YvYveYVYYTEYVYYFYYY TY FTYV vv vyvy DA ARA vyvyYyvYFvr Rn a RR NE SÅ kd YYvvevvevvve vv tYVYTYVETYYN YevvYevrvetYvYYTYYYYVYYYY YYYYYYYYTYYTTTEPYTYFYYTVYYVPY 7 arje bygd, i i varje "stad oc) arje” tättbebyggt. + det. några av. "vets styvbarn, > Alla dessa: vuxna "barn har en '” gång varit. lyckliga och oskyl- ' diga" barn, ' små och ovetande: ; "om" världens ondska. "Men de Za « har alla varit lyckliga, antingen de varit "rika eller, fattiga: i sin ovetenhet hår de" varit lyckliga " antingen de. ”bara' haft en sol ” stråle "eller ett. talgljus eller de haft de ”dyrbaraste klenoder att : glädja sig åt, Antingen de varit födda” till makt” och rikedom & el- ler "om: des hade” "bara hatt små: utsikter” till att få del av denna 'vär dens goda! Ty; iden : bärnsliga glädjen i livets mor: gon, kan inte agas ifrån någon | re upp på sin bana, . | . Daniel Davidsson var ett = " dens ' styvbarn: och det svarta "fåret : Hans livs olycka inhämtade h , i nom för åtta år sedan, han” vari. ” bara tjugoett "den gången," «DÅ: .- drnknade hans far, hans mor -» hade dött "tidigare. Han vart eri "da barnet och fick ärva" en del: + efter : fadern; "och realskoleut.. " bildning hade" han också fått... Men olyckån kom samma höst. ” då han blev sin kamrats bane- . man; De. var ute på fjorden på " sjöfågelsjakt — 'ett skott gick av ur Daniels bössa, / Han skyn : dadé- upp till länsmannens' hus "och talade ärligt: och rättfrarit "om "alltsammans, 7 Nere' i hans Hlla båt-låg den unge mannen död 'med' ett "hål efter en kula . rakt igenom 'huvudet:. Det var "en fruktansvärd händelse — en sorglig olycka, i > Daniel ' fick" en mild dom” — ' både av folk och av överheten — "men ' likväl fick han straff för att ha' tagit en: människas liv — "det straffet, "att varest han blev sedd kunde man inte undgå att tänka på den ' sorgliga "händelsen. Likväl gav han inte " upp, hans själskval knäckte-ho- "nom inte, men han blev tyst och sluten och hans blick blev flac- " kande..Han slutade upp att ra- " ka sig och fick den här. vintern , sett tunt, "brunt helskägg, som " tog sig bra ut i det bleka, ung-|' : domliga ansiktet, : Men på vå- - ren sålde han alla sina ägode- lar och tog hyra på en norsk ångare, som behövde en matrös, Omkring fem år sehare kom " han tillbaka till Vik. Han kom " med kustruten söderifrån. Man " märkte snart att han föränd- ” rats en del, inte-vad-utseendet beträffar, > det var: detsamma som :' förr, , men han hade fått smak för sprit och han hade bli- vit likgiltig. Han kunde inte ar - beta : längre tid åt gången och han var fullständigt utan exi- ” stensmedel - Likväl tog han i- bland hyra för en kortare peri- od eller tog något annat ledigt arbete, men det verkade som on han var tämligen likgiltig rv stråk bor i den" lilla ” staden Vik: | i Han bodde hos ett dammalt par, "som ' varit vänner till hans för- äldrar. Han betalade för sig när han ; "hade pengar, : men" resten "drack han upp: Han” fann” alltid på ””utvägar "för att” ”skafta” sig brännvin — han såg inte'heller så, noga på kvaliteten när han börjat "drickandet. : uIngén . såg honom någonsin : le och än min- dre" Skratta. På detta sätt gick en gång n ärmade sig julen. Denna” förunderliga” högtid; sofn, inte” liknar. någon annan. Som .: kommer”. som en lysande stråle + öch klyver den , kallaste vinter:" och” det svartaste " mör- ker.;. Som väcker ömra”tankår 'och sentimentala känslor i brö- stet' på: falla dém,”som inte fö "härdat sin 'sannä natur. och" dö- dat 'sin 'själ — eller förslöat ' den I med: 'dumhetens' gifter; och där: j upp: med" ätt” vara mer "eller mindre; full. ända se- : dan mitten av növember och in-: AE rört ett finger för att arbeta. | Ungefär en” vecka före jul blev han S gliggande; eller. rättare han stod inte: upp en morgon: | 'Alkoholens"-<slöhetstillstånd 'ha- . så småningom lämnat hans ; aftonsången; gick :”efter att ha' sagt godnatt till "honor, var; det som om han betänkt'; ,sig -sett ögonblick, för han kall lade på henne, — Ni ska ha-:tack iför: all vänlighet. - Så vände: han, sig åter. mot väggen digt under fakskägget, men det mest:: vemodiga av-.allt tyckte han- likväl" var; ått det till :och med i i hans lilla kykte hade: smu git: sig en diten och ' oförklarlig doft av julz Den hade "kommit genom » väggarna "med. klöck- klangen,: eller rent av uppstått |: av ingentin; ' Nej; den: 'hade uppstått i Shäns egen själ, : där den:'varit "gömd: —' odödlig 'så länge”: hans Rummet "och luftei "var inte 'de samma 'som i går eller i morse, den > stora « julen "hade ”också kommit ditin.”- Och då klockor- na ringde de” sista tonérrja före kunde Daniel Da- vidssorlinte bli. lNggande, längre. Han: började; klä” "på: sig.” Han visste” inte. varför; méen'av en el- ler" annan "oförklarlig anledning tog han på 'sig de bästa kläderna' han hade; Han" tvättade grund- ligt av sig svett och smuts över naggande tomheten och en pi”; det var, visserligen inte" några nande tahke på det förspillda lisa Det" fanns ingenting” ör ho-..' nom att se' där, han låg, endast snedtaket .över sängen, en grå och tung ljusning genom fönst- ret 'en kort stund på dagen: Ut-. anför. snöstorm och. kyla, en och "hopplös och oändlig ; äll sin "tristess. Där: låg den försva- Jade, vuxne. mannen : som för- appad - dagdrivare. Ingenting igde han utom”: tomhet och tri sta tankar.” : De gamla, som han bodde hos, aannen föreslog att harv skulle lä på sig, om han inte var allt ör sjuk, — I-annat fall hämtar äg doktorn; sade han. —' Nej, 1ej, sade Danjet och reste sig IX svag upandet. — Det är sorgligt, sa-" le den gamle. ja, ligg ad, om du eltre vill det,” "ut, kaffe och kakor; ade inte särskilt stor "aptit. Klockan fem började julkloe- "aen vkom åter in och sade till Janiei; att hon och mannen äm- ”vade sig till kyrkan. — Ja, gör. jet, sade Daniel. — Och så har” i tänkt att gå till Siggi och stanna däri kväll, sade hon drö- "ande, men det är så tungt att "eta: att du ligger ensam här, sin stackare, på själva julafton. — Det gör ingenting, sade Da- å den unge mannen, Därpå ska ' ade hon på huvudet, då han om " han hade arbete eller ej: . SM SN > oh Ed in ot sr RASA AAA IA Sr Aa slöt ögonen och vände bort an-, v rr AA SERA AA Anna ÅA värld" "full; av 'snö; —, död; tom -& om båda in till honom var för E Jg denan julafton." Den” gamle: Den gamla: kvinnan kom med ER Daniel d aniel SN sörna ringa. Den gamla kvin-. iiel, jag är all right, du känner . iu mig och 'vet att det kommer . > Jå ett ut för mig, Den gamla: . tvinnan teg en stund och såg . - elegånta ting, "men -allt: var helt och rent, för, den gamla kvin” västan upp i sängen, jag är ba- -— och eländig efter. allt SS - Förundrad såg hon på RR NR Arbrärtrdre ..livsgnista.; brann. |. hela; ”kroppen,:; tog på sig rena | 'sihné, - "och "i": stället kom. den" i 'underkläder;; "och :"ren skjorta, nan" vårdade, det så gott sig g ra lät: Han kammade håret och skägget," detta" 'mörkbrunar gle- sä. ; helskägg, som gjorde Kp så "och magra ansiktet. Han; visste inte. varför. han gjorde: "allt: det” tå, kanske för; att klä av sig och strax: gå till sängs. gen. Det var inte utan" att han kände. sig en smula Vvimmelkantig till: att bör ja. med, men:han kvickades upp avi -det kalla vattnet 'och tvätt- ningen:.. Ungefär samtidigt med att. det ringde i: kyrkan lämna” de, han huset och Jåste dörren efter sig. + Huset låg: i utkanten av star den," och. sedan följde spridd be- byggelse: längs fjorden. Srmå stu gor med. -långa, mellanrum. Då iver "allt, och kylan , det vå månsken här och där. mellan; molnen; Det var. inte något festligt julväder; -men; han kunde inte. heller: kal- la det för dåligt. Daniel. sakna” de, övarrock; "men" han hade” en ; halsduk-" om halsen. och. vantar på händerna: Vart 'skulle” han & er gentligen ta” vägen. Inne i 'sta- det mörkt, ent ast. ett” svagt jus. | kunde ises”Jångtuté.:. "Vågorna inte var olycklig längre, "to 7 denne olycklige man = " som” | bra ' mot det bleka, markerade i ; under : + SK . och ute från näset hördes brän- ningarnas, "brus, Havet, ja havét! Det var inte något jullikt över det i kväll." Ursinnigt jagade det « mot: stranden” och slickade kt en hungrig varg. Dani- el vände. ljusen" ryggen” och. halv sprang; utför stigen längs stran- den; rakt mot vinden: Vart ville han. hän?;' Han tänkte inte över det, :men djupt nere i, hans un” dermedvétna "fanns; det ditut. Han: kände” sig. underligt stark, mattheteri, hade försvunnit eller i varje. fall. kände" han den inte längre, Den skalla ; brisen vär mörkret 7; fördrev julstämningen . hos "honor. Här, ute i: blåsten och den hotfulla nåtten.var det I ingen: jul” Endast" döden -vänta- : och" inte” långt. till näset "och stupet. Han kände så väl" till "alltsammans "och" "visste hurt : det såg ut... Han visste till öch med var på fjällkanten. han hu blev? ljuset . där. "större,;, det var en lampa: som : ställts uti ett fönster; den lyste klart. och | vackert,” en. liten . Betlehems- "| stjärna som han vandrade, emot. Innan han: visste av hade; han kommit". fram till huset och i sämma stund stannade han, Det var den yttårsta av de så kalla- : generationer, en ung änka, hen= "lilla flickan föddes. " hade: gått av — gode Gud. och på "ett ögonblick. var. allt > förbi. ; dast ett . gapande tomrum" — .. Var världens ände, där allt för- Ssvinner och blir glömt i all'evig" " het. Där "gick vägen, den enda : farbara så som sakerna nu stod, | inifrån. huset: "jo; det var. inte att' "ta misste på, det var barnagråt. Där inne : låg ett barn som "hade det: svårt. z kunde det "vara för” fel?" Var : barnet månne ensamt?;' Daniel a : Det var. fattigt men rent: och: | lingen med: störa, klara ögon; skulle, stanna och = —/— nej, | ni de utgårdarna, och han visste vem som bodde där. Mor 'och dotter. och dennes dotter, :tre nes. mor och ' sjuåriga . dotter. Fadern hade omkommit vid.en fruktansvärd olycka innan "den | > Ett skotf ” Arbetet slut. och livet färdigt: " Daniel stannade; Han ba alldeles invid stjärnan — ljuset. På --andra ' sidan om det lilla huset fanns det ingenting, en- "jord, hav och himmel flöt sam” 'man till'ett svart kaös. Det - Då hörde” han" ett svagt ijud Hann lyssnade; Han Iyssnade, igen — IDA, mor; mor; kom, tyckte han "sig öra barnet. snylta. och så fort: "Vad kände förstuga och såg en ljusstrinima en. dörr, famlade : efter örrvredet. och öppnade.; snygtg i den lilla stugan. ” Två sängar stod där, ett vitt säng” täcke”, var brett över" den: ena, men i iden andra låg en liten, ljushårig flicka med feberglö-'|- dande: kinder.” Ljuset föll rakt in i-henne3 ansikte, för fötogen-, lampan 'hade hängts upp i fön= stret. för att lysa ut. På bordet mellan :: sängarna stod en. liten konstgjord julgran: "med kulörta ljus, som ännu inte. tänts. "På bordet fanns också en liten skål med gotter och två äpplen. Den lilla: flickan stirrade. på främ” Sig mi san, och Då ska”inté bli rädd; .säde, han; vänligt; : — Din bild Hänger 3 ju där. på . väggen, sade hon. I ljuset från lampan såg han, en bild av Kri- stus i Getsemane; en ung, blek "Daniel "ryckte ll; detta "kom så 03 väntat dör honom, men han räckte handen mot. honom och sade: .— När du nu har kom- mit till mig käre jesus, så vill du' nog göra mig frisk, : Jag har en' sådan stickande smärta i bröstet och är så dålig i hela , kroppen: : — Mitt kära ' bäm, svarade Daniel, jag är "inte Jesus, långt ifrån, 'men jag skall, i allå fall ta" "dig göra dig frisk. ” : Barnet teg. en stund, och "såg på Daniel. — Om du inte är Jesus, sade hon, då .måste du vara hans! bror; ' Det gick en ström , av : glädje. genom den stackars människan. — Och när du är; hans, bror. så kan du ock- så göra, mig frisk; iom," du vill, karen Kom" en, a stund senare, blev. de mycket . förvånade över ' att finna, Daniel Davidsson är ngkanten hos den a > och ”hållå' "hennes hand. Flickan & Bov; öck. andades lungt, "Daniel hade" stoppat. väl om: henne och Jagt) sin; hals. bara på en "och blicken” hang var. Sc mt och leende. Det. viladé "rådde frid "där nu, ”"Doktorn' tog' vars tecken att följa ned "ut ur rum: i. handen” "och försöka : puls och gav. därefter”. kvinnan SS i 1 t
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.