" ts JULLÄSNING 19063 Gammal. sudhallö Tiden . har "förändrat sig på mångahanda sätt. men en 'sak >aär alltjämt densamma, Det är julen i så motto att den nu som förr är förväntningarnas och glädjens högtid. Däremot är den yttre ramen omkring densamma helt annorlunda än vad den var "i tider som svunnit, Vi lever i snabbköpens, färdigpaketeringens , och rationaliseringens tidevarv — på gott och ont. Annorlunda var det förr. Naturligtvis ska wi inte önska oss tillbaka till forna tiders arbetsveckor och levnads- förhållanden, : Men julstress och jäkt i vår tids mening fanns sä-/ kert inte då man skulle förbe- reda sig för julen, Man hade veckor på sig att ordna för årets största högtid... Låt oss för en stund : förflytta os5 60 eller 70 år tillbaka i (ti den och i tankarna uppleva så- väl julförberedelserna 'som själ- va julfirandet, Redan i oktober kunde det, händå :ätt mal bör- jade med slakten, Man levde den ; tiden i stor utsträckning 169 vissa avlägsnå bygder nästan helt) br det — gamla .; naturasamhällets, självhushållets, tid. , I, detta var också oktober månad enligt ka- lendern utsedd, till slaktmånad, ' ". Julslakten betydde. inte bara: att en väl gödd naåse fick släppa” till "livhanken, Det betydde att varje bonde så gott som, lät slakta en 'ko' eller" ett ungdjur." Sen skulle. det sovlet vara över vintern. Det ' säger sig "själv" att; byslaktarn | « hade bråda dagar veckorna före jul, Axvodet var omkring ' 1900: (6) På den tiden, före och efter. ndsk jul. "Ett. missväxtår sekelskiftet tog man sig för sto-" ra julbak; Man kunde ställa till tre-fyra-fem stora brödbak. Men så var det också meningen att brödet skulle räcka till ”Froe- dan” (Marie Bebådelsedag den 25 mars). En "bakugn rymde:i " regel 12—14 brödkakor. Sista ka- havredrås. . korna lades ned. i diverdeaflärerna, a. Vv. & var som helst, den tiden, . ö ” Julha deln var av ganska « an-: - 'språksli a mått jämfört vad man. Brödet blev då inte hårt, det . frös inte heller och man räkna- "de också med att det skulle få wara i fred för mössen. ' Fanns de 'man undan det i en kista. Man bakade både grovt och ' fint bröd, samt ”söttbröd” eller ”sur- sött”, allt efter behag. Ofta köpte". man en säck siktemjöl. När man , tillhandlade” sig en, sådan säck inne, i stan brukade man få” jäs ten" til mjölet gratis. på. han-' deln, Närmare jul bakade man 'de sk julakakorna. Det var vete- brödet," som bestod "av bullar, levar och annat i krusidullväg. > " Till detta kom så pepparkakor- na, som kunde vara flera sorters, . bakade, i olika formar.;; 55 :. '" Naturligtvis stöpte man jålljus. Av talg efter slakten. "På 1800- I ingen : havredrås att. tillgå göm- " nu tillåter Sig. Min , sagesman omtalade 3" satt man: då ”Tönnersjö skogsbygd” > bfukade julahanidla 12" eller 1. säck vetemjöl, 5—10. kg. "kaffe" (mestadels orostat ef-. tersomydet var billigare), 0 : kli socker och. så var det ris- gryn; lutfisk och litet annat smått och gott; Ofta handlade man så - det räckte: till ”Froedan”, Troli- ” "gen berodde det på att det' var . långt till handelsboden: och vin-" tern kunde lägga snöhinder. . Sockret var, velativi "dyrt den: tiden, beroende 'på tullar. DÅ | betingade ett pris av, 52 öre per . kg » omkring : 1900. Detta' . gällde " ”kägesocktet”, som "fått sitt namn nav att det såldes i's. k, kakor, 114: cm "tjocka. Det var brunt till färgen. Toppsockret kostade v- den tiden 50 öre per kg. Lutfis- : : tälet fanns öppen eldhärd : eller! . ffyr” i de fl ta Före : NT v e flesta stugorna. a "höll. sig' 4" regel också med ett” ”Hrat- "och ”fotogenlampornas' tid hade man Jjusstakar av järn att tjärved) ie mig "omtalat att hans mor' bru- "kade Brygga 40 liter svagdricka ” : a « grynsgröten till 'julrätterna, Man” 50 öre per'gris och 1:kr för ko.” "på. två kg. malt,'; som köptes "i ”sparkassan r ålla NA » sätta ljusstickorna av trä (ofta ; Saknades sådan bredde man! på IT ken” betingade ett Pris av "AS ot Det . öre" per, kg oblött, wilket låter | » rätt. hyggligt.; Senapen till denna ,; . gjorde man själv och av egen : ' skörd och gissa att den senapen : Man'd ”bryggde själv jularickat. > - En "äldre . tönnersjöbo , har, för "7 var: stark, tia sen : . Varje” "bonde och f. ö. ägare: "eller. brukare till ett. jordstycke eget kålland. Att hallänningarna är oförbätterliga kålätare . och ,i e synnerhet vid jul, är" en ganimal historia. , Det var då . främst 3: ”långkålen", som vår grönkål då, ; kallades, . som I skulle ätas och . njutas, "Då 'som nu hörde riss' brukade koka den i ny mjölk och", "åt den tillsanimans "med honung. : Det var > Julaftons morgon 1865. Snön knastrade under träskorna när åbon Peter Karlsson gick till "ladugården. för att se till sina djur, När han öppnade dörren tittade .de. 3 magra korna och 2 hästar, som axtgjorde besättning= : » en, förväntansfullt på honom, Dez7. mndrade vad som vankades i dag. Peter Karlsson förstod dem och ihan sade 'halvhögt, för sig själv: ”Ja ni skulle' nog haft det bätt-' re, både att äta och att ligga på j men”. ” Sommaren hade varit borr, det regnade, linte mellan sådd och "skörd, och det kunde ju inte, på ; » den tiden innebära mer än en ' missväxt, Vallarna var nedoräns da, av råg' och havre blev inte att dra åt svångremmen, någon : skördeskadeersäbtning fanns inte. Peter Karlsson såg på det nakna - kullerstensgolvet . och de tomma krubborna.' Han kände sig mod- stulen och. bitter; - Varför skulle : idet vara så, hopplöst, ' och se mot ' framtiden var som ätt skåda mut/' i rymden. Det' enda svar man” fick från myndigheter var att. det fanns, inte, något abt göra. var :så 'inrättat : att somliga. var vika och andra fattiga. Präs- sten förkunnade förnöjsamhet nå- got ahnat ' 'stod inte' tillbuds. Det "var en försynens, skickelse att; i det var så, det hade man fått. inlärt under generationer. Men Gud var ju god, och varför var han barafgod mot de rika, var: det verkligen" menat ' som straff... ” att vara 'fattig., Det; var mörka tankar som samlats i Peter Karls- '"sons huvud denna morgon. Var- för skulle vi, som arbetade och -'försakade; buga : och krypa f . de där som inte gjorde något och ändå levde gott. Han "gick . bort: still. .Brunte och lappade honom "på , halsen och I sade: tack:du för den där resan ' till . Ängelholm, som blev en så "stor" missräkning. Brunte förstod. inte, något, "utan han lade öro- nen ”bakut och satte ner nosen: sirap. = + Så efter "femtioelva arbeten och bestyr blev det julafton; Då var » det rent'och fint så det sken i varje vrå. I stugan hade man, strött hackat enris på golvet, och" . det spred en viss aromatisk jul-., . , doft. Utanför sattes den traditio- nella julkärven — havre-: eller kornnek — wupp till fåglarnas för- nöjelse. Julgranen började kom- . ma i"ropet omkring 1870, "men Oman sk. var inte så -vanlig, Istället hade: :. julaträ som :-utpynta-- "des med. grannlåter, Detta ”jula=" : > man julbonader eller ”julaar ”, "De förra: var av tyg” "och be- :' målade med "olika bibliska” mo- trå” var ofta en. enbuske, har man berättat. På väggarna hade ” LR tiv. En sådan såldes för" många år: tillbaka i Esmareds by” uppe ' + vid smålandsgränsen för något :. över 400 kr, I dag ' skulle en så- dan dyrgrip kosta åtskilligt me- 70-talet fanns det bonader också : av, papper, efter vad 'som berät- : .' papper (det säger ju f. ö. nam-' pet) fanns i var mans hus i'eu- stats. Jularken som, alltid var av. Säker arbetstillgång ger människan. | inkomst, trygghet och framtidsrö'', fr «= fick" wila ut TITT det av "1800-talet och kanske ock så på sina håll in på detta år- "hundradet. De betingade" också " "det facila' priset av 4—5 öre! .. styck, Också dessa med sina färg- ": glada motiv är numera sällsynta" och . värdefulla. nwl Helgen inleddes med” att far ill huset ,läste ”julevangeliet samt / kanske ur' Luthers postilla. ' vt . Om julottan i. Tönhersjö på " 1800-talet har e "äldre man på - orten berättat följande: ”Vägarna var fulla av folk än : Esmared 'hed till kyrkan julda ln ' morgon. Kyrkan fylldes” med folk, vo så att många fick stå på gången.” Själv kom han sen 'gång för: sent till julottan. : Sedan "dess. brukade «" han alltid gå” kl.två på! natten ” till denna, Då :var. han framme” . klockan fyra, då gamle Andreas; : kyrkoväktaren, skulle tända 'i H kyrkan, Julottarr började klockan ra. — om det nu ginge att spåra .:; halv. sju, : Man. fick ha; bra: på . upp en sådan till salu, På 1860— -' sig den tiden, ' ty före 1871.hade. Tönnersjö, kyrka ingen ' eldstad "och inte heller något brädgolv. ; Golvbeläggningen, var sand. Hem- - år körde man i kapp med: oOxar-. s na. Den som kom först hem fick ; trodde > mörkåidan ' av julfirandet” hörde det" ymniga "brännvinsförtärandet, sa Det var inte ovanligt: att en me-: "delstor ” bonde tog' hem 50 :liter ' brännvin till helgen, Till "gillena : hörde "dans, "varefter ungdomen ut "i: julhalmen, som man tagit -in..: Något: som : också - Var gängse :var, jullekarna.' Till -. " dem, hörde, gissa nötter. En så-- dan :gissningslek . vär Abraham upp från EA | som på "annat ' håll)" först, sin gröda bärgad" året. därpå Efter " belgdagarna” följde: "jul- i ” gillena i: bygden” Då åt och drack ' å man "så mycket" man orkade; Till : den tomma krubban, e söm ville . han säga fyll den här med hav- re så är jag nöjd. Peter Karlzzson hade i okto- "ber slaktat en gris, den enda som: fanns på. gården, och kört till Ängelholm fö att sälja den, 7 mågon - utbetalninig,., förmodligen räntor krävde detta offer, Efter att ha försökt på flera ställen föratod han att det gick inte att ivyttra den. Det var bara att Ch i köra hem igen med sin gris, och så var det bara" att salta mer: den., Med utbetalningen fick det . vara, och skulderna bara hopade : " sig. Alla dessa tankar gjorde ho- " nom trött och inte mindre mod- stulen. Han satte sig på em låda och mnade. Hur lä han &so- . mycket att hämta. Det var bara : co ur länge han vit visste” han inte när hustrun Helena väckte honom. Hon skul- le mjölka och det blev ju för all. del "en. skvätt till julgröten. + Jag slumrade till ursäktade han sig, jag kände mig trött men nu vär det bättre, och sysslorna” gick som. vanligt. .. . ; Flan hade drömt att. han gick "ute på sina ägor, gräset var grönt "och frodigt, och den andra skör-. den såg också lovande ut, reg- net hade 'silat ner så vackert och luften var frisk och behaglig. « Han kände sig glad och en aning ” stolt när: han blickade ut över markerna. ' Drömmen ' hade "gjort ' : honom bättre till sinnes, och han föresatte, sig ätt. mu till julen .. måste han försöka se ljusare på : illvaron, om inte för annat så "för Helena och de'5 barnen, 3 pojkar och 2 flickor. Krediten "hos: hanidtaren var nog inte helt” " förverkad, han hade .genom att göra , extra arbete borta, kunnat hålla den värsta nöden från dör= provsitta blev han så belåten att han föreslog en toddy. Det är väl inte var dag sådant vankas skrockade prosten? Nej ' sådant har jag aldrig smakat, Peter Karlsson var en godmo- dig och väl också hållen för en vanlig snäll människa, sina tan- kar om hur samhället fungerade och missförhållanden de hade han för sig själv. Men så ' började prosten en utläggning om hur bra "vi hade det i vårt. land; och att "det är Guds godhet att mi fick ha det /'så, få leva och verka i samhället, Inga omstörtningar och inte någ- ra som wille ändra på ordningen. Han hade läst om att andra, län- . der. hade sådana samhällsomstör- - tare. Vi skall bara blint lyda - Guds bud, och rätta oss efter vad som i våra kyrkor förkun- > nas, så går oss allt väl, Han" ha- ' de blivit sentimental av toddyn;,, och kände sig belåten med till- 'varori,. Han anade inte wad hans, sällskap tänkte, och för första ” och väl sista gången i sitt liv ; kunde inte Peter Karlsson hejda sina tankar och åsikter som han ; gått och gömt på. Hans toddy var nog inte den heller så svag nu brast alla hämningar. Allt det han gått och samlat på släpptes : döst, och han höll ett ljungande . anförande om hur samhället var, sett från den fattiges synpunkt. Han höll räfst med de styrande, och "han kunde inte hejda sig. för att säga hur prästerna höll '" folket nere med sina predikning- ar om helvetet och evig pina. för: dem som inte tror :som de. Det kan inte bliva bättre för oss" och ' någon . - ljusning "kan , inte « skönjas så länge en klick gods- > Peter. Karlsson vär händig, som det hötite, och "kunde Utet av var-" je, som han hjälpte de mera väl situerade ; med och på så sätt blev. det, alltid, en extra krona . "fom så väl behövdes, Han hade: ett 'gott humör 'som hjälpte ho-" nom genom de värsta påfrest- - ningarna. Han: ägde humor och » kunde lätt vända en tråkig epi- sod till något som var bra i alla fall. Så t. ex. det där med gri- » sen: hade jag" fått sålt den så hade vi inte haft mågot fläsk nu - i jul, och resan till Ängelholm, det gick ju. en hel dag men så "kom jag ut och fick se mig om. : 4" Men att reflektera över tingens! ondning ” släppte | honom '' aldrig, När han gick där för sig själv) : kom det alltid för honom det 'orättvisa i tillvaron. 'Hän hade" "hört talas om ' att "det fanns de som måste: lämna jen i "ägare och präster får bestämma och med skrämselmetoder hålla ' Det 'war inte "lite, som ” levererades, och .till sist" sade . - OSS nere, han: här sitter prostén i sin väl- och utan störningar ; levnad och trygga framtid. Pros- ten har ingen känning av att det varit missväxt, han. gkall ju ha sitt tionde, men för oss som försakar det mesta här i livet, för oss ter det sig på ett annat sätt, Det blev tyst en-dång stund. Prosten » kunde eller ville inte bemöta anklagelserna. Vad han tänkte fidk ingen veta, Det blev ett ganska kyligt avsked. Han hade nu på henivägen fått andra bekymmer, det där med fördelen att ha gjort ett arbete i prästgården hade nu grusats, och nu inställde sig ånger och självförakt för vad han yttrat, vidare wilka konsekvenser kunde få i framtiden för honom. .Prostens makt i socknen var nog närmast enväldig, och att han blev en märkt man tvivlade han ” inte på. Dagarna gick och Peter + : . Karlssons tankar. hade fått en helt annan riktning, Det var självbevarelseinstinkten som ' gjorde sig gällande, han frukta- komma, de för vad som ekulle " Feg var han mog lnte, men att han skulle bli utsatt för detta oförutsedda samtal med prosten ” hade han inte räknat med Peter Karlsson fick ett ären- de till prästgården, och det var sannerligen . ingen modig man som anträdde. den färden. Att säga sanningen till en myndig- hetsperson på den tiden och i -. synnerhet prästen var närmast en dödssynd som det var svårt ' att rentvå sig ifrån. Det war. en skuldmedveten buganide man som steg in framför högheten. Pros- ten tog honom i handen och gav . honom en märklig spörjande . blick. När han så fått uträttat : ärendet säger prosten klipskt: Skall det wara en toddy i dag. Nej tack säger Peter Karlsson, jag smakar inte 'sprit längre, jag (Forts! å sid. 8) a v RANA BSIDD i.sitt. jordbruk för en tunna råg. Det var sådana som inte med någon extra förtjänst kunde hål la - nöden "borta. Inteckningen kunde ju inte "alltid. lösas, - utan jorden lades till de stora godsen. Så långt hade det inte "gått för Peter Karlsson, 'men att han. måste låna pengar till hög pro-' cent, "och - bara få 90 kronor när reversen. "löd på 100. det hade han fåbdt vara med om, När han , tänkte ' på ,' sådant, så "undrade . "han om det var rätt: ställt ' i " samhället och om det inte borde' | göras något för att då bort orätt- ". wisornal Men sådant vågade man bara tänka, att säga något sådant . skulle göra det omöjligt att leva. Krediten ” hos ' handlaren wut- nyttjades och julen blev så dräg- lig som. den kunde: Det 'blev ju alltid något glädjeämne för bar- nen, fordringarna var inte stora, bara det, att det var julafton, hade något visst över sig, och att en frälsare ' var "född gav en känsla av tröst och en tro' på I bättre, "Men ' att det: skulle! bli hos Peter. Karlsson släppte inte tanken att det måste något an- nat till för att få dförbättring, men wad för slag, 'det hade han ingen aning om,' Det var omed- .« vetna revolutionerande "tankar, och han war. nog. förståndig att . behålla dem för, sig själv. Prosten hade en soffa där ty-” "get sedan längé Var 'utslitet. Frun hade många gånger stött på att . få satt nytt tyg på den, hon hade +» sådant som : hon själv wävt "en ten. till 'staden, 'om där fanns . körde ; till möllan, . hur anånga " shågon som gjorde sådant, var - säckar hade han på? Nn mt Jultidningar : som , nu | all, männa var mindre "vanliga den? för omständligt. Soffan var en . familjeklenod och vem som till- "verkat den visste man inte. Man ' . hade hört talas om Peter Karls-. « En ordentlig! bostad har mycket: stor tvälbefinee för människans. trivsel och Goda a Utbildningsmölligheter ger fort- satt framåtskridande och e en n god start. "för våra barn tiden. Det. var först fram på' 1900-talets första år som sådana köptes till julen. Så . Något som däremot var van-: "ligt i: denna socken och säkert! också i andra delar av sydhal-' land var att rida Ståffar annan- i dag jul, Man red på hästar, sjöng Staffanssången ' och'. vattnade ' så ”- > hästarna - vid : gårdsbrunnen. Så' ” skulle / Pryttarna” in. på trakte-". : ring. Nu i - att de var ganska vingliga Slutet : på den gamla sydhallärndska julen” var. tjugondedag Knut (den 13 januari), ”Nu' är det slut med . julen och det fina brödet”, bruz kade" man säga i eldsbergabyg- den. Knut. betydde också att man skulle, som det hette, ”kö-" ' ra ut julen”. Då brukade en del” : ungdomar, mutklädda och mutstof- ” ferade komma in i/stugorna och sopa och feja och ha sig för att avlägsna den annars så väl-' komne gästen, Men det var ett ' oskyldigt nöje som”ålla hade ro- "digt åt. > , Charles. Vilket i längden inverkade om | . Son, och prosten ' kände honom ' från besök som han gjort i präst-. » gården.: Han - hade fäst sig vid na sätt, Jag skall fråga honom en gång me soffan, - Kort + tid: > hade '. prosten. sina . wägar . Peter” Karlssons, och å passade han. på att: fråga. Det var med stor tacksamhet ' som ' han åtog sig uppdraget, men att det var dockande var säkert. Det blev ett påfrestande arbete, inte kropps= ligt, imen bara det att vara i en Öö. var ne a tet och vanodpa var Ile dosor ma "som annars, och se det skulle bli. Men Peter Karlo im var inte den som gav sig, Han föreställde sig vilka förde- lar det var att ha 'gjort ett'gå- och till a om et nm lyckades, öpet i en pr Arbetet fortskred, och kar a stod han att det. "skulle nog lyc= kas någorlunda. Spänningen bör- ja lätta och den goda maten med snaps och dricka till bidrog att han kände sig ganska säker, När det så war färdigt och. frun av- . synade 'och uttryckte sin förtjus- "ping och tacksamhet. då kände Petér Karlsson något som så säl- förekom -—- självsäkerhet. När så prosten placerade sin krafti- "ga stöfthydda i "soffan för att « arna / - hans säkra och något korthugg-- om han kan hjälpa oss därefter . assån 0 > Helbarkad av tall ee a HALLANDS - Ko ”gjrandgatan vu sl Toa " Helbarkad och obärked av gran cv Obarkad och sbådkad a av' björk; asp och bok Utnyttja det fördelaktiga. priset på ;savbarkad björk, asp och bok. SPÅNVED - Alla - trädslag utom ek, ask och bol, obatkad. "+ Konlalita våra ombud, inspektorer eder Jämna nänmare upplysningar "om v kvaliter och Jeverans= fer. sk - > så kontoret, som - 3 x ”Otjekraftfoder ” OS k Riksmineral” | x . Kalvfoder | 'HLC.. K Svintoderblandningar ok Käalvfoder pellets K, Svinfoderkoneentrat Sk" Pullför-linjen ot x Smågfisfoder pallets - : 1 ; ” N a 1. es di för god 'ekonomi . il | vo cl AX
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.