vryevvrtvtvt uwYeTYYGY Fever YrYVYFYTVYYFEYTV YerYYYTFY trevevyvvyvPeervvvvyeverytYvevevYyvYVFYFYFFYVVV 7 va YrevevretT Perret Y SYV 1 ÄR. GRYNINGEN kommit: och alla him- ut, lämnade Abraham - sängen . och gick. bort och såg ut över det öde bergs-; - -landskapet: "Några enstaka bu- . » skar " höjde; sig ur skrevorna och pekade med vilsna 'grenar-' mot den blågrå himlen. Ljuset kom liksom med en gång och långt borta såg han några får ee på 'väg ner mot dalen, Klipp- : blocken reste sig brant här och "var "och var mörkt bruna -i - färgen. Där jorden lagt sig FT någon skreva' växte gräs som > : gulnat.; under den långa tor- kan. Nu slokade dét och snart längre ner där myllan var djur pare så 'den' kunde behålla. kvar sin fuktighet. SS "Abrahams ' "ärisikte var dy tert. ”. Det, mörka skägget: var "". lockigt och håret 'var tovigt. av. ' svett.: Ögonens bruna pupiller rymde en oändlig sorg. Hans ' sinne : var ' också dystert och ” "tungt ty borfa' i rummets an-.' dra ända Jag hans nioåriga dot "> ter: nära . döden ien mycket 'smittosam sjukdom," 7 Denna varma . " men, härjat i hela trakten och vv man , hann" knappast begrava ..- ”sinå döda: De som ännu var friska :i var mycket” "rädda; för att komma nära de sjuka, Men ” . Abraham fruktade ”inte” sjuk«" domen? Han hade i stället bett sin Gud om att själv få taga > sjukdomen på sig, mot det'att hans dotter åter' skulle få. bli.; sin mantel. över. frisk och kry: Men fortfarande -blodfattiga "läppar. rördes'h; "Abraham -: och » vände "sig om. Då kan. sluta med mumlet, : låg' den lilla flickan och 'fläm- tade efter Iuft och hennes pan: . na" glänste: féberhet: Hon hade '- "ett vackert 'ansikte,' med mju ka, rena drag och hennes: "mun. var just nu halvöppeh. medan” ocH. platse ögonen "voro : slutna' och det mörka :' håret spelade ut över den : vita: kudden, «. Kvar, vid sängen' "satt :Lea,' Abrahams: hu : stru; hon. var liten och mager och hade knäppt sina händer i - brinnande bön. Hennes smala, stigt "och den mumlande” bör. Gå hör OSS; intel sade Hans röst "blev med Rå gång så: »hård : och ' känslo'ös. Men i: 'samma: ; orden... ångrade: han : sig 'och "knäppte" händerna och sträckte pA » dem mot himlen" och ' ropade: rue Herre, . straffa” mig; an . rädda vår dotter från. döden] "stund". som han? sagt Sen. sänkte: han. sakta sina - . > händer och stod med hårt sam 4 manpressad . mun och såg hur solen. sakta började” stiga .upp . över: berget. Om, några minu- > ter skulle hela. bergslandet va-7 q I. FAS AAA RAA VAT SARA AE RA RAA MAR AAA A AKAN LARS ra höljt i, brännande sol. Hans ” blick :' följde” den ljusa , vägen som gick ner. mot. staden. ra + Den lilla flickan, som hette Nanéa, började bli orolig, Ett gonblick i lens .stjärnor- släckts ”” ”Lea' ”vrenskas. ' - -att-läsa. över vår flicka, - skulle solen ha förbränt det :- 1 veta vi. te helt . så "fåren måste söka sig: sommar "hade: sjukdo- ': = + vår dotter kan få. dö i frid = siykdomen och ingen. av pri öppnade hon. ögo- - nen och blottade- två”nötbruna - . pupiller, som dock nu: liksom ' "var - beslöjade. 'Lea' reste 'sig . . och lutade sig fram över hen- ne och. Abraham kom: 'skynd+" : ” : axeln, samt fram; Flickans på "dem; men annärs Var.det som om hon inte märkt dem.” började gråta då' flickan ' nästan genast slöt ögonen. Ab- raham lade sin hand på hen- nes axel: >. — Gråt intel Lea. Är dett Guds : mening ' "skall vi. inte, : "Jag må gå nertill staden och söka någon av prä- sterna "i: templet och få dem Lea nickade.” Mén:':-du' vet, sade hon”. matt; Prästerna vågar, inte lä-' sa över de som ha "smitt: sjuk" "heter Aréus, fruktar inte smit-:: | tosjukdomen, . « : säde han fast.” Jag vill” söka” upp -honom så. i 4 Lea” föll: på: knä' och lutade sin panna mot sängkanteri och: : bad åter till Gud att om mö; lighet fanns," deras dotter sk "Je få bli. frisk! "Abraham tog. gick 'i"solskenet' ner” mot. star” den. som 'Kan skymtade redan då. han” vridit: om” det första niskorna "ri sidan av vägen" gick"e hjord och betade och två ”her- dar -vinkade till: honom." Han vinkade - "tillbaka och tänkte” att hu hade” "herdarna” inte tilltalät : Honom . På över. sexdagar. AY också de var rädda för En av herdarna- ropade n min dotter får någon som lä-. ser ED ord för henne” så | hon : "något: s sins- : eméllan' och sedan. ropade: her- den på nytt: Din. vandring är förgäves. . Areus dog : i natt, av .smi! terna vågar läsa över. en smit- fosjul:. "Abraham stod där på vägen; 3 i det "födande . solljuset," som: bedövad och i raseri började han. ropa och banna: :-' '-— Vem är du Herre; att du ' låter vår dotter dö” utan frid? Vad : ont hava vi gjort, vilka' synder hava vi ” begått, att. du : må. ; : göra. detta: mot: oss. : Jag S vill ha en barmhärtig Gud,' en god Gud, som hjälper i svå- - righeter och inte lastar: så :mye Hvite skoger er Av] Anker-Paulsen "A CHVITR SKOGER, soM GR SJALEN RO, » Å, HVITE SKOGER, HER ER GOTT ATT BO: ". TILL EN, SOM SÖKER ENSOMHETENS GUD, I BRINGER SUS OG HVITE, BLIDE BUD, ' Ä, HVITE' SKOGER, STILLE, HVITE SKOGÉR, ”- r FAVN MITT HJERTE DENNE STILLE STUND, MENS STJERNER HVILER DYPT PAA': AV DIAMANTER FULD ER HIMLENS SKÄL, ' . HVER DIAMANT HAR TANDT ETT | HOIT OVER SKOGER, STILLE, HVITE E SKOGER. ” Du, MIN VENINDE I DEN FJERNE BY," "Å, SE I AFTEN MOT DEN SAMME SKY. : NÅR ÅSKE DEKKER HJERTETS SISSTE ILD : ' DEN SAMME STJERNE FLYR VI BEGGE TILL ' "HÖJT OVER SKOGER, STILLE, HVITE SKOGER. . HIMLENS. BUND. SZAELSOMT BÅL ” PT RAA ARA SA FFETEFEv , ögon var "riktade le > tfert st nästan, halvt i + hast; " Och; de få som fanns på gatan " undvek". Abraham sont kom . :: Uppe. från berget ty di man inte orkar "bära börs dan... : Just då kom Lea springande vägen fram och tog sin” + - Abraham, Äbrahäm, bad. hon? i besinna.” "dig" så du inte kallar reste sig. Men ansiktet var bit-' : och ögonen: fortfarande : "mörka av anklagelser och tvic "vel . 2 Tror du på en Gud Som? straffar oss så? frågar han sin ' '' dränkta torget. såg han ingen= - ting genast han kom in iden ; i . . 00 hustru 'som knäpper.si sinä” hän- ».der och: svara : Våra '' fäders. Gud kan. endast pröva, han förskjuter icke. Gå du ner'i staden” så tror jag att. du :skall möta någon -:soni vill. läsa över vår dotter. Bed He-: kias, hän är en god skriftlärd och människa, det;vet du, : Äl Kanske har du rätt, "Lea. Jag. må inte misströsta innan; jag: ännu försökt. '- Förlåt mig. Herre och tillgiv mig förlåtet os se för mina ord!” Lea : sakta gick tillbaka upp mot. deras Jilla hus. Ännu mé- > dan - hon gick. vägen tippför, > "liggande : "mot" marken : med” sin. smala," tunna gestalt, bad; ;hon till Gud och". år stark vat. . hennés' tro. att” "eler. "Mälminstone] dö; av en prästs böner. Och Abraham eg : s den där 'klädesmånglarhas bur" ”fiker var 'stängda "och där" ga- "tan ; låg. öde, :, Endast ett fåtal människör de” sig, De friska . "ville inte utsätta sig för smit-' torisk : och de: sjuka låg och” väntade att få dö. . Och -som staden var "mycket liter? visste: : nästan alla' vilka som nu' se- fått . smittosjukdomen; isste att. hans dotter låg i. smitto- sjukdomen” och höll på att dö,” - eller. kanske redan var död. ; Men "Abraham brydde "sig inte : om 7” att . alla undvek. honom. Hans tankar var så starkt fästa ' jingenting märkte, - Hans strä- ar var att få en av de skrift-- lärde "med upp för” att läsa över dottern. Han tog vägen ' upp . mot " tempelplätsen "och > gick in där för att se om där fanns, någon av de skriftlärde. På trappan satt många tiggare - ” och Abraham märkte att ock-"'. så de drog sig undän honom, & "> Men på ett trappsteg låg en. av tiggarna och var svårt sjuk. Han låg långt från de andra, . alldeles ensam, och hans mun formade orden: i | Giv mig att' dricka! Giv. mig att dricka! : rst och hur. de febriga ögo-. nens pupiller for än från him- : lex. än till . templets ingång. Men ingen av de andra tiggar-” bleckmuge söm låg vid" hans: -sida, "torr och tom,-.och 'han förmådde ' inte 'själv lämna trappan längre. Det var hara- «fråga om timmar -tills' hån = skulle - dö, . Abraham såg på "honom, såg hans kval och såg .- sedan mot de andra tiggarna "som dragit sig undan: e — Väårför ger ni inte er bro- der att dricka då han törstar? + De: sågo endast på -: honönr men gav inga svar. Då gick Abraham "själv 'efter : hans mugg och sedan bort till brun- ” nen" och fyllde den med. det kalla vattnet. Han böjde knä -. "vid den sjukes sida och hjä'p- te honom att dricka. 4 Ke på en redan böjd rygg att Guds" vrede över 'oss . alla nu då vår dotter skall dö. . Och "Abraham blev tyst och : "Du vet ju att- Han finns! ” "drihg . ner mot staden medan z | ång på gång bad han, som - fen ren vana, man såg hur : hans läppar var spruckna av FA TÄRAA ARSA VAS APDA 4 AR ligt då du inte druckit på flera” dagar," sade Abraham. «Den sjuke såg på honom öch ” för "ett ögonblick blev hans " blick klar och redig.- >. . — Vår Herre skall tacka . dig, sade han med matt röst. "Strax" efteråt var han åter ” halvt borta och. Abraham satte muggen från sig på trappste- ” nen nedanför. den sjuke, rät- ”tade till manteln 'som var tra- "sig, så den dolde" mannens ” bara. ben, > ham hastigt in; i templet och kommen ' ute: från det 'sol- > halvskymningen. behagliga ' Han föll på knä som han' lärt ' sig som liten och bad en bön: . Då han reste sig såg han att den äldste prästen stod en bit bort / på gången 'som ledde fram till böneringen, + —X Du som är från en sjuk- ”domssmittad familj måste av- -”lägsna dig,. sade. prästen; och - pekade riot: utgången. ' ens hård. . -— Vem är du som' Canver ut en hjälpsökande? Jag söker . någon som vill läsa” över min: > sjuka, dotter så hon, kan” dö i frid. - "Du. vet att: tvi inte läst någon av de smittösjuka, den "äldste "och... efteråt: e mina tillsägelser. Det är Guds: straffdom över 'sitt folk och ni > bör, bära” det” utan :knot. . - Abraham stod alldeles be tjänare som vågar, trotsa sjuk- '-". domen?- frågade: han, stilla och såg fast :på. den äldste, :.: ER xHerren ; Gud > vill inte att yi gör-.det,-sade.denne one och såg: lika fast på Abraham. "I Varför; skulle; vi taga ; sjukdo- : - men + på, 085; för. Guds” straff. dom över: sitt . folk. Vad för-"" må vi mot Gud? : Abraham” gav den andre rätt - men. han kände i alla fall att' : det "inte ', kunde "vara Guds 3 mening att hans barn skulle su dö utan Guds ord.” äm. solljuset "gatorna lågo alldeles öde. 'A- braham gick och 'ängtade efter. . ett av dessa regn: som kylde bort det: heta, och. "vid :dottern "därhemma att han > 2? sunda" och 4 gav. allt" nytt liv ett. regn, N eftersom du - låter. Areus dö då han vill hjälpa” 089 fattiga herdar att bedja mot. denna sjukdom som ' tar det käraste na . Vi "äger. Varför låter -du inte; : mig, ' jag "gamle 'man, få dö . några dagar sedan: då ; hon ” lekte,” Varför tar du "henne « från oss och inte ens ger oss en... präst som vill läsa över . henne? . " Vägen ledde” brant uppåt. berget. Staden blev allt längre bakom - honom och : han - gick mycket ” sakta” och ; började finna nerför hän kin- "der... De blandade . sig "med svetten som dröp, av hans hår att han bara 'svettades, — Gud, hjä Pp oss då: att för stå: den mening' du har. med allt detta, bad han sakta, Inte" har väl den äldste rätt då han .: - - säger att du ktraffar för synd, - Inte är väl du sådan, Gud, att du vredgas för våra svagheter, Du måste vara ödmjukhetens ” Gud och jag vet att du inte: kan vara sådan som det äld. ste vill göra dig till, Herre; du. inte - vara 'långsint och . . vred, du måste vara god och . får öm mot oss som dagligen och stundligen syndar mot dig. FA RELRA ANA , - Du -måste taga" det. var- > Sedan gick ,Abra-'' . 1 k, 1 ned” Abrahärms blic N b ev me De vek hastigt åt sidan så de”: komma. för nära” i : honom: Nu då. hon slöt upp vid hans sida. såg 'han henne - och frågade: —' Hur är det med Nanéa? « Hoh märkte den oändliga s ömheten i hans röst och log stilla, 7 . ""— Det är just "detsamma. Och någon av prästerna ville.. förstås inte läsa över henne? ;-— Nej, sade "han och be- rättade. hur allt (gått till nere "i "staden, och" sedan hur han ”: själv tänkte sig denna, sak. :-— Jag tror nog att du har: delvis rätt, sade hustrun, ty så. "som du predikar och tror, så talar också Jesus, han som säger pig vara Guds. son.! ! öre "Men det är ju en a hädelse, sade- mannen bestört. — Han kanske är Guds son, " sade 'kvinnan - sakta 'och tog ”' mannens: hand. '" Men låt oss skynda hem och själva" bedja "för vår lilla flicka. Just då mötte de en ensam . man i långt skägg. : Han såg : inte ut att vara mer än :obe-"' tydligt över tjugo år och hade ett' rent och vackert - ansikte” "inte skulle”. "domen, . skulle snart vara nere: i sta” männen "samtidigt som de un” , drade vem det var som kom " uppe från berget, ' Men ”man= + nen ' stannade och. hälsade på dem, ; — Gå från oss, sade Abra- " ham, ; vi har smittosjukdomen hemma och inte ens prästerna i staden "vågade sig upp till "oss för att bedja över vår lilla dotter som håller på att dö. . Den främmande mannen log. .— Jag är inte rädd för sjuk- sade han stilla. Jag känner edra tankar och' de äro goda. Vad du gjorde mot tig- : garen på trappan nere i sta- den visar att du är god mot: . Ditt tvi-. dina medmänniskor. vel 'är dig förlåtet för din hu- ' strus starka tro och gån ni hem nu :. skall ni finna. Eder . dotter frisk och kry: Sedan fortsatte mannen ner- | för berget. : 2 > Vänta, ropade: Abreham : liggande ån ; golvet och Lea ftersom uppbragt, vem är du e er: berättade för flickan om i du kan tillgiva -oss detta? Men. mannen svarade inte, YYTYYV NV VERVA ET RRPNT ERA, : skyndade hem: och funno då. sin lilla flicka uppe ur sängen, Fn m- Var har ni varit? frågade hon och log imot dem, Jag är hungrig, .. . Abraham och Lea' sågo på -. varandra och tårarna ; rann - : nerför Leas kinder, — Förvisso .var det Guds "son, - sade hon stilla och ge- "past föll de på knä och tacka-. de, Gud för hans underbara | hjälp. ol Abraham '. ställde sig: sedan att se hur skymningen föll u- tanför och-hans inre var upp: fyllt. av en mycket stor gläd- je, förundran och - tacksamhet, Och han. fann- en -stjärna som strålade : myckes skarpare än de andra. Han tog sin dotter i. "famnen och pekade på stjär- = nan: — ge en stjärna glimmar mot” oss, sade han; En stjärna. Han var nu långt. Korta och”. "den, - 5 Abraham : och : häns; hustra "som är vårt hopp, den blinkar och glimmar, släcks och tänds, : O, måtte Gud "göra vår tro så. dan att den aldrig sviktar. "Sedan" gick han in med sin dotter och de bad alla tre knä- nen ' som mötte dem på vägen mot staden. ; öd, ty han trotsade . -« Han gick 'sakta' ut; "til baka - som -.nu vär : . nästan : bedövande i sin hetta. : Det var alldeles vindstilla och ', =S ve Min Gud, sade han sakta '. för sig: själv, vem- är då du = och ' min” dotter leva, Du såg - ju själv hur älskligt ren och - | oskuldsfull hon "var bara för tårarna: ;. ville ta och fylla. den": och skägg och man kunde stro:; ' Så upptagen var han av att ' bedja att han inte märkte att . hans hustru kommit och mött : NAAAA ANA NEAR pk Sedär kk dera da Fibasekasasasa ”Vägräta ord, . Laholms” Bollklubb, - 10. Snöfall 4 blåt 55. Är allt Kött, énligt skriften. | 11. Flod i Asien. Dö Bkada, 2. Saktfärdighet, 5 svordom, AY dr 3, Det vil a j "59 15. Jori aveagdi ha vid jul, «159, Skatt som vi sluppit ifrån: - 18. Sägor man att" katten gör 69. Material til julgranstomtar.' natt : Peer 19, Form en. oh ”tLodräta ord, 20. Blir. Lars Eden i | Laholm: :-1. Herre i apvil, : ofta frågad till. > 2. Herre i öst... = ee 21; Kan vara pengar, > nn 8 Galt. N 22. Gata på Altona i Laholm, "4. Maten är vår halva. > 27. Sjunka, . . 5.' Kurt Arne Larsson hade den. 29... Väderstreck, + främsta vid: fjolårets Tan . 30, Smaka påt ss H 0 > gaholmsspel! t " : 31, En dag i fruntimmersvec-, 6; Inte: flod, s kan: ” 7. Piggar av fruset vatten, 32, Det: heter en känd man i ” 8 Var biskop Brask enligt sin : Laholm, - . se 43 brasklapp: 83. Det bör. man göra på sig; 9. Gör håren med åren. | + - Sägs "det, fast det är en 14. Den som sådana. har, han : fysisk omöjlighet. ci höre, 35. För dem är mul och klöv en 15. Får den "ofta göra, som le i sorglig historia, HA z ver ett växelrikt liv.” 36. Skogsmark.. ÅA "16. Möbelträ som liknar: ke 3 Alla tiders mördare; "., : 23 Stort sc är avgjort bättre. . Ibland detsamma, som :-stjä- .. Stort samhälle 20 Jas: > FI” 24 sömma I Halland. 41. Den så mycket gör, skall "25. Ligger | i Ränneslöv Dn + >, Mycket varda förlätet, 26. Väderstreck, - "sägs det i bibeln." + 28. Exotiskt djur, : ; 43. Stundom -häst, stundom ryt 31, Vattendjur. Sr 4 ylare år Farkost, ” : - Mö norr om. Laholm. 4: Kan blixten vi MH a. ylle vätska, >" "dv Ligger i Våxtorp: ! ast, eo. 7. Det kan mi 50. Den som ' skaffat sig en så- ..' > de senaste åren. Fn kalla” tala den, = sa . dan, han bar dyrt fått be. . Har stor dragningskraft, » Du och "jag. 89. I. den fångar man fisk och . en 1 tredjedels: da a oo « CS (Adress) . 22. säg S Anders göra om jur. '; På tillsammans rädret. . Axel Malmquists senaste ' : --Lagaholmsspel, or . Det gör kossor och-oxar, « Däri serveras svin, . Extra "Ordinarie, : . Upp brukar vara bättre, . Det "har tuppen. : « Duger sällan till annat än . tt bränna ;Upp. : Laholms Hönngs julkorsord ” - har blivit så uppskattade, att vi naturligtvis även i år har en sådan tävling. ' Fyra bokpriser minst 100 kr. utdelas bland.” dem, -som löst " korsordsgåtan: riktigt och i tid sänt in lösningen, nämligen ett » Pris på 50 kr. ett på 25, ett på 15 och ett på 10 kr, ' Lösning ' försedd med avsän- . darens namn och adress' skall "Vara Laholms Tidning till handa »Senast den-'10 januari: 1952: : "Tävlingsresultatet meqqelas KO : därefter i tidningen, Glöm inte ” att skriva ”Korsordet” på KW" vertet! Den"'som ej vill klipp? sönder" tidningen, kan antingen rita av hela korsordet eller säl”: da in;en lapp mea förteckninZ På först siffrorna och så 2 resp. lösningsord. . MÅ KA NÄS KAKA ARSÄANA DNÄ AAKSANAMANADÄNAARALAA. Fe Å Tine a - Nr « ? i N
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.