——— N > YEFEPEPASN | | | . | N 2 S Frevererev Yvrevv vverev bo N om M | a | Län i vide a 2 (OLMS TIDNINGS Uusi 1954 > " - N . ppe i himlen; som välvd i : H enn upp; man skulle kasta.r ner några. ; - oc då Ua SE över byn: och . bärklasar : till... . med. r2 Men > nygöad 3 z ock, "Och i ett rum på vinden låg han glömde bort Gud, som satt i arnets hem, bodde” "Gud . "Som et om han biftat i ett snår, Kil- sedan en tunna hårdäpplen och på sin stol; suppe ? <7 | =. och Jesus. Gud såg allting våd — 1 - litet” liv bland | mar. . lingen kunde knappast gå, de ; väntade på julen. Var gång och titt de om där upp $ |". man gjorde härner Sens "alla". övriga” hade” Knut stängde in honom på lo sässt sh far och ma : €; Och Jesus - vaknat på logen och man kom dit upp så kändes äp- hade visst glörat bort I tyckte om barn ;'o upp i byn, och barnet gav honom mjölk. En vilse. " pellukten därifrån ort honom, 4 . h - i. de” skulle ' Km Shea Mt "blandade sig.med dem och gjor-: - - gången. -skogens -varelse som .. nades i munnen av dom. a ven unde Hr myge PF, i Och Knut var sex är, - :;' de: inte, stor ' skillnad. mellan . kommit ifrån. sin mor. Men rår | det var långt tin jul. För det . " undrade, ja och han - människor och- djur.. Déss ögon bocken skulle bli, stor och tam . ' Alla dagar var ljusa och go " enting i snärjan tick han ing- Ur | var öppna för - allt si di h' få Jå hi - ke en en dag ' Han "skulle" håns : örde = oc ånga horn, och 'då skul-.. da men varje dag hade en svart — skulle h sina syskon, om a fam med sig, och utanför dörrarn fanns Je: han -följa Knut i hälarna. . skum kväll. Och Knut var sa annat; Dågonting. som an de - omtyckt av Jesus ock. a M bli "en mk. värld. I träd och buskar, vart han gick, som en hund föl- + rädd för mörkret.: Mest "därför des, ' : söm han mine - om- . i gräs och. sädesåkrar såg bar- vt fick klia” h i GG ma till Gud. För det fanns, en” net liv. En d Ag bar: jer. Ingen ick klia” onom” i” att han tänkte på det farliga " Gölabäcken vågade ut sig på : annan somm man : fick 4 ag av sommaren "pannan, för då skule -han lära” när det blev skumt, ' somliga ställen ' til stora hi ma till om man inte: ktade Q mn : .sig att stånga omkull folk.". :: " Om han ljög eller, var olydig. "jor, som var många alnar dju- . : Modern sänkte rögt 2 sig. ut. en «1. s-Men en morgon var.dén lilla" : När det blev skumt så var han' på. En dag gick Knut längs en "de tyst när ho sten och tala-.": högsta, ' krikont; ädet bocken borta från logen." Han: fast i beslutet, Han skulle inte , sådan" hölja och spanade: efter é B, " namn, och ar sämnds hans... byggde” : . skatorna, som var var stulen; för en liten "råbock" -. ljuga "och inte -vara olydig: — stående gäddor. Och han halka : Uu ett: namn' uppe ” om "morgnarna ”Voch 'k te Ki; dörrar. De ”. Dei - X. som. pri - + 2 an in e haspa «upp! Yrar. De n som ljuger blir Den farli- : de på-en grönslem te . - Brävde skri äckens ; klor väsnad långt innan « nå- > fick "ges barn sade” mor: ” mig sten och: djupt I in i pojkens lilla: hjärta, - Den andre som man” kunde men de fick inte hämnas, ' ty: det var "att” missbruka. : Man "skulle. säga: Den farlige. I rådde om, allt' det som”låg .un- .der' jorden, ” och det” hade: "ett "fick sägas. Det farliga. Man skyle” ont att de tuggade” ihop tänder- na. så att det gnisstade: Att "att bli skållad, och Knut: hade » vält en skål" med koktet :frukt- ; soppa över” sina ben -:en gång och visste hur. det kändes att bli skållad. Han grät, "han fick stora, svidande blåsor. : Man 'skulle vara lycklig "så Nere i Det farliga”, VE mäp- -niskor och brann:i en stor eld, som aldrig slocknade, och de 7 brann aldrig upp. De "hade "så! i TYYFYEFEFY + Boet, "Men när en skatunge tril-” Jade ner, Så höll 'han den i bur, fast det skulle betyda otur för > gården: :Och buskar kläng e ekorrarna, som. var så svåra att träffa med en .« sten; de stal nötterna som man skulle > frasla och gömma på vinden till" jul.” Ekorrarna var. tjuvar. "Ormarna som rann ner mellan 'stenarna” i alla rös,” så” fort : man kom: nära,” de "stal. ingenting,” 'mén "de skulle” slås Sihjäl ändå: För de kunde bitas i fötterna så att det blev. far- en orm som var avklippt av ett hjul; dét gjorde: ingenting," för när. solen." gått . ner Så kröp bitarna ihop igen. ; m ” ; Högst uppe nära himlen” svål vade höken;' som ett litet svart mit. ur sängen. "Trädet ligt: En gång såg han på vägen > ”saldrig veta: vem” tjuven van nr Tan > . kom ända fråm till: huseny;'. och ”då . skulle: det "bli: regn snart. , När'kvällarna blev: "Hjusa knis-.. på ' ; pade" :.”morkullorna > förbi: svarta, snabba vingar: över la- :'gårdstaket. ee Och sent ' på kvällen började . läderlappen sin "tysta flykt: kring :husen;: ingen :- . kunde. hitta. dem på” dagen: Inte : "heller .-kattugglan” "kunde" man: Ö - . Och: Knut ville "inte bli Den farliges barn. barn” ät far och mor som han "var nu jo : - : Nätterna var: skumma: och e- laka, Att lägga sig om kvällen ; och "inte "våga öppna et öga. Mörkret” kom vältrande: honom, Det pressade sig «han? "ögon, ;' kom-:krypande :: i k va grenl st da upp till kro” "Alla > > dessa: Komma till hette Den farlige.” "nan, "och fåfängt "hade ' Knut” man med barnets vardag. Grö; il satte.:.sig.: som” en propp. : . an hade” även andra” nämn, : klättrat för att -kommhb' upp till ":"gölingen'.;, > ”våtstjärten” ägget lade sig tungt över ho- och tryckte . bröst. "Det : hoppade som det ville? fy; ur den: lilla håla där det” hölls in- "stängt; Han höljde, över sig tär »ihop: hans dd, Inte” skulle han Han ' ville" vara” 21. vattnet. från en. gärdsgård. . skrämda hjärtat t - te” trilla: föl framstupa” ned i djupet." > Vattnet bubblade i hans hals, alt var isande förfäran;'hela "världen var en. enda stor fasa;" Skrika' kunde han -: inte , för . vattnet. i halsen. | Men» hans > ”- händer sträcktes, uppåt, : hjälp- nr löst och famlande, och de fick tag "i. en granskate som fallit: Små" fingrar . knöt, sig fast av: dödsskräckens urinstinkt. blev aldrig medveten om hur: . det gick till — men -med hjälp : ; av, 'skateb "kravlade I hans mun dröjde:en : smak av äy. och dävet bäck- H vatten. I sina genomblöta, rin- nande kläder sprang han 'hem; "Moderns ansikte mötte sorh' en bemsk påminnelse.: Han” fick ej gå til bäcken, för han fick in: vattnet, - Och 'n droppade" det"! "från hans blu " och byxor. Stryk skulle han & si Att: "slippa det: somgj "Hann ” sällsynt ” fågel: han sig ..«. + vande skuggor." N ör Forts. fr. sid. 3 . Då kommer Vi alltså inte i hamn 'som vi tänkt. R rvånat, — Om vi ska vänta på lots, « sade försten Det blir som att Stå I kö, — För den som inte känner" 4. M farvattnen” ja, sade hans chet ; lugnt 7 Vi ska in,'det är inte . mer med det! Och han tänkte "på "den grå: Pappersremsan som - O'Brien räckt över. Han tänkte öckså att han kanske överskred ' i na befogenheter och att rede- riet: kanske" skulle. ha invänd- träffade. utom: " programmet. några risker var Nog en ganska och flög inte längt. Nu väntade” alla ombord på hans. löftes uppfyllan. Och tländ väntade. .:. Ja, vad vän- st tade: där? Det var kanske bäst att” varken, fråga. eller svara, ” I Deb blev en: besvärlig ' natt ör Cumberland” och dess be- ätlane” "Kocken; den" äldste ' "ombord, som hade seglat 'på al- tjocka rr Om man nu alls kun» , "glödande, '» tändstickor ' endast, och: brygga och : däck”. föreföll - befolkade . inte. av människor av kött och blod. utan av svär En. blindbock -, ”ivett. mörkt rum tycktes. ha större möjligheter att reda ACE Dappersremsan... se — Gör vi inte, sade Byans ”ningår att "Föra, om något in. "Men e&n sjöman som aldrig tog" > jättelik. Ia de sju haven, svor på att. "han "aldrig. förr. sett en sådan ex :talg om att ge, Lanternor- .: nas : ljus kunde jämföras -med : f i 1 i i brinnande var väl ungefär som ' i + i j i I | att Jesus tyckte om en. Man: fick inte ' gå ned till bäcken - ensam, för då kunde man trilla kors mot det blå var han med ” sina raka, utbredda vingar. Hö vara; som: hi nsen, som; sprang :' ont. Att slippa stryk.”Allt' som sbän ett skepp i ett vatten fyllt smärtade -— att. slippa” det. . 'av ”katastrofmöjligheter, - För- : Nasas av allting åt sina: syskon... Bture var fre år yngre. "Om han sprang så sakta att det > inte alls var någon konst 'att springa ifrån honom: Och Nan var så ömskinnad,' Sture. Bäst de låg och grävde i'sandgropen,'. Så hade han kli klämt” vett "finger; och då skrek h "han. N Knut var, stor. och gammal," han var:séx år, Han borde haft bättre förståhd, sade mör. För-' stånd var. "någonting som alla, stora och” gamla talade om med net, och ”morällträden stod röda och fulla av' bär: Knut: klev upp och åt sig mätt. Men Sture kunde inte klättra i träd ' häller. Han stod under. trädet och skrek" att Knät skulle kasta ' ner. Men" han” 1 gjorde det inte alltid. fö . Knut klev upp i kronorna på . de . längsta . morällträden, och däruppe såg han hur stor värl- den var.”Deii värld där han fun-, nit sig själv och där han skullé' ” finna sig till rätta. .Han gåg ut över gården som var hans hem. och över gårdarna i Lidalycke. Byn låg på backsluttningar, och ungefär i dess mitt reste 3 sig ett: par stora - stenstolpar, som - betecknade -”backkrönet. Han såg nedåt de grangröna hbagarna, tills höga toppar stäng-' .de, och: han såg kyrkans torn | "lysa som en vit fågel i fjärran, en fågel som gatt stilla i en. trädtopp och ruvade: ” Strax bortom ; kyrkan.: £öll - himlen. tvärt ned, och” där var världen slut. Hur såg det. ut på det - stället, där" världen. tog. slut? . ' Här i morällkronan befann han sig precis i dess mitt, mittöver hans huvud höjde sig .himlen " allra högst. +: Pen himlen v var. "märkvärdig. Det högsta däruppe: följde a nom vart han gick och höll sig . ” altid över hans, huvud. 'Det var retsamt. gjort: av. "himlen.; Han sprang så fort han orkade, han sprang. så att nan, Ack häll i sidan och 'mässe uta och. andas ut, men ”pimlen: hann med. Han sprang + till hpagstättan, rr ' himlens mitt. hade han med stg. .. Och däruppe. satt Gud på sin tron, som var lika. grann Pn gungstolen inne I finrum nte Ingen kunde springa ifrån S Av dessa: tankar plev han Kanske: han' skulle för- rolig. ätt ” göka bi ed till” ht mc me snälle Jesus, som fordrar de att han gkulle” vara Föra med sina syskon och unna dem uka gott gom han Bjälv. ' Han:skrek he . i. Och man skulle dela med sig Knut var äldst, ' hans” bror: ra'sig,' så att han fick ' imleng stad, at Sture att Se . och =” ken” säg. nästan lika bra som : > Gud,” för” därvppifrån såg han” hönsen som gick och plockade .': i-dyngs tan; : och bäst. det var-' slog han. ned, . :.Skatorna "flög: som jordklumpar” mot ' höken. ' kunde skjuta” ihjäl honom. Om nian” var” fågel så skulle man vara” hök; han flög så nära rädd fö "någon på jorden, ” . Hönsen fick ingen skrämma, för -då värpte 'de vindägg, som var "odugliga. "man "äta i bara när man hade "himlen s och behövde inte vara : Deras ägg fick : I sår var grannare än vinterns. När det : blev: sommar: 'så : ble det först smultron nere. på hag-.: brånen. : "Så snart: smultronen tagit . sura i mun. Men allra sist fanns de sura tranbären" på” mosstu : VOrPDaAss + - ”"" Barnets -sommar var: - Sommaren. var gräslök. i smö ret, som breddes på smörgåsar. na -— ja, sommarens smörgå- ont och 'yar sjuk. Sture fick of- ta "äta dem.” Och äggen hade hönsen någonstans långt inne i - sin stjärt, men de tappade dem aldrig: förrän . de själva ville. Hönsen' var rädda och dumma, innan det började skymma mot . kvällen så sprang de och satte upp sig på sina pinnar, för sär - kerhets' skull. ; I ängagärdets ihåliga ek bod- MM de 'kajorna; men det var svårt > att få tag i deras” ungar. Knut klättrade upp till bålen, där han "gett. kajorna flyga ut och Jin, men hans händer räckte in- "te ned till boet, de vär för kor- «ta änny; När han blev stor. och - fick, långa" armar, så” skulle han ta en bur, full med kajungar, , "Och sommarén var mj k som: 'vitblå alldeles. ; som molnen kom; hem från > skogen . stod och tjocknade i bunkarna:. och "låcknades” . och blev. ulligt bland blev: på himlen. Det var gott allt detta.” Dr Och det tog. Inte slut när det. . blev höst. Då låg det. spruck-. na, röda plommon i gräset, och '. krikonen smakade bäst när de -. låg vita och frusna junder trär under ' aplarna; 'de föll ned om natten,' därför att'de inte orka-" de sitta kvar på grenarna län-" -.gre. Den "som kom. ut först plockade 'upp "dem. Barnet var uppe tidigt och gick. .i daggrä- set och tog in falläpplen, som : "var: "blanka; blöta 1" skinnet, : Förlåt, fi slut "så kunde blåbären" s Och han flög så högt att ingen - och hallonen ; plockas,” och sist: mognade ' lingohen,-'som "var så :': : "vattnet och lurade fisken. örlåtelse, . förlåtelse , ., "Men: Kan mäste öppna litet. "aldrig blev dag méra! Om: det .. alltid skulle vara så här: skumt för' hans ögon som nu! Så var ; det nere i Det farlig: i Inte ljuga, inte retas "med si- det alltid..så här. mörk = :Om man grävde sig ner. litet - jorden, så kunde man, känske Brunnen var djup —; den” som klev ned i brunnen fick kanske höra: något. vn en Enut ville ingenting hi Fa: Han var' tvungen att Jaga så att Jesus tyckte. om "honom SR Men;; bäckens pade.: och - svalde” som 'om: de druckit. Om 'de skrämdes, 'göm- de de sig under ottan ske dy-; : de” smyga; Vända fram” till pä kens. kant utan. att skrämma ”gäddorna É snärja : av gu: "ståltråd "som större "pojkar: hade; men han;;' gjorde sig en själv. Han" ryckte” upp en liten enbuske med stort besvär, ; och av de långa; sega rötterna som "följde med lagade: han tiill en "gäddsnärja. :Han fä-. . ste der på en stake, Nu':— rot- snärjan. liknade grässtrån Och Knut gick varje: dag tin bäcken och. snärjde gäddor och : a ich" "då var; . mörkret. där. s Och” = na syskon, "Inte vara olydig: För. nere i jorden, i Det farliga, var : få höra hur de skrek” .därnere,:. gäddor ' stod " lika ljud et det | finns en”: hjälp ännu? " vid. örat som om ha : . gontin 1:4 '. Örfllen” smällde "aldrig. . : ramlat Barnets själ vförsvar var fär: : digt: Nej, han hade inte blött 'ner sig i bäcken; det hade reg . nat nyss så att häns kläder bli Olöckliga barn! = Meri v ve bäcken recnåde dä ste i »styrman .;,: vågade: påpeka = riskerna, -' » Mistlurar dånade "ju överallt, - och .; när som. helst sion: .. sin nattsömn, - man ; hamna ' hos fiskarna, dch > 2.1 då: "fick: man sova "länge : nog," man hamn och " en nådde". ta Hen te ordentligt : Men .hog" föreföll "som ” ; korken vär hån, det kunde: in. "te: förnekas, Sen” går kväll . Sänt ska du vänjas av mäl; ; st Fadern hade fått en ny: röst, derns knotiga, håriga: händer.—- hårda” klubbor." —: Dä :regnadé i alla fall tjöt han. > Ja, det” hade regnat r "att han skulle" slippa, det 2 som. gjorde "ont: i Faderns” "hand" höjdes, ötfilen skulle smälla.” Men” den smällde inte; Knut: kastade ': sig kvickt . på” golvet; "så att! handen; trä : fade tomma luften. Snabbt kom” hän. på fötter” och språng.” 7 Att komma "ifrån ' det "som "gjorde" "ont... Han sprang ut på går- den, han . löpte i blind förfäran. > Hans far sprang efter; rasan- "de över" trotset.:: Pojken hörde " hans "flåsande bakom sig, och "hörde klapprandet' av hans, tr "skor. Fars båda träskor gav [SS ifrån” sig,” iden ena: skramlade,': emedan '". den ”var , "spräckt och omvirad och n jagad . med en bleckplåt. . : > Knut springer. "Men" äns, för ” har så långa ben och: han; har i . Han är genast upp-.": ch” nu finns det väl emot ; det + + som så korta. 'hunnen, "0 ingen DIStp han ber om förlåtelse. Han har bett” om förlåtelse. förr och han Fadern, "håller Honom nu : örat, han nästan lyfter” honom kaninunge.. : :. -— Jag ska ”Hra dej att öga! En' så. liten! sve z : Han 8 skrek shötlande," c och... . Hans 'mor' kom "ut och sade nä-' tyst” tilr far. : "Fadern :” .brummadeé och ledde det tjutan- de barnet vid örat några steg. Så släppte han det motvilligt Men mor sade: — Trösta dej : .som iögnar! s Vill du .bli Den farliges barn? ” sommaren, knät "hade: börjät Ijöga tt älvförsvar, I men när det inte "visste här i världen. Men om kvällen stod mörk: ret. och” vaktade vid :hans säng och ville; inte gå bort. Då. blev.. han så rädd att :det alltid, skulle stanna” där,” och: då "kom .iskräc- ken.: Den. farliges. "barn hade det. alltid "skumt 'omkring 'sig där- nere under jorden, ': Han" ville ville vara fars och .mors. Men då var han tvungen att be Gud om förlåtelse för att. han tril- : lat:.:i den: djupa höljan: Inget vet "varjé kväll Gud om förlå.: telse' för alla de synder som det , de begått under . dagen, ta -Sommar. och' ljust ute. "sOch . Knut -Jåg I gräset," hän > «; låg på rygg under dé svartgrö- . ha, lummiga 'askarna, som stod kring gården; '. Det var glödan- de;”varmt.' kunde något inträffa. En kolli. - Frivakten- avstod från. Antingen skulle : "om gubben : fått: en | skruv 1ös' någonstans. "Det var, : väl inte. likt honom att'ta :ris- ker; som>- den' här. Men säker". tt åtminstone ' fatt” "säga farväl: VIL inte ;bli Den farliges barn, han” annat fanns som. hjälpte. emot ” Men nästa dag var. det "Också ne "Det lyste av hund-” käx' och 'maskrosor , kring alla och nu gick det mot morgonen, juaftonsmorgonen, hade nan stått som fastvuxen på bryg. Ban, och ingen av styrmännen hade fått lösa av, ' . Han stod 'där, Charles Ei Vans, och'tänkte på sin egen ungdom, -På sitt giftermål och På den stunden; som sett hans" son födas. Han hade varit en annan man då; åtminstone fö- reföll ' dot honom så, mindre oböjlig, mindre bister... . kan- ske rent av vek, -Och Gertrude hade + varit... ja, som Alex ' ,Dadds flickhustru. Men det var "då det! Och ingen väg ledde |” tillbaka. ... Men var det så? Kynde det inte alltjämt finnas en py själ under dot yttre hårdnande höljet? Han ' log bistert. '. Och . åter gingo tankarna un: den er "Poppersremsan, a Klockan var sju denna mor: gon när "Cumberland" som en " skugga ' "gled in : Southamptona yttre hamn och > - lät ankaret gå. Som om ingen= "CV - ting hänt lät kapten Evans fi- . ra en av livbåtarna från duä- verten och. for i land, Han skul, 1e snart ; vara tillbaka, sade ' han, han 'skulle bara ringa upp ett > Par, personer, . Men : trotsa Jjalen, föreföll det inte som om angenäma : samtal a blicken '. var .bister och: hort. , .: vänd. Nn oboe oc Han är” Big Nk igen, I grymta- :: de försten. Och en. fördömd tur har han. Inte en på tio skulle ha. klärat 'det' här jobbet... "Så 'erinrade han sig att det var jul med ' goda tankar, : Fast . tur. ;.. Det, finns också något vet . som. heter. oktoklighet, , et . ! a Om "det: "var: en” mulen ” chet + som for I land, så var det, en- « nästan leende "som "vände. till- io baka, Allt, var. allright, medde- - Jade han, och rederiet hade Ing- - enting att invända -mot den ;forcérade infarten, och så hade hanen särskilt intressant :ny- NE -& "väntade; «vu Dt het till mr Dodd, En nyhet: och» vger ”en lycköpskan. Mrs, Dodd hade: fått en son. Det hade varit lite "besvärligt: för unga: mrs: Dodd , euidet "brukar ju vara så för förstföderskor, men: nu . var. ellt: 'som .det skulle, : 1 En klapp på äxeln.: — Och "hälsa" ”nu ” er Nickhustru ' från Karnrater ombordt. - ! skyndade ; - vidare till” radiohyt- ten sl — Det gick Pra, viskade han. Men om det hade gått som Jä | aren fruktade, så hade Dodd "är inne i. tid: to. O'Brien Kunde ingenting sva- ra; "Det var som on strupen snördes samman. Han var rörd; -Vad som helst, 'men detta" hade ' han alérig kunnat -ärömma om; ' Hårda: Evans” hadé ett” hjärta som andra människor, ” ; 7— Men Taturligtvis” får: inge: en veta' hågot,' fortsatte kapten "Evans, Det vil'säga' inte" iom | ; anledningen ” till vår brådska Bolaget kunde: ge mig sparken ” "då, "En timme senare och Char- Jeg Eväns " höll sin ” hustru r : fami.' = Det där telegrammet 8 grep mig mer än jag kan säga. Det liksom ' gprängde ' bort ' ett. hårt skal inom 'mig. Jag tänkte på " den första. tiden, vi var gifta, i gårdens .hus,' det var vitt och . innan jag kom ut på. långtrad-. gult "av. blommor: var man än "ställde sin fot; det luktade av Kummin i det långa" gårdsgrä- set,” som stod färdigt 'att slå. " Knut. låg” och lyddes. till hum- (Om man stack: näsan djupt i rräset, så där djupt, så dofta- je : det :' alldeles -sött som av" : brödkakörna när. 'de kom'ry- '- é kande: ur” ugnen. på mors spa- ": : de. Ett ögonblick kände han det säga I magen; det skulle ha va- rit gott' med .en brödskiva med töksmör. på., Det' blev så gran- na, grönprickiga smörgåsar om je "liknade själva gräset... Gräset.” ”var' löken och >" smörblommorna : smöret. Där låg Knut, och sommaren stod kring bonom — -somma- ren var dock kvar hos barnet. arna, Jag blev så underlig. ... ”:-. Där tröt honom orden. "Han gav henne den grå obetydliga pappersremsan och'hon läste. . ika 1 ”Underrätta” Alex Dodd för- , - siktigt, Hans hustru kanske dös. so" Ende 1I- svår förlossning. Kris inom: två. dagar. Vid fullt med- vetande önskar hon honom god, jul”. YrY "YYTYYYYYYTYY er YYYYTYYTTYFYYY trEr]
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.