, hade hon i minne den där gån-'.: gen, då . grannen” stämde : till : | tings och med hjälp av ett par ': mutade' falskvittnen, två land- strykare. av tattarsläkt, vunnit pr om g ngén Det häde betytt att hon och hennes make blivit bestulna på". två tunnland av det lilla hem manets bästa åkerjord! Efter. makens död hade de blivit allt aggressivare — gran» narna:: Hon kände. deras mållt/' Det var, att komma åt gården hennes! Sven hade två söne och det skulle ju passa bra at den ene fick granngården; un- der det att den andre tog fä demegårdenl «+ uret . Gårdshunden : hade --. död en morgon. noga genomsökt hans matskål och hittat ”vitt” i den! Vem som ; förövat : dådet .var inte svårt att säga '— hunden hade -. förtroende för grannarna; om någon annan människa hade sökt nalkas. honom, skulle han genast ha bitit och slagit larm. Änkan hade då tänkt, att det inte ' fick inträffa fler gånger att hon glömde stänga porten Rå kvällarna! + . : -En dag hade den ena av går- dens: två kor inte velat äta, hade'stått några dar och dar- rat I feber, tacklat av och dött. Änkan hade undersökt krub- ban, Nej, inte arsenik den här gången, Inte ”vitt” — men ”vasst!” Lusse skaffade ett bättre lås till" porten, så att - det skulle bli svårare att bry-' ta upp den nästa gång, : Hon rengjorde krubban mycket no= ga och vakade sedan över sin” enda ko som över en dyrbar klenod och undersökte nog- grant allt vad hon gav djuret att äta. Bengt slaktare plocka- de ut fem långa, vassa koppar- bitar ur den döda kons mag- säck, Änkan sade ingenting; "lade bara undan bitarna i hörnskåpet i högstugan och : fick ett ännu bittrare drag kring munnen -— det var inte lätt att freda sin ladugård se- . dan hunden dött och inte hade "hon råd att köpa sig en ny £årdvar, En natt låg änkan Lusse va- ken och grubblade på en del saker som inträffat i veckan. Ett par vävräckor, som hon glömt ute i haven en natt, ha= de blivit sänderskurna och en. "i dagningen” och .ingen : kunde En" dag hade.hon gått upp = :. Kunde . hon mycket tidigt på morgonen och stått "här i porten: och spejat : ut över åkrarna. Det var /'just; ana att hon var uppe. så tidigt, Då hade hon: plötsligt fi "annat håll och gå in i källaren en kvinna, en' storvuxen 'och' axelbred kvinna, som gick ute på hennes ' nysådda åker och 4 sådde' med vana :handrörelser —" sådde : ut "något i hennes kornåker!. Hon sprang, ut mot : åkern) ”kvinnan” fick. se hen-. - ne och sprang in i skogen, ' Lusse sprang -efter, sprang i en: halvcirkel fram till Svens- gården och gömde sig i skogs- : brynet... Hon hade bara stått där i någon: minut då hon fick se den storvuxna ”kvinnan”. komma ut ur skogen från ett i backen, ' Lusse hade nuter, . . väntande på avslöjan- det av något, som för henne ej längre var ' ett mysterium. Slutligen »hade dörren öppnats och Sven Nilsson stegat ut — nu iförd manskläder! vo oo. Änkan Lusse hade gått till- baka till sin åker. Där hade hon lagt sig ned på knä och le- tat efter något, som hon redan ' visste vad det var — letat ba- ra för att få bekräftelse, Snart hade hon också hittat många - ogräsfrön. Hon samlade dem i sin huvudduk och gick hem, På eftermiddagen gick hon till byordningsmannen. Men by- ordningsmannen var dryckes- broder med Sven Nilsson och frågade efter bevis! Ingen vil- le hjälpa en fattig änka, som man visste snart skulle tvingas lämna sin gård och ge sig ut på vägarna med stav och säck = och med två sfnå barn... Änkan Lusse stod kvar i Porten, stod kvar och hatstir- . rade bort mot granngården, De stått » kvar i skogsbrynet några imi- kastade sig -på dem. och" so nade genast. "ses c Då fick hon en idé. Barnen! : skicka dem bort '.: ill Svensgården för att tända han inte på? Ja, varför inte? Hon lita--i "de inte riktigt på sig själv — " Kanske skulle hon inte våga? ; Men barnen reflekterade all drig "när . deras, mor befallde - 3 — visste bara att hån plötsligt ' väcktes av :röster i: : klarvaken -och' uppfattade att rösterna tillhörde. änkan Lus-' I nes reflexioner förde henne bd= Hur länge, han sovit visste . sin närhet. -Med ens var han - bevekligt allt närmare förtviv- lans brant.! Då fattade hon ett ' "skarpa, djupliggande ögonen. +": > bestut," gick bort till det stora ; hörnskåpet och letade fråm den: 3 « lilla skinnpåsen med arseniken stop] ade upp” "i vänstra få .. erkänna, sedan tunghäftan - bringats” att lossna, tillade han med. en elak. glimt i de små gu N i Byordningsmannen : grep Lus : ..$e, släpade henne: omilt in "i'' härbret och slängde henne på - tan moåt :tidlösheten,' den störa. " befrielsen: genom” förintelse -— en "längtan i-släkt med: afton: : rodnaden,'som just färgade fir- mamentet över salthavet i, vä-. "ster. : a | e och hennes barn; och; att de: dem att uträtta "något Kanske FY bortgången. Han” - hon också hade” en. möjlighet Så att slingra sig undan om bro "tet blev uppdagat? Hon kunde "säga, ” att hon inte visste vad" i barnen hade sig före! Barnen + kunde väl inte straffas? -- ann "Ja, det var feghetens slem- .' <" " rande, svarta missfoster! / Mit ST Mor, a med. Ola Salpetersjudare "var: på 055 om dom får se oss? fråga- > väg från Ulfröje "by -mot går- de ni den lilla flickan. re darna i Lyngsbo.. Han var. nu ; + Dom kommer inte att få gammal och vorden-och hans; tag i er;dom, sover, Iväg nu!” yrkesangivan var” sedan mån.'-', Ola Salpetersjudare makade ga år blott en fras. Ola drev på I sig fram till. en springa i väg- "vägarna, tiggde mat. brännvin: Zen och kikade ut. Månen haz och öl Vintertid tog han till: de gått upp och han kunde'se . "fälligt kvarter en-fjorton 'da-'. de "två : barnen ". gå. bort mot garr än. här : och än där och Svensgården, bärande' varsin . gjorde sig nyttig för maten och" > tänd lyssticka.." Änkan Lusse"; ' den stod kvar i porten, Han hörde : kropp : sin - kunnighet . i.. träslöjd... skorna mot portgångens kul- "När våren . kom drog denne ' lerstenar.' Efter. en kort. stund ? rolöse vandringsman genast ut' kom barnen tillbaka. re > på vägarna, gick från gård till ; ". —. Blossen' släcktes' för oss. oe st : or — kän vi inte få vänta till - "cen annan natt? : Det var den lilla flickan som talade, ">... > —, Nej, det måste göras 'i myckna - : dryck ' hans; ” natt. Det är inte farligt. ' Ni -.-blir-inte fast. Men jag vet råd! Borta på + eipacken ligger mi- nå gamla, söndriga träskor; hämta dem, lägg ett eldkok i vardera, 'tag 'sedan varsin och gå bort till Svensgården. Stick + träskorna intill takskä > skrämda. ;-erfordrade, : genom . henne oroligt skrapa med trä”; . genomskimras” ; ”gestalt,. kan :det dock icke va-. > ra för att göra oss bävande' och. + Ty barnet. är dock ; framför allt' en kärlekens härs.- old, dess späda 'stämma väcker genklang:' från hjärtats. vekaste . strängar... Så våga vi till sist; "säga också detta ord I: skottet ur "Isais' stam, i barnet i krubban. möter : Redan. i profetern äng lagförkunnelse - möter en "mi z : ” saligheternas "berg, « " ens kors. Här bröt, genom det-" . rd ta liv, Guds egen rättfärdighet söm 'en mäktig flod — medfö- " rände dom ock död åt de trot- försoning-' iävf syndens och:dödens värld ' ! dömande makt, men själ. för den Guds' Kraft, som möter 'oss: i Jesus Kristug, Så förvandlas ; i” hc äl 'siga 'och' självgödaj” men. bju- . "Oc dande 'det. nya livets hälsovat-' ten 'åt ödmjuka och förkrossa= de själar — åt dem, som hung= ra" ock törsta efter rättfärdig- het..: Ty" detta är domen, och "” döden, att ha istolt självtill- :"räcklighet avvisat Guds barm- dest > härtighet, . och detta är livet: elheri: Ära vare : och ' saligheten, att ha förnum- mit sin 'egen intighet och van- alla julens kloeckor'ring; förena” våra röster. "fördom och frid "" niskorna bärn, sor Ar. ära må "alla julens "1 må” vi hu njed ”änglatnas, "som hördes' av herdårna” vid: Beét- en god od . dare underton. Herrens hjärta, brinner. av kärlek till det folk, ' som drabbås av hans rättfär- diga domar, I vår Jesaja-text ' ;> rättfärdighe> + ten " av barmhärtighet." Han ” skall icke döma efter som ögo- ” nén ” se, icke skipa lag efter . som" öronen höra. ”Utan med - rättfärdighet - skall han döma de arma, och med rättvisa ski- . på lag åt de ödmjuka på jor- =" den.” Hur skymtar icke redan här domarens > barmhärtiga". CA spring fort tillbaka när ni ser att det börjar brinna! Salpetersjudaren ' såg hur . barnen ' ånyo avlägsnade sig, ' pådrivna 'av modern. En stund senare såg han eldf ammor slå upp: : från : Svensgårder? . och kort "därpå hördes ljud 'av springande steg —. det var barnen, som kom tillbaka ef- ter" fullgjort” värv. Modern mötte dem i portgången, för- manande dem att genast gå till » sängs, aldrig omtala för någon: vad de gjort borta vid Svens- gården, och att vid förfrågan Nu var han inne i en sådan pe- = säga, att de lagt sig tidigt på riod och tänkte sig närmast kväl'en och sovit till morgo- ' SN SN ' JAN MELLHED. > gård, arbetade litet då och då, än här och än där, men stan- ” nade aldrig mer än en, dag på vart ställe. Ofta tog han sig några ' dagars helledighet,. då han. inte arbetade alls, utan bara drev omkring och tiggde, innelag, "som, i kärlek: söker : den förkrossade för att hela och ” upprätta? - Alltifrån det gamla testamentets dagar ha" ' människor grubblat över hur den ' rättfärdige Guden också kunde 'vara "den barmhärtige. ' Måste har ”inte straffa hårt och omilt, tvingad av sin egen rättfärdighets lag? Gör idke : barmhärtigheter . domens all- var om intet? Barnet i krub- ban är gåtans lösning. Här mö- "ter oss Guds egen rättfärdig-, het som hans kärleks gåva. Icke för att få än bättre skäl att. låta sin hårda dom gå fram över stoftets söner. up-. penbarade Gud: I Jesus sin r Alla ;barn längtar” efter jultomten, "och "frågan. är om . den i; inte står allra högst i kurs j Amerikas Förenta Stater och I i Skandinavien. Här en näpen. jultomtebild från Amerika, 4 stället öppna" sin " drnom Guds | varé Gud i höjden, . vvvvervytvYFYYFYYEPVOeev EP FEV SVE YTEYYT SY NOV DY SR YverY YVrevf eve ver ve YvTv + - a : sl s en Un — fetter tr er ÅA I . = . - rå Vä q ” a , sa ms - o IAHOLMS TIDNINGS JULLÄSNING 1981. sön a |: EN hysa ot l : vas mn SUN od a Sr on bänk. Därpå kallade. han". ur s od Sn era . - sr fo ” svarta natthimlen — lågor rö- . armhålan och fästade den de på sin hustrur. vv cf + - 35 nkan - Lusse Persdot-' ligt fram och tillbaka; från Kn 2 an da och gula, lågor av färg” i "med ett snöre; som ho ” hön — - Duka snarast fram. mat . i 2 - ter gick över gårdstu- = lillkammaren kunde hon höra Detta är en berättelse om hur begär efter penningar "släkt med åftonrodnadens him- : kring barmen, Sedan om on och öl åt länsman. Sedan får t | net och in i den mörka barnens jämna andhämtning. och jordiska ägodelar kan driva människor till |- jabränd,. när solen gick ned i” sig ned på en bänk och 'stirra- ”qu ge den här mordbrännar” i ör portgången. - Det.-led Då hörde hon plötsligt försik- ” dlin; "vållar nöd, sorg och olycka. Ett "väster efter eri het dag i som- de . omkring sig med svårta, « du någon, brödbit. samt lite oo : i. mot kväll och det var tiga steg ute från gårdstunét, handlingar; som vällar nöd, IE. i igh maren eller våren. "> "> "1. vildå ögon; ögon av skräck och konan n h salt. Du kan kalla: . i : tid att stänga porten för nat- följda av ett knarrande i stall- ” välbeställt bondfolk, som kommit in under girig) he- | Änkan kände en vild triumf ångest för det fattiga livet, vatten dch all jag lösa hep- iu tens na dörren! ee tens förbannelse, söker samvetslöst och 'hänsynslöst. : genomströmma sig. Nu hade . hon nu med ens förstod att hon” på mig, och bevaka henne me — i i: Hon gick ut på backen och "-Hastigt kom hon ur sängen driva en fattig änka från den magra torva, som hon hon fått sin hämnd; Nidingar- : förverkat. Hon tänkte på barz nes arm RED Te I ne ropade in barnen, som lekte och hoppade i kläderna. : Nu . behöver för sin ock sina barns försörjning.” Ingen | ' na och skymfarna hade efter nen, som ännu sov i bänken i an Hon oh? Lusse fick ena : E. kom vid bäcken i dalen. DG: gällde det den sista kön! Hon. | vil hjälpa henne, och då hon till: sist drivits till - |' många ärs trakasseriér lyckats = illhatimaren. Vem skulle ta: När änkan Tasso AES AT i å > kom "genast springande ' till var beredd att kämpa om det |. halvt i begår hon ett svårt brott, som hon +,|. upptända hennes röda hat, ett hand om dem om...” . ärmen fri, började MemAer äs oss sog ch a svpt! vansinne, begår hon ett 5 hr RA - 2 -. . -vid ljud ' kar att allt intensivar NA | - henne, - den nioårige Per o så gällde livet! Hon grep en sole sega i död -Berättelsens - hat som tärde och plågade sin Då rusade. hon upp-vid lj r. hon bar i' C- "4 ? den sexåriga Lena.. "47 > tung träbetsman och störtade själv väljer att sona med' döden. AR en Te bärarinna, ett tygellöst hat.ii, av.. steg ute på gårdstunet. kring arsenikpåsen ket sak H i oo. 7 Gå in barn. Gå genast in ut! fer : ” miljö är södra Hallands landsbygd. =: fe), «färg med aftonhimlens rodnad "tennes "hand flög mot bar- ' armhålan: Hon åt "at tillfälle. nå | " cd stugan, sade modern och för ärnin; > hö : : ST = | efter en brännhet dag. ::-.; in... DåCYfycktes dörren ta, vaktande på si b : ste in dem i 2 Higärni ; hörde Me 2 "i händer upp! På tröskeln stod läns-. Ordningsmarnen bannade och ; Sedan barnen v gått in stod Mörtd um fallet, Hon 2 hade hon. varit på väg till " årstid. Men Ola rele & oh "ot at TRE en : och - bakpra honom: -' befallde henne att skynda sig. r Vv 4 5 "störtade ut ur stallet. Hon av- i 2 ; 8 : dan de sextiofem å- nsinnes- — manr I Å ötsligt länsman- Å : Lusse kvar i porten och stel- 5 5 = : Svensgården i samma "ärende re var re I O . - byordn annen. Då ropade plötsli Nn ÅL se . ä kar deras reträtt och lätt bes- 2 a z- 430; fyllda och hans steg var : skratt. .: Salpetersjudaren ryste ' skymtade . byordningsm: hl ropade pm derhugga- GÅ stirrade 'bort mot grannstället, 7 . som gårdsfolket där tidigare ren fyllda o Vv DEM ys symfade I Lus- ' nen något till sin un i «£ ' 3 öjde Jän--: Mannen falla mot huvudet på 1 3 inte lä å lätta som förr. — och drog sig tillbaka från sin Följ genast med oss, Lu sot till en rusa- i Sve 1 gården. Hon drjäe Jän- den som sprang först. Niding- besökt me hatt tlhöckligt Därför kann skymningen sän- ” utsiktspost, klättrade upp till i Persdotter! Du vet själv Te och fögstugan, till sin för- oo ge Tvar I porten o i h tog stöd mot väg- | ärför vä Pi 3 dok ö jden, :. gavelluckan och tog sig hastigt ' bäst vad det, gäller .:. - 7 ode in i höj a "Jän- ot ansiktsdrag blev allt bittrare, 7 SVOr OCh tog stor : mod och. därför vänt om' när ka sitt svarta dol över nejden, 5 bäst vac ölls i byordnings- . man, Han var inte borta läns. 2 å Å . nkände honom ' « p : 3 3 h stjärnorna :: ut ur logbyggnaden. : Snabbt : Förhören hölls i byor gs- . man, H . - men ö hår - > gen och hon ige hon 'var hunnen halvvägs. . « månen gå upp och stjärn ut den. - F J - r' minuter, i : der det ma tankar beten : trots mörkret som varande den -' Men när hon denna kväll, i . tändas, innan:'han' nådde fram försvann han från gården” mannens Bära Paren föras Rn fet ar llrsckligt lång G för - t dé kring folket i Svensgården yngste av svensgårdssönerna. so'nedgången,' : stod i porten till' den närmsta av "Lyngsbo- + på väg. till. byordningsman : också. dit; Sa van e av. nkast I Me Boo er os . | under år som gått. Hennes till undsättning, hon: träffa 25." gården, kom vreden över hen- . 55. ÄN Poret När solens första försök att”. som: mö fter en risbastu. föll vånad, - då .mordbrännerskan ör man, Karl Nilsson, hade nu ' 2V ett våldsamt slag i huvudet ne som en glödande lava, som". ,Salpetersjudaren > :nalkades :. genombryta nåttmörkrets pans I först, men e - okände ls Me 2 hänskratta honom rätt varft död i fem år och alltse- och störtade omkull, halvt be- fördes - med blodet. kring hela/.' försiktigt : den mörka gården, "sar färgade himlen i'väster i. de till föga kär. de inte. trots | u å i ansiktet; - vid hans åter” , dan hans bortgång hade hon dövad. - bur Za . hennes ”kropp och snart kom : .som han väl kände sedan mån-' röd- och gulstrimmig :kolöre- kan "Lusse po fotclser och ry kom st : till härbret. Då fick 1 " fått klara sig själv, sköta 'stäl- Efter en stund kravladé hon ''" att ', behärska henne till varje "ga tidigare; besök:" På loglän-"" ring och den ljumma morgon- ne nR hb or dningsmannera hän 'se den lilla skinnpåsen på Yi let och arbeta som en karl, Si- ' sig upp, mattoch med ohygg- tanke, varje muskel: och "nerv: gans gavel var en lucka, . Den ': brisen svépte undan, det «sista : tan a o h rfilar Hon ne- = bordet. och förstod nied ens H t "na barns uppfostran hade Kon lig huvudvärk, ' Hon: under- ' — en. vrede, som var röd som Nr gick lätt att ta upp och med rökmoln, som steg upp från . Dä nte hel ler" SS bara teg' allt Har kallade på ”länsman- + måst försumma;' för allt hon ' sökte porten; jo, nidingarna =. firmamentets ; aftonrodnad 'ef- . hjälp av. den lil'a stegen, som -. den ': askhög, som markerade”. kade I : ra teg Ht. de upp från det . SL i t SE ” ter & " i I "Ii f kad JE där 5 ården Jegat, och stirrade bittert framför sig. .. nén, som rusä' je upp från 2 haft : att, stå i med och det - hade borrat hål i den och se-" ter en varm dag i: sommaren ; brukade ligga astha ad un- . platsen är Svensg | en. gat, På gårdstunet var bygdens folk -, disnånde ' festbordet'i högstu - grämde henne svårt. "vv dan hade det varit lätt att lir-" eller våren: Och med ens stod :: der takskägget på 'stallängans ' vek hatglädjen, och: den Upp=3 hd gård de oh I eg (ens Tolk ', dignande '. + Men därborta i Svensgården ' ka undan bommen, Hon spika- '.. allt 'så"k'art för henne, hennes ”. utsida, '; skulle > det säkert ,gå fyllda hämndens ljuva känslo-. . för; ' och Iy ; bodde . de '— skälmarna, som "de över borrhålen och gick till 7. beslut var fattat. Redan. i natt .' lätt att ta sig uppatill den. Tak "stämning .: från änkan Lusses': rådde: Smäderopen., och hotel-. ] z hånat och begabbat henne' bå- . stallet för att ge kon foder — '. skulle hämndens' timma slå —: över , huvudet skule. det : nog : bröst .och'.gav plats för: efter--. serna' hör es in i-stugan, där ; i Å X dn . de öppet och bakom ryggen. -tack och Jov för att: den var iatt sk « den "röde hanen » ; gå" att få utan att behöva at- ; tankens kranka blekhet o nn den femma kyranan sätt, . Pliekéna mot dedgånide sölens Och ändå var Sven Nilsson ku- — räddad! 0000 0 fer +: komma tatt» gala från Svens- ” tackera "den, låsta porten." Mat :- samvetsofridens; tyngande, ok. me Ängset om hän fer oci os 2 trålar lekte sitt spelk- > sin till hennes döde man! + + '”.;"Hon 7 gick till byordnin; : gårdens tak! Med det beslutet "fick. han undvara" till imorgo- Hennes fiendskap med svens: fötter" sz ne se sista Str? ar de betraktade Hade inte Sven Nilsson brå- manner och hon gick till län; gick ' änkan Lusse 'in till sina nen — "sådant. hade den gamle ” gårdsfolket Ivar) känd i orten - ir morgon". för vi mörd- > trumspel - and lar . kat 'öch : jämt ställt till :.med mannen; Båda var goda vän- barny id va bfeg ar (27. Vandringsmannen : ; varit. med "+ och ' skulle; tvivelsutan" göra". " brännarkonan till fängelset "i': hon med -s fär soon Hon provokationer redan på den tid. ner med svenskårdsfolket och < Kvinnan stod: vid 'spisen och :" om förr Falk ee henne misstänkt. Skulle bar=". Halmstad,:: sade lä , sv fONTO lurat dei alla 0 ch än de då , hennes man levat? : Hade > båda . frågade: efter bevis, —" -Jagade mat, .men : hennes :tan- ; Han tog sig upp till gavel-": nen klara sig i ett förhör; utan > när det led mot kväll och han ', Hade ja är ön ri. > Allt kennes” . inte Sven och hans två vuxna liksom det inte var tillräckligt . kar sysslade, oupphörligen med”. luckan, ' lossade. den och klev. att bli invecklade i motsägel- . ännu; inte lyckats framtvinga Sig röjd a : tand. bitterhet "sn söner överfallit och slagit hen- ' bevis 'att. Lars' Svensson "i ' hämndplanerna, I" natt skulle. "no i: loggolvet,' trevade sig .. ser? Hon "visste Kur ”mords någon' bekännelse, ” > >: : -: hat och a frö er 2 å ö å . | i å ned 1: loggolvet, (SE ä 8 des: => det : - fvva + var nu som bortblåst, hade. . nes make en gång när de hade, Svensgården ' gick "omkring -" Sven Nilsson få : betala". gam” : fram till några .halmknippen, - brännare åtraffades ir det a Där skall hon no g vackert ks för " intensiv läng- : råkats ute i skogen, och ännu : med en stor bula i pannan!” mal skuld -med ränta!” cs > + straffet ville hon inte ta! Hen=" ">" 7- gett plats. för en äng-. till Lyngsbogårdarna för att nen. tigga öl. 2 : . Det var redan i skymningen « och han tog ut stegen a'ltmer, ' ty han visste av gammal erfa-. renhet, att det inte var gott för hälsan att tillbringa en natt under bar himmel vid denna "fullkomliga rättfärdighet. Utan . Barnen sprang in, men mo-« för att frigöra lustarnas fån- dern blev kvar i porten. Sal- gar, för att frälsa de i synden petersjudaren '" kunde höra bortkomna och förtappade, s seg pc oo > - " henne hänskratta. Hon skrat- = skänkte oss Gud i sin Son sin —. "'t-tiodagars besök för att samla in namn på petitionslig!!” tade högre och högre, ju högre. egen 'rättfärdighet. I barnet i for, som sedan skall skickas ti! .. president Truman. ” lågorna från den brinnande ': krubban se vi Jesu livs sam- försöker få till stånd flyglinjer till Alaska för at tar granngården slog mot den blå- = lade insats « lydnadens vä . kunna sä it få ri eka för att: fortare : a de insats — lyc 8 a > funna sända dit färsk frukt, grönsaker och mjölk, : ja stor, präktig gåskarl hade för- . Svunnit. Hon hade letat och slutligen funnit gåskarlen lig." gande död nere vid bäcken i dalen — ihjälslagen! Änkan lig sömnlös på sitt nattläger och kastade sig oro- hade kommit över henne allt oftare .på sistone, de mörka tankarna, tankarna på hård och skoningslös hämnd. I för- ra veckan hade hon köpt en påse ”vitt” av en kringvand- rande judekrämare och en natt rann ; > H N , - LI . | is) Zoom OM s . + 1 i Ho >. 2 3 i N Sr NV a sen sena san ' ” . : | ” AA NAN mr mA mmm ms rNe sn hl LV : : . oa "ny a ryve An q ASA ARARAA AAAMA SAR BAANASAAKAMAAAMAASAASARARANASASASAAASAASS KA NASAARAAA Är äsaAa As ål AMA ADAAN AD AKA AAAAAMARAADA SAR,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.