; ec 20 girighetens fö I byn K; tåg på | 1860-talet pa ra: gårdar ' nästan i' en klunga. « Den östligaste gården gränsade "intill ägorna av byn F. Men ä- > gorna t:voro ej skiftade mellan Hemmanen. Inägorna voro: med "sina åkerlappar splittrade i en > hopgyttring om varandra som” . vållade '” mycket ” besvär 'vid : brukningen.”. Utmarkernå -”fä- laden”:" voro; gemensamma: och I där gingo gårdarnas kreatur ge rmenhsamt på de magra betes- " markerna. Detta ledde: ofta till "tvister :”om huru många djur " värsoch en fick' släppa för att betet skulle räcka till. Det var en >gång' bestämt ; i:byalaget "men man hade svårt för att föl "ja "bestämråelsen. + 'Och så var "det: : besvärligt med vaktare : ty "ingå stängsel funnos utom möj- ligen mellan "byarna.' Vid 'stor- " skiftet 1860—64 blev detta ord- " riat:så att varje ägare fick sin ">: jord 'skiftad till.ett stycke "od- , « lad :jörd "sammanhängande -ofta "i ett smalt jordstycke eller åt- minstone en ”fägata”. till skiftet "å utmarken. Så var det eh stor äng" och : mader' som' hörde: till " byn: Härav fick varje ägare ett "skifte Samt uttogs gemensam . väg dit som. alla "skulle, under- hålla; Det hade förut varit bruk ligt att de ägorna" höstades ge- mensamt:.: med dagsverke efter "> hemmanens stöflek .och höhäser ; na sedan ' delades 'däretter,..: "På den. östligaste och största 'v. gården bodde en ett tjugotal år ” enligt: vad Brannar. senare. ”ta-, till sina skiften. Truls.och Kar- - tern och föregående : års - foder , ten, varför foderbrist rådde all« . förut inflyttad ; ägare från :Gö- "inge härad. Denna var: mycket [5 " ekonomisk ville ej vara med på "”. skiftet för. det .kostade pengar. » Mest + berodde:. nog hans mot- stånd på att han skulle få hål- In la sig 'på egna marker, "varmed + han' ej varit så noga förut. Mei han blev tvingad att foga sig i delningen. > Grannsämjan.. hade alltid varit dålig förut och blev 3så ingen- av grannarna / ” besökte. gården. uns > der . de. 15 år han Jevde. efter . . skiftet. > ; Råkade ; man: ; honom . någon gång ute. å markerna, så - blev det kiv om ”ohägn av kreå- stur, gärdesgårdar - o. d. Det var : inga. kärleksfulla” ord. som, tar . lades. Jag vill här kalla man: nen för Truls och hans husttu » för Karna, av vilka namn blott .-förbokstäverna äro de" verkli- .''ga., Makarne voro till ytterlig- > het giriga och unnade varken , sig: själva ” eller kreaturen. för dan. Varje, styver. skulle” spa ras - och» bortlånas mot. högsta ränta, I äktenskapet. levde :de -; som '- hund" och katt och hade inga barn. att. spara. åt. Det -' troddes allmänt att. de voro är gare av. en: tunna guld: (kr 16:667:63) "men" ingen: i. orter " fick låna ett öre, Endast då "de ” Vore tilll marknads för' a AN något djur &e d. syntes dé | "vara sams: då Karha hjälpte till att förgylla varan och, grät. nå-”, Aa konstläde” tårar för att, ber i veka : en okänd köpare att, öka : - budet någon krona, för. ”de vo- > "ro så fattiga så de behövde Hårt varje styver”; Men tårarna tor-; ”Kades fort 'med ett glädjeskirn-. . mer om knepet lyckats." Detta lat om; : ++ Gårdens: fick igga. "kvar vid skiftet. De övriga flyttades. ut nas är den:enda av de; gamla . gårdarna som jag sett.. Och jag tyckte att jag aldrig sett. ett så ”räligt”. ställe då jag som åtta. årig av.én händelse kom att. be= söka :;:detsammä.z..:,' Det hade varit. en. lång och sträng vin? skörd hade: blivit ovanligt li mänt fram emot: våren: Och: ir = hade något foder att ”undva- ä Även. hemma häde' vi. ont . Om: a fodret till de: två korna. Far hade ..: varit : : omkring och: sökt ", köpa på i många ställen;, men "ingen kunde avyttra något. Tå flera ställen hade de måst bör- ja:-riva :ned halmtaken till: nöd: foder. Så fick far höra att Truls hade hö till salu. Far kände h>- nom -ej, men hade hört att det . varssen ”procentare” som :vil.e ha mycket högt betalt - Men "nöden har ingen lag, så han be- ga' böner tick jag lov att följa med ' fastän' det var lång väg dit, "Det var i:slutet av mars 1882: Snön låg kvar på sina ställen . och mellan låg jorden hård och” frusen.' Snön var så hård : så vi kunde gå ovanpå långa stycken, men någon gång brast det. igenom- då vi gingo genvägar . över markerna som far kände. Vi kommo fram vid middagstiden. Det, var -en klar och kall. dag. Visst var jag på den tiden ej vand vid att'se nå- gra prålande bondgårdar, men maken till skröplighet hade jag dock ej sett. Husen voro långa; smala och låga, samt lutade. åt alla håll så jag var rädd de ramla om vi gingo in. De 'vord annars av liggande ekpläntor, utan: ' klädsel, under halnitak som å i stora stycken ? var av. blåst. -Å boningshusets norra si- da växte" tjock mossa och" den ene skorstenen. var 'rasad jämnt taket.: Vi gingo "till porten, som hängde 'i böjda träbågar men släpade på marken,:så den. fick lyftas om man "ville komma i: genom. - - Gårdsplanen "hade nå- gon gång vårit satt med kuller” sten som gått upp här och" var. så där var djupa gropar. - Ingen syntes till. Far: trodde” Truls var inne, så vi fick gå in: Far öppnade. de två över var- andra ;. varande som ”' ville ; slå igen då "väggen lutade : starkt inåt." ' De låstes med träriglar.' ” Över" dörrarna satt "en ganska' krokig "planka ”dörrhålet : blev några tum högre't i mitten, dock knappt så högt att jag kunde 'stå rak' fast jag var liten. På plankans ytter sida -' var 'målat, ett tjockt" rött kors: '. Far trodde: det var av blod vid någon ' djurslakt.:'' Så kommo vi inY en förstuga med jordgolv; och” när far öppnat en annan dörr genom att lyfta upp en träklinka” "kommo vi in 'iren rätt”så 'stor' stuga med lågt tak. Där: det var ljust ute. De: små fön- stren, ” ett : vid . varje långsida med grönaktiga ' glas, kunde; ej släppa in mycket ljus. Golvet var "av breda kullriga bräder, fästa med' trädubbar' vilka syn" tes' i långa rader högre än gol- | skinnspäls, ;'å - vilken len . på vet som var mycket 'slitet.':-En insidan”: lyste” "igenom - många väldigt bred säng, ' överhöljd stora hål. Karna: med ett-'sparlakan av 'smutsgrå| mest" den." -spets färg, ett stort skåp, ett skrang- | magra: kinderna” me » högt ut ligt klaffbord, ett par stolar och | stående": kindkotor : och många en : långbänk: utgjorde 'så' vitt jag "kan' ininnas hela. inredning- en. Jag . trodde vi gått fel för far hade : : sagt att ägaren. var rik, «> På ' bänken + satt en ung flicka: och ' stickade på en :strum pa 'och 'vid hennes fötter: lekte en ;liten..parvel i en sändhög fe SN i så kom Truls fråm a ur mörk- tet och frågade vem far var dch vad han ville. Far frågade om det var "Truls och orm '"hati hade något. hö att sälja, . Men har kunde ej låta bli att. sägå det såg ut som han behövde" det själv, :om' han. hade något." Det beror:-: på så 'Truls om du'har några ' pengar. . Far bejakade detta. «: Truls.” skyndade : över gården 'till- en annån länga och kom med en sudd hö för att vi- sa, framhöll dess prima kvalité och begärde ett pris pr lispund som' jag tyvärr hår glömt men som far tyckte minst sagt vard oförskämt. Så- far reflekterade ej på. något köp. : I samma” veva kom Karna och framhöll att foder fanns ej att köpa. Far kunde vara glad-att han kom: innan. det var sålt, för det” var många som ;: ville köpa det. Men: far sade att han hell: re om han blev riktigt tvungen, skullé riva ett tak som hade li- .dessa ' pengar" mot högre ränta , halvdörrarna, ”rådde' halvskymning fast] ka bra fodervärde som höpro” vet hän fått se, Ereåtiren som väl. känt. doften .av foder börja föra ett bullrande liv med horn stötar i väggen så dörren blev fort” slagen igen. för: att minska larmet. och. djurens. bölande., ' Vi gingo snart mot hemmet och. far ;. sade flera gånger på vägen" att. det folket borde: haft mycket stryk ' så 'som de: be- handladé' sina; djur.” Ännu kan jag” minnas de intryck” jag fick: ”rävögonen . Hela” "ansiktet var som "syntes.s hårigt och ett stört rött skägg räckte en bit nedom hakan och håret 'stötte'-mot axlarna. - Pån- nan '" doldes av en. Iudén: trasig mössa och kroppen. Srlie ”får- sönrutsränder samt hennes stäm- ma som "rakt . inte påminde om kvinnlighet:" Jag "var glad" över att det åter bar mot hemmet ;: Jag hörde därefter mycket: Ho tet eller-intet från "den: gården föräti- strax. efter det jag. var konfirmerad, V då jag 'händelseé- och golvet i'sin helhet; ber vis. kom. därförbi:; Då hade en talet. — såsom 'den' bonde; varom" . För att få. billig arbetskraft tog han emot eh fattig flic- "ka, för vilken. socknen lämnade "uppfostringsbidrag. ” : årig fick den 'stackars flickan ett' barn, "och 'sern' kunde | i hon inte , flytta från sitt omänskliga husbondefolk . . : ' Folk och fä svalt, de festa av nöd men" några - FS "här berättas — av "girighet. 17- strött ; :med; sand...; Far. frågade: om Truls var, hemma och flic- kan. sade: att. Truls och voro i fähuset. od > Vi. gingo. dit. Vi sågo ingen i början, för. även. där. var. gan-. ska "mörkt, utan fönster .blott ett par. öppna gluggar; på: lång: väggen: Genom: den halvöppna dörren: till en del-djur. Det var dock. tillräckligt. att ;se en, 8&— 10.- stycken -:utmärgladee "djur som. stodo, bundna : med; vedjor egnom . plankväggen,. 'med -en 'knut på yttersidan, Och :så> en annan vedjd :som gick genom denna och var snodd; nederst kring hornen. Bindslen voro; så korta "> att djuren ej. .kunde få upp "huvudet ' till kroppshöid. De.; hade skrapat. sig ner med frambenen . så det var mycket lägre där än baktill där det låg högt med gödselkulor. som voro frusna så : det skramlade om det stöttes till dem. Det fanns ej det minsta tillstymmelse till AV ; dra. syntes gå samma väg. > Jag | Och. «. han. kände' mig för. han hade en :gång varit. hemma till | ngorna rasat "och. de a träffade - gammal en . bit. därifrån en man, som jag kände. vårt ett ärende och fått trakter ring. Han. bjöd mig nu hem på de prata om den räliga gården Ja, 'sa han, nu står den öde ser dan Truls dog för några måna- der sen och käringen flyttat till sitt land igen och ingen har ver lat köpa den." vno2 3 : Jag . sade skulle vara ' rika," så jag tyckte dö två makarna Kunde haft det "| nen till: föda och kläder, Detta fick följa kreaturen från tidigt fick aldrig "träffa "andra ' barn, "Så hadeTruls'-lovat. henne att SS — - 2) skall.: 30 0 Nilsson-i Hishult, lämnar här en mörk bild från i den "sydhalländska bygden under senare. delen av; 1800: | na”: Min värd. berättade att Trulsa aldrig hade umgänge med någon 'i. orten och säkert ingen ”.enda' ' vän - häromkring heller. Men det' var en s. k. ”brännvinsadvokat” " ffån deras hemtrakt ' som besökte dem: en och anran gång. Han hade de: ras fulla. förtroende och förval- tade :. deras " förmögenhet med att utlåna deras Kopsvultna för mögenhet till" yttersta ränta. Och :. han: hade även - förmått dem att taga inteckning i fas- tigheteen för , att utlåna även än som fordrades å inteckning- en. : Advokaten hade hand om inteckningen ”till innehavaren” såväl: som alla likadana 'rever- ser, som han "väl. företedde "vid sina” besök för att hämta flera pengar, men "alltid 'medtog hem för ”förvar” då Truls ej kunde skriva eller: läsa skrivet: Då det i.orten hade varit ä- goskifte ” och :: var och en fick vakta sina kreatur, skaffa han en :10—11-års ' fattig flicka 'mot litet - bidrag" från hemkommu- blev mycket dåligt men flickan på våren + till : snön kom; och :så: hon blev 'skygg: och sluten. hon skulle: få ärva dem, då de ej hade egna barn om han fick med henne som han. ville. . Hon fick en pojke” då. hon väl fyllt 17 år! Sedan visste hon sig in- gen möjlighet att försörja bar- net; på annat sätt än; stanna där: hon: var, trots: Karnas evi- ga gnat för , horungen”.. "Så. "nåddes". makarna av-en jobspost." Advokaten hade gjort konkurs och det fanns inga till- gångar. Truls var ej sen att ber I: advokåten.”Bade>=fö; stört" nt "Inteckningen. vår. 'fullbelånad bank". och” "alla ”reverser voro falska: eller. inlösta "och kvitte- rade. Så det var nog! med tun- ga, steg han åter, gick hem och Karnas .; tårar: voro då säkert äkta. - Några dagar senare var Truls död,. av: "vad orsak visste ingen. "Ingen i byn. anmodades kormma - begravningen | som blev: det : yttersta ' enkel. Karna. vilae åter” till :hemor- ten. Flickan fick tjänst i Skåne dit gossen fick följa med. Efter ett... halvår: köpte” en "sockenbo gården, som helt nybyggdes: ett stycke". väster om den gamla och efter' en hHyligen åter: gjord ombyggnad :är: ett mönster ; för såväl . byggnader” "som." jord- bruksskötsel. Men ännu. synas nässlor; söm: tyckas vara omöj- liga”: att..utrota, sticka-upp på den: gamla: gårdstomten.: :Det väl vara blommor : över girighéter S "Brav, - mig ha Hört de, = både mat: och kaffe. Jag börjar | SÅ di med'. men " deras rikedom blev bara till deras egeh för: bannelse, för di ville lura alla och krå' te l'se men di blevo värst lurade själv. : > Jag var mycket nyfiken ”att få veta mera så jag skulle ha krubbor eller inredning. Detta ”slöt.gå dit och höra. Efter månh NN fog 'ej många ögonblick att se. ETEN kunnät tala om det för far; för han hade ofta talt om ”prejar- > sadé'r min "värd, det var i NS begynnelsen - OG STOD DER: OG- SE Jul på kyrkogården Av J. "Anker-Pauilson. HUN STOD VED EN GRAV, DEN VAR HVIT Av SNE, «+ HUN TORKET EN STILLE TAÅRE, > ": JAG SA HENDES HJERTE VAR FYLLT MED: VE: > « JEG MENTE, JEG KUNE FÖRSTA OG SE: 1 HUN LENGTET MOT. H AM SÅ SARE. ; SÅ LA HUN EN. ROSE I SNEENS: LIN, > i: ee "MENS ROSEN. GLÖDET, SOM EDEL VIN. : JEG-TENKTE PAA LILJER OG ROSMARIN ' | I HIMLENES LYSE ENGE, : JEG SKIMTET BAK. SLÖRET EN "BLEK PROFIL, en SÅ FINT OG SÅ EDELT SKARET. ' . OG OVER STOD HIMLEN MED SOLSKINSSMIL, SS MEN HAN VAR PÅ VANDRING SÅ MANGE AV .EJERLIGE TANKER BARET. | | EN JULEKVELDS' FÖRMIDDAG STOD "HUN DÄR, Lon ; EN SÄRJENDE JORDENS KVINDE.. : NM 3. TO:SMAÅFUGLER.SKREK 1 DET VACKRE VAZER, SÅ FLÖLDE SIN VEL OVER HVITE TRAZER, ÄETT "BÅRET AV VINTER VINDE; , MEN. HUN GIKK. :VELL EJEM TILL: ETT oDE HUS, "CCC HAN VAR IKKE MERE DER INDE. 0 "HUN: FÖLTE I HJERTET ETT. ÖDE SUS," ” MEN SOLEN GIKK HÖIT OVER HIMLENS HUS OG SKIEN. PÅ. EN ENSOM KVINDE, ' | sn min GRAVEN JEG. "kr, DEN VÄR HVIT AV SNE, . : 'SY”UMEN ROSENE LÅ DER. OG GLÖDET.. dt JEG. BOIET -MITT KNE,; — JEG VAR FULL Av VE; Ä,'HERRE MIN. GUD, DU MÅ" KJERLIG. SE > oci TILL HENDE, SOM VANDRER I POE " | Så HERRE MIN GUD; LAT” DIN GODE AND sa FÅ LEDE EN: ENSOM KVINDE,; OG STATT HENDE, HERRE; MED HELIG” HAND, Dn Så oc BIND HENNE SILL: DIG MED HIMMELSK ' OG LAT HENDE FREDEN. FINDE, fb old De at DRÄMTE LENGE, " BÅND "pessimist, som: skrev "| Predikarens bok.” Vad som har varit. är vad” som.kommer, att vara, och "vad. som. har: hänt är vad. som. ”kommer- att. hän- da: intet nytt sker Under” so- len.” Det är för:alla tider: den världsliga > "visdomens + summa och. sammanfattning, "det. evi- ga " kretsloppets: tröstlösa e- vangelium. ; Väl kan man stan: ra ”iundran;' kanske. i: andakt inför .. barnet "i krubban, man kan i det:ena' lilla barnet be- frakta. livsförnyelsens hemlig- : Varje: barn;: som födes, förblir ju-en gåta,. det ' är nå- got jav en ny begynnelse. Men det ' hör "ändå med til det: o- ändliga kretsloppet, till: det som.:alltid: skett. och ständigt kommer . att sken. "Men - ändå "ställer oss ”julda: gen ' inför. den : nya, skapelsen, Den: vill tvinga . oss . att inte stanna. på tröskeln ' till eva! geliet om - Kristi födelse fruktan ratt: "liksom störa: en tavla "ur sagans.” värld,; Den vill. tvinga: 085 att: gå in; och ta och känna och förstå. Bar: nét är Ingen. leksaksdocka,. det är ett verkligt levande barn, av. kött. och blod, ett stycke verklighet, ' som - hör med till själva den yttre: värld, ' som" vi trodde :'öss > kunna: Hy: bort ten i' julevangelhiet, som ofta ifrån. Hela den yttre appara- får ta för stort utrymme i vår Julbetraktelse,' den är till :för att rikta vår blick på detta stycke ' levande. verklighet i tavlang. mitt. Detta: barnet. är Guds nya skapelse, ; den : nya i mänsklighetens historia, ''och "därför är det som "änglarna" sjunga" sin l0v- "I sång, som vi: icke tröttna att upprepa i varje vår guds- tjänst: ”Ära vare Gud i höj- den.”. Och: allt det gammal- testamentliga. Det : är . detta Lukas: deras ojämförliga be- som ger åt dessa kapitel hos hag, att här har allt det fina, gamla i Israels bistoria och poesi brukats till en ram för det - helt nya, som: måste spränga - varje sådan infatt- ning. sn CH så vil julevangeliet tvinga oss att stanna in- för detta anstötliga:? här är verkligen något nytt, för FESTUSTTET 4 "| hans första gången. edan den. sta.. människan « "vaknade. till medvetande. om..sin mänsklig- het;: och 'i syndafallets uppror vände sig bort, från sin skapa: re,'.här, är en .ny Adam. Här har kretsloppet,” det. fruktans- värda, . hopplösa: kretsloppet, här har: syndens "sammanhang verkligen för. en : gångs skull genombrutits av, en Guds hand- ling. Detta ä! för det mänsk- liga förnuftet: städse något an- stötligt, och. ändå: ligger, häri kristendomens . herlighet:”, "Där. på beror hela, dess kraft, där; på, » att Gud” "handlat i. Jesus Kristus, alltifrån hans, inträde i. världen, .som i ingen .annan människa. Mången . vill tiller: känna ” Jesus en: rangställning bland ” människors barn, som den visaste' lärare, och den. äd- laste ' människovän. Mången håller 'evangeliets "grundläggan- de” tankar för omistliga, men detta," orimliga krav . "väcker ovilja och - förbittring. Man måste" ändå' komma med måttliga anspråk! Det kan nog vara bra med kristendom, som en tillgång och en hälsokälla i folkets' liv, men det måste va- ra någon måtta: . Man vill väl ändå inte tvinga på oss hela det ” gamla” dogmatiska syste- met! Då måste vi lära kyrkå och präster att veta sin plats i. ett - upplyst och välordnat samhälle, Men härtill kunna vi endast svara: utan denna endå grunddogmen, att i Jesus Kris- tus har det verkligen skett nå- got alldeles nytt, förlorar kris- tendomen hela sin kraft. Då skall man kanske säga oss: Se på. världens gång, före och efter Kristus, Vad är det, som. egentligen har biivit oli- ka? Vari skilja sig erövrarna i vår egen tid från den gamla världens väldiga: ”Iskett' något nytt, blott du vill se det. Världen har fått ett nytt sken, skenet från krub« ban:i Betlehem, Det skenet för. :drivér” kanske icke' mörkret ur världen, . det" låter oss först rätt sej mörkret. Det :är den första, - ofrånkomliga - uppgif- ten.: Det är det skenets skuld, att mörkret blir: oss cuthärd. ligt, och att 'Vi icke kunna ge os till! tåls med tingens gam- la ordning, med syndens ' och lidandets meningslösa krets- lopp. +. ov. . 5 budskap ändå djärvare, Det säger: vill du: "verkligen en ny ordning, kom 'då till krubban. Kom och se 'och 'tillbed Guds nya: skapelse!" Vill du skapa något nytt, och går förbi Guds : nyskapelse, då är-ditt arbete fåfängt.» Då är det dömt att misslyckas, Det” är detta, som tar," on I MÅ vin bedja: om en stor Vien "över — hela världen, så ätt människor kunde våkna | till” klarhet om detta, och lyssna” till de him= melska, rösterna, som dock låta sig höras: också i denna tid, och "så" gå med herdarna .till krubban för att "där .tillbedja. Ty: detta är. kärnan i vår tids problem. : Människorna söka förnyelsens allt, utom där det verkligen finnes: i Guds nya skapelse, i Jesus Kristus, Denna förblin= delse "är för oss,' den råste särskilt för de kristna vara en stor : hemlighet -— den mest fruktansvärda sidan av tidens sakliga straffdorn, som går ö- ver världen. Vi kunna allenast te" ta bort förbannelsen. över världen, och göra blinda ögon I) seende, och döva öron hörande, så att människor åter må kun- himmelska rösterna, genom smör,: Smeden hörde de råa rösterna och visste vad som nu väntade, " Nu'skulle det bli allvar. Någon måste bli kvar på bli - han! '- Det -'knastrar till-' ij. stängslet, som + ingärdar träd- gården — det-:var våldsmännen, som bröt sig in. Smeden kra- mar ”bösskolven så att knogarna vitnar.. Nu. ser han två "jätte- skuggor, som .'. ämnar sig upp förstorade av: månskenet, bryta sig + ut. ur trädens dunkel och följa gången fram -mot'bakdör- ren. Den främste av dem håller en kraftig stör i handen — med den skall han slå 'in den tunna bräddörren! Gör han' det är det ute med smeden Lund.:. Smeden ' spänner, hanen på sitt gevär. och. sticker ut bösspi- pan genom fönstret... Han siktar mot - Per : Jättes breda bringa, händerna : darra, men han gör en. kraftanspänning och lyckas bemästra '.sig. . Skottet dånar, Per . Jätte ; vrålar till, släpper stören, vacklar, faller, brodern springer : sin väg. : Från 'sina sinnen av ilska, ner vositet . och rädsla, rusar sme- den «ut i' trädgården, griper bös san om pipan och slår den fall- ne jätten i huvudet med kolven en gång, en gång till, och sedan så många gånger att han tappa- de räkningen .; På , morgonen. ” hittades Per Jättes lik i en bäck, Smedeny. Lund trodde att jätten i fyllan och villan drunknat i bäcken o, kände inte till varav skottet; i bröstet och kolvslagen i huvu- det kommit sig, Ej heller för- stod -han varför ett spår som efter en. skottkärra gick från- hans gård ned till bäcken och : tillbaka igen. Denna dumhet , motjverade från Assur omgående häktning och — ef- der och I ter. erkä — en dom på och Babel och Al Rom? Ävr inte det hela sig gan- ska likt? Är det inte dårskap att tro, att det skall kunna bli annorlunda? Inför den utsik- ten, att det inte skall kunna bli abnorlunda är det väl då, som snördegs våra strupar sam- man i förtvivlan, och vi ville göra uppror mot en sådan världsordning och säga: det måste bli olika, något nytt måste komma. Men då möter oss 'julevangeliet, på nytt med sin djärva försäkran: det har fem års straffarbete; men en pe tition, som undertecknådes av nära nog alla traktens till myn- dig . ålder komna innebyggare, inlämnades, och smeden benå- dades efter att endast ha avtjä- hat en bråkdel av straffet, Åke Jätte utvandrade vid det laget till Amerika och Johan Jätte var nu — kanske inte minst ge- nom sonens våldsamma död — endast en gammal och bruten man, Den fruktade ”Jätteli- gans” terrorvälde var krossat! hemsökelser, ' av .den .outrann« : fly till Gud i bön, att han måt- Meh" nu» blir julevangelicts ” vår egen tids historia bekräf- . källsprång . över na se Guds tecken, och höra de” valplatsen — det skulle inte få --: AA MAA AAAMADAHDAAA, SYIVEUTETYSTETEnT
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.