: Ls2öeksäskar lens | son; "Johan From, stod och ryktade kor- ” na. Den' snötunga decemberda- gen tittade in genom de dunkla. fönstren; det var milt och spar- varna” kvittrade'- och..-väsnades - med en. tapp spillsäd utanför logén, Torra grässtrån och grå- bostjälkar tittade "upp ur. ;snö- täcket: i "sluttningen. vid svin- huset. ' ”. 'Korha. imumsade, glodde lik-: giltigt med: sina stora ögon och' viftade” med "svansarna, Johan ' förektade'" dem” som simplare djur: än, ästarna och skämdes för ' sitt "trista "jobb... Han hade så småningom blivit: gul i hyn av ladugårdslufteh och ögonen blev stora, "öch? ”svårmodiga ” av. kamraternas ringaktning. Nu slog 'det i. det tunga por- ten: och: an. såg nyfiket dit. komnien, från gods-- ; ägarens främmande och ner till den, stackars luffare. -som. kom . in' och värmde sig. en "stund innan; han traskade vidare. Nu - var, det -godsägarens fru som kom, och: det var mycket « ovan-. ligt: 'Johan.. tog: borsten. och skrapan:i i ena handeri och strök av sig mössan” med der andra.” — Goddag; Johan, sade frun och stank herrskapsgott..— Det var, just Johan. jag söker. igad got otydligt och frun fortsatte: . + Flickan: som sköter' hönsen åt mig har blitt. sjuk 'och jag har "ingen-i-stället nu i. jul I är bara en vecka til juE: Nu: får "Johan lov ätt. hjälpa i mig : med ; hönsen över, : helgen: Jag har: talt med patron < nä;- skulle "hönsen. ha lampor : .: Om. kvällarna. Från skymningen ; br cke "det inte med, att Vär befallning fas 1 det stora' hönshuset var - "Kacklandé och "flaxande. "Tre- hundra ' höns försökte överrösta, varandra; de slogs och flög om" "= kring så ått' damm och fjädrar rykte." Det”. var” enå otrevliga djur. : pa ond - Johan: fick: lära sig modern. hönsskötsel till dess dét snurra- de i skällen 'på -.honom. Hönsen .., -skulle nästan ätå som folk, de'. skulle ha kött, mjölk och palt- bröd. Sand och snäckskal skulle : de ha till dessert.; . : "En ljuspunkt fanns' i det: nya; mörkret, tänkte” Johan, "sedan ' herrgårdsfrun frasat iväg med - en nick. ock ett halft. löfte om en fin julklapp om allt gick väl och det. blev bra med ägg. Nu får jäg se Gunnél- när, jag ska ner till gården och hämta höns- - joxet om dagarna. Där hoh står. vid spisen r med: röda kinder och . granna ögon. Vitt. förklä, "för resten, En.köksa får väl i alla/ fall. inte”. ”Iedigt. på julen utan träffas i köket då med. :. Nn : Allt gick bra, hönsen trivdes tydligen fred”: sin "nye "skötare och de; värpte som kulsprutor . fast det var vid ju! Herrgårds- jack; hals. = Klockan Fem, funderade” frun Hickade nyade löftet om en fin julklapp. och snäll när "möjligt där, för att få tillfälle | att hämta det senare. ulafton, vid” J kom fru middagsiiden, . n ut i köket. och lämnade honom ett litet paket. > Här är: en liten” present från hönsen då, sade hon, nicka- de julnådigt ” och försvann” i. gemaken igen. ; — Får jag se, sade "Gunnel nyfiket och kom med sina röda kinder. alldeles, inpå honom... ” Johan slet triumferande bort lacket. och” vecklade upp pa- " ketet.' En tjock; halsduk med - -möÖnster från förra århundrän- den” kom .till . synes: Sådan som. fattigstuggubbarna' ännu - viradé / flera . varv -' om.” sina fågelhalsar när de struttade till handelsboden. efter. snus." Du får själv. n, påpekade Johan ondskefullt” och -hon blev a varsam igen. RN "Får jag ingen "julklapp dig, frågade hon: I -— Jo, visst får dw det: Om du träffar, mig vid hönshuset » Gunnel, — "ia, då "håller nog herrskapet på att snaska nötter 7 och julgott så att jag kan kila - "ifrån ett vag. An du. tänkte: på mig. vo Alldeles som folket i i stugor-" + och : till: "klockan nio, ; strålade 2 mn jen fn i | (nunna hade fatt en halvtimme ledigt - och- satt nu "bredvid "Johan på --Hönsens ”gröplår: : vår” $hart gången och” ännu. hade de bara talat om frun, ? hönsen och julen.” : SE "a Ja, här har du då, sade . Johan fill sist och drog fram ett paket med lack och snören, - - -Sextonåriga "Gunnel ' vände det mellan händerna och såg : på det med glänsande ögon. "— Men jag har” inget åt dig, "sade hon. ;— 'Än sen? Tror du jag vill ha” något? Jag bryr mig bara ' "om dig, jag, och inte om några" grejor. « : Gunnel funderade, blev i ännu ' rödare om kinderna och så tog hon ” med :'båda händerna om. nacken på honom och han kän- de i förtjust yrsel ett ögonblick hennes läppar mot sina. Så slog det i dörren och hon var borta. : Johan, stod kvar och tyckte att han fått en chockladbit som - smakade gott över hela krop-:;, pen. Artonåringens första b vande glädje över, kvinnan. -.. 7 Nu skulle han ge hönsen det sista” målet för dagen. Då märk> i med. mönster. frå bela eh | åtet och för- te: han” att han. dömt bort en Halvtimmen ' ån förra: ävhmdsandet kor im till synes." EE = -KAHOLNMS TIDNINGS - JULLÄSNING 1058 viktig sak, han hade något paltbröd i blöt Höns. skrek” och ”Kacklade” vilt, det” luktade. illa. ur ”köttkaret.. och ” han bl rg på sin julsyssla igen. : : :'— Här har ni, era 's åkor' till fåglar, sade bla a kastade : in-. några -torra palt- : "kakor till dem. Hönsen närma- de sig misstänksamt och sned- tittaride och gav till sist palt- ben.:Så kom 'han att tänka på att det var julafton och då fyll. de” han deras hoar med gröp- Törå, "långt mer än de skulle ha. . ': Sedan gick han hem för att fira statarhemmets jul. Ett slag . nedåt gården gjorde han först > föratt se. hur. Gunnel sprang omkring i i herrgårdsköket i sina röt- och skinkbestyr. äcka ,i. hönshuset, var. allt stilla, Alla människor var inom- vanligt ur... statarnas | fönster. Långt bort i i skogen lät en fäv, d jämna . mell. nrum, höra : . "hungrig å julafton,” tänkte" Johan FA . Eller ka ske han har ont i i mar . släckte ljuset. Men hönsen satt som vanligt: i långa - rader på i vVaglarna' och det- var väl som .det ' skulle.” Det var - väl: han |v som kände sig lite frusen.: julnatten Nr hördes” » färat kacklande från hönshuset. » En: röd; smidig :kropp hade en - +. stund' smugit 'omkring utanför och vädrat geriom de fyrkantiga kakornä ett tjuvnyp med näb- hus och. det" lyste klarare än - plötsligt ett yrvaket och för- . Kan upp och fick ljuset tänt Han räknade .ängsligt de för-. rämda hönsen mitt i förödel- sen som rådde därinne. Mellan tjugofem och trettio höns fatta- des, såvitt han kunde förstå. Hur skulle han nu bära sig åt. Gråtfärdig gick han ut och följde rävens väg mot skogen. "Det var inte svårt att se den, det var som om hundra rävar skulle sprungit. fram och till- baka och "blodspår var "det på båda sidor: > 7 »Han kom in bland granarna som. stod. tysta; doftande och snöhöljda i julmorgonerni. Här delade sig spåren åt flera håll och han följde ett på måfå. Han hade inte klart för sig vad han skulle i skogen att göra, det var: väl. för att skjuta upp skrällen så länge & som , möjligt. Klockan nio; när han skulle . Vad skulle han säga åt frun? "Vid "ett gransnår såg det mystiskt ut och när han tittade in i det såg han flera, illa göm- da” höns. Han plockade: fram dem . och det var sexton styc- ken: Efter att ha funderat: en 10. han upp” ett, grovt fickan, band ihop hönsen och tog "dem på ryggen Närmare han kom : gården, : tyngre blev 'stegen. Vad skulle: frun säga?" MA Genom ' fönstret" såg. han att: Gunnel var ensam i köket. Han lade hönsen utanför och gök in. Hon brast i skratt när kon fick se honom; Så tog hon fram den bondgranna halsduken. <-— Din luver, sade hon; skrat- tade igen. och drog honom om "nosen: med halsduken. .;«. :' Far ska få den, .sade hon; len nu” fick hon julnattens . öar k; hon, omedelbart, ill gråt. " luckorna. som Johan. : glömt; att : ÄN = stänga i. glädjen' över Gunnels; .0c snyftade.” Du glömde. att - ' besök i hönshuset. Så: gled rä-.. "ven "in .genöm ena &luggen' och >. härjade vilt bland de stackars '. sovande" fjäderfäna: Han bet" . ihjäl? =till höger : och” -vänster,. ' tuppar. och hönor om varandra. lan hönshuset' och "skogen med : döda höns i gapet. Det blev'en:' bred'i väg i snön: De överlevan- de” hönsen satt tysta och. döds- skrämda i dét 'mörka hönshi och: hörde 'det' hemska det "utanför när mördaren "tade sina "offer, "> När "ljuset "stuga, hade räven ännu ett par ; stela och kalla" höns kvar, han "vågade inte hä : utan:tog i stället. it ' gömma sina stekar i sn Klockan ' fem " väckte, "mor .. From sin Johan som. gnuggade ': sömnen: ur: ögonen och "bligade buttert omkring sig i statköket.” Så kom han att tänka på går-: "dagen och Gunnel och tillvaron... ljusnade: Han kravlade sig. ur sängen för att gå. upp och tän-' da hos hönsen. : .I den snöljusa” julinorgönen hörde han bjällror. och såg folk "åka till kyrkan "i sina slädar.! När han tänt hos hönsen skulle". I han gå en sväng "nedåt gården i och. se om Gunnel var uppsti-" . ' gen och ensam i köket. : Då fick han se rävvägen med, ”blodstänk som såg svarta ut "mot snön. Han”såg de öppna. luckorna och fick svårt att. an-' das Med darrande händer låste H ;' Sedan bar han ut dem ioch;lade st iga för att jag var med, . "Nej; "det är mitt fel.” Jag kunde väl ha. sett upp när jag' var' 'och: släckte klockan nio.' Jag får. väl betala de förbaska-' det: vår”, . dumt, att .du' släpade : gen, nu -får vi flickor sitta "och, plocka höns :hela julen..: "Det var ännu långt: till dage då Johan kom 'in och berättade -: , hela den sorgliga historien för ”sin' mor. Han. slutade” med att. "dra fram. en stor tupp som han « hade under rocken, och: räckte den. till modern... + he : Jag har väl åldrig sett. på jag 'tar emot, Aldrig i livet. ader tiden tog hon” emot ' tuppen; bredde "ut. 'en 'tid-. i ning på golvet och lade den på. Så tog hon ur nyckeln så -att "ingen kunde komma in.- : «vo En. sån: pojke; mumlade - "kon, och 7 började .plocka' tup- ; = Komma: hemsläpande . : pen. med en herrgårdstupp. Och jag har alltid sagt åt honom att är- lighet 'varar längst, : ++. . Johan. satt. vid. bordet "och funderade. Hela januari skulle han få" gå utan lön, men han - hade Gunnel. och då. gick ' det” . DO. Man kunde: nog leva vi- dare,” när allt kom omkring. .. tupp, sade modern belåtet och plockade: Gunnels ar ”jotparen,. fick. den granna halsduken och håde” den ' om - halsen hela vintern. Det var en' varm och :bra hals- duk och; den skulle nog: räcka till. dess han kom i fattigst gan och fick Jfägelhals. se Lärarinnan | berättar i i klassen, | hur fattiga, Jesusbarnets föräld- De. "rar Josef och: "Maria var. måste bo i ettrstall och "lägga . det nyfödda Jesusbarnet. i krub: bans hö och strå Lille, Anders, ' som uppmärk: samt rört, på den bibliska bi rättelsen, sitter. försänkt i dju- . pa tankar. : Men så fixerar han alltmer intressant, den vackra färgglada planschen, som lära- rinnan visar, och utbrister spon- tant: «= gle "oo Men fotografera sej, det- hade döm råd med i .alla fallt.. hem de där hönsliken från sko-:; maken; grälade hon,:—' tror du : .' :> Det är, en. ung. och fin .: 5 gts. "tr rg årstid då våra hedniskä'få fäder” firar "sin midöinte: fest: Om' julen före "kristb vet: vi inte: mycket” "mer än att midvinterfesten firades för gött och "att en viktig bestånds-' ned man a drack gudarnassoyar det många” skålar, I kristenhe= i ; sedan därhän att' man; drack, :tus, Maria och helgonen. .Jäm- förelsevis sent införde kyrkan; ått utanför hans fönster ge hd- v en"fest till: åminnelse: av Jesu 3 födelse, : f 'visste vilken dag eller ».mångd «+ detta var. så förlade” man. den dåvarande ' Detta skedée | mitt, 'i' Rom ' för att undar tränga "den förutvarande: féstertt till solgudens ära. - Julen fh ända från” hednisk tid.trolige utmärkts av riklighet .av:m; och :dryck emedan man'då: de” samlade förråd efter: - och slakt. : Under katolsk -var: lutfisk. och gröt fastemat" "del i denna fest var ölet, var-. al god hjälp. av, kyrkbyns- bond- - lär ha varit ett 20-tal så, "blev. 'minnesbägare till ärå för; ;Kris- slutligen Hl: den 25 "december å vintersölståndsdag) vid: 300 -taltts" rd! 'Säg' minnens I julefärden, id leen till. der kära härden, ringdanser 0. d. ima i vighet och. tyrka. På ” skulle så få arbeten sorh möj- ” ligt utföras och inga besök gör. TAS." På julaftonen' ringdes det »ön tinima i sockehkyrkans torn- klockor och ringaren fick då ve rets inbrott tog bonden eller '. å a av: sönernd -mynnings- Finomi. en +» springa sin väg, ty även vid etta tillfälle var'det liter: genes sig” "infångas och bli bjuden på traktering. ' Fredrik Nycander " har mästerligt : tolkat midvin- in och julen i följande dikt: Säg minnens I vinterns sagor och: brasan i spänning stor, . när snön uti vita flagor Ly illa mot, isiga rutor for? st « till: längtande far och mor, i minnens! Och het blir isär 'som skulle föregå den' 'egentiigepin och ögat vill tårat bli "festen: träffar. man” på: julgranarii -svenska herregårdar. och' såd "na. blev .efter' mitten av."1800 "talet ofta sedda också i'allmol gehemmen. Julhalm på golven " var i bruk långt före julgranen ; men; har: numera helt :k ur bruk.:Den skulle påminna om att I esusbarnet. på halm i en. krubba, eller: en gt "ske. också föratt ha något” ätt; ligga på, . ty julnatten . skulle. sängarna: helst stå uppbätldade och oanvända för anhöriga" da som då kom på besök: Lik: .så:skulle julmaten. stå kvar på bordet för deras. räkning; 777 sel ha t rdet julklapp tror man kommer av att i gamla ti- der klappa man på dör- " ren "hos någon av grannarna, när så dörren öppnades kasta- ” de man kvickt in sin gåva och sprang sedan fort sin väg, ty det' ansåg skamligt att låta in- fånga sig och låta sig fägnas "med en sup eller ett glas: vin. | »Liksom man under juler var, mån 'om riklig och god förpläg, nad fördrev man tidensaoed”- olika "upptåg och nöjen so började annandagen. Tito -rena -nöjesfekar: såsom pa 2 nings- ABANA, "Redan ! pår .1700= talet = Den kära backen och grinden !' ” st:'098 drar med sitt trolleri Vår tanke flyger som måsen, ill stugan den röda på åsen, flyger med | ängslig skri. Kö å några , ord om än Jant- =? handel ' före jul på, 1890- be talet Samhällslivets omvand- ling sedan denna tid är så stor ” att om "den nuvarande ungdo- men och delvis även de me- elålders nu finge se en dåtida de tro sig ån r cirka 100 år tillbaka. För ” de: gamla skulle - ett sådant återseende” väcka glada håg- komster till liv och tillika en ” saknadens suck vid tanken på sin barndoms jular då de en : dag någon vecka före jul fick följa med far och mor till han- delsboder för att julhandla. De tyckte att handelsboden var ett helt litet: lyckorike med sina många begärliga föremål - För , lanthandlaren och hans. biträ- den vat veckorna före jul en ansträngande tid. då det icke fanns varken . bestämda öpp- eller stängningstider. Förberedelserna för julen var, ika jäktiga som själva jul- rådskan,' ty i november skulle : FESSTTTTYYT. "själva '; ; juldagen ' rände för. dem som sköt att låta ” v N i , ! > ” ' 5 tarm v—- MJ 4 | Ny lå . NS + 4 "ÅåÅ vh sö a 0 a k det Köpa. hem det' mån trodde sig kunna sälja till julen; Sockriens'handlare var, trots” att” de var, kohkurrenter; så pass lojala mot varandra att de : des om "att" taga . hem ett: par: vagoslaster mjöl som de sedan delade upp, ': sammalunda "med :kli ochn-" frömjöl, » fotogen, - socker,..salt, sill m.'m. Kaffe köptes 5 å 10 de. råkaffe, : randelsvara' först in: på 19002 : italet. , Vinterns - fotogenbehov '(10-å 15. fat) togs hem på hös- «aten! och enligt' skrivelse från i. Ir Sedarr:ölänsmannen skulle det grävas men ”. som. man "ickei3: skottet : gått var' det; satt fork ned i jorden' såsom. varande ire'eldfarlig vätska”, Det gick: nog : "tern när man blott fick ta upp : " ett fat åt gången och jorden " "4 var frusén var det ett styvt "jobb för biträdena,' Trots allt vår det en glad tid; människor- "pa var öppna, glada, skämt- -r"' "samma och tålmodiga: De kun- "- de få vänta halva dagen; och "" mer på sin tur att bli expedie- rade, men detta tog de som ett: "extra nöje, "det. såldes .en hel. ;.:, del torkad fisk (rotschär: "och . gråsej) dessa 50-kilos' fiskbun= ". tar placerades flera stycken på golvet utanför disken och, de - fick tjänstgöra som sittplatser åt kunderna. vid ett tillfälle, minnes sign. att en man som vad ” fiskeri, "första biträdet : Svaret kom kostade "i 'år? " snabbt, med det tillägget, att denna fisk var avsedd för lut- aröävst vr [RE säckar åt gången — uteslutan- ' Rostat kaffe blev + ': eV "satt på. en fiskbunta frågade ; '; ning och icke för rökning. Kun- derna träffade vänner och be- kanta från andra delar av.- socknen och pratet at ke På av de skrattsalvor På Törde ibland förstod man att de hade ganska roligt. .De komm gärna med den frågan till oss biträden, om vi visste skill- " naden mellan en strut och en. ”bodknodd”? Jo, skillnaden var att en trut var vriden i den, nedre ändan, men ett bodbi-" . «träde i den övere.” ooh blev expedierade ' så var spänningen stor över" hur mycket man skulle lyckas pru= - ta ned priset på en vara, ty of-' ta var den tidens affärssystem -: Nic så turen kom att de” det, att det fanns ett pris som 19, man ville ha och ett annat som z-'- entuellt kunde ta.” mn ov . Forts. å sid. 8 d sk
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.