AAA TV vvvererr TE LELAND FEET WYYYTTIETERrErg vvvevt vv HIPP i 23 PRV IDR ELK BAS ERF FV wvv ri TYFSY EN PAN YET YIT?! et ot innen 2 Ipeer rr RE a a hårda vintern ”med all :. myckna snö, ha varit glad till .. sinnes och full av stora framtidss Det var "fängt ubpår fjällen. 1 "fär vägen till mera tättbebodd "oygd sommartid gick” utmed äl: ". ven eller på smala stigar genom storskogen. Om" "vintern ” "gick " den bur som helst '->' på skidor, "genom skog, över jder” och . tillfrusna sjöar och tjärnar. Och där var det, som Sven Boberg, |: ? jägaren och : timrnerhuggaren, - bodde i en stuga,--vilken med . sin "ena 'gavel vette. åt. älven. -.Den andra gaveln låg i i ständig skugga av fjällskogens vresfuror; Öch nu var det ju! snart, Ju- ten 1847. Omkring stugan, hade snöstormen .hopat så höga: dri- vor, att Sven, måste.skotta .en. ! djup grop framför. fönstren för” Vatt "tränga in. Och från Stugun : i gick en stig så trång och « : som en hålväg. dagsljuset :.. skut!e : kunna den "dess Sven borde väl, : trots drömmar, ty inne på stuggolvet gick mormorsgumman' och bar på den rtyfödde Lill-Sven, för- ista barnet, och Inga, hustrun, jä, adjöst åå och b god jull hälsade Johannes Jansson efter hönom; när han med fullpackad näverkont skidade” ut trån gård. en. ett "Heder. och” tack "och god jul själv! ropade . Sven då han stakade i. väg bor. mot skogen” Det var mången god dag se- dan. han känt-sig så glad, och han. tyckte, att hemfärden .bor-' av” mjöl gryn, kaffe: och 'salt: isk. och kött.-Han visslade och sjöng,: där: hat i. vinande fart styrde utför backar och tegar in möt storskogen. Och han tänkte på: Lill: Sven och: på - hustrun, som blivit så underligt blek, och p|han måste dra på: råunnen; när Phan Såg för sig hur gammelmor |! a aik där på stusgolvet och vys- sade och. bar: Det var allt länge sedan" hon sist fick 'enkaffetår, men nu skulle det bli minsann. Nu' var "han nne i skogen. Det är ändå märkvärdigt, tänk- föränderlig . . Aldrig" densam: de "gå som av, sig själv, fastän, de en: rätt. tung. börda mörkögd denna; sista tideå; och stå te han, vad skogen. kan: vara Jo "satt uppe igen på stolen framför NS spisen och orkade själv kamma " "sig och rulla ihop hårflätan: =. "Men Sven hade djupa: tnellan ögonen, där han.s : stirrade'i in i elden. I och fi | gång han såg på' hus » han älskade' så mycket; öch på "gamlemor och "lillpojken, blev ””tankarna så tunga och malande. : Det gällde för honom” ätt hitta Da NM rn MAKA SA på något; ty maten. var .på upp- ' hällningen och, han' skulle; inte få något skogsarbete förrän på : : nyåret. Snart hade de ingenting -annat. att -äta än- mjölken från "de båda" getterna: de : Barnet sov. Då "det till litet i Nej. er dett -sdet såg ut att bli gnistrande kall : natt. Han gick in till getterna i det lilla primitiva fähuset, När han :gett. dem. ett fång av, det " knappa staggräsfodret, hakade ill svaldärren. : Dgt. behövdes m ”bomimades” till den dragit mot- kustlande med ". narna och vintern smällde inåt ätt ta sig till för att släcka "sitt begär efter färskt kött 'än att 'vädra upp fijös och stall och |. sig il in- om det t gicks” I Sven var tidigt v upp följande morgon. Det hade blivit beslu- "Av tat, innan de gick till sängs om kvällen, att han skulle gå över skogen till Storslåttsgårdarria i åoch -höra efter, om någon där ville. hjälpa : dem .så pass; att man kunde draga sig fram, åt- minstone över Jul: och nyårs- | helgerna, ". Storslåttsgårdarna ' "utgjorde . tillsammans en liten fjällby pål. fyra hushåll, tre mil från ma- karna Brobergs stuga, Och.åt- minstone två av bönderna där . hade, trots att de senaste åren ' varit 'missväxtditon, rätt gott om livsmedel; detta tack vare sko- gen, som. de delvis skövlat och fått sälja. mot kontant 'betal- ning... SRA SN Sven var god skidåkare, och å. det. fanns gamla spår genom skogen, så att färden gick has- tigt undan, trots att den före- togs på fastande mage, Och han " hade lyckan med sig, ty både . Tohannes Jansson och Elias Ols- son var hemma och tyckte bå- " da, att de skulle "kunna hjälpa > till med det allra nödvändigas- te, Det var ju rena ynkedomen, tyckte de, att inte ha så mycket .- som en ordentlig brödkaka till : jul; allrahelst som hustrun också nyss : kommit upp "från barn- "sängen. En måste hjälpa under sådana omständigheter, om en -kunde, Och förresten visste de ju, att Sven hade att'vänta skaplig förtjänst på nyåret och att han då. tleve i i stånd att he- tala för sig. >. » Ett ordentligt mål mat skulle han ä även hjudas på, innan han : vände tillbaka, och det blev tångt lidet Då "tagen, i innan han Kunde hågor. rat. sig uti skogen? Ja; det, var bestämt hundskall som. Långtjä sl äliet. :Det måste ”va-: ra ig' och” gick: ut. so allt |snör från:de ne thängands grenarna yrde om honom ma om kväller som om morgon: håll; när. skymningen. börjar fal: I säk NN fort som han ville; och. det .bö jade kännas. nästan lårigrandig Plötsligt. satte-han'stavarna "få h tvärstannade för Där kom det « en, gång; till; närmare cv Det "var: " hortåt. några ögonblick orörke. och: en. -hastig |” 'känsla av oro 'genomilade-hön- om. Sedan satte han fart s Det var varg" skogen och tro- "- [ligen mer än-:en; v:tiutet kom hastigt närmare, och ensam föl jet: sällan ett:gråber människor. han” må; vararaldrig: så A -utsvul- ten klon gle Md « Sven + måste | emellertid föl- ja skidspåret, som ibland gjorde krökar omkring vindfälleri. och höjder, och 'kunde' sålunda" inte tande odfjuren: Ett tag var han betänkt på att lösa upp konten och :kasta . fläsket: efter” sig : för att få försprång. Men den tar.k- en slog han bort, ty komme han hern med livet -— nog skulle han ha "julmaten. mea sig: I varie fall skulle den bli dyrköpt.— ja,.så säkert som amen. i kyrkari. småningom kunna höra, att.var: garnavinte: vär: fler än två. Så i värsta: fall skulle han kanske reda sig mot dem, '$kidstävarna var skarpskodda och det var in: te första gången han tagit nap: patag med, varg, : ehuru: han "Hur : skullé "han ' göra? orde han fortsätta? . . skulle" inte hinna så värst långt till! Note : Odjaten” :kunde få komma. Han. var beredd, Med varje nerv på. helspänn . väntade han. och inom kort såg han två lud-' na bestar närma sig. De. väd- rade! i. skidspåret . med fram- sträckta halsar och käftarna, vid- öppna. Den ene vargen var éj större än. en vanlig gråhund. Den andre däremot sar en av de grövsta. krabater "Sven "nå- gonsin sett. Tydligen "hona och harne, som oftast var fallennär endast två. följdes åt "De tyck: tes vara fruktansvärt utsvultna och skulle säkert I inte komma a alt väja för någor, Hanan, som var, hämst. ga upp ett hemskt tjut « och tog ett jätteskutt förbi ' några tallar. som stöd 'så nära Sven, att han en. Den liksom:växer .ut åt allé | od tyckte ara, att det inte. gick.så behålla "avståndet: från: de ”tju- la : På. tjuten tyckte, han 'sig.så.]. kanske , vid - föregående tillfäl-]- > Hen varit bättre försvarsutrustad. "Nej, det vore menigslöst, han |: dorna C henne imnöm. V råckh' I ; nästa ögonblick sväng. spetsen av en, färnskodd skid- stav högt i luften, och vargho- uan” låg” på snön med bräckt ryggrad.«: Men nu först "skulle "det pli med den”. ande vargens ; grin- ande käft så nära, ätt han kun- endast. ert sturap kvar i i. handen. Staven, hade vid det våldsamma andra håde hån i.ivern tappat lös: Han sänkte sig ned på bak: benen och tycktes under: nägra sekunder : se sig ';. för," var” han bäst skulle. kunna hugga in. un: d svarade med matt; tunn: röst — Nej, doktorn. inte vill en juläfton';, hä B, döm char égna'att: vara tillsam- mans "med, Jag känner: mig 'så bra, or Jag” vill helst sova. andra har varit: sjuka. det el5 inte må: Karin tro pp det gamla &nsiktet.: "Från fiärran stand e "Och när han fram t Nej! icke säll — jag Dem ödet avundsjuki + Om där ej viskas fra : Min ande än utbver : Och spejar än från Aen nu, fast än jag De fordra- annan 7u Och omen trögen n stod på skidorna i igen. AMNARLAA SSA ASSA RNE H save ANAR IA genom ett snabbt kast med -ski- i Prföon ka strid för. livet. Sven stod” där: slagersnyss gått i tu, och dent. . å sande varg yla eller sett konom la ans fiende. var. vapen-'] al, det: som om kräkter- na” återvände, och leendet «lyste Tänk" om" V pojken. kille "Med östanvinden: resande 1 kväll O, må han träffa dig förnöjd och säll. I värnlös kamp mol ödets kårda slag; Men må ur sorgen själv en glädie knoppas,.. N Ur mörkrets vinternatt en somnutrdag. I Må någon gång i öppa dotterslamnen En himmel öppna sig för känslans IHvkt,; :: Av forna fröjder återskalla namnen; - : Krmg dem i jag fordom "glädjens härold vari. Som vittnen voro till han barndoms ratt, Nr » Jag alönut nun bardoms lekar — tideastewvter, > Likväl, mm mor, jag dre et tälte omer, Att icke svika vad du stått om mit, åtlkaivent!! sa ”S var strut, som : Johannes , Jansson ae honom i förtäring... aforde och i samma ögonblick vargen Dask ! -—' En dosis till: — Allt: dreglande: käftarnav oc Har någon hört en "blindra- spotta -snus?.; Eller tror . någon, « latt. Sven ljög, när han sederme- ra berättade, att den här. vargen snurrade runt i snön så att-det stod. som det. värsta nordanyr kring: honom och att man inte kunde se,, vad som' var början |. siter "slutet, på honom. - en Bur' söm: helst så fick Sven inden den'dansen så pass and- rum, att han kunde ta upp den — skidste ven, - «och; sedan E vac inte säker, på, om hans stäm-- 2 när han sade: klärt: "det; men aldrig att fan har gjort det: Det tror. döktorn inte,'säg. Min poj- ibland: men: någon dålig män- r niska "det är” fan inte, doktorn: Han här inté giort det, det va jag. och det. inser "dom säkert öckså och; så får han gå igen,. v det, vet iag. Och så kommer. han hem tilb. mig, som: han alltid gjort nät något har gått honom, emot." "De'sista : orden « var; knappt hörbara, kräftes tog slut för den gamla «och hon” sjönk tillbaka mot kuddarna med. slutna ögon. Brinck såg litet på henne och n sne nick till digi jag sänder ill.dina bygder länder," vågar det ey hoppas — t dig undanryckt. : När under. himlens blå, i gröna ängen, H I sitten båda språkande om mig, =" Så lyssnen noga invid blomstersången, m en sång från mig. O, lyssnen, lyssnen! Många sommarkvällar .. fälten far, - höga hällar; "75 7 älskar dessa nejder. sinimg. annan makt.” ven stack” blixtsnabbt ; ncd - handen i fickan.: Men kniven... där — endast en snus” "Utan" att: rätt veta vad han st Tev Sven upp »struten, '. svntes färdig till språng, slängde : il han ut en del av snuset mot de ' sneda, gnistrande : Ögonen... —- > sammans in mellan. de. Jlystet 3 varg till låg livlös på snön. | inte själva striden, som stod tyd- ligast för hans'minne, utan de känslor han erfarit efteråt. Han ke var kanske litet. vild av sig 3 Vem ulihör därför äran + dm 2 Pe : ordion jag lörblrer. hade tänkt på dem därhemma dröjde det inte länge, ana ock. det "Hade då Kommit över [Hal "Men sent skuile Sven Eomma sjunkit samman i snön. Där ka- :. Jatt glömma denna färd. Det var | de. han. blivit. sittande i skak- "Sven var en ngcs stidåkarer Kr - Ng it. I atfäcles nermörkt - Jäsae fumlig och knäsvag : orkat ta sig fram till stugan. Men julmat hade han i alla fall med sig, och därute i sko gen, invid två. tättstående tal- lar, hade han ett par goda skinn ./ t ta vara på. ” EA skulle trots allt | pli välsignelserik. " - . rn honom en'sådan frossa, att han måste ta omkring närmaste träd och likvälinte kannat stå utan ning, så : att: tänderna skallrat mot varandra, och.stirrat på de döda". vargarna, tills - kölden tvungit honom: upp. . Och- det vu kall vå sova, ita, vi vet ju allihop att pojken inget: har gjort, och naturligvis kommer. han hem, men om han kommmer :i. kväll” är inte så sä- keri.” Han'stod zn.stund som för attise' om den gamla sov. och gick så försiktigt mot 'dörren. Där: dröjde han” ett tag med handen på handtaget” och "såg ner” mot : sängen: T:;detsamma öppnade dei varcla ögonen och såg på honom, God; hon 'men slöt; Sgonen igen, som väntade . något len'och försökte att komma ifrån bilden mla, i :säng- en och; hen jke, som satt fängslad : Amerika, an- ett av de' grövsta niska: kan : begå. nuka på sina and- > på den julafton 1 å väg hem till, på bärnen, 'ja' på. allt 'annat, nen ständigt dök..samma , bild "upp igen;"den' gamla i i sängen som väntade. förgäves. Han backade in bilen i garaget och hoppades att han skulle slippa ta ut den i: | mera i kväll. Så gick han över | gårdsplanen "mot huset. fönstren strålarle av ljus och han Alla kände på sig att därinne i huset | väntade: julglädjen på honom och "med: glada steg gick han . [mot .dörren; öppnade och gick ; Hans fru stod i hallen "och tog ” lemot honom. + —- Så sent du kommer, "Hur var det med Karin? : — Jag tror inte hon har långt kvar: stackarn, Jag” gav. henne en.spruta. Hon ville inte ha nå- | gon dit, därför att hon hoppa- des att. pojken. skulle komma hem i i kväll. Vi får väl hoppas att någon av grannarna ser in so dill henne under kvällens lopp, men. jag tror .hon kommer att ". |sova och det är väl det bästa; - Nu får du i alla fall för- söka att. glömma dina patien- ter en liten stund och helt gå in för att fira jul med oss, sade hans hustru. Men ring först. till : fjärdingsman. Han ringde' och det var visst något viktigt. — Jag gör väl det då och så kommer ' jag in sedan. Är allt klart? +: >> . -.Hon log, och sade: — Allt är. som det skall. vara, det enda som fattas ä är du. Hoc. gick ut. Doktor Brinck stod en stund och såg på telefonen i innan han ringde upp. -. = God jul, tröken," får jag nummer 12. Tack. . = Ja, : hallå. det är: doktor Brinck — tack detsamma — nej, jag har redan varit nere os "henne. Hans ansiktsuttryck ändrades ' som” "hor c en männi- | mot -honom och "sträckte: sin - ska som genomilades av en häf- tig smärta och hans stämma var svag då han efter en'stund sva- " rade; Det är säkert lika bra att vänta till i morgon med att sä- gå det till henne, om det: över: : huvudtaget är någon idé att lå "ta henne få veta om det, men vi, får väl”se i morgon: Doktor Brinck lade: på :luren' och 'stod ett ögonblick med handen för hand mot honom. - — Så kom du, som jag hade väntat, ' välkommen " bem” och goa jul, min pojke.” :-: Han: gick fram. mot. henne, satte sig på sängen och tog hen-, nes. hand i sina. Ingen av dem andra medan .de sakta smekte . varandras; händer: >: = Dom. förstod : alltså.” sade något; de bara såg på var-. att kysste - honom: på kinden och Md du inget nade gjort, jag visste det, jag har vetat det hela tiden. : Stackars - pojke, bur-du måste : ha didit, men au är allt bray nu är du här, hos mig, lag visste: du skulle komma; > jag: har väntat du hä kä ögonen, så rätade' han; upp sig och gick mat dörren till mat- salen där” barnen; sjust började sjunga. :: : Då: doktorn kade gått; låg Karin. "och. kände .hur-: härligt värmen" kändes "genom" hennes kropp. Smärtorna hade helt för- svunnit och allt var: så. skönt. Fick hon nu bara. ligga och va- ra i fred gjorde det ingenting em .det: dröjde innan" pojken kom, desto mera krafter skul: le hon ha när han kom och så kunde de fira en riktig' julafton, som "de gjort innar .han for. Hon tvivlade inte ett ögonblick på att han 'skulle komma; hon hade 'ju bett till Gud. varje dag om det och när det var hennes enda önskan så kunde han inte neka - henne det.” Hon .tog vid tanken, att alla andra säkert of- klart att man inte: kunde få allt sor man önskade sig, men när hon nu endast önskade” så litet, så skulle kon nog få det, hon visste det «och därför. vän- tade hön, därför bade hon tå: lamod. Hon tyckte att hon hade somnat till, då non plötsligt kän- ta bad-om än det ena:och än om det andra och många gån- ger blev .besvikna,'. det var ju de på sig att någon stod i rum: met framme. vid dörren. Hon öppnade ögonen och såg mot dörren och där stod ju poj- ken. Hennes pojke, sådan som hon under alla dessa. år hade sett honom framför sig. Han var sig "lik, håret krullade. sig lika vilt,' ögonen tog lika hjärtligt möt henne, som dom hade gjort när -han var barn och det lilla'.”, leendet som alltid lekte i i muns' giporna satt kvar, Han såg frisk ter" jag Att i : fått vad jag önskade mig. Tack. och gav mig min pojke tillbaka. .Han sade fortfarande” ingen. - ting. Han bara satt och si herine. - + — Jag är. råda ått Jag inte kan ge-dig en rikug jula fton; sem du och jag hade det fört i i världen, i jag harju iegat här så" änge, rhen au känner jag mig så frisk och i morgon skall vi två fira "en. riktia jul Nu känner: jag att jag skulle vilja sova litet, men i morgon H-; hon kunde se att han tänkte som hon och slöt. ögonen och. sjönk in i en djup söma . med. hans | hand i i sin. städa Upp efter barnen, då: det knackade på ytterdörren. "Dok: tor, Brinck gick för au öppna och kom tillbaka efter en stund. - än stod stilla innanför dörren och" sade ingenting. : Hans :fru ala tills: han själv började Det var Andersson. hade. gått över för att Dr un Kariti efter middagen. Hon bar tydligen somnat in direkt, — ÄT hon, Hans fra full. Välkommen: hem: och god äul, sade” ut och den blå. kostymen '& som han hade den Fången h satt lika bra på orom som dära fast det var förstås i inte densam. a efter så många ' år, så dumt | on inte tänkt på "det med det. "hon. ändade inte meningen. >— Ja, och det. var; nog Bäst så. Nu slapp aon få veta. : > Vilket? = Jo, fjärdingsman Häde fåt Gode” Gud, att du "hörde mig 7. Hän svarade ingenting, men” - >: 7 Doktor Brinck" och hans frå” höll på att släcka alla ljusen och > samma." Men i- alla fall, dä Rd han,. hennes pojke, bon ände hur hon skulle vilja”; prå- 2 men Kvang är i srället att Ia i FF TVSSTIT IN telefonbesked om att hennes sop blev. skjuten: under ett fl lyktföfs sök ifrån fängelset. Men i jag vä att få vänta med att säga det 2 > BOON, - pita |
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.