bo omen | CAROLMS 4 TIDNINGS JULLÄSNING. 1958 Mt vr - ruvas atv - stnärer. av mes I ; tillbringar många”: n. OSSIE 'd Vi: satt tillsammans på det lilla : Klarakaféet: s-0Ch ö tä nkte. Det låter Kanske : ikonstigt, men" 'så= "dant är. livet. Iblånd' måste man tänka: Det är inte .så' lätt" precis, när tarmarna skriker av hunger, -" så att det hörs på € en meters avs : « stånd." Ina "Betydligt lältare är "det att tänka, "Där man är” mätt och Kar” pengar NH I "plånboken : till /mera' ma i trevligt rum och en bekväm s Äng, när -natten kommer. Men då be- höver: man inte använda a hjärnan - som oftast. ö -- Ingen. äv OSS, som” nu satt "vid i kåfebordet; hade fått mat på en tre dagars tid och" jag kände mig ganska: yr. Vi. var fattigare än «himlens. gråsparvar, De hade i .allå fall de välförsedda fågelbor- den att tillgå och alltid hade" de ett litet krypin att ty sig til, när kvällen kom, I dag hade jag för- ” resten, stulit ett ”limpslut” från Klarakvarieren :t. Stockholm": hor - blivit dö radifionella' | mötesplatsen för : författare och." ; . tadels: yngre generationer; +" .: -bordét i Tegnérlunden och fåglar- - vi satt några stycken na, som varit upptagna i i den nyss uppsatta ”julkärven, hade inte ägnat -mig en blick.' Det "var ju också dagen före julafton och de - hade väl råd att mista en brödbit till en hungrig. människa.” VI satt som ”sågt och tänkte: var. uppbringa. pengar” ” till mat "över ' julen?” vårt” "skulle. vi gå? Var skulle. vi göra äv oss? Våra tånkar:' "malde och" maldé, . "Rune den. be gåvade unge skal; solén' E vår Det blev” aldrig ” ”bälgmörkt”, rn han” var, Intet vär så vrängt ätt hån inte fann eh rätsida! Det'är väl: inte måra "än "några få ' redaktörer. "och vi, som kände honom, som nu kom- mer ihåg: hans gladd skratt. Den stålande | Hui örn och” de kniv" skarpa "och. säkra repliker, som han kunde "eervera, dick även ABF. 8 kvérulanthörna" ait kip- r andan: Han kom aldrig Vi lyssnade" till på efte med, bänaliteter. itt- | Han blev "aldrig. trö hohom 1 var han mer ”uppåt' et för. att I kväll En vanligt Kanske var d Por de själv bält ut v.sig själv s fan had förmåga att värma oh ÖR upp den tristaste tillvaro Nu har. de, han. skrivit .en dikt och "deklamerade han'och vå. yred 4 oss av. skratt. Jag, skall försöka Er " giva en del'av den Jag. tror e KR. de "de svåra” åren”, . rämgångens väg öppnar sig för dem," ..:> irandet i dessa kretsar .kan "ofta a mligén: problematiskt, : varom - förfat- E SANDEI ord en -roolistisk föreställning. "- med « sin: skildring . na på A.B. fick.ett gott skratt, här Rune de- Klamerade”, med både” "tunga och invid ett Katébord i "Klara > blåste vi horn och fagott. vi skalder som redos av mara : som "efter förfärliga brott. -Ute i köket bryntes lök till en ”pyttBortion”. ; "Hin uppå väggen, syntes” när: ”trissan” bröt "klacken: av i skon, ! > Vi fick en släng av en trasa ” » ”pytten” blev vidbränd och het. Ack, det var jämmer och fasa |" den kvällen på Klarakaféet” - Kvällen - gick "och" snart. var klockan tolv och vi måste. ut i kylan. Jag hade ett rum nere i Kåkbrinken. ' Där var det.:kallt, «och när jag eldade, rann fukten i floder nedför väggarna. Denna jul, år 1941, var. kall och "jag skulle inte ens ha ved att elda med. På en redaktion hade jag på. ett Klarakafé” le fått några. stora buntar makula- tur och Rune hade lovat att hjäl- pa mig hem med dem, Gun, som inte hade någonstans att bo, följ- de med 'och' vi traskade iväg ned mot "Gamla Stan: Rune "sjöng och vi nynnade med. Jag kände mig” febrig och matt: Hungern var plågsam. ' ” . Hemma fick vi snart” "eld I spå: sen .och-jag hade nästan ett helt kilo socker, ÅA det för övrigt tom- a skåpet”. Vi kokade vatten och ärack" det "och åt sockér. Vi fick värme ' I kroppen och” hungern y Istillades Rune gick hem till sitt möblerade" rum på Vasagatan och Gun och” Jag kröp till ”sängs” på var sin madrass på golvet. Rum- met var så litet att även om jag ägt en säng håde den inte kunnat få plats”dä "samtidigt med oss Gun somnade" ”nästån 'genast. Jag låg vaken” och tänkte. Klockan i Storkyrkan ” slog" det ena tim- slaget ”eftér det? andra och till sist fog tröttheten överh och jag. domnade bort. Gun hade stigit. upp och tänt i gpisen när jag vaknade : tgen. Vi "drack "ett par koppar .socker- vatten och vårä tungor löpte I ett kör: Hade vi tegat, vet jag att vi börjat gråta och vad skulle det ha tjänat till. Vi gick ned mot cen- trum Gun gick in på posten och kom tillbaka med ett, brev.. Hon säg inte glad ut Vi” gick in på A. B.F.:s kafé, Där satt, Rune Gun, lade. brevet på bordet och bad” osa läsa. Rune läste" högt. Det. vår en inbjudan till. Gun att "att. den, någonsin blev publicerad och Jag minns Inte den helt, men tillbringa” dulen. hos | en fermnd | 1 - Såg. päron - kånka över berg a av - karameller med - vindruvsklasar Då ryggen. Jag öppnade ögonen a Och i genast var .allt ' borta. : "Så sken: upp. "Gun. SR så tränad i "den ädla” svältkonsten » Som vi och det skulle” vara skönt att - ha | henne ' "omhändertagen : över helgen. Men hur. skulle hon . komma dit. Det var över tre mil - och hon kunde ju; inte” gå den långa” vägen: , En .talgdank' tän- des i min tämli gen, förslöade grå ". substans. Hon skulle naturligtvis ka bil, Jag, tramlade mitt för- slag. Bara' hon kom ut på Söder- täljevägen skulle” hor alltid kun- na få följa” med i någon. lastbil, jag hade ett par frimärken och de' omsattes genast i Pengar hos Linnéa, servitrisen, och Gun tog en spårvagn till Söder, Rune och jag gjorde en vända till ett par tidningar, men 'det. var tj. vi träffades åter på A.B.F, och där satt vi och "väntade på det utlo- vade samtalet '; från: Södertälje. Vi ville veta hur det gått för Gun. "I Klockan blev två, innan det kom, Jag minns att Rune snöt sig gan- ska länge" efter "att vi hade talat med "Gun. vi "andades i lättare. samtal. Det'var till ”Rune.' Han hade'en tös i Norrköping, och nu [ringde Hon: och bad. honom kom> må dit över. jul, "Ruhe viskade till mig: ,”Hon” säger" att" hon telegra- ferar 'pengar,. men vad skall du göra om 'jag reser”? ' Mitt svar kom ', blixtsnabbt: "Jag" har : en chans till, så säg ja du, och, res”. Rune gjorde £ som jag sade, och en alltid" "öppen och" där. bel inte. frysa. En. sopran Klockan' var nära sex när jag gick hemåt. I kväll. .var. det: inga . ruligardiner ; . som skymde. ".fön-, tren. Jag kunde se in i rum, där. granar "stod i i färdigklädda,, Se, människor som dukade bord och hörde svagt deras' skratt och, gla- da röster. Jag behöver väl. inte tala om hur ensam jag kände. mig. Jag tog. ändå” en: omvi mot Kornhamnstorg. En” bil kör- de förbi” och stannade framför " mig” Ena välklädd ' dam' 'steg"'ar. öch' hoh hade” fafnnen' full av en massa Tärggranna paket, "Plötsligt täppade” "hon' en stor påse” Botten gick'visst” ur den; Jag såg på hen- ne;”Det 'var en'av våra ” ” skådespelerskor.. Jag böjde” "mig upp: porten för 'henné "och; hon försvann uppför trappan. "med en kort nick till mig. Jag blev stå- ende : och'"såg ” efter ”henne., - En herre i smoking kom springande trappan ned. Han täppade, vatt- net av bilmotorn och, låste orm- sörgstullt "dörrarna: Han: såg "inte på mig med en blick, ;Det: var en herre "från ”vita duke "och jag stod. fortfarande och häll mig fast i dörren, ' när han passerade" mig på återvägen. "=; ss. om '-Hertinia; var det kalt mer jag tick: snart eld i spisen” och: tid- tingsbunitarna betraktade jag som om de varit den hä igäste björk- ved. Frysa "skulle jag 'varle fall inte göra, "så länge jag hade dem. 3 Jag satte på vatten och” slog rig |” ned' vid "spisen. > ;Sockervatten "är inte att förakta, tänkte. jag, och drack .den:enä koppen: efter. den andra, Jag :slöt ögonen; Då såg jag bananer. bjuda: upp :ananas- frukter" till: 'däns — 'öp] I "och äpelsingr” som ”röllade nedför trap- kle äkalot, por "äv" bänllet opel areket kor? jur: rockfickornar: Jag gav Våra bekymmer hade glidit tin- | baka.” Rune" berättade"" om '” sin ti tund efteråt "skildes vi: Jag gick. fort j jag slöt dem igen korn. sam- ma syn.; Bäst att hålla sig vaken; "> Det: knackade. På "dörren : och "Jag öppnade. Där stod Rune med <en” korg' 1 handen" och jag ut? brast: ”Kom :du för sent till ' tä- Tget?” Hän "nickade men såg 'så I'skuldmedveten ut att jag genast förstod ”att ' han ljög. Jag skrat- tade" åt” honom. "Ja. du" förstår jag kunde ju inte gärna resa ned utan att ha med några julklappar; så Jag ringde och 'sadé att jag ha- de fått ett jobb, så jag kuride inte komma : förrän: På "annandagen. Till dess.-ska jag" väl ha: hunnit att få fatt på några 'välsituerade vänner, som kan”hjälpa "mig med biljetten. och :till en chokladkar-. tong. Min värdinna. bjöd mig på middag: och då hon! skulle vara borta. ett par dagar, försåg hon mig. med: mat för. i morgon "Jag gick” bakvägen Su "affären och handlade litet också, . och här är en. karott - med " risgrynsgröt honom: en. dunk i' ryggen." Jag kunde inte få fram” ett. djud, 5 Snärt. att" vi 'piätta, och beli "var i barndo tade” oj | folket"däruppe fortfarande sadé fanns på gårdarna. Jag följde ho- nom” tacksamt in'i”den: sago- uppe i' Adalen,” Berät RM rsd se rÅt em Vikens ar så ;: ätit på några” dägar, får sig. s ee här med den” 1 an men 'n! hade redan gått ut och jag själv måste ge mig iväg, så j: jag harinte kännat lämna den förrän nu. Det Neger ett brev där. också” : Under shöret på lådan lg "ett kuvert och jag kände 't igen”K rins stil.” Jag tackade och. gick in "och bröt; brevet. En: fem: tiolapp,: två tior: och en” femniä föll ut på : golvet": Cm läste brevet: "= «oc. " Käraste väninnar Edvard "och "jag hade tänkt att invitera dej till oss under: julen; men då hans mor inte är "frisk, beslöt”vi att resa” till Kerine, "Ja har? gjort. en der matinköp: och nu hoppas jag att du ser till, "att de Klara-bohemer, som inte:har tet till livs. "Tusen tack: för lånet iav | Pengarna; som "jag nu ätersänder, hoppas” ått de kömmer. lämpligt. Sem > förlattarinnan ESTER SJÖBLOM berättar n ne- i dan öm hör hör som (sa tro en gång upplevde Julens: underbaras- te skönhet "vid ljudet "av" = Gå dryckesvist, bv n torparstuga. N Ioför julén brukar en ed känt folk beråttå "minnen från” forna tiden” Tular;" Där” Ångår” som en mydiest ' väsentlig faktor” julens ”Jevangelium;” "sort" vanligen lästes "I av' husfadern före i maten, varefter julklapparna delades ”ut, "I mitt heni” lästes : varken" julens ' eller något annat evangeliury, om inte z | dit kan räknas den hjärtliga för- bannelse & över drönarna, som av- löste... >Bellmanshistorierna» . och deklamation : ör: Fritjots saga, >Drönarna>.:vär ' de . besuttna i | samhället! kabitalisterna uppe på herrgården, och Fritjofs Saga — Ring: Jag” "skrattade och "i grät:: om Rune; 'skälle kunna a resa till sin flicka och": vi "skulle j = a någon” affärs- som i var: villig 7 "att sälja” några: "julklappar, som Ri få "med sig." Vi "hade mat: Kärins :låda "var Vartannat, väl” alltid i fi inhehävare;” öch "då skall vf tänka "tillbaka på den "här. julen. ”Jag skal! sitta vid mitt dukade bord" i” mi ” Presentativa” våning," ha” på banken och sådant: B och” förstod. honom.” Men" fick aldrig: uppleva / att bli "oss" etter” nyårshelgen. at God Jul, "Karin ' ch Edvard, + tåg I För mig betydde” julen” "litet e- h bättre mat, men framför brännvin och "öl: "Ja, fs men änd står "det klara- för minä, ögon ä H :mnångä barns AAA i ; Nyfiken klev jag sakta 'närtda- re? Htjugad'a av.” sångeh. TröEgen också I des Törhopt ringén att få” skåda -;nägra av: de" .härligheter som - -endast var rikerians- -barn |; beskärd.: Jag. bet -huvudet "av skammen. och tittade: if genom rutan: . En ;man med; långt” vitt skägg kom fram och vinkade åt mig. Jultomten förstås!” Konske — -känske ”skullé hän"ge något ät mig, "fast. jag vat fattig” Säkert var: emellertid att han” bjöd mig i rummet satt” sex eller sju ar- Jar utom den vifskäggige:' Alla log glatt men'de liknade. då infe 2 Jag det" var ganska” Vöjlgt : "med 'de där flaskorna, vilkas in- hénalr. kunde förändra” a stämnihg- som de himmelska änglarnas” spel. på härpa "och! cymbal; en sfärer-' med röda, bapporsblöminöt - Det vär: precis! som” ett Julkort. "av Jehny Nyström. Endast de” Tö a . källarn; "e : | natten” stulits” av' någor liten med bärmets ljus Också. en trave lackade julklap=" par, så de. bär karlarna: vi de” väl inte förrå pa tänkte jag.” or > "på bordet” stod också wå flas-' kor, men vad gjorde, det, == " Jule' tomtar kanske också: behövde en såp. Dessa >tomtars hade nog ta." git sig bäde 'en och två "Och var ' tämligen uppsluppna, Én av” dem ' tände granen och så tog de mig? 1 händerna och sjöng: sNu är det! jul igen... Men antagligen ver-" kade jag inte riktigt nöjd, ty vitskägget frågade ”plötsligt:” — Är du inte glad Micka" Av det något du” vill hat. oe — Nej — men — den dä ra sången i.5 4 Coe vu .— Vilken sång?" — Den jag hörde utitrån, | Då: ”skrattäde a allihopa a ock en sade: UN: dr —- Kan vi sjanga den en?... - Anja. "Och så” kl mde de i allesarn= mans på ed Kång: Tonerna lät så känsliga" och: vemodiga 'söm ens däst älvor och tomtegubbar kän åstadkomma. ' Åter! tårades' ögan Och ijsg Iysinade betagi På" Kuhgsholms" strand: ar Mäss vs lärns vågor" skölja a aa Jag lämfade stugan i en ck känsla som jag varken! törr. eller senare "erfarit. "De. väåckra orden . glömde jag fort nog; 'men melodin |; satt kvar, Ibland: funderade jag 3 | Då att fråga” papp handlåde om Gud, och till" rel ligic hörde var b E på pd. Jagt undan” femtio kilo. potatis t en källare, och visshelen dm den=" nå skatt gjorde” oss ”rusiga. äv lycka. ” Visserligen fanns "det pota- tis vid. andra "gårdar," men” den gård där! pappa hade stat var I detta avseende ett undasrtag. Där potatis det året. på jutaftons' morgon "riktigt tävlade Jag med mina .eystrar, om hedersuppdraget : att" nämta ”en bink potatis ur källaren, som låg hundra meter från. stugan. : An= nars brukade vi inte vara så pig-" ka på ati "hjälpa" än ”Och ' 1 sy nerhet inte alt ända, bort" Hill - "Jag tick dr. get och skutta- de "stolt 4 Återfärden” blev emellertid "mindre, stolt... Gråten ” satt I halsen och hinken var tom," ty någon potat[s fanns inte Bara. kålrötterf 'Potätisen hade ”un -- 5 var den le £ förstörd.” : AAA ADA ALAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.