- ut tjugu krohor' . "och : föder sig till 'stor del: :med > egen. näbb. : . 1. byns utkant bodde "Socker. pPinna-Fia » och ' yTräsko-Hanna i varsin 'Jilla! stuga, ett bösshåll från varandra. Fia hade fått sitt . namn" därav, att hon i fyrtio års "tid levat av”tt, koka karameller, sorf' hen "sålt; arknader . och ect rna ; hade -. mänga år änka efter; träskomzkire: Nu var båda” Dyna. : .morna sjultioårsåldern, men pigga och hälsostarka och ”k k. ställda, så att de Vien tnsammar «öd redde si gott De hade, . ju "nått d de fick ”folkpermissionen sr den - femtonde i. . Varje månads fick de" gå. till. .Poståtationen ocK' kvittera ; vardera, och det -små beliov, - "så att i räckte till. deras. att de kunde, leva fullkomligt ' bekymmerslöst, Det var den -sto= ra; välsignelser för dem 'med "des- : sa 'tjugu kronor 'i ”folkpermissi- on; det var de, Överens-.om; an- nat var det för de fattiga fört I. världen, när. de skulle reda sig PÅ tre "kronor i månaden i fatz tighjälp från kommunen. oc] ech vara underdåniga - och mjuka, var:gång de skullé äm= - ta perigarna -hos « sstorgubbarna.; in. styrelsen, " Sockerpinnia-Fia ' och. :-Harinå "levde som; goda "wi och Årogna grannar” "och hade bå- de- glädje 'och nytta av: varandra, : 'De ropade: in: varandra, när: kaf. fekitteln stod' och kokade. på tre - « fotaringen; först när. de fick sitta : tillsammans blev det ju: full. hug- svalelse - med. . kaffedrickningen,' ; Och när: ågon" av dem. behövde " " låna';en" nypa salt ' eller. en: sko- pa. mjöl; :så : visste -hon,' att hon : slapp traska: den, .' Jånga, vägen-' till: handelsboden få. vad: hon: behövde. stuga, : . : För att få litet att syssla med medan: tiden". gick: hade. de” för.” några år sedan börjat. med litet: hönsavel, . Höns ' är. ju” lätthållna 7: . djur. De plockar. upp 'så mycket I Så resonerade 'gummorna, och" en .vacker dag hade de sina höns : sprättarde; på sopbacken mutanför stugorna., Fia hade. skaffat .sig "Sex stycken," men Hanna köpte : sig” åtta. "Träskomakarns efterle- verska hade en.viss benägenhet ' > att slå på stort" och Fia blev li... "tet bitter, fast hon ingenting sa- de.. Men” underligt ' riog så dog vv två "av Hannas hönor innan året "var ute; så "hade de lika många, - och "”bitterheten försvann. Hön- 'sen var ett. gott påhitt för de båda. kvinnorna, Under sommarn "när de 'värpte som bäst .kunde "de sälja ett tjog' ägg emellanåt: I mot: två, tjog ägg "alltid skulle slå på stort i handelsbodert; för” det hade” ju varit ett överdåd att äta upp alla. , Och de hade sedan barndomen "den visdomen "inpräntad. i sina - sinnen, att ett överdådigt lev= : nadssätt straffar sig själv. Nu var de .glada att då och då få bestå sig ett ägg 'i mjöldoppat eller i vetebrödsdegen; ägg "som direkt mat kunde ju bland an-.. ständiga människor endast kom-. ma ifråga - vid" sjukdomsfall, : 'Men när Fia en. morgon kom” ut på sin farstubro, hade” någon- H ting hänt. "VV s Hon skuggåde ”pannan med | handen och tittade bortåt "Han- nas stuga. hon 'en stor , främmande ' fågel, , som hon” inte, var var, att' se" hos Hanna. En, stor ' svart fågel . «med glosände. rött ' På vingarna, Hon stod: och ' tittade . länge,: hon , var litet nätsynt, och hon: 'miss- > trodde i det längsta sin. » För : det ''kunde ' väl "inte vara" sant... Nej, det'var, omöjligt :. . Något sådant kunde; Hanna nä- turligtvis. inte ha gjort. nu Jo, så " Fia' blev, vindrande:: es som . vanligt :drack elvakaffet hos - så . skulle ; hon ha ' byen?” : Som vanligt: ' — nej, hon. hade , "bytt. sig ' till tuppen” upper i" byn ;., Så ha ar. nog hennes. ! Fia' sade” ingébting på stund. Jojo, det. fanns. en lång : "de. som + på. började. hon” yttra sig 'i för- sn klenande ördalag om' tuppar icke särskilt 'om. Hannas. nyfö värv utan om tuppar i allmän het: Varför skulle. man hålla sig : "med ' ett djur, -' som: inte". hade: . minsta. nytta: med :': sig? . Varför -dra mat i halsen på en tupp, som inte värpte, som bara: gick + och latade sig och kråmade sig? . Det måste bli rena förlusten. Om ': "Hanna hade frågat. henne till först, så skulle hon ha 'avrått... Två tjog ägg för en tupp... — Har du sett så grann han ä? Därborta"." skymtade oe . dn latt. hoj "Det blev inte den vanliga trev- naden med kaffedrickningen den dagen, vad det nu kunde bero på. . Nog var Hannas tupp både -stor och grann och ståtlig, det ville Fia visst inte förneka, Nog ” var det röda på - vingarna nå- , gonting som lyste i ögonen lång ' . väg. Och homn' fick efter några dar ' höra; hur ivrigt Hanna be-' römde sin tupp: Det hade bli- vit mycket större reda med hen- -' nes” hönsflock, sedan han ':'kom. Förut " hade hönorna gått där: ' och.. hängt huvudet : som umtle vade gamla kråkor, men nu hade de piggnat till och fått en höns- : värdig hållning på :sig. Och de: värpte mycket bättre än förut, : Nu fick .Hanna ta in. fem eller . sex" ägg varenda Idag . 1. Fia kunde ju inte”förneka några av ' Hannas uppgifter, men hon för- mådde omöjligen dela hennes förtjusning. "Hon förstod själv varför, men hon hatade det svarta djuret, alltsedan den stund SN hon upptäckte det. Nu visste hon så väl, att detta gick: och: apade ef- "ter "vad andra gjörde:. Hon var för. självständig: för det, hon höll..; på sin, stolthet för mycket. Och >. :, någon. större tupp än. hennes var det ” nog svå att få et Svarade SM . Där såddes. det” ut ett öÖ, "genast grodde..” Elvakaffet, som” det. vår Hannas tur att bjuda på" den. dagen, . blev. 'alldeles' bor glömt, vad det nu kunde bero på . ödet "började" driva, sitt spel Cs una En morgon Fia. . kom ut; äl "" vad fick hon'se?' Hon fick se de : > röda vingfjädratna. lysa ' mitt i "hennes egen hönsflock! Där gick: Hannas tupp mitt bland. hennes hönor och sträckte på halsen och” "pen sdint; - "inte: v ut - som” . såg förarglig ut, medan hönorna med menlös uppsyn "slaviskt följ- de honom, - Det kokade i Fia, Hon körde bort kreaturet, fast Hanna stod på sin "farstubro "och såg allt- : sammans. Tuppen kom igen näs- ta' dag och blev bortkörd. Men la "det - var stora hål i gärdesgår- ' den, som stod mellan stugorna, så att tuppen kunde komma och gå" som ' han ville. ” inte att mota" bort. honom, han kom ' varenda dag.” Det: var en tupp -ined en ytterligt flyktig "och svag karaktär. Måttet 'hade länge .varit rågat, när Fia en dag fick se den svar- hävre, 'som' hon av. sina fattiga . gick” hor in till granhkvinnan: '— Du ska hålla, reda på" tup- "I meälé: "Hanna, brurispräckliga Höna äfper hos - så "vi kan” vara, "kvitt; heh, är du- dte så g" vara d4' också! Ta- hit . 7, som hör till mej! : från 11 din tupp. hemmå, an- "Men ' ädgen. efter '-kastadé Fia . en ' sten - på-'Hannås - tupp, ' och därmed. hade: ovänskapens ande fått sin -böstad i de båda” stugor- A SET lev Hanna tvungen? att” len" svarta tuppen i bur, och. när. han. dessemellan - skulle ha' litet” rörelse,. så fick hon. gå ” ' och 'vakta > honom. Allt under det'. Fia 'satt "i: sitt fönster : och / , tittade på. Nu ropade de inte in ' varandra: på. kaffe "mer; de satt i där. -var för sig” och hade inte den --rätta hugsvalelsen av: kaffe- drickningeri : Och ': den , som -;be= ' ” hövde en nypa salt eller en sko- pa -mjöl kunde inte-gå' till: när-.' maste stuga: och låna: utan fick : . gå, den långa. fjärdingsvägen, till handelsboden, : > vv Så fann Fia en, dag," alt” en.av . hennes ' äldsta, . utvärpta "hönor "blivit. liggsjuk. "Då fick hon, en. lysande idé, Hon lade hönan. på : id, "då. hönsflocken ; hade ' besök av ”Hannas tupp. Hon hade många gånger | tä "inte dugt. l Efter någon tid gick Fias ligg- sade Hanna. Har. du. sett di ri SS fjädrarna? el ba : Tel. | Uoholmsortens J a gel 111456 5, | 15.30” öppet måndag fredag kl, :9.00— 530 ah ördegar . ikl. 9.00-—13.00. 2 Vallbergoortens Jordb Ore månde fredag kl. "830-120, kl. än00-—210 > Veinge Jordbrukskassa 182 11- + ne Öppet: sändag-trodng 10.0 Våxtorp -Hishults Öppet: OMP tr måndag och fredag kl. 17.00—19.00". - SEE Tel, :303.00- SÖNlagg SE LA 2 T måndag i dl 270024 su FE 502 90 = mråndsc torsdag kl. :10. 00—13. 00 fredag kl: 16.00—18.00 ” - : lördag” kl. 10.00-—13. 00 -:- Jördbrukskassa ; Hå rukskassa + 232 60 -, 01200 et Jordbrukskassa onsdag kl. 18.00—15.00, .” ge Norden först- börjat tro 'på Kris- «tra "ställen, friköpte . trälar, som > fick ' bostad : -öch jord i nejden kring klostret, H ket” ogjort," - bärga sig,'' men: hän. och? hans | hustru : :och sina barn i "sig .' barnen skulle: få: av ljuset, som "eken är för hård, jag 'hinner ej i afton. hugga något vackert: av .. -. henne,: dessutom göres likkistor RH "av ek, Ekgrenen skulle påminn; "om döden, Nu nalkas livets hög- tid,” frälsarens ' födelsedag. . > oförgängliges ; födelsedag. - i -tus nedsatte sig 'munkar :på .fle-' - byggde ” kloster . och möt villkor, att : de: skulle. giva tionde" och 7 göra dagsverken.” en. by; bebodd av dylika fria "och | SM Därefter kom. han” till en åsk bärgade. arbetare, bodde en'man, : Som « hade : sju ;barn.. Han var: ännu fattig; 'ty "han hade; nyli- . gen" blivit friköpt och" hade myc" innan han "kunde ) etade” flitigt och . var ' ”ivriga.-i bön," De” älskade" sina” > barn - innerligt” isynnerket ” sedan ; ” dessa blivit: genom: dopet upp=" tagna : i: Guds rike till Kristi” meda ' När han, slutade " ill lön ett ' en och läsa bönerna med. si : Då han, med. "yxan: på axel "gick hem över der odlade slät+', :ten närmast klostret. gladde han; istorligen > över. den ' fröjd var något alldeles nytt för dem, "vilka vanligen om kvällarna satt”. slock- - mörkret, > sedan brasa N må Men vari skall jag” älta. lju-, " -ärmad ljusastake av silver: men ic! Nej, jag "vet råd jag - skall gö fra mig er ljusslakevav' trä, Jag: - har blott ett ljus, men jag skall: göra staker ' mycket störr och” vackrare, lik kyrkans. ». KS Snart kom: han till skogsbryne och såg sig om efter ett lämp-. "ligt hygge. Först: stannade: han . vid en ek, som hade stora kno tiga grenar. Nej, tänkte” i Kan, Därpå gick ' han ' till en" asp, som hade omkring sig en mängd . små telningar,, vilka tycktes” pas- så” tili ' Nej; AS han, aspens blad dar,” - rar, när det blåser, "det betyder, » fruktan. Vi som tror på Kristus .. behöver . icke frukta annat än. synden, Därpå kom han till lind: och tänkte: Hon är lätt ati - hugga, ty hon är mjuk och med. N görlig, men, nej "Jag bär icke se på "besväret "när jag vill; göra mina barn en glädje: Lind ”rutt- nar fort och wi skall" fira den Därefter. gick hän fram till" en - 1 mängd hasselbuskar, som stäng- de väger för honom, så att han måste . hugga - undan" några - av -; "var träl och ofta straffades med.” + att” ingar. En julåfton gick fas"). ' "dern till klostret för” att. hugga | ved; åt åbon: sitt arbete fick, han "invigt vaxljus med tillsägelse att «: han skulle tända det. på julkväls ""rorna prydda i sina friska gröna ' et? frågade han sig själv; mun- .. "karna har i sin kyrka en' sju- »asl denna natt och - dog: för. OSS, U ” , glada att de, tog varandra i hän- . nens” stuga, kom ” hasselkäppar” av - sin dåvarande . »'stränge? husbonde." han hö Gud vare evig lovad, jag” är. fri vorden.'genom , Frälsaren; som' föddes :denna' natt, i "föratt befria: "alla trälar. som sträckte sig högt”. över d 'andra "träden: Han såg på asken ; och sade: Nej, du är högmodig, ./ du , ränver : upp. över de andra st "och, dock är. du trög, Om wåren "grönskar. du sist, om 1 sten faller .; "dina" blad" först.: Han, som föddes : fenna natt i ett stall och lades Hörkrs som i lyste så wit och 7 vän Tigt i oh t att "han ä "hugga en. av. 7”: hejdade ” "Det hjälpte -. ta tuppen sfå där och äta av den släntar' köpt till sina höns, Nu ' olv, ägg, som värpts under .den -. J satt” låta ' kläcka > -; kycklingar men äggen hade; Ju . det. - Därför . sade "sgrubblade; 'och funderade, ' åda” "stugor, .;utan "höna omkring ned tolv. små hk kycklingar. och. när" de växte” öv. Och: till lut; hittade de "någonting ' inne: i > senhösten - något igen. Det »blev: "ett "-leverne ute) pån sop- ni både hos. Fia' och. Hanna, När: gummorna fö utspringande : ur ' vå Y' stuga, . så: fick. de. se: sina + hönsflockar .- önor allesammans. - Alla fick léva,- och. alla blev: hös "nor -—'Fia: hade: haft: en makal, "lös tur; Det blev full .upprättels Ä för. tuppen.'- Men ' bakom : j nster ' satt > Hanna och : tittade” på , kyckling-'! " kullen ' och» bitterheten" steg. och. steg i henne, Det här. kunde hon : inte: tåla. :Hon: hade: inte sagt ett ord :-till Fia" på. flera månader, men' nu Kunde. hön, inte ; tiga " , vingfjäder, NO ” Om” en" stund. 'satt.'de” tillsam mahs hos Fia och” drack kaffe ich : kände något: av 'den "sanna --hugsvalelsen : komma ” ur /- denna "dryck.: Det pratade "om: mycket; om de: egentligen: borde ha tas lat : om": förut, men först och . främst : talade" de”'om hökrovet, «Och till sist: sade Fia: « Ned » — Om du"lytt, mej, så. hade du aldri köpt" den" där tuppen! : > Nä, då va nockoklokt, sade eh hennes” ton: var. ång- - docklande a Du yckliägar ; —Ä ? j -— Ja du sir, va du fick för" et, . "mente Fia, eh : Och "Hanna sätt ”en stund och tänkte” på sin' « make,” framlidne -t fräskomakarn;' som hon: haft det "-mycket besvärligt I med, och ' till "slut" sade hom med eftertryckt ! H åt oo, — För si allt; :manfolkavuret > ställer bara ste oreda Hänna,; ;på att hj medan. de” renadi utbrott” över ide "—— Jo, om? inte” du. haft nytta av, min, tupp --så : hade” du. ing kycklingar fått! - sv . Aja, kräket” Och så här "du behållit 'm Men”? Hannas" tupp "fatta= a ägg, som .deri brunspräckliga' .värptel.:., N lysande vingfjädrarna var ' Träsko-Hanna den röda vingfjär borta," Hur, -de- letade” så; var han . dern;” fäst ' hön? gömd "den väl a. + Tuppen > hade”, blivit : hö ö sig "omsorgsfullt : sin” hämnd, ide : "de. ' menade 1 andra'skulle få 'börja'. och ämma” > först, ' sedan skulle gick: som iden bru- kar' gå, och: ;Sockerpinna- -Fia och " :; Träsko-Hanna :leyde : i sina ; små: byta; ett. ord. "varje dag, : «men det: gick".hela tre år, utan; att det: växlades- ett. ord "dem: emellan; Så småningom ha- de .de dock, upphört att-leva e bart för ; de: hade bi slutat: högre ; malt, såsom det :anstod Kristliga änniskor, av luthera ska tron, '.' Men de glömde? Ingenting, de förlät icke -vararidra; det' var, en- gen där inga ' r utan ” blott > furor, men'” medan : alla ”lövträd' var nakna,” stod fu-' ” barr:" Där stod. isynnerhet små ” unga” "granat som "sträckte ut si-: na ramar åt ”hohom. Ack, sade han, .en' av: dem ' skall jag taga! 'Se' granen Är alltid 'grön, det på” minner .om: den eviga glädjen hos "Herren i himmelen. Si grenar- ' .na sitter. i; kors,, det: påminner ”om "Golgatas' stora; , under; ack huri: ljuvt. de levande : granarna döoftar,: det. påminner” om "den "balsam, ”warmed,. Maria” smorde: ' Frälsarens ' fötter av ' kärlek : till honom: som bevisat henne så. mycken, kärlek, + Ja, granen som huggen och. död. är de fattigas värme, . påminner - också . om honom,» vilken. föddes . för. att. giva oss "liv och ljus: i evighet. Därpå. tog. han ”upp' en ung. gran, gick. hem - och satte henne i sin koja. med ljuset i krönan,' tände? det, sbad' och pri- säde Gud, med dersina. att>en frälsare var född åt alla, , + Efter . bönen... blev” barnen. så .-derna och: dansade kring, granen med det skinande ljuset. Och till « barnen, sade; föräldrarna: Såsom I nu hållen ihop hand I -hand i gemensam. fröjd, så. skolen I ock hålla ihop hela livet i kärlek till" er. Frälsare, och varandra, inbör- rens ovanliga, glädje och blev [ glada och prisade" Gud. jande'”-jul fanns julgranar i” varje hus i sarima by”och där- : ifrån: spriddes sedermeérå / seden att uhder julhögtiden ha granar "med svenskt. malt av” "yppersta kvalitet och humlé från .' ö - Bayern-Böhmen - bättre finns inte " Yrkeskunnig bygge , - personal = topp- « moderat t bryggeri - Fem fakta föl ir r ÖSTRAS =. :som ger Er det t godaste ölet vär med ljus uti. | hagen ett . . stycke från stugan: En ri d, grann -,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.