"|. hjässa, Tidningen kom alltså tre - mycket eget som: möjligt -och en- Fortsättn; från sidan 1 på -”Radskrivarens :' berättelse” Ma "redan efter några måna der började. kronan tynga min gånger i veckan, och då ett ordi- närt nummer innehöll. fyra åtta- spaltiga textsidor, så skulle Jag vårannan dag alldeles ensam an- skaffa och korrekturläsa trettio- två spalter, text.- Om man hade fått sitta i lugn och ro på redak- tionen 'och skriva från morgon till kväll, så hade man ju förmått lämna sexton spalter text varen- da dag. Men jag satte en ära uti ett tidningen skulle innehålla så dast i yttersta nödfall när sätt-. maskinen alldeles saknade föda, grep jag till saxen och klister- burken. Så dignade jag till' slut under arbetsbördan. En bidrag- ande orsak därtill det måste i sanningens "intresse . omnämnas — var den: omständigheten, att jag satt uppe halva nätterna och skrev följetonger och berättelser för min. tidning, "vartill jag icke på något sätt var förpliktad.. För ett hålla -mig vaken drack jag mängder '. av X starkt 'kaffe :med den påföljden att jag til slut fick: - hålla mig.vaken i sängen ända till morgonen. ' Sömnlöshet : "stycket. .” manuskripten, Platsombytet in. : nebar-ju eljest en klår: degrade- "ring — jag hade fått det fatala: > Lär HN regeringstid ' på -redaktörsstolen nedlade '; jag ”kronän..: Jag 'var trött och ”utled.' Min efterträdare tog ' det makligare, han klippte ihop + större delen 'av tidningen och sparade . sålunda sina kraf- ter. Och "så var han så klok och förståndig"-att "han låg” och :sov om nätterna. i stället för att: sit- få "uppe och skriva följetonger, |. som ju tidningen i alla fall kun-: de köpa från Följetongsförlaget i Strängnäs tjugofem. kronor Sa hå ' Så' blev, jag. radskrivare, jag tog plats som lokalrédaktör för en :länstidnirng. i: ett "municipal: samhälle på tre tusen invånare. Jag . trodde att jag lätt skulle kunna gå i land med denn& syss- la samtidigt» som, jag-fick bättre; tid att ägna: mig-åt.nitt förfat.. tarskap, vilket: vid denna. tid .en-: dast: täckte portokostriaderna för, "ordet ”lokal” — framför den 1e-. gitima redaktörstiteln som tjugo. tvååringen' hyst en : hemlig stoll het över; se 3 cr. veg Jag var egentligen .bara' ” ortzkorrespondent, - fast :man: ju Pre stiika nns för anständighetens skull titules .; rades redaktör.: Btt litet möble rat rum hos en stationskarlsfa. milj. blev, . både ' redaktionslokal :.och bostad; "Utanför dörren satte ' jag upp en-stor skylt X-posten: K Det .var ju nö vändigt att meddela att det ha- de skett någonting nytt i: det” framåtgående : samhället, ' detta. "Var. den första lokalredaktionen, ” $om "öppnats där, ' Hittills hade . . vanligen kantor :eller : folkskollä- '. rare ' haft. : uppdragen som orts. korrespondenter såsom små -: bi- sysslor bredvid sina tjänster, Det var nödvändigt ' att poängtera, att den nye korrespondenten var helt ; och . hållet . professionell, och” att verksamheten nu skulle bes- drivas » i" större skala, Redan under de ' första” dagarna'' fick jag : också "besök - av" en: och annan inföding .i samhället,.som. -. åv ren. nyfikenhet kom in och: undrade, hur det kunde se ut på '” .en iokalredakt'oh, Men ' frånsett > én liten skrivmaskin på det fyr- kantiga matsalsbordet fanns det "ingenting annat att se än ett van. ' ligt "ungkarlsrum;. : Lokalreäaktio- - nens anläggning var ett experi- ment från tidningens sida; 'Be- tydl gt ökad upplaga och en 'av.: $evärd höjning av annonsinkom- sterna från platsen var förut- sättningarna': för - dess bestånd, Jag skulle ha sju. öre raden för allt vad jag "skrev, men "mitt 'ho- norar fick jag ta av inflytande annonsintäkter. — och :annonser- na skulle jag själv anskaffa. Jag fick föda: mig själv så att säga. Och 'om ' experimentet inte lyc- kades så skulle både redaktio- försvinna från platsen. - : i Jag tror att platsredaktionen ' bar sig för tidningen. I varje fall hörde jag aldrig talas om att den borde indragas — och jag förmodar, att den "icke uppehölls som ett välgörenhetsföretag i av- sikt att "skaffa ' platsredaktören det” dagliga ' brödet, Här kan' ju I eridast min dåvarande chef ge klart besked. Måhända läser han. det här -— varför jag inte törs göra några bestämda 'päståen- den om Iokalredaktionens ränta bilitet, ee OR - Och i fem år levde jag radskri- varens liv, .i fem "år räxnade jag rader efter sju öre per styck. ” Det var icke "något latmans- liv: Men jag trivdes inte illa med det — i annat fall hade det nog inte varat så länge. Tidigare ha- de - jag . aldrig. låtit" gräset » gro Under fötterna på min: tidnings. '"mannabana "— under tre års tid hade jag haft anställning vid fy- ra olika tidningar, Som platsre- daktör' förde jag mnu-'ett friare och lugnare liv än förr, ansva. Xige ”utgivares - börda ' var lyft I från" mina: axlar, voice ”QInnan?én tidning får annonser : stt års |D och - nervositet — efter ett ärs bördor' och åthävor trollade han : fram: sina nyheter, Han -gick ut” för att bli rakad'— han kom till- & måste den ha läsare, och förut. sättningen för att den skulle få läsare på 'en viss ort är ju den, att den innehåller nyheter. från ifrågavarande ort, Denna maxim såg Jag i eldskrift framför mig pch, efter det skulle jag nu hand- » Hittills hade tidningen innehål- lit ' högst! ett par notiser från Platsen i varje nummer, : dessa båda notiser borde nu utvidgas till minst: två. textspalter. Och så hade. jag här fått förelagt jour. nalistens ” stora, ständigt' åter: kommande ." problem: . Hur - skall jag få: någonting idag, när det ingenting har: hänt? .... = U NDER MIN VOLONTÄRTID hade; jag som 'chef och lä- rare en gammal vitskäggig redaktör, som 'gjort'sina' läro- spån 'i den svenska 'pressens barndom, .' Jag "står i tacksam- hetsskuld till honom, Han var in. te tafför men hade alltid viktiga ting ätt säga, när han någon gång -tog "sin pipa. ur munnen. Och :denna sats' upprepade han många. gånger, — den .var hans ivalspråk; ”En- riktig tidnings- Mon Near BT RN Ses AA > Föra händelser ' avspeglar ' sig här i tingen, fen . - : Det faktiska materialet till en intressant notis eller artikel kan mänga gånger vara högst obetyd- ligt både: för ”radskrivare” och andra : journalister. Behandlingen av materialet. kommer här i för. sta hand. En boren journalist kan av:ett' usent uppslag göra en fin kak; en dålig journalist kan-för- därva " det . läckraste material, Här skulle jag vilja göra en pa- allell" "med - litteraturen: Det finns inga stora eller små ämnen, emedan alla: ämnen är av samma storlek, men det finns stora och små diktare, "ee i” Det beror alltså till stor del på vederbörande notisör, öm en hän- delse skall få något nyhetsvärde eller ej. Ett exempel: En! bilist snuddar vid ett broräcke, en stol pe' krökes, ingenting annat' hän- der — men härav blir en-liten artikel om "bron över X-ån, som är ” alltför smal och som; länge varit en trafikskandal, Hur länge skall 'vägstyrelsen 'sova ?.:,” Skall den' slumra ända tillg den: stora olyckan ' hänt? . Skall människo- "liv nödvändigt spillas, innan bron "över X-ån bygges om? Detta lä. man ' skall "kunna" göra” precis trettiotvå notiser av ingenting!” Själv var han en 'journalistikens trollkari, : som - skapade. ur : intet. Han gjorde inte ens några hokus okus — omärkligt och utan åt. baka med ett'par lokalnotiser. Han gick till matstället för att”; äta middag <— han kom tillbaka med ett par, notiser. 'över - till. kaféet. på -andra.: sidan "gatan och drack en kopp kaffe — han hade" en. notis "med sig vid återkomsten, Han" växlade några 'ord med en mötande person -— en' notis var klar; Inför detta trolle- :ri var jag fylld av'gapande' för- undran: alla försök att göra det efter. misslyckades skändligt. Och den gamle redaktören förklarade också för' sin volontär, varför denne misslyckade: : "Herr ". Moberg "ser ingenting! Ni går ut på sta'n — men ni" ser Jämnar i vidstående artikel «> | en både roande och lärorik skildring av "sitt liv som | - Han gick. : ser hela ortsbefolkningen' — 'sa- vföen en gång om året 'fick han sin egen Blla notis, Han åkomma -och tillbringade altid sin semester vid Medivi. Dagen innan han reste kom han punkt. ligt upp med notisen: > ”Blard badgäster vid Medivi brunn mär- kesi från vår ort brevbärasen XX, Ur dessa årligen återkom-, mande rader insöp han publicite- tens sanna njutning och glädje. " Han ansåg också, att förmånen av att bli omnämnd vid -födelse-- dagar "icke "längre borde förbe- hållas , mera framstående perso. ner utan utsträckas även till "människor, . som 'var : mindre framstående och kända. Vidare menade."han eatt' pressen - gjorde en otillbörlig åtskillnad -på kön, i det kvinnor sällan eller aldrig fick vara med i födelsedagsnoti- serna — även kvinnliga jubilarer borde "omnämnas från och' med 40-årsdagen,:: Ur '"mantalslängden' gjorde han-av eget initiativ. en förteckning åt mig på infallande födelsedagar, 'och 'den omfattade bortåt tusen personer;' av vuxna personer . hade: han endast ute- lämnat. . pen; Å domshemmet,' ” några ”. nötoriska drinkare och några andra mindre välkända ' personer." Jag utökade ce ken hör helt enkelt till de ”läck. iran nyheterna. . - Och dock har egentligen ingenting hänt! : ' okalnyheterna är det” begärli- | sate av en :tidnings innehåll; Och man: vill i” allra första hand läsa om det, som man själv varit. med om och som man på förhand ” känner" till. "7 Andersson och Pettersson, som förde presta- verna :vid gårdagens begravning, slår upp tidningen med spänning, 'nonchalerar första sidans världs: händelser, bläddrar för att få tag i-en, viss notis — är deras namn. femtioårsfest. kväll letar genast under Familje. "Nyheterna efter referatet, De är mycket : ättre underrättade :om ..referenten,.. sorn inte. "när . ;döck "är de" ytlerst ivriga att få del äv hans "uppfattning "om densamma”. Ty hans "uppfattning. blir. allmänhe- tens, Häri ligger det tryckta 'or« dets "oerhörda : makt; I läsekret. sens ögon får en händelse 'sin 'be- 'tydelse. utmätt. i antalet. rader; som tidningen ägnar den, .r I a För att få den verkliga till- gången till lokalnyheterna är'det' ”komma in'”,.i ett samhälle.” Han: får inte gå utan. för det hela som. en ointresserad åskådare och: främling, om hans "verksamhet skall ha framgång. Platsredaktören bör smälta sam- man med miljön och 'vara med i . ”sällskåps- och föreningslivet : så "mycket han hinner. . Endast på det ' "sättet : ”övervinner Han "za misstro ' och: avoghet,. som : alltid möter: en främling på en mindre - | .platsredaktör för en. liten | -'plats.”-Och han kommer i hän: ”landsortstidning. , Arbetet på den lilla” lokalredaktio” "nen hade många ljuspunk- ter. 'För den blivande för: fattaren var hans tillfällen "att samla erfarenheter och göra ' människostudier i tingssalar och i den dagli- ga. . kontakten med ortens ' folk säkert av stort värde. ingenting! .Man måste kunna se för att bli tidningsman!” . Så arnåningom förstod jag nö- nom: Jag hade ett alltför svagt utvecklat "intresse för den yttre verkligheten, " Jag ' måste öppna ögonen, när jag gick ut På sta'n. Och nu när jag blev radskrivare sökte jag på allvar komma 'un- derfund. med den gamle redaktö-, i /nens' skylt och jag själv snart | rens hemlighet: Var fick han si. na notiser från? - Nu var jag i bokstavligaste :- mening notis-jä- gare, :jag hade sju öre per rad för allt jag. fick tag i: Och. så gick . jag ut med den bestämda föresatsen att -hitta nägonting. Jag försökte lära m'g trollkon- sten —"”konsten att se”, >... =: Hädanefter vande ' jag : mig alltså vid att beständigt betrakta "omgivningen ur nyhetssynpunkt, «att både se och lyssna ur nyhets- »synpunkt, Det är uppslaget sor: :är notisen, Men talar vid en mö- tande om vad som helst, om de slikgiltigaste ting — så lystrar man vid ett ord: Här är någon- ting: Ett enda ord räcker — man har fått:tråden i sin.hand och :kan . följa den till en annan, som har mer a&tt meddela, Så skapas 'en notis av intet, Och icke sällan har man här den bästa hjälpen av de döda tingen — om man blott hör: dem ' och ser. dem på rätt sätt; En uppriven gata, en ny skylt, ett anslag på ett träd, en fabrik med stillastående ma. skiner,. en ringning i kyrkkloc- korna, en flagga på halv stång — allt detta är notiser, som "blott (vänta P: be EÅ ”delsernas centrum, han får: stu- "dera dem inifrån: vv o- : "I olika kretsar fick Jag så sm. - :'ningom vänner och bekanta, som |: ;blev värdefulla rapportörer. och ” besparade mg åtskilligt arbete, +'Desså. "rapportörer :kallade. jag mina + ”tentakler”.' Min 'tentakel . nummer-ett: var: brevbäraren, en " verklig. journalistisk naturbegåv. ning. Han hade näsan, som man : säger.' Han kunde "nästan i rent > bokstavlig - bemärkelse lukta” sig : till en nyhet. Han kände i själva . j däretter' fick 'jag omnämnda ::ho- också födelsedagsavdelningen med we PN : p AR Ir en hel del. jubilarer, "som levde mera i skymundan méen”som fört en oförvitlig "vandel och plikttro- get. skött. sina. mindre .;framträ. : dande - poster. : Däremot. aktade jag mig för att omnämna kvinn liga födelsedagar; från och med 40-årsdagen, enligt brevbärareng | förslag +" min :medhjälpare' . var verkligen icke:någon' kvinnopsy- kolog, nh 2 Bön + Deraokratiseringen . av födelse d. tiserna ades, i varje fall av jubilarerna själva, men. det förekom även 'energiska- avståndstaganden. En av sam- hällets stöttespelare'” ringde. upp mig en dag :och undanbad sig allt omnämnande i”tidningen vid. sin stundande :!. sextioårsdag. Jag sporde, efter; anledningen till den- "ha ,säregha "begäran, ”Det ; står ju idag i tidningen om en arböts. karl som fyller femtio år!” ”Riko tigt, än sedari, direktörn ?” ”EHuv kan redaktörn tro, att: jag" Vill förekomma i en sån tidning? Ni får fortsätta att uppamma stor- hetsvansinne + hos ” bonddrängar- nar Avringning.. ne. Ia -+ Direktören fick ' naturligtvis sin önskan” uppfylld, Men" sträx nom ;'i ett annat sammanhang. Han gjorde konkurs och jag ha- de notis om den saken." Det :hade inte tidigare varit bruk 'på orten, att konkurser" kommit :i tidning- lig - tillfällen att skada mig, Ett ex. empel på vanskligheten i en tid- . nNingsmans ä ” samhälle, där man inte kan und- gå . att dagligen nöta sig mot led av mag- | varandra. MO ör Pp personer. . bland - godsets under- gården; pol stämnirg för ärekränkning, Han måst2 sedan nöja sig med att ta hämnd "på andra sätt — med denna enda notis på tre rader hade jag skaffat mig en oförson- fiende, som begagnade alla ställning i ett litet olitiska motsättningar fram- träder också särskilt starkt på en mindre ort, där de små förhållandena. medger möjlighe- ter "till förföljelser och repressa- lier. Din dåvarande: frisinnade idéer: Jag hade ju ingenting med politiken. att ' skaffa men under upprörda valtider kunde det :inte undgås att jag. som: tidningens ombud. . på. orten kom i.en viss motsättning till de Personer, som ivrigt arbetade för andra partier. Ägaren till ett stort gods i när.” heten var en framstående: höger. man, "och "det var känt att han vid riksdagsmannavalen utövade påtryckning' på sina underlydan- de; Alla som använde sig av hans röstsedlar fick bl. a. gratisskjuts till vallokalen i godsets förnäm- liga. landå, och man kan förstå, tidning verkade för det partiets att de garnla värkbrutna:' statar- ria kunde lockas av'en liten lust- tur i"detta åkdom. Efter ett an: drakanimarval kunde jag så inte neka mig nöjet att'skriva följan-' dé notis: ”Vänlighet mot de gam. Ia; ' Godsägare X, på Y-berga be- redde vid valet i går en del äldre tillhörde mina plikter, Tingsför- handlingarna var för mig ofta något av ett skådespel Vid tin- get gavs rika tillfällen till män. niskastudium, där uppenbarades eller ertyddegs det verkliga livets konflikter, - : ' Ett banalt kravmå! kan vara fullt av spänning för den' som söker kunskap om människor. Kärande och svarande står där mitt emot varandra inför rätten och lämnar rakt :motsatt upp. gifter till domaren; Den ene av de bäda ljuger alltså, den ene av dem måste ljuga, Vilkendera är det, käranden eler svaranden? Målets rent psykologiskt intres- se kan så helt lägga beslag' på tingsriferenten att han glömmer att göra anteckningar. Och krav. målet är i regel värdelöst ur journalistisk synpunkt — . men det skulle kanhända kunna ge stommen till ett teaterstycke, :. ” Vid häradets! ting avspeglar sig folkets liv' ute i bygden. : I barnuippfostringsmålen utspelas den tragiska akten i många kär- leksförbindelser.” Dessa .mål är tingets : verkliga publiknummer (större mordmål förekommer så sällan, att. man kan lämna dem ur räkningen.) Ett sus av besvi- kelse. kommer 'från åhörarnas bås, när domaren vid handlägg- ningen av ett barnuppfostrings- mår stundom tillkännager: Förs handlingarna skall: avi rätten fortsättas ' inför ' lyckta dörrar. Sakta och. motvilligt. utrymmer man tingssalen ”— ' det ' allra saf- tigaste går man förlustig... Man lydande fri skjuts till. vallokalen. Godsägore 'X, har även tidigare visat prov på: sin” varmhjärtade ; Ärenden om 'slagsmål och miss- omsorg. om de gamlar på Y-berga, Förra : gången .de hade tillfälle att åka i godsets landå var så- iunda | vid -förra rikedagsmanna. valet för tre år sedan.” Sö tg .”.Godsägaren ” forlät, mig, aldrig den votisen. Han var en stor an. nonsör i tidningen — nu drog han "in alla sina annonser, och notisen... kom :sålunda att kosta mig; ett. par: hundralappar. om året i utebliven annonsprovision, "e:tidningsmän, D samma i större städer, får ju mera " speciella '.arbetsområ- den; men: landsbygdens " iourna- lister torde vara de verkliga all roundmännen, . Tingshuset, kom- mtnalhuset, kyrkan” och. kyr ationen,” teatern det... är. dagens arbetsplatser: för ortskorrespondenten, "mellan dem får. han: vanligen. dela tid, .. Helt nåturligt "är. det. svårt. att. upp- amma det sanna intresset för så vitt skilda områden av samhälls. livet." Pastorat-' och: vägstämmor i brott, och liknande tillställningar: be- traktade jag 'också som något nödvändigt ont, även om dé gav mig aldrig så många rader; Att referera" tinget var däremot: nå- gonting,.. som... gav "arbetsglädje: : denna: sysselsättning' räknade jag om är verk-' I tar skadar igen genom att: när. ' i r gånget stirra på parterna, när de. kommer ut, sö - i handel" : och , brännvinsbränning "talar sitt språk om folkets nö- 'jesliv, ' här kommer glimtar av ; dess ' konstanta' fröjder om lör- | dagskvällarna, . Dessa mål leder : för det 'mesta sitt utsprung: från i mera ', undangömda | orter, från tlandsfiskalsdistriktets' pereferi. . ”Processlystnaden -har : sjunkit starkt; men. blommar ännu fro- digt.; vissa orter, där den liksom har gammal hävd, Ett:verksamt medel ” för sjukans bekämpande är att referera processerna i tid. ningen med partérnas' namn och hemort: fullständigt utsatta, Folk av .allmogen skyr att "komma i bladet”. i ett. sådant! samman- bang '—”jag känner till talrika exempe" på.det.. Det 'händer-att vederbörande: - tar - ett. förlorat mål lindrigare än ett omnämnan-. de i rättegångsretferatet, : Det är dock en stor skam: att ha: stått i tidningen under .”rättegångs- o. polissaker” :— även 'om. män inte i precis - /har'istått 7 tilltalad för i :” En bonde av det genuina släzet kom en gång. till mig "och ville lämna. en femriksdaler,. Han sa- de: ”Den här ska han ha för att han "satte.'in, Petter. Olison”i sin tidning! Jag blev /ett. fullstän- digt... frågetecken. arna, och direktören hotade med "bland de: mest "intressanta;. som Oleson, å jag -ä ovänner. bli skrivna, Timade FEFETTTv luften, när det hade hänt någon. ting av vikt, I sin. egenskap sav. brevbäråre 'var han ju i livlig kontakt.: med" människor. i sam- hället. Hans personkännedom var helt enkelt vidunderlig, ” . Ir « Brevbärarens " nyfikenhet ' var rent patologisk, Men det var ock-l V:s så något av barnafrom naivitet : över den, Han kunde komma på sin brevbäringstur 'och. vinka med ett vykort på långt håll ropande; - ”Redaktörns fästmö reser här jo förbi i morron: Hon ska fara till | + Trollhättan!” Att 'han- skulle "ta "del av innehållet i alla brevkort och. vykort ' var. för honom så självklart, att: han liksom ansåg det 'höra till tjänsten, «+... =. Men utnyttjad för: journaT'sti. ska ändamål-kunde hans nyfiken- het många gånger bära. vackra frukter ; åt min tidning... Brev- bäraren passerade på sin tur för-. bi : min lokalredaktion klockan e'va på förmiddagen, strax före 7 tidningens Pressläggning, Om det - hände rågot.i samhället just nu, : on så var det ännu tid att ringa in > | ia pch få det med i dagens nummer, '. med.' lugn låta tjdningen:gå i it press, -" Jag visste, att allt var | a klart i mitt distrikt. - - i Brevbäraren : hade en' svaghet, ex mycket mänsklig svaghet. —j > |: - han. ville se sitt eget namn i tid-| - or ningen så snart det. kunde finnax i : minsta anledning att sätta in det, ; Om han blivit revisorssuppleant . i." kaninavelsföreningen,' > så.var ” ven ;. O, SÅ GÄRNA, GÄRNA "SER JAG UPP-TILL DIG, "SOM JAG DIG FÖRSTODE. - LITEN LIKSOM JAG eo sd (Z. Topelius) Och min brevbärare tittade alltid tt > ENS STJÄRNA > - nt VAR 0 N: DE > os in ett slag: — om han ingenting I,''| >: BRINN,DU JULENS STJÄRNA |"" VAR OCKSÅ" DEN" GOI röt hade ratt> meddela; så kunde jag | — | .. LYS MIN BARNDOMSSTIG! | FRÄLSAREN EN DAG. 0 se oi of "OCH DÅ SKEN DU REDAN ""I PA"HANS KRUBBA KLAR. : >. OCH SÅ SKEN DU SEDAN. . "ALLT TILL VARA DAB. ov oc vå ;äq här femman ska han ha för handtaget!” Så kom jag under- , fund med, att Petter Olssons namn förekommit i mitt tings. referat: mannen hade ådömtg ctt mindre bötesbelopp för någon förseelse, Och nu wille Petter Olssons ovän honorera mig för detta omnämnande, Jag försökte övertyga bonden om vatt jag.inte kunde ta emot ersättning för denna sak — om jag hade gjort honom en tjänst, så hade det skett alldeleg ofri. > villigt, Men den förtjuste mannen var så envis; att han till slut försökte sfoppa femnian i fickan på mig — med milt våld fick jag avvärja detta överraskande honorarsanbud, Ett gott bidrag tin. skadeglädjens Psykologi, åt 'en lokalkorrespondent med uppdrag som ligger utanför hans egentliga fack, Man förutsätter ju, att en tidningsman besitter en större skrivkunnighet än folk i gemen, och denna skrivkunnig. het: v.1l man utnyttja för olixa ändamål. . Under mina fem år som ”radskrivare” erhöll jag så- ledes uppgifter av synnerligen skiftande slag. ' - NO . Med ' glädje "erinrar jag mig mannen som i brev vände sig "ill mig med beställning på ett tal, lämpligt att hålla vid en skott- årsfest, ' Det skulle :vara kvickt och roligt och, "anslåpnde” —— - han skulle ju 'hålla det 1 eget namn, Men han ' underströk, att" talet under inga förhållanden fick -- kosta. mer än två: kronor, ' Jag '-skrev : genast tillbaka, att min fastställda taxa för skott- årsanföranden var kr. 2.50, var. för jag tyvärr ej kunde fullgd:a ställaren skulle ' höja .Anbudet, men han lät inte höra av 5 g mer, "Älskogskranka ynglingar, som ville ha: hjälp med kärleksbrev, kom” blygt instegande på lokal- redaktionen, och dessa besökare kunde : jag, ju alltid hjälpa till. rätta genom att hänvisa till näf- å kr, 1,50, Mera prosasika upp» drag, 'såsom .; ansökningar om folkpensioner och bostadslån uch täckdikesanslag, : försökte jag 1 de "fall: förelåg, ' Ett. synnerligen kinkigt "uppdrag fick jag av en dräng,' som, ville . att jag skulle skriva. til. kungs åt honom och anhålla :' att. han skulle få till stånd att gifta.sig — på en tid de vanliga giftermålen gällde för livstiden,'; men. han, .hade., också hört,. att det fanns något, som hette "civila äktenskap” 'och som skulle gälla” blott. för vissa år. Men det var endast kungen, som gav tillstånd till sådana äkten. skap. Det. var nu'så ställt för honom, .' att , han! var: tvungen att gifta sig med en flicka, men ken-och .humör, och själv var han lite, ombytlig, så att han för sä. kerhets”'skull endast ville. binda sig för fem år, Och nu bad han att. jeg för hans räkning skulle. skriva till kungs 1 saken, ". ". Det gjorde mig mycket ont ont ynglingen, men Jag var tvungen att skingra: hang illusioner be- träffande - det ”civila äktenska- pet”, ' et Än - En annan gång blev jag upp- sökt . av” en allmogeman;,' som, ville. annonsera ' sin fars 'inträf. fade aöd,: vilket ju t och för gig inte. var något anmärkningsvärt. Men när annonsen: var skriven, så halade besökaren upp en liter. butelj med konjak ur fickan och satte den på mitt redaktionsbord, sägande: ”A så får han”den här för . talet!” "Vad. betyder, det? Varför ska jag ha 'konjaken?"” ”Jo, han får en liter för ett grant begravningstal åt far mn.” Han skulle förstås själv läsa upp ;detta tal vid graven såsom sitt eget, varför jag naturligtvig icke fick nämna ett ord till nå- gon ' människa om "att jag hade skrivit det åt Honom, Jag förida. rade, ' att, jag omöjlgen kunde . skriva det begärda begravn.ngs- talet, då jag ju rakt Ingenting visste om hans far, först nu, när han var död, fick jag fw för för- stå gången veta, att han hade existerat, Min sonen ryckte på axlarna . och menade, att detta inte behövde 'utgöra något hin- der. Han skulle tala om ungefär hurudan hans far hade varit, och för eäkerhets skulle hade han ta. gilt med &'g faderns porträtt, Så tog” han fram ett fotograft ur - fickan och lade det framför mig - = det vore väl märkvärdigt, om jag inte med ledning av detta - Porträct . kunde skriva ett vac. kert - begravningetal över hans far! ”Han tom rimtera, Då ä väl ngen konst för honom”, När fag fortfarande : nekade teg mannen ;/ buttert gin konjaksliter och gick sin väg och säkerligen förde han med sig en synnerligen läg tanke" om' min skrivkunnighet och för, mås3a. ”att rimtera”.. -lc o- - Nyligen läste jag I tidninger. na om en företagsam person, com öppnat en ”Byrå för bograv. ningstal”. -Dea mannen saknar inte kunskap om folkpsykologt. ' « De fem åren: som radskrivare — ämnet är för vidlyftigt för en enda artikel, Det har här endast kunnat bli fråga om rapsodiska betraktelser, 0 tea det inte lönt att förbigå det, Och Cd , 2 : - : a FÖVSTYUTTYTTIVVESTEITTTEN Uppdraget, 'Jag väntade att:be.' tet '”Brevställare : för älskande” ' allmänhet fullgöra, när ömman« / hon var någöt skiftande till tyc-. av. fem år, Han kände ju till, att: FIUSTEveTTvvvvvi FIVEYESTEVEVETIVTvET:
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.