna- ve der. före.sin död. Hans ämne var: "Den. olika grund, - varpå människan bygger sitt salig- hetshopp", Mot slutet av”den- nast pradikan . kommo orden: "Det. allmänna levernet strider. rakt emot bibelns lära”; en san= ning, som även den gången mycket väl behövdes utsägas.. Någon direkt vältalare var B, icke, Nyktert, enkelt och sak- ligt framförde han sina tankar, och klart fast sakta kommo or- den, Det var ingen brådska att skynda undan, och någon extas och hänryckning var, det, inte heler, varför nog en och annan åhörare tyckte,. att. det kunde ha varit ”litet mer liv och fart” å prästen, : et . Av helt annat kynne var B:s samtida I Hishult Birger Johns- .3on, Han kom lätt i extas och kuade ”skarpa till”, gå: att det gick kalla kårar utefter ryggen På åhörerna, J. drog därför mycket folk, och även knäreds. bor gingo ej sällan till Hishults kyrka, Härom berättas eu par historter, : tor . Närmaste granne till B.: i Knäred var en bonde, kallad TPillex Jakob". Denne var en snäll och välmenande man, som Färna tänkte och tydde allt till det bästa. En dag blev han tills frågad av en. bekant, om han inte en söndag ville följa med till Hishults kyrka 'och, böra” lYyddes eter ”VI knäredsboar glädja oss "en" större” flock ungdomar ä det alltid någon ”stackare”,som - ”sommarkonfirmationer” bruka taga, ' Kyrkoherde: B. sparade veckor,: som nuvarande: s.k. = sendet utvecklats .:och. prästen 7 som skolrådsordförande skulle . a tr L var I "Mid Henna, hade Nils, Johansson - all, att vi till kyrkoherde ha fått > . Johannes Bratt, ty han var den präst, EES Te Ve fom provpredikade bäst”, jälv gick jag och läste för B. B. hade” tydligen den gången 1900-1901, Vi började läs "slagit. an på. sina: åhörare och ningen. i oktober det "först-" med tal; förhör, böner och allt. . predikat så, att de blevo belåt- da året och konfi des . B.: talade över Petr. 1: 24-25: na, Och detta voro de nog i all- den 30 april 1901. Jag hade vis-" ' ”Ty allt kött är såsom gräs, och mänhet sedan också. : serligen : sett '”tjärrkeharren” -- all” människors ; härlighet : är ”, Det är inte tu tal om annat, ; förut, framför allt vid. guds-,. såsom blomster.på gräset; grä-:; än att knäredsborna hade akt- tjänsterna i kyrkan, 'men nu” set vissnar, och blomstret bort= ning för och höllo av sin kyr-- fick jag lära känna . honom 7 torkar, men Herrens ord" för- koherde; Man hade i allmänhet närmare. Det var en stor kon-". bliver evinnerligen”,. Det :blev sedan också. ie .s cc firmandkurs 'den tiden: bibliska " ett gripande. tal om människo- ' Det är inte tu tal om annat, cn yt NG RN än att knäredsbornu hade akt- SR a inte duger till att hålla ordning - på Big. tee ta Själva konfirmationsakten tog tog över tre timmar: i' anspråk ” Wo koherde.' Man hade i allmänhet den tiden stor vördnad för prä- sten, när han var”rättskaffens, +" sådan som han skulle vara, De gamla bönderna”ansågo, att en'' präst 'stod. himmelen närmare än andra, då han var Guds' di- rekte "tjänare, .Levde. han så "som 'han lärde, så var. han 'säs:t an ,vs > : vo ker 'om saligheten mer. än.vans. historien och ”stora katekesen” liga människor, menade de, "med, frågor, "svar: och ibibel-" rr ARA bov so vv, språk, och. allt skulle: kunnas ; d ett tillfälle! fick man se, utantill som ”rinnande" vatten” ett tydligt exempel. på hur . Det frågades extra en helt de tkrgonderna "kunde | slå”. på utläggningarna vodh bibel vakt. ort git Kyrköberde, "Det. ; språken, . men. de. 'svår, som r .biskopsvisitationen 1905. " krävdes, anslötos.' noga "till "de stycke, som; blivit uppläst;"oc I Brånalt anmärkt en del mot voro egentligen endast en lite; !B/ och menat; ätt han var allt :utläggning av innehållet i detta/ö "'sDen nämnda kursen kan tyc-- - kas ha varit lång och svår, men.- det vår den verkligen, inte. Ty) livets N förgänglighet > S uds ord såsom-détrenda oförså: i denn; : ”.. skulle läsa med konfirmander, - » vacklande; Han fick.då. en ung av. B:s levnad började det ”ä pre= -r ten+war . juo sjuklig; sade de," dem, att de. vid riksdagsgr vag t N RIKSDAGSMANNEN Nils Bråralt var en av (att Bratt var populär i Knäreds försarmlin, : undervisningen "i kristendom : 4”Brånalten”sfick det straffet av. "folkskolan var den gången be anna- :' tydligt bättre än nu, både när. valet på hösten 1 stort antal ej. "det gäller” timplan och kurser, . röstade på honom, såsom de an", och vi hade förut. genomgått dem, som fick vtta av, ing. Nu vilar båda beders- under sina mi nars tänkt göra, utan på hans motkandidat, vilken också seg- rade i valet tack vare deras ma- növer, Men vid ett följande val ströx Nils Johansson in i riks- dagen, ty då hade man i Knä- red glömt eller försonat sig med händslsen 1905. Det bör kanske tilläggas, att det på den tiden var enmansvalkretsar och ma- joritetsval, =. > Ett nitiskt och samvetsgrant arbete nedlade B. på sin koa- firmationsundervisning, Det var frågan, på hembygdens kyrkogård. alltsammans för vår lärare el- ler lärarinna. Till er konfir- mandkurs nu hör i regel även litet kyrko= och missions- historia samt en kort genom- fång av kyrkoåret och guds- tjänsten, men så vitt jag minns, berördes knappt något av detta i vår: konlirmationsundervis- ning, : el as B, var i vissa fall rätt noga "med att få sina ”egna” svar på en del frågor. Så var t ex. på menades red - nte Mt vad som Yr - såsom-nutida ungdomar. kunna ..det sknäböjde, ju vid :altarri .. de flesta av.oss- voro med ”å - när löftet ”att vandra "värdigt . "Hur ofta läser du'i bibeln?” . våra det. Litet. svårt ' var: det dock, när vi skulle knäfalla,:t; då. fick" andra ledet: ligga på. bara trägolvet;' det främsta le, den., Hela akten" vär. allvarligt och gripande, och jag tror,. att hela vårt hjärta och 'av' all vå själ” 'och att vår innersta va relse var gripen av helig vilja, "Kristi evangelium i kärlek ' till - Gud. och vår nästa”: blev av- givet 0 can es Jag fick a i könfirmations-- betyg, det högsta; det lägsta ”var"d (svag): på den tiden, : Fram på sommaren fick jag en :- in; Då gjorde B, ett uppehåll dag bud, att jag skullé infinna "- mig i prästgården, Jag undrade högeligen, . vad kyrkoherden ". kunde vilja mig; var. det för att : "Jag "skulle. få ' tillrättavisning eller vad kunde det :.vara? Jag infann mig emellertid, och när jag knackat på dörren, steg jag . Ån på expeditionen, B. såg väl< .villig och god ut; Han frågäde: Jag svarade: "Nästan" var” dag”, — ”Det skall man göra. varenda dag”, sade han, i det han tog fram ett par böcker och gav mig. Så brukade han göra "med ungdomar, som han tyckte ' ha skött sig bra under lästidén; — det såsom. något fullt naturligt. som hade tuppar att sälja gingo' - och självklart, Vi åter finna det "Redan vid avslutningen.i sko- lan föregående år, hade jag fått en bok, skriven av honom, lik- som de, vilka jag nu fick, .+ ' Under senare ' år har det hänt, att gamla årgångar av B:s konfir d haft bileö möten i: Knäred. Därunder ha ' deltagarna sainlats vid.. sin gamle. konfirmandlärares grav, ” vilken ”finhes . längst bort vid ' östra sidan: av kyrkogården, nästan mitt för sakristian. Där ha "de nedlagt en frans öch Sjusgit en psalm, varefter nå= Oe een den on MAR AAt JAA as mm FY sig . sannerligen : inte, när:han 7 utföra"allt det skrivarbete som ; 'derina hans » de: B:s "sista: åren . ganska '' svag. och. "ställning erfordra- » prästman till-'biträde,.' Denne fick; predika och "taga "ut. på " sjukbesök, Under de sista åren bli prästbrist'.i stiftet, och då blev det svårare att” få hjälp. å fick'komminister. Lund. Veinge. träda till; oc var i Knäred. så"”ofta, han kunde och ka egen tjänst, . "= ein NS När B. inte var upptagen av hari en del av sin lediga tid till ätt författa en del mindre 'skrif. tér, Han' skrev" en liten kyrk histöria, ett mindre arbete med titel"”Huru' beskaffad är mö ståndskraften 'mot : påvedömet ihom”svenska kyrkan?? och fl i yachäften utläggningarrtill: bre= stavligt.;Han. hade expedition. en öppen på förmiddagen: söck a fredagar och såg: ogärna; att rskt::”Vad vill 1?” jämte på: ionstid. "Efter 'sådan - inledning ick dock 'deii besökande sitt ä- -rendé 'uträttat; men han passa- ' dé nog: bättre--på med tiden. nästa” gång, han behövde kom- ma till prästgården, Det kunde” händå ibland, när B. satt och predikade, att korsdörren. i norr ställdes öppen, när någon genom 'der-passerade ut eller och skrek: ”Stäng dörren!” och han såg noga efter att befall- ningen utfördes, innan han bör- jade predika igen." Drag hade "han nämligen en stor förskräc- -kelse -för. En gång höll han på med: en jordfästning och hade lagt första skoveln mull på kis- ' tan! öch' sagt: ””Av jord är du kommen”, då någon kom in ge- - nom 'korsdörren och lät denna stå öppen. B. ropade då: ”Stäng -dörren!” och fortsatte först; se- dan "detta var gjort, med den "andra sköveln jord och orden ”jord skall du åter varda”. Man var van vid sådant och fattade störande och stridande mot re- ligiös takt och värdighet. B håde de första åren som « kyrkoherde i Knäred själv: prästgårdsbostället om hand och skötte det med hjälp, av drängar och pigor. Men han var ju stadsbo av födseln och för- stod sig inte. på jordbruk. Då han ändå ville befalla ock ord- hälsa Vard tio, femton a ladan, blev fördärvat och m: sin "kyrkliga " tjänst, använde" Johannes Bratt p . der; Bland dem, som fick ta del även Joäöl Wangö, som 'här- bju varför det brände ihop i "sont förstod sig på att sköta det: d att vara borta från sin” bättre, I min barndom "vår: &n' i sagt,-eh viss nytta med sig. I - et "man; kallad '”Prästa-Johantnes'W '., -" arrendator ; av. Knäreds- präst-' gård; Som sådan. fick: han bl. a. öra alla de äckor, som sjukb krävdes "see 2 : var kyrkoherde i Knäred "åren "1879—1909. Unrider de trettio ', åren:i pastoratet hann "kyrkoherde-'Bratt''bl. amed; att” : fostra och undervisa. en' imponérande: samling konfirman= "På bilden ett porträtt a vant . ig a av .deriha undervisning; var . der LT-läsarna en minnés en -gamle: knäreds gå, ätt det varfrimodigt av den unge inannen att våga. uppträ- dä-'så mot sin. äldre kollega och förman. . Det "hade . dock;; .som h Jag minns att sjag gjorde mig den frågan, om, den fattiga" torpardottern, skulle kunna bär 7, till god ton ock belevenhet: Och man” kom. på annan tid, Gjorde : på predikstolen -och "predikade; någon det,så möttes han av:ett'' här han satt på altarruridan och pekan att det inte var: expedi- <> och när han :satt”i 'gungstolen Mellan vårt" hem "och. arbetet. i + dem i denna; Sedan torkade "man att sluta på det” hörde ”hästån B. "snusade "mycket "och 'systi matiskt. Hän' hade”ständigt silversnusdosa. i"»handeh; hade han med 'sig; när: han satt : . som --ledare ;för en. 3 större, fabrik och fick, både a höll. sina "nattvatdsförklaringar .- MOTZON och afton. göra. reso; och "undervisade ' sina : konfir.. : PIL. Jag, tyckte det; var. långs - månder; Med en liten silversked . 9amt-att vara ensam och sakna. "stoppade han då och "då några de” mycket." min : välgörarinna, snuskorn i.näsan och sög upp ;- och därför ' föreslog ' jag min a fabriken och stänna hemma, då vi hade nog. «han sig under näsan med sin. » js . stora röda snusnäsduk med per= = 2v dollar, Men sade sig ej. kun. . siskt mönster. Under tiden den = na gå som; lätting i, livet, utan na procedur pågick fick. folket. fortsatte sin. tjänst, ... ET sitta och vänta ett ögonblick, Min far hade dött flera år « innan predikan eller undervis-. tidigare, och jag hade fatt veta «ning kunde. fortsätta igen. Så- att mor var sjuk och" knappt” 7 dant var man, van vid, så att . väntades kunna leva, ännu" ett ingen fann det alls besynnerligt: - halvår, Jag. greps av längtan . Under snusningén satt han stil” ' att återse henne i livet, och även la med kroppen, men sedan ' min, man längtade att Atorse vaggade han med den igen. ty . Sverige och'sina anhörl sa, Vi att sitta orörlig tycktes vara o- = lyckades sälja — villan Töstän ; möjligt för honom. ' :. 11 or billigt och återvände till Sveri. Det" är 'sagt, att B:s hälsa . Be, Sven min äldste bror hade länge var svag, Det var visst ” ett par år tidigare rest tillba- mageti, :som krånglade. ty B. ka til Sverige, och, vi fick nu var- noga med dieten. Han skul-, "veta, att han gift sig 'mea Jus- le: mest äta tuppar, när det tin och inköpt bondgården, Han ' gällde mat i köttväg, Han åt nog — hade alltså rest från sin un, vuvet en tupp I veckan, och för ' gomsförälskelse för att i Am. köksjungfrun var -det ett jämt . rika tjäna pengar och bi en tuppslaktande, Och de bönder, : ne värdig. -. : EN hen. .. Min man och Jag reste som gärna med dem till prästgården. : '.- Ö : . Jag minns, att även far ibland - nämnts Åter till hemlandet nu levererade tuppar till prästen, ! sälls kap med en tre månaders - B. var rätt häftig till lynnet, -P259.! Och Vi kom jäst på jul. -och tog. det- emot, kunde det ': 2fton till Sven; och Justin i de-. braka löst. ordentligt, Det be- ras trevna hem och träffade då -rättås, att en gång, när det var ÅVen mor, som där Atnjöt en --”åska” med. besked o. fru o. kärleksfull vård. U der julen jungfrur . stodo skräckslagna, = &ick vi ned. till rulnerna' av den unge pastorsadjunkten kom. . mitt gamla hem, och in i sko. ” nedrusande från. sitt lilla .rum -: 8e0” där jag ryckte upp ett .uppe på vinden och ropade: helt fång av ii, > : M pu sr : nNgon, " blå- na "arbetet, gick "det galet ”Vad står på, vad står på? Ar 'bärsris vilket törkat fick tjäna Drängarna måste t, ex. köra in elden lös, så få vi rädda allt ' som Barnityr vid den illa £ - höj när dettå bara var halv- vad räddas kan”, Det säges, att tent Då min 60 Årsdag men see Am sl va et en ann. ON a "ler äÄrsda 2 - V d H
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.