RR BG RS SC dd "a I "FÖRFLYTTA : 088” 60 år tillbaka ? alltså ' till:julen 1884 och, fira” ” den på 1 /8, hemman i Edenberga nr 4." Det är hos: bonden -Jöns . Assarsson : och hans .hustru. Ingrid Johanna - Pålsdotter och deras sex hemma. varande. barn... Den" yngste, Nils, DS "var fyllda” 11 år, Deren Förberedelserna till julen hade ; börjat redan :i början av måna- den med slakten. Även på en så" pass " liten - gård, knappast 30 tunnland åker, slaktade man till: ” jul ett nötkreatur, två svin och därtill ibland ett eller ett par får, Den morgonen, då slaktaren' kom vid 3—4-tiden, voro: Nils och hans . två år äldre. bröder Johan redan” uppe, fastän de annars. gärna vik? 1e sova länge.”Det var. ju en alt: ” för stor händelse för att inte få "vara med. Slakten var grym på den tiden, — naturligtvis utan bel dövning. Nötkreaturen ; fälldes genom att: nacksenan: skars, av, sedan avtappades blodet. När allt ; var. färdigt, bjöds, slaktaren' på mat och brännvin, Det var regel, att han då skulle' få. småka - 'en pit fläsk och Kkokt:lever av 'det . nyss slaktade svinet. ” Ett stort stycke fläsk, utskuret runt stick. hålet skulle han ha med 'sig hem, så blev det ett "styvt arbete de . närmaste dagarna med” lagning av korv: Någon: köttkvarn fanns då inte, var: för: köttet finhacka- des med en> yxa -på.en rengjord huggkubb. Det mesta av kött och fläsk saltades ner för framtida ", användning, Ingenting. rökades, Hästkött användes aldrig. "Det skulle > ansetts. som" «en "dödlig skam; Då en gammal häst skulle avlivas, - tillkallades ””rackaren”, En hederlig .bonde .kunde; nämli. gen inte röra :vid. något sådant: Skinnes' avtogs ach "såldes, men hästköttet grävdes ner; v Ett trevligt arbete: före julen var att :stöpa ljus.”, I: en smör. "kärna hälldes hett vatten. och vitt lämpligt bomullsgarn, "”lNjus- däröver den smälta talgen; Vv AV vekagarn”, .hade man” snott 've- kar, som" hängdes. på träpinnar, sex på varje, ”Pinnarnå.. voro, så "långa, att de. räckte” tvärs över kärnan, Så tog man en pinne och doppade" ner vekarna' i "talgen. : Pinnen lades så 'över/ett par berättar. här Fn "från en jul i ”sitt föräldrahem i Eden- berga för: sextio' år” sedan. Det julfirande, som han be-' : skriver, torde Ha varit. ganska "typiskt. i Sydhalland, på den tiden; Det började med . slakten, så kom 'storrengö- "ringen julbadet och 'julskjut- ningen och annat :som hörde julen till.” Staffansritten före- "kom : fortfarande,. medan jul- granen ännu inte gjort sitt in- träde I mogohemmen, SS brännvinsflaskan samt en bröd- kaka skulle stå. kvar på Bordet under, hela julen. Vem det än som "kom på” besök under julen, bjöds fram att. taga för sig; ing- EDAN börjades: det roliga. Man: kastade; in. julklappar, : till: "kamrater och : vänner, Det var i, regel någon obetydlig småsalr av några öres värde men invirad”' i ett flertal' omslag; så att: idet blev, ett stort paket. Och så var: "det ”julskjutningen. skullé« skjutas äresmällar, var en" heder för ett hem att. få mal ryttarepistol. med Bxov pipa och: stor käliber. Krut” och” "knall hattar hade de försett sig.med i Lahölm”-— utan att fråga far om lov; Det. gällde att smyga sig in på 'granhens gård och” helst fram- me vid stugant fö) ster. brassa, på Jånga. träribbor ' för' ätt t talgen -skullé stelna, och nästa sats > ve- kar doppades. . När man ”doppat alla, började man med den första igen, och så höll man på, tills man = fått önskad tjocklek på ljusen. En 'del lät man vara helt tunna. De kallades ”pråsor” "och använ. des mest i- köket, Några gjordes särskilt, tjocka och gömdes till julljus. : Julbaket var också ett omfat. tande, arbete, Det bakades grov- bröd, 'kavring, sursött och sött. bröd samt flera sorters vetebröd. Det var emellertid blott 'vid jul, midsommar, söm det " huset: övriga tider "var det blott grovbröd, - Naturligtvis : bakades det, om något. kalas skulle”. före- "Så' kom stortvätt och h storren- ' göring, Nu skurades stugugolvet och trasmattor lades på. Det var också enda gången på året, An- dra tider var golvet. bestrött med » sand - och . om söndagarna med hackat enrig eller annat : grönt: : Julgran förekom "då inte i al ” mänhet bland bönderna, =. Julaftonsdagen : - gjordes också rent på gårdsplanen, i stallar och andra. uthus, och' alla” redskap sattes undan, Så badade den ene efter. den andre i ett stort byk- kar i brygghuset, sist av alla mor själv. Efter badet kommo de nya kläderna på — barnen 'fingo i regel nya kläder eller'skor' vid julen, Sedan kreaturen” fått ett extra gott och rikligt foder o. en , sädeskärve satts upp i ett träd "tin fåglarna,” var Entligen Julen inne, ..oc Efter en okundkig "middag på fläsk 'och korv, lutfisk och fis. gröt, klenor och grädde, dukades det av men inte helti/Det kokta grishuvudet, | drickakruset och 1: 50 z även. det - aturkgtvis utan fars och : mors vetskap. : Med båda vaåapnen”' laddade och med krut och knallhattar för. ny laddning skulle. de”bort och hedraN grannen. .. Ditkomna ”märkté de; att en. stege var rest mot taket. De äntrade upp till takåsen och kunde. då se. ner. i den kring. byggda "gården: Så — ett —' två — kommo de skarpa smällarna, och de. innevarande. rusado ut, men de' varken hörde eller sågo några skyttar. Dessa lågo. tysta, tryckta till takets yttersida, och när ant blivit lugnt igen, laddade de, "och så kom det nya "smällar igen. "Det blev ny rusring och en noggrann : undersökning av: alla eventuella gömställen inne i går- den, men ingen ' kunde upptäckas där. "Skyttarna hade. sedan myc- ket roligt åt grannpojkarna, som inte- kunde räkna ut; var de hål: lit sig gömda, .' ga . som .' möjligt till ottesång” i Ränneslövs kyrka och sedan hålla sig "hemma hela; juldagen. ;' Det behövdes nog också en middags- sömn efter julnattens vaka, Men annandagens "morgon började aet igen... ' Det " gällde att tidigt på mörgonen smyga sig. in i .gran- nens stall och ställa” till oreda. Oni. "drängen då. sov "eller ingen låg uu ”drängkammaren och man fick tid på sig, blev” åtskilligt gjort; Hästar” löstes och. ställdes bakfråm" 1 spiltan' med svansen mot ' krubban . eller också. fingo hästar och kor byta plats. Det kunde. också hända, att dörren till gödselhögen "öppnades och halm och gräs kastades in i 'stal- let, Att man efteråt frågade ve. derbörande i den gården) hur' de nade .det:si stallet annandagjul ”->gällde : - människostudium, an . Juldagsmorgon skule "så mån. . e igt. "På eftermiddagen samma " dag samlades 'de äldre pojkarna . och drängarnha till häst för. att! rida ”Staffan 'skee.” "Det bar. då av i vild karriär utefter byvä- "gen en "stor rundtur, och det naturligtvis "att komma : Forts. å sid. 8 : (Forts. fr. 'sid. nm. ntet yrke ger: väl en mäångst gare erfarenhet än 'journalist- ens Intet annat yrke ger sin ut- övare.: sådana. ' möjligheter att studera samhället inifrån. Jour-, nalisten har "sina tillfällen att vara med om det som sker bak- om händelsernas - : kulisser, - let som ' aldrig kommer i tidningen. Han kommer”'i nära beröring med männ'skor ur alla samhällsskikt, han - lär känna. dolda motiv. till människors handlingar, han får erfarenhet:- av” deras vitt. skilda sätt att reagera inför det offent- liga , ordet, han har som. ingen annan yrkesman — med undan- tag av. en läkare — tillfällen til -Öch "journalisten lever glödande ' intensitet i nuei hinhér. icke : gräma ig got som hände” honom -igår . eller. fruktan "för 'något, som kanske kommer att härda: honom” i: mor. gon — han går helt - upp, i .det som sker i dag, Han” skriver sina nekrologer över människor utan att hänge , sig åt: fruktlösa o och: Aa meningslösa "grubblerier ; över "li-' vets ”förgänglighet sättaren och ' pressen ; väntar .på manu-. skriptet, Journalisten är på. sitt! sätt en livsdyrkare, emedan Hans arbete icke "ger honom” andrim att vara något annat, . Och: jag tror att han:i;de allra esta fall är' en lycklig människa,' Han hy: ser i regel en; lidelsefull. kärlek . Jag. . älskade. Det är: "det: enda 's. kl borgerlig: yrke, som jag: skulle; kunna £ bka mig med. "Och jag -lämnade” toll sitt. arbete. - och det är till." 1 ät i | mjuka, stora flin- gor.: Den: lade sig'j massor på träd och buskar, . så att. dessa nä stan '-höllo på. att ;brista under tyngden nött - Johariy den gamle bonden" på -Hedås, hade; :varit i ladugårdeå och skött: om djuren. Nu'klev han in genom ytterdörren, ska- kade. av”! sig snön och hängde mössan "och skinntröjan på kro- ken i förstugan. —" Ett sånt "hundväder; 'säde han, under det han kom in i kö- ket, där möran höll på att göra "| i ordning" kvällsvarden. En'"s&'n här kväll kommer jag alltid att tänka på. vår Frans: - Moran: såg. suckande på man- nen.” Så kom det äntligen. si ” —Joj precis sånt väder var. det der där gången. Undrar omA det inte'i'dag är tio år sen det hände: Titta efter i almanackan Johan! Var. det inte den tjug tredje december, da'n för 'da'n?: — Jo, det. är. nog så rätt så, Åren: ha svunnit sjn' väg. Vad skulle "du: säga, gumman ' lilla, 'om pojken plötsligt kom” inkli- vande. här? : a Ja vet inte — sade hon drö jande;” men”det gör. han. väl al- ig. Han vågar sig nog inte hem, fastän jag tyckte det vore skönt; om han fann vägen hit igen... Fr De båda gamla sutto och fan- t:serade över sonen, från vilken4 der” ingenting « hört sedan” han gstiden "nästa. dag rannkvinna till går- ört. hade mycket”. att för- Bland: annat: berättade vatt olle Bengtsson, på Hall sista håtten. På sitt han” kalla pastorn, Frans si skap, och Bengt: so: biktade; "sig nade vid -dörren.- Tydligt hörde :eget hem och föräldrarna, om | från en 'danstillställning i hem- hon, :: att Olle talade just om händelsen den där ruskiga nat- ten.för många år se'n, 'Och jag gissar, att ni får besök av pas- torn endera dagen. Säg bara in- te ett knyst om, vad jag sagt! Moran var mycket upprörd av det hon hört. Vad”skulle väl nu komma över dem? Vad mån ne väl Bengtsson ha haft på sitt samvete? Mannen frågade flera gånger, - vad det var fatt med henne, : eftersom hon plötsligt blivit så nervös, men hon teg. Genom den djupa" snön tra- vade en ensam vandrare, "Det vita täcket gav. landskapet: ett visst skymmer, så att man trots kvällsmörkret - dock, kunde. ur- skilja enstaka” detaljer. Snökri- staller. gnistrade i 'stjärnljuset, som glittrande diamanter: : Nej dens konturer voro för honom gamla: bekanta. Så länge sedan det var, han sist var här! :Var- för: hade har egentligen... sökt sig: hit? ' Varför fick” inte 'det gamla vara begravt och glörmt? "För några dagar; sedan hade hån kommit till: en liten bond: gård vid : norska gränsen, där han", blivit vänligt mottagen. Man. hade bett honom stanna kvar ' över natten. . Det. var 'så trivsamt i "stugan, att han” ovill- Korligen kom att tänka -på sitt vilka han. ingenting visste. Den norske bonden var ovanligt tal- av sig, och "sedan. hans gum gått och lagt sig, satt” han nge uppe och språkade med främlingen. Då var det, söm om Frans måst lätta något på "sitt hjärta, och han hade 'vidrört bygden. "Han "och häns' kamrater häde' råkat i gräl med varandra kvällen (druckit ganska mycket, häde han endast. ett oklart min ne av vad som passerat, Men att ' en - kamrat legat livlös på vägen; och'att de andra hastigt försvunnit, - det ' kom han tyd- ligt ihåg. Av rädsla hade han e- mellertid hals över. huvud. flytt sin väg och sedan dess aldrig visat sig i hemtrakten. Att han blivit" misstänkt 'som 'dråparen, hade han läst i en 'svensk tid- ning, ' då han: kommit 'in på norskt område. —' Alt detta berättade han för bonden. Den- ne talade uppmuntrande 'ord o. rådde honom att: vända hem i- gen'. och . låta allt. ha sin' gilla gång, så, att. han” äntligen finge ro och frid. Och om hans 'gam- la föräldrar ännu 'vore 1 livet, vilken... "glädje 'skulle han inte bereda dem'"genom sin åter- komst. Med. nytt nod - och tillförsikt hade. han lämnat den norske bonden. och vandrade nu i den snöiga " vinterkvällen' bort till närmaste järnvägsstation. : När han kori franå! hade tåget åt det "håll, han skulle, fedan gått, "och det. komme att dröja ytterligare ett parstimmar, till nästa; > "Han gick in i väntsalen; som Jåg ö vergiven: Ingen "resände. syntes: till. 1: taket brann en'lampa;' som endast spred "ett sparsamt skeri. i rummet. Han slog sig ned på bänken . intill. kaminen, : ) han var av den ed på, , bröstet," och han "sov. — 1 Då ett tåg” rälläde in Pp star tioner, ": fann - han | sig” inte: ge- nast tillrätta "utan såg förvånad |. omkring. Var han inte. hemma? Det: hade? varit.- så: "oändligt skönt att känna” mörs oråsorg t. Allt hade'y han” förnummit så "levande, att” han hade svårt för” att fatta, att det endast varit en dröm. Några I och hadé roligt åt dem är ju tyd. : Jåt dia. gran” få grönska, prydd. med djur och .alittergarn: vt in Sverig skola fröjdas hand : Alla "barn'i i åt julljusglansen (0 och åt julgransdanisen” z > sjönk hans hu- ' M Jag” ser. en "mansperson "lom,: -hur.: innerligt. vi Jängtade'! :f åren, blev : fadern" plötsligt ” 2 -| saken inte är uppklarad ännu; om: saken: t drog han sig med ett kort god- "Inatt tillbaka Hill drängkamma- resande: hade kommit, och av derhs ' samtal: förstod hän, att Han löste biljett. - Han tyckte, att mannen bakom luckan kas- .tade en forskande. blick på ho-. nom, men då denne i nästa ö- gonblick '. fäste sin uppmärk- ' samhet på en annan, kände han sig åter. lugn. Så underligt + det';var, att han inom kort skul - le vara hemma igen! Hur måtte: han” väl bli: mottagen? Aldrig skulle 'han- kunna gottgöra för- äldrarna ' för. all den sorg, han - åsamkat dem, Då han "steg av tåget vid- hemstationen, kände han knappast i igen sig, så myc- "ket "hade förändrats under de : gångna åren, I lyktskenet utan« "Sför "stationshuset mötte han ett par. ansikten, . som han tycktes "känna igen, Det var Lasse i . - Sola, storbonden, och Anders. Westfeldt, fjärdingsmannen, Han . hajade” förskräckt till, men de lade inte märke till ho- nom, Det kändes 'som om han . inte hade rätt att beträda denna gan; , Snötyngda granar. höllo liksom vakt: utanför, En hund skällde, ” Sannerligen hade inte. föräldrarna... fortfarande » kvar | Nero, den gamle, s gårdvaren! ” Han "gick in genom grinden. Glädjetjutande' emot honom, nosade på honom ;, och -.; slickade hand... - Innei i stugan saté bonden och pratäde med I moran. | Iysanande | höjde han sitt huvud, ., +. ' Vad./ går de åt hundrac- kam? ” ”sporde' "han 'undrand Han: beter' sig, som om det hänt något alldeles särskilt. fil Gå och; se efter, vad som står, på! manade gumman, un-= dideå för. att, se' efter, om hon” kunde: upptäcka , något. därute. ' Gubben": linkade ivrigt” EN dörren och öppnade. Ljusskeiiet” . inifrån > stugan 7 "gled ” ut över” gårdsplanens' snötäcke, och mitt i det stod: en yngre "man: "Far = käre gamle far! Vad 'i-all 'min dar är det Tu! stämmade” den ” gamle. å å ropade han:med darran= sva IN än” ;visade sig i dörred fört "hon "förmådde: ';', "Att: du äntligen Har koi mit tillbaka, :gössen "rnin, väl: kommen; välkommen! "Just nu” sutto. far. och. jag; och pratade' efter. dig. ' Följ nu med in, så" skall du få det skönt.;. ” ' : "Under det sonen "Berättade, kur han" haft "det "de "gångna" '' varlig, oc '— Du. vet, Frans; att den där'':: För vår heders skull måste du' självmant inställa dig. hos. Jäns- i man. vt "— "Om det resonera vi i mor" gon, far! > Nu är jag så trött, ” att jag helst vill: gå upp. och lägga mig. — Ja, det i är nog förståndigt; sade 'moran. ' Du kan ta din . gamla.” kammare 'i besittning! God ' natt ' med dig, pojke, sov gott! ort > Strax » sefteråt : hördes gam= meldrängen Svens tunga steg ute i förstugarn: Han kom för. att få kvällsmat”. 7 :"— Go afton! hälsade han, Har ni fått främmande? Jag tyckte mig: nyss höra nå't i den värt? 1 gen. — Det blir en, jorraskning I. ig i morgon. — Jaså, men jag tyckte mej känna igen rösten, då den nyss pratade .med Nero därute -—— - Inget 'ord : växlades vidare ' Och då Sven ätit, es land i hand scar Stjerne) ren. . -:Den hemkomne sov oroligt Kanhända var; det ändå dumt» -: av honom 'att bege sig hit? Det var "den hygglige bonden där- Borta i Norge, som rått honom därtill. under alla dessa år. kunde han väl ha gjort det vidare. : Hade han: klarat sig Forts: å sid, 8, >rusade hunden: , der "det hon; » gläntade; på gar. i, st tåget söderut. snart skulle gå; --- mark, — — Han gick mot stu- : : hans smekande . . a '. Akt rv FFESEYTTVYCT FVT ST FIYVTEFVEVETEVEYTTYTTN MMA. hö dt Ande hor 2 N i z 2
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.