p 3 SS på 3 . Nr sängo omhuän gena I duk. på: 3 bor döftandé,, atta La När lam- inta, .frog mor ut en låda, lidniggarna legat Inlåsta." där” hu Julto; mellten : kommo . fråm. Vi. voro. så högtidliga, att :vi: överbjödo varandra i artighet. Ingen .ville ta först utan alla. ville yi unna" den andre att först få, öppna och : läsa i » detta underbara; Tänk, . att AN hålla en ålldéles ny, dofi > tande -Jutidning i sina händer! Öch att, få fördjupa sig i-”Gos- sen;- som inte kunde ljuge" el ler sSÄngeln I "på ” taket” ”Hösatarnas saga” > Just i sk snöflingor. | to dörren. öppnades "skimrade. det utifrån som ett fint, .vitt flor, vi "väntade. bara på far, Och så hördeg hans raska steg. och ge- nöm helga li livet: ha vi barn kun- nat höra hans "glädjefynda:. ”Nu är get, Jul, liksom Julaf- tonsmorgoneng" . 8 väckning med. orden: ”Barn, ni' få skynda er upp. Nu. är. det julaftonsmorgon”,' Det: har ge. nom alla år varit den hälsning vi mött varandra med den mor. - BOREN, — Kaffebordet stod fär. digt och det var bara att sätta sig tili bords så snart far kom. mit Hd, helgdagskläderna.' Det väckte min förvåning, att :vi alla fått ta på oss de allra bäs- . ta .kläderna, fast vi skulle vara Hemma. Ty det fanns tre sor- ters kläder och det var Kron mellersta - som användes | för ”hemmasöndagsbruk, Det märk. "värdiga ' hände också, att vi fick "lov att taga av alla sor. terna på kakskålen.' i tände granen. Ack, fjuägra. ” nen på Skansen. Den hade de riktigå glaskulorna och det riktiga' glittret och "de ' riktiga" julljusen: röda, blåa, gula, grö- na, vita, Jag | har sett julgranar, som strålat av. "prakt och här- lighet, klädda med massor. av vita Hus. Det var vackert. Men ' de alldeles riktiga ljusen sutto äg ia barndoms gran hemma På skansen. Ingen annan gran. har heller. Goftat. Aå. som den. : Den fyllde stugan med sin doft. Och tänk, till sist: fick man somna In i den doften. > 5; :- ” Nu hördes ett lätt buller. Någon tog "i dörrhandtaget och dörren ' gick. upp. : Men ' ingen " kom in. I stället rullade ett pa- ket framåt golvet. : Det : blev" dödstyst .. 1 skaran, 'Syskonen häde talat" så "mycket om juL tomten : som -brukade komma, Okänd storhet för mig. Och hu . kom "hah. Han fanns. vad gjor. de det, att man inte fick se ho- nom, Han ville inte bli sedd av människor, hade bröderna: sagt, "ty han var: inte människa som vi Men. mor : skulle sätta ut - gröt på logen åt honom. Så vil "le han ha det; Han kom tyst "och försiktigt gång på gång; Den ene: iefter den "andre fick sitt paket. ; Till sist hade alla fått. Alla, utom en — -jag.: Men det var ju inte så märkvärdigt. Jag hörde ju kanske inte rik- tigt til där, när jag nu liksom : hade haft. mitt hem i Skåne så länge. Men jag ville” bra gärna hör till bär i gtället och ” vara som en av de andra, — 7. VR Til min egen djupa förtvivs lan började" tårarna rinna. Ty "Jag tyckte "verkligen "inte, "ätt det passade att 'gråta för att Man ingenting fått, Jag måttå "ha. snyftat hörbart, ty plötsligt var jag föremål för allps upp. märksamhet. Någon .av bröder. na. flade ut i köket till mor. "Mor, signe sitter och gråter"; "> Och mor'kom-raskt in för att höra, vad, som sted på. Då blev det riktigt förskräckligt och gråten tog alldeles: . överhand. Något började dagas för. mor. Svår: hat) du din - julklapp”? sporde. hon. "Svaret" "måtte. ha - känts. som ett närt slag för mor, "Jag har inte fått någon”. > Mor blev strängt tillrättavl-: , sände” 1 tonen,” "när hon påstod, . alt visat bade Jag fått julklapp: , Jug likaväl som alla de andra. Nej," och, för - on "gångs skull stältde bröderna ' upp :slg - »gOm | "Skyddsvakt och förklargde,; att det inte kommit” någon paket "un mig. "Då hände något besynnerligt. Mor hade; knappt hunnit ut till: slna sysslor I köket, "så öppna. dög dörren tyst och ett paket, bes 4 vs det; granen, "starkt : (Inbpren- "och. klädd; jäv . mten; Julklappen och Tum: .' eller . ski mtsämma et tu. s JULLÄSNING: 1057: TRE det största,: rullaag iv. Det bar mitt Ramn. Ur alla Pappersom; slagen, framkom en rund, ask "och i denna” låg — en.-muff. Det var nästan lyx. och föräldrarna : s häde: tagit ett: djupt” grepp Å kassan för" att ge” mig" denna glädje, kanska, med den tanken, att: muffen 3 fick utgöra kompen: sation för de Jjular, jag” vistats "bo a från . hemmet. Nu stod julen där igen 1 åll sin strål. "glans: och dess Fadge var het och obruten, : : . Jag har försökt att” beskriva | Skansens jur. Men: jag tror ej, att: Jag. lyckats därmed,” Dock tid. Många olika jular har. jag "firat sedan dess och ' 'på. många : olika" ställen, Och "varje" gång händer detsamma: mitt. i gläd- Jen går jag en ensam, tyst väg hem till Skansen- för att sitta en stund i' vår: riktiga jul. Bäst . är det, om någon av syskone: är närvarande, Då äro vi där, även om vi inte nämna det med ett ord. " ; "I: grönne Öer, mit hjertes Hjem, hernede sö : " Möte med de döda | Ånga år .ha svunnit hän. Minnena från Skansen och från vår barndoms stad Laholm ligger gömda djupt inne i hjär- tat. Altsammans har liksom kommit så långt bort, Bara i bland vid :jul-. och sommarferi- erna går det att kasta en snabb blick ”hem”, när tåget kör:för. blsl sa ton En .dag står det plötsligt en liten notis i en tidning, Den om- förmäler, att man ska göra ut- grävningar på Skansen, Ack, kan det vara verkligt! Och — höll jag på att fråga — kan det få ske, när inte vi alla äro med? Och kommer man att gå till. räckligt varsamt fram? Jag tycker, att jag mäste försöka att: få komma dit någon dag. Men tiden går och underrättel. serna "angående utgrävningen äro sparsamma, Man har i alla händelser funnit en död; en kri- gare. Inte i vår barndomsgrop utan öster om landsvägen på fet område, dit vi "voro förbjud-- - na att gå ; "Så ” blir det > Kristi Himmel. ” färdsdag: med klar himmel, dri- vande skyar och en frisk, sval vind. En kollega kommer och säger, att han med sin trolovas de ' ämnar bila” till Halmstad 'samt att det finng platsa för mig också i bilen. Jag tackar, men tar löfte av honom, att han skall ge mig fem minuter vid La. holms kyrkogård och så likale. des fem minuter mellan broar- na på Skansen, Han samtyckte och så ' bar. det iväg. Över den " nordvästskånska slätten, upp ö- ver åsen och så bort mot. kära; - gamla Laholm. Här är kyrko- gården,” där far sover. den sis. ta "sömnen; där han - -bäddadeg ned, när seklet var helt nytt. "Bilen rullar vidar " Vi passe. ra. den första: bron och så får jag stiga av.” Ressällskapet . stannar kvar i bilen och jag är "dem" tacksam, att jag får gå alldeles '; ensam på 'upptäckts- färd, Jag viker in på den gam- Ja vägen, stannar ett ögonblick, där vägen kröker nedåt 1 bac- ken, Ty vad är det som händer nere 1 vår gamla trädgård? Det står verktyg och korgar därne. re pch något slaga staket tycks -ha fsatta 'upp, Jag påskyndar ste; en. Och nu är jag där — — ”Hup ska Jag Kunna skildra den syn, gom mötte mina ögon,” På ..en det av området hade jorden skyfflats undan. i Ack så. var: samt. man gått fram. «Och ' så . försiktigt. 'man ' rört: vid allt. Jag, stod där och tyckté, att det" :var, som "om man makat undan "mulen med en tesked. | ', Och fynden man gjort, hade man samlat upp i korgar, Och där, —: helt avhöljda 1 det ila- rä,. skarpa 'värljuset, 1 den dri- vande" vinden' låg grav . "invid ' "grav —-fylld av skelett — av . våra ”döda”, .— Det var våra " slagare.” Här uppenbarades "Bkansenkvällarnas hemlighet.' ”En morgon de alla ligga rr i rad . och multna ft griftegruset,' N st honom, som kom ifrån « "ljung och mad s.och honom från herrskaps.. : huset, (Eifkarlen.) a, bär lågo de Arad, stärka, ; hög juxna män. Borta ilen . annan "tid och . på: en annan N lever den: Änne'i mitt hjärta all.” barndomsåningara. tysta följe, 2 L "et här var en jul för många | år sen, en jul, då det gam- la seklet stapplade fram på sitt . sista decennium... En sådan där helg, som" egentligen inte finns längre annat än på. vykort och i jultidningar. "Snön låg som vadd kring en: : rödskimrande ' soluppgång. Den färgade.de vita björkarnas rim” frost -skär- och kom dem : att "gnistra som millioner ädelste-' - nar. Det var den vackraste jul "jag minns, Kanske finns det Nl ka vackra jular nu också, "men skillnaden var väl bara den, att sinnet kändes "annorlunda "' då, "Ty man var ung, mycket ung, och gladdes åt allt men mest ät julen, Hemma hos ”min far tjänade” : på, den tiden drängen August. . Han gick som barn i huset ef-' ' ter många års trogen tjänst. . August och jag skulle köra; till fattighuset på julaftons » förmiddag med julmat a&åt de ' : gamla där, Det hade varit sed 1. mitt 'hem sedan många år att; ;de fattiga skulle ha smak. "bitar av julmaten, men det här strand hade någon gått och :: väntat dem tillbaka: föräldrar, syskon, hjärtanskär. De kommo, : aldrig, Här hade de slutat sitt lopp. Det fanns intet av hemsk. het över dessa öppnade gravar. - Det var som om vi alltid känt ” Mitt hjärta fylldes" » varandra, ; långsamt av "något, som villle < bU till ett tack' för att de' ald- rig "stört vår' barndomsglädje. Därjämte ville det "bl till en bön om tillgift för allt: värt ”Ekoj och glam kring deras vilo=. - ställe... Mena mest ville "det bli .till:en bön om evig frid och ktilla 'vila och till alst en Ballg ” - . uppståndelse för alla” dessa ”yvåra döda”, : När jag vände mig om för att gå, märkte" jag, : att mitt ” ansikte var vått. av” tårar, -— » Den . broder, un. . vilken, Jag i vär på väg, fick berättelsen" om "det upplevda någon timme” BB= MN näre, uDet kände vi ju alltid”, ' - vart. hans ; kommentar,' ”aDu minns” väl, , hur / det. var; på .- " kvällarna, ' när MM alltid Bingo -in' alla. på en "BÅNg”. När; vi, IUmnade, Skansen, | é + broder åtta Är .gammal, Vi. hade. ; aldrig. tlälgare., talat " med var. andra om detta. ptt långt: brev > gick ut till en :annan .broder, ; "bosatt 1 USA.” ”Jaså,' det var hemligheten, Bom: vår barndöma :. "Jerusalem" gömde”, . skrev: han tillbaka, Ja, och tänk, att "det > -. kunde hända,” atf en enda.av barhaskaran kunde få . komma de döda.” | YT NA por var » denné; jdit 1 rätt. stund för att hälsa "till ålderdomshemmet, Julstöket hade redan börja Det var oro över gården. Långt "var den första julen; som jag själv fick vara med på färden innan ljust på morgonen steg: August upp och gick ut i ladu- > gården, och som jag.var ängs- "lig att någon del av progr: -r met på” julafton skulle : gå: x » lorat: för mig, var jag uppe SN "samtidigt och efter i hälarna på - den gamle drängen, ”' ; "Solen hade just gått upp över "de vita kullarna I öster och en björkbacke" glödde av reflexer-". - . bengalisk eld. under den .. ) och Pigan packa - ner :smakbi- tarna, som skulle till fattiggår- ”den;- Vart och ett av hjonen skulle "ha sitt särskilda lilla pa- ket med namnet påskrivet för att. de sedan skulle" kunna dis- SN "såg: de gamla sitta som tända nå som om" man. tänt en röd. "Efter frukosten. började mor > ponera sina små gåvor efter be- hag. De ville ha det så. Annars - blev det bara gräl och ledsam. heter. Klockan tolv vär allt nerpaer kat och klart och August gick larna som en rem, ivrig att det ; skulle bära iväg, +. . enom byn glck det i raskt trav mellan gråa stenmurar '- med vita bräm på, förbli de rö- : man kände folket som ' sin egen familj, August ' 'smackade och | gav 'då "och då.en smeksam - da och grå. bystugorna” där. " klatsch med piskan at ”Pärla”, . som lade. öronen bakåt och sa- de som så att "jag Känner dej" Nog, August, du slår aldrig, för : du är: en hederlig” kusk”, ine 3 vid den gamla ; fattiggården. ' Den låg där strax' ovan sjövi. ken under de rimfrostiga björa ; karna med julaftonens hela frid över 'sig, Under det låga taket, : som "buktade frani över en lång länga tjl. byggnad med två ve modigt lutande gavlar, gick de ”ödestryckta > och I suckade . "och ” ghabbades! och... var: som bärn. på "nytt; när de kjvades' om sina d "små tillhörigheter.” . 7" W.t.u. >" Gamla Johanna, "förestända. 1, rinnan, tog: emot". 088.” I varit, där nyss, och, lämnat en hel: korg med , smakbifar. -hade; Johanna; tagit. hand ' om, Den "Det: 'var bäst” så; möhade hon,” hn "ah fick man dela ut alltsammans | "på en gäng till "de stackarna. . . : Där; vär alt ett" paket : till or v hanna. 'också, "Hon var . Inte «glömd, av herrskapet.. + August hade "kört tipp fram 0 » efter gamla .”Pärla” och satte. för släden, Jag var efter i hä-" ' el särpräglade profiler, Vid ettiden var . vi framme | En julafton i i fattig fick se vårt julknyte, så Tjus- nade hon betydligt. + : -— Kal är med den här ”gån- gen &å' ska. dela” ut, "upplyste August och randade. ett. jus. brunt ' streck av. snus. över denx: vita snön, , då Jag stod inne I fattigstugan på det granrisklädda golvet 'och "ljus i sina britsar. och på de - randiga” trästolarna! Den tunga: "korgen satte. jag mitt på golvet ”.. - och :så såg jag mig . omkring, "var jag skulle börja. Där. borta 'i - : sängen '. satt ”Grönsingen".. Det var före det- ta 'roteknekten Flod, men man kallade honom aldrig för något ' annat : än” ”Orönsingen”. Han var enögd, isgrå ' hår och , skägg och fur som skam, Hän-. å Av” derna var. hårbevuxna ch "sto; . ra som släggor och så hade ha träben. MIT ih redvid honom; satt. skrin ) Johannes”. Malena”, Inga på "Kipp”, ”Sörjare- Johan”. . "nedring, jag kände: dem; väl all . lesammäns, .Ingén, visste dera -.. Herr- : . gårdsakjutsen från Änga”l hade cs v riktiga namn förresten, | jade utdelningen . av gåvorna...” Grönsingeni fick : snus /och en'lten flaska, som han skulle” "ha att. förnöja sig med. till jus ev : maten, Det bullrade dovt som om: han "talat 1: en tom tunna, i $ tan! skrämde mig, + ob GU välsigne "både dej & aln - far & din "mor, pojke; mullrade ” han i det” isgrå, skägget och sen . dök han som en stor björn ner under sängen och drog fram" ett skrin ”och gömde "sakerna, han LA? I a »Skrine Johannes” en mf för (trappan « och när > rFohanne ytatröja: I Han nöp I gem och - fHek när. han "tackade mig och hans ; stora, varma, håriga näve näs- går en strök på den "och: synade den ? från alla håll och mumlade hela” I håller "sig till Jesus Kristus, vå fått en Frälsare i all vår nöd, det är ej längre olyckligt att vara människa, . ' vpt är ej längre "hopplöst, och likvj ( levande I il ta mlnirot . H liv, « «de fira. ej en el årstiden ellör' den apdra: van de en " yttre jul, men en jul, där d yttre formerha blivit "det en. "da som. är kvar former som fiender till san Må ra en jul, som ej längre säg inågan jul, Varför, Öv - är det så? Det kunde. ju dock; ' : vara så helt ånporlunda. Jes sus säger: ”Om någon vill: gö- ra '| hans vilja, "(nämligen sar "> Guds), så skall hän förstå om ' denna" lära är från Gud, eller om > jag talar av mjg själv”, . Joh.feT:17,: 'De orden. betyda bb än att utan att'taga Jesu . ord på allvar I sitt vardagsliv; d. vr s. leva i en sann omvän- . delse;. kan ingen människa få erfara .. kraften I &vangelium om Jesus . Kristus, som kom: mit: i: vär len för att frälsa syndare. . En". "människa som ” a icke. lever. i- omvändelse. kan ' i bästa fall bevara kunskaps- : tron 'på Gud och hans frälsan- = "4 de "ord, men hon kan varken ” få eller; bevara den sanna och." > levande ' tron,- den. tro, som i -här. sitt hopp” och sin tillit för evig: tid och, | evighet hos Ho-' "nom; Här är den stora" orsa-; so. ken till att den stora mängden: ” av "människor: ha tappat bort" Ne julen och lever ett fridlöst och ta glädjelöst "liv. ' Så -snart en ' människa hörsammar Guds" : va kallelse” till omvändelse, "så att hon. i "ett rätt bruk” av Guds ' frälsande ' ord söker klarhet je: sin .evighetsfråga» tar upp stri-, | .den emot sin synd i alla dess + ös former, invärtes och utvärtes, - samt i allt. detta" söker, Jesus ; SÅ tiden entonigt' under. det hans . Kristus "såsom Frälsare, först . I huvud skakade som om det sut- tit på en fjäder. ; - dränkt ' sitt barn, som: -hon. ant > då hon var bari ; särgade -människobpillran. man - något att syssla med,' att klvas” T om ' och hvundas "varandra för." och: det Var: ett aybrott a deras . 2 Nu steg där en "Kör av sälta boarma,” tröstlösa tillvaro. ' AuBust' Bläntäde” TU dörren; fri Bgade. han; : god jul . .. Det tubbladé 'och' stötte r Hot vet med” käppar och kryckor " , och.det kom” ett "dovt 'rnummel : hv tacksägelser och välsignel- ser I alla tonarter: | "Just. som jag tog korgen och / skulle gå, sprang »Stollan” fram mitt: vägen. för mig: Hon böj- de sig ner och stirrade mig rakt i ansiktet med sina ' stora, grå- .. blå och skrämmande gon och | "så skrattade hon, Jag "blev: rädd "och sprang ut till. .släden utan att stänga dörren.- : rv Och så bar' det iväg hem agenit : Genom den stora. grankolen 2 St £0 dén” skule bli, så sjutton år.och — gården vår: försedd med följa ute på sin första. plats: Folk - de: 'att det var sonen i .Nämnde mansgården; "som var far till + barnet, hon dränkt. Man' vet in- te, 'men "sedan "den" dagen fick" målad "med ljus” vattufärg och vStollan? ingen ro. Ute” började Fr spa. och då får: hon erfara, vad det. in- nebär att fira jul;: och ” detta > oberoende "av all. hennes syn" daskuld, oduglighet: och miss. lyckande, ty Jesus Kristus har it i. världen: för: att där förmåldes, :; "att: ”Kungsladi de byggnader: ; 1) Manbybgnaden 8 e5 5 fot ång, i se ot bred, 94 fot' hög'på "stönföt-: med Ötakö av "stickor, : inrel4 "till boningsrumy : med "den! 23, 'sistlidne juli ll I Kungl. > | " Kammarkollegium I hade anmälts I pitan till, framlidne Knut Wess-=.. 3 > bergs. ”arvingars ansökan, : / att esta frän ”deh! 14. stkommande majs” till: samma -dag 1881 46 : överlåta arrehndet 'på inspektor : ren Malte: Dahl. Det pätalades i att: vissa reparationer ej -verk. ' ställts, men som Dahl nu över... . tagit: kontraktet Ack han stå- "för. dessa. "Arrendet . var, beräk- 7. jat. till 1617. kubikfot spanne. mål, Y hg, vå korn. alte Dahl överlät atrepdet. till xlantbrukaren - -August Ane dréasson, som. sedermera över- jät. det. till: den nuvarande ar.” = rendatorn Arthur. Andréasson. : E som "skiljde byn, och fattiggår- - den åt, över det vita gärdet, &e- > nom byn med de röda och grå stugorna. Och där låg äntligen - hemmet, -fädernegården, ' i ett” vitt pälsbräm av snö och rim- . | frost: I den stora apeln vid ga=: . "Veltönstret. hängde gula, säder- - kärvar och i-lönnen framför” in . körsporten "satt en flock: röd- - bröstade ”domherrar,' NN -'nen. Det var Hemmet, I vd | 2 Jules . ” PEPE sg
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.