r: (Forts. fr, sid. 1)' Efter fö > Big och: på hur. Gunnt' "skulle be-. X 4 sx , É I” ka 'ögön ständigt sökte efter Val-.. i N ' i , I. + far skulle haft lust att” mota" ut "np ville: bara” säga: adjö Fick Kansk ; X N till Gunnis far, som stod där och : I » te sig: "under den. tid han var » borta: Hon. hade ju ett trevligt sätt," var så smittande glad och trevlig, när "hon" ville visa sig från den” sidan, Och glad var hon oftast, sällan sådan: hon vi- sät sig denna morgon. Och hon hade så vackra ögon. Med dem hade hon. ställt till "mycken ore- da bland. pojkarna. Och Arne , tänkte på hennes far, Skräddar- " Malté.- Han håde blivit - sådan .pamp och herreman, sedan han fiek det stora arvet från" Amerl- - ka för. några. år sedan; Nu var det” ingen som . var bra ”nog' ät Gunnl;' Malte säg inte Arne med” blida ögon. En ”sjörnan var inte Bg åt 'Skräddar-Maltes fllc- . solig, varm "dag... . Man badåde; "fiskade; lekte inel- > Jan stenarna' där på hällningen; - fotograferade, ”Pgade” mat, ; "åt : Och, drack. . Alla var: :glada'; "Arne säg "nog ' att: Valter ioch Gunni . : uppehöll: sig ; mycket med ' var: ” andra, men han fäste' sig inte. "vid det. Han> var glad över att. "- Gunni fått "sitt goda” humör till: baka. Men på kvällen då-hah un-' ” der hemvägen på nytt. kom att gå vid hennes” sida; var. hon sig Inte slik: Hon svarade frånvaran:, "de och, han säg, att hennes m ter. När 'de "blev .ensammå hade de inget; vatt” säga varandra, Han” slog: tm "om Sin, resa: och, ätt det” ov ter hu han hade det: Jjavan na när han: var ute Had hon stöts "etter henp . Då Arne denna . hem; mötte. hans mor. ; med: meddelande K hade :xlngt: och. $a skulle avgå. redan. gen." Arne måste” dagsmorgorien, X Utanför: 'Gunnig. hem satte han . Ifrån sig. väskorna, ; »medah: han” sprang upp; för att-säga "adjö. "Än en gäng "ville han; tala” med Gunnil, inte; skulle": de. skilja; - fom de gjort i går kväll. . Endast: motvilligt blev” han iri- släppt av Gunnis' far. "Gunni sov; än: Det) verkade som om .Gunnis.' Arhe.' Men medan de stod där. i dörren! kom' Gunni ner! från, sitt rum,. och hennes far drog” sig + lite: undan. rå order' "att. fesa” genast.” "tyckte; du, att” jag. "verkade li tråkig på hemvägen i går kväll, Jag önskade att get. kunde varit, som förr. ön Arne, viskade fråm orden. Han ville inte, att de skulle nå fram " tjuvlyssnade I ett hörn av skräd- darverkstaden. Hon säger: 5 - Bussigt av dej att tta ins, om, men det är bäst att det gam- la blir glömt. Hon var: "hård och: Bäker I rösten, . > Som du vill då; . Han mötte hennes ögon. .: I dem fanns intet av. det trotsiga, hårda son låg i rösten. Han kän- de på nytt hur; mycket-han höll av henne. Ett ögonblick stod de. "så upptagna av sig själva, men hon vaknade till, då hon hörde. fadern. smälla ' med pressjärnet därinne. Och Arne förstod plöts- ligt hur stor. del i' detta.som nu' » hänt dem eméllan,| hennes. fader hade... ” ” Efter fem veckor fick han det” första brevet hemifrån. Det:var - fär: de låg I London, och Arne ” Båg genast, att det var från. mor. Hon berättade i långa, utdragna meningar om allt som hänt där- hemma: Och i: slutet av' brevet kom det ett par rader.om Mal tes Gunni: Gunni sprang med” : fäcka uten över” ög Sch "och "kul-, I figur från ungdomen :var: bort; ">. Han märker" att hennes: : Valter; bodbitri döt' un bergs; Det. var väl inget "mellan henne”och ”Arne?-I så fall skulle han inte längre tänka på henne.' Mor kommer. med 'det sä försik- tigt, .hon är rädd för: att såra, Nej, mor behövde inte vara rädd, " Det var inte längre något mel: -lan "honom och Gunni, £.. I Australien. .hade, "han på 'nytt | brev "hemifrån. Det var från mor, skrivet. med . stor. och: darrande stil: Hon var sjuk, Troligen skul- le; han aldrig” få se henne i livet . méra.” Det var; något 1 :magen. Hon tålde inte längre någon mat. , tÖch-i slutet av: brevet kom det ett: par rader: om" Gunnil Hon; skulle" ha” ett barn. Malmbergs badbiträde : var. skuld till: det. Men hån hade gett sig av: Arne” läste brevet 'många; gånger. Mor . sjuk ochså. detta. med Gunni, rkvärdigt vad de. där raderna birörde: honom starkt. Han ha: , de-intei lyckats: bli kvitt: minnet . avchenne. Och; Valter. häde gett sig äv och lämnat henne en-' sam med bekymren: På. våren då Arnes t lågt London, ; hade han: ett brev: hemifrån, ' Från.” :pastorsexpedi- tionen. "Mor. var' "död. Nu: hade han inte längre. någon som vän-' tade "på "honom. där. hemma; in-. ; gen-som. skrev och" bad honom, kömma : tillbaka. : : Och Arne blev borta. Han de båtar;, som" aldrig gick i när- heten av, hemlandets ;.- vatten, Aren. gick." 1" Amerika. arbetade. hån ett par år; så 'bar det ut i gen." Men "en dag vaknade” hems" jängtan inom; honom. Han” skul-: le "gärna "vilja se" fosterlandet. och hembygden ännu-"en” "gång. . Och han . började: se sig 'om: ef-. ter' en båt stationerad mot «Norr - den, .'Han: fick: hyra 'på' en" ba-; . nanbäåt och kom till Köpenhamn; Och så en' dag. gick. han, genom. Hi ken var. frusen och ett tunt: snö- sd artön” år: har: mör: legat därs 1 bliridet tjugu år: ; ”skräddärm; Mälte 3ä, har; var död. Och: minnet av/den.morgon 7 ne; lämna le. "byn. kom :plötsligt ; Hur är .det med Gun- ver hon;! är: Non ' gift) hur: on det med barnet?:Barret de a Cybresser' och: kastanjeträd. och: "I kylan” började kännas: vass.. Han: måste. försöka, få Någonstans 'att bör "under: : helgen. Här, finns : väl: ”pensionat eller? hotell:.-Och: han i gick. vidare,: Där dök: en:-gavel . vuipp: ur; "skymningen... Det. var äger. hu? Arne en g på: den trappan: och. "inom: det iusets' väggar: led sitt stora -fibderlag, "Han, hår ; inte. glömt: : .”deböch han har, inte glömt hen: som då stod.framför honom. Vid. Maltes, hus. stannade han.; Mo; teunnen;stod".en kvinna: Här” kunde :han -fråga,. om: det: fanng ett 'pensionat.i.samhället, Kvinnan .satte; ;hinken. ifrån: öd | öbK. kom” åga.: Det var ju. .Gunnl.. viäde: åldrats, blivit: rund, nästan lite tung.; Det lätta över hennes . mån "ända" var hon' så mä kvär- digt. lik sig. je vn Tack då, .. På. hatten och ska fortsätta, men det är som "om. något vore osagt : dem emellan; som - om; han, inte: finge fötterna med' sig, Och. hon . sör- så märkvärdigt, spänt på ho: nom; Då säger ha A= Du. känner: väl : i mej? Det är: så länge” sen. 'Men.. annars är det Arne; Arne, Berg: ' : förs. Och han gör sig beredd att -. förtsätta. Men då är det. som: om hon övervann sig själv." ..c > Tyckte väl att. röste sär bekant. Kan det' vara du Nar I Och de tar varandra i hänt . : säger hon: ss Du kan. gärna följa med in: skälver. "Han svarar :inte' gér nast, och hon” fo sätter. med li-; te Ivrigare röst: : = Det är lite annor unde N än sist du var här. t ti Så blir hon plötsligt tyst, som. om hon. inte orkade fa fram me” hon:berättar om händelserna och ären. Han sitter där ,och. lyss- ' när. Det är så långt mellan or- den som kommer. frän 'henne;' hoh är så 'omständlig, verkar så rädd att'hon inte ska få 'med allt. som hänt under; åren. Så ' kom: mer plötsligt. någrå ä honom att rycka ti . — Barnet som jag tade var . ditty men du var ju: borta, och: så kom far och jag på den idén; att skylla Valter, Men han' viss- te hur han hade det, och så för- svann han. Jåg stod där ensam. "Och jag: kunde. inte förmå: . Malm-' r ländets närantle: ven - minnas -odlarns möda, : "ivisste / vart. de skulle ta vägen. ger Arne, yfter st "Tbelägånhet söm inte "Josefs och: Marias, när dé nte vis skulle? :kunna skymta stallet. i Ikalkstensgrottan:: :som; en start: punkt för liv som vore riktigare... DA vå fick komma ur trängseln" - » och hétsjakten, kasta" från oss allt ét skrymmande”. bagaget, "kry. ipa.in'i en mörk hålå,. se stj etta lilla: är det! stora oeh get kri 7 skyllt Valter. Tänk, så lite jag visste våd söm hänt 'den där lör- .dagsnätteri, när du för om 'mån- "dagen, Och aldrig lät du höra a av" | dej heller. r och gungar med, sin stunga:- verkropp. söka 7 Följ” med mej' hit in, ska du få se, : säger "Gunni ..och re- ser. sig och går före in i det rum, där foton "framför honom, foton av två män som är märkv rdigt lir ka, varandra, : ; Tvivlar du nu, tvivla, "att Torsten är din pojke? ”Öch hon lutar sin Ppann -håns axel och gråter 'stillå. i— Tänk, om du kunde förlåta m j ällt jag gjort dej, tänk om duF mot Hö "du "ville stanna här; hör "han .' "shenne” viska. . Torsten kommer :- hem: i morron för att fira julen, Han skulle"bli glad, om han fin- ge.se sin far. Han har ofta frå gat "efter dej.” : "Arne ser på Gunni. ”Aren och "bekymren har satt sina märken -hennes . vackra - ansikte. Men sig från ungdomsåren. Och-han lyfter. sin hand och stryker hen- ne"över håret. ” nand Märkvärdigt detta. Då går ' jag inte längre i kväll, Gunni, då stannar jag här. : "Arne, du tillhör mej, Tors- "ten och mej... : och" känna "att. vi-har var Det är så lite, vi Behöver; n ebta' anära o jdigt, Orsak till 7 till” dej sen” jag. ber nni. blir "tyst och" "Arne sit- . 2 . Skräddar-Malte.: förut -hade ' sin verkstad. Hon håller ett par. . Jändå är hon så märkvärdigt lik. " kaste prdet: sitt" eviga. iv. När det blir. jul. täng vi på de? ensamma;” de som" är. längt: de inom och" utom ärt land; Ni kan uppleva det "som något vi? i att ge ett; synbart uttryck för känsla äv: samhörighet: 'och; so daritet. Värt hjärt som "kan som en; "trång rotthäla Ö Ansikten och vädjande; rö "som .kanske, nätt oss genom rutan kommer. oss nära inte ba- "ra a rummet, "Det är som kamra: ter vid vår: sida,' inneboende i sa värt. hus, gäster "vid. värt; bord: den '. mellan, ”världsdelarna i har. fått en levande puls och ett hjä "liga plan” :med sin förankring i « hemmet och. den. egna kretsen och sin vidgning ut. mot" världen? )- som julen” är efter år! utför sitt "läkande uppbyggande” "verk, "Det : "är i det I att vi ska "söka, möta och tjäna : honom där. Hän är 088, hära lika: "sitt: ansikte lysa mot oås. Det är H det sanna julljuset. Det här inget : "med eklärering att göra... 'Fon som är, godhet. I den 'me- ningen kan Simone Weil skriva; ”Det är inte tröst utan jus vi: i behöver". I kyrkorna är alla ljug: tända på.julottan.- Men det. är också det inre livgivande: ljuset " - , den tidiga vakan kan förmedla. . Som något tryggt, varmt, starkt., Vi skulle kunna göra Erik Gus: taf Geijers ord till våra, egna ”Ty av den kärlek, som går ge” nom världen, föll ock en strim- "ma in i min själ”. i Va bortå, de" många: hjälpbehövan” =" försummat "men "Också som: en) lättnad över att få ett. tillfälle? är! Tekniken” som eliminerat: avstän: - mycket i tunnelbanan som i Kyr-. -" kan. Ur-ett ansikte kan han låta: na Det. ' 'strömmar ur den källa i tillva:”" + ls ka på Erik! Kamraten, 'som va- Ait en, överdängare i skolan. All- tid, hästa betygen. Em ”överdäti- - . "gare, men också en'översittare;' Eller. var det bara han själv, AL: ”bert, som var för. .känslij ; Som” inte glömde små, i sig sj Ilva 2 . förargliga stickord, "Han ha j och annan gång äÄffat r som blivit språklärar doktor,” :' Men råkat ut, för en förlarhning "och ; , blivit. förtidspenslonéra Ja, han. hade träffat honom, han” gick. som fört på” ”Isnob rännan”: med sina” i kryckor;" : lebeman och, charmör. och vid gott; humör även I sitt” e . de, En, som tog livet lätt: Ej 2 Pfärsa". och : en h ii miljo, sv. tid : , någon gång! Jag gillar dina små: ” dikter” 1 ”Länsbrackan””.' Också” det” ordet. hade” "stuckit till: ab: tet : 4 "mig? ee - : -Det var nu rätt” längesen Al bert hade'mött Erik. Man hade'. sagt, att han blivit sjuk, värda. ' .des hemma, då hän Inte trivdes: "på ”anstalter”.' Han "hade "aldrig ga - blivit gift, "Erik. Varit för nosig, "när det "gällde "fruntimmer: Nu: skulle "han ha någon" sörfs” hus-, . föreståndarinna; - =S" Om "jag :skulle skicka hö: ". nom en blomma till” julent". | Albert: styrde” sina 'steg. mot ett. st .Blomdöft. - "och e fer "Verkade i sade Syster” Aga En: vacker bukett skulle: det; bit + Men "vem "skulle: han; skicka? "Personalen: var” ju” ”petmitterad: Och inte kunde” han besvära ett nn stadsbud;' med sig; 'En skolkamrat håde, ef. ter” många. fruktlösa; påtrugnin; : | sända” honom” sina" "dikter: 'Ka raten' hade arbetat; i ”veckotal med att "ordna "och sövra. Nu 3 ha: i de'han till och 'med; fått” tåg på, ett tryckeri, som lovat sätta dem: .« Och till julklapp hade" kamraten.” » sänt ” hönom "två" ”korrekturav: drag. , — Jag. sänder; dig två "avdrag, så kan du 89 bort det e! a, du vill. Vem skulle han. ge det. : åt nu, "då hans kära var borta var lätt att övertala.-Med hust=, Men Albert var' nu för en gångs "han på väg. . '.. Det var på "Floragatan: Jektor Reuter bodde; - En: trappa upp. ” . Grann. utsikt: över. stade om" "nu hag Då .julnattstjus” frå ter och 'butiksrampor: , Klockorna ringde. till: jur ”: Trappljuset var tänt. Dör rplå te: Erik Reuter, Fil, doktor. "Albert ringde på, dörrklocka : Han vart överraskad; "när han: fick se ”husmadamen”. — För Jåt, "kanske ' jag. gått vilse jag söker lektor Reuter: - Är. det något jag. kan :hälsa ho-: . nöm? : : ned Ja; nt Kanske vill nom deé-här blommorna? — Vem får jag hälsa ifrån? + 1 Hälsa, från Albert;' Alber " Hansson, eller säj ”SKrivkl ådan” "det: .var "mitt öknamn i: : sko Jan ..; förlåt, .det var en annan! sak också! Albert fick fram en: "rulle papper ur. rockfickan.” et nl, -jag tror det, är bi jälv' stiger in. Ni-kan vänta i salongen, Får jag hjälpa Er.av' ed ytterrocken?. "Han "har tar" at om Er ibland. Han 'brukade ” jsäga: Den finaste av” kamraterna. var i alla fall” Skrivklådan”, - "fastän. han var ”realare. Jag har: bett honom titta upp ibland; men hanckanske inte vill , 4 ste "Albert fick väntacen bra, Ästynd) 3 ni = "Hur kom han just nu: att tän-. . rätt. länge. hos Erik .:e hos, lek-: . fast . —— unga'— — — vin. . « na, om . Sonen Johan,' en! trappa! sUpP,- » läste. , > ten, av" nypolerad mässing lys: ” tbara livet; ler Albert satt tyst. Han säg. hur . "men .- s . sin: hand,. som nästan domnade,. d ki "slag : "”läsa”för dig, ' ' rn äf väldet att längta; : tog den: sjukes .handsp' - andra: ändan av. den förnämt In-'- redda, våningen. Gamla , farnilje-” porträtt prydde visgarna 1 alla : . rum. Dame kom tillbaka, . vs — Kanske får jag ; först pre- entera ' mig. Jag heter.. Agda. "Jernberg, fd. sjuksköterska. Nu ' på gamla dar vikarierar: "jag i pri- '- vatvärd ' ibland. - Jag har: varit” Fa tor Reuter. — Han' var mycket; vvs jag "bringar FOSOr;” - ka g skänker ” i av mitt nga, "vinnas ! rd Och. verserna era "vill gärna se' Er! Men. jag vill "En. ; förbereda Er på” att-han är myc- - ket Svag: har 'svärt att tar” snart" slut. "Men ” hans - tankeförimäga är ovanligt klar sent > Albert blev sittaride längre än ' r, som syster; ;Agda ha : kanske. snårt slut. : Det var: några. timmar senare; ' Den sjuke hade-fattat Alberts ”händ och släppte den" ej mer. : Han hade mycket svårt att tala, det blev mer och mer svårt att förstå. honom, "Kom : bara; :1ös-: .. ckta ord: — -— — att. du-kom + -— jag trodde du inte, ville — — vad jag är glad — skrev Vers — — — jag beundra: "de — — = menijag var också d avundsjuk ——'— och.nu ger” du-ut dikter -— som dina blommor — — rosor — — = och mitt unga Timmarna /skred . sakta... var. gång han ville dra. tillbaka for jag ändå han” lorhnat något eller någon" : righet:: fick: han” fram : ord tolv; gön" i: blickfånget". ' . kvar, ”Skrivklådan”! så brat Lä in dikterna: i: den.'. där” bokrullan,'" som" jag "kanske tycker 'bäst om; den heter; Så giv mig längtan na > Och : Albert tläste stilla, lång: samt; vart; ord blev så: levand "Det allra - störst > att genom: dimman: ta sig fram: mot: ljus - Det allr: i 'största . som bryter skalet "kring det inåtböjda 'och öppnar famne >. likt två trygga hjärtbla trons förtröstan. mot; -det' gudsupphi "Så giv mig längtan... :.du som själv är målet. ”för själens Borrning" efter .Källrent vatten Och låt mig känna”. "någon gång din närhe när tanken irrar” kande i natten. Erik: Reuters: blick, Klarnade ' mer och mer, ju > När låsningen; Fi pun: och barnen blev det:svårare. "stod ögonen”. vidöppna, :; liksom "stirrande in: i något förunderligt” ljust. . Syster Agda, som -setat skull: 'bliven envis;: Och "hu var! ,; med knäppta händer på andra si- : dan. sängen, reste sig, sakta” och" :. Han har. slutat,: sa hon stil- ' säga, Döden är kanske andras vän, men inte "min. Jag, älskar . Syster: Agda stilla ordnade med: --den döde: vännen, Hon :tände två ljus /på ett. divansbord och bred-' ” de.ett vitt lakan över sängen. När allt var färdigt, ville At bert ta farväl, ua rr Men, syster Agda sa:.Lektorn; i "ville; att jag: skulle bjuda Er på: något. Om ni så vill, skall jag; ordna. med litet thé.:Det är ändå . julnatt. Men jag: vill "inte vara enträgen. ': -— Tack! 'sa Älbert.. Jag stan- nar gärna, Jag är ändå: ensanr ' hemma, tenn — Men ni har. ju: -barn 'och barnbarn? De kanske väntar: Er? . — Jag har tackat nej till dem alla. Min' hustru gick "bort .för » nära en månad sen. Och jag har ' ingen , ingen: husförestånda- rinna set. ' t. salongen. Han . hörde röster i » gå och syndarprästen ackompans hjärnblödriing ont 108. sin gamle: skol, - mld goda tiden — — —foch du AL” -"bert trodde,- -att Erik: sov. -Men'” a några | ngre Albert -. Det var. underbart att ni : kom, Direktör Hansson; Han Sä--: : att'dö.” Något annat har jag ald-. : vig varit-rädd' för, brukade, han. ' Den. sista; (Forts. fr, sid. KOR EE jerade följsamt, lågt och: mjukt? 284 skön lyser. den stjern, Full nåd och sanning at Herran, Na Den söte roten Jesse? "> " Du Davids Son af Jacobs ;| : släkt, - : "Min Konung och” Brudgumme” äck, " Mitt" hjärta wil bestttj ” | Kärlig, Ljuvlig, Skön” och, for härlig, . "Rik och ärlig, Stor af häde, fö Hög och kraftig i din gåfwot", ön Guvernören reste: sig hastigt upp, gick bort till den öppna spå. seln. och stödde, sig med armbaå.. gen mot tegelkupan. Blommans svenska. var: långtifrån god, men hennes röst var klar" och vac. , ker, Den bittre guvernören kän. e "sig . med. ens .; förflyttad fmane i tiden; doms. jular: hemma”; i: Sverl" ge." Han kämpade med : sig själv, ville ej visa de andra, hur "sången :. berört ' honom —. det skulle, ej passa för en" man i hans . ”ansvarstyngda "ställning. Han bet samman tänderna, 'knep' . ihop läpparna och stirrade stelt bort mot fönstrets svarta rektan. gel, ända tills psalmens sista" ton förklingat och syndaprästen lagt . ifrån”sig instrumentet. Guvernör. - reri' hade: kämpat med sig själv. ”och segrat, men i kämpastunden” hade” det "plötsligt kommit för - domar; ända :ej riktigt hållbara,' kanske kom det någorlunda: på: ett ut: om man: blev' född till svensk; ' finländare -eller' indian, ”Kanske”, tänkte den bittre äm: :" betsmannen, ”Vår Herre, om han: / finns. till. och tar: sig en titt på "Våra. jordiska; dumheter då och: en" supig :och . raljerandei fin- ländsk präst 'och fören 'enfaldig: indiånflicka”!; Han bestä för att" tycka: bättre K N "efter dett: - t , malmklocka. bortifrån abeller: : — Det är: Hans: Rosback T ”nattstimman, sa Lasse Lock; JAg . det tolfte slaget” "förklingat; Gir "vernören undrade om här ' ej såg "fel, Knäppte verkligén marpn "hä sig "Lasse, Lotk'" bu: ren och Blomman ” | förtsättning ”» julhelg Buvernåckr " lekvällen / 11654." Den :sista' som: Nya" "Sverige vid Delawal äl var, en svensk: koloni, Agda” stängde "sakta dörren om. sjukrummet, 'I "salongen ' stod en ände ljusen; Gick 'ut i köket och hör" över natten? - frågade Ar bert?:' — Ja, jag Kunde ju gå un valt; s hem”ivstan. Men där. är bara" Halvvärme, "och "tids nog hinner jag dit. "Jag tänker inte'gå till” Sängs. Jag stannar här och vakar? och" går i första: julottan. i” mors” . gon” klockan: fem. Sen: jag: ord-' » nat; för/ lektorn. genom: eri be- gravningsbyrå,' "får . jag gå” >henr och: sova”ut.' + Underligt nog Kände den ar -jest "”blyge : trädgårdsdirektören: . . det "inte svårt att: sitta ensam + med. ett fruntimmer" iret hem; där döden gästat: - När de 'druckit sitt: thé, "syster Agda: -— Det. var en" vac." " keér'dikt ni läste: Står den” i'pap:- « 'perspullen ni ville ge Er" vän . lektorn??? Det: vart. .tyst en stund. Så sa, syster zAgda:! ——x Är-”nl mycket trött, eller skulle ni orka läsa något mer'av .det nt skrivit?. ;>= Gärna, det! sa Albert, men . är ni verkligen intresserad? — Och det tycker ni, att ni bes . höver fråga om es sår . > Men. vad 'skall jag läsa? a Börja "från. början. och läs: ” så länge ni orkar, LT "nat. I'den döde lektorns rum has de. de även brunnit ned. När skalden Albert läst den sista dik- , till. sin. barn« ' : då, gläntar på sin port- också för / eden '— "som" ringer. in: "mid- . » liten "julgran" på ett : bord: Agda . Kom: omsider; in. med en julbrie- v ilaed Stannar i fröken” Jernberg” j Sö I julgranen hade ljusen" 'slock! i i LÄG ten i: sin verssamling: Julafton. |) '' vid högtalaren, -slog klockan 1 N "salen tre på morgonen. ts :.=— Albert sa sakta: — Får jag. fråga Er, syster Agda, vad ni har för planer, då nu er. tjänst hos, lektor Reuter är slut?-.: i. En Jag får väl söka en annan tjänst. Än-har jag" krafter att' förestå. ett -hem hos. nå son en: sam, som behöver mig.. nr .— Kanske jag får bli, den en-. ber som behöver er? I sa Ar ert: VART. ST ORA ", kommer att införas. på . ordinarie veckodag, alltså fredag ' il J ULKORSORD - | nästa "vecka. Normalt brukar vi ju' ha: korsordet i Julläsning-. en.' Vi har 'emellertid "ansett, att två 1 korsord på en vecka skul i. Sp -Je” bli" onödigt mycket. Mr Fredagen den 23 d:s Kommer: alltså vårt Julkorsord, och” | som vanligt. kommer: vi att ' dela ut” tre extra fina priser, NN.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.