. ee | +. LT:s-JULLÄSNING - 1968: eo | | | a ,;- 8 Ett dovt, hotfullt sorl blev svaret, och kvinnor och ' barn : började åter skrika i högan sky. Men genom. sorlet hördes åter den gamle prästens röst, vi'hast - vorden klangfull och stark som en änglastämma: ' — Män och kvinnor av Väx- : torps församling, I käre socken- boar alle! Lugn, lugn! Är det Herrens vilja, att vi till allt an- hat även skall draga detta kors, så må vi med tålamod foga oss i . vad 'vi ej kan undslippa. Tänk icke på. lönlöst motstånd och låt det icke komma till strid i detta tempel, somy redan blivit skän. . odat tillräckligt. Och I, män av - överheten, som icke aktat för rov att kränka kyrkofriden och bära svärdet in i Guds hus, tänk På, att om I har makt, så har 1 .också ” ansvar, och över den mäktige står Gud! Långsamt och motvilligt, un» ' der knot och klagan, drog sig kyrkfolket ur bänkarna, och snart stod prästen ensam i sin - iskalla öde kyrka. Icke en mus- - kel hade rört Sig i hans gamla blida ansikte "under kaptenens . råa hån, men nu föll han ihop. ' Kraften hade gätt lika hastigt som den kom, och nu grät han: . ålderdomens' bittra = tröstlösa . gråt, grät över sina. kära soc: - kenbor, över sin egen maktlöst het, över detta oerhörda över-. grepp, som skakat honom i hans innersta, : > Genom fönstret såg han utät ON : vägen, där ryttarna nu suttit . Opp och slagit ring om fångarna. ' Mitt ibland dessa syntes 'en hög : :kämpagestalt,. blodig. och . sön. - derflängd,. och : med '; händerna" ” .bundna på. ryggen. "Med. möda . .igenkände han Pål. Tuesson och. Vad några sydhalländska ortsnamn berättar för oss Många av våra "gamla orts- namn har nägot att berätta för oss om forna tiders förhållan- " den,. I "talrika fall är namnens ursprung mer eller mindre dun- kelt för oss. Man kan endast: gissningsvis eller genom analo: gier förstå deras innebörd, Vårt . språk har ändrats genom tider- "Na, både'ordens betydelse och . stavning. Namn vars innebörd förr kanske ansågs självklara, förstår man inte numera. Många namn kan också ha uppkom- mit efter någon händelse av ett eller annat slag och dessa, är i regel för länge sedan bortglöm- "da. Vi skall nu gå genom några sydhalländska ortsnamn och vad de har att berätta för oss, I de flesta byarna hade man förr "någon samlingsplats, där ungdomen kom tillsammans för att träffa varandra och roa sig. I Perstorp i Ränneslövs socken finnes en backe, som benämnes Lekareblacken. Den gamla be- nämningen på dans var lek, Vi har samma ord 1 lekstuga, som Vö Nyåret 1645” hade - börjat med” yrsnö .och vargakyla,, en: sann-. skyldig: Polarvinter, svår och på- -frestande -i -vanliga 'fall och 'dub- - belt kännbar i en förödd och" ut: d .. säten landsända. .s I två års tid hade nu det arma Halland varit tummelplatsen -för' krig och örlig, och bönderna ,ha- . "de, söm vanligt, fått lida. mest. Ständigt utsatta, för våldsdåd” och övergrepp av xle svenska oc-" kupationstrupperna måste de: dessutom. , erlägga dryga gärder 2 för. deras underhåll, s. k. kon-: | »tributioner, . vilka utgick både: kontant och-in natura. och in- + "drevs med obeveklig stränghet. : ...ss; Drivna till det yttersta ochi" fullkomlig förtvivlan var det tili: slut många bönder som gav upp,'- lämnade” allt i sticket och slöt-' > Big till 'snapphanebanden på Hal: .: - Jandsås, Likaväl som att svälta" "injär. kunde de qö med vapen i h je för ro, Vi kan ämföra det vanliga uttrycket för ro skull, som just betyder för nöjes skull, I Staffanstorp 1 Ränneslöv fin. nes en väg, som kallas Boelvä- gen, Den går norr om den forna kraftstatlonen, "En kvinna vid namn" Boel blev ihjälriven av vargar och vägen där detta sked- te fick namnet Boelvägen. Nu- mera. är namnet nästan helt bortglömt. I Perstorp finnes en backe, som "kallas Fogdabacken. Den har fått sitt namn därav. att en lafogde från Skottorp där blivit. ihjälrlven av en flock ol lonsvin, Det berättas att lafogs " den skulle se till ollonsvinon som gick lösa I skogen. Svinen. gick till anfall först mot lafög- dens hund och sedan mot honom "själv, Han kunde inte klara sig mot de uppretade voilonsvinen utan dessa dösade honom. Flera sydhalländska namn har . förstavelsen kyrk« 1 en del fall . har man på platsen, om den 1te- gat tämligen avkigsot från kyr kan, kunnat se denna, Från Kyr: "Det" Fale varit" kallt hela da-” ch mot : kvällen 'blev 'ky- än" bitande, Snöh knarräde un-; der” fötterna,” det knäppte och" I , small; i husknutarna, och rökpe- farna, ur "ryggåsstugornas skor-' ar, blev, allt tätare. En sådan" Av Bror J ansson ju betyder-dansstuga, Alltså för- står vi att ungdomen förr bruka- = man se Ysby kyrka. Av samma de samlas till dans 'på Lekare- anledning har namnet Kyrkohö- "backen. I .Lya i Östra Kärup fö- tgarna i Perstorp uppkommit, .rekommer en gravhög, som ock-' . Ofta har sådana namn, där-ordet - "så 'bär ett liknande namn, näm-. kyrka ingår, uppkommit därav ligen Lekhögeén. Men vi har ock- ; att kyrkfolket haft sin kyrkväg / cat elr varm vrå,” : « Men” inget tydde på att "den I unge: y ttare, som nu 'i muntert ” av! kom ridande längs bygatan: ” + : Våxtorp, ” hade" något sådant' i skall åt Markaryd med: ett "brev. tankårna, Visserligen var'både” till fältmarskalken, "ct han och Kästen vita av rimfrost, CZ Och .så stannar du "här och ”andedräkten ' stod som" en” : Skråmered, .Jo,'du är'fin. du! y' om munnen, men vad betyd- ” Och flickungen: skrattade: så: e", Väl" sådana 'smäsaker . för” en "+ att "tänderna lyste ' och ögonen - ärdad ' svensk ' krigare, en ge-” glittrade, ett klingande, muntert . ""frelter vid Smålands ryttäre: En '- skratt, vari hennes beundrare lång grann pojk: var det, med - instämde med full hals. ” spelande glada ögon, som lyste » "ll Jo," ser. du, kapten Lillie- -: av,.mod och levnadslust, och han" - hök har förmanat mig att inte. sätt .som fastvuxen I' sadeln; Nu” "sprängrida hösten 'i onödan. Och " sköt hah håtten på nacken och du vill väl inte, att: jag skall ri stämde upp en munter ryttarvi-” "da härifrån med detsamma?" = - kohallar 1 Hjörnered 1 Ysby kan Hand i hand trädde Ingér, och Lasse fram till sängen, ” blivit vekare: till sinnes, Men så " + nattvärdspsalmen.. Det var inte" brusade han upp igen. . "os mycket folk i kyr kan i dag, men ” .— In. med dig,' tös!. röt han." ' Pål Tuesson'satt på sin vanliga Al hd : Och det skall vara fort! Du kan plats, huvudet högre än 'bänk-'. | förtvivlad. kamp. Innan. han bi. ha stått här länge nog till åtlöje "kamraterna, och hans” mäktiga: vit'övermannad.: =. (: i”. .Så andra namn, som säger oss att" förbi platsen, Exempel på: detta och spektakel för folk. Och Er; 'bas. överröstade 'själve " klocka- : feta - man | där ” 'samlades för att roa . är namnen Kyrkhul gefrejter, 'säger jag bara «Gå 1' ren. Det var. verkligen -andakt,: . Nu hördes ett kommandoord,-;- | en ISyrkhult och Kyr- jter, : : - sig: De gamla benämnde en plats 'kokullar. Man har velat förkl Er väg, så går vi vårt . : köld, krig och elände till trots, .. och "skaran satte sig i rörelse. | Vallberga Robacken och I P n d " ara sola Lä Er bara! log L. At d .. Hästarna frustade, ryttarna hoj--: &g C ers. amhen ' därmed att socknens S ugna "Er "bara! 10g' Lasse, er. :vände sig' prästen mot tad h ä törp finnes .en" Plats. med sam-' " kyrka först höll på att byggas ". Välshar. Vår Herre låtit: Inger folket,.denha gången med sil- tade och. svor, en. värjklinga” ma namn.”De gamla kallade 'nö-;- »där, Med njälp-av tvillingexar och :mig växa upp på var. sin sk — verpaténen .i hand, då det plöts- I - 1; HH [ : a 0 på I j blixtrade till. och flatan föll valdes” sedan enligt gägen. ny da om .en. riksgräns, ”men lika-. ligt dundrade till på dörren, och : -med vinande kraft på en bred - : ; lats för kyrkan, Så = fullt har han gjort oss båda:två :. innan kyrkväktaren hunnit". bonderygg -—-klatsch! och så om-- . Re har I Knäred. Velnge till människor av kött och blod. ige) | - "fram, flög den upp... Neon Hasslöv, Våxtorp och Ränneslöv, Ho som du lovade, Kom ihåg, att en "bra karl står för sitt 'ord! Far-. "sa så det ekad i hussidorna, ”Min klinga är mitt viv, i mitt harnesk är mitt hus. | och vapenlarm och sus' och gus och älskog är mitt lv”:: Nyfikna och nätska. ansikten : kikade fram överallt,: och ett par : trasiga. gubbar på torget vände - / ”.. sig till hälften om och tittade efter honom, frågade den ene. - — Vad var det för en gaphals?- | .— O, Lasse lille, så prått har » I har alltid varit snäll mot Inger -- du väl inte ändå? Hennes knubbiga armar lades "med ens om halsen 'på "honom; och .han såg in i ett par ögon, djupa och klara som skogssjöar 1 högsommartid och. blåa. som: "himlen över dem, såg och läste: — detsamma som flickan "läste i hans — drömmen om ett liv i. kärlek och. tro, i lycka och" tom-" tebofrid, Och orden kom själv.” — 'i synnerhet' sedan ' hon' blev ' : modeérlös, det har hon sagt mån- ga gånger, och jag hoppas, att I blir det nu också. En' gång” "" skall det väl bli fred -— den ti-. den är närmare än I tror — och : då är det säkert som "amen i - kyrkan att Inger och jag bildar hjonelag. Farväl nu och Gud va-. re med Eder! - felen . I er handvändning. hade tan Hoppat upp i sadeln. Så. räckte. På ett ögonblick var templet : fyllt "av; svenska krigare med : värja .i hand, och i stället för och vapenslammer." En gumma . började ' illskrika, men" bragtes . genast till: tystnad av" en bred-:, " nosig, ryttarstövel, och" som. ett skälvande sus gick en'viskning genom: - bänkraderna: ..Kommen-. - dant. ..Lilliehök - från ” Lahölmt! Gud" allsmäktig statt 1088: bi och .nådeligen bevare! ' Nej, han. kuride inte, ville jin-" te se mer. Med hopknäppta hä; der. segnade han ned på :sten- . vartannat, medan klara tårar lade - frös till ispärlor på hans nötta var kaftan. ' När - "Lasse på öndagster "middagen ätervände från! Marka- ryd, ville han liksom under går- .dagen rasta i- Skråmered. Men väl — öch Gud välsigne' er bä- rar öh C För Ängen glimmade en - g säng och bön blev det. sporrklirr .,” golvet, hostade, grät och bad om'” "lår i Pål Tyssons öga, Så ross-- . dan Inger, lade igen den" dödes: | ögon... — Lille; far, är. inte mer, ""snyftade hon. Gott. att vi Hk ..hans välsignelse och inte behöv-”. de göra något mot, håns vilja, O, ”Lässe, lille, du: lärde aldrig kän. "Ännu är dessa: sägner, ett tag, och allt: me. . emellertid. = "ständigt, utrett bakgrunden till "Icke: full. 1: Hjörnered rv Ysby förekom- . mer en, plats, som heter Vasen. t Hur har då detta namn uppkom- mit? Alldeles intill platsen låg "förr: en stör! bottenlös mosse, "som genomflöts av en bäck, -En stig : gick fram över .mossen och ör att” man inte skulle sjunka "ned, "måste "man lägga risknip. . 2 " mant över deras läppar mellan, - e ti a ov Hå, den. tuppkycklingen vär gång dessa "möttes, ord, som "hän" fram handen till: avsked, Denne bistre krigare, som se- nu-var.det en blek och förgrå- - nå far. riktigt, men nog. har, du . hämningen kärva fetanRe känner en väl, svarade den and-. förälskade människor viskat 'och men Pål Tuessort låddes inte se-- dermera "en ;gång skulle .bli"lär. , ten Inger, som:tog emot honom. väl ändå ett ljust och vackert. P +..re Det var ju den där Smålands- - "gefrejtern, Stål heter han. visst, som har varit här med sina ryt- "tare och plundrat en in på krop-' san med sig! :. vv H "Aja, mén värre än. "den har å shaft att dras med; Minns "den gängen, då finnarna var: här? Gud sig förbarma,. då tog: Jag till. ögonen: och. fler: med: mig. > - — Ja, ett "djävulens plågöris är.. åe "de, det må vara svenskar 'eller ; ' finnar. Undras öm den. där gö- "viskar + alla tider, och "vars: me- ning: är densamma, antingen de: -jolras & av hög e eller låg: : ".pen.'Synd att .en inte hade bös- ve : gt att: kranke gefrejtern! blivit åtski "ligt försenad på sin 'Markaryds-' ” färd; om icke en' tredje person” uppenbarat" sig: på platsen: In': storväxt, : gråskäggig: man stod” plötsligt” vid 'deras sida som" .stampad upp ur. jorden och med "den, vc : : Som i djupa" tänkar” ”stilrade han framför sig, och när ryttar, efter honom. ? 4 Snötung, dyster: och grå var! ' söndagsmorgonen, och en bitan-7 de nordan svepte, runt murarn på Våxtorps gamläå "kyrka, di > nets hövding, var egentligen in- . gen" grym människa, om än" rå - och framfusig.- Men 'buskkriget : på åsen och, böndernas tredskan- , de med kontributionerna hade "nu retat honom till ursinne. Med ' ;väldiga-:kliv . stegade han ram sz mot altarrunden. - — Hör på-här, de'han: Gudstjänsten avlyses och . folket går ut !. — "Avlyses? — Går ut? stam made Christian. 3 — "Javisst! . Förstår ' I inte "svenska? I: Kunglig: Majestäts .- kyrkan," « och fört kyrkfolket till fängsligt" st! dundrar >» '»sig"en'karbin från en av ryttår- ” Under. strömmande. tårar : berät- tade hon att ;far hade gäått-till men själv . hade hon |: stannat . hemma, och ;detta var '- tur för henne, ty svenska ryt- . "tare hade trängt in under guds- : änsteri, :skymfat -herr- Christian ' "förvar på Lagaholm. "Men . vid : Tormarp hade Pål 'Tuesson. ye: kats få händerna fria, ryckt till na och med denna som tillhygge gått. löst på' dem." Han' håde illa tilltygat ;ett' par stycken, men / inne av honom säg? dinarie :- Posttijdender”," finnes bevarat i Riksbiblioteket, har. ”man > TJgnat några rader ät: ” "denn na , Bengt ”hävdenidr bedrift, 1' förleden | Söndalk haffwer: "COMMENDANTEN i "Laholm/7.; "Hov I Yshy har fått namn därav "pe var -vase, ' Mossen hämnet: Vasamossen; som”, skatt; "de 5. Stor. - numera . störd gravhög 1 .Hasslöv het". te sålunga ” Guldhögen. Öftare fick. högen namn. där- att. skatten ÅA högen vakta. 8: på något, sätt. Dyrehögen 1 fick därav Platsen in- till mossen. fick: sedan. namnet . lera grav ögar berättas talrika skattsägner,. Ibland ' har högen, fått hamn därav att: en ansetts”. finnas, gömd 41 Ännu "ken skulle till, : ; Skrämered Uret senda "ryck "av sin: järnnäve pinade sig in på alla ställen," och Kronans namin:och i kraft "fått ett pistolskott:i bröstet och ' Bengt 'Lilliehök/ hart” anslag] Satt ett egendomligt djur sades kvälls ovan KO " slet .harl flickan ur famnen på "Huttrate och ' frös, icke "minst .; 27; mitt ämbete 'häktar jag hela 'blivit;kvarlämnad på vägen :som' ”på en'deel skfälmske Bönder'un-»:, förvilla skattsökarna, så att de Skråmered? RN Lasse." ösa 1 ? es med till La: "död. Under tumultet hade några = der . Hallangsäs i Waåkztorpå,> aldrig lyckades .få tag på skat- med Pål Tues” Inger. Jo, där får :-fader .Pål. sig en .passelig: svär-; r det möjligt? Ja 5 vinn- . i folk. Nå, vad säger fader Pål. ' " om saken då? es iv , + — Han säger ingenting, ty än- sålänge lär han inte veta något." » Men den, dågen han får reda på - det, 'så kör han tösen från hem- «'met och vrider nacken av. svens-.- ken, .- , — Vi ska höppas det. Farvält > Och 'med' dessa fromma önske- målj skildés, de "båda hedersmän- 4 "nen åt och gick var.till sitt, >= : Deras misstankar”. tycktes . e. ” mellertid Ka fog för sig, ty' här ” gefreitern. väl; hunnit fram ' till: - "den första; gärden i Skråmered, . stannade 'han.soch Vvisslade ett paår- gånger. Ett rödkhidat flicke- barn. kom "Hande emot honom. . med, snabba steg, och han hop- pade vigt ur. "sadeln och slöt : henne i famn. .. 0, lille "kära" Lassel,' Min ” hjärtepojk! Är du på detta chåle "let? kvittrade hon. ”",. —:Ja, som du ser, min tös. Jag Ne ' om möjli ; > där 'snön låg meterhög! . : genskap,. och' om möjligt få vara ligger än i dag - at s / é "def till tröst och Stöd. Det tor- '|" "som ett segel på hovet .- ” och räven skrek. från skögens Bryn, Aa MN de nog' komma att behövas.” it årde n NM I | M "Den lille ' prästen 'rätade på den gamla Mi a 8 en . or H "Det äf så längesen 2 äd böveln är det här? röt +. -han "med en -röst, som. var hes i "Sav'vrede. Har du ingen levandes. Nh hut. eller skam i kroppen på dig, tös! Stå här och vänslas med en, karl. på öppen väg och så. till, på köpet med en svenskingt Och : I gefrejter, har I inget annat att: göra än att förvrida huvudet på” kvinnfolk? Är det inte nog med. att I, och ert följe. har:struki omkring. här i bygden . och, rof-, fat åt er. både hästar .och kor. och får och svin :och mat! och öl och pengar dessutom? Ska ni nu... också -ta' kvinnfolken ifrån. oss? ... :;— Sakta'i backarna, fader Pål; svarade den unge .krigaren, Vad : kontributionerna beträffar, så äl detta krigets hårda lag, och vä re ;indrivare än jag kunde ni ha: fått, det säger och står jag för. . Och vad nu er dotter-angår, så: vill jag, efter jag nu" äntligen . träffat Er, begära henne till min: äkta hustru inför..Gud. och män- .. niskor och lovar och svär. att bli .. henne en -god och trogen make.; ; För ett ögonblick såg det verk- ligen. 'ut,: som. om Pål :Tuesson ", tjänsteförrättande' + pastor, :. hög; ärde '. och 'välaktade.. dominus” Christian Pedersen .som nu Stod för altaret i filtstövlar och skinn- ' väst, kutryggig,. :vithårig - och . tärd, .med huvudet nickande. som S .moget.. ax för .västanvind. och" ».kraftlösa . händers ” skälvande . grepp, ett nött och slitet redskap ' Å Den Högstes, tjänst.” ;.nu. med, blid och lågmäld stäm-' ma -begynte sitt skriftetal, tyck-. tes "icke :ett ord, gå hans åhöra- re förbi. . sökt” vara en herde och icke en > herre för sin" hjörd, och-.under: ' sin-långa tjänstetid hade "han all- : tid. i, rikaste , mått, fått ” åtnjuta » församlingsbornäs aktning, - kär-' lek: och tillgivenhet: 2 — ”Igjennum samme din Sön, :Jesum. -Christum, , wår :Herra." sAmen?, >: Skr: iftetalet. var slut, "och, med trötta handboken. med. möda fasthållen ' Men ändå: var allas" blickar; fästade på honom,. öch när; han Från. första stund ha-. de. den, gamle . hedersmannen: relser; vände : sig den - gamle prästen ' mot - altaret, - me»; dan: sträva ,stämmor tog, upp. E följet och" tar d Im. ee Men för Guds skull = vad, : -Ont har "de; stackars människor- ja då gjort? ".:. + '—"Ont?. Och det ska. 1 låtsas och : gör Er... tillt. Hur. många - svenska” soldater ligger. inte Li innevarände "stund till. åtel" för ;: korp och : kråka på åsbackarna - tack vare Edra. fromma ,försam- " ' lingsbor, herr pastor! Rätteligen . skulle .jag på stående fot. dömt” . alla här, + genast. nu får de göra rättorna' sällskap i-kassematterna på Lagaholm till; ; degs att: deras fränder och geli-”' kär, behagat lämna sina ;kontri- : butioner.. Mina -knektar behöver . .-mat,. och-+jag 'kari inte 'födå folk ' . med munväder' och sliddersladder ' Rom: I! .OcK märk väl: Får jag . böra, att krypskyttarna på. äsen - dödar, en enda, till av mitt folk, « Så tar jag ut en. av bönderna här: genom, "Tottdragning, och läg-> ger: honom på. stegel: och- hjul. Frände för frände.böte, och den,: "där icke" ko haver, plikte med -kropp , sin. » Det är inte .en dag för tidigt att statuera ett exem-' pel, 2 : ss Men” gudstjär Åsten: -vardsgången?-. : .— Får "de fira, bäst de Bitter, på Lägaholm', so. - - "Är detta" Ert" öåterkalleliga beslut, herr kapten, "så ber”jag "att av nåd 'och ynnest få dela , "mina 'kära.. församlingsbors' fån- hast få' både muskler och se- « I hor,-och de "flammande ögonen” vittnade 'om' att 'i den" skröpliga.. roppshyddan: bodde "det fortfa- . ande 4 eri stark'öch'orädd ände, ' bort följ. "så för att, bereda några av dem till slakt, ty här skall, min' själ. - inte läggas några ' fingrar emel-' "lan, hänlog -kaptenen. Men-I ser : skröplig ut och lär inte orka" att. traska med "till" Laholm,” utan får stanna. hemma 'och förmana”, ” sockenborna "att "visa :hörsamhet' " och lydnad mot” den" överhet,' He Aa ma talar nur Ut var jag än fördas ser jag vs Vardagssit "och -helgdagstrid . ur "stolarna, påck, med ert yng | — mid bl en därhemnö och välvd över '.susande” hagors vrå "el "och era : Käringar "och : ge-. ännu i drömmen ler jag .. =... en himmel blå >. . schiwint' - 'på -kyrkbacken. Marsch! Hör ni inte, lymlar? vara. -okunnig' öm. ? Stå inte. där till galge och gren och ' xekverat- .domen, + men 7 , bönder lyckats "undkomma och : ” sedan - berättat. för ”Inger' vad som hänt. Hon och drängen ha- de genast farit 'dit med häst och "vagn för. 'att, som de trodde, forsla . hem "liket," men till. sin " ytterliga. förvåning funnit att "hån: ännu visade svaga livsteci . ken. '$å hade de fört honom hem .och' skött om hans sår, så gott "sig göra lät, men det syntes yr ligt nog att döden var nära. /' » Händ i hand trädde" Inger och : Lasse fram till sängen, där "Pål Tuesson låg. Han .hade nu 'vak- :. nat:upp ur sin långvariga med- vetslöshet och befann sig i det - " tillstånd av frid och -smärtelätt- " nad; ' som ' brukar . vara - dödens » sista förebud. Och nu hände det: . egendomliga att han försökte : :räcka Lasse :handen. l — Så skulle jag då få se "dig "en. gång - till, stönade han. Du "tyckte nog att jag var hård emot ' dig i går, min påg, men .det är . hårda tider; och var och en är , rädd : om ' sitt. "Så tag tösen I. Guds namn, när jag nu går bort. och .bliv henne -en god make, bleff. «Bockn/ hwilka alltijd hafwa wa: rit medh: på Hallandszåsen och! 'skutit. ihjäl wårt folk; Medhan.- ”Prästen' och "Församblingen haf-- wa warit i Kyrckian/ tå kringh.: - ""rende the wåra Kyrckian och to. : go.så, allesammans söm thär in "ne woro både qwinnor och män/:;- '; körde them för. sigh till Laholm; "Hlijka 'som' thet" hade'. warit 'een. :Fäähjord/.. Dågré ” få .Sklelma .unäsluppo., I förstone; .men. 20 eller 30. sittia . fast på" Laholms ' medh ”thesse afflöpandes. warder:" giffwer Tijden. til” kiennandes/'-' Jagh' wil inte annat troo/ uthan"-- kyrkoherde t 4 "the :öffrige Bönderna här effter' ".CONTRIBUERA til Laholm”, ' .- Helt säkert; ty fruktan för de "anhörigas öde drev hog de stac-" ; kars våxborna till att söka full-, "göra, sina, påtvungna ”förpliktel-” .ser såvitt "möjligt var, oc " Men Lasse höll redligt vad han' lovat, och. Inger behövde aldrig ångra att hon blivit hans hustru - Lyckans rosor . .dom spira up dränkt jord. . fått sitt, namn därav, dig "säkerhet. Men I: gravhögarna fått ' ämnet” Ewald” bygden. "gam «'gudstjärist. " en' kyrka, .. samlades: man kring n. understun "sina Mårigt" "efter . "det att 'de kastats I Lya föstrå Karup ligger : stora ! -ättehögar,' som bär 'Korshögäarna: ten. Dyr är ett. gammalt ord för djur, 'Tackhög i. Alstorp Jär ha att en tac. ed. Vv. 5. topp vaktade skatten, . som troddes' vara, gömd I högen. Om :én.stor del av Sydhallands "gravhögar berättas satt: en. viss "person: ligger: begravd . i högen, ,»Högen, säges. sedan. ha; namn ef. ter «denne, person.; I Naturligtvis n; ;vi. här..aldrig nå .fullstän- -regel har Enligt påminner detta 'nämih 'oss om den tid då kristehdomen” först förkunnades . "missionärerna möämlades man. åt på en: ort, deå "man naturligtvis till På då platser där - man Icke "genast kunde bygga reste man upp -ett kors, Sedan detta. kors invigts, detta och höll.sin andakt. Korshögarna.an- en ur. me blodr,: ..ses ha fått sitt .namn på grund av detta förhållande, at mat gig. "Hans 'mågra-'' gestalt tycktes : teligen. 'hade ' herden . fåreh,' om icke' annat”, : Sokta. farten SR "ett klocktorn skymtar i kröken och bortom” granarna. och hasselgångarna - " Sokta. farten — — = stanna och vandra varligt:. . -här. lyste: solen varje dag + > "och kring det höpna barnets panna . siöng mjukt ock varmten' vind - > "Den: kom direkt från himmelriket - TfTramfo . Aldrig överger mig -., "suset i skogen därhemma :värmd av julen därhemma = - | ne en V lagen hom > i "Det är så "längesen : VA I ole de många ljusen tändes > ce Cd julens "kväll därherima böra > "då:helgen brann och värmde i i den: stysta Det är så längesen!” Na - och ändå var det som i går 2 CN Barndoinsland Gammal, gård som lyste röd ” vita björkar och hårt Bröd. somrarnas doftande - klövervåll över ett barn i ett ringa stall” Aa or : SN "Rudolf Zetterquist si längeson | byn för-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.