Er JörnAsimö 22007 . M ” . i” CE Sr " Det 'var: knappt att |numro 60 Stolt kände igen damep som sajt: ett .par platser ifrån - honom "i järnvägskupén, Det var mycket", folk på tåget dagen före julafton och han hade inte sett henne i trängseln förrän alla tagit plats och tåget kommit igång. Och det var inte lätt att fatta den föränd- . ring hon undergått på ett halvår. Så fin, eller rättare' sagt grann hade: han aldrig tänkt att hon kunde bli. = Nu såg han på hennes blick att hon också sett och kände igen ho- nom fast ingen kunde säga att hon 'såg förtjust ut. Han satte upp handen till uniformsmössan och inkasserade en knappt märk- bar nick. Kanske hon inte ville kännas vid en militär sedan hon blitt piga i -'sta'n, tänkte -. han. argt. Det var dock- mer än en gång de' promenerat på skogsvä- garna mellan torpet där hennes föräldrar -bodde och herrgården där hans föräldrar var statfolk, "Nu tog hon upp handväskan, speglade sig i locket och pudrade sig på näsan med vana rörelser. "> Fingrarna blänkte av ringar och ax ' strömma till havet, men den, spri Stolt tänkte elakt att det är väl "bara mässing och glaspärlor. Nu tycktes hon:ha glömt alla allvar- . liga och höga ting de talat om in= ' > nan någon av dem kom till stor- staden. Och nu skulle hon' väl hem och visa avkroken' där hon var uppväxt, hur en. världsdam . ser ut och uppträder... «+ - Vid stationen mötte hennes far med den gamla välbekanta slä- "den, Stolt tänkte gå förbi med'-: den tanken att är hon stram så. -.ska jag inte krusa för att få åka med, Men. torparen 'såg honom och hojtade: i - Hördu du, sir fu inte ätt jag". står här med häst och släde! . - Dottern. satt redan i släden och protesterade. när "fadern - ville svepa om hénne den gamla fällen, Hon vill väl visa hur fin hon är, " tänkte Stolt, Fast inte syns det” :'i mörkret, Han kravlade sig upp och satte sig på -hötappen bak i släden, s . — Hade ni inte "sällskap på 'tå- get, frågade torparen förvånad. — Nej,. svarade båda unisont," — Kors i helsike! .Brukar ni + ON «inte träffas i sta'n heller?..-. - Nej, svarade dottern, +. — Men det var ju liksom väl - mellan . er ' edan ni gick: där hemma, ' >> Det blir annorlunda när man i kommer till sta'n, svarade flickan. + Där. ser man med andra ögon än " här i avkroken. ' .—— Kanske det du, Annars irod- a de" jag, som är gammal och en-' 2 ' parna som gick: eller åkte till . dit och visa sig för allt folket. hon Vara sjuk, "känske he hon" för=" landet kan duga i sta'n: också, . . kylde' sig i sin tunna stadsprakt, svarade fadern, stött. Han , var visst inte så imponerad av dot- terns nya härlighet, =, > Stolt satt tyst bakom dem till . kom dit. .Kyrkklockorna ropade dess torparn började tala. med "genom den tidiga' vintermorkgonen -honom om saker som hörde -lari-- - och; då" borde man väl tänka på det till och som 'alla 'tre”i släden + något. allvarligare än' en högfär- förstod sig på, Men då satt dot-' dig torparjänta, tänkte han. Men ' tern tyst. och hade kanske glömt" när de sista mörka gestalterna allt simpelt jobb som hörde vi- trampat ;förbi från :skogsbygden schan till. och - torparvägen . låg .tom det -: Utanför . Stolts stuga stanna stycke han kunde skönja slog han : " schäsen och torparen fick sig en, -tvekande in på den. På något " varm glögg. Dottern satt. kvar i = sätt skulle han väl kunna lista ut släden och hälsade avmätt på de varför Lisa: inte åkte med ti gamla. Snart försvann släden på kyrkan. . den snöljusa torparvägen. a. En. tanke slog honom "plötsligt o—— och obehagligt så att han stanna- Men inne hos Stoltens , talade "de mitt på vägen. 'Kanske, kanske man senare på kvällen om torpa=-: hon hade en fästman i sta'n som rens dotter och hennes upphö” kommit resande ' efter. Tanken jelse; i ' växte och blev nästan visshet, en TT rn Av Jan Fridegård oas visshet som gjorde önt. Nu "hade "han förklaringen varför hon” var "så snäv mot honom: Han hade in- gen rätt till: henne men det kun- de inte hjälpas att han” tänkt på henne som sin, lite för mycket, : Det kanske var 'én skam att "smyga kring hennes knutar med svartsjukan ' härjande ” "i bröstet « men nu fanns det ingen återvän- do. Han försvarade sig också med att om hon hade en ' swingpjatt där så skulle def gå lättare att ri- rd Det. kommer väl att” sluta - som det. brukar när nån är hög-. färdig och dum, profeterade Stolt :: den äldre. Bäst det är "kommer - hon hem med. en: unge eller en : stadssjukdom, Då kanske hon. in- -te är fullt så styv i nacken. : -..: ':— Å, det finns jäntor. som bra fast dom. målar sej och spö- kar ut sej på alla vis, sade mor. Stolt. : Jag tror Lisa hör till dom." Det där är väl nåt hon ska gå i- genom för att komma underfund med dets: Da AA Sonen hörde hennes ord. med hon: på något sätt smugit sig in.. inre glädje, Han ville inte tro att.. Lampan lyste stilla i torpet, det. Lisa glömt allt allvar och redlig- susade sakta från storskogen och het som de talat om innan hon + långt borta hördes en rävs hesa kom till sta'n och: blevr något. »sskall', med” jämna mellanrum, I Hon skulle väl inte hålla' på hela . 1 Stolt; smög' sig fram till köks-" livet med: de där gatjäntfasoner--'" fönstret och tittade in.i er"sprin- na, en gång skulle hon=« nomskåda ynkedomen:” ien. Köket, var tomt såvitt, han. - kunde" se. Julfint” överallt” och > julgranen "skänken och "kistan. Kanske låg .: de i kammarn' och sov. Det sved juldagsmorgonen "kom ll han utkik för att se vilka av tor- ' kull troli z kyrkan, Lisa skulle väl. troligen sig till. det. andra ' fönstret men Han, kände igen pinglan ” på torparhästen . och , ställde; sig" på lur. vid stugknuten., De åkand avtecknade-'sig mot snöfältet p andra sidan vägen, Först satt tor paren och hans gumma; bakom "dem de båda yngre barnen; Kons "tigt att inte Lisa var med; Kunde ' inte att se dit in. Kanske var hon” "ensam där, kanske inte, Ovisste- . ten var svår att bära. «= 2: 0 oc Ingen -dager -syntes . än ” och "stjärnorna på himmelen de blänk- ” . "te, precis gom det stod i Staffans- "visan. Men han kunde. inte stå va henne. bort ur sitt hjärta där. « kvar där och. göra sig själv, och - henne till såtlöje om det kom nå- Han kände ingen riktig lust att . gon. Han måste laga så att ingen gå till kyrkan själv när inte hon : såg honom och vara hemma igen innan kyrkfolket var på hem- väg. Men hur skulle han få viss-. hettv : ' HV Han hörde ett ljud från lad. gården och när han vände sig däråt såg ban att det lyste svagt ” "ur det lilla dammiga fönstret. Men inte' kunde hor vara: där, ' torparen hade kanske efter gam-: mal god sed givit djuren ett ext- ra julfoder innan han gick : till .kyrkan och lämnat lyktan kvar för att det'skulle bli lite högtid- ligare. Ja, så : måste det "vara, Men-man. kunde ju alltid gå ned- åt och se efter, i : Men här han stod utanför hör- de han flickans röst därinne och då sved det till igen. Vem talade” hon med och vad gjorde de där- inne?" Han "lyssnade -men den väntade pjattrösten svarade inte. Endast en -ko:råmade lite upp- : > rört som när det är något extra -på " färde. ' Han -- "hade hört det många gånger förr: For Sakta sköt han upp dörren" öch tittade in; "Fenixlyktan” stod på golvet och lyste på en egendomlig + grupp; En av: torparens-två kor. - + höll på att kalva och Lisa stod på . knä.bakonr henne och drog i kal- . : vens. fötter för. att hjälpa kon.. Hon var klädd i moderns gamla .vardagskläder.: men Stolt - tyckte” .att han aldrig sett henne, se så » trevlig ut som nu. > Skynda på nu: då, gumman. lilla, sade hon till kon. Så där ja. Gör det mycket ont? Stolt smög sig in i dunklet ne- re vid dörren och drog igen den efter ' sig. Han ' kände : en stark ' glädje över att hon var ensam : åter till i bröstet" och han smög > "kammaren låg mörk och det gick Å och att. det stadsfina var borta, «Nu var hön som förr.- « > > . Kalvkon 'rullade med ögonen, räckte ut tungan och lät höra ett "råmande av vånda. > = — Såjå :såja, sade flickan lug-. "Hände. Det! var 'allt' tur att jag . ” stannade hemma”: hos : dig. Jag a bakom den rödrandiga 'jalu=> "tyckte far behövde» komma. till ' julottan; det är sällan -han' kom- . mer ut nånstans; Nu slapp du" stod "klädd : mellan - ligga ensam i'din svåra stund... - Måtte det gå bra, t tänkte Stolt. "Han tvekade: ännu att gå fram, : hän kände nu en stark respekt för flickan... Kanske skulle: hon bli" glad över hjälp, och sällskap, " men "det: låg "lika nära till. hands - att hon blev arg: Det hade hon aldrig haft långt till. z När kalvens huvud blev synligt » tog hon sakkunnigt, bort foster- ” hinnan från hans nos så att han - kunde börja andas den nya till- x må varons luft, Det var inte ätt att” i den praktiska flickan tänka sig . den tillgjoda. hoppan. som kom hem för ett par dagar sedan. Nu med blodiga. händer och i mo- ”dern5. .gamla ' kläder när gjorde vad många - karlar, inte : klarade upp; net Kon upphävde ännu ett rå- . mande och. flickan .pratade med henne. JA där s ser au vad karlarna kan 'ställa till åt oss fruntimmer, hörde Stolt henne säga. På käften ” ska dom ha när dom kommer och + gör sig "söta. Sv : — " Åtminstone dom du troligen träffar i stan, tänkte. Stolt. Fast det låter nästan. som om han ” skulle veta” att hålla” dom ifrån sig. shövdes nog: hans -så trampade han hårt utanför, hostade, buller och bång och gick in. —- Är det du, "frågade flickan. Nu kom du lagom för 'en gångs" skull. Linda har kalvat.:. hon : Nu hade nästan hela kalven anlänt till denna den bästa av "världar och då skulle problemet ? uppstå '-— hur skulle flickan en- sam få upp det hala och spratt- "lande djuret i kätten. Nu: be- medverkan '. öppnade dörren. med” älpa | mig att lyfta upp honom .j kätten.' Jag: ska bara torka av honom rst; Men akta kronans kläder. . . Snart var kalven där han sku le: och vederbörligen. beundrad, Genom, fönstret syntes den första aningen av dag. a — Nu går vi in 'och ivättar c [2 "och får oss en kopp kaffe på jul- - Förresten : hur kommer det till -att du' går ” i morron, sade flickan. här och stryker kring knutarna? — Jag" ville £e dig ett tag. — Jaså, Men ända "sedan jag. kom till sta'n, på ett halvt år har du inte velat se mig. — Har jag inte det? Jag ring- de ju men du fräste som en katt. Som, en arg torparkatt. oo Jay vi får inte ta emot tele- - fon på. arbetsplatsen, svarade "flickan och log. Men om du varit” "angelägen så hade du väl, sökt -.upp mig... t ” För att jag inte gjorde det? :.— Kom så går vi in, sade flic- kar och undvek hans fråga Om du vill veta så bryr jag mig var- ' >” ken om” dig eller någofi 'annän ark, > — Var..det därför som du var så mellig på hemresan, frågade” . snart. Han smög sig ljudlöst ut, . Stolt med en hemlig lyckokänsla Vena "Men ”blickeri' sor följde med . orden. var skälmsk och han kän- "de: sig inte vidare orolig, .” = När: torparns kom från julottan såg de förvånade och belåtna att .vänskapen -var återställd mellan - H de båda. ungdomarna, Torparen "såg på sin dotter i moderns klä- der, och sade med låtsat allvar: '— Varför ska du rödfärga try- net ditt när du ser så skaplig ut ' som du gör i verkligheten? —. Jag får väl göra som alla 7 andra om. jag vill, fräste dottern, Det blir jag väl inte sämre av, — Nej, det tror jag inte heller, Men karlarna, det vill säga dom. riktiga, brukar inte gilla sånt där, ” ” Stolt kommer nog att skrapa av Lö "dig det tjockaste kladdet en gång, skrattade torparen: När ni blir ' gifta en gång. > odon — Då ska jag nog: ge honom för skrapa. ' julkalven. Ni har nog de rätta tagena kvar om det behövs. . Stolt hörde på och kände sig svinaktigt lycklig när flickan lik= ' "som av en händelse flyttade sig - närmare honom, Nu visste han att hon var den hon varit, sedan ” fick" hon måla nosen sin i' vilken färg hon behagade.. " faldig att det som är rejält på "vetenskaper .diksom der sitt .milda: ljus blott,där bild ning och civilisation föregått, oc de gamla; civiliserade samhälle: bliva därför gourmanider, Jiksom, vanligen gubbar, blivia ,;vinkä Nara M ite Trots vår» svenske doktor, Hagdahl, :med hahö nu? klassiska bok, ”Kokkonsten 'sotn'""? vetenskap. och ikonst”,” får nog: Sverige: anses som ett U-land ifråga om exklusiv mat, vilket in- ' te hindrar att vi är mycket, mat- glada evad det gäller solid hus- . manskost: och speciellt julmat. I våra dagar närt, om. rödkål - , och- bruna bönor, : mycket annat : "att förtiga; finns på burk i när- maste snabbköp eller speceributik, håller väl gamla” tiders ' julstök , med" slakt" och. bak att försvinna t. 0. in, på landsbygden, men allt- ' , jämt ligger det väl något i Fri "Hof Nilsson -Piratens — den ny-: vordne . ” 10.000-kronorsstipendia- ten :—': förjulsbild: "kvinnorna ' verkar, de blöter och stöter, by- ker och 'stryker, kokar och ste= ..: ker: grytor. slamrar: och -skorste- nen "brusar; huset surrar som av gamla ramsor: Sticka gris, hac- kä ris, knäcka lus, Söp ljus, ' långa kål, luta långa ... Citatet återfinns i hans strå- "lande novell "Julgäst” (Vänner emellan), 'där' man för. övrigt får läsa - om: ett verkligt - gediget ' skånskt. julbord, där natur- ligtvis. ”bunken'- med blank, nymald scnap som sticker i nä- san och tårar ögonen” "intar en Aörnämlig plats. Vad är våra da-' gars fabrikstillverkade senap mot den + hemlagade . skånska, mald med kanonkula minuternå före i den skall användas! Piraten är sin smärta figur till - trots en framstående älskare av "god mat, och man tar nog inte fel om han i det hänseendet låter. den” ”vördige : prosten i. novellen "Tre" tallrikar" ge sin kulinariska 'kärleksförklaving. Det är en prost : : av den gamla förnämliga huma- nistiska sorten; doktor i de klas-' siska språken och före detta do- cent 'i filosofi: "en prost av den runda sorten och snibbarra på - hans ämbetskrage krisar sig Uun-, " der hans feta haka som kruspap- perig arnityret' under en vackert "rödbrynt fågelgump". Det är känt att han av fyrfota' djur fö- redrar svinet och av fåglarna gå- sen under det att han bland fis- karna sätter ålen främst och så- lunda före t. 0 m, laxen, Han s brukade säga: : "Grisen, gåsen'. och ålen fyller på elt förträffligt sätt sin plats i vår hushållning. De är i all en-' '«kelhet vad de bör vara och lik- nar "ingenting annat, Men hur ' mången människa ser du inte > som har. vanor. som .en V Bris, och Ha «Ystad 1794 hänförde sina åhörare , , uttrycket, - . ande — julmiddagens huvudrätt » « "utom glass, inte bara i det ang-"' « norrut har kalkonen vid juletid '. ot, ex5 Giftast Nan grisen! Du' finner ens. annan, med huvud som en gås och ia åg. iv " ;hon är sämre än gåsen: En tredje += Apropå” Frans G. Bengtssån så ser du som är hal son en ål men = dinerade? skrivaren och hans le- ; itimerade - blondin med honom på gamia a (Operakällaren, väl vi de, att väcka entusiasm hos FGB, som dock gjorde de få men exklusiva ' anrättningarna | tillbörlig +: heder. : ' Samtalet rörde sig om höga och ; ing som Edgar Allan Poe, Kiplings Kim och den mo- ;rik Bööks otroligt roliga essay : om. domprosten Christian Wåblin i Lund, som i en provpredikan i. de' att snudda vid ku- ing. Jag minns nu inte föll sig, men när jag senare" fick hans bok,; ”Den lästgård 'som- jag -minns” fick jag fullt klart för mig hans / enkla' mer, raffinerade” smak de fråga « om mat: " sammeal nu: "jag har in- Hör "Av Erik 6. Ewerth, med. en numera klassisk predikan om Guds vishet och: nåd i dess ” « försorg om Kreaturens och i syn- nerhet Människornas livsuppehäl.. Je”, Den formade sig till en pre- » dikan om”god lanthushållning och mat, och som lön fick predikan- ten. en enhällig kallelse till ky; ; koherdetjänsten i Ystad, ett fö "ta steg på väg mot ära och ber i ömmelse, framför allt som: zra- tionalistisk förkunnare av > ' god höshållning, inte. minst. evad ' det "gäller vårt fesliga bröd i föräd- lad. form, det bästa jag. vet, >. dets njutningar är Christian Wåh- jämte skivad stekt färsk :potatis "din emellertid mest berömd som - M upphovsman till det nu klassiska ”Gåsen -är en märks : dig fågel — "den. är för stor » för en men för liten för ivå”, Den: "lärde hävdatecknaren Thomander "i: Lund berättar om" detta, att « domprosten Wåhlins läkare. un-' + der. en Wåhlins tillfälliga sjuk-= - . dom i diethänseende ordinerat : någon liten fågel, underförstått : kramsfågel. Vid doktorns återbe- .- sök fann han domprosten i svåra - plågor — det, visade sig att den- me tolkat " "en liten fågel" som en " ås! oc . Till jul blir Ä rr "våra dåzar a 'ame- rikaniseringen allt mer påträng vd " grynkorv.. Fortfarande växer grön- ”kål pliktskyldigast i många köks- "Öträdgårdar: men man får intrycket : . av att.få "eller inga äter grönkål. . ' Men ur denna föraktade grönkål växer en. sorts. poesi fram när man får den med lätt rökt bog- « för tiden? Men det skall vara' ”saltads " skärbönor, med . hårt stekt fläsk tiil, tillvedda. som en. riktig stuvning”. : blir allt oftare kalkonen och dess- licerade Göteborg, där skrivaren " redan.i början på 30-talet njöt av både engelsk plumpudding . och: kalkon, tillagad enligt amerikanskt recept, Liksom. pgåsätande. vid . "Mårten spritt: sig" från Skåne spritt sig både söder- och norrut - från väster, Naturkigtvis har Pi-.: raten - rätt, när han låter. sin: » Prost prisa "grisen som det före. = | ' nämsta av fyrfota djur — Han " skildringar av de knaperstekta, ” väl panerade fläskkotletterna: vid , EI av prostens middagar låter sig = - ” både kulinariskt och litterärt väl jämföras med Strindbergs skild-' ringar av vårliga 1 smörgåsbord . i En vältaligare hyllning till der : ta ojämförliga fyrfotadjurs kuli- >. nariska förtjänster än Frans G. + Rerngtssons dråpliga skildring av ur jul dracks hos kung Harald Blåtand" torde vara svår att. fin= Sådana förekom" också utan . derna romanens förfall, men kom 7 | "Frank Heller antyder i sina. mans! och Tore Wretmans gast- nonomiska akademi — men det "hade i så fall mer; 'varit på grund ' av. litterära; än ' gastronomiska kvaliteter! En anhan frejdad lun- Bensang s Gunnar. Serner, ' euro- men Frank Heller, hade. då sä- : kerligen -mer: av verklig. gour- mandis,- vilket från' och till skym-- tar i -hans böcker, främst kanske i en skildring av en. frukost i Danmark, men ofta antydd i i hans ”Ballader till" bröderna" "där » skildringen: av.en lundensisk exa. - mensfest är en av höjdpunkterna, - där; det :sjunges om hur. ”nyeröv- rade .: diplomer ' glömmas sandvichdomer"; « i Ned. i djupet s soppan s " Fisken kommer och man finner orsak til en liten ters. uv - Men vid fågeln och champagnen, lyckligt börjad är kampanjen "ballader :på flera ställen . njut : UHelstekt svin och oxars med kantareller irörda, men icke - +; desto mindre kan jag fortfarande fantisera | om : min Jnors julkorv: set Vv, och full av, flåsk, Vem älskar skärbönor nu. ningen av god mat och begår tt. "Ode till krögaren Knaust holokaust . där hälsar gästen, icke | bisteit hundskall. ;; . : « Ur faten frustar . vin i i nobelt. ; + - sprundsvall.- - När därför, ujutningslysten såsom ' "Faust « rst f som musketören Atos;: i vägledd av viners s doft och NS läckert matos:: "os : > Låt o5s- sluta med en A nålän- -ning,- akademiker även han, och känd icke kara för dråpliga hi- storier'' från :sitt hemlands vilda , inför len, — bakades .' vanligen dels ”julsi julen fordrade förr. en. mängd ; bröd av olika slag, man nämner, "stundom ända till 15 sorter: Bort- ' ' ser vi ifrån vardagsbrödet, .som ” mödighet, vars näringsvärde man - " bakades i stora mängder vid”ju- dels : i : siktebröd- till julens festmåltider, cknebröd” för den öv- : « Tiga" jultiden, I. allmänhet gjorde man så stora degar 'att det bröd "som bakades ” räckte ända 'till. nästa stora årsfest eller till påsk, » |" Förr användes till baket så gott ”'som uteslutande råg och korn. De ' härad utan även för lysande his- essayer: - Leif Beckman: Han. har vskrivit - mycket och mångahanda, men en v hans: mest minnesvärda böc- "Om - gourmandisen”; ,” "tyvärr sedan. länge utgången ur . bokhandeln, Bokens' slutord -för- i vatt både julsmör och köttfat kun-' "toriska och ' litterära - " ker;heter "tjänar att bringas i åminnelse: ' Horatius hade på sin tid omått . ligt roligt åt romarna och deras stekta påfåglar, och prisade istäl- 1 tsökt. ta en få et den utsökta njuinin läjnplik : Dalarna var såbrödskakan bakad, "avi alla gårdens sädesslag och I - imén« välvalda rätte + omgivning : och...med. angenämt . - bordssällskap. Han hade förvisso , . rätt, En fläskskiva,.vald.-av det: bästa -.på. djuret, stekt.med kär«-" lek, vackert serverad. och. spisad "i gott sällskap, - betyder ofantligt ' mycket mer för en gourmet än en . "aldrig så rikt tryfferåd kalkon, som stått tio minuter för länge i. ugnen, En gourmet måste behärs- . ka hela registret; han skall även ” vara kritisk trots sin vanligen ' ”han'skall ha kul: turmänniskans - alla goda egen- - skaper. Mot slarv, lättja, okunnig- " het, mot alla de brott som . be-. gås mot maten 'i köket bör han kämpa" som en hjälte, Ty även årt dagliga bröd "finns ett kultutarv ätt försvara 4 milda filosofi; mär det gäller ” och föra - vidare ... . egentliga :julbröden var mjuka . bullar av siktat rågmjöl, ofta till- satt med vört. Vetet var €n ny- inte hade stort förtroende för. De "ser ut som de- blivit utfodrade .. med vetemjöl, sade, dalmasen om” ' bleka - människor. ,- , ”Bleksets- bröd” | var också vanlig benäms" ning på vetebröd. - Somliga av julens festbröd vår av väldiga dimensioner, I Dan- mark och Skåne bakades ”juleka- ger” på ända upp till 12 kilo av ,hemsiktat rågmjöl, vilka sändes till familjer, - som varit med om skördearbetet, På. en del håll i . Skåne och Halland hörde, det till Anders . vt ett samtliga tjänare skulle ha oc ; varsin kaka, gårdskarlen skulle :ha den största som mätte en hel aln i omkrets, de övriga mindre, : allt efter rang. och värdighet. I Uppland bakades en så stor julkaka' de få plats på den, Den största kakan togs ibland till efter såda- "na mått att man nätt och jämnt : kunde. få in den i ugnen, I södra smyckad : med :' husbondefolkets «namnbokstäver,. 1--1 14 meter i "storlek och det behövdes 4 man - för att få den i, ugnen, Som kraft- " bröd. om våren var ätandet av "julbröd fixerat till vissa. dagar, " vårfrudag, 1:sta maj eller dyl. Meningen härmed torde. framför . allt ha varit att förläna något av "jule s' övematurliga kraft åt svältfödda" djur och ' vårtrötta människor vid en tid av hårt och "ansträngande arbete, «= > rs - Vid själva "bakningen var det "också åtskilligt att iakttaga, Lik- sem vid andra viktigare inomhus- sysslor var man synnerligen ängs- lig för, ogynnsamma inflytanden ' utifrån och av främlingar, På sina håll i Halland: och Västergötland - hölls: dörren noga. stängd så att . och scpats men. innan ännu något » bröd satts in. Man trodde också nt att mörkrets. onda makter, troll . ; och 'vettar, kunde kåmma in 'och driva. sitt farliga spel om. dörren lämnades öppen. I en Smålands- :' . bygd brukade man om någon kom in medan baket pågick försöka truga i denne en dryck bestående äv vatten och alun,. vari droppats, i en droppe svavel, I södra Halland var man dessutem mycket noga ” med att tillse att vederbörande in- te tog med sig, då han gick, så mycket ens £om en knappnål ty - a då kunde han”förtrolla baket och . inte bara julbaket utan allt som , senare bakades i samma ugn, un- der året.. Ville man sen vara rik- tigt säker om att få ett lyckat bak. borde stål sättas i alla fyra” hörnen av degtråget. Även tog man märken eller ty- dor av baket, Blev den sista 1e- ,- ven liten, var detta 'ett dåligt fö- rebud. Jäste degen bra” och : fort " var detta "ett gott. tecken, I Väs-' tergötland, och Halland gällde denna tro särskilt beträffande så- "kakan, Föll en kaka av ugnsgriss- + -— Han tämjer dig nog. Men ni >: . ska ha tack för att ni klarade opp lan ' betydde detta- sjukdom eller ' död. ”-Glömde” pigan "att sätta en kaka i ugnen sedan denna blivit väl. uppvärmd var det säkert ett. tecken på att hor kom att bli "glömd av sin fästman, Den, peda= gogiska avsikten var här tydlig nog; och säkert hade den vanli= . gen önskad verkan.. "Tore Le | ÅA (Forts. fr. sid. TT — Den är säkert från Ohlssons kennel. Jag tror jag känner igen den, Hans finaste schäferhanne, ' Men det är nog bäst jag kör upp: "den så att han själv får ta hand ' om den. Den: kanske behöver 'Vård-av veterinär, Följer du med? — Visst, sa Anders pappa. Och vi får väl ta med” livräddaren också, . ... Farbror. Ohlsson blev väldigt - glad åt att få igen sin hund som - tydligen Passat på att smita före- ' "gående dag. Lockande dofter, från skogen hade väl fått den att öns- . ka sej .en stunds verklig frihet. "Men det var hans dyrbaraste ras- . hund och han hade gjort en 'stor . förlust om den kommit bort. Och "så tyckte han så mycket om sin "Dan. Han "klappade , Anders .på huvudet. och sa att han war en » väldigt duktig liten grabb och att: : » han skulle höra av sej. Så kom. julafton” och alla « var i väldigt hemlighetsfulla och” säg på Anders och han tyckte det dröjde en evighet innan klappar- na skulle öppnas. Det stod ett . väldigt stort paket i ett. hörn av . rummet öch han hade int t ingen fick komma in ”på tommer. - e våga H ugn” d. v. s.:sedän ugnen rakats - gå fram och titta efter ens om det var till honom. , Det blev en underbar. julafton och, det stora paketet kom fram " sist, av” alla. Det stod en så 'un- derlig text på det: "God hjul till Anders från farbror Ohlsson”;; — kan inte' stava som" så gamrnial, sa Anders, =. — Jodå, log farfar. Han är ba- a lite ;skämtsam.; av sej, Öppna u. Det var: mycket ” Papper, "och . " kattong och för: varje ark han Vecklade ' av så blev Anders säk= rare och säkrare och så stod den" där i åll sin glans, Hans dröm- . Cykel un. od blank; ,fan= tästisk ', oj, Anders både; skrattade” a "och grät, Så glad var han: Han hade fått 'sin cykel, Och så talade pap- Pa om att hunden han räddat var . en väldig fin, och dyrbar schäfer- hanne, som .var värd över 1000 kronor och" att farbror Ohlsson absolut ville ge en belöning och att alla tyckte att det'var "lika bra att Anders då fick sin. cykel '
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.