on "istoppade ett. par spikar eller nå- got annat i: "fickan. Harklande .-. . Så kom de ljuvliga dagarna då .modern eldade bakugnen för att grädda” 'surlimpor, ljusa fina-jul- "kakor" och ' saffransbröd,. Johan "fick" hämta 'enris till ugnssopan ' som. modern doppade i vatten- ""ämbaret "innan. hon sopade - ut . "småkolen från ; den ' heta ;tegel- stensugnen. - MENVOSDA » Fadern gjorde sig bäst det'var ' ” ett extra ärende in. sédan' han + fått hem, sitt julbrännvin.' Kom ' Åsnedför backen.: med. upptagen "min, .den 'saäde” "ungefär" att.det + Var. 'tur att jag kom: ihåg. Så - förde "han: i verktygslådan; och . , » ställde” har fram glaset på 'bor- det och",sade: att eftersom : Jag ändå är inné. set . 0 ckstyget tar väl: stut än. : jar höppades modern som inte " visste att männen gömt reserven i en kraftfoderlår. TEN "Dagen ” "före: julafton kom: de äv" fattigstuhjonen > som: 'kunde . . Bå'på tiggafstråt. Socknen gav N - fem :kontant två kronor'till jul | och två. till; midsommar; Detta ansågs. ändå inte "räcka. till.en vi ..fröjdefull jul i. fattigstugan, var: Kd "a ra rädda fö NN kälke - jös Hej då! öch. glöm inte jul, ti . Frommens, två. gummbr.” ten trind och en lång mager. > ör det var tradition 1 att de skul- Å le gå ett tiggarvarv i herrgårdar . och bondgårdar:-Men de-haltade ch vacklade. mest värdshus för- SM och. gick :tillide 'sina,- till. de fattiga. Där behövde de inte:va- iga' djupt;:för något som en. När | "let, Jucka fru räckte dem av on ” juhgtrurna vid gården "berättade" att härskarinnan” lagt ; "fram gammalt bröd för den hän- ' delse: det 'skulle komma tiggare. - "av julbrödet: fick «ingenting; ges : "köket. - + Frommen | kände" dem redan, . han hade; stannat: "utanför: fat- 80, sade a di " Och si. hur, din” gumma sir! ut, fortsatte; de" till: 'Frommen som: satt vid bordet; Se : — Gå från dörrn, sade" eras : ärende.: 'krusade '- sen - stunt na: åndet och. tog fram .snusdosan: : Lo ra, gumman som hette Kron- tt äu DeBaE" vg mig. inte om: väd: 'mor säger; skap hem -får du, det et kan jag inte'säga:' å får jag inte 8 alls. ndå! | Och" glöm i "inte er orgeln; :.> s- : "Dit får jag går. står du. Om jag väntar på dig « såltanför, så kan' vi få sällskap Hennes glädje över att det var . mörkt, : Det välsignade -julmörk-" -ret.:som ungdomen så väl behöv- . de.här på den snålad,.ensamma : 7 landsbygden där. ett öga såg så slängt och så kallt. so > Nu skymde backkrönet oss för: hela .bygden. Jag samlade mig . för att, säga något av det som "Ybrusade i mitt blod. Hon såg på '.mig 'med stora och djupa ögon just då, och jag kunde inte få fram ett ord.' Men ändå blev så mycket sagt, det var som om vär . gen. och backen försvann, . allt » försvann: Allt sades 'med våra - '. händer 'som grep" om. varandra oc "kring snöret. till kälken. 7 »' ålla fall sa jag till slut. Vi var "på backens' krön. Nu kun- 'de vi skymta våra.hem, Och de " kynde skymta oss. "Vi gick på va sin sida om -vägen : nu, och drog kälken i mitten: Vi kom. till. Angelicas avtagsväg' och jag: er- bjöd mig att köra upp till hen- : hes dörr, oc Sitt! nå” vn "Jay. det? . man 'mätsäckskorgen - eller. ma . Frömmen i "såg glat Dad värm: a "Det är. mörkt. klockan sju ve > Vackra julgranar fick vi iv stack Lotta sm mögra nypa i FEroms snusdosa.' H .— Ljunglöfs ettan, sade. From. - Och alldeles färskt. "— En ann brukar få nöja sej 'med ' tvåan,. svarade Lotta och: drog in snuskornen sitt: gamla. -kruthorri;-” Och-'så kom! det: vanliga : sam» ” . talsämnet" fram mellan de gam- "la. Hur det var förr, den stora, stora fattigdomen, .: OR - — Här bor ni som herrskap, i sade” :Kronjohanna och såg: sig omkring, Vi hade aldrig mer än > ett rum med öppen” spis, vi, min” karl och jag; fast vi hade åtta " ungar; 208 hade vi Också fast "bära smed fyra ungar, svarade Anna "De första åren vi var gifta. "— Och .det -var ändå "värre mitt. "barndomshem, . Vilken "fa . tigdom, Mor "min, skar, 'ström- ”mingen T:tri bitar och alla ville. vi ha mittenbiten. Far, som "har . ' de tungt arbete,-åt én halv han. Vi bodde här: i en rackarstuga som är'riven .nu.: Det syns bara lite” tegelsmul ; :och körsbärsbuskar där.” så, förmodade: From, -. Ja vi fick bi ja. ärbet klöckan fem "på: morgonen i och", hålla på tills nio' på kvällen för en tolvskilling om dan.” : — Den arbetstiden gällde ock- så när” jag” var” torpardräng, sa- de: From; Och'' en' "halvtimmes väg att gå från torp till herr-. Bård. Och 'en sån matsäck; Lite . hårt: ”brö;, Kal" potatis och -en strömming. Pannkaka nån gång ,av det nya” mjölet. Fast Sr ”kärlngen "blandade i ärtmjöl. rtmjöl, vi —- Ja, dom känner jag nog till, arma” gick dom att'få ner, men” J > pardräng,, ”pårninde" Lotti fick dom då här" på trakte bland vart. den sur. och då: tog -maran med. bärr,. stickor och. my- .10r: :Och jag gjorde som. de 'and ra Numera; i inser'man ju att dekan stås. "Det. var inte så" gott '. "henne heller. Det fanns ingen i: "i torpen som : hade en" mil-til » sjön, Hur 'skulle hon få "mjölken; an Ä äslar.. att hålla sig?. ..- : Nu-var kaffet färdigt oc get. bakom sig. och fick tag i litern. : . — Ni ska väl ha en tår, flic kor, 'så här före. julafton, skrat tadé han; Nu ska julen. firas sa. han "som », köpte". två kannor, brännvin och en bönbok. . :— Tok heller, gamla kä som vi är :.. Men . From :slog renhet sade att om man kallade en åttiårs fattigstukäring flicka ' + ottan, Alla kvinnorna hade rena, i så fick man henne vart man vil- le. Hon föryngrades under ;.ens öj on En trevlig kar! vi nar fätt till: socknen,. Snuslotta. Och ditt kvinnfolk he- ter Anna, hörde jag? : — Ja, Anna Lovisa. : 2 Då vet du, Anna Lovisa, att a du ska lägga lutfisken 1 blöt. på namnsdag. . . - värl Nej, jag bär den! så Ange- 17 NUca” "rädd och. lyfte; granen från ottan! .sa jag. "Under "orgeln: : «« Hon: log. bara ' och skyndade iväg medan” grantoppen, släpade - » efter henne I snön... «l oc Min mor: betraktade granarna kritiskt; och mig. också. 'w . ss - Jag: "såg att Angellca: var "> medi skogen, sa hon. Så då vart vä nte mycket” tittande På gra. | . nar. 7 : ” Jag "rodnade. Min "mor 108, men : inte elakt, -förstående,' Och hon :; gå inte ett. ord. pm de, två torra « . - grenar som "plötsligt vändes upp den, Förresten var det ju hon å. jag. bär, vår gran till vedbo: . gom skickat mig, välslane. henngt - » sådden, " Man skulle pigga några vilda - . Det var! en snål djävel som - - var "husbonde på .den tiden: ock Te men glad 'och snäll, Inte lik når : gon annan.: : Nu tittadé Han” på klockan och: 1 ; rumporna./ s måste gå.” Men ; litade "inte "rik r färd dd NN oj «; dem” alla och till. på ingar, - . Hans erfa: sade .den karga ' «+ ankärknappar på. NM a = Det gör jag varje , — Förr 1 tiden skulle bönder. na ha julölet färdigbryggt” den : dan. —'Jag tjäna: hos én "bonde dä i dom baka vårkaka, vikaka sa en”, del, berättade Kronjohanna, Den ritades upp i:lika många” bitar. som ; det fanns'folk i familjen. Men' man fick inte äta upp den utan den skulle, sparas till, vår- med bodnyckeln, störd av. möglet?.: . "a — Nej — d skulle, ligga un-; derst i ”sädesbingen och där -höll den sig frisk. På våren tog dom > fram”, den . och "doppade: den "i björksaft. oden , et smaka väl fan skvätt av julölet I och blandade i. "Djuren fick: också : varsin bit, 'doppad i öl. Då- vari dom "nte Sjuka på hela året, ' From” "tröttnade , på. hjönens” "minnen. från: forntid. ".. Han .ville'leva i sin egen tid, den la stunden han hade ledig. s Och” Ahna” bjöd tin” fås hon "ryste"i hela kroppen. "Men julen "stod "för" dörren - och det,.gällde. att: hålla 'Frommen' på glatt hu-, "mör. För håns, sin egen och "bar: nens skull, Omöjlig var" han, tigt på sin "Anna eftersom" han sade: ” - ”Anna med kanna ”hette ” en : = Den blev väl, alldeles Ör- : tur, sade han. de "gi gröpslåren. och hade kommit i stämning. Djuren hade också -fått sin del extra gröpe 'och ”nu' grävde de med nosarna i ett rik- t höfoder. Du hår: väl- stekt: "ulskin- 2 kan, frågade Vesterbergskan och - ävt upp reservglädjen - ur: : "tittade. på . Hellströmskan 'som ir blev. skär om kinderna, tv Det blev inte råd med nå. ”gon "i år. Vi var 'skylde i han- ”.delsbon . så ' handlaren tog "hela risen i höstas. za — Jesses dä, Njut skinkbit.. - = Det får lov ätt gå i har fisk"och gröt.Fastnog ... . Och 'Hellströmskan gick. bort till skoraden för att dölja sitt ansik-.' utan. en a "Det börjar. synas. att hon. ska ha: den: "elfte, bakom "henne. ;-+ . Ia "— Det visste jag för snart .två månader :.sedan, . sade : Frommen Fr vände sig mot honom: -. — Jajamen. Det finns ecken h märken er annan ser, 3 sö. | Men . de stre - kvinnorna .:gåg misstänksamt på honom, Kunde . :: han ha' känt henne förut efter- som -hon : tittade. så flickförtjust : på honom :när hon: trodde ingen : : såg. öTokan: med tie barn; på det te: Ä : Men : From skrattade : joch säg > finurligt på dem, y:.. «— En ann gång blir: det eran . + ——+ Visst "fan, instämde ; Karl den nionde, kamraten bakom kor > Det : är : julkväll” med magen i vädret. "Anna, som : aldrig se Du låter dom väl inte :gå | samtal om: det: intima området - vu "med julen; "Anna?. Alltid re-, dé ” Adjö med er;- jäntor, han brännvinsglad. gam och till kuskens.; Gumman där hade hela tiden "oroligt gått” :ut och in —' var: det fasoner,av . Lotta och Johanna :'att först: gå "till de - nykomna” och simplare, "From: trevade. på golvet! | Så måste hon hämnas genom att ".ge, dem mera än förmans hustru kunde haft råd med. i -..Och de. fattigaste” gick belåtna Shem med sina. gåvor från de fat- ' "tigaste. Den nickande herrgärds-'” frun fick väl ge sitt gamla: bröd till hundarna, En halvtimme tidigare började . mjölkningen på "julaftonskvällen ' och på.morgonen för att mjöl- .kerskorna skulle' hinna till jul- "ljusa förklän på, julaftonen och , Johan, :' Froms .. pojke, kände - stark spänning bara av dét. Hell- strömskan hade. ett par barn med sig och en liten" pojke för- « sökte :snorande "och stammande ” av: glädje berätta för Johan att:' "han fått en jacka med [blanka From och Karl, den nionde ha- «cr förändra hennes figur: Fem gån- Hon: :var "inte.sstolt-men: blyg.. En «+ de, han de två raderna utantill... tog pall och hink: :Vesterbergskan - svor; på : att: hennes . karl inte ' 'skulle' få det minsta” tillfälle att n, häride oss så mycket att det gott . kunde kallas” ett; rikt år: Kriget » par slut och jag gick ombord på en "i vacker .;; stack till: sjöss, sv Nordsjön ; Det; blåste :sy' hade ett. splitter. nytt' mesanse-- gel; Det. lyste vitt; detta” segel, gentemot de andra g vind och vi. om Vår bru-,, n'. ilssons sjö ista, ”ditförd från'en palm i Sfax — och fred: ' liga "kroppar finnas på hela jor- den. "På så” sätt surrogatade. vi ss med palm; "duva och linntyg. Det var: :fredtfestligt.: "på något. is: det. året 'på hävet. Vt vitsade - köstervals . och .' gunga : hambo ch. mandolinen fick kuttra om ; Honolulu.' Jonsson: talade” skån- na: av sol och :saltväder: . Endast... ska, om. sina .torpederingsäven- » jagaren kunde tävla. "Den rusa- de som cen vit triarigel. främst: i . de .lydigt.”De' dånade med sitt hö- .ga duksus, över däcken och drog det : barlastade. träskrovet : med . "sig. Den; vita, nya mesanen: gick; . sist och” sken , som -.fredsgudin- .nans, nattlinne, ännu" saknädes tyr; och här och där där vi gick . - fram i Nordsjön svepte tyskarna . kväll; ; Snart ” kommer ni också «vinden och var Jiksom, förflyga- | bort. sina minfält; plockade" nöt- .. . ren för. alla de. andra, som följ- ' MN 'sydvindiga' nätterna och .dagar- ter”. som-det hette. Djupt in-i de. una i. Kattegatt: och . . Nordsjön "dunkade havet” som :en trumma "då! minorna | besköts, 'Från såda-” . na fält: där minorna låg tätt, tätt, i kedjeminering; kunde det låta" vad: en. del” "människor, ska ige. nom.” Och: ;vad. menåde Gud med : ått' skicka "de. festa barnen :till de: fatti aste. och. trängsta: hem- ra. fler-Kor”åt henne, Anna skul le: ingenting >. Säga: > på ; julafton, .: va Joaktnkan: men sånt: gjorde ”De'skulle nog inte ta - arje: fall. inter hon. ä vek 'och"blyg'statkäring hade mjölk till tolv personer, men det gick. fem liter. i flaskan och han, From, mätte" den : full varenda ”. dag. Ingen:jävel skulle: någonsin ,. v dag: hon kände; hur tung flaskan därnere i sina. tjugo: rum :sväl ' kattorna: en:skvätt mjölk. .: nu satt Froms vid julbordet med "vit "duk... Barnens" ögon glänste .och" slukade" de-'goda sakerna i förskott.' Men: moderns. var oro-: ”. ande, hon såg sig mkring med : allvarliga ögon: = Du, Johan, läser till bords, : . ;'sade hon och. det ' vita, bordet :-- : mörknade för hans ögo — Det kan jag inte. s-— Han harju inte börfat i: » i skolan, :sade fadern medlande, + ,;« — Jag har nog hört att han : kan efter syskonen, Läs . nu. "Men Johan kände till sin' för- te skulle göra det. Fast nog kun- Man skulle ha' velat .ge.dom Hal- få veta. det; Men: Hellströmskan . blev. skär på kinderna varenda :- te inte ihjäl för.det:;. Han som " tvivlan att han inte. ville och in-.- - ma in i himlen . de hahaha! Och där hans' syster "drog munnen ipå sned och: log "rock , nad helg och söcken? , " : allt truliga kristna, tycker: ja; det. inte: är gammal'sed ; FN han.” 1 r så vill du ju ha' det. Anna 'svarade! .inte., Hon hade - velat följa gammal: god Sa "Hur » kunde" en bön” till Gud. att väl tv: signa ”maten' göra alla ledsna: fel nägöhstans. " Det mäste ' Nar: 1 Men barnen var; bra, Fi . så väl. Nu var Frommen "dyster och barnen. tysta på julafton? - Om den" lilla, envisa.” pojken. UU bli så här. " Nu .skulle . nAVi: skockade « 088 : diskuterade "dem :A' . månens sentimentala” "blå sken. Förr: eller senaré"måste de knuf-” ugotal.; meter," och tänkt: triangel” med öffäde ; "månskenet, ch seglen drog svagt, ty vinden linade . som” en str il hade fått aa i bestarna:"Se- dan dess träffade vi det:äret på "efter. SNÖ och blev vana . Vid "sådant. ”Utkiken på backen fick” specialisera”: "sig: ' sjöar med järnpucklar; på eller vågdalar.; med: fläta, : alvt ” nedsjunkna i. »järnklossig ' nåädstiden,' då. drivminorna i höststormarna tölpade.. kring, och till Karl den nionde och" lämna > SÅ risken 4 "var så förfärlig, det fanns "dem' ensamma” på julafton: Han - ju alltid en liten ' skvätt vatten ' skulle inte säga något" elakt öm i. mellan” varje mina;. men . pojk-” de sina men 'de skulle, säga" att Det var "sant, men var : le hon ta den glädjen". — Vafan tjänar det där bönan-. det till, så hårt som, vi får” slita : för 'smulorna,. sade han innan, ' han gick. Om" din Gud: finns så". "utan fjäsk!. att alla: barnet: stod på :'hans "sida. :'Var han ' bättre än hon; rikare; : människa, gav dom mera? "Med sitt. supande, skrattande, sväran-.. dé?. Vem' skålle ge svar på den : " frågan: Och rätt hade han:i'ått : religiösa ofta var hårdäre 'män-. niskor än syndare, De, anklagade ' From 'såg Gud som eri "hejare till karl, en rättvis och glad her: - reman som uppskattade glädje, . nine i;'!s Hon hade långa, svarta flätor, na, hopplösa utsikterna att kon kanske From hade + tog ut'dén "smula ”glädje” han kunde få i detta hårdalliv: i så fall hade hon själv :orät ; Inga" julklappar; ;hade;:-barnen : Ä fattighemmet'att leka med. oci glädja sig åt. De samtalade” dämpade röster och förstuln gonkast.r borta: vid granen,. Fa- dern hade" övergett. dem: alla: på > julkvällen och : gått. till en fa milj, ännu fattigare, där en kärl, han själv slog upp: ;Bitt skallar + med dem, Drev hon, Anna, själv : glädjen hemifrån” när.:hon.ville. det bästa? Ja,' men brännivinet delade skulden med henne: sr .. Skulle ' deti.någonsin" bli ”an- norlunda och ' bättre för statar. "måste han: unna (085 Jmatbiten SN , Hjärtat 1 oss jungmän hade ald-” . "rig "varit : inställt. på. minor, De .kom burdus, in i vår femtonåriga J ; tation. Följden blev att vi aldrig romantiserade dem,; bara hatade . dem..: Hatade dem som man ha- ” tar bölder. Så ungefär var det. - : Skonaren. Willy, gjorde : resor : : norna, som gick där och tävlade + med 'Spaniens.' Särskilt en av dem : kunde , ha fått: en' yngling :- att gladeligen hoppa strumpsock + från mina- till mina över hela ; Nördsjön,+ Denna. kvinna -blev & min inre.madonna, länge, länge. svågern, > skrattade. | höhöhö'. när + Hon kan'inte beskrivas, ehuru hon endast. tappade öl vid" en tisk.i: Invercitling." - mörkhlå. ögon, röd mun och allt vad. till'yrket' hörer. sammanfört sta ”sällsamhet :man ”. ;ana:och begära, Känslig av sel, blev: jag. så het att jag. gav” "henne: allt jag ägde.» le. udinnan och däri : inlägga att-hön:;är: stillsamt vacker och att hon. "stål I detta gröna ”jungmansår for VI "besökte. Glasgow, Leith och st David,” Folkstone, S:t Peter - port och S:t Valery, I Folkstone var jag upp; "över öronen begapad / rid” "en samvetslös ”Uiten - > flickå, som lurade ifrån” mig. för f tjugusju shilllng choklad | en :sidenband. konfirmand : och: Iekte,: dragspelet fick skorra ” sc m de drev." lade ; mojnat' ner.” Vår: skonare 4 se ' efter: f i försätliga + knölar, knölar : knap t "synliga, : .slöhet' likt klotformiga" och vid-' jungmani, just: där nötmog' ' "bjöd ut sig som jul-frukt åt Bo- -” "huslän och England..Inte så att ungmannatillvaro, utan presen- på Skottland först, Vi besökte små, svala, härliga städer inne -:: "i de skotska fjordarna, Bland an- .- .nat den..vackra lilla Invercitling, : "vacker mest på grund av kvin--- Jag” vill” kalla, henne freds : llsamt' tappar öl i sö-. ++ vande . mängder. åt sjömän: från - . « havet. - Hon . tjänar - mycket: bra XY gudomligt, Den drömmen sjönk . i; pårölet: vi för övrigt rätt vida omkring. ; hutlöst praktfull kartong. med. . Bedragerskan - . var "en; :näbbig och, härdhjärtad . från :Canterbury.- "Hon föreslog att vi skulle ta bus- - sen n dit. för att se se Katedralen. "Jag följde lydigt: med. därför att jag - dyrkade -henne. Visserligen äkte vi buss till Canterbury men' stället för till. katedralen förde hon mig till ett skyltfönster, där det stod en chokladask; som var så stor att den liknade en sarko- fag. Hon" befallde mig : nästan hotfullt att: köpa den; ' Min kär. lek var "mycket ung; yngre: än : jag själv."Som ett uppdraget -Uur- "verk lydde jag;:gick in och köp: tt det väldiga .choklaltrågtt, Hon log riktigt djävulskt: då jag kom bärande, ut med den. ;. va i "Kostar. tjugusju shilinga, sade jag. lite "sorgset. : 1 mänk. så billigt, sade hon » och knäppte händerna om kist- « locket, ::, under... Vars. buktning; ch Kladpralinerna: "hördes , mylj- yrkade henne dock . mycket högt, + Mitt-- kapital: 'var nu:'en och en halv shilling. 20 - (FM Jag. Minkade ye igt. vid henres sida; bar "det; äiga: pralinträ. : get. under,; 'énä: "armen 'och tvar till” på. köpet salig. . Här. bor jag; sade hon' vis- kande Nu går jag upp. ett slag rst, ; och du väntar: här bi ra ett KK. gick Jag däri ifrån, frysande i. vår- ' je lem. Tom och hungrig som. ett ' bedraget djur började jag nu ir- ra efter en fiskbod, där jag kun- «+ de: få den äran att köpa chips i för sex pence.” Efter långt letan- . de fann jag en. sådan bod. Äga- ren «tycktes vara jude, :en god- modig. själ;..som log hela tiden Tohån:;hällde, upp: mina chips. För. setre pence fick: jag så många” jag' .skunde tyckas äta. Jag köpte där- ta, som--kostade' två pence. Jag sått yst, 'med. ett 'djurs. glupskhet och .: Inarrad femtonårings tonkfulla besvikelse. "Juden satt - på sen tunna och:'log.- Till slut frågade han om jag kommit. hit a . för att se på kyrkan... » — Nästan alla från Folkstone- kommer hit för att se på kyrk tillfogade hår. s - > Ja ,sade jag, med" dunkel röst, man vill ju gärna se'en så- : dan kyrka. > "No Den är mycket vacker, sa- de han, för att säga något, Ett par 'artonårspojkar med var sin flapper kom in för, att chipsa. -' BodgubBen rörde om bland sina : chips för att få de heta i toppen, Jag skyndade mig att äta' slut :.och gick sedan hastigt därifrån. Den ena flappern såg efter mig. . Hon var vacker, och efter alla; + bedragerskor' skulle jag, genast ha gift mig med henne om 'hon bara gjort det minsta tecken. Men kärlekstecknet uteblev var- för jag kom att vandra ogtft. ö nu många år. . » oe Med bussen for jag tillbaka "in Folkstone, hela vägen grubblan- de över min dumhet och godtro- genhet. 'Kassan var en -penny. Jag gick ned till hamnen. Sko: naren låg:på tomma ebben. I skansen var de alla fulla och präktiga. Jonsson sjöng på skån- ska med väldig basröst. . ”Att jag köpte henne praliner . nav tänkte jag, ”gjorde. inget, "Men hon klappade mig inte. en gång på kinden”. Och jag bet 1- hop tänderna' och tänkte plöts- . ligt dränka mig; men det var ebb. :Tjockt revlat slam låg över bottnen. » Gamla, "ruttna täng- kransar. Här' och ' där kravlade en 'sjöstjärna med sträv ljusvio- lett och taggvärtig hud. ' Jag sökte framtrolla och för stora det härliga Invercitling: två korpsvarta flätor och annat . till botten: 1: dyn.. nedanför och jag tyckte att jag. såg bara Nord- - sjönötter: "stora .ondskefrukter av järn med hundratjugo nit. naglar. kring spränghuven, och så tänkte 'jag på en väldig sar- -kofag med praliner: svarta pra- - liner fyllda med sötsaker 1 vitt.: " Jag. tänkte på 'sötfyllningar och 'sprängfyllningar, på ödets små jungmanslotter och Canter- burys stora svek, Dess katedral såg jag aldrig. : Så fort floden kom gtck vi till i st Valery,. 3 i ! r också. en. fisk, en stekt spät. '/
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.