2 JULLASNING=1966 ngst ' ut mot: "havet . 1 ger. Skälbottha Albottna med fle- . rå "blåbigas och våta mils im till kyrka, "länsman :' och . handelsbod.” Egentligér utgör” de” blott! en - ö, kluven av En; smal: och; grund, ' - Våttenflik;- som" småningom, över- går i ett fämnbrett" asstråk med ei: Ten Kbrö överse i. var sin sidå”' om denna bro N id hu" Nordih; . dräglig” » granhsämja, ' värmdx till; ;, såthet,. hh , hämtäts.' til helgerna; ” hjälpte varå gjorde byten; nax hadé bättre- bete," stundom; litra' och" : Ask utskären hörde HV Äkadés ' nu” gub! bärna! påt r "sin sida" öm- - vat-, tenrännan +; och" Klev: "längs, de fina; gångba ällärnat sont: ”kantade:: deras: ägogräns:. - " Torkan' hade varit: svär hela vå rerf: ock sinnielaget! var nog från början Inte'dét bästa, Vid att ht" gick: där "och stänkade' Öv " Vädret, så fick då se: ett' &jderrer . de” på” en sten mitt i-vattenrä något skäl'mycket' ont om kande” ejderi + av i Nordin var, först” framine. Han" : var alltid) först, Nordin: Nu” stod: han: där. utkliven" på: étt. block I . Vattenkanten; 'med', fiökfjäll / skägget”. H . tjära. på. byxorna: .- stöd han. där' och tittade” med: q smalä ögon" efter dönet: : Nå, .det är då till pass, han. Lovisä ska. just: stop: pa. om; slångkudden. min: Men nu: var. Öberg också fram me; Han var; mera" tung: och in? te; olik. en landbonde; Öberg. oo Hur; kan” du: så- noga veta; att dunet; är ditt? -sporde.han.. > Därvid; stack. ådan- upp :huv det.ur; redet och; -tittade-med or är Ppå-den-eng-än på.den andr -te Nordin. ' ER Nej,: se det är: jag. inte all karl: att,;se, mente Öberg.mulet; Nu” var: olyckan; .den; satt, ste - Jäg” precis . vitt. i" rän en "säg fråh. vars "och: ens håll". ' ut”att ligga närmast. Och aldrig” -är: fölk, så "farliga. ör sig själva. och andra; som när: de är"-allde-; 1es bergsäkra på sin, rätt... : 2 2 Det är. segt" 'som" lårigmj "IV huvet! på dig, ropte: Nordin,» .men; hög, kan. du. väl! ändå :be- a, att den här sten" är mint; . 7 Nej, .-se. det. begriper. jag .. : inte, 'mullrade Öberg, För ihan-är "min, det är han; Och den... « thär gången. får du, hålla fingra 7 -ha, dina. ilstyr lc. oci "Ja,. så var trätan, i gång Från rjan: -hölls .båda. tätt. Intill" rän.« ' nan; men? allt som - grälet . blev.” "högljuddare- drog "de" sig. äv. in- sstinkt:.längre "bakåt för att" inte : . skrämma: ådar; detta; till skill. - id: "nåd: från: vanliga : trätor;: där" iman: rycker. varandra inpå livet. -Men för att- höras ; och riktigt | --inplanta; sanningen” i vårändra -mäåste de så: ytterligare höja rös- » sten;..och: folk: 'som "i ensligheten varlt: vana att tala föga:och-tyst, . :Hetsas; av, slikt- fytande" till. yt- ;terligare: ilska." Och i' ilskan:kom så ':med . engång. i-en het: och 'slammig: urladdning allt det'upp, » som. fordomi blivit; för .sämjans skull” svalt. och: nedkämpat. ,De.- . Öberg- fånat.:: och som » komrnit ” knäckta' tillbaka, .men. då" hade «sÖberg" :strax+, en. :hötjuga". till" hands; som: han. måst. göra ett” rytt skaft. till, sen Nordin -haft den”i'sin: hand. ' Och -sen;så var det: strömmingsvalar,.. som: det bara gått sjuttio strömmingar på, och: bunkar: med mjölk; som va- | i | började . med ett. par 'äror,; som :kåt rena: källvattnet.-- Men: när n. kommit: på . den bogen, då är. det- inte långt itill att: kalla. "varandra: tjuvar : och: lurendre-., ” jare. Dithän'hade de: kommit, då " ädant:. plötsligt; lyfte. med ' stort. vingbrak och-sträckte" utåt: fjär: ' den, "Och" då. ryckte" gubbarna - hastigt närmare varandra igen, men var lika högljudda' för det: -och slutade: inte, förrän-de 'svu-. - "riten: dödlig: fiendskap och öns.« txat varandra längst" ned: då helve-' ; sen. . Underligt ändå, stra h salta. H; ilskans' kokandes: grö La bon De båda "gubbarna - -.Jevde |, ker,... "Åmedan "finaste fiskvattnet . öch d . når sina : och ; förståndet ; hanses "ra, att: hon inté gav; Nordin all? out = : i "rit blå som ett kalvöga: och &ma-'. . Sen var. inte- mer att tillägga, utan de gick med stora steg var, till sitt. Men det var ändå gräl som alla andra. och” hade. väl till" slut” kunnat - biläggas, .om.'inte . gubbträtan åtföljts-av. käringhet- nn dräglig' ”grannsätmja,' mennu. var de strax:färdiga att, Fast det-är ju så att-kär ingar i te Kan leva utan-att skvallra; ”"och' riu 'kröp 'allt. det" fram, som” gubbarnas forna säthet hållit” tillbaka; i Lovisa; det: vär Nordins: fjolli; ga: piga, hon gaddade: husbonden ” med allt. förklenligt; som Öberg” och "dennes: Kristin haft att säga: ": på hans rygg. Bland annat hade" hon" gått: utanför. déras. kamma fönster; och: dä. hade" hon: hö Tistin, älla,. att: Nordih måt' ra, på: fingrarna, efter -ha. sil fåstnäde i dom.' Och' detta” . .lömska;-ord "ur ett ' fredligt fö gänget ' var: som ett: förgift och ”retadé Nordin ännu. långt "värre än det ärliga: skället” nyss... Och: hemma hos Öberg, visste den. lai: ma Kristin, 'som Jegat.i sin-sängr' i tio år,.. ändå > förundransvärt- "mycket 'om .Nordins - illfunder och försmädliga. talesätt, såsom att Öberg" var. svarslös mot kor: inte' var: tilltaget” efter” aptiten . Och på Kristins ton, när hon fö talte' detta; kunde man” nog h detes:orätt: Så: trampade gubbar: hä, kela» dagen: omkring på heta plåtar”. och: björndanseri: slutade Ye "med att. bäda: som” på ett- givet ” tecken: störtade ned med yxan i : näver v och " rev. 'upp bryggan . mellan sig. Öberg” tog fyra plan;; : kor och Nordin fyra, ty de hade", byggt -hälften var. Så hade för- ' " bindelsen brutits; och nu vår AL: " bottna -och' Skälbottnä två! öar nan, : med hatets” stora' och stormiga vatten" mellan Sig. > Första tiden var "det: nästan. - som något: festligt: och högtidligt. att: leva i. stor. fiendskap: och": vara sig. själv- nog. Öberg gick : -« själv ner på Lappen och. mjölka- « de. sina: två" kory vilket > Lovisa gjort:åt honom mot ett: halvstop, -om dan; Och:han-tyckte nu':att' Vissa. och- Sommarlöv var- hans; " Lars” Emanuel” Öbergs, . på ett" helt: annat och påtagligare sätt . än förut. Och-Nordin fick-ha Lo-- visa: att ro'vid fisket. Hon rodde ” : visserligen' inte:som "Öberg; för . Jem karl är ju" en karlymen' i stäl-: - » let så var:Nordin: nu: husbonden. . och 'kunde' kommendera och grä-. : lä” som "han ' ville: 'och" behövde aldrig täppa till'sin-mun för höv-' Nga och «. välanständighets — skull: . . . - Iz Ja det var ' den: kråmandé | självtillräcklighetens "tid; men där kom snart gruvliga; bakslag. både till sjöss och till lands. .Ha-' tet har sina lustar, så länge det ännu finns gammalt: gott freds-,- hull att tära på, men, sedan, blir- det elände. Nordin och Öberg ha- de givit: varandra goda handtag «och på det hela kämpat sida, vid', "sida mot en-karg jord och. ett: oberäkneligt och farofyllt hav. Nu var det slut: med detta, :och,: de stod: ensamma mot övermäk- tiga fiender; När midsommar var över och höet slaget, då tronade Öberg än nu högt på hölasset och klatscha "de åt sin gamla. krake "och blic-: : « kade "med djävulsk. triumf. ned: på: den eländige. Nordin, som med Lovisa. mödosamt: fick bära in sitt hö på stänger. Men när potatisen sen "skulle kupas, dä” fick. Nordin" en! visserligen usel. upprättelse, - ty. Öberg” ägde" inte. något åder, utan. nu fick det ske undér' mödosamt. trälande :med””. 7 ” spaden F hand, som fordom skett lätt och lekande med 'den enes "' häst och- den andres redskap. Tag öberg över till lands, så: hade. Nordin 1 stället sina trium- - slita? upp näten, trasiga: och:fu " mar fick.leva på mjölk och bröt : Nej; det var'inte: roligt: att kliv . get att bleka nöden började tit- - fer "på: sjön. Inte. bara "det att Öberg: nu var utestängd, frän, . bästa fiskvattnen. för abborre; "sik oct-ål, han hade också svårt: - att klara sig i ökan, ensam som har var.”Blev' det fulväder, så” kunde, Nordin ro länga:lovar bar sam'!i dén- "drivande. båten: fick lar med tång , och , tövlor;» Sake slut därhän, att den. ene ossad till lands” och der på: vättnet! "Den stund: "kom; dä: Nordin fick: leva på ba-; ra- fisken, för. hans- enda ko bör, ' jade sina; och han Kunde inte få). henne” "till. tjurn,' då' färjan "var . öbergs.” Hadé han inte haft gri-” sen' skulle det' sett: mörkt ut för honom. till: vintern. Men. , mitt- över. på-Albottna blev det. heller: inte i-längden för fett, ty fisk måste till slut helt' uppgivas, oc in i-kammaren och höra, hur ki ringen, jämrade -sig. efter fis Hon : bade just ingenting. annat! än att. ligga där och tärka på " maten;. hon” skulle. äta: Och” så på: den stora. fiendskapen : . stås. Hatet. blir. värst hos, dem som, ligger. hemma och: icke får: ta i med sina nävar. Men nu var: :Olyckaniden, att hon icke såg nå" gon, levande själ utom .Öberg. och" icke hade någon annan att utösat sin bitter; Ket över: Så kunde de EM yckas,. att hela: hatet” gick "Jay det var: snart. så längt gån-! ”ta:fram mellan. fiendskapens to nade åskmaln. ' lika - "omständigheter : skulle"väl det mäktiga" förnuftet, söm: sitter; i- människans mage, till: slut ändå ha segrat-'och en "försoning åvägabragts,. om icke. «eri. stor och” förfärlig! -händelse ""inträffat.." Nordins gris dog:helt"” " plötsligt... Lovisa," fjollan,. hade Ål ett. sätt: att. umgås med oskäliga ' kreatur rakt som de varit hen-. nes likar;' och med grisen Ppyss- Jade hon- som med ett litet' barn. "Hon: :var: så” rädd, 'att..den' stad- karn' skulle förkyla sig, att. hon aldrig - tordes: öppna gluggen,. . utan det olycksaliga djuret halv- "kvävdes: I sitt smutsiga bås. Och. så- en: morgon låg'-han där som sagt med benen: i vädret. Det. var en stör och om nsklig "sorg, fast man dolde den. för att Öbergs inte skulle: få. anledning : att glädjas. Men så, en hel vecka - efteråt, "började" Lovisa 'grunka onTatt-hon "sett" något konstigt”. vitt 1 hon. Och-då' var: man snart; På-det- klara med, att det var ett” nidingsdåd, från Albottnasidan. å Två. dagar senare Jåg Öbergs - hund i ,potatisåkern med krossad ”skålle.' Det' var bara en halvren: boöndstövare: men” fin. jakthund | ärdå;-och' Kula:hette :han: öberg | hade icke haft 'annat: sällskap i: " sin, .möda, och, älskade -hunden mer än alltvannat på jorden. Han gick: nu, bakom sitt. Hus, så Nordin inte : skulle. hör&t,. och. där. satt hanipå huggkubben och grät och jämrade. sig. >. . :Efter "dettar blev: d ett vilt” "och obeskrivligt hat, och de bör... - - jade. på: allt sätt: att ' äta ut var.” andra, så att: Nordin fick mest > Ugga' 'och dragga: efter sina: nät, sen' Öberg varit där och; skurit”. löss .nätvakarna; och Öberg han' Om' hem. haltande” öch blodiga. av stenkastning.” Ingén--av' gub-. ' ; barna-tordes släppa: något av sitt" ur: sikte utan de smög omkring: tärda av hunger, hat och fruk- "tan och "vaktade ' på ' varandra,. medån de ömkligen försummade” » den ;stridslinje,.. som- vette: mot -havet, och :den hårda naturen,' En:' stormig: decemberafton la- "de Öberg sina usla skötar f'vis «ken, Det hade, blivit svårt utan fiskmaten, Men han tordes som sagt inte: längre ut än 1: viken ; - och han hade sälbössan-med sig, "så. Nordin: kunde. Inte: slinka ö- ver och riva ner hans gistgärd; I A vatt se på, när Öberg en! NS fick 'plåstra" om sina kor, som - som han= nogetänktr- Ochs gick det heller" att tjuvinjölka körna, ty de var 'så rädda efter stenkastningen;. att "de: löpte till” . Skogs, bara: han: "syntes: Men : nu kom "där ” up ora... moln, och mörkret: föll på hasti: "ga Öberg beräknat, så han lev: dödligt rädd och bara vän- ade få se lägorna slå upp-från” sitt hus I: ivern. och förskräc- . ' kelseh täppåde han ena åran och när han skulle hugga deny'så föll han själv i, matt och konstig som i; hän var. Där hängde. han nu T båtkanten, - medan ökan drev till: : havs med vind och" ström Nordin ' hörde. | nödropen, "Just .som han klev in i sitt kök: med ett.fång ved, /Han slängde veden med "stort brak” vid spiseln" och ”Blck omkring och skramlade' och” stötte med ”allting.: Men så blev: han. plötsligt tyst igen" och" lyss. -nåde; hårt, spänt; Och samtidigt; - lyssnade" även Lovisa och" skru- ' vade"sig: Sedan började: de både två att-stöka:och' skramla igen, Men” Nordin blev ändå allt'orolt:' ” gare, Han trampade; suckade oc vred. sig. som'en ' mask på kro: : ken; Och han tänkte plötsligt ' på att" stöta" sik. Själv” stod" han i stäven och. tog upp de djupa sik-, - näten,” där månskenet I maskorna. Men” vid” årorna. ätt. Öberg och Visste” pr a sand man: morgnar, då! de legat ute på Gi pan och: väntat.på ejdersträcker. Skruvisen lyste vitt på kobbärna; MH "men "Vattnet. var” vårblätt.- Och "svettarra” Hoppade; och så: kom sträcket.. och . skotten hans: och Öberg: "> Nordin ' tog ett långt steg möt "dörren. "Men. då "såg. Lovisa un- ” der lugg på honom, och? "hennes, smällde, . "bleka, "sneda ansikte blev ännu” snedare. Och hon: skruvade: sig "- och tittadé, i hörnen och” spotta: de: ut. orden. mellan” sina tand. a Det. är : grisen. värn: som . skriker! Han går igen, stackarn! - ; Vi..kommer” nog. te: höra'n. ofta, - här vi sitter: vintern ut utan so-”. vel - » jönk. Nordin ner vid: slag. bordet i sitt: fattiga och smutsi-.- ga kök, "där eländet för - länge . sen” hållit sitt' intåg: Och” han” ' höll händerna för öronen, da: till allt blev tyst. : sor Hela natten läg Nordin. sedan: . sömnlös och visste inte om han” 'Fyste , eller ' njöt! - I 'gryningen:, . steg han upp. Jo, Öbergs öka var. Falltjämt' borta, Och ingen rörde «sig: uppe. I -huset, "utan där var, tyst och mörkt! Nordin kände sig . så konstigt kall; och där var ett: otäckt; ' lömskt.. lugn: inom" ho- . nom -— som på sjön före:en by. .Redan' började det:lida' långt på - morgönen, och "ingen öberg syn: . tes” till.” Nej; det” Hade ”hog” . "honom: som rättvist vi hus, . svag ängslig. : röst) pipa -därifrå r— Är det” du,' Öberg? Var. har du" hållit: us hela: natten, din stolle?' gav. sig ut på sjön, ty det: hade: 'mojnat: ett tag. "Efter den. långa. '.frånlandsvinden syntes" där: var- ken spår äv öka eller åror. Men "Öbergs: skötkubbar' såg' han ' och” .tog-.upp:. skötärna,: och. där" var: ' bra: nog; en. fyrtio. vala dagen: gick” Nordin: och Lovisa : tysta om". varandra; De. kastade förstulna blickar över till” huset mittemot. Det .var tyst och tomt och. mörkt; Allt liv: vtycktes utrotat.: =>. - I skymningen tog Nordin- och. - rodde över de: torkade skötarna i Öber Bs boda. - "Flera gånger, på, natten : var, han uppe och lyssnadé 4 vindbrä-. » set, Nu hade det ' nämligen bör. - jat blåsa från havet! : Följande dag. var det' snöstorm," men: Nordin vankade ändå ute; : Oron grävde 1 bröstet på' honom. Han: visste ju, att han. måste in till den lama Kristin, ' men det var rakt som en mur stätt 1 vä- "gen. Till slut hörde: han tvärs ge : > tefar. inte gicka:De: ropade "åt ro Il; fär trollpo en — Jä; Si -julafton,- sté. tomtefär: för' sig själv, ' här . han" på- "julaftonens" morgon gnuggade; sömnen ur” ögonen, Det var så'ovanligt”tyst. i stugan :efter allt ståhej, som va: rit..de senaste veckorna, då. alla, tomtenissarna' med ' tomtefar:t' . spetsen: 'bittida” och-'sent varit . sysselsatta med att tillverka och slå” Iklappar till alla snälla 0,'jo, tänkte tomtefar, det”. är. lika 'bra'att tomtenissarna”får sova: ut idag, om de tkvä ska. ork ” länga'.. vita. skägg, medan'han hörde: de hem: trevliga. ljuden ::a .omtemors pysslande med grytor i köke : Men; : stugan, ; Tonitenissarhä Kom eine. rusandeé och röpade”att mi skulle: tomtefar', följ julgran.: - sade” "toimtenissarna i: det: djupå : snönj för 'alt.se vilken" gran, som "var finast. Nog fanns det: myc- - ket”. att. välja Pål mén smånjs: na; tycktes: alärig "bli riktigt. "da; Plötsligt: tyckte, de tv "att... de: såg en mycket "vacker Bran åt: ett: annat håll, dit tom tomtefar att stanna, men "de. and- ra: 'nissarna stojade' och skrätta- -'dé,'så”att tomtefar. hörde dern:in- te; Då beslöt de' att "själva spri 'ga:dit och titta på: granen" Tänk. . ' bara om de kunde överräska”de' andra med attshitta de granen, Pordar Kom- fram till" granen. såg dettill sin' besvikelse,' att den: alls. inte" : vary så fin; som de: ti FMen' var höll nu tomte: "andra? nissarna- hus? 'och' lyssnade åt -al er öck; "Nällebjörn kom: Hans fick läg . som. hade nte "ett liv, fun:” ”nits '1' den. Inte heller . var det. någon,” som varade på. deras rop, ofh "därför beslöt : de att” själva försöka få tag på en gran,” innan..de gick hem..' bol Sö +tMedan de så gick omkring "och: letade, kom' de allt djupare in in -skogen;:'. men. någon fin julgran.” hittade de.inte.', > - USD Nej nu' går vi allt hem 1. "gån, sade den ene av lillnissarna, "Och: förresten: har de 'andra sä: kert'hittat en -fin gran, .—.1' 5 ögonblick "hördes". ett- rummande : bredvid "dem, ..Sömnigt, amlufsäride; - räckte henne. dävinne.den: spen: - "kräpit". på armarna” ända tills han. hörde :'en : allt mättare rioskräck: fö . slängde. sig. själv. . kunde: en: vet tomt” - på sig "ändå? "Två. dö a, NV taga kor det- åter em nat s rig hade Nordin tänkt så många « tankar .som den natten; Han' föll . + en, dvala framåt. morgon och' . vakrade. vid middagstid, Det var >- | ten med: Kristin! + vac nom stormen; hur dé mjölkträng-: da'-korna ömkligt råmade : från. lagårn..Då-röt han åt Lovisaiatt ' ta en spann och komma med; hos” nom," De::mjölkade först korna. 'seri-klev-de in-1' Öbergs kök, Loz visa" ville: springa sin. väg,:: men: han "höll. hennes fast i:armen.; 1! : köket: var, kallt; och svart,--och"' dörrn till kammarn” var stängd, och 'de; stod där tvekande: fram: . för den.t Han - vände; på. tungan de ord: han skulle: säga; när han varma mjölken, Äntligen: fick han»då upp dörrn; men-då- studi«s= sade de"vid en hemsk Syn. Den - lama" hade: vräkt. sigu fönstret och : SyeKa "tills: hon” frös: 4 Eller”: ivaknat Jfgen - och;;.skrikit mig tillet, -som om" han "Lovisa "skruvade med”äslar tittade' i: hörnen och vdF spedåre'. a I syner n någons ill var. Öberg, mumlade:; gon. Sent kom den : -uppkrypande ur vintermörkret. Ute röt. havet" sitt. hat. mot. mänskorna.; Aldrig: förr hade Nordin sett med. slika' ” , känslor”. ut mot sjön.: Rakt :0-' "mänskligt var” vädret, :Nu . låg stormen . in. .motyland;:-och: han - klev omkring på stränderna. vän- tande. att få-se-ett lik kastas «upp. Men: havet behöll. det... Nu stod , han > och. såg. på gulnad strandråg, som skälvde med. tom- mä ax; för lNarna. Och .sugande . r. det. 1 bröstet: på, Nor- . din. D ' var. tomt, efter hatet, Hi ka tomt. som efter: en förlorad "kärlek. Och. han. kände., gig , er: ” barmligt”. liten.” Mörkret: ” återkomst skrämde , honom." Han " ' såg det redan: krypa upp igen.ur: öster, Och. i stugan däruppe" låg den ändra döda. Han vågade.in«: ».te ditin igen." Vad i Jesu namn "skulle ha: tå sig "till med; liket. au örvandlingen .kunde ju börja : vi När. som helst; "Och. Inte kunde” ohan” ta-och gräva ner henne jutan” H "vidare. Då var det länsman ock "cellen: : Fick hän "inte. länsman det såg samma rytande väder,som: förut, ”På' kvällen började hän Snick- ra en kista åt Kristin. Han hölls. | med, arbetet. i "boden 'hela 'tiat-. 1 ten. Stormilarna ; : vräkte som brottsjöar " mot ' knutaFna, och det: tjöt I varje 'springa.' I gry- ningen var han färdig och väck- te ? Lovisa. at , a — Upp nu! Vi äs ' Lovisa satte: ;rågkäffet på - "den och drog på sig sla paltor.” . Hon ryste 4 helty-kroppen;.De.la- ta” tposter tde den döda” kistan. "spikade på "locket! och :bar' henne:'ner. i'stor- båterri Tovisåa-stod där på' bryg: .' cht plockade med: fimerany ch” tirrade' i vatthet. röpte Nordin, som redan ar, med. dubbelrevet. r tre dar, &, Vigda jorden; Det . skallen på mig. - Så oss "därute, huttrade. hon. Det är: Öberg. som: kallar. försent. Hon. vågade" inte; 1 d tt sådarit land; hade det blivit. : . Kryssen: på. fladen” gick: bra 'Friklovens. udde: run > av i Svartflyckorna. det: av. undan vinden ut "på havsöppna fjärden; och sjön "blev grov, ioch, :det. for både: »svart och" vitt 'över vattnet. fen a Nordin satt ; där” med” ett ""kramptag'. 'om -:rorkulten " och'' inde ögat”i brotten — det var "en gammal: försvarsställnihg.: 'Nu-> änkte- han” bara" :på vad . som åste' skötas, och "det var ' som. n'-lättnad:" Men : Lovisa skalv och + kvidde och "var mer" från , 'Vettet".än någonsin." :. HA Mitt' ute på. fjärden gick rod- i Hjärtstocken -var 'sprucken,.' ; men Under::den' sista tidens elän- "de hade :Nortin'inte haft tid att - "laga 'något:-Innans hån nu fick. ut "en”styråra; hade båten” kom- it tvärs: och. fått. in "en brott- sjö. Och innan han' fick 'Kenne ' undan vind igen,..så "var: hon alvfylld och kom: inte. undan för sjöarna. Öch” "långt, långt var det: ännw från land.” Och kistan "flöt. omkring och högg.” dem 1 snara» "knäna; Och'Lovisd 'hon' satt där mot masten blek som ett lik och) - "Para kvidde.. Hon' vär inte god "gill något, Lovisa," cc: selee ;' Då" sade” Nordin ett stort ord: Ja, hade Öberg nu varit: då” hade han' kunnat hösa; ' I mumlade han, Och det var hans sta'ord i livet. rn voor , Strax därpå kom en sjö; som” "tog 'störbäten. Hon hade vältrat föfram många "mil över havet, - men nu var hon där och gjorde. . "ist verk. Öberg hade kallat 'på och nu, drog han dem til tstin blev den enda som fick liggå 1 vigd jord. Hon' flöt I länd 1 träkistan, . = Jå, så' går det; när, inte skär. X Tr Spönder” Kan hålla frid. Ha- ” Vet är "flende' nog. DE har nöden att fslåss'” emot. Och det är'krig.. "som ' räcker, 'Dé är livets ytters- ” möt "vintermörkret ock de 'bröttånde elementen och "det 'stora ” omänskliga. 'Och' så rråder, de, varann åt:'flenden, ”förgör 7 "våtandra fribördes, Det "börjar med en näve dun och slu” tar "med, barå. bleka "döden." En; "galenskap är dét. Fast ,kan, man” mera visdom äv fåttiga” < mäktiga? gare julklappar, "fast: det . är nsam på Skälbottna, ty ; a bmånissarna såra — > Goddag och god' "jul på: del, sade de tillyhonom, men varför ligger inte u och sover . i, ditt idé? är fö Ja, det. kan man verkligen | fråga sig, brummade. Nalle. vre- sigt, och så berättade han. Han hade. legat. så skönt :och"' sovit men vaknat. vid-:de' ynkligaste . fnyftningar,. och. det var omöj- ligt. att kunna .somna igen, ty han hade' i. alla : fall hjärta 4. kroppen han också,' fastän: han . var "en" stor: och lufsig Nalle. björn,. och han tyckte: synd om den som satt: mitt i stora djupa 'skogen. så ensam ,och grät. Så -han. gick' ut' ur'idet" och tittade efter: vem: det: var och:undrade ' om -han.' kunde hjälpa till. med någonting. Och. då fick "han se en liten trollpojke sitta på en övärsnöad stubbe 'öch torka tår rarna. och snyfta:., NS "> Men varför. var han "sä led- sen" då, undrade tomtenissarna.' a Följ med. så får ni själva . Hära / "efter. varför, . sade : Nalle och -lufsade: före och tomtenis- ol sarna följde efter: ” : "Det: var en örmklig : syn ' som mötte, dem.” Hopkrypen på en stubbe” .satt. en liten trollpojke och 'snyftade,' = 4 a > —' Vad, är du. för en, som är 1. sä: ledsen : på julafton, frågade j fomtenlesarna, — Jo, snyftade tr oltpojken och | torkade bort. tårarna. med .svan-. . sen, -jag heter Hans och .min' far. ' gatrollet och: han säker att jag inte: får ha någon julgran'soch inte får jag heller ménade nissarna, ; sådant: brukar ju inte vara van- ; lige: bland: trollen. Men. hur kan är som fär troll. veta "hur, män: : ”torntar firar” jul, då? kade trollpojken, det n'talat om för mej. sarna såg fundersam- Bägge "två tänkte :de att ar hog”Inte så roligt att tröll' och inte få fira Jul, Tänk om. du skulle. fä ; Om "en. riktig" jul, -sade nissarna; "öch trollpojken: blev så glad att han :tog ett högt-glädjeskutt, så att.-han sjönk. ända ned till sin " långa: näsa i'snön, och tomtarna fick skrattande dra" upp honom "igen:. IStojande "och'på glatt hu- mör : började ”tomtårna skynda hem med trollpojken' mellan sej Och: .Nallebjörn 'lufsade : belåten iväg för att” fortsätta sin sköna vintersömn: sd od ; a När! tomtenissarha Yoch troll- pojken kom hem: till. tomtestu- gan, hade de andra tomtarna re- dan väntat på dem en god sturd; . Tomtemor hadé: gröten ' färdig - och: tomtefar hade just :'kommit in efter. att. ha; varit ute och satt ” ut havrekärvar till småfåglarna. "En fin. julgran stod mitt på gol- vet och tomtenissarna höll: som bäst på med:att pryda den med” flaggor, glitter och ailt. .Smånissarna berättade hur de fönnit trollpojken och alla tyck- te" det var roligt att han fått föl-. ja med hem. Han fick nu' sitta till bords med de andra. och äta den fina julgröten och hjälpa till ätt klä granen och pryda stugan med julpyntet.: — Nu snart, förstår du, viska.” de. den ene! av smånissarna till trollpojken, kommer far och de- lar ut våra julklappar, för se- dan ska: han och de äldsta nis- sarna -gå. -hem till alla snälla människobarn med. alla deras klappar. i "Ute började det redan "på att bli 'mörkt och sedan tomtefar tänt alla ljusen 1 graneh, gick han ut. efter en stor säckt: som . « till. trollppjkens och tomtenis- . sarnas förtjusning var full av - fick + lika - paket. " Trollpojken ' många klappar som småtomtar- na, och man kan tänka sig hans förtjusning. när. han i. det ;sista paketet han fätt hittade. en röd sidenrosett att binda kring svan- " &en.-Sen började långdansen och , lekarna kring granen:ock de slu- "tade' inte förrän, tomtefar klap- pade 1 händerna och ropade att . nu var det dags att bära ut jul- "klåpparna' un människobarnen. Så: tog tomtefar 'ocK" de ' stora tomtenlssarna, sina säckar” med "julklapparna på ryggen ocH var. sin lykta 1. handen, gick ut och nde för" den. snabbaste renen jultomtesläden . och, gav sig g,.. medan” småntssarna; och” : Uoltojken fortsåtte att leka,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.