N ul tid framåt, skola "bevara. häns «.'5 t OST vevvevev Vet Vvvv vev VET FVO a 2 "Varav: bestämmes människo- ödet här i fiden? Vilka faktorer” ' reglera och dirigera! det? Är begåvningen det . avgörande? . Nej, det är" den alls icke, ty ' begåvningar ikunna sluta sitt ' "liv som stackare. Är det då ." slumpen, fillfälligheten; ' ”tu= " ren”, såsom man uttrycker det? : Ja, nog kan det 'gynnsamma . tillfället spela sin roll, och en z stor sådan, men helt avgörande är det dock icke, Det fanns i ” revolutionen många. utmärkta . generaler, men det var bara ' en enda .av dem som kunde: rycka till sig kejsarkronan. Och ”iressen.” Ha" "sprang . då öm, : -kring' och meltade -i "sjöarna, ritade, spelade 'och snickrade + > litet. Men långa tider gick han "bara 'och ”slog dank”, d. v. s.” gjorde, ingenting. Fadern var" "inte den, som kunde sätta nå- ”gon fart på ynglingen, utan han + lät honom gå där: och" blott göra, vad han själv ville. "Den- na tid blev i'mycket avgörande för. honom, ty den ryckighet,: "det hit- och ditfunderande, den' fasthet i mål och planer, som - Jag var då och hjälpte honom | ordning "i: ryggen på: honom, '- varför nådde" denne "längst av:. alla dem, som tävlade om att vinna högsta makten? Jo det. "var "därför att han hade en så ' .» stark, "målmedveten "vilja, en - våldsam energi i sin strävan att ” tränga sig fram och knuffa alla: : ,medtävlare, åt sidan,” 1" v NE Viljan är det centrala, hos ' . människan. Det är icke för- ' . 'nuftet,. icke känslan som diri”': ” i ;, dan som 'fullvuxen också, myc-” gerar utan. viljekraften.' Utan. "en" stark, vilja som. drivkraft "kommer, "aldrig ' begåvningen, """ förståndet eller känslan till sin". : gjorde "inte någon det ' minsta -« rätt, De förkvävas i vardagens . luft och komma ej upp tillvaro. Men . viljan kan öka. .' deras spännkraft, deras uthål- ./ lighet och? driva. "den framåt, tills målet är nått.” - I »min > bol Historier från ". Lagadalen”: ' har. jagY skrivit en . liten essä" 'om". ”Bonads- målaren i' Ön”. Denne man f hade tenvrik' konstnärsbegåv-. ning och åtminstone något, av en stark vilja; som förmådde 21 s0- len” utan föra blott en tynande , 'sedan utmärkte honom. hela" livet igenom — allt detta grund? lades säkerligen och växte fram ” under dessa ynglingaår, då allt ' , gick blott på måfå, utan fast - ledning och stadga. Hade. An-' ton haft en far, som: : kunnat . sätta fart på honom och vänja ” honom ' vid - ett” regelbundet, ” målmedvetet " ärbete, ; så ' hade S "det" säkerligen ; kunnat bli en: När ..ett år de ändra bön-' ” derna började sitt slåtterarbete, '. så tog han inte itu med sitt: utan gick upp till Bållalt, där . . han en hel vecka. hjälpte en” "bonde, att" slå gräs. Då. gran-". narna halvhöstat, kom han hem 'och skulle börja sin slåtter, ' men det. gick. trögt med den, "ty det' var ju inte' roligt att » vara så långt på efterkälken. . Han var inte trägen heller utan : . tog sig ibland också annat före. "ett par dagar, och vi sloga da-: gen .i ända -som för ”brinande . livet; så att vi nådde minst lika ; mycket som fyra vanligå slåt- > terkarlar;' vilka inte togo det "så hett utan stodo och pratade i långa' stunder ibland. Han sade "då på kvällarna: ”De va jästan, ” va vi hunnit mä. möd. ida”, 'Men; fastän han: så blev. hjälpt: : bra på traven, så fortsatte han. kvar 'av "alla de pengar, som” hän . förtjänat där nere. '. Han hade 'uppehållit livet med: sitt! arbete. men hade försummat att ' spara något till. kommande da- :: gare fli er Man Vad som möjligen skulle ha. kunnat-skapa en ”karl” av ”An-='' "ton, hade kanske varit, att han ” fått sig, en. rejäl kvinna ' till "hustru; 'e en 'somi förstått ätt på » ett klokt-och'sansat' gätt leda "honom och sätta litet reda och Man säger ju,' att”en duktig ' "kvinna har” förmåga att. om- skapa, err. karl,' så att han. blir; en ny och bra sådan. En som- hån fått "sig en ny. Han gick ; . till far: och frågade, om -han | - inte” kunde få köpa ett par, "torra bokplankor och litet brär der, så att han kunde "göra: sig . en hyvelbänk. Du har ju en ! långa stunder, Om sin farfar, ' bra sådan” sade far; till Ho- nom, : ”och vad "skall du” då "med en ny?” — ”Smadan! Jag : ha vatt så smadans dum, så "jag har sålt den”, sade han: samt talade om, till vem,och : till vad pris han sålt sin 'hy- - velbänk, ”Det var rent för bil- .. "ligt du' sålde. den”, sade:far,- gång en: gammal illustrerad” många, gånger: och han instämde: "Visst sma- dan. va. det så, men han, ville ' så gärna ha den så.” Hen fick utlafte alt utveckla, och "där- i "för blev. det inte "något "av. > dem. De skänkte honom själv ” r endast skaparglädjen och tjus>z, ningen att sitta 'och se på” dem ' den store 'bonadsmålaren;, hade - han inga” höga" tankar, ”Det : var ingenting 'med hans bona- - ”der”,. sade: han en gång, när "hos oss i ön fick. 'han "också litet. till livs, när hari kom, och ' det inträffade rätt ofta. Men Nl han var alltid så blyg, när han var, borta ' någonstans, så att ' "man fick säga till honom flera gånger, innan han kom : och ; "satte.sig med ned vid bordet. Och 'han 'vågade: knappt. att: taga för sig, av ' maten, utan Jag prisade farfadern som den,; man måste ofta: lägga till ho- positiv upplysning . gav han - dock! om denne. Han wisade en . bibel och" sade, att farfadern ”tagit efter. denna”. Var den ; bibeln. hamnat; vet > 'jag inte,” ; mar. var han ute i Skogaby och plank "och. bräder, såsom han ' men det är min tro, att han: byggde för en familj, och i .” denna fanns, det en dotter, som : inte. var känslig” för "honom. ' ville ha, och far körde dem ut : till honom. Han gjorde sig en" "> ny hyvelbänk, och efter ett par" ; Hennes föräldrar : stötte: också -"veckor: kunde han åter snickra”; : på, . men det blev: ändå , inte och. tjäna; "sig '; litet." pengar. . för billigt pris lämnat den åt : någon, som kommit och varit . ett ” förståndi, . store mästaren. En givande, och ' nom på tallriken; då åt han, h . det inte så" litet, ty han var säkerligen mycket hungrig . IN Ikpension, han fått full fö , lev det litet bättre för honom, "men han hade det ändå svårt ibland, ty khan kunde inte på gt" sätt: hushålla = "4 "med: sina slantar.: Då han var,' - något . giftermål” av, ty. Anton .: "Men? när ett par:år hade gått, helt annan karl av: «honom , i ';' inter lika "ihärdigt | de följande livet. 2. > 2] PR Bavänak Anton. var som a yngling: se- 7 - rig helt färdig det året. När det ' "inte var roligt längre, så "sluta=- " ket, snäll "och beskedlig och" de. han” helt - enkelt.” Dén ' äng, "dagarna. Hans slåtter blev. äld+ : . ville” inte vara med om saken, Så vitt jag vet, var detta det : enda tillfälle i hans liv, då en. ”hustru var; sinom "räckhåll för honom: 3 vs sålde”. han också den nya hy- . velbänken till ett fabulöst bil- i: ligt pris.: Det var en hård och , + elak karl som så frestade ho-"' : nom: igen satt göra en dålig "intresserad av, den. :/C:017 nere "1 "Knäred och hämtade "I släkten fanns det också en sina pengar på posten, kd som i äkta mwusikalisk'” ådra.. Såväl han'på att köpa sig; sl e ! : Anton” som : hans syster. hade ” behövdes, för ; mathål ingen,. I lätt för. att uppfatta melodier ';men även mycket som var rena. - "och återgiva dem i sång eller "lyxen och . överflödet, såsom : på "ett gammalt "psalmodikon, - "vilket, så 'vitt jag rätt förstått kon, chokladkakor, . A fi apelsiner, , bakelser i långa "karameller oc DR "förnär. Något. hyss och spek-' takel "hördes "aldrig pådyvlas honom, i det fallet: var han - olik. de flesta; andra pojkar. . '. som "ej blev' slagen, fick” ligga : :där för sig själv och gulna med ' gräset på. Och. såsom det var ” dét året, så blev det även de” ' följande. Han fick inte helt av--- Jag fick. reda på. detta först "tre; fyra decennier efteråt. Jag varvid den tiden flera somrar . 'å rad "och" cyklade 'omkring-i ' affö dh. Anton. Kom, då. åter. till; 4/ det, var: ett arv från farfadern banor. Han's skulle ha det mesta "— bonadsmålaren, Det var ett; av "detta senare till att bjuda » av det förnämare slaget, ty det ” på, o ' hade 'en' inrundning på reso- inte ville taga "em ”nanslådan, och "en sådan, sak- ot eller sade, ch han blev stött, om man att han 'så väl själv" behövde « :ter och elakheter; än han de” Han bet i regel inte ifrån sig höstat något år, så länge: han” utan tog hellre emot spydighe-' stod för. gården. : ".'., + Vid sekelskiftet 1900 gick den stora +. la tmäteriförrättningen . lade' ut. sådana. Men han var, rmycket' lättstött," och "när han äv "stapeln. i: markalaget/: En'' blev det, kunde” han”: för "ett : "Joglänga, som hörde. till gården, ögonblick bli frän på allvar. kom nu' icke att ligga på hans” Första gången” som: Anton omark utan på grannens, varför." 'Hktigt fick'veta, att, han levde :.den-måste. flyttas. ' Han : gick, » här. i; världen, var "när: han : själv.:och kladdade med flytt- leda den. "Därför blev. han en; mästare ;. inom -'sin genre, och «kunde skapa verk, som en lång: - skulle ut och exercera beväring” "vid Hallands bataljon på Ske-..: "dala hed." Han. hade mönstrat: på föråret och blivit godtagen .'. i rycka, ut: på "sommaren; värn- som vapenför, Innan han skulle '; Grannarna sade ' till honom, att han ett par "da-". > gar. skulle skaffa. sig' hjälp av. några” (karlar, medan isjälva", husstommen ' sattes: upp, så att. han fick; hjälpe med. de långa 1. ningsarbetet,.. bygderna' för att tala med äldre personer om ”gammalt” i gång- na 'dagar,. En somrar kom jag till en. stuga. i: laholmstrakten för att tala : :med 'en:f. d. "häst-". handlare, som bodde där: Den-' ne man sades känna till myc- ket om 'hästaffärer förr i tiden. Han. hade en höstru, som var smycket snackesam av sig. När jag skulle gå, sade hon: ”Hälsa' Anton,; när 'han träffar'en!” Hon » visste ju,” att Anton: och ' jag "voro gamla. grannpojkar i Ön. Jag ” lovade; naturligtvis : att framföra hälsningen, så fort vi iv nades på” den enklare. sorten. "På detta. instrument . spelade "man flitigt i familjen, på sön- > dagseftermiddagarna t. ex,.satt ” Htid någon ock'föredrog enkla - psalmmelodier på det, När de" äldre systrarna dött, kom "det "som. arv: till: Anton;' och han: c spelåde 'också' flitigt på det. ' Men så skaffade han sig ett år , ” sina godsaker. ' : "sig rätt ofta, mest. för att ha. -. en liten alpflöjt, och då lade: 'y denna” "beslag . på' hela. hans ' " de sitta halva dagar och "blåsa -', på den, och passerade för till- fället någon förbi ute på kyrk- i musikaliska intresse! Han kun- H "En liter brännvin köpte han sådant "att' bjuda på, ty själv - Svar . han "rätt måttlig i Sin" brännvinsförtäring. En" sommar - på 1940-talet" var jag en tid hemma i. Ön, bl. a för att måla ” garaget ' där. Jag stod en dag och målade på sydgaveln; då Antori helt plötsligt dök upp "vid ' den." I .handeh ” hade 'han . en litersflaska, ur vilken ' väl en tredjedel av'brännvinet var , utdrycket.. Han hade -varit i: ett par gårdar förut och där | te da ont Arr nn ' åter råkades. vägen, så kunde denne gratis - .t bjudit ; karlarna. på brännvin, få lyssna till. klara, - vackra varvid man 'på ”demokratiskt” " flöjttoner.: Psalmodikonet. med. , vis druckit direkt. «ur flaskan. - i: stråke hängde nu övergivet på - Nu ville han,. att' jag "också "väggen: Men så.kom 'en skå-, : skulle: sätta .. "flaskhalsen till | ning upp till trakten en påsk," munnen och taga ” mig ett par, : +» namn, .så att, "det inte "glider / + uti glömskans. nattmörker. :plikten : var bara nittio "dagar 2 > då, stod han en månads tid och. Hans son, Johannes, en sam- ; | Hans a ver, granne "till, min "gjorde. hjul till rullbårar: Jag, far, saknade "nog inte ”begåv" som då gick som :bäst i folk- ägderna ; och "de ,' besvärliga Då jag något halvår senare sparrarna, han behövde ju inte... träffade Anton; "framförde jag 'se.;på pengarna, ty, han skulle ; hälsningén. Jag ' var samtidigt ha 'sjuttiofem" kronor 'i:.flytt-”"-Jitet nyfiken: att. fråga, hur det kolan, kom en. dag intill ho=", ningshjälp. Men det goda rådet . kom” sig, att. de, båda kände”? Ifar och ville ha I plank "Sch ”brä- < us ”, gare. Ofta sökte jag upp ho-'. . ning men 'väl vilja, Han ' blev därför en ”stackare”,.som al "rig .uträftade. något 'märkvä digt, Han. skötte”sitt lilla” hem” man på sitt" enkla sätt, och det "var; med knapp : nöd: som” han : . klarade sig'och sin familj ge-' "nom åren; Hån! 'håde två söner "" och fyra” döttrar.” Av de” förra "är det den' yngste; "Anton; "Lill: : Anton kallad; vars livsöde! här "skall: skildras. 24; Noa . Antön var ålltså flera "år äldre än: jag. s : . Men trots åldersskillnaden voro, ; fick till svär, att de skulle bli vi ofta tillsammans," ty: vi voro "ju naböpojkar. Länge 'såg jag upp / till - honom ' såsom - den . äldre, "starkare "och förståndi- "+. nom och såg på. hans avbete.' Särskilt roligt var det: att: 'på : vinterkvällarna stå och se på," när ' han : stod och. drejade (svarvade) nav still vagnshjul,: : '. pinnar till stolar och annat, ty.” snickeri hans ' specialitet. - "redan i yngre år. oc =" » Han hade ett gott huvud och - lätt för att "fatta, men ändå, så var berättade man, hade skoltiden I i mycket vårit ett rent marty- » nom: deh fick se, att. han: hade eh hel hög sådana hjäl färdiga. På, Tmnin', fråga, ..vad han skulle ha alla, "dem till, svarade han, att han ju skulle” .ut och exer- +. cera till sommaren,. och då.be- ' övde han ha, litet pengar med 7 ig. Han skulle göra minst tret-/ jul, som; han skulle sälja på Knäreds” torgdag;' där han ' . en, krona stycket, é, vad . han "skulle ”- "till brännvin. - ”Ska du. supa så. H förskräckligt, , när” du exerce-".. (brännvin - . kostade .den tiden'endast 75 rar?” frågade" jag: öre litern). Härtill: svarade Han ' ett. bestämt nej, ty brännvinet. skulle han ha till. att: bjuda > kamrater på. Jag tyckte: att rium för honom många gånger. |. : >. > Kamraterna voro inte snälla mot honom, ty han var menlös ; "och blyg, och därför fick han: "bära hundhuvudet för: många. hyss. och. spratt, som andra gjorde ' sig skyldiga, till; Han, " hade lätt för att skratta, och : "när han såg, huru pojkar hade : fulfens för sig bakom ryggen på framförsittande, så flinade . han till och tyckte, att det såg lustigt ut, När läraren märkte " detta, trodde han, att Anton: var den skyldige, och då kunde han få ovett och stryk efter noter. Särskilt sägs en skol- lärare Wallquist.ha varit myc- ket hård mot honom. Skolti- den 'var följaktligen långt ifrån ” alltid en. glädje för honom, . Efter skol- och konfirma- tionstiden kom det för Anton några" år med lugn och ro, säkerligen de bästa under hela "hans liv. Han fick lov att vara hemma, ty Sven-Petter, den:' äldre brodern, hade redan som mycket ung kommit till släk- tingar uppe i Bållalt. Den gård ” fadern ägde var liten, ty hälf= ” ten av den hade sålts till en annan. Hemma var således inte mycket att göra under långa tider på året. Det var på våren - och hösten som det fanns litet arbete på gården. Anton hade följaktligen mycken tid ledig, då han kunde råda sig själv” och syssla med sina, egna in-.. dessa väl kunde köpa bränn-" : vin till sig själva, så att han '' slapp. att göra det och betala: för dem. Han sade dock," att brännvinsbjudningen var nöd-; vändig, ty det var brukligt med sådan, Han kände världen tyd-: ligen bättre än jag vid min "ålder. Anton ville vara govelen . och' med brännvin " ”muta” busarna, så att han fick vara i fred för dem, Det var tyvärr inte första gången i livet som mindre nogräknade kamrater": skulle ockra på hans givmild- het och beskedlighet. . Föräldrarna dogo, och Anton : fick med hjälp av två hemma--> varande äldre systrar övertaga skötseln av fädernegården. Men. han var ej vuxen” uppgiften, fast det inte var hågon'så stor : eller svår sådan. Han var ingen dåliga rbetare, när det gällde, han var seg och kunde hålla ut bra, ehuru hans kroppskraf- . ter knappt voro medelmåttiga och han var ganska klen till . växten. 'Felet var, att han inte planlade och ordnade sitt ar-' bete på bästa sätt. Därtill kom, att han saknade uthållighet i ' viljan, han fulföljde icke nå- got konsekvent utan hoppade från "ett till ett annat, när det ” roade honom. Som exempel på . hans besynnerliga sätt att sköta sitt arbete kan nämnas följan- de. me | a följde han inte utan. sökte själv ." att klara det hela, Följden här-: = 'av.cblev, att” det vid arbetet. " ständigt krånglade. för: : honom. Så föll. en' lägd ned igen, när; han | hasat "upp den; ett: stycke. att han: kunde, få" upp den: ort. 2 denitligt, "och -stolpar gledo: på. : sned, då han skulle få in- dem; - på- rätta stället. Han hade' ju... sinte; mer, än. två händer: att. > arbeta med,” när det. behövts fyra eller sex i många fall. Hela ' , sommaren gick åt med den be 'svärliga' ;flyttningen,. "och ändå: ” hösten kom "och -» annat arbete. skulle uträttas., Den blev” för Testen aldrig: färdig; inte ens under - de: två ". efterföljande | och. skulle taga bättre. fatt, så... var längan | inte helt färdig, när : varandra... Då omtalade han, att: : han som trettioåring : varit. ute": i , Skofaby -och . byggt. åt: hen-" nes: föräldrar: "Med ; en; min; som var .. obetalbart : och spjuveraktig, tillade han: ”Henre kunde jag ha fått, men: Jag ville; intery ... Då" systern sålt sin, stuga, | blev Anton, husvill.' för. andra +: gången i sitt, liv. Han beslöt då. :, att. bygga sig .en' egen: sådan: + och arrenderade därför ett litet " stycke. jord alldeles intill. plat : sen, 'där. systerns gamla” stuga ;.Jåg. Han fick låna några hun- dra kronor av välvilliga mån- niskor, och ett par av. grannar- na skänkte honom en del tim-' -mer och bräder. Det lilla huset - fick två små rum, ett, som » 'sov- och vardagsrum, och 'ett,'. något, så här "färdigt. I detta" - hade, han' en träsäng, ett gam-' Z: malt bord och ett: par, stolar. . Vid den lilla: muren sättes' en : . "enkel ; järnspis,. på vilken han: 'néd. "Igen, "sedan ett tjogotal år hade ' gått och far. blivit ägare - till ”gården. > Maa : När Anton. och. systrarna. sålt som köpt en litet stuga” på o- få grund. ute vid gränser mel '.: lan: Ön, och Lavered. Tidvis var » han! hemma, och tidvis var han” " borta" på "Snickeriarbeten. Han.” i förstod sig på både grövre och finaré sådana. En tid :var han nere på piano och orgelfabri-: ken: i "Hässleholm. -Här :hade ' » han' ett fint'och bra arbete "och . inte: blev: -han ”villigare”: för .det, pengarna gingo, lika fort . som de kommo. Det gick inte ” till på det sättet, att han festa-. "de "och spelade. bort sina slan- tar. Taga sig en sup kunde han "ibland och äta" er bättre mid- dag kanske också” någon gång, men . huvudparten av hans pengar gick inte härtill. Nej, "men han köpte sig en hel del " onyttiga saker,. som han var förveten på. Och så var han så godvelen,. att han skulle bjuda, bjuda på något i tid och otid. Då kamraterna. märkte, huru- dan han var, så lockade de ho- nom att spendera, och det gjor- de han som sagt ofta, mest när det inte alls hade behövts. När han efter ett eller ett pår år slutade på pianofabriken, hade han därför inte något vidare den. gamla fädernegården, bod-' - de; han en'tid hos'en: syster, . : lagade sin måt och vilken även "fick sörja för uppvärmningen.- - Han / försörjde 'sig- nu. här. "> måniga., år framåt med att snickra litet > åt bönderna i. trakten. : Han : tillverkade åt . dem, 'när de själva släppte till trävirket! bord, "stolar, sängar "och andra möbler. Han. gjorde . även kärror och "vagnar. samt ,”bodde”' "vagnshjuk, d. iv. 8 "satte" nya':lötar: på dem. För den. lilla betalning,. som. han > fick härför; skaffade han sig .' de! matvaror : han behövde," "mjölk; ägg och fläsk fick han" för ' billigt 'pris av ' bönderna. Litet potatis och grönsaker od- lade” hån själv: på. en. liten '". åkerlapp, som han grävt upp på tomten; Källare och brunn slapp han att kosta arbete på, en :ganmir.fal : källare fanns på, . ”fars-jord "bredvid hans- tomt, och vatten fick han hämta "från ' en utmärkt källa, som låg vid . .backslut ttningen nedanför kär - larenå 2 Nu hade han ett eget hein” och - ett- eget arbete, och. det ” . 'skuile Ka blivit ganska: bra för > honom, om han skött sig med : - lite förstånd. Men det gjorde - han inte, ty -kom det någon och ville köpa något av hans verktyg, så sålde han det utan ' vidare, fast han' själv behövde ' det i sitt arbete. En dag kom : det en karl, som-till ett yrak- ' pris narrade själva hyvelbän- ken ifrån: honom. Nu kunde . han "inte snickra något, förrän illmarig” der till en 'hyvelbänk. ”Vem - och när han fick höra,' att Ano "ska du göra den till?” frågade” 7 ton ägde ett gammalt psalmo- far. ”Den 'ska jag göra till mig” dikon; gick han till honom och : älv”: svarade. han; jag! .. ville köpa det. Han bjöd tjugo ar' vatt så ”smadans döm, så "kronor för det; och Anton.förs' 0 "som skudde vara hans snickeri- ; . verkstad. , Blott det förra blev : "Far 'grälade på honöm' och sade, "att han "inte ' var värd att fås ' mer : Virke, ; dum, att han nästan skänkte: ; bort sina ””hyvelbänkar. ;' Han » " fick": emellertid” trävirke ' igen: men .med bestämt besked, att: han aldrig skulle:-få något mer, ifall "han. gick "och, ”kladdade: tilll. S : Anton” kunde i dagar, i ja: :vec- sk : kor; syssla med någon extra . : "sak, som -han fått: för. sig att. göra, och då/' lämnades annat: . arbete å sido, även om det var viktigt "och brådskande.”. Han ” dan, som pojke. hade" han spi-" kat. ihop och satt upp.: starbon,: "och sådant kunde han, krångla” : ..med i dagar, Det fortsatte han också med,' så länge han levde : och "kunde" röra på sig. Han - | stod” eller. satt på - en sten i. timmar för att titta på 'stararna, som flögo ut 'och in i sina bon,. ><. Han skaffade ' sig kaniner "och » höll sådana -i många år. Han hade ingen förtjänst eller nytta av dem," men han tyckte, att ” de :voro roliga att stå och se. på. De upptogo. mycken arbets-" tid för, honom, ty han hade ett väldigt sjå med att pickla. på :deras burar ”och - skaffa "dem - föda..På sommaren gick det an; "jag "sålt" hyvelbänken igen; : bort” "sin" ”hyvelbänk ” jen: sång : var bl.a. en'stor fågelvän, Re- ” 's ningen: för: tillfället ej hade” när -han var så ;: Nog med. pengar, på sig eller . , hade ,' möjlighet att. taga det.” med sig, .skulle” han : komma ' . igen "om fjorton 'dågar och då betala och hämta: det, > ",;' Dagen efter 'denna' övetens- . ;. middagen bort till oss i Ön för :. de han "ofta göra, när, han "tyckte, att det gått honom illa” på något sätt. Jag var för till- fället hemma rån Stockholm, : ty det var ;påskferier.. Han "hade :knappt hunnit att sätta... sig, förrän han 'sade:.”Smadan, ' så dum jag ha vatt, jag har ' . sålt psalmodikonet”: Så ”be "rättade han . vidare” om .skå : ningen och afären: Jag sade” ” då till honom: ”Hade jag we-:; tat: att du ville sälja det, så. | skulle jag ha gett dig. minst dubbelt för det”. — Ville Joäl':' gjort det,” sade han, . I Joäl Få" det då”, Jag invände, att det ju var sålt och att han inte gärna "kunde sälja det två -' gånger. > Anton - menade : dock, ” "att. han kunde göra detta, då skåningen kangke inte, menat ' " allvar! Följande. dag kom, han ' emellertid med instrumentet, Han fick' sina' fyrtio kronor '.kronor för det' men med : bes ty då repade hån till dem gräs, ; stämd tillsägelse, att han skulle ” som han tog på -vägkanter och . annorstädes. ', På . vintern var det värre att få hågot till föda" 'åt dem, 'då tog, "han ofta: en säck, som. han fick: fylld med... hö, så hos en bonde, så hos'en trött, på att ägna så mycken - tid åt anskaffning av föda till dem och lät dem & gå lösa, men "de ställde bara till. med en massa ' hyss : för honom; de grävde -sig gångar under stu- gan, och på sommaren åt de > upp hans grönsaker, främst de-. jordgubbar han odlade på ett ” litet "land. Då beslöt han. att helt "göra .sig äv med de be-': svärliga och vanartiga ”krea- turen”, = oc Från fastadérn” hade Anton . fått i anv goda anlag att rita! och teckna. Han var en mästa-' "re i att få hästar, fåglar och - - annat” ”levande” på papperet. Men dessa anlag hade han inte . få igen det, .om.h affären. Psalmodik stanna hemma i "fick gärna hämta - ville, antingen för: det eller behålla d an. ångrade onet skulle Ön; och "han ' det, när han att' spela på h et för alltid, " annan. Med' tiden blev han Pengarna behövde" han under inga förhållander - "lämna" till- aka." Han nämnde emellertid de. därhemma på en vägg ända till i fjor, då det flyttades till - min sommarbostad i :Mellby- strand — 'för. att med tiden > skänkas , till. något museum. ' Anton spelade liksom förut en tid; endast på den kära alp- flöjten. - : "Allteftersom tiden "gick, såg Anton: sina förtjänster bli allt + ” Sämre och sämre, Hans ögon började bliva dåliga, och han. såg illa även med de glasögon; som han skaffade sig. Han er- höll av fattigvårdsordföranden en liten summa då och då till . att köpa sig mat för. Hemma , . klarade' sig villig att-lämna det ? "för den summan; Men då skå- > kommelse gick Anton på efter= . " varli = att beklaga sig, ty det bruka-' - gtoå mig, säkerligen und ; OSnygga . bjudningssättet "som ' svar: skälet till. min vägran. ”så ska ' ågen." Med. tiden kunde man ' ä fördes där, war hanvinte. van " vid. och hade därför svårt att "och. vistades där långa perio- ””ävenityr” ” båda raninerra. Haq släppte då ut aldrig om. det mera, Det häng- '. Ja . Var rätt radikal i sin åskåd- « Ning, åtminstone när det gäll- : mot ' stodkkonservativ, , främst . så voro de: dock ' lika i ' ett, : de, en "gång fått något i sin duktiga klunkar. Det. ville jag emellertid. '. inte, ty ' sådant -. drickande har jag alltid tyckt. "svara ”oestetiskt och obygieniskt > i-högsta- ”grad.-Men detta. ville - Jag ju inte säga rent” ut "ty då 7 , - hade ' han : säkert" på allvar " blivit stött i kanten. Jag sade |: « dänför; att jag inte vågade 3 dricka, . då jag ju fick'stå på då : stege, när jag målade uppe på > 1” '. gaveln, och då måste jag vara 7 helt nykter för att inte: trilla av pinnen” och slå mig, Han” :| "stod en' stund. och Hittade all- rande, "om" det. sagda var på skämt eller. allvar, FBiter en. "stund sade han: ”Ja, Joär hål- : -.Jer. nog "inte till godo”. Han | förstod "inte, "att det war det Fan” hade ' allt; svårare för - "satt klara sig i sin, lilla stuga; han gick ju där" ensam "och - "rörde ihop mat utan smak och ' skicklighet, Han kokade gärna ; kålsoppa med tläsk ij, när han > 1 kunde få någon grönkål, men: då lagade han så mycket, att ” det kunde räcka: :flera dagar, bara den blev lite . uppvärmd : förmå honom att gå till ålder- - > domshemmet. Men där trivdes : ” han inte: . gärna. Det, liv som" "finna sig i det. Han gick ock- '- så då och då hem till sin stuga der - ibland, framför allt : på” sommaren. När han' var hem- : ma, kom han ofta fram till oss i. Ön för att få sig litet mjölk, . "ägg, bröd och armat, Han be- ; rättade då gärna om'"sina, på ålderdomshem; i met, mest. om sina mellan. havanden' med mimskamraten , ' Modigt . Johansa Petter: .De ”gubbarna”, båda gam- ungkarlar .- hade . olika meningar om" nästan” all ing.” Anton var sin kaniråt- långt Överlägsen i: begåvning och tankeförmåga; men Petter var ) . . Ett ”förstockat fä”, som inte > "begrep så värst mycket, "Anton de" wissa tankar, Petter 'däre- i religiösa frågor. ' Men voro dessa två än olika i mycket, båda 'woro ettrigt envisa, när skalle. Ingen av dem wille då: | (Forts. å Ad 6);
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.