ÖV ET:s JULLÄSNING 4 : Uppe på åsen. Vindslitet: var det, så man knappt kunde ana, att de : gröva träspånen, varmed det. vår "Det gamla träkapellet He. högst täckt, någonsin «hade gjort ber. vi . kantskap med Falu rödfärg.» «= + I den lilla kapellbyn låg gårda . na glest.:'Åkerlapparnå varsom- häfmade av all den sten, so) - ga finska bönder: från kli ubbolk | ets dagar brutit.ur marken, «. Det var snö i luften -merränni Bara halvmulet; så att. månen;'sor var i nedan, lyste lagom ör att man utan lykta 'ellér "blosg:s skulle -&unna hitta" de: krokiga: vägarna .6om slingrade. sig : : pellet. > På de vägarna vande orna upp till julottan; Må de inte; ändå var käpellet så tet,' att..det "skulle /blivit e nu bys det var längesed; . lan" något sådant ; hände, Ty 'såsom det: överallt är strid i världen, så var det strid ' också när det . och hur man. honom; Och fas fanns där åtskilliga sekter, och . gällde tron på Gud -rätt skulle. dyrka: : vår och en av dem hade byggt sitt eget lilla ”missionshus”, Men des- . Sa små gudshus hade med tiden ' kommit att stå lika tomma som kyrkan, ty" ungdöriien nu för ti! den” hade andra profeter & ter och predikanter, Ägot' igt | med den! "här byn som” Te i ut- kanten” av en stor socken på . gränsen -mellan "Hälsingland och Dalarne, " Det märkvärdiga . med byn var, att den kallades” "spel- - mansbyn.- Och "det - med rätta, ty riksbekanta från: stora spelmans- ' tävlingar , var »'många » spelmän från ”denna här byn”. Mest känd . av alla. var gamle Hall-Lars. Ota. liga” var de polskor: och: andra lå- - : tar som bar hans namn :' Otaliga de spelmanstävlingar där han va- - rit med. Han hade fostrat två ge- nerationer av-bondespelmän; men - själv hade-han trätt tillbaka, Har "kände" sig själv" och sin könst till- många håll för att Z 1e veteranen. Någön enda gång 'er”låt själv. : Och. då kom ingen - -méra.' Ensam: var han i sin, s stug a, ensam ville han wvaraj." ... skara 'giok.ål höger, e en åt vänster : : ' och en "tredje: strävade den bran-. ta vägen vär Ad till” den lilla” träl "första bän "Ken, Hon' hette Britta och var ' "dotter--till -- gamle: spelmannén Hall-Lars, Spridda här 'och' där i : » bänkarna satt .en”och annan av 'den 'skåra som blivit” sin "första . kärlek” trogen; när den nya tron” kom till byn med Hanser Olov. i "Det vär 'stora ting som hän ände, när Hanser Olov kom. Det' vart väckelse, så det brann i byn: En väckelse ,som "helt förändrade li- . vet. Framför. allt förändrade 'den livet för :Hall-Lars” Britta. Hon var utan tvivel den. wackräste flickan i-byn och den" gladaste . också..Det var hon som drog pojs : karna; till Hall-Lars lekstuga. Ty Hall-Lars - hade. den förnämsta lekstugan i. "byna Det. fanns inga dangbanor på den tiden. Inte drog ungdomen heller. från gård och by "för -att gå på” dans. Då var :det varg och lo i skogen, och folk gick ej långt från gården, |... "I Hall-Lars lekstuga” samlades ungdomen; Hall=Lars spelade, och | UPP mot kan. så li- ' fullsatt, om de kommit allesammans. Men. ; "var det. .- >. DR . Till 'dess "Hanser Olov kom till: m med - hade bett henne följa" med ” "kanten. Men sköojet hade tystnat: ” till slut; för" den :som först böjde: knä vid botbänken det var Brittäj j och "det tog”hennes ”pojke” så! ' « dikanten;. kanten Hanser Olöv hade omvänt. ” Britta till den: rätta tron och det. - predikantbostad, tän byn var liten, SE "de till dansinstrument, , byn och predikade den nya tron. . ” julottan : samlade annat än dem: Och enligt den tron var allt, vad -.dans hette, synd och - fiolen var - djävulens ' spelverk, Först :skrat-' tade man åt den unge predikan- "och tänkte. på detta, där hon: satt. ten, som själv' helt nyss i grann- socknen - "avsvurit . sig djävulens -- dans och spel. :Men sen började : "man lyssna. Och mest lyssnad "'Hall-Lars Britta.' Kanske hon in- / te bara lyssnade. Hon såg en ung - man med: brinnande ögon berät- tå om hur' han i-tid ryckts som en brand ur elden. Hade han inte själv varit spelman i sin fars' lek, . stuga men blivit väckt, Mitt .un-"... b i-der dansen" med: "den ' vackraste z ::, och henhes: egna böner Hon ha- för "att göra litet skoj med predis hårt att hari lämnade lokalen och » fick:- med. sig hela - gänget,.. som.” kommit dit för att' vissla ut pre- "Man kan förstå att "när predic nya levernet, så ville han ha hen- . nes gamle far med, spelmannen " Hall-Lars. Men där gick han bet. Och en- ligt ”skriftens ord att icke gå' i ok med de otrogna, lämnade Brit--. ta helt sin gamle far spelmannen åt hans öde. Det byggdes bönhus i byn och där inreddes en" liten” Brttta att bo med sin man, predi- kanten 'Hanser-Olov. Och åren "gick, och mycket förändrades i den lilla byn." De gamla lekstu- gorna, där det i allmänhet gick anständigt till, kom «ur. bruk, stället ' byggdes - dansbanor, . där och "där : kom fiolen ej ebbade -ut.: Inte ens” den tidiga ” csom under. de. många åren blivit trogna. å x Predikanthusträ sätt. på första bänken: "och hörde-sin: man utlägga julevangeliet,- "Men tankarnå flög längre bort: än hon. egentligen - ville : följa ' med: dem... Hon tänkte på ungdomens:dårak- tiga. tid, då hon ännu ”vandrade” : på de syndares väg”. Hon tänkte” ."på'sin far, spelmannen, som satt ade Hu att ”försona. sig a far Men" Britta/uvar beveklig, 3 Nej, hade hon ”lämnat; :världén, så ensam ,i;/ sin" stuga,” "Och! plötsligt, de” på någöt sätt - -blivit hård mot sin. far. Tag kallar - inte, längre - gå. Jag vill endast” a Gud ”i himmelen .soit: min fader”, I Det var inte utan att-hennes' man predikanten 'oroade.s sig ör hade "hon också lämn diska barndomsherm”; Britta haäde inte svarat på "detta. De. hade firat 'sin julafton en-' samma, Britta och Olov. Det var ' » första gången det hänt på alla de ' år de varit gifta. Ty-nu hade:det, . predikan. Det var. inte" det. som ungdomen från flera byar samla- '. a "nedanför" i "Besök. den gamla: idylliska ”krukmakarverkstaden' i yrkets « XY kyckan. : - - kelgamla formmärld, men också förnimmande' ögonblickets puls, söker 'vi samman- . i jämka gammalt. och nytt i alster 's av högtstående moden : > spelverk inte ens hans en; yngsta av. deras många barn' gift. sig och firade jul; med: in unga - hustru i eget | + Men nu hände” ialla fall "något med Britta under denna julotte- hennes man sa, utan det var.ett. ord i den text han läst. Det.var ordet: Ty för de fanns icke rum i härbärget. ' NI N - Vid de orden såg Britta plöts- ligt sin "gamle far. Hon tyckte sig se honorni gå med” sin slitna fiol- låda under armen; vandrande från "gård till gård, från: dörr till, dörr. Vandrande till alla de många; för vilka han ' spelat i 'deras' ungdoms år och i sitt eget långa. liv. Men ingen dörr öppnades, ingen" hade rum för honom och / ters hem hade rum.. - Britta. våndades, ; "gär . Hon hörde inte längre 'sin mans predikan.” Hon' sjöng inte. medi "rande till mods. "ningen; där det var ; säga, "att hon” måste gå och 'se”till de glada julpsah inte ”Ja, Herre: TES, kom PIE z Jesus"! kl kaffe för "de församlingsmedlem- mar, som ville tacka ja till.en bjudan efter gudstjänsten. Hon fick. på sig ytterklädernå och överraskade sin man med "att sin gamle far, it oroli för honom. / Predikanten : bl > -— Men kära Britta; sa å han; v vi + har ju. bjudit församlingen : upp till”oss på julmorgonkaffe. kan nog "be nåj fruarna hjälpa dig, sa Britta. Jag + kommer förresten strax tillbaka, ' — Så skyndade hon i väg Men » hon kom inte ,.”strax -tillbakä”, Inte ens när den sista kaffereps- ” gästen gick, hade; Britta kommit " tillbaka. Så predikanten tog nu i = sin: tur" på sig ytterkläderna för att uppsöka sin svärfar, spelman- . nen Hall-Lars. » Hall-Lars hade börjat sin. jul äfton med att städa i sin lilla.stu- r: ga. 'Han bodde numera bara i kö, > ket, Lillkammarn « — +» ”kuvin” ty” hette den på bygdemålet — fick erna,: hon suc- ' -kade inte i' bönérna och; ropade ” under sitt hjärta. . stå” kall "och" öeldad'; Lars hade ' sopat golvet;” gjort rent i öppna . spisen, han hade aldrig haft någon annan, sen hade han ”donat” he-' la' förmiddagen; men före midda- ' M &en ”tagit sig en tupplur”: "Det blev en ganska lång tupp- lur." Han ” vaknade. inte > förrän mörkret stod - blåsvart "utanför ' blyfönstren.”" Elden hade alldeles brunnit ned.. Kolen var svarta spisen; och stugan var iskall, "Men det” betydde ;. ingenting. Halt Lars hade haft en sån ljuv- Hg dröm: Han hade drömt om sin " lekstuga. Han 'hade levat om”"sin ungdoms glada tid, han hade sett sin Järofader; spelmannen. Bleko- Jerk, 'som: inte" släppte - sin elev," förrän 'denne-:'kunde ; spela. : en ; -garnmål låt minst: lika" bra "söm fö han: själv. Han hade sträffat.: sin hustru: som" för! ett halvsekel seå » häde” lämnat honom” ensam,;'med . hans, enda" barn, lilla" Britta. Hön "hade varit häns 7 - "som: förut: hade ' varit hans hjärs' ”tesår : under: de många; långa enp- ”. samma” åren sen dess, detta gjor- de inte ont längre; Nej, det gjorz de "inte ont; Britta; -gullebarnet, nienade väl. Det' gjorde hon" visst det. Hon hade alltid velat'sin far' väl; Hon, ville det nu också: Men gjort till en "spelman, den kunde inte någon: predikant eller. predil' kanthustry i världen göra! om till, något annat; ': Fiolen : var "kanske" djävulens instrument för. predi- » kanter och deras frälsta ' "skaror, som hellre spelade zittra och gi, tarr: och orgel; Men för en spel- . man var. fiolen: en del av honom själv. En spelman låter Gud för das med en fiol i handen. H «Nej, nej! Britta menade. väl, gullebarnet : lilla, förstod ej .sin' gamle far. kan ju inte alltid förstå äldrar, lika” litet som la alltid kan förstå sina barn. Gud, har olika vägar med människor, "och med spelmän har han en all- deles' särskild väg, det , var , nu gamle Hall-Lars tro. ” : Nej, Nej,: Britta ville bara väl, Alla' ville varann väl, fast inte alla förstod alla, =: ' Hall-Lars tankar var så fästade a men” "hon Jam: " vid hans fiol, att han glömde av att elden brunnit ner, att det var kväll. Han mindes en rad i mors gamla psalmbok,'den Svedbergs. ka före Wallin, en vers som älskade höra henne” sjunga: Och mörkret föll på och natten blå, z hem ville han då gånga. vo RR ja Hall-Lars ville så gärna gå hem, Gå hem till mor. Mor, kära gamla mor! Hon hade varit så glad, den gången han fick sin "första fiol och spelade sina första låtar som han lärt av ”Blickus”. Han: ville spela för mör, ville han då gånga”. Han tyckte -« 'sig' höra mor. sjunga. Han ville . spela hennes gamla psalm. Med -darrande händer: öppnade han” " fiollådan, fick fram 'sin fiol ur den granna snusnäsduken, > den var lindad i. Han lossade stråken . ur dess spännen. Han ville sätta ; sig i gubbstolen framför den skö- na brasan och spela mors gamla - psalm, Nå, någon julpsalm. ; var | det inte, men det var mors psalm, . :Men ' Hall-Lars hann; . aldrig fram till gulbbstolen, ee När predikanten Hanser Olov äntligen kom, för att hämta hem hustrun från hennes julmorgon= besök, fann han sin Britta på knä på köksgolvet. . Där låg hennes "gamle. far död, framstupa, med fiolen ' krossad nn "ljuvliga 2 i > hön förstod hohöm inte. Hon förs" ” stod inte,'att”den' som Gud hade” å ”hem ". Berättelsen om Joel... . (Forts. fr. sid. 2) fick. leda ut den stackare Joel Han fick . lunginflammation Han kom tillbaka från sjukhuset, matt och svag. Han såg inte alls ut som någon clown längre,” — Vi måste ha Joel fet igen, fru Arvidson, sade direktören, Joel blev instängd på gödnings- åt och. sov:och åt. via bordet satt han:och teg och stirrade på fröken : sömmerskan som, hyrd på " andra sidan: köket. Det var en stillsam och wänlig - kvinna med blå ögon, en mycket hög, vit panna och ljust hår. Fröken Vestbeng var oerhört flitig. Så fort hon ätit gick hon åter :in och satte sig vid sin >. symaskin, vilken stod i'en fön- stersmyg,. innanför fuchsior och pelargonier. Joel' fick en vana. att följa efter henne” dit in. Joel satt tyst vid 'dörren och såg med en blandning av beund- > ran och skräck, hur fröken Vest- berg bara arbetade och arbetade. Ibland talade hon med honom, alldeles som . om" han varit en vanlig ' människa. I början var » det - förstås > konstigt, yttra förnuftiga - meningar, - - ".— Hon sover inte middag Änte, ” sade han 'en gång. Bara frampa på och ' trampa på! varv ; Så härmade, han maskinen.” 5 begrundande. Jag är så rädd. att. ligga. någon till last. ” a före! ön nu Joel en. smula ' gt. -— Tänk om Joel skulle skråttade han.: Nej, se: Joel han . är ett trevligt kolli, han: världens hejdlösaste komiker, oemotstånd- ligt ;: skrattretande. när jag blir tjock: igen. Då ski hon : få" fribiljetter. .. > ;: Varpå Joel gick-in till sig och sov, « Han sov - otroligt :-mycket. .: denna . tid, och det hände, att han: drömde om" symaskinen: och fröken Vestberg, ”:' ae brevet hon fick" som brukar. hälsa. på henne,” Au- . gusta war: " förlovad,” kantänka, och hon . och "fästmannen - skulle sätta 'upp 'ett pensionat och : gifta sig.” Och; så "lurade de" av det & enfaldiga -nötet .därinne hennes : fyxatusen,' som hon. hade på bok, Karluslingen gav henne: ett pap- per: :med . två .: säkra - namn "till borgeri; men nu har: han gett sig. av med "pengarna, och : båda ” namheri hade: han skrivit: själv, så nu”är hon renskrapad igen, men "det ' är: rätt. åtna; när hon intée:-kunde fråga mig till råds. '.Joel' stod kvar vid dörren, än- .dastills änkan ' fick ett ärende ut; då. klev han tyst in och. satte "sig - på: stolen . vid. dörren..:som - vaniligt. :- Han., såg : sömmerskan från sidan och tyckte, det -kän- des: konstigt. s : herr. I oel! å Hennes "röst . lät - lugn." Joel : : tyckte - rummet fylldes av : en underbar, - ljuvlig, sval, hemsk frid. Det war. så: han :rös längs ryggraden. Men sömmerskan . log : och spolade, Detta löje. var så stilla och tappert, att någonting snörde - ihop : strupen : 'på : Joel, och. han- fick tårar ii ögonen. Han bländades för första gången . i. sitt liv av den eteriska skönhe- ten. Han kände en gränslös -he-- undran och trodde, att han skul- le gå sönder av ansträngningen att. finna mågot uttryck. Till slut . störtade han fram, kysste: hennes hand och utropade: >. är i dig! Du är en ängel Du : är lik min gamla mamma, Å,; om du” ville: gifta dig med "fåniga. ' Joel! Jag har. nog: litet innestå- ende -' hos direktören. Du' 'ska slippa sy mer. Jag ska slå wvol-. ter och spräcka skallen och ibry- ta benen av mig, så du slippe Nod ys ” Ja, så" talade Joel, men söm- merskan sköt honom milt ifrån sig och bad om betänketid." "I två dagar gick Joel omkring stum, bönfallande. Hans /' blickar -kunde ha rört en gråsten. Till slut gav Jorefina sitt ja. De tog . genast ut lysning och gifte sig i all: stillhet, när fjorton dar. var gångna, Paret bodde kwar hos än- . kefrun. Joel fick litet pengar i förskott mot löfte att börja nere 'på cirkusen om en vecka. :" De båda nyförmälda var mycket lyckliga ' tillsammans. - Josefina svävade omkring med sänkta ögon och .en blyg rosensky på sina kin. der. Joel var stilla, nästan allvar- lig av idel lycka. Hän hade kom- 'mit där hän att kunna gå över e golv utan att egentligen synas lö; "lig. Hans. gnällande clownfalsett började sjunka ner till ett manli- gare röstläge. . Joel hade inte underrättat di rektören och kamraterna om sitt giftermål. Han var på något sätt rädd för dem. För Josefina hade han i början skrutit litet med si- "Vestberg, 'e-' rummet - men han - vande sig så småningom. Till slut. började han rent av” själv att r—: Jag spar för: ålderdomen, sade . fröken Vestberg milt och Vänta "bara, a. +. Joel började repa ga skul- äl - räls är den" där” svarta: Augustas "fel; ' Förlåt! Jag måste! Jag äre 000 nå bragder där. nere i det stora, grå tältet, men småningom wu hörde han alldeles att tala Om cirkus. När dagen för hans åter- . uppträdande på arenan var kom, men, gick han omkring och suc- kade: oe . — Älskade Jorefina, sade han, det är kanske bäst, du inte går med i kväll Jag är liksom litet : «rädd att komma av mig.. Vänta still längre fram i veckan, ' - . vv. — Jo, det gjorde. hon gärna; Joel tryckte henne hårt intill sig, + -elängde hatten i nacken och stör- tade ner." oo: "Över cirkusentrén var spänd en ' yt duk, och där stod det med rö- da bokstäver: ”Obs! I kväll får publiken åter hälsa på sin älskling Joel! Obs!” » Han satt länge och stirrade på sitt ansikte i den smutsiga spe- geln där inne i påklädningsbåset. . Under. djupa tankar tog han på den läckra fantasikostymen, lade : "in de oerhörda lösvadorna, mjöla- de 'sitt ansikte och drog upp mun- giporna till clowngrinet med två > Svarta streck. Så satt han åter och ' stirrade in i spegeln; SR :- För första gången i sitt liv kän- de Joel sig rädd att uppträda, Med dröjande steg klev han ut i -rTyttargången, . .... jou har redan räknat till tolv! Joel samlade sitt mod och tog ”tad snett uppåt vänster. Han ram. : lade som vanligt över pisten. Men han tänkte på Josefina, när kan - föll, Följden var. den, han föll med "> en visz2 värdighet, och inte som en ' "säck, Han dyfte på huvudet och :såg förstulet på publiken, Några matta handklappningar. ' + vr Joel. började de vanliga tricken, trasslade in". sig i en matta, satte sig mellan två stolar och boxades '.-med-Pelle Jöns. Men han kunde «inte . komma 'i de gamla .- tagen ; längre, Han kände på sig, att han faktiskt” såg ledsen och : i kläderna > skogsbacken, Jc Pass på, ropte 'stallpojken, ” » kurs utåt arenan med blicken rik.« . icke e ett ord; "Den stackars Jos NE Honor 1 försvar så at nde, Henne: dag och na Her s symaskin gick ” Sommaren började komma, cirkus Marini bröt upp. till och a Jandsortsturné; Joel irrade . len tomma Bl tankallara. tomten, Han blev Men en soljg majmo so Pade han solig. majm kastade Då "och bad Josefina att ' åna honom några ikronor. Han fick pengarna. Häftigt : "visslande - vdade ban je a och köpte meter KN tämligen grow "ståltråd, - gick han upp. i är gatan så och spände ståltråden hårt na lan två: furor. Och så började Joel öva sig, Han åt blott ett mål om dagen för att magra och ar= betade från gryningen till solned=' gången mitt i en krets av nyfikna små bytingar, som inte sparade på kritik, när han föll. Men det gjo ingeni oel stora Se 1 såg bara det klar oktoberdag sloj cirku Martini åter upp:sitt grän rus tält på den stora, tomma tomten. För direkören presenterade » sig samma dag en mager yankeemäs- sig karl med litet insjukna drag och senor av'stål, Det var Joel. Han begärde i kall men hövlig ton att få göra ett prov. En stål- lina spändes tvärs över arenan., På denna lina klev Joel med ober svärad uppsyn ut, medförande en stege och en brinnande lampa. Han ställde lampan ' på sin 'hjäs- sa, reste stegen på linan och > klättrade - upp ' till näst översta "pinnhålet, lösgjorde ena handen, gav en fingerkyss åt de tomma bänkraderna och markerade be- hagfullt applåd.s Direktör Marini omfamnade ho- nom under tårar, Han fick ge- nast engagemang och står nu på affischerna under namn av mister f mt.- Jag är inte tillräckligt idio- oo tänkte. han: änj N fåmvaranide” ut om möjligt när. han tog emot. de ranliga. > Femte örfilen small, "Joel sjönk ihop, som han skulle: Pelle lyf- om sjätte resan, så hårt”! unde; ty .Fan började" bli rädd: ch det gällde att' sätta publiken. 7 "i stämning, Det var ett förskräck, nn nligt. slag.: Pelles hand svullnade" Upp. Joel. skulle fort ätta sin lil- " la pronienad. Men han? 'gnolade te och småvisslade .denna gång, an gick hastigt. och såg rött för gonen., Nu hade han kommit .-:runt arenan, nu skölle han kyssa : Pelle, Han' gick rakt på honom - "och gav honom ett knytnävslag i ansiktet, så näsan sprang i, blod. "Därpå : tågade : han under. publi- " kens Visslingar. och skrän ut från | 2 Det var rett dunderfiasko.” Joel |. hade snavat på sin egen själ, Han . bade "blivit människa, Det dömde : honom. : i Direktör Martini kom emot hö- Dom i gången röd, uppsvälld, dar- rande av ilrka., Joel tog ut ena : lösvaden och 'slängde den i synen på honom. Därpå rev han ner en ; grov. dressyrpiska från. sin krok. = - Den som säger ett ord slår I. jag ihjäl, skrek han och började - riva av sig clowndräkten.” Ingen -" människa i världen hade anat, att". Joel kunde bli så arg, - « : Joel klädde hastigt: om sig 0 U gick hem: os Ja, så "kom det sig, att. "Joel, världens 'hejdlösaste komiker, för- svann från affischen” utanför cire"" kus Marini. ' nt "I tre månader "gick. Joel tyst . och » grubblande. Fru ” Arvidson: . sade . honom: de förskräckligas- -" te sanningar,” men han svarade KONER En önskedröm . | nederlaget som väntar oss, "Eller: vi kan kapitulera, hissa: den vita . vi gör eller i skydd av' rö "te upp .honom-igen, och slog for n smöd eltidsmystiker: 4 Egei hem er = Eget företag. 3 I Eget. av. . mångahanda. : DRÖMMEN KAN MED MALMEDVETET, SPARANDE I LAHOLMS SPARBANK GRUNDAD 1857 ln na " Tarimany Hall, "luftens konung, å spänd örsta;' farclaktiga berömmel:e förnäm ligast-gehom ett- slappt "och ovär= rhållande' till: tyngdlagen Joel/ sig nu: en 'ny "och a: tre "ära genom "att 'djärvt "och Känsynslöst: trotsa” samma ried= > Brage makt, Kan ' inte" detta N 2 flåggan, "gå: över. till. fienden; antingen” klart: medvetna om vad Vi -har en tredje möjlighet: vänta på undsättning . från : en. stark bundsförvant. . . :Den, finns redan, inte på Iånat "avstånd utan i vår omedelbara, närhet, Det' är. den gudomliga 'kärlek. som. i -julnatten steg ner till jorden, Att det var en stark måkt. framgår. av att både her- darna, , "Herodes och "mänskorhå i Jerusalem — fast av olika or-, saker = greps av förskräckelse. De, senare gick ;till. motangrepp, ' .Kärleken” besvarades med fiend- "skap; .”Han 'kom all sitt eget hem "men hans egna togo icke emot : honom.” ' Och likadant i fortsättningen." Så länge ' Jesus levde, ända tills han blivit kors . fäst, var han som ett hetsat vil- lebråd. Ständigt påpassad och övervakad .av hemliga polisen från Jerusalem och dess agenter. Det står i nästan varje evange- . liekapitel om . män som war-ut- "skickade från översteprästerna och fariséerna — de maktägande — för att: snärja honom. , Det betyder på vanlig svenska att sätta -honom fast, ” . Vi står här inför. den under= liga fråga, som mer än någon annan är julnattens fråga till oss och . som' formulerats så av en PVarför. är ' kärleken inte älskad i världen?” Varför avvisar: vi wår bästa och starkaste bundsförvant? Var- , " för besvarar vi inte Guds kärlek med ' genkärlek? När Gud: ropar . sitt. eviga ”ja” till oss: jag vill gemenskap, med dej, jag will dej = varför "svarar vi inte ”ja” -tillbaka — ja, jag vill. När Gud - ropar vårt namn i vintermörkret, varför svarar vi, inte-”ja" jag är här, jag vill vara ditt barn, FÖRVERKLIGAS
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.