ee «bland J. <c Altså, om någon” är i Kristus, så är han en ny" skapelse, ; . Det gamla är förgånget; 50, något nytt -har kommit! 2 Kor; 5: 27. ESSA apostoliska ' ord” om; den nya skapelsen Y ville vi sätta som in-: : gång "till. vår” julbe- + traktelse; Som vi läsa orden, synas de allra mest av- se försoningens” gärning, kor" sets evangelium. ' Men ' när” vi > sätta" dem” 4" samband : med > kräbbans: evangelium, så kan detta för oss vara en nyttig erinran om. att. krubban och' . korset höra samman; att Guds gärning is Kristus; "omfatta dem båda. "Försoningeng. gär- med "till Tä: hyde skapelse," I dag skulle" vi:betrakta: det '; garala. -juldagsevangeliet : med; detta” Al a ord. oms ny ö8s, . måste" gälla: [SE ;omivi: kunna rätt betrakta vår Fräl-- sare, rätt fatta: Guds verk'g nom: bonorn, :” Alltså, /om nå. YNGVE BRILIOTH . som rådde det här en ofrån- — kömlig motsats. Vad: är julen "för oss . om inte det gainla, ' som vi älska just därför att. det är sig likt? Vi vilja ha den ” : så” långt möjligt som. vi min-' nas "den från vår barndom, . Vid julen, då skall det fram- ' - för allt.:häållag på det gamla och hävdvunna, då : bli alla . konservativa, . inte. minst bli barnen ' det, då måste varje sak stå på sin gamla. vanda : plats, Häri ligger för mången - en stor del av julens tjusning.: Kanske ligger däri något mer än en ytlig och känslosam konservatism, kanske ligger också . däri en omeäveten trängtan ifrån allt det växan- de till något, som är mer be- ständigt, till något av evig- hetsart. Och själva : julevangeliet, -' fall något gammalt, som just: står också Sakarias” lovsång, templet, när han tog:den Ut- korade i sina armar: vi må Kedja out pm em stor opesAksl, so med barnét i | Krubbar- och herdarna .på marken och äng- larna i skyn, det är ju i varje därför är oss särskilt ' kärt. -Man står städse på" nytt in- för det med samma tjusning som; inför: en vacker gammal saga. Man vill inte röra vid . det med ovarsamma:' händer, ; man nästan glömmer bort att ifråga, vadysom -i: detta kan . vara verklighet; det hör.:lik- "som iåte hemma i i den en-vardags. FA JEN jäetratlse liga. verklighetens värld," och - just däri ligger en del av dess : behag. Det" är något: att. fiy Fen viloplats, där det kan. vära. gott att. dröja, men” där” man: tyvärr : "icke. får dröja” för. länge, '- "Även för e en. något äjupäre - betraktelse". kan”: julevangeliet. ärmast bli-ett: vördnädsvärt? nimalt. Iktatyoke Den; bin De "söm. vilka domliga = prägel, som liksom "avskiljer: de två: första: kåäpit- len från resten av, evångeliet; Det är: här vi :läsa om. Saka-' rias och Elisabet; och, vi höra: Marias lovsång, när: hon; häl-" sades av'sin fränka. Elisabet ' med ;den ' hälsning, 'som'sedan | - upprepats, . så otaliga ' gånger av fromma bedjare:' ”Välsig-; : nad du bland kvinnor, och väl- "signad din. livsfrukt”. — det sång, . Magnificat, ' också: i. vår psalmbok: ”Min själ prisar storligen Herren, och ; min ' ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.” Och där och den gamle Simeons ord i" ”Herre, nu låter du din. tjänare fara: hädan i frid.” Det finnes ing- en del av vårt Nya testamen- te, som är. så. genomvävd av poesi : som; dessa begynnelse- , kapitel hog Lukas. De ha sina '- rötter i det gamla förbundets profetia och , psalm; de äro nästan som, ett stycke av det Gamla testämentet mitt i det nya,' De visa oss Marias son £om löftenas uppfyllelse, full- bordaren av det gamla, . av Guds gärning medelsraet,- EN nya skapelsen; det ä är Doxa ett anstötligt: ord för' den naturliga män- niskan. Den nya skapelsen, det ' kan Vara något för skal- »der.och drömmare att fantise- "ra om; men i vår värld, i den "bistra verklighet, där vi äro satta att verka, där sker in- - get nytt. Det visste redan den Forts, å sid, 3. | i i | var "då Maria sjöng sin "ov" MR. som står |. Ett mä nänskobarn?: Ne än så han: är, : fast armod: honom: köljer .- : Ia där han” i krubban- bäddats' ner. Guds ord' oss lär, : att här -hans son «Ordet var kött. ett barn är fött, Guds frälsning mänskosläktet mött, i ov GÖSTA SVENSSON, IN, Madand— Na | $ -— Ack: nej. Jångk mer: med: knorr: :och knot r "häl rbärgen: och hjärtan. ”F. bön. och bot sa fann balsam emot smärtan och emotsåg | med fröjdfull håg sig döljer: | sött så kom han och: han. kommer än” var jul igen | ve att varje hjärta möta. ' "Ett barn, den lilla handen känn, vems är som den, | - ” vem kan den från sig stöta? "Vem: har ej tid " att stanna vid ns det barnets bädd att få dess frid? ET HADE REGNAT .. nästan oavbrutet i i fle- Sh äldrar, vilt slut måste också :Jöns avstå från sin föresats, ra dagar på senhöst en. -Åar och bäckar ” svämmade. över och ' åkrarna .stod fulla av vatten, "|: På den s.k. Gårdsplatsen, ett ställe" utvisände' en forn. tida bebyggelse," ' stod Gud- ""mund och. hans son Jöns, Be- kymrade 'sågo de:hur bäcken svämmat Över så att vattnet stod ett par alnar över de bå- - Jöns. vJöns blev nu ej svarslös, — "Hur full den än' är, så är den så pass klar att den inte är så tosig (galen) att gå in i - Edenbjära, sade han hånfilt, ' + "Gubben Gundmund sade in-' genting, bussen i munnen men . vände tobaks. några gångs er, 'Han och hustrun hade ut. sett en tös i Edenberga till Så kom. han; då. så fog: han” mot Visst. funnos de, som vid hans fot det späda barnets segertåg. S da broarna” till - det: gamla H Kärlekstistoia ej: komma” varken; till? hayvren på Damskul: eller ; k Täppet. klosterhé manets skiften "an. - - "| dra' sidan" bäcken: Man kunde örnet "i. MRABENYBER. eller kreaturen i ” Även tösens föräldrar ..ville hellre än gärna få Jöns till svärson, men Jöns var inte riktigt med på noterna; Visg- serligen 'kom tösen långt ifrån negen ' (naken), ty en stor hemgift komme hon. att föra med sig, men ändå... Tösen . ;Var nämligen. ”klein :i hoded” och rätt ”skravel i kroppen” ;(obegåvad och sjuklig), - Far och son fortsatte att gå "över åkrarna... Så ' kom de till - fölmärren : (stoet). "” vc Forts, å sid, 8 ne SE >" prövande år som joöur- nalist : bakom 'mig, Jag. hade gått en lång tid som oavlönad volontär, jag hade haft. den ' rätt förnämliga "titeln. redak- tionssekreteraré, "och > Ynder - ett års tid hade” jag. varit redaktör i en mindre. mellan- svensk stad, .-: 4 Det . var denna redaktöra- stol jag lämnade för lokalkor-' respondentens - anspråkslösa varelse 'drift som. jag avgick Etter ett års r hade” jag "redan: Mågra en och begagnade . med . vällust min kall; Det var.en ren gjälvbe- från den förstnämnda posten H id på re daktö; jag oerhört av känslan av att .« vara: min egen redaktör, Nu utgjorde jag själv: hela tid-, ningsredaktionen, , men - hade jag ingen under, så hade jag - heller ingen över mig, Jag var N tjugotvå år, och jag bestämde ensam över. en. tidning, även -Om det bara var en liten var- ) önnandagstidning, Jag hade: : ÖV ingen som strök i.mina manu- skript, jag fick istället sitta stryka andras, och jag makt gentemot. de namnlösa bygdekorrespondenternas . ut- gjutelser. Jag kände mig som 'en enväldig kung, som hade fått makten vid alltför unga (Forts, & å sid, 7). b kro- dlad, beta Ihjäl mig, Eg nan — av ren självbevarelsedrift, Jag höll. nämligen på att ar- Under den första tiden njöt | 4 ,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.