vyv vyvvyrv ? verteryevev vyevreveyvyyvevv "Det såg ut "precis som , ett jur kort från ' den” gamla goda ti- den; hela scenen förde tankar- en teckning av. | stangenberg. och till en mustif . av Jenny Ny : na: både . till " Julilustration ström, Där fanns:absolut alt detalper för båda konstnärer na, när patron Jönsson på Åvik ” drog ut på sin traditionella jakt .' julaftonsmorgonen. > Först patron själv med röd-' på Avik drog ut för att skjuta " julharen, "var emellertid. verk- ligheten helt överensstämman- så trygg, mjukt inbäddad i snö, röken, stod: som blå. pelare ge- nom skorstenarna och gråspar- varna satt: som en. bisvärm: ”spaljéhäcken. och. patron Jons: son .- myste i mustascherna av lycklig förväntan. : Och i öster "de med jden idealiska julbilden. 7 Den "gamla herrgården: låg där Nn "got skadskjutet djur i skogen och ätit upp det, sade Jonsson. , löst på mattan framför kami- nen. Jonsson ropade på sin fru; som kom och häpnade hon ock-' så ove — De har bestämt hittat nå- ; = Jo, och det' måste bestämt . varit en älg, förmodade frun. » I detta ögonblick. uppenhbara- - de sig hushållerskan i: förren, ; röd: och- upprörd. - : honom, och som; hetygat: "Den kära julen.. or - 4 ”(Forts. fr, sid. D- hjärta för an nöd. "och allt de ande på jorden som ingen an-' - nan; som talade vänligt med de " fallna och som sade: ”Kommen ” till mig, I alla”. .En människa . som själv' var utan synd och skänkte". hopp och frid, kraft och nåd åt alla, som kom till som... kommer fill "mig, honom skall jag sannerligen inte kasta ut”. På '.evangeliets: blad: kom- mer han Oss så mänskligt nära. Han äter 'och dicker:med män- "Den ” niskor, han "bur - trött, han "vandrar långa vägar i det berg" ga och heta landet, han är mer i storm på havet, han går ti& sjuka för att bota och hela, hur möter, sorgetåget och han bju- , der döden att vika. Han talar "ord som är ande och. liv, inte " bara för dem som hörde då utan också för oss som lever nära 2000 är senare 1.en värld, där ' "så "mycket förändras, en "värld, som lika 'lite som havet kan .' vara stilla, men där dock något förblir sig likt ä da till den yt- "tersta : "dagen, nämligen « vår ” syndfullhet, vår oerhörda hjälp- Forts. fr. sid. 5 skaffa . kronan - åt sin maka" Ulrika ' Eleonora, var denna inte heller overksam, när. det ' gällde att söka stöd och. styr-' ka för sin tron, Så fort hon det medhann efter sin broders död, kallade hon sex angedda. män till sina rådsherrar, det-' ta innan riksdagen kom sam- . man för att. avgöra tron- följdsfrågan. Men utom desg-. sa, som: inträdde i rådet, kal- lade hon ännu en, I riksarki- vet finneg nämligen i original. ett: av' drottningen underskri-" . Zz ee Fa Fölmarskalksn.. -den "gjordes" 'up Man göd- . kände” sålunda ” dröttningeng Yvallelse -av-honom: till rikg.- råd, Måhända” har nan här. under .ej velat stöta den högt aktade' men, "såsom det” sägs, lätt uppbrusande Mannen ges nom att underkänng, den vär. dighet, som drottningen givit honom. : Den 9 maj 1719 ut. nämndes . ytterligare” ' fyra riksråd,:för att 'det' bestämda " antalet äv 24 skullé. erhållag, ”och- omständigheterna härvid - ” antyda; att man nu fått full visshet stämda avsägelse... om: Örnestedts be- « vet kallelsebrev ' av "den 30 dec. 1718 för generalen C, Ör- + nestedt att, vara riksråd; Ef- tersom detta kallélsebrev fin- ” neg i arkivet, kan man: anta-. - ga," att drottningen besinnat sig och låtit fullmakten bliva liggande eller -att Örnestedt av ett eller annat. skäl ej ve- . lat mottaga det hög a ämbe- ferhöt, då han hängde Fear " tet, Kallelsebrevet' far varit . . 'hopviket. och förseglat, men —— Ahy en sån olycka, .en sån : spänner ven sen av: vagnshäs t ' ”Jöshet i denna tillvaro och vår "den mörka, . snötunga : barrskö-.. go] d h ch d sina t; starna 5 > lycka, kved hon och vred sin ”för den:lätta skrindan.. "naturliga bävan för döden; Här en'i ett rött, rosigt sken mer röda, feta "händer i' förtvivlan, bön rökarna från byns:hus steg ån; snälla. fru : Ji onss on > jute wofIang; >fru betraktade honom > har endast Jesus 'det förlösande spikrakt. mot 7 gen frostblå ' "tisken! NM . | ordet att.ge, ty han är:Frälsa- skyn 4 ee vr te = Lutfisken, röpeterade. frun; 5.53 vad mnar, :du göra? träl "ren för alltsämmans. En är med- Den gode patrot Jonsson var - häpen "och orolig,-är' den kan- de" hon. Inte skall du 'väl-ut kor; gälla Jesus Keeler | ”åkalså. här sent" är Eh jälva , - » vid ett strålande : humör.” Han ske inte ordentligt; 'utlut d, ;eller. pe I | "tös, som gav sig själv till lösen :'var glad at jakten: och" "spår- ' vad?” N "för: alla, Det gjorde. han isyn- brusigt, - godmodigt skinande färgade; den ""uppgående' solen " anlete ” och: yviga mustascher, . klädd i, storstövlar och med' H stövarna "dragande i kopplet. - Jakthornet i en flätad rem: ö- . ver: bröstet, bössan kopplad ö- "Och" i ' bakgrunden hang > "ägande gård, Avik, in- bäddad i "snö, med' en flock Vv” rödbröstade ” domherrår 'gniss- lande 1" apelgårders risiga ' gra- fik; An risslande med "ett mörkt - Trots, : rikerådsfullmakten os den 30, dec, 1713. och fältmar- skalksitnämninger den 15 ju-' ni 1719; trots vinkandet med " generalbéfälhavareplatsen i Skåne ” och grevevärdigheten ” sammå år kunde Örnestedt ej förlika 'sig med Ulrika Eleo- nora-' och. hennes gemål; på ; -grund' äv sin redbara' och är- liga. karaktär kände "han det som en omöjlighet" att” tjäna ver” axeln. : inn : handen. ' ut jr gårdskontoret och kom ' Vad .har du, när det svartnar ' kunde syna” alla” räkningar il. . "Han stannåde framför Ioket. dagskaffet. M Nn för eftermid-: för ögonen och när solen ej mer ' och kvittenser och taga ute = — Godafton, sade han med garna hus? en var höll hun- "lyser? "Vad har' du, när lidan- ; ter" behag, vad 'de önskade. "främmande - accent. — Det är — antia än Patron på Avik var : "den vältra över dig söm en ” Han hade annat att göra än ; ” väl'inte lokförare Albertsen? all 5 m het 3 "sina djur och" i ström, när. tårar blir” din "spis : att gräva ned sig'i högar av [ : Gubben ryckte till, Han tyck. - gt, nn et sina jakthundar," . och när. människor icke känna, räkningar och ' pappersluntor.. N te” sig. känna" igen" rösten, , skjutsade ou. låg de väl och" | : hjälpa dig? Du har en Frälsare, Nu Sedan han lämnat. det peske- > ar Jo! RA skogarna I en i de mångmila .som. förbarmar sig. över dig. ” det, satte han och drängarna TEE Godafton, far. os et är sig ett ok stället för att. få, Så gå vi då att fira ' den kära ” sig på slädarna igen och vän- Albectssa — stirrade” - ho. Mbit på hela dagen. Och dr. änden, måRdder en stämningens "Efter: avskedstagandet 1723 : Snom. vn . . | sjönk julkvällens stilla frid och: | sammans: och tända gjada til. fär Örnöstedt bosatt på Skot-" 5 Ja, sade sonen, jag kom- stjärnprydda skymning över - - ljus", som, mö; ligt 1. - Många » torp. "Han ” vårdades här de :, mer : direkt «från Seattle.... vik. ? VAR rära . Men må det Stor vullhiget FN sista åren av sin syster Anna sär, varit på vär för tre' vec- | Familjen Jonsson satt inne i "NY v Vägräta ord, & Man I maj. | "net I krubbai ora Julljuset, bars . Hedvig, änka sedan 1730 ef- Kon vo ÖP förmaket och väntade på maten - 1 Socken i södra : Halland. 7. Kan vifta kring tickörs, pen | re, överels n, världens Frälsa- ” fer den: bekarnte generalmajo- vs ” Han: méinade 1 tre veckor, vid . granljusens sken, då det', ”, 18. Röd profet. IL Rogär "Må, vi. minnes alla andra Hus. ren C: W. Coyet. Han dog, or: = F Jay men är det verkligen krafsade och gnällde va: ytter-.> 9. Gallskrik 5 or set med” gentilitrarna på Pag är värlasns fu eget "ord: "> gift," den '5 mais 1742 och du, ”tmin pojke, sade gnbben, dörren. . AN bl -10. Lok och . järnvägsvagnar 15. Socken i Simlångsdalen. et - följer mig, han skall är om. pv begraven"i -Skiämmeslöfs' som. "Inte kunde tro sina ögon, -— Seså, nu är hundarna här, oo 12, Där kommer kl. 10,58." Ye . 16, Brukar regeringen göra: | > åcké vandra i ör örvisso > . kyrka den '13 april så. vid — Ja, well är det säs: + ade Jonsson glatt och skynda-. + Å 13. Metall. FÅR SÖVAN LA 20. lärstil folkskolan skall, hava livets 1ji örkret, utan. festaureringerl av denna mot . & —-Goafton, goafton, min. gos. de att öppna, 2 " Ål oo 15. Det är ofta.en sommartripp 22. Mara ispräst.. : "set brinner med jus”. Det Iju-.' slutet: av 1800-talet visade se, Välkommen hem. ; — Stackare, nu kunde de san- : till Mellbystrand eller Skum- s Klister. Me ngn tiderna igeno OA eDet ob glans. "Man en sådan brist på histo- — Tack 'ska du ha,' far. Jag nerligen . behöva få- ett extr 17. Her ysstrand. : , också i denna Udo även iskt. sinne, och pietet, att 2 vattenband' "mellan ' tillfrusna > nerver, det är :säna” som tänkep . därav följer ej med nödvän- "> dighet, att det "blivit: avsänt. ” sådana" kungligheter iskanter, fågelkärvar" prydligt : s : : I - "uppsatta - i "runddelen framför Men” den” människan; Jesus. - Dock: synes. det ej ha varit Särskilt ' : påtaglig är dn verandan.” : snön 'och — lutfisken.” . r Kristus, var något "mer än en. någon. förändring hog drott- - aversion, för att inte säga av- . re mt HA som sådan -' lutfiskälskare som” på" i det han pekade”på':de båd 3 Nästan på minuten 'en' timme | människa.y Hur ”;trösterikt . det " sky, som han visade Fredrik där fulbild, som Vv En. "sådan. "man får se på färggranna illu-" strationer od helgpublikationer- . Nå, men sällan" i verkligheten , numera. Nu brukar sularna för > det mesta framkalla minnesbil- der, av, .regn och rusk. i " . Denna : Julafton,” ” sådan | när "patron ; lutfiskälskare "som" på" tron på Avik fanns inte maken” julen. ' bara "för att få äta lut- fisk; och "den omsorg han äg-' .nade åt förberedelserna i kvar lite; tätning; ombyte av vatten 0.8. Vv, var nästan öm; Han' del- ' tog P i val” "av; fisk- H trevlig iekatn.. y (Forts fr. sid. 2 sh Mortensen hade, Su nerver, sa Tange, en; nå i 'godstågsture 3 bästa” som fanns "han. drog i'väg på jakten, hade” "sort = det - måste; vår sedan” övervakade naga att” den fick "sin "rätta be handling 'tills" den i dagen,” "den" '-var ;mogen' att. sättas fråm, mjäll och vit och skälvande på . det, festliga julbordet! i dag: på morgonen nnän ” han' varit: med, hushållerskan i brygghuset. och sett på medan ” stormstinna stövarna: . till; Han gick: och 'väntade" på > : kräken passat på förstås "det - | helg för honom utan lutfisk var - hårt: när- otänkbar.” Nt - > han sina' order åt. köksan: i det han pekade” på de bäda : = Och. så har. de här: . Han visste: "av. gammal. er- : farenhet” "att: nundar är förtjusta i både torkad och blöt fisk,' och han kunde". knappast: förebrå dem heller. . - Men! å andra "sidan! En '. Patron '" Johsson --' funderade skarpt ett ögonblick "och så gav <A. så Vill: Alma” vara snäll se till: att . lutfiskyraken mer ut i: hundgården och samtidigt åt :' Viktor "att så : ärdig.. Jutfisk efteråt: "steg: patron Jonsson in'j i "salen; "röd, skinande ”och” bef tänka"? att vil ömt och förstående” mot ; sin i mån, ty hon kände”? ju: så väl, in hang, Nilla svaghet för Mut-. t: mot paketet ! åt eder”, får"sin: :rätta innebörd. "då vi: betänka; att barnet 1 lin-, ningen som gjort kallelsen 'om " intet. Om Örnestedts missnöje med regimen 'efter Karl. XII:s död finnas många berättelser. Visserligen .., var.. Örnestedt ' med om att i Uddevalla er- känna Ulrika Eleonora såsom drottning, men senare händel- - Ser, .- som - kommit till hans" "kännedom, kunna ju "definitivt ha bestämt hans ståndpunkt.' 'Örnestedt var- sålunda. kallad till medlem av riksrådet, men han. mottog ej kallelsen och inträdde följ- aktligen aldrig i detta, : -.Örnestedt var” ej' med vid ' riksdagen 1719," men . hans kallelse till riksråd respekte-' rades, och riksdagens ledare "än må vara att "minnas 'männi- skan Jesus, räcker; det dock in- te. En: enda människa :kan icke pära: "syndaskulden, . söm vilar äver detta släkte från världens begynnelse och anti dess sista dag. Men Guds ”Son,. som blev . människa i tiden, kan det. Bar- på ”Koraet. är. gödamänniskan; Han kom från. Gud och gick till Gud. Då Jesus föddes 1 stallet ' var: "det. Gudé. Son; som kom till jorden, och "det budskapet: "IT , dag har en Frälsare blivit född och sin' sanna betydelse först betraktade -. honom ”:, såsom I, sedan denne blivit konung. : 1720.. Han lär då vid något. tillfälle ha sagt, att-han al- drig mer efter Karl XII: a död skulle” draga sin värja, När: därför kung Fredrik 1721 var nere i Skåne för, att "där bla. mönstra Södra ” skånska ka- é valleriregementet, ” vars chef "Ö. ännu var. — han tog av- sked därifrån först 1723 — undrade. man . - mycket, hur. han skulle göra, Man han hit- tadé på en mycket fyndig ut- väg och "klarade situationen; helt lugnt tog han pallaschen - från närmaste ryttare och sa- Iuterade : med ' den, : varefter. den omedelbart . återlämnades, På så sätt höll han sitt löfte A?. | hon gav. fisken 'den sista. skölj- riksråd, när" listan på riksrå- ' att. aldrig: mera” draga sin — Jå, men sakeniär "den att « ningen. Öch han ' riktigt smart: Oe " vev. > värja. ne. 2 å man" inte ska låta tankarna ääkläderna, den” nyfödde på: ” - ”fysslå med - sådant... Folk: med. halmbädden, "är" kommen : från. hälen Guds . eviga" faderssköte, kom- gon räkenskapskart- Sy- för 'mycket: på sig ur Ja, det: hartja g glort,.. . försäkrade: Albertsen Baker och gick in "till si skin. " [ Goafton; "mäster, glad Jun : fade eldaren.' Tack," detsamma,” Tarsen. När de kom: ned till: tågaät-. "tet, vimlade det av:resanden på Perrongen; "Det. var verkligen en påfallande trängsel. . . Personer med - stora "kappsäckar - och .o-' vanliga ” överrockar "och hat: et måste ha kommit ' en julbåt från Amerika, 0 T En” herre". med lång, tunn överrock' kom, flanerande längs perrongen" med en kappsäck 1 får. inte plats på tåget; Kan ni .”varemusiken .s berg. "Redan" efter ;en > timme - fick patron "Jonsson skjuta" sin "afton och, det var en del små- Säker” att ordna med Hemma. » Och + frun ' och barnen väntade en ” härlig dag. i Han de snötyngda'. Istör och » över : åsar: julhare,'. ”och | sedan : var. ' han nöjd... Men det -var däremot. inte" de. ivriga stövarna: Det ' blev ; drev på nytt, och nu' förstod patron, att "det. var: räv,” göm .. « de 'valsade om 'medv.: ev I ett par timmar - stod han kvar på: passet, men när drevét - drog bort i fjärran, beslöt han . att. gå hem. Det var "ju: jul nog också. Skymningen började. redan a kasta blå skuggor på snön, när: ' han var klar med igenlack-:. ningen av de sista Julklapparna; men från platsen vid Faderns. ol Köra . sida, dit han" ock. vände” tillbaka i sin "uppståndelse "och - himmelsfärd. Ja, "som det'heter späd och klen Men: jord och” himmel allen. ära vare Gud”: : Sådan -är allas' Frälsare. Så- dan är din ocH min Frälsare. Så. målas han för våra ögon på bi-' " belns' blad.” Och en Frälsare vill han vara hela Nvet igenom, En . sann kristen 'bekänner:' "Herre, när jag har dig, frågar jag ef-. ter himmel” och jord intet:: Om än min "kropp och själ försmäk- ” tar, är du' dock altid mitt'hjär- - tas: tröst och min del:evinner-' ' ligen”. Allt på jorden skall han mista. Vad har han, då allt för- svinner?: Du har kanske ett jor- diskt hem, som du ä är fästad vid, + men "du: skall mista allt. ' Vad . :ner och kära lämnar dig, om ej förr, så dock vid gravens brädd? ' i ställe . versteboställe; - stannade ” med prinia mål 'Han'öppnade'- ; "jul Det lyser för alla dem; som” nes. Örnestedt "icke ha. :1742 hade. han. ej klarat räk- ningarna... för :". husröta på Mengsholms' "ryttmästar-bo> och .. Beckaskogs > ö- "-Myndigheter- tydligen '-myc- na «voro... : ket tålmodiga och överseende . gent: .emot honom. . När han lämnat ';; sitt: regemente; av- - fordrade Krigskollegium -ho- "nom räkenskaper och redovis- ningar: för åren: 1704—1723, för: den tid alltså som hän va- rit regementsch : berät-. tas, att-han då mitt i'vintern körde upp till Stockholm med séx - slädar, - fullastade : med --handlingar,”.; och räkningar, : som rörde” regementet. "Han : hela ;"raden framför. krigskollegiets bygg-. har: du, när jordiskt gott tages nad och lät sina drängar bä-- ifrån dig, vad har du, när vän- ra upp” hela papperslasten. ' Han sade härunder till her- rarna. i kollegiet; att de nu man flyttade haris' kista ut.på « Öre "n. 19, Driver i land på havsst fate Ja me KEN ren och in stegade, fokörade ' I 21 Ligger i Våxtorp. rand. . lehem, som ej leder b ort, . kyrkogården och nedsatte den . .— Häruppe? Jo visst kan vi ' och skuldmedvetna, ett par våta : « 7” 23. Inte varlig, ». : . ti "uéh 7 ört men én a ör orion pe vilke hans au Hruppe? Jo visat go emd stövare! pas bar vät . 26. Fett från lappko.” oa sz Um ma a det: ”Jokala” ”julkor el) em, :som ej leder bort, men” - c m - | os . rdet. Tr i : . oa | "Oc så stod Helmut Albert. Son betraktade dem med häp: |: 28. Det måste en akare > sta pris + bokpriser utdelas, för- : Nam . inristades ite sys- ,. OS, ah 210 Halmatn Albert om | 8. Det krukm . ko er; värda-.minst 50 -terns och” hennes” närmaste hem till Fredrikshavn, "Gubben var , själaglad. En sådan jul afton. de skule få! Den bästa på. många, många år! Och hemåt bar det 1 flygande fart, ty nu var Julaftonen redan in- ne. 'past släpa. sig fram . över gol- . och vräkte sig smtligen hands : 29, Nöt hi sö is Civ, andra pris böcker värde 30 sr öt hos Ake Gotfridsson SN skr. och tredje; pris: böcker värda Lodräta ord, 20 kr. Lösningarna insändes el- 1. Bruk i västra Småland. ler, inlämnas till Laholms Ti 2. Ligger i Ränneslöv. > - -. Ning i: kuvert märkta. ”Korsor- . 3. Det förädlas .f, Laholm: det” senast den'10 "4; Socken i södra Halland. sult januari. Re" 5. Btt bra landskap. — oc ätet av tävlingen: meddelas : > S Pp. > något senare i tidningen, «ov! — Hur i hela fridens namn / såg hundarna ut ! 5 : Magarna stod ut som spärr- ballonger och de kunde knap-. vet. De stönade och pustade AAA SIA. Fr PFESTYFYYEN Jesu. krubba står, | ' it samlag mina tankar, dithän min längtan går; . Där vill min själ sig göm där har, rmin tro" sin skatt, "Jag. aldrig dig” kan glömma, du ljuva ' julenattr H t A m én. - von nnu. ”finnés på Skottorp : Karl XII:s Porträtt. i kropps- storlek, som tillhört den gam- le karolinén. Även hänger där ett Porträtt. av. honom själv," enligt. Uppgift. målat av David "Krafft, härs 'brutnd' vär-. ja finnég därunder. ne SMA varit. Ännu vid sin. död - Norre
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.