Redan och under ledning av en Gud- mund Nielsen från "Joenstrup” börjat överfalla kurirer, småpa-- truller och proviantforor. Svens- karna satte ut ett pris på hans huvud och gjorde energiska för- sök att få honom; fast, men utan . Nu gick det: "emellertid envisa "rykten om att, han blivit sårad" vid en skärmytsling med solda- Aer ur Laholms”garnison; varefter "hans kamrater”sades ha dolt ho- nom någonstans; ingen visste var, - voch sedan förenat ' sig med den i våren 1657, innan Danmark” förklarat Sverige krig, ” hade en del bönder från Sydhal- land tröttnat på det svenska oket friskara; 'som Sven Poeten vär gammal: krokryggig kvinnå för siktigt fram ' längs jen” frknapp "En 3 mörkrovädersnatt, när stör- "men tjutande for fram över öde . vidderna på Hallandsås,: smög en. s märkbar stig i lj ligt blickande åt "alla" "håll, stan: " nade hon "omsider. skrovlig bergvägg, . bes dold av höga enbuskar. Hön" böj de undan ett par av dem, och:e håla i berget: kom till synes. >: — Är du där, Gudmund? hal viskade. hor. > : - —- Ja, jä, svarade någons—, Vi kommen, mor lillal. ot framför. en Halland av BROR t JANSSON En gammal berättelse från södra Det var julafton. Överallt i går- ett par rim? > Hon stannade en . darna hade man haft brått de sis-, . ta dagarna för att få allt i 'ord-' i ning till julhögtiden.” Det var. mycket som skulle vara klart till julafton. Brygd, . bak och städ- ning m, in; allt skullé göras in=' ” nan man unde slå sig till ro och "fira julafton, Nu var äntligen allt ; arbetet slut, Det återstod endast -hågra småsysslor, som man höll ' ' på med in i det sista, 7 sk Lars i Storegård hade just' vär rit" borta i skogen efter eri julz . gran. Även! om hans båda, dött rar nu var nästan vuxna; så ville - de: ändå ha en julgran, annars var det ingen "riktig jul, tyckte "de, "Döttrarna 'hadé "lovat "sätta « ljus i granén, hängd på glitter och > » sätta stjärnan i toppen, Men hug- . ga julgran ansågs vara ett karl- göra, som far i huset'”själv' skulle göra, Allra sist, innan man börja- "de julfirandet, skulle: alla :i: fa= ST : > miljen bada och ta på helgdags-; ' kläder. Men detta skulle man in- 1e göra f strax före skym- ningen." ns o: soc ”"Bondep i: Storegård "stod "på -gården Och skakade av snön på . julgranen. Han skulle därpå sät- : : ta en fot på den. Lars reste sig ' upp, tittade bort mot landsvägen " . och gnuggade ' ögonen, En 'gam- . mal kvinna, trött och ' böjd av ål- der och fattigdom kom. sakta gå- > ende landsvägen fram; : Vem kan "det vara, söm är ute "och går på : Re 'strax före. skymningen? » Hon kommer väl inte hit? tänkte Lars, -Jo, hon vred in på ävtags- . Nägen, som ledde fram, mot Sto- Tegård.. Om en stund" var" hon » framme på kården. . "> Guds "frid! "hälsade den : gamla kvinnan och lyfte upp: huvudet z och såg på Lars, Han svarade in- te på hälsninger, utan bara möätt- cv rade: Vad vill ni här på gården? '—'Jag är. en fattig kvinna utan' "huv och hem och: jag vet. inte vart jag skall ta vägen nu på julafton, Lars tänkte för. sig själv: ” ” Skall vi här på Storegård ta emot tiggare på själva julafton, 'Han hade inte hört 'på maken, Vi här ' , inte, plats, svarade Lars. Men han var dock lite tveksam. Jag skall fråga mor och mina döttrar. Lars gick in men. kom 'strax tillbaka, ' « Nej, vi hår inte plats, upprepade M Lars, Sedan fortsatte han att gö- ra.i ordning julgransfoten. +: "Kvinnan stod en stund och såg : på. honom med bedjande ögon, men Lars tittade inte upp utan - fortsatte med sitt arbete som om: ingenting hänt, Den fattiga kvin-' nan var nu så trött att hon knap= >. past . orkade . fortsätta ' men hon måste gå vidare, . «+, vs Det hade, snöat i flera dagar; . och. snön låg därför tjock över den frusna marken, Snön var vit och ren och trädens grenar var stund och tittade på stugan. Det var inga "rika: människor, som "Fönstren var så "små, att 'de båra släppte in en liten ljusstrimma, . En obetydlig oljelampa lyste upp stugan, 'där hela, familjen, satt runt bordet; : » Tiggerskan. bultade på d ren. > "En tämligen gammal man öppna- de,” Han hade trälat på herrgår- -den i:alla sina dar; Därför" var han böjd av slit och verkade trött. -Men han hade en vänlig uppsyn och verkade inte avvisande, Guds ” frid! Jag är en fattig. kvinna, en "tiggerskä,” som -är utan hus och hem. : Jag här ingenstans: att. ta , « vägen. — Guds frid! sade man- nen, Jag förstår, att ni vill låna Kus, Visst får ni. stanna; Även om vi har: det mycket - trångt i: "vår stuga; när .alla är hemma; så har vi hjärterum och .då kan vi all-' tid hjälpa er, Stig in, det "kallt! - VN "> Inne i i stugan låg halm på go vet, som 'man brukade ha om jul, Julbonader,: visserligen enkla, var uppsatta på väggarna. Det rådde : Julstämning” därinne," trots "att "man" mycket "väl förstod, att fat= -tigdomen var en daglig gäst där- - inne. Kvinnan. tog av sig ytter- . kläderna och fick genast värma sig vid den öppna brasan.. Vad ”det kändes” skönt att få slå. sig "till ro. och "känna den "behagliga "värmen! I pists Som gäst fick kvinnan nwdeka i julfirandet; Då maten sattes fram, fick hon sitta med till bords ; 'som'de andra. På sömmadsfatet på »bordet : låg ett. kokt: grishuvud. : + Soppa med potatis, morötter. och ;kål utgjorde. julmaten. och som sovel fick var och en skära bi- | "tar av grishuvudet,: som stöd på ” bordet. Om vardagarna hade man : inte sovel och alla gladdes åt jul- "maten," Sill: och . potatis var an- ”nars de fattigas' vardagsmat, Till efterrätt : vankades . det : om jul Tisgrynsgröt I kokt i sötmjölk, Man ' '. hade fått. en spann mjölk extra - om jul på herrgården, Risgryhs- ”gröt såg man endast om julafton i den fattiga stugan, -.'. Kvinnan. gladdes 'av hela-sitt hjärta åt" julfirandet, Hon förnam "också, :att man. betraktade henne ' som en mänsklig varelse, trots"”att - hon. endast var en tiggerska, som : andra bara föraktade och hånade, : Ingen enda såg ned på. henne, Hon 'rent av glömde, :att hon var "en fattig gumma, som gick och tiggde, Med glädje deltog hon i. julsångerna och psalmerna, Alla : » var glada, 'och då jullekarna, bör- ; jade. deltog hon också i dessa. Hon "hade vandrat hela dagen och va- rit alldeles utom sig av trötthet. tyngda av snömassorna.. Det var > Nu var hon som en ny människas ; "julstämning. Men det var inte lätt ; +" för den, ensamma kvinnan att ta' . Sig fram i den djupa snön. Hon kunde inte. sätta. sig ned, ty då" hade hon strax somnat av trött- het, Säkerligen hade hön då fru- : sit ihjäl ute' vid vägen, Hon hade "bara en enda möjlighet, nämligen att fortsätta ' till en annan gård, där. man hade rum för henne,” ' Lars i Storegård hade inte rum, : - stadkommit detta, 7: . Så småningom blev det a. att: . Att.hon var en tiggerska berodde inte på henne. själv. Många o- "lyckliga -omständigheter hade ' gå till sängs, Man hade inte säng- plats till. .den', fattiga kvinnan. Men det var varmt i stugan och en, skinnfäll' lades" på golvet. och " "en annan fäll fick hon att ha & över "sig; Hon behövde inte frysa un- "sade han. Han hade minst tio rum , "der matten, i sin stora manbyggnad, Hans fa- . , milj. var. inte särskilt: stor, ' han "själv. och hans hustru samt hans'' två döttrar, Men' det fanns inte hjärterum och då kan det aldrig! finnas rum för "andra.' kvinnan vidare, Skogen stod hög vid båda: sidor om vägen. Hon . Snart sov alla i huset, för man var trött efter allt julfirande. Den fattiga kvinnan satte ' sig upp. Hon hade kommit för att se hur människorna förhöll .sig om jul afton, på jorden, De rika och för- Trött och sorgsen. vandrade” näma hade stora utrymmen, gott om plats, De hade mat i överflöd och de frossade. Men de hade in- " kunde därför inte se några går- | te hjärterum "och deras hjärtan dar eller hus. ”Att vandra ensam : omkring på julafton, då alla satt inne i sina stugor och hade bör- ' jat, fira helgen, och hade 'det ' >skönt och gott, var inte avunds-, värt, Kvinnan var dock inte för- tvivlad eller besviken på män: niskorna. , De -hade ingen skyl-- dighet. alt-ta sig an henne, .en / fattig tiggerska. Men man kunde "ändå tycka, att folk kunde vara ” lite mer milda' och barmhärtiga på julafton än annars, : » Btt litet ljus syntes långt borta mellan träden, Där måste det väl ändå finnas en stuga, -tänkte gumman, Hon fick på nytt kraf- "ter och ökade på takten och i- bland nästan sprang hon. :Men . det var lång väg fram, ty, hon: gick 'och 'gick men ingen stuga syntes till. Äntligen var” hon framme, Hur skulle det lyckas för henne här? Skulle man ha” rum för en. fattig figgerska i denna gorftiga stuga. som bara sinneböll : var tillslutna, trots. att' det var - julafton, De fattiga, och. enkla, de visste hur en tiggerska hade det. « Hos dem var gästfrihet och "de var lyckliga över att kunna bere-' "da en tiggerska julglädje. i » På morgonen var skinnfällarna lagda samman och den fattiga - kvinnan var borta, Man hade tänkt bjuda henne på morgon- ffe men hon fanns inte längre 1 huset, På bordet låg en lapp. Där det stod: "Jag var hungrig och I gåven mig att. äta, jag var törstig och I gåven mig att dric- "ka, Jag var husvill och I gåven mig härbärge, Allt "vad "i haven gjort mot en av de minsta det ha- ven I gjort mot mig”. ' En julens ängel hade kommit i i en fattig tiggerskas gestalt ned till jorden och hon ville se och pröva hur människorna förhöll sig. På de fattiga ”torparnas bord "låg. många fuldmynt ; som tack för. .gästfriheten, 2 bodde "där" inne, det kunde "man ' tydligt se, Stugari > var gammal, låg. : "och liten, endast en torparstuga. "en blek "tar C ” mager!”karl med vildvuxet hår Ir och skägg och en smutsig trasa m huvudet: ' — Jat nu är jag n matbit har jag med mig. Håll . till. godo," min stackars påg! Hur "det«med dig?! a < Snart alldeles | 'bra. Men hur = Jo, "Gudskelöv, nu är all fa- silla Karen är kvitt sin éry fast gruvligen mått och t. Men "det "blir snart' bättre. — Det var då för väl, I kommer med" goda nyheter, mork a. a; I förrgår natt: gick Per Bra- hes. ryttare till -anfallimot snapp-; id; Himmeslöv, -En del ögg de” — Ja; ”det må äu "val säga. Och mer: ska du få höra. 'Svensken ", har:sina spioner överallt, och nu har den där sergeanten blivit fängslad för att han var så snäll mot oss, och de: säger, att han blir hängd. Men nu 'vågar jag inte ; vara här 'längre. Godnatt med dig, min påg, och Gud hjäl- : pe oss alla! Hon försvann, och” Gudmund Kröp åter in i hålan. ; ; Som" förut nämnts, hade" "han blivit sårad och måste nu ligga overksam i sitt gömsle, men hans "gamla 'mor brukåde besöka ho- "' nom, ' sköta om hans blessyrer och förmedla : nyheter”. utifrån. När hon för några dar sen talade - om, ått lilla Karen; "minsta bar- net, som Gudmund älskade över "allt, annat, fått kylsjukan ' och svävade mellan liv och död, blev han förtvivlad, Fill varje pris vil- +: 1é han 'se till henne, och släpade ' sig därför Under natten ned till . grn "Men då hade han, oturen ner och" resten flydde åt. " 7 - att han med livet skulle få: :plik= att råka fast för en ryttarpatrull” anförd av sergeant Flink, en bredaxlad jätte från 'Hinneryd, Gudmund visste mycket väl, att r' igen, och . han icke hade någon nåd att vän- - ta,. men bad likväl på sina knän om att än en gång få se sin lilla - dotter, och märkvärdigt nog; till- . lät sergeanten detta. Han följde med Gudmund in i stugan, såg hur .han kysste och smekte den: : lilla sjuklingen och sedan tog; som "han trodde, ett farväl för alltid av, de" sina, Men — under ” över alla under — sedan gav sergeanten honom fri, vad det n nu : " kunde bero på. Sen hade någon — kanske e en ållvillig granne — burit fram dets ta till svensken, Flink hade blivit fängslad, och nu talades det om, ta för sitt tjänstefel, — Gud förbjude, att så skall | ske; tänkte Gudmund. Visst var det svårt med kamraternas olyc- "ka vid Himmeslöv, men detta var : nästan värre, Skulle sergeanten = dö, för att han satt sig över kri- gets järnhårda lagar och visat sig . human och mänsklig mot en fien>- "sedan frigivit honom; och detta es "ningen hade han bestämt sig fö de? Nej, och åter nej! Men hur skulle han kunna räddas? a " Hela natten låg Gudmund i / grubbel och icke förrän i gry vad han skulle göra. i H +» Det hade" nu, blivit lördagsafton, och en skum : och dyster sådan. 'Qvädersmolnen hängde tunga och tryckande över Våxtorp, men på bytorget var det liv och rörelse. + Överallt såg man klungor av ny- . fikna' människor; och "rykten och gissningar surrade :ij luften." Al- | las ögon var riktade mot gästgi- vargården, : framför :. vilken : sen "kvart ' smålandsryttare posterade. : Man visste berätta, att en serge- ant tagit Gudmund till fånga och ”(Pogel fe för sida), av da". dvå okända namn, men just därför att.jag intet- vet om" de - båda människorna; så tändes min fantasi; De två har just förenats”' och uppnått: vad man: kallar li-: vets fullkomning. De upplever samma: dagar och nätter som jag. Hur : känner de, är.'de tillfreds, » önskaär'de ingenting mer? Är det skäl :att. avundas" dem : eller: ej. - Är de ungal och: vackra eller. 'gamla och fula?-'Älskar de var- : andra" mycket?" Och: hur har'de ' träffats och nått. till detta? i äg - alltid "på" Bengt”. —"jag Bar ju lagat så att dag någon gång befurinit mig i e! viss mans väg. Bengt Hägersten ' är chef:för Nya” Varuhuset och en - kommer ofta " själv » hit : för ”att .. rådgöra med mig om ackord, sti- lisering och uppställning.” "Han li-: tar på mig, för. jag är”så erfaren, säger han.: Ja, jag är erfaren i "detta — men jag ville var ahnat, "något mycket mer; att han: finns. När Bengt kommer” rel försvinner kontoret för ett ögon- blick; Jag har nog av honom. Det - är. trygghet « och ” säkerhet över, Bengt, Mot hans breda axel kan ' nog ett sifferpinat huvud 'luta sig "och: få en; stunds :ro, ”mot”, den axeln. kan en panna svalkas, ett par, trötta ögon slutas, "Och. hans ” djupa. röst..kan. säkert" stilla nå- "got i: bröstet,. om den kommer " med: ord, . som . ännu aldrig rik- stats : till. mig. Jag hör den” TÖS-N ten så 'ofta'"i telefon, — både. när » han själv. och när andra män. ta- ' Jar; När nämndemän och 'kyrk- : ! värdar. ringer : in sina: auktions- - annonser om hästar! och oxar och . ” kor i-kalvställning :och tre må- naders, betalningsanstånd - för be= . . trodda köpare, då hör jag Bengts stämma smeka mitt öra som sam=- " met, Ja, när : Bengt "kommer I - dörren och "frågar. hur det står: till som: om: han verkligen skulle . vilja veta det då försvinner an- en skripshö- "garna; och rabattofferterna.- Det : blir. bara han kvar. Fast vi talar helt konventionellt. och respekt-'" fullt; > : Och när Bengt: har gått, & så här det hänt att gamla fröken Arons- son gjort ett litet fel vid beräk- ningen av annonsrabatter! ” ' ” Ja, jag är nog något. av en to- ka i alla fall. > När Jag ligger vaken om ”nat- : ten, så återkommer ofta samma fantasi,. Jag föreställer mig något, > något. som jag - naturligtvis . vill skall hända. - ”; Bengt kommer en dag och bju- hårfrisörskan, jag vill bli fin, jag försöker blomma upp igen .för - honom. Vi äter fågel och dricker ,vin,- och vid desserten blir hans ”stämma varmare och han frågar mig; "Fröken Aronsson — vill ni bli något för mig — något mer . . . än .. . än , .. ja, ni förstår Jag hyser ju en obetvinglig ; sne "Ja, så säger han till mig, medan jag lyssnar i i sällhet. : + Ja, jag är en verklig. toka stundom, som kan fantisera "om sådant. Min aktning för mig själv sjunker efteråt. "Var har jag min värdighet, mitt värn? Bengt är mycket ute med" en ung flicka, en. helt ung. flicka, som nyss slutat skolan, En sådan där otäck hängig och slängig va- relse, som blott kan skratta; när "en man talar till' henne. Det blir : kanske någonting av mellan dem. Men 'inte är den flickslynan | nå- got för Bengt? Han är ju i min ålder: Varför 'drages männen till ' unga flickor?" Därför att de är så fria från livsvisdom och inne- . håll dessa” nybörjare > i' ivet? Mannen ” vill: förstås själv: vara. den”kloke 'och erfarne och övet- ungdomy oskuld — det allra. efe- märaste "sätter han'mest värde på. De ' får sota för! det / också männen. Det blir. fattigt för dem en” gång,” när - åren”. obevekligt » runnit undan; Det . tröstar ' mig ' av .våra "största annonsörer, Han . ' något. Inför mig” själv” "gör jag : m intet bättre, än jag ä nte är jag rtsjuk an "> . Ånej, därtill är.jag väl alltför förståndig. Borde: vara det åtminstone. ;Jag vet. så mycket . om livets. tragik: Borde inte jag särskilt veta, att ingen på jord- - klotet” född varelse är. avunds-, - , värd. Här. har ju: kommit för-. > gråtna kvinnor: in till: mig och lämnat ” annonsmanuskript, . unga . kvinnor, som kommit för att an- nonsera: om den djupaste förlus- ten: "Härmed - tillkännagives "att nin högt älskäde make lämnade ' mig i dag ;.. .” Eller detta: Vi ha den smärtsamma ' plikten tillkän- nägiva, att' vår lilla: solstråle, . Vä Ja, nog kan'jag det som är bvundsvära, om någon är Et? Andra” kan tillfogas: stora - ' förluster, och : djupa", lidanden, Men. vad kan livet göra mig? Jag SE ÖREN an SA ee De där tankarna är också ett” panna, typen? för en man, och Gudmund att 'han' "gått på i. snapphaneri”. Än en 'gång uppre- «ställer >> dad männen. för. uslingar; 'som' . skulle han nu stå till svars för därinne, Men så hade det märk- värdiga hänt, att Gudmund själv inställt sig och anhållit, att ser- geanten ' skulle 'bli fri, och han + själv skulle få dö i hans ställe, -: Var han månne riktigt klok? > Inne i krogstugan hölls krigs- "rätt. Disken fick ' tjänstgöra som .. domarbord, och. bakom den tro- nade förhörsledaren, ryttmästare Konrad von Waldheim, en tysk .. äventyrare, som för tillfället var i svensk tjänst, Framför honom stod de båda 'missdådarna, Flink med högburet huvud 'och 'klar som gått sina .egna vägar och är be- " redd att stå för följderna, Gud- - ”mund blek och trött, men lugn - och sansad. Båda 'erkände. utan . omsvep vad de anklagats för, ; Flink att han' låtit' Gudmund gå, pade han sin anhållan 'om, att :.sergeanten skulle bli Ari, och att ” han” själv. skulle ; få Men.” ryttmästaren slog till-ett ". gapskratt, ”och' sedan "följde, en skur”"ovett på svensk-tysk rot. ' välska, späckad med: soldatslan- ” gens "grövsta .eder och skällsord. Hän slutade 'med att kalla 'de » gånger 'om var döden värda, -och Gudmund: ” dessutom "en > urbota” - dåre, då ; han”. frivilligt ickit huvudet. i' snaran. Ute från torget hördes plötsligt Y— Hur kunde det falla dig. in ljudet av dånande hovslag, och : att bryta mot given order? frå- "på eget bevåg. sorlet - blev allt. starkare, Strax - därpå. blev det. sporrklirr - och - "tunga" steg i krogfarstun, dörren slogs upp, och in trädde översté - Per Brahe bjälv,' följd .av ein trogne finske livknekt Heikki, I., gick: till Per. Brahes, högkvarteret i Laholm hade han hört händelsen 'omtalas' och ge- nast stigit i sadeln ty han: ville icke, att någon dom i förhastande skulle fällas över sergeant Flink, som 'han, kände personligen och skattade mycket högt. ” : : Där stod han nu i krogsalen, -- : högrest, värdig och. imponerande," en man "av ovanliga gåvor och ” mått, älskad, värderad och avhål--." "len överallt och av alla, icke -minst i Finland, där han" varit: guvernör "och än i dag kallas ' ”hyvä ruot salaainen kreiviä”, 5 iden, : svenske greven, : ” Ryttmästaren for upp genast, — Ja, jag vet. G rum! Jag — Aber; jak har .s« — Giv rum är sagt! ; "I nästa ögonblick satt pi :'tyskeng plats, och bakom 'horioni; så plikttrogne' .sergeanten handla lägsne,' Han begär blott: fägring, ” ' min ängest, » genom i korrektur, Det lider mot : ” den stora vårfloden i spalterna' =— '' på flic-"' och jag tror nog att det är vit- ' "nu förs "När" jag sitter vid min på pet har jag det bäst. Nu idag till- ” exempel — i 'dag' har jag många ” långa auktionsannonser :att'dra i-" sippsknopp i gärdena någonstans. ' En sådan-dag borde man egent-... ligen inte. sitta instängd som få fröken Aronsson.: "Då kommer" Bengt "i: dörren. . . Han ' är allvarlig i- toner, något .' förlägen synes han mig. Och mitt +, hjärta -spritter. häftigt : till. Vad i har -jag ju tänkt mig att- han skulle vara när; han.. .en. gång ' kommer . Er "Men direktör Hägersten vill ha in > en -:förlovningsannons ' bara. « Bengt Hägersten — och fröken , . ' Jaha, det är hon, den' där unga . flickan; som nyss : slutat: skolan. »';j " Förlovningsannons : alltså. Fyra . kronor, säger Jag, Nej, det är in- FR rabatt. på sådana. sannonser.-' år väl anse, att det är värt pri. 'set, säger. han leende” och ser på mig så ljust och förklarat Litet yrsel drar i igenom mig. E; "försvinnande! stund vill jag sluta » vad nu — precis. sådan ”, r överlägset » och svänger: så stolt ' > vet nog vem." giltigt Ivent så länge han stannar kvar. g! -hönoni hjärtligt Man” måste :ju "vara artig" "och” "förekommande "geln. i' bur. Sitta in: tängd. så som : A, Bengt, Bengt rker i mig. Det blev alltså den flick-'] slyna.: Hon; som. - skrattar ; så på sin slanka kropp ute på gator- na, Precis som ingen ' före. hen- " ne varit vacker och nitton år; En "slängig,; fnittrande ! tös, som "är hungrig på det liv. som ligger ” framför. henne; Jag känner det ' sådan som om Bengt :' tagit: : mig, : för trettio år sedan.:: Och lan över hans misstag,; Vad skall : "han med den att göra +. ? Nej,” en annan skulle han ha Jag - öka ""Dår, där flickan, som han för- . "vat sig med, skulle först sättas ' an tor.; mina ögen vid hans' rock l Många minnen mitt. hjärta” - från den tid, som nu svunnit. har," mén "de minner jag icke glömmer 7 (Melodi: På 3 Roines ston) g "Någonting rasar i mig. Jag g "uppror. Jag tror; att' det är en : mäktig, + mänsklig : - urkraft; som" denna annons frammanat i mig. "Så blyges jag. djupt. Var. har -jag mitt goda skydd' min värdig-. . het, min" självaktning, mitt värn! . Fröken "Aronsson är missförstådd, men det kommer henne :inte' vid. Mina vänner på sätteriet,. som ' gode" — Achtung! Eure Gnaden, Rytt- | mästare v.Waldheim anmäler . sas fa "med. fäst a "och ' jag bin "med .a: honöm mycket behärskat och "lik< | i; gi ON; ågontin, 8 ärta. bränner av; förtviv- ” Hon .. skulle : Hitta där i trettio år. Det vore rätt ” , åt henne, ' Sedan skulle hon ha : förtjänat ett manligt fäster vo en. -: > stamma” mest. från "min barndoms dar. Då var sinnet i juletid " fyllt ov stämning, av ljus och frid. ">> Helig högtid i-barnasjälen .. : si. ec kom från himlen till jorden ned. ” otarsfo fn egentligen', är mycket präktiga ” | karlar, skullé bara .veta sannin- . "Ben om mig. Då skulle de inte "säga detta: pet nh ens .Bornahjärtat juloftonskvällen "och vårman och körde opp ”kär- n sol- gade han, . .— Jag har själv en liten dotter, "därhemma, ers nåd! ! Svaret kom. snabbt' och: militä- riskt, men med ett tonfall, som innersta, drev bort allt, vad agg och ovilja hette, och förde hans tankar till ” hemmet och familjen därborta' på - det fjärran Visingsö, Där hade ju han själv en dotter! Ett. ljusloc- kigt flickebarn, som brukade fly- ga honom till mötes, slå armarna om hans hals, jubla och kvittra som en liten lärka och göra ho- nom till. en av de lyckligaste 'va- " relser på jorden! Han kunde inte :: hjälpa, att han plötsligt blev; så "vek till sinnes, -- ” . i När allt” kom: omkring, så var ” det ju samma hjärta, som klappa- de både under, snapphanens' trö- ja, 'sergeantens ' kyller och häns - egen --guldbroderade' sammetsjåc- . -ka, fadershjärtat, som icke kun- -: "de: förneka sig. Han förstod ' de båda, männen, så väl och- kunde icke ' (fria "sig "för; tanken: Hur -skulle du själv- ha" handlat i dé-. ras: ställe? Borde? han icke :låta ' nåd gå för rätt? Gråtande änkor -- ändå" istra, tider, och. dödsdomar. häde aldrig! legat för honom, ' ekän, ; kvällsolens sista "strålär fram. 'genom 'en' femna i s blymolnen, och samtidigt började Växtorps -klangsköna kyrkklockor om, ' att i' denna arna värla - innes' det "ändå. en: makt, om "orubblig och: bestående, ervinner allt och. ”Hrotsär ” "själva . Uöden, ä sar .- ING = Lös fångarna! befallde: han," Så steg han upp; gick. fram: till. Flink och slog honom på axeln, .— Att, du är en. rättskaffens och' bra soldat med mod i;brös-, "tet, sergeant Flink, det vet” jag or fuller väl och har sett många be- - vis på,-sade han. Men: jag. vet '. också, att du har något; .som är ;» värt vida mer, nämligen ett gott hjärta, "och båda delarna höves -”en”svensk krigsman. Du'är be- . nådad ; och ' fri, och ' den : första | fänriksbefattning, som. blir..ledig, är din. Fast akta' dig” i förtsätt- ningen för att låta ditt goda hjä ta förleda dig till fler och värre insubordinationsbrott än dettäl.— . Men varje god gärning är sin jön. värd, Tag nu denna som. ett min- ' ne'av' ett ;kärleksverk, som: döck var ett tjänstefel!-'- : ss Han tog ' upp en guldgyll ur fickan, och :gav den åt Flink, som :tog mot den med tårade ögon:och ett: Gud bevare. "ers nåd! som hördes långt ut på torget. Nr 7.— Och' du — här. vände håan-sig "till Gudmund, — är en snapphane och : Jupprorsman, : en: krypskytt, "som bragt många | 'av de våra om livet, och sådana: erkänner vi Ic- «ke 'som soldater; "Men" även du .. har. visat, att 'du har både hjärta och mod, Att du satt livet på spel. för ditt barn; är '"blott..:som - det :skall vara, men att du velat "offra det för att rädda en fiendes, är något; som. jag aldrig trott en Snapphane ' om. ' Men därigenom har du också räddat ditt eget!.Du ” är fri, men giv hädanefte) snapp- : haneriet på båten! Om . armén" "och möt oss i ätlig strid på öppna” fältet! Men ' helst : ser , "”getiskall slåss, så gå in ji danska . - NS 5 «+ frid på jorden” den alla bjöd. der mig på middag på Stadsho- " vt -tellet. Jag blir salig, jag går till "greps av lycka, « av himmelsk rö « bdärneprakten på himlapällen : " kom från ”världår; där änglar: bo. » Röster hördes, en stämma ljöd, Klockor ringde, och deras. toner. a fyllde” luften med heligt ljud. . - Barndomstiden sen länge svunnit, . « + levnadssynen fått vidgad sfär. sl ”. Mänskan, vuxen; har kunskap vunnit, - "vet helt annat än 'sagan lär." - ; .- Tanken, spannande, sann men kall . löste "frågor om världen all. .-Barnavärlden- försvann i töcken, ' UN 'r verkligheten låg ljus och klar. ANNE : re” "Dock, i julen en storhet finnes, Ne Pt ost > - som ett under det ändå är, ST : en + > att en mänska blir vek till sinnes; - ” . var gång julen är åter här. So . . Hjärtat värmes 'av inre frid, nt « >sstjärnan tindrar än" klar och blid, Md ser; > andakt vilar I vida rymder,- : Här et högtid ästar -i mänskors hem, .. Joöl 'Wangö ” ting utan att pröva värdet av .det " "riktigt vilket, 7” 7 '" suttit vid denna pulpet. ” mande tankar tränger sig innanför tingen: — j-r, vad jag skulle måt " Är det inte: komiskt? Jag. för- "söker skratta, . En ' ovärdig man ' skulle: narra : fröken Aronsson?. "Nej, hon -sluter för hårt till om sitt innersta, hon blottar ingen- i Jag dock, att du blir en god och "laglydig svensk! . . ; Det. var "moltyst i salen; och Gudmund stod .'. som ) bedöväd: "Hörde han rätt? Fri? Benådad? Återbördad : "till livet? Han. ville 7, uttömma sig i tacksägelser, .men fick? bara fram någrå. otydliga ord. 2 Så brast hän i i gråt, sölt. på Nej. nu har ja ort He - "oc örsökte kyssa handen | på Per multiplikation, Pan 3 än a värd en denna" Vinkade rv inte femton. Det här: det då inte ”. Gå friden man, och bl h ; . varit "någon gång förut under de danefter en bättre människa! trettio år, som fröken: Aronsson "som hon får igen, Hon ser litet . för klart, det är hennes lycka. - - Och . kanske: olycka, jag vet inte . Och Gudmund 108 "verkligen | | ippmatingen åt sig och" blev.i rftisältningen ee; k. = fel Br sitter Jag i fenast (Både han och familjen bevarade siffror på brev "och" pe kvitton, Jag skrev en siffra i går, SPorden, all fänrik Flink stupat en annan i dag — åter har det fällde de bi it n av nhamn, flutit bort ett Stycke av. mitt liv, $ ordtra tårar, Men så går det när ovidkom- ra biutnign ra a 7 Ra tr
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.