trrreYv "TYTYVYTYFYTYYYTYTFTTYV " Lördagen den 13' augusti 1960 YFYYVVYYTTYSYYTYTTV YretYytrete ry Perry f LAHOLMS TIDNING YET EEEFETYYYYTFESTYTYTTYTYYTYYYTTTYTTYTTYYTYTTFYTTYTTTFTET vYvr - - Ett missbildat pekfinger | Pacificexpressen från St. Loius ögonblick, och hans blick gled + närmade sig på sin” fenidagårs- långsamt" över. hans gestalt och färd den' mexikanska gränsen. !stannade på: "vänstra handen. Det war ett litet,” snabbgående, tåg med endast fyra sovvagnar, en restaurangvagn och en res- godsvagn. Den tycktes flyga fram genom öknen. " Öknen war brun, allting var brunt, möjligen med-undantag . för skyarna. Och kondoren, som svävade" däruppe var brun lik- som de båda ryttare han vakta- dé och. följde. Hettan kändes biun, dammet, som hästhovarna rörde upp, höll färgen. "Jag tror jag ger upp' sade den yngre av männen, Ett för- dömt land, det här” - "Den andre skrattade, ”Du vet vad som wvwäntar! Tålamod bara, Andy! Om en timme är vi i Gualake Settlement, och: då kan "du hälla i dig visky på baren, Svarade en man med jättege- stalt, på vars vapen man tydligt kunde se att de inte var avsedda att begagnas för nöjes skull. ”Och sedan expressen”, mutt- rade - Andy. ”Tro mig, det : går inte väl i längden”. ” Sedan dog samtalet ut, Häs- tarna släpade sig flåsande, ' ed hängande torra tungor widare genom den bruna öknen, 'Gualake Settlement var ett av de många 'samhällen, "som ' likt Främlingen såg blicken och för- stod den. Sheriffen wille rycka sin "pistol tr: bältet, men främ lingen förekom honom. Sherif- fens händer-flög över huvudet som om han warit en sprattel- gubbe, Blek lutade han sig mot dörrposten och stammade" en- dast: ”Ari-zone — Bill!” ”Var inte orolig, käre vän, jag ska inte skjuta; om du är snäll!” Han kastade en blick på sherilfmärket somm den andre hade på vänstra sidan bröstet och fortsatte: dina får länge ännu; men för i kväll ska jag i alla händelser låna det här lilla tecknet på din värdighet. I morgon ska du få regera ensam. ” Arizon-Bill tog först ifrån sheriffen : pistolen, som stack fram wur bältet, och lossade där- efter 'sherilfstjärnan från bröstet. Vänd till Andy" befallde ban- diten: -”Se 'efter om det finns någon mer inne -:i den här wviskyhå- lan” oc f Andy -uppläckte ännu en per- son Änne ”på baren, nämligen ägaren. Då Andy kom in med höjd pistol, sträckte han ögon- blickligen upp” händerna och ”Du ska få wakta & svampar skjutit upp ur marken,'! sjönk ner på knä bakom disken, några' enkla trähus med: korru- |]: "En liten stund senare' voro . infångar denne mant Vid mannens gripande tillrådes förskräckta, ' - Berat: plåt runt en- primitiv såväl sheriffen som barägaren « brunn ”— livsnerveh ' i dessa fastsurrade vid stolar, och Andy trakter; Stadsmyndighetérnå för- ! satt mitt emot dem och hö kroppsligades i sheriffen, "det yakt, : - vill säga en man, som de övriga | Arizona-Bill själv, - som - "av samhällsmedlemmarna wäljer medlemmarna i bandet kallades från sin krets, För:det' mesta ! chefen," satt utanför dörren till fungerar han samtidigt som do- haren bredvid det'störa plaka- mare, polischef och postmästare. | tet och wäntade. Slutligen syn- Sheriffen i Gaulake- Settle=!tes i söder'ett litet dammoln ment, Mac Player, var en ener-'som undan för undan förstora- gisk man och hade, dittills lyc- des och kom närmare. Det: upp- kats hålla samhället fritt från Jöste sig i flera småmoln, 'som alla kringdrivande banditer och snart förvandlades till elva ryt- ? Arizona-Bill begagna tillfället till att klarlägga situationen. Den dam, som satt bredvid. log och" tycktes' glädja sig över den gamla damens innerliga | moders- kärlek.', ””Hur länge är det sedan ni sist' såg 'er son?” frågade tron. " ”Det är åtta år nu; Jag" är nästan rädd att jag inte ska känna igen min gosse nu. Det är så länge sedan jag såg ho- nom! -;Ser; ni, min make. hade inte fördrag med gossen, och för ett” lättsinnigt pojkstrecks "skull jagade han ” honom ' hemifrån. Men 'dålig är-'min gosse "inte, han war bara så full av upptåg.” Sen” dess har han skrivit till mig från olika. städer, men på de sista tre åren. har jag inte hört ett ord från honom, Ni kan tänka er, hur' orolig jag ländstrykare. - "tare. Arizond-Bills band anlän- - Den här dagen "stod han” utan-, ; A p po för ortens bar och spikade ener- giskt upp ett nytryckt plakat oå. NRNeeNRrTaEN väggen. Med stora, svarta bok” sor stäver stod det under: ett pore er » NOVELL NN trätt på plakatet: ; VY . Mt F "rank Highman ”Fem tusen dollar tär den s som Ovan avbildade person 'är äm . sedan flera år efterspanade Ari-. anna Anon zona-Bill (hans verkliga namn] '-- är okänt). Han nedsköt för tre de till den mötesplats han redan månader sedan i San Francisco |för. två veckor tidigare bestämt. bankiren Firder: och plundrade Det var en skara: mörkhyade två veckor senare banken i' Losimän med ögon' som "lyste! av Angeles, "varvid två” polismän |rovlystnad.-De thöllo' in hästarna dödades. Den' efterspanade är | vid brunnen och hälsade på an- ledare för ett tolv.man "starkt, | föraren, som "kom "emot dem. farligt förbrytarband och har, Sådant oväsen, som de förde, enligt vad man tror sig med be- |hade hittills aldrig hörts i Gua-' 'stämdhet veta, flytt till Mexiko.' lake "Settlement -och : åtskilliga nyfikna ' "ansikten största försiktighet och": even- blev synliga i dörrarna för attla tuellt omedelbart bruk av vapen. utröna " orsaker: ”” Arizona-Bill Som 'särskilt kännetecken tjänar begagnade tillfället att klarlägga en missbildning av vänstra pek- situationen, ' Hela": denna "dag |” fingret: Upplysningar, som kun- skulle han vara" samhällets che- na leda till hans. gripande Då +”. riff, och invånarna hade endast OS Vv. > att. finna sig..-Intet ont: skulle Då sheriffen ' slagit "den sista hända dem om - de bara Jyddel; sviken i plakatet,' tittade han än order, +: en gång på fotografiet och gick : Pacificexpréssen frånS: tLouis sedan in i baren: > + hade i rätt tid: passerat gräns- . Under tiden «hade de båda stationen El Jaso del Norte" och ryttarna kommit fram till sam-i var nu inne på mexikanskt om- :' hällets första ”hydda.” Hästarna! råde. En del Passagerare hade i? lunkade 'av sig själva fram” till: redan begivit :sig "till sövvagnär- brunten; ”då”'de” kände ' lukten" na; andra 'sutto” fortfarande" i av vatten och sträckte ' längtans- 'restaurangvagnen "och -pratade fullt Iularna ri brunnen. "med varandra! Vid ett bord satt Den yngre. av de båda männen" "en handelsresande för ett” stort : hålade upp, en hink vatteii 'och "varuhus i Chicago och berätta- satte den gitigt -till munnen. i de för en fet karl från Filadel- I Den andre;”storvuxtte mannen fia en hårresande historia i wvil- log. och ”tog den” tunga ; fulla ken handelsresanden ” och en hinken från. kamraten på samma ' blodtörstig jaguar spelade hu- sätt som. man tar en leksak från! vudrollen,” Das SITT ett. barn. Han.' lät "de båda" >”, Lika stör 'som”ett full- hästarna? dricka medan” han vuxet lejon, säger jag er! Jag lugnt - sade: +: Natt lade ' just min präktiga bössa : PFörst' ska de här båda ba! mot kinden då.. Om vi hade burit” dem "hit, så « ”,, Tolv och en "halv procent? skulle wi fått watten först, men Det. är för galet!” En fet herre tvärtom var det ju, Andy!” '+' överröstade den djärve jägaren, : Andy fogade ”sig utan ett ord och ett' par vattniga, fettinbäd- i behandlingen och stod tåligt dade ögon -borrade sig in i en bredvid och såg på medan mager yankees kalla högögon. — hästarna dråck sig otörstiga. Se- Vid bördet' nästintill härskade . mal två” veckor” sedan fick”jag ett har varit, Så dog min man, och stod ensam i värklen. Det "var en svår förlust för en gam- kvinna 'som "jag. : Men för . brev från Chihuahua i Mexiko > från ” min ” käre : gosse. Ni. kan "inte göra er en: föreställning. om me ad jag blev. Han skerv n. hade: det [bra :och att han ligen hade fått en lönan” de plats; Dagen därpå skrev:en bank ' att en masså pengar satts in för min vräkning i Chihuahua, och att jag kunde hämta ut dom när Jag ville. Den rare "gossen! , . Nu hade dag. ånté längre når got som höll mig kvar i New York, Jag hade. pengar och kunde resa till min gosse. Men honom om att jag tänkte'kom- ma: Jag "tänkte. det skulle bli "överraskning ' för ' honom. Tänk vad han skall .bli "glad! ' lilla medaljongen, » "sv ini På lokomotivet : stod- föraren > spejade uppmärksarnt : ut ” den ” väldiga ljuskägla "som de båda jättestora tåglyktorna kastade framför honom. Eldaren skylfflade oförtröttligt in 'svarta, glänsande kol i eldstadens' giri- ga gap. Plötsligt, ropade lokomo- tivföraren: ”Stopp, Jimmy!” I Gualake Settlement "”. lyser.” stoppsignal. Tydligen - har - de” brådskande postförbindelser därifrån!” Nena ”Förarens hand grep, tag i en spak och tryckte långsamt ner den; Det- brusande ljudet över- gick till ett "dunkande, och allt långsammare roterade de . stora hjulen. . Tåget. stannade, 1... "Vad är det fråga om?” Fopar de "lokomotivförareni" ”Det. här”. svarade en gestalt som med svart mask gör ansik- tet tagit sig upp på lokomotivet och nu med' höjd: pistol stod framför den förskräckte tågföra- iren' och den: dödsbleke eldaren. Det war Andy, 'Arizona-Bills närmasteman CY” -"”Upp' med händerna!” befallde dan släckte sig den store, och Wall Street, "sist av alla fick Andy hinken. | Tystnad följde på detta tem” Medan han drack, hade ledaren peramentsfulla - utbrott, . sedan kastat :en forskande blick: om- hördes från ena hörnet av vag- kring sig och gått bort till ba- nen en" vithårig gammal dams ren, När han fick syn på plaka- pröda stämma: + 7 tet, ropade ” han till Andy 'som” -Jag-är' i sådan spänning höll på att binda hästarna vid att jag inte kan' sova, När" jag han. ”Den. som gör minsta rörelse . får en kula genom bröstetP? ck Vid expresstågets fönster blev det liv -och rörelse, . Då ljöd plötsligt Arizona-Bills kraftiga stämma: "> ”Alla passagerarna stannar på jag har inte' skrivit ett ord till Och” åter grepo -de' gamla, | . skälvande händerna efter ' den ” VIKTOR DE Forts. Det ha- majoren och eftermiddasepun- de inte gåt mef än ett par vec-"'schen. ! br OEE d JON liga” åerkomst, och skickade tvärt . korpral Lans ut med en" kor, förrän 122 Lejon stod för| sig själv under en tall på en Själva lägerplatsen var också i Viktörs smak, och han kände kuile och hade fått i uppdrag ' sig hemma där. Borta i sydväst patrull föratt rekognoscera ter- rängen. Lönnkrögarna blev vis- serligen varskodda och försvann att öva 121 Apelberg och 123 Blomoch ännu en-rote + flera! olika färdigheter, höger om och vänster om och helt om; han! ropade dem vid namn, och dei störtade fram, svettiga och flå- sände,” ” och ' bad ”Gud bzevara löjtnanten, ' så att det rungade över slätten, men sedan visste de varken ut eller in, och gevärss kolven "stötte de på tå:na med en sådan kraft, att deras heder- liga ansikten förvreds av smär- "Ita, och så fick de börja om' från kommer : raden. Sätt igång!” I skenet från (åglyktorna pas- serade den:'enhe resande efter den andre 'Arizona-Bills stränga kontroll. En mexikanare 'stod bredvid banditen och kastade de smycken han som mogna plom- mon plockade av dem ned i en läderväska, . Handelsreseanden från” Chicago 'darrade "som "ett asplöv när han stod framför den maskerade 'mannen,-'trots' sitt mångomtalade äventyr” med den lejonstora jaguaren. : Efter männen kom turen, eller oturen till kvinnorna. Nu klätt- rade också den -gamla pratsam- ma damen, som war på väg till sin. gosse i' Chihuahua, mödo- samt ner från tåget, ' sö ”Jag har ingenting av värde! Jag är en gammal fattig kvin- na och är på väg till min gosse i Chihuahua där. han:. : En --mexikanare:- hade” redan gripit tag i .medaljongen som hängde kring hälsen 'på' den gamla: -Arizona-Bill i hade 'vid ljudet av hennés”iöst” taget "ett steg tillbaka, men nu grep han om mexikanarens arm, ”Ge hen- ne den tillbaka; Juan” Den an- nars så klara och kraftigd stäm- man lät hes och ansträngd. ' Den gamla” stirrade häpen på tågrövaren och märkte inte ens att den: andre. stack medaljongen i händen på henne, Hennes fors- kande blick gled över Arizona- Bills "gestalt 'och fastnade .'på sist i början. ' Timme efter timme sprang de oförtrutet fram till 122 Lejon under tallen och bad om tillåtelse att lämna lägerom- sin återkomst från kommende- ring eller yttrade sitt behov av fem minuterg rast för att dricka, men ” även deras naturligaste önskningar: blev endast: före- rådet "eller om permission att ns resa hem till barndop, anmälde '. hade - han Söderåsens långa'!i tid, men en tom brännvinskut- skogsglädda höjder 'att vila blic- | ting » "påträffades, ”soni dT” fått ken på; det var bra likt Hal- lämna i sticket, och den bur syn i landsåsen, och i maj följde han 'för sägen. Det var åtskillig oro I dag för dag, - hur biörkarnas lägret, och i ett” par tält skiåla- gfönska blev tätare och märka-| des det sedan tystnaden gått; re, hur de brungrå bokimassorna uppenbarligen" fanns det många började skifta i blått och violett, halvtömda flaskor gömda i hal- tills de efter en ljum och disig ' men, och Viktor råkade höra natt sprang ut som ett fyrverke- jett lågmält samtal i tältluckan > ri av 'gröna gnistor i solskenet mellan Lans och sergeant Berg- och: vinden. Hjärtat jublade i lund. honom, så hade han sett det,! Det rörde sig om huruvida. det när han Me som vaktepojke vid skulle vara nödvändigt att slå Mae "alarm och förta en-extra visita- Wm ANN RENEE tion i alla tälten; men man kom” till det resultatet att det skulle oo Å v vara strunt med Norra skåning- er : arna, om de inte kunde tåla en s sen] kutting brännvin till sängfösare, F redr ik Böö och sergeanten gick i frid tillba- s ka till underofficersmässen, där fönstren lyste och ett klaver ae un ANN spelade Den tapre Landssoldat. I I I [I I I i I | | "Skäld mål för en rena formell be-' ,te var jr on det onda som so handling och uppfylldes aldrig! len . gick ner bakom åsen, att När skuggorna föll långa över: kvällskuggan kom tidi are sol - heden, satt de ännu under tal- svalare. än hemma I Rugered, len och blev av Lejon Omsorgs- där havet lyste och de H fullt undervisade i vad de hade ' värmde än? Viktor hade varit kommende= rad med i kopralspatrullén, och han hade hört: svaveldoftande förbannelser och hotelser nere i | småskogen, så att han .var inte lika säker på att lugnet återvänt, att jakttaga," om de plötsligen skulle stå ansikte mot ansikte. med hennes majestät drottning- en eller med en faan som fördes da in i skymningen. Fram mot! Han hade lagt märke till att aftonen ;blev han vemodig; han , Lans, som var hans granne, var satte 'sig i ljungen och putsade så lång, att han' knappast kun- de gula: mässingsknapparna på de låta bli att i sömnen pressa s blottad framför. trupp. Karpral in mundering, ” efter "att ha Lans gick från grupp till; grupp och: hörde på, sergeant Berg- lund promenerade fram ock till- baka i tältgatan, och Borla vid ofifeersmässen - ' kunde Yman skymta kapten Krumbach i ett sällskap, som var-samlat kring pekfinger. vå” glänsande". tårar derna, Utan ett ord vände hon. långsamt om och steg upp i vag- nen: När, Arizona-Bills band. nästa morgon åter war på. väg geriom öknen sade mexikanaren' Juan: ”] den: där vmedaljongen som jag ' måste lämna igen till den "gamla kvinnan i natt, satt ett litet fo- togralfi, :ochdet: säger "jag i er, pojkar, 'precis så måste chefen ha sett 'ut för tio år sedan! Var är hän Yörresten?. Han: sa han skulle ta sig ledigt ett:par dar, =I Mexiko-expressens restau- rangvagn satt en gammal kvin- na med en medaljong hårt tryckt i' handen och mumladé: Jag vill inte 'ha' hans' pengar men jag skall: söka tupp honom, war han” människa. ”.> vänstra '-” handens missbildade nöt Trogen i i det minsta « skall en Jesu lärjunge + vara. Det är detta. vår - Frälsare. vill säga oss i'söndagens text. "Gud har satt oss här: på jor- den för att vi:skola tjäna hon- om och - förvalta "det," som hör honom till.:. Vi leva här några korta, snabbt flyende. år. Det gäller, för oss att vara trogna mot vår husbonde o.'uppdrags- givare. Ty allt hör Gud till. Det du äger är inte ditt. Det är ett lån. Kom ihåg det. En dag tages det ifrån dig. Lånet säges upp. Gud - kräver ; det tillbaka” När vår tid är förbi, blir därför den stora frågan:hur har vi hand- lat? :Vöro' vi trogna mot id? Eller hur. gjorde . vi? Z i : Det "syns nogsamt, att m ga tagit” anställning hös Guds fien- der.: Världen i dessa dagar ger rika belägg härför. - Människor taga 'emot Guds gåvor: Men det hindrar ej, "att de' med :de pund, de fått, göra sin insats i mörk: rets 'furstes tjänst. 7” Det finns sådana, som ppet ställa sig i det ondas tjänst. De göra ing. hemligh. av att de äro 1 sold hos Satan. Andra , . söka tjäna två herrar. Gud och' rärl- den. De gå balansgång.-På sön- dagen hos Gud. - På vardagen i världens tjänst. "Men ' det miss- lyckas alltid. ”Ingen kan tjäna två herrar”; säger Jesus” CC Av hövpredikant Isa ae ; Béen, v Göteborg "mer, hörs Guds” röst: Gör Jäs kenskap för ditt. liv.” Det går inte att spjärna emot eller und- fly. Du skall fram inför: honöm, som gav. livet för att du” skulle vara trogen "mot honor. Ir > Det: är "inte lätt' att i, denna gudlösa" värld tjäna '/Gud.: Men det är. lyckligt. -Vill du bli en Guds "tjänare, .så ger han. dig kraft därtill. Låt honom; dagli- gen tala till digi ordet 'och tala varje ' dag med honom i' bönén och kom ofta till nattvardsbor: det. Då” utröstar han dig med kraft. ::ANt i ditt? liv blir. en gudstjänst. Även" dina "jordiska: sysslor helgas i tjänst hos :'Gud. skap. .Trogen i. det inista "och trögen i det största.” " Sådana människor be denna tid. Mor och far, som äro trogna mot: Gud”. Ungdomar, kan och vinna ' seger." Endast Guds tjänare förmå" bygga" upp” den nya värld, varom det så "mycket talas: Människor duga. ej där- till. Det är av Herren :utrustade män och kvinnor, som skola å- stad det - för - mä kraft omöjliga. "+ > > Så ställ ditt liv i Guds tjänst. i Du blir lycklig. Välsignad av Gud, blir du till välsignelse" för alla. När en' gång dagsarbetét Fariséerna ' drevo' gäck med är slut och -verktygen falla ur vullade nerför de rynkiga kin-' NAT st Å än finns, På: mina gamla knän, ska jag be honom: att bli en pony, Du blir ett Guds utkorade ”red- - som 'gå i Herren Zebaots namn” och strida mot. jätten: från Gat klämt dem in i en trästicka för att inte smutsa ner klädet. När han fått en knapp blank som.en spegel, kunde han hålla den så, att den: återgav ett par av. de höga gröha almarna i allén: och ett stycke av Söderåseng bok- sluttningar och en betesäng med I vita får, och. därinne i knappen hade" landskapet den :varma gyl- lene. ton, som han var van vid från kvällarna - därhemma, Han vred på den för att få kvarnen med; det kom den glans kring vingarna, som han mindes' från möllan i Västra Karup vid sol- nedgången: . "När han? såg uppigen, var ll ting gråare i hyn och hårdare i linjerna, han. undrade om det fanns: samma: milda 'och soliga kvällar” i” Laholm "som på syd- sidan” ay "Hallandsåsen — kan- ske inte, för "där hade man nog berget i söder liksom på" Ljung- byhed, Men havet fanns: vid syn= randen,..ville hari-tro, och'en flod att ro på under vackra sommar- kvällar; ” men "gjorde, dén lika många. ' lustiga 2. vindlingar. »som Rönneån mellan "Ängelholm 'och Luntertun?: Det "var ihte'så;sä- kert att.det fanns foreller. i den, Lagan: var en stor flod, där lax- > arna "gick uppför den: strida " strömmen, "Månne "där fanns nå- gon," som' kunde, hjälpa till. att ; sätta maskarna på kroken? » Nu gick signalen ut över den vida öppna heden: med' sin stad av gråa tält, man kunde se spe- lets: trumpet” blixtra, - där han "stod framför trumpetaredungen, kinderna”. svällde- på den lille rödblommige-; pojken, och "det stora huvudet höll han bakåtlu-' tat' som -omi han tömde” de sista dropparna ”i' en butelj. Dagen var slut, det återstod bara korn- ärynsgröten och korum, ”Så går en dag än från vår tid”, och se- dan skulle kapten Krumbach "be :Gud "bevara" . konungen” och få derneslandet. i Inne i tältet låg man på halm och"ljung, på granris" och "enris, "det. fanns -många ' skiftande 're- cept, alla lika” ofelbära; hur "man . skulle lägga de olika materialen i skikt föratt få "det som torräst och varmast. Vid tältstången i mitten": möttes - tolv par fötter, och: de hade 'det ganska trångt i ringen: nen ute"vid tältduken var det ordentliga luckor mellan de tolv huvudena. Viktor hade lärt sig vid vägbygget, att man -inte skulle röra vid duken, för då slog regnet genom, och far hade berättat att det var ett om- tyckt skämt att under mörka ” nätter gå på jakt efter tältkulor — där man utifrån såg ett hu- vud avteckna sig, gav man det en knäpp med en läderbalja el- ler en. hårt packad tornister. ' En lördagskväll hade ryktet smugit sig genom lägret, att det huvudet mot. tältet — det syn- tes också en fläck av svartgrönt mögel både på duken och på hu- vudgärden. Det föll Viktor in att ta sitt runda kokkärl av kop= par och lägga det bakom sin ränsel, det blev en tältkula myc- ket rundare och .större: än den som fanns på Lans" plats. Strax efter midnatt väcktes han också ' av en dånande smäll och förstod genast att han räknat rätt; som en blixt var han wppe 'och ute, och:han höll på att stupa kull över en figur, : som hukad sprang. ”unt tältet. och sedan försvann I gata '— grötiga skrattsalvor ur mörkret förrådde, att det varit en hel expedition ute. Men det var inte skummare än att Vik- tör känt igen sin man; det var en undersätsig och tovhårig sol- dat från Konga, som" Viktor fått ögonen på förr — han hade va- rit med första kvällen på Spång- en, han gick nu vid kokgravarna samman med 63 Hallon, och han hade inte varit” långtifrån: den tomma. kuttingen, då Viktor hit= nder. alebuskarna. Grönberg, och Viktor visste, att han låg i det närmaste Kongatältet. Det retade honom att Grönberg slagit så hårt, och för att skrämma honom gick han bort till hans tält och sade med hög: röst: ”Här inne ligger: en lömsk" tusan, som, gett mig på - skallen, - men: det skall him inte - 'ha bjort för ingenting, för i mor« | gon skall han ha en riktig tröja stryk, så 'sant som jag heter Le- jon och han Grönberg. Men jag skall inte anmäla honom; för han är dum som en torsk och i i kväll är han dessutom Aull” Det var tyst en stund men så kom" det ' glåpord och svordomar.i korus - inne. från tältet, ”Skrik" lagom, kältringar”; svarade Viktor, :”för det blir likväl som "jag 'bagt. Läs din aftonbön,' Grönberg, och tac= ka din Skapäre,”att' jag redan lovat inte rapportera dig, för då fick du fan.” Därmed gick han tillbaka till sitt tält där allt var stilla. ” Men så fort reveljen ätt, blev det liv i luckan; för korpral Lans - hade varit vaken på natten, och när han fick .se bulan på Viktors kopparflaska; sblev - han -åljdeles utom sig av: förbittring. ”Det var tusan -heller. något: skämt,'-det var ett regelrätt mordförsök, och överlagt var det'också, för det vet alla att här aldrig funnits någon annan tältkula än min: Se. här, det är slaget med en yx- hammar eller en sten, för inte ens en gevärskolv kan ge ett så djupt hack, och duken är sön-= = = der.” Lans höll upp kokkärlet, och det hade verkligen fått en försvarlig inbuktning med en tumslång fördjupning i. ”Kar- len skall inför krigsrätt”, svor Lans, ”han får inte 'gå lös.” H - Forts. INGET ATT SÄGA TIL OM Jesu" ord. " Det är inget utdött | dina domnade händer, skall han, släkte: många i' vår tid förakta |säga till dig: ”Du var: trogen i och bespotta Guds ord. Talet om | det minsta — - Jag vill giva dig att. tjäna Gud låter -så löjligt i|allt” deras ögon. De fördriva sin tid | Gack in i, din Herres glädje, med vad -de -själva finna" vara | gack"in, Du tjänare: gode" och kärt. De äro sina egna herrar. trogen. : a Gud är så långt avlägsen. Men : en, dag är han dem närmare än någon” annan: Då döden -kom- brunnen: - i er på att jag för warenda|sina platser! Den som sätter sig ' "Bind dem inte, iAndy! "Tag skehskarv kommer närmare min | tills motvärn eller. försöker" fly dem med hitt? ”- cs : ;käre gosse, känner jag som jag |blir utan vidare nedskjuten! - Rösten ' måste. ha hörts in i ville dansa av glädje.” Han vände sig till sina med- bareny' ty sheriffen kom ut på | Hennes darrande händer grep hjälpare och fortsatte: ”Två man trappan, tydligen. för att se efter efter en medaljong, som hängdeli varje vagn. Låt de resande i vilka av Gualakos invånare som i en tunn kedja kring halsen, | tur och -ordning stiga ur. tåget, tröts . den "brännande" solhettan och hennes goda, gamla ögon,|och' medan vi här ute: under- befann sig utomhus. Då hi än såg, smekte bilden av en vacker. ung|söker vad de har på sig under- — främlingen, studsade. han: ett. man under glaset ä medaljongen. söker ni "vagnen; - Kvinnorna M ark kommit Jönnkrögare från Skät-] Smålands-Kalle; som är tilljunga, som höll till i småsko- suckar. varje dag, när han vecklar - gen nere vid Rönneå, och. det Upp sitt smörgåspaket: och var många som skaffat sig ären-" ... Alltid samma. eviga" korv "de utanför lägerområdet - den|" — Du får väl säga till, så det. kvällen, ända till dess sergean- plir ändring, uppmanar honom — - raterna.”s > - ten anat oråd han drog vitt Om det vore ”oå väl att jag. ting på brännvinsdoften, när de lyinde det, suckar Kalle.; : Men jag « permitterade” "anmälde" sin. Ilyck- I gör .dom. själv, : en a " > Amen + Text: Luk 16, 10—15. en Då da é veka Pape 0 sw AMS ASDAADANAAAIANIAAN DS ASADARARS ANAR KOMA NARSAAMADADAADA AAARNAMDA. FIEFESVUFITTTTTFTSTVYVTVTTETETTYTTYNVYVYYENTYPTETN NESTFYFEISTIv! Aaanaka ANDAAADA.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.