" hon la . slängde” : det, "förs I Pappa: SN köksbordet öch åt-sin frukost . handla," ” ' Julhandlandet: "borde . varit: :un-: I vårt ju: arbetet ; där, som" skulle: - -hövde! försuppköpens tillsjulen.. - två jullitrar "skulle" han. också "3 «' särm bolagsträl, som slet 1 sko a "Martin -Rydgren 'reste sig och 2 " planen stod, lillan på kökstrap "de två och tre och snärt skållö ” ” För mor i Gerda blev det alt S os "slutat arbetet "hade" hon 'sagt att - H han: hade att. ombesörja” 1 dag. - ” TATODMS Fries gta veden sne aa et rådde Zlad förväntar i itorparhemmet - I Skog« --backa, Det. var julafton och -och ; en sådan dag. är det : Gerda mot det nu. väggtäta mörkret, som stod tungt som en .mur.. utanför fönsterrutan. .- Hon "tog. in kaffekokarén och ji bjöd "barnen -sätta.. -sig till börds, Mi v alla var lilå : men -det var ingen helgstäm- 280 pga ningen. Hon hade ning och kaffet ville inte sma- I julkle, vit lovad en docka . ka — alla tänkte på samma docka PP, en. stor? och vacker "sak. "Då 'hördes "hästtramp ute. », Bom" blundade: snällt när 'på gårdsplanen, mor Gerda ru- Mor 2 ord på. rygg. >. sade upp och ut i köket, tände tre Enn rda hade: varit uppe, J lyktan och bad Elsa 'ta på sig ar. redan, när hon kloé-: "kappan 'och följa henne ut. De ” väckte barnen. Det var | , andra” barnen fick en sträng som skulle uträttas i d så sista timmar ' före Hel-.” än filla Maja 'tiggde' och bad att få gå med ut och möta pap: på . och ta emot blunddockan , och den fina Julgransspiran: : De : gick ut på gårdsplanen” och möttes av. gamla Blätidas glada 'gnäggning, låg på lut i vagnssätet, snärka- .. de : och 'stank av sprit. Det "fanns "inga: varor i vagnen! Barnen tumlade ur sängarna; på sig kläderna och” sprang” sedah fram och tillbak .”genom/” .rummen, ut' på” ”gårds- planen elter” ind” stallet - oc) ladugå rden och sedan in ”iger de: ned där” mamma skurat och: "feja ". Mor "Gerda " såg - deras : ' Tömmarna hängde staka Ä den "framfart och tillsade "dem vän- "sovande "mannens hand — ”det . "ligta' att" 'spara ' krafterna'. till. var den gamla trogna hästens kvällen; " i kväll var "det Jus förtjänst att skjutsen allt kom-” julafton och då :' skulle de få : mit "välbehållen hem, springa "omkring hur "mycket. . Elsa spände skyndsamt häs- som: helst -och 'då kanske också” Ti. Sten från vagnen, ledde' in" den "Jultomten "kunde väntas :kom-. ; "trogne ' dragaren i; stallet "och ma "med julklappar. ' Maja ,ville 'skötte:om den. "Den tunga selen, "höra hur: Jultomten: Såg. ut och "Sven och Gustav var också in tresserade, men "Elsa, "som var äldst "öch hela tio år gammal, 106g. ftet.. överseende, "Visst tyck-. te: hon också att. det svar: roligt, där. med, jultomten ; -— mest den -Afick:" mor Gerda .i' sinom tid "befria Blända från. den hade törparhu- 2 Elsa kom in sov fadern den ru: siges' tunga sömn i utdragssof- 'fan "i lillkammaren, I köket -Sysslornäy'”. "slog sig: ned vid: , grät. ” a Det blev en tråkig. julaft "tonskväll. Mor , Gerda ' skynda dé sig att duka fram julmaälti den, . men 'själv. kunde hon ite. . äta tillsamman méd barnen r » ingenting. smakade, De små: var. Å hast: sÄven han hade :bråttom . -—”alla: tycktes ha bråttom på". ”julafton: — och” pappa Martin skulle dväg till'stan för,att. jul : köpa julklappar! "och » .gotter «till barnen, Detta med... danstökat : långt: -tidigare,". Meng, -Hjärtängslig stirrade. "mor - . "tillsägelse att” stanna: inne; fast- V Husfadern . så ' saktmodigt"” . 'stod; alla tre småsyskonéri; och i nägon .ungkarlslya Å stan och resten -av julhandelspengarna -hade gått förlorade 1 kortspel, Det var den gamla -vanliga hi- i i storien; Martin var sig lik, allt för "snäll, en -karaktärslös kra- ” ke helt enkelt. Som nittonårig flicka hade hon blivit hans hu- stru, hade lovat att dela "tjuvt och lett med honom och troget "nållit sitt "löfte. "Hon hade äl- skat honom och hon” älskade "honom ännu. Martin var en så- dan "god måke och far — bara han kunnat hålla sig borta från spriten! Skulle ' hon utfråga, .;honom i 'mörgon 'om hans före- ”havanden i stan? Nej, knappast tillrådligt. Kände -hon sin man - rätt 'så' skulle han ändå vara "tillräckligt "bitter och ”ånger- "köpt: i morgon och gå omkring i flera dagar och se 'moloken ”ut, "men blott för att 'så smaå- ningom helt 'förgäta -. episoden ”— utan att ta lärdom!. Klockan var nära nio 'på Juby dagsmorgonen då Martin våk- nade. Han hade" huvudvärk; kände; sig trött och dåsig. Det ' dröjde en stund innan hån kom ihåg gårdagens "händelser. Han ; ångrade sig och skämdes, men beslöt att inte alltför | mycket "visa 'sina känslör' för hustrun. fick hor, emellertid låta vara; H Aa Han -klädde sig och gick"ut. i stod på bördet s 'och väntade :på'honom, hustrun ' 08 kaffekokaren' från.'spiseln och "hällde i 'åt 'honom och han .: köket. Maten slog sig ned vid "bordet och "för - sökte äta litet. é talade” några likgiltiga” sin hustru och fick. enstaviga 'ord” till Från : finrummet "hörde "Han 7 "ord . till svar. med - nära ” nog fasa” på” den stund då han måste” möta deras frågande ögon. : . Han" tuggade". och" fuggade men '$ ållde; sällan maten vil. inte "smaka honom; "Han ' Martin Rydgren. "hade. inte haft = tid, hade "inte: kunnat : "försaka 4. .en fenda: dag: i skogen ++. det: ge honom "de ;pengar. vhan: be Pp köpa julklappar. till hustrun och: barnen : röch | en"-del:ännat, Sina ”unärange” "Maja : 'frågade' snyftande' "efter blunddöckan,' + julgransspiral och: jultomten : : Så, snart: måltiden val tillsade " mor Gerda. sind barn" att gå till sängs. Snart förkun: - + nade "deras; "= andhämtning att de Sov; men i." ” från. lNillkammaren hördes: den : köpa'.ut.—' dem -kundes;'då e gen;- ha gjört "sig förtjänt av!. strök "bort några: brödsmulor: ? frånsmunnen; Det:var. sent” att julhandla i dag,"det var: sant; men det var ju ändock bara.enz. omiltill” stan och Blända, kunde ' rusige " husfaderns. tgurglingar : kt när. det. behövd : . Kin äkte ut från” gårds: Dn och > 3 köket satt mor Gerda : och grät.” pan och-ropade ivrigt: "Några dänga Funderingar om : oa Glöm? HH inte tänädockan, : behövde hans hustru inte hän ge Big åt.Osädent "hade, hänt: till vara på -julaftonen.” Säkert " hade hän träffät några av sina gamla ”supbröder, -Titrarna: hade — blivit -utköpta -'och "urdruckna Cav tömmen. SS torpköket pysstade” "mör med att lägga sista hand : ÅA Barnen,: tänkte örstås > bara hän kunnat ss ; . li spriten....t : började gå framåt "efte middagen" och klockan blev bår; den "Ha vara inne, då den stora helgen "tog. sin början. ' Mor Gerda > hade länge. väntat att Martin” skulle komma .hem :och ' . började nästan" att så smått « o-. roa sig. C blev fyrå. och den men familjefadern inte uppenbarat sig. svårdré att besvara barnens " rollga frågor och att samtidigt döfja”för de'små hur örolig "hon > själv. var. Allt var färdigt för jutebis "värdiga mottagande; ba-' ra sinte husfadern' såknats. ” . "Elsa "hade "klätt granen, "Ma- ja? hade” hjälpt ”tni Hed" ätt. , hänga upp några saker. på är neäre: ”grenärna; men hela” ”ti- .den hade hon följt storasysters - förehavanden "med det alira' största intresse: När Elsa hv: det fattades sak — det 'bo de”ha' vari spira” i granens I | topp: som "hon sagt åt pappa att inte: glömmåä”bört för det övriga t> jämna "och lugna /;- vad Märtin"haft' för sig i stan” . tidigare tyvärr, men” hon" hade "+ ändå trott att han skulle ta'sig : " mid"ett improviserat 'samkväm” märkte att hustrun gav :akt på ” ”sande: :De stannade och” tystna: : de,x när "de såg: tt fadern var: . uppstigen.; Marti ed: i kaffekoppen: "Då "var. det : når gon? som: rörde vid" hans knä, ” han förstod att. "det "var Maja, . . minstflickan;”; 'och:: var: tvungen , + att se åt henne, Två djupa, un- om -'drande; blå ögon Thötte (honom, "och. så den ' fråga han fruktat: — Pappa, var har du blund-" i dockan ?: i "Martin" "Rydgren: blev skyldig. ”. Ho — Och julgtanssptran, papp "+ pa." Glömde "du att "köpa- den? i Fadern: :skruvade sig.- på stö- saktar le oe oc . hån barnens "röster och tänkte . NN barn, målat och. gjort" en liten ”klän-' - ning till” : "strålande" ögon. - dagens a » samvetet . var - ställa undan marester "och 'ser- "= äu få din julklåpp. — Det kom ingen 'jultomtet går kväll och det var en sådan tråkig julafton, pappa... Men nu stod han inte ut län- :-gre. Han föste varsamt undan flickan, reste sig upp från sto- len och rusade på dörren. Han gick in i vedboden, som också var "hans snickarverk- stad, och 'stängde noggrant dörren efter sig. Snart hörde ”husträn och "barnen ljuden av "hyvling 'och sågning, borrning och "hammarslag. Det fortsatte timme efter timme och mor Gerda kände sig retad över denna, som hon tyckte, utsök- ta drumlighet. Martin var myc- ket duktig i att slöjda, det ” visste hon. Men inte hade han väl. så bråttom vid denna &års- tid att han nödvändigtvis be- hövde vanhelga sabbaten med Han. var hård som flinta, en . sitt larmande. Supa på julafto- nen och arbeta på juldagen — ' det var allt en vederstygglig cheferna” också. För "Evans, betydde befälskapet och "livsföring! > Men Martin låtsades höra hustruns rop och när hon bankade "på ' dörren muttrade han ' bara "att han kom in när "han gjort färdigt det han höll sågade han vidare. Samma 'Te- - pen :sultat när Elsa vid tretiden på eftermiddagen. ropade : på ;ho- hom att kaffet var färdigt. : Sent "på. eftermiddagen, ;i- skymningen, upphörde äntligen sågandet, hyvlandet och. ham- .randet, och.mor Cerdä och bar- nen hörde tunga steg på för- stugtrappan. : Dörren öppnades .sakta och in trädde -husfadern, "lade ned sina bördor och sade :— Här har ni era a julklappar det blev ingen julafton för oss i går kväll, men vi får ha det i kväll i stället. Här har : ni var sitt par. "skidor, Filsa och Sven; och här är ei liten 'käl- -/ "ke till Gustav, öch här här du "din docka, Maja lilla, det blev: visserligen ingen blunddocka i: « år, men jag tror, du blir lika : glåd åt denna” huggit ut.ur” "ett stycke bokträ, och "sedan trollades. fram ten « .Jjulgransspira, - som pappa” också egenhändigt 'för- färdigat,: klistrat - rött: créme- papper "på en "stomme av trä 'och plåt. Dilla" Maja" klappade i: händerna” av förtjusning. = så blev det” ändå julafton 1:år :också.. Och Jjuklappar fick vi fastän tomten inte kom. Men : "pappa kom. med julklapparna 'i'. stället "och det tycker "jag "var mycket, mycket roligare. ' s—Tack snälla pappa! ropade - och Martin Rydgrens ögon tåra-: ” dés av rörelse. ”Vad var; väl.till- - : stormsticka. Och så, sedan" han varon bland supbröder och kort-'. ; spelshajar; "mot; detta; att få. " sitta här i kretsen av sin familj och se än i sina barns gla je Det . blev en. ”dagskvälj, en ju dagskväll, somi familjen på - Skögbackatorpet dock "helst ville. kalla julaftons-' " kväll. och skenets' reflexer” Blittrade i. "den - nyå ”spiräns crémepapper. Martin - kände ingen trötthet, . trots . gårdagens sSupkälas och: trägna botgöramöda; - hat , var kanske för , glad för "att "kunna känra någon -krank-' het. Och nu smakade julmaten" "” härligt ”—: nu det goda förnämsta "krydda! Sent. på. kvällen, .när ”bärnen äntligen. "gått. till ' vila, "Martin Rydberg ut i "köket, däri hustrun ännu plockade med'att vis i skåp och hyllor: - . . Gerda, 'sade-;Han mycket rörd och fiskade ” upp ett litet: Paket ur. rockfickan, ' nu skall = Min. julklapp! "svarade husträn” häpen. .'. "— Ja, inte trodde au väl att , du skulle bli helt utan? frågade - mannen ömt. och strök -henne sakta över håret. ” Hustrun slet upp det lilla pa- ”ketet med en nästan nervös iver och ur det innersta "omsla- a get 'föll då mannens motbok ut — riven mitt itu! . ” "Kvinnan -ryckte till och säg förvånad upp mot sin man, som «ljust - leende stod vid hennes sida, a OCH så > fe Maja en docka, Vv "=, som herines Pappa själv hade. inte ' "på med. Och så 'hamrade och Den grå - Pappersremsan — > Det här stannar OsS emel- lan, sade Charles Evans, befäl- havaren på "Cumberland", och « dolde . ängsligt noga den lilla .Pappersremsan 'i sin bastanta näve. Han var just på väg ut -ur radiohytten, -: Kapten Evans nickade. någon in att göra honom emot. pliktmänniska framförallt, Fol- ket "ombord visste, det ,bolags-. Charles båten mer än hem och familj. Han hade sagt en. gång, att » havet var hans rätta hem, Där var han född, ombord på en långtradare, och där skulle han slita sina 'dagar, hoppades han, 7” det . hoppades han också. Och "På nästa resa. skulle han ha Philip, sonen, med som bafäls- 5 | elev.... Nu vände han åter tin vgnis. ten” för en order, — Och tele " Erafera hem, mister, att vi ska försöka " vara «inne julafton. Hem til. rederiet, O'Brien .me- när jag, inte till :avsändå én. 'Kanské läste. han '. en: viss överraskning ' 1 telegrafistens . blick, ty han fortsatte.:— Med god "det gå, Och jag tänker att eld elå under panhnörna. bör :arna gärna skyfflar 'på, om de får komma hem till julen. .'. oo mär, Ö'Bri en skakade på huvudet förren 'slog igen, 'Det här "begrep han "inte, "Vad "gick "det : "åt ”gubben”? "> Och "så ” detta, att vara i hamn, julaftons n mor- : gon., sen ll ve Kapten Evans” gök "direkt till:"bryggan; där Dodd, :andre 'styrmannen, "hade vakten. . För en stund stod han stirrande ut ' över "de .vittoppiga gröna. väl- diga vågorna, som liksom gingo till attack. mot :”Cumberland", och så: vände han sig Plöfallet : io sBnart. ha vi sjön. med. 088, 'mr Dodd, och ' det kommer att” gå undan,' Vi ska försöka vara hamn julafton. ” SEN ed "påtaglig stämman, "Men; går "ät fär : alla de andra barnen ,i-korus, i" Det. han, . " Julljusen strålade från ; : Det skulle vara. när som, helst, gränen i hörnet 'av finrummet - : vore något | absolut "enastående: De jular jag, fått fira ' hemma”. "är lätt räknade; Men..,. man : Men” han mer. Chefens ordförråd bruka inskränka "sig till termer. händelsevis." -/ te gifta sig, sade han, Ja, j + jag ' tänker på mig: själv 'nu'- . Han log... Evans rynkade pannan: 'Han” var inte "van | vid invändningar :åv "något slag. Och: han miss- "tydde leendet. Han fick 'ord 'på : tungan, "hårda "ord, 1 men. han svalde 'dem.." ' "Men andra styrman hade natt” sina blickar "mot horisonten, | I. övermorgon, vore > trevligt, : im iimlade. : Evåns tände sin pip; med en. fått "eld, "sade + han, liksom : Dodd 10g. — Inte än, sir, men . min. hustru. .; Ja; vi väntar. sir. . me fla . Evans bet "hårt om. pipskat- 2 tet, - -och"-det kom något mörkt”. i blicken. ": > "- '— .En sjöman borde nog in- De talar om julen, som om den lever lika bra för det. vAndre styrman - vis: med "säkerhet om" något svar krävdes, "och alltså sade han endast, . Naturligtvis, ” sir. tänkte: så mycket de” som hade med -tjänsten att gö- 'ra. Vad därutöver var, det var av öndo. Och så nu denna kon- versation.... Och varför den- na fråga om han var gift. Han hade ju själv uppvaktat med — Menar du allvar? sade hon "sakta. er — Ja, 'svarade han, och det kom en beslutsam glans i hans blick, denna gång kan du lita ' på att mitt beslut är örubbligt. >— Då var detta den bästa "julklapp jag någonsin fått, sade hustrun rörd, lutade sig mot makens bröst och glädjegrät, Han visste det..Det skulle inte falla Nn Nå, det var ganska lånet dit, I "Hon: var' mycket söt, att hon väntade ett "barn; Ne : var ju själv ett barn... — Ir övermorgon, sade poag 2 "En' berättelså om: Julafton! då horisontlinjen. j Det var väl inte likt honom att ta sådana risker en lysningspresent, ett för öv. : ”rigt - mycket vackert dyrbart indiskt arbete; Charles Evans", blunder, "väl. flickan som "kömmit om- insåg — sin bord. en” dag i.augöstl, innan "den här resan började. Hon var . nästan ett barn, - fastän gift se- dan ett halvt -år tillbaka 'då, ”öckså, Inte kunde man väl tro. Kapten Evans tände sin pipa 3 " andra gången,” C nam Eric Storm” LT a m NIYTER så Jag | minns nog när min pojke föddes, " gade han, och han: undrade för sig. själv om tonfallet, var tillräckligt ' inner- igt. Han hostade för att fylla ut:en paus...” — Och ni tycker. naturligtvis om er "hustru mer än” allt an- nat på jorden, sade han halvt 7 raljant. -'Alex: I Dodd svarades inte, en- " dast stirrade mot den gungan- Men kapten Evans ' "behövde" ingen" bekräf- -andre styrmans ögon; Blicken sade' 'att 'hon därhemma vat, "allt; utan herne var allt. -ingen. ting. Kapten "Evans dämnade bryg- (gm os JAE u : e | - Bara en timme senare märk- : tes en vias förändring ombord, Vindena var, hård, . och morgo- nens yrsnö hade förvandlats - till skyar av smattrande hagel, " men, trots detta gick: arbetet- "snabbt under sång och skämt. " Chefen noterade detta och fick pannan i. djupa veck. Behövdes det inte mer, var det en sam- ling av stora barn han hade - ombord. Julen! Vad var julen? Ett par dagar som alla” andra dagar, Ibland vita, ibland grår Han frägade förste styrman, vad :som; gick åt folket, och försten svarade: H — De tror att ankarspelet skall gå julafton, sir. Chefsma- skinisten är inte så säker, men de gör vad de kan vid ugnarna. ,.-Men. givetvis återgav- -han in-" "Han! mindes mycket. ”Smärt hon ' lämna” telse utöver den som skymtade te helt folkets röst", var konstig, hette det t skan- RE vn Gubben .» hl sen, ' För étt par dar gen hado - han sagt att han ingalunda tänkte offra bolagets dyra ol ben vid en julbrasa, och nu, nu -. lät det annorlunda. rummet hade :fått order om .t högsta 'tryck "under pannorna, f., Gick gubben I barndom; redan, :: fast han minsahn inte var nå- -gon gamling precis?-Eller hade i "samvetet ' älagit honom?" 'Han + "brukade ju skrytå med att han” "aldrig firade julen hemmajvö' " nickade åt sin närmaste mån. att saännihgen Inte -var lika nä. « ra "och undrade för sig själv - "gen: 'vara 'eå, att Evans 'skulle' > linjeångare? Och var det -där-" för han började ” viga” Big . mänsklig? " Fast, mänsklig hade han "aldrig va! Nu skulle : » . det inte sparas längre, maskins — ' Allright, sade Evans. och +. "direkt > 0: : för att de skulle få steka sina .' r an å LÅ + "Jag tyckte att eftersom vän. >. | ae var så nära hemhamnen:: "Men 'försten kände på "salg 4 (| nn om! "inte" en "hund var begravd a "någonstans. Kinde det: möjlit »r -”Cumberland”: "för ”att>n : befordras till någon av bölagets': rit, Och en bra chef var hah". Hade han inget intresse av att” « folket ombord "fick anlednirig " skratta, ' så "sörjde hah 1-alla' fall för att: skafinihgen förstklassig, Och ”håde 'han' g vit sitt ord, "så stod' det” lika” a ag säkert som klipporna vid Heni- : hamnen, I sin kajuta öppnade kapten t "Evans en fint snidad gammal ” sjömanskista och ställde fram : -på dess lock fotograflet' av den . , kvinna som han lovat älska i nöd och lust, Han tänkte att” det hade inte varit varken det: ena eller det andra, ingen svag” : och ingen himmelshög glädje, : men trivsel, och det var inyce- ” ket nog. Sedan tänkte han på unga, bräckliga mrs Dodåsg, Och Alex Dodd! Skulle sjön en' gång förvandla även honom tif en bister, butter kämpe? "7 De tankarna skingrades. ' | ” Tredje styrman, Holmes, kom med väderleksrapporten . som kotade med dimma över Kana-” len. Kapten . Evans rynkade pan- nan och Holmes tänkte att det ” var tur för vädrets gudar att ”gubben” inte kunde dem. - Denna » dimma, som, skulle” komma att förlama sjöfarten i dagar, ledde till upprepade ra? diovarningar. . Påtarna borde” invänta lots, och $i varje fall borde de gå med lägsta fart,” dekreterades get — Förste styrmannen vägade tera vid idd. 'b det, ' . (Forts, å sid, .7), ”
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.