a | nn din nt arna Ve "städer och större "samhällen där” | säga, : ot . ropa av glädje till far och mor. : ens: 'påtänkt. vid det laget. Men' - på en kort: stund hela bygdens : utseende. + ma, Och' så såg. man i andanom "stod färdig” för slakt. Vi barn ; hade” ' dagligen" sett denna gris ' T LT:s JULLÄSNING 1961: 7 Till flydda tider återgår; ta ke i än så era kd ”skile? fäster sig g dessa'o ir min- net vid äldre år. "Man minns så on " mycket, Man; ser” tillbaka på den tid som gått. Och vad är då naturligare än. att man sär- - skilt "kommer ihåg de ljusa; "glada och lyckliga perioderna, Tarndomens jular tillhör dessa ee ljusa minnen, Vid äldre år blir "nog inte julen riktigt detsam-” ma, helt naturligt f.ö. SÅ var- "för inte: ”Till flydda jular åter- .. > går min tanké än så gärna”. Det är något förunderligt ' med julen. Sedd med barnaögon. Och förr i tiden var det verk- ligen jul vid den tid det skul- "le vära det. skulle komma, som, t ex; nu i man faktiskt" tar ,ut' julen i förskott 'med jugranar och julr ”ekläreringar. Det förtar på nå- ” . got sätt den verkliga julstäm- : "ningen, Och så. ännu en sak, V — Julen" förr var i de flesta fall ' vit och inte som nu grön. Snön 7 "Iyste vit på taken, . Det: gav ,. extra stämning, : Julstämning.” ” Just sådan som vi numera mest - får se'den på våra julkort. , . Särskilt var ' detta fallet. i skogsbygden. Hur ofta "minns jag inte hur vi där hemma I i | | -gränsbygden. mellan Skåne och: julen, Gick "och. räknade dagar- a så där omkring en månad Å "förväg... Ibland redan' från november. Himlen var mörk ; och kulen; En kall nordanvind > - svepte kring de -rödvita stu- gorna 'som låg 'strödda” här.och , där. En, sådan dag, kunde får” Vi får nog hö in natten. ning. Ren; vit snö. : Det hörde ihop med julen; 'och vad "gjorde ' . det att den kom så 'att säga i "god: tid." Det var något som gladde ett barnahjärta, Men' de ' vuxna var nog inte så begeist- > råde, För dem : betydde snön "bara en massa extra arbete. De : : klockspel med plats» för. ljus ; "klockorna ringa och väl ute' på a "stora landsvägen kom den ena” ” måste snöplogen eller- skyffe > fram, Det måste skottas väg uta till stora landsvägen, ' till ut- husen. och brunnen. . ket barn tänker. det extra arbete som ett: rik= . - ligt snöfall "kunde bereda för- ”äldrar och vuxna, Snön 4 var : julens förelöpare. Tänk, när de - första flingorna. började dala. 1 Då låg v vi barn i fönstren i den” goda. rumsvärmen från spis och kamin, ' . 1 — Titta, det. snö kinds vi - Men detta” var. absolut . inget "citat ur Povel .; Ramels visa med samma ord. Den. var inte' snön föll utanför fönstren där- hemma.” Marken hade sedan tågra. dagar, varit. . barfrusen; "Torra, vita flingor” förvandlade Vinterns "vita täcke gav en ljus. upphöjd stämning. Nu "kunde julen, gärna få kom- julgranen och allt vackert i iden och de många ljusen som lysté och gladde , ett .barnahjärta. Den "goda, julmaten,. de extra godsakerna ” och. julklapparna. Allt var något so; i med iver . väntade på. "Under tide glörde mor "och far allt för ' att vi, barn riktigt skulle känna att/det var jul när den kom.:-Det handlades, putsades och fejades, Det baka- des, stektes och koktes,' "Men " dessförinnan ”skulleé julgrisen « slaktas för att "matbordet skulle "/ kunna bjuda : på. vad julen” krävde." : : Jag minns särskilt julförbe. redelserna år 1920. Vi hade på "den ”tiden' också en julagris "hemma hos oss "och ,som' nu från den'var 6 veckor gammal till nu; Och nu "skulle den slak- tas. Nils i Sanna, var omb "av' far at verkställa” "slakt "AA Under själva" .exekutfonen var > vi sbarn inomhus” "Mn: i rän gårdslönstret k i Den . som ; inte - : Omkring en månad' före” den : Halland,, som barn täntade" på . » julafton och" dags' att” t taga. i Hä 6 Strandh " sturid. Att se hur' granen pryd: " fall se e vad som försiggick. Min : J$yster som vid det tillfället en- dast var 5 år gammal ;tog gris- 7” slakten ganskä hårt Och vid "det dödande slaget grät hon -SOm ett barn blott kan göra inför en 'till synes grym död. — Stackars lilla grisen, stac- kars lilla grisen, 'var hennes snyftande kommentarer till jul- grisens öde, och i de orden låg "ett barns hela medkänsla och . smärta. Nåväl, barn glömmer ' så lätt och när julbordet stod - färdigt med sylta, korv och skinka, då var det nog ingen. ” dande med att vi nu var be " redda att hälpa till med att äta . upp den ”stackars lilla grisen”. . Så gick "dagarna. Julen när- made sig, Snön låg kvar, Vit, "ren och vacker. Väntetiden ut-: fylldes med kälkåkning i om- givande backar och skridsko- och förväntningarna. inför ju- Jen; mr . Dagen innan julafton begav" sig far åstad till skogs för att' hämta . den gran som . sedan under hela julen 'skulle förnöja 088: När. far . kom hem med granen gick han direkt till ved-" boden;,, där .han yxade till den och placerade den I enbastant'' julgransfot av” trä, | som.” han . "själv snickrat ihop och målat i. vacker ljusgrön färg. I ved boden, fick sedan granen vänta till” morgondagen då :det var "den för dekorerirg. - : Julafton. ”Vilken "stor dag i ett” ; barnasinne. Dagen som , vi äntat på” "och som alla barn. väntar på. Glädjens . höjdpunkt « var när far tog in granen i det: 8 k finrummet för att klä den.” Det vår: onekligen en högtids- "des - med glitter, ljus, flaggor, " stjärnor, .. bepparkakor,: smäll >; .'karameller ' ocK . lysande ”röda., : när .” äpplerå Och så i toppen. ett och beprydd med en ängel. När ljusen sedan tändes så åstad- "koms ”ett klingande; ljud" av. : värmen från Jjusen” som satte'- en skiva i rörelse försedd med ' «'små- 'späda stålrör som vibrera= "av oss barn som kände medli-, . åkning på den s. k. Gröna mad. de klockorna” och åstadkom välljudet. När sedan julgrans-' "ljusen tändes, ja, ”då var det i :sanning juh: Allt i hemmet gav julstämning.: Takgirlanger- na i rött och grönt, julbonader- na på väggarna och dukarna på borden, . ljusen i sina stakar ” runt fotogenlampan i i taket och ljusstakarna vid orgeln. Julafton var inne. Ljus, vär” me, . god .mat "och julklappar. Och utanför julvärmen därinne, kall stjärnklar himmel med månsilver som 'glittrade i i snön. Kort sagt:' äkta nordisk vinter. LD Du sista Hilma gjorde innan. hon lämnade hemmet var -att hastigt stryka över bordet med disktrasan. Hon hade fin- kappan på. I dörren vände hon "sig om, och ögonen for över köket. Hon .såg att fönsterna var smutsiga, golvet, var 'ostä- dat och spismuren gråsvart, Jag harinte orkat, tänkte Efter maten, dopp i grytan, "hon, Inte kunnat; lutfisk - och risgrynsgröt blev kring granen medan mor ac-. companjerade : på orgeln. ”Nu är det jul gen” m. fl; Men ' också en sådan« kompanjerade: kända. julvisor har ett slut. Timmen kom": då det - var sängdags. ' Ty, någon. kända julvisor : te Men det fanns en smärta i det mestadels . tjo och" tjim - bröstet för att allt var. som” "det var. Hur. ska nu Måndus klåra : sig?. Han får det inte lätt, till åren som” han börjar bli. Vi är. gamla. Jag” är så trött, och jag '' vet att jag snart ska dö. Mån-" dus blir ensam med både ute vå VV komsten till kyrkan var det: i en närmaste. redan ' fullsatt. ' Och” naturligtvis 7 fick man inte försurnma den om det : skulle "bli en riktig jul Därför - :Nar klockan ställd till väckning kl. 3 på natten. Julottan i Mar- ' karyds kyrka började kl..5 och ; + det var. lång. väg att. gå från det lilla brukssamhällets ytter. "kanter. Klockan '4- måste vi -vara färdiga för fotfärd... Des: .gamla välkända: psalmen ; ”Var u mera. välbärgade, ; som ' hade : åde häst; .och släde. behövde nte upp riktigt så tidigt. Cykla heller så 'bra och bilar var det: ingen ' i "bygden. "som. ägde. pi den" tiden. Men när man fått - '-finkläderna” på ; sig och. stärkt. "sig med "lite, mat: och. én vär-. : mande dryck, 'då gick man ut mans med andra bybor anträdd i "midvinterottan” och" tillsam='; des promenaden, til” kyrkan. å shötyngda: vägar: "gick" inte” i Hinnerydsväger och Amot. där krkan med '"alla'.. na ljus väntade på julda; "morgonens invasion! ;.. "Stjärnorna ' tindrade, Tré :Allt var så stilla, så rogivande” och högstämt, som det bör vara” ”juldagsmorgon - glimmar” Snart kunde man höra; kyrk a tr gillena; som numera mest”. är et' sedan .-; slädskjutsen "efter, den, andra, : med tätnande: skaror : av. fot- - vandrare pulsande fram i sni -utmed vägkanterna. Vid fra Och när orgeln intonerade från läktaren : så. var . även , mitt- gången i templet” fylld” av folk, ;. som måste” nöja sie med stå" plats: : bruset, ' och /.sången av den ' hälsad " sköna ”morgonstund”,. : allt gav stämning : och. högtid, Särskilt ” för: barnasinnet, vare. julottan på ett särskilt sätt nå: got. som " satte” djupa spår i hjärta” och' sinne. vs När det gällde annandag. jul å var denna något annorlunda; : Då tog'man igen sig. på bästa sätt och njöt av julefriden till- sammans ; med de . sina : eller i "a tämningen var | förtätad Alla | dessa; levande. ljus, orgel-'.. arbetet och innesysslorna. Det dus kom "är nog bäst för honom att sälja " gården. Men också den: tanken gör ont. Hon har vuxit sig fast vid gården, blivit. bunden av den. Valhänt str; yker hön & över ena dörrposten. ' Jag kundé lika gärna Stanna hemma, Vad nyttar det att resa '- till lasarettet? Vad kan en dok-'., tor göra för, mig?' s Jag kommer nog aldrig hem mer. Jag har känt- det så, väl - sista tiden, . 7 ” Och hennes blickar: sveper kring rummet och köket, som ville | hon ta farväl. Hon älskar denna plats; trots att- här nu” inte är så. väl i ordning. "ren.. Motorn surrade, och vid : "sidan av : bilen" stod Mandus. L Sliten och blåblusklädd, med. "+ - ögonen” ” envist - riktade: mot ” gårdens grus, NN > Det var åt måste .. ju säga än » någonting; : . Chaufför ”svärade: - : is Ja, jag. hörde de du :har ju rågen inne "Hilma satt och grät, Inte 'ett : ljud hördes, men tårarna frilli de" nerför kinderna, .. : Bara nu inte Mandus anar ' - eller förstår .. CEauffören. höll upp bildör- Mandus . dit som unga. Pe re- . dan då gamla husen som med åren alltmer sviktat och ”sackat ” ihop./ Men de har hållit dem vid liv. Lappat och lagat, Fått : det bättre och bättre ekono= miskt. Kämpat envist och segt, Nekat : att tappa Sugen. eller taget, « - Sn - Hon vet att hon själv gjort sitt bästa. Den känslan är god > att ha. Men i alla fall tycker hon att. hon på något vis har svikit Mandus. Kanske var det historien med barnet? . Då inte längre som Jätta s ålgr, de blir. tunglyftande kråkor i mot- vind. : ; Hon minns den. Iycka som kom i Mandus' ansikte då hon " skulle ha barnet, De hade varit gifta i nära tio år,- All hade : ljusnat., «de hade ju ängtat så. : Barnet blev inte 'som andr Det var en missbildad och van= » skapt klump .av liv. Mandus . kärlek. hade" i alla fall varat, Han , hade ; vakat "över detta : missbildade! liv med stor kär= ' hade hon själv också . ek, "men Phonwar ju orkade inte se åt "henne.: Hans SN stora arbetshänder hängde som öda klumpar utmed sidorna, ; Ansiktet. var' dolt bak: "hatten; . svarta brätten. Ena sfövelkl: en snurrade i gruset. gemenskap med släkt och, vän? oh ; ner, "Men : julen - tog: ingalunda”. ” slut med. 1 annandagen: "Den. " fortsatte att sätta sin prägel på allt och. alla, Julbjudningar äv”; mera : familjärt "slag, ”julfester > för: stora och små :på" än det: ma mycket: att säga, Men ingen av Chaufför en slog igen bildörren. "ena och : än . det /andra ' stället 7. Motorh ; ökade i :varvtal, och gav sin festliga glans över till-> ' varon. Och på den= tiden låg det nög mera ”påtagbar' sanning”. i orden om att ”julen varar väl” till påska”. De s.k. gamla jula minne”. blott: från" en 'svunne! tid, förtsatte” till: :långt fram på” det: nya' året. :Uppsluppenheten: : - och "glädjen vid: dessa tycks mig en också; ana”. att människorna, : var: snötyngda . och vitklädda. trots sina mindre resurser och ekonomiska” möjligheter, : i var: ” 'det',var'jul'förr, an "bildlikt" talat ' : man "med särskild värme mini nena från sin barndoms jular. ne "kunde torka med "näsduken;. rekligare 'och gladare på något - en "gammal säck”, H i;'Tårarna rann steldave. / nu när inte Mandus så läsärettet, kommer: tänkar- i. eget "rum. - + Hon kan minnas alla åren på : ”Brogården.: När, hon ch Man” : - att gå där. Han sa inget” annat, Det fanns |. "dem : "kunde, - -säga något; mer. och tvättad i'den vita: sängen a "na flygande: Som kvicka svalor NN rinner de genom" hennes; hu": i vud. Hon ' hör inte: de: andras: . prat. Hon blir ensam som i ett. : - solen » ; > mönster :; genom ; lövmassorna, vatt barnet inte unde” leva länge, Kanske blev ”net en dag lämnade" dem; "gick : "han "omkring tyåt. och sluten. "Mandus' blev. aldrig: "Ag själv Fe N uu v kominer tanken "till hen- ” nej. "Om" barnet! varit rik: i tigt?. Ypå: skulle "flickan. varit ; sjutton : år nu, en god hjälp? / reda” åt. Mandus, då honi gick Ensam "med "5 "tankarna, + med : golvet I mönstrat ' av "en: "glad : korkmatta; "Spismurer 'nyvittad a "hade" Men de: inte” sorkat” tankarna ont; De bli 2 ' Mandus" kärlek ännu: -hetare -. och intensivare då: När så bars - "bort. Nu får han-gå där ensam.'', i: + spilta” och ' stryker över” "den ”yarit "nymålat och rentvättat,.” - fönsterna' skinande / blanka och” när något blev alltför .svårt. Hon ligger tyst och stilla + med slutna ögon — kvar i den lycka som ett minne 'kan skän=t ka, Hon hör inte de' andra pan tienternas småprat; Ibland: ser någon bort på den, tärda' och mägra och tysta patjenten. Man skakar på huvudena — viskar om kräfta — inte” kan hon ha långt kvar ätt leva... saa Men hon vet” ingenting" om i deras ord. Behöver dem inte; ' Hon har länge förstått vart "det bar hän. "0. n En ' enda sak önskar hon: Komma I hem. till Brogården, : ata N Spela Minds går hemåt, Han käns ner, som han känt det de . sista veckorna, att han är gam- / mal, Därframme" ser” hän går-= -den och: "minns "årens "gång. Arbetet hår. han ” och Hilma I skött tillsammans, år efter år har det varit” samma sysslor : att” "utföra Han minns de svåra trettiotalsåren då han "stred för sin "existens, ' Sen: fick "de' en "Viss välmåga. De sista åren har - han kört till sockenbanken en gång” i månaden och satt in: pengar, Det "har vuxit "och vuxit på . :boken. Men "någon "glädje har han 'inte känt över ' . det. "Han" har : bära" inte' orkat "göra av med 7 pengarna. Gården ' : behövde nya :hus;.' Men” han - kommer inte. att: bygga" dem, Allt får bli vid det. gamla ' så länge han och | Hilma har går- ee den; . ; Han "hör ' stojspöven "spela, Den : fågeln” "tycker Mandus & om än vipan som fört ans älsklingsfågel; Då "fanns inte spovell här, men nu far den grå fågeln med: den långa” näbben” "kring" åkrarna . och låter sina flöjttoner glida ut över "landskapet. na När ' han" kommer hem, går s han in i-stallet utan” att "byta . kostym: Han nattfodrar' hästar na. Står ett slag vid" Balders : sig NA sal v.Jena”" nosen, Hästen ” gnäggar kumt i stallet Deå vita bläs sen lygor. Mulen "plockar mot Mandus' ena hand, som "Väntade t hästen att finna socker; Mani "dus öppnar, "foderlocket och tar . och 'slickar krubban med sina lena tungor: Manda” står, ir » foderlögens en. "gammal, och sliten ' finkör bygga om, Fast de haft råd till.” stym. Det känns, främmande 7 det." : De: orkade ”inte mycket sen” flickan dog i: " : Hilma kan inte gräva bara" i de dystra minnena; Då och. då . ” marsyala ! kilande” : brukade" de" sällan” gå in id De hade inte tid. Gården krä de nästan alltid deras" närvarp Men”: :så denna sommarsöndag hade de i alla fall gått in där; | > Mandus' hade tagit hänne med ”neri bokskogens , dunkel”. 'd ;.silade:: "ett! : flmrandé Det döftade '; frisktz) Himlen" gliste som "en ijusblå” tapet högt uppe. Löven var ljusa under- + ifrån. Det kändes: 'som en hel g "Hon; upplevde I de fann” ett koltrasbo; Den grår . svarta honan låg tryggt kvar, fast hon och. Mandus stod så -nära, De svarta ögonen. kilade.. I mellan dem. "Under honan stack: fram... lt andades. Helg och kö het. Hon grep Mandus hand, . och hon tryckte den sakta, De hade 'stått så länge, tysta.. - ända tills Mandus. drog henne - till'sig. . Hon har aldrig kun- nat förstå. varför, ett barn som kommit till med 'så mycken : skönhet och glädje behövde bli som det blev. Hon har, under : hat Gud och gett honom skul- den för det som”skett, "Hon har gråtit och klagat mycket; Till. sist kom resignationen.” ;. Minnet av stunden i. skogen - blöv dyrbart för henne. Det var" som ett smycke som hon ville - behålla för. sig, själv.” Hennes . i liv; hade” inte många ”sådana smycken att gömma - på. 'Hön behövde det att hämta kraft ur "medvetande." "Den : gången då” hon och Mandus. gick; i skogen.” Fast. i Känslan avi” «helg! och "skönhet" allra” inten- : - sivast intill den lilla granen där de små ungarpas: gula näbbar s tysta och sömnlösa nätter ban- . med” «dessa svarta "kläder; Det. förstå. "Hon kom" för Sent. Vi ' låter henne resa "hem"! på ons: . "Var. de orden som slag?. Nej.” Han hade ju vetat det ' förut. Nu hade han "bara'. fått absoluta: 'vissheten Dokt". rn hade varit vänlig! Sagt - : Många flera ord. 'Som, om ord - kunde hjälpa? . ö Han svt "att han måste låta visa henne” något som : tt. hon förstår. Hon får åtminstone” 'ha'ho pet om livet. "Jag. får, skaffa bjälp, tänker . han. Göra - finit därinne. Kan? ske; blir" det lättare: för henne "Vi har haft” det gött till-- sammans. . Kanske har jag ändå inte alltid varit 'så lätt ätt leva tillsammans” med. Jag har inte ' fätt för skratt och; skämt. Och "så var det ju flickan... : vi fick inte fler barn vi" Och den vi "hade fått togs från” oss igen, inte leva sakta av sig'i | ' Med '"valna sängkammaren. dv | händer knäpper” hån ' upp: och - hänger. finbyxorna tillrätta ' över en stolsrygg. " "Med den - fattiges vana att inte förstöra ' något: Det sitter djupt i i honom, "Han ' gör allting” "automatiskt. Hämtar ” klädhängare och ' trär in byxbenen' och hänger. rocken : . efter, på "galgen. : "Länge ligger han vaken. Lig- : ” ger stilla och ser rakt ut. Kloc- : kan inne i salen slår tio dova slag. Han räknar dem, fast han Ingenting att göra. Ni måste” . hellre dö ie Nu kommer hon hem, för att rn vet vad klockan” är! ”Han har .. "ingenting att” göra. Han: är, mycket, erisam. : "Hon får ingenting ana. Jag vv : Ska göra det så lätt jag kan för henne, "Hon har; väl haft det svårt många. gånger, men hon (Fopts, å sid: n.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.