+ "7 LT:s: JULLÄSNING 1969 7 ' Vi på landsbygden har bättre möjligheter, och är ofta i högre grad än stadsbon djur- och na- "turälskare på det praktiskt rätta sättet. De fåglar, som stannar . kvar i vårt karga klimat vinter-' tid och kommer fram till gårdar och hus' för att söka föda är de . flesta horrländska fåglar, vilka flyttat hit ner, för att här bättre kunna övervintra, I våra sydhal- ländska slättbygder finnes ej så mycket med fåglar en vinterdag, men går man ut man väl alltid få se någon fågel ändå. — . Så länge det finns rönnbär och - oxelbär, ser man ju alltid en och annan björktrastflock, gulsparvar förekommer Sparsamt, medan grå= ' siskor kan komma i stora flockar, kråkor finns alltid, skator, pilfin- kar och gråsparvar finns vid: går- darna, "Rapphönsen söker gärna - något skyddat ställe och gräsän- derna håller till vid bäckar och ” Bar, så länge som där finns något isfritt vatten. Men låter man på måfå ögat glida över de flacka, snöhöljda gärdena, kan man vara ganska förvissad om att hå myc«- . ket litet för sitt, besvär, några kråkor kanske, som sitter och ku- '. rar och ser svårmodiga ut, eller kanske i bästa fall en fasantupp, ' Som givit sig ut på en litet vå- / gad promenad, Ty det är ett vå- gat företag, ja, det är rent av dumdristigt av en fasantupp att marschera iväg långt ut på öpp- na slätten en vinterdag. Nn Så här kan det gå till, Plötsligt . kastar sig den övervintrande duv- : höken, 'som- har suttit inne i skogsranden- hundra meter intill ut från sitt träd, seglar ett litet stycke och faller som en öppen "blixt med några snabba vingslag . bakifrån ner över fasanen, slår stenhårt rakt : över ' skuldrorna, fjädrar och dun :står som en .- kvast, och stendöd och tung fal.-' ler fasanen framstupa ned i snön. Hela affären är snabbt avklarad. Några sekunder brukar: den ta. Inte ' heller i backslänternd går fasanerna fria, Räven tar dagli- , gen sin tribut, :. = te: "on es Oo. IPA aldrig, ” Skatan däremot anses "nästan, helig på många platser. , Snösparvarna söker föda på en kalblåst fläck just där ängen tog slut. Ett par domherrar sitter i trädgården, en talgoxe flyger fram till mitt fågelbord och en li- tin flock sidensvansar sitter i min grannes trädgård. Några grönsitkor. virvlar upp framför mig. Dessa små fåglar är från lappländsk björkskog. En fjäll- vråk som glömt sig kvar på fär- den söderut, slår några spiraler över skogsbrynet. Några svängar, , i' glidande segelflykt, Två vita vingundersidor med en mörk, - knappt knytnävsstor, fläck över knogen.; Vita stjärtfjädrar med ” mörka toppar. Breda vingar. Mju- ka vingslag. En pastell, en gran- dios och praktfull syn. Kråkorna -är svåra att hålla borta från fo- derplatserna, för dem som an- lagt sådana, men de tolereras >: Av Gunnar Hon : är allra svårast att hålla : borta, och fråga är om inte just, hon är en vida större skadegöra- re på allt levande än kråkan: Även en del sparvhökar övervint- » rar. De gör sina dagliga attacker, ' mot de platser där. småfåglarna . matas, och bör skjutas. Det må " emellertid vara vars och ens sak om han vill skjuta dem eller ej. De håller nämligen en viss disci- plin på gråsparvarna, vilka myc- > ket väl tål vid en aldrig så stark : åderlåtning av sparvhöken, Grå- sparvarna förekommer ju så tal- rikt, att de är till förfång för öv- riga småfåglar särskilt vid vår- « och försommartider, då de eröv- rar och plundrar andra småfå-' gelbon, eller vid vintertid, vid få- gelborden där de kör. bort andra - vackra vintergäster, Tack vare " sparvhökens plötsliga rusher blir de mycket vaksamma och lätta på vingarna och vågar inte hänge sig åt matbestyren så helt och ” Silverfärnan . tycks F vara 'den” ”mest-ljusälskande av alla fåglar: Hon har även säkerligen den allra - > längsta flyttningen av alla fåglar. Den häckar. under elva. veckor i. närheten av Nordpolen under midnattssolen och flyttar. sedan till: Antarktis, där hon i hela två månader aldrig 'ser solen gå ned och under återstoden av vintern här dagsljus dygnet runt. Solen är nämligen ur sikte så kort tid, att det aldrig hinner bli mörkt, Denna fågel upplever sålunda in- gen skymning under åtta av årets månader, och--under de övriga fyra är dagen längre än natten. 'Silvertärnan har |sålundå den längsta flyttninged bland - alla fåglar som berör Sverige, den "flyttar en sträcka på 17.000 km. När vi ändå pratar fåglar tän- ker vi även på en kommande vår, Svensson. då outtröttligt drillande lärkor'i. hundratal hänger i marssolskenet över åkrar och fält med. kvar- | Ydröjande snö och is i sänkorna, » då stararna metalliskt glänsande , sitter framför sina holkar och lå- ter en strävare sång spänna: ut strupen — vem kan då förhärda sig och inte längre tro på vå- " dagarna blir längre och glädjen spritter. till i vintermulna sinnen; Det finns väl ingen som kan va- "ra utan den stimulans som åter- vändande flyttfåglars vingfladdér och flöjttoner kan ge den inte hopplöst förstockade. I mars bör- ' jar även tofsviporna sin tumlan- - ” de, kapriciösa. flykt över. sanka ängar och låter höra sina vemo- . diga toner, i april anländer: tal- trasten och -sädesärlan vippar ogenerat omkring med sin svar- ta hakläpp. En del svalor anlän- der i slutet på april, men under '.- maj flyger skarorna av småfåg- -: lar an — flugsnäppare;' svalor, sångare — och göken börjar ro- elprat i jultider '- Svälorna, som ju inte är några riktiga svalor utan släkt med natt- ' skärran, svepande och kretsar . gällt skrikande i vida: snabba bå- gar till och med mitt inne i stor- . städerna, Då är sommaren förvis- ” . 50 inne:och från bokskogarna i Skåne till myrarna längst uppe i Lappland har fåglarna återvänt "till sina garnla boplatser och satt i gång -med att uppliva naturen och föröka sitt släkte; = ” Den vanliga ladusvalan är ock- så en långresenär. På en månad hinner "den" ned till Sydafrika, Andra goda flygare beger sig-in- te så långt bort. Staren nöjer sig sålunda” med ' att övervintra - i västra Europa, medan en liten lövsångare strävar sig fram från Lappland till Sydöstasien. En del ' vadare flyttar redan i juni efter blixtvisit i. höga norden. Svart- snäppans hona: har allra mest bråttom, Hon bekvämar sig blott med att lägga sina ägg och för- svinner därpå, Hanen får ensam ruva äggen och vårda ungarna. Även ' andra vadarehonor' visar - höggradig emancipation, överläm- nande de nykläckta ' ungarna i "skapsliv vid någon kust. T. o, m. +.storspovens . hona ' överger wutan betänkande sin ståtlige,. vällju- "dande make och ' ungarna, En' - '» förklaring är kanske att spovar-/' ren? Kölden finns väl kvar, men : nas honor är större och starkare än hanarna. Den svages lott kan - vara "hård — men det finns ock- - så många exempel på äktenskap- lig: trohet och: fulländad hjälp- samhet mellan fågelmakar. Teg- mér säger: . . . ” "Så helt skiner solen på Nil- + — "vågen ner, "co och mer, - ' Då griper oss längtan till: et z fädernejorden,. «so 7 = öch tåget församlas, Mot Norden! . Mot Norden! ingen riktig vår och naturen vore i avsaknad av'sina främsta fö- respråkare, ': fee ” hanarnås vård och bedriver säll. ' palmerna ge ingen skugga Utan - flyttfåglarna vore våren : "inne i fähusen, i > N "Det såg ut att bli en sån där « . verkligt vacker jul. En jul som '. många går och drömmer om; och längtar : efter; Men som sällan förunnas 'människorna i städer- nas stenkvarter där det grälla ne--: onljuset flammar och lockar från + väggarna, ; Men ' här . ute: fanns tystnaden och friden och himlen borta över de blånande åsarna vid Noor. Kölden hade varit stark, . men mildrats det sista dygnet och gammel-Ola vid älven hade sagt att nu skulle säkert snön. kom-.... : Och i mörkningen” kom ” den . tystfallande i stora flingor ' som gjorde allt så stilla Dämpade al-" la ljud och jämnade ut hårda” - konturer, Att stå där och lyssna. Förnimma,. Småvardagsljud 'från ' köket där det fejades: för helgen" och höra när djuren rörde sej fullt som de annars skulle göra! på i hagatna, Sist kommer torn- . ; a - rv [LALv f 1 TEN] a AVGE TA Ae VARD RR VA TE Pre sier en : Te Mi IYDEt- WT RÄDD DOCK : tes SKAR. VARG VIRåva KUIN | pars EM | Ce FÖRR rer L4RE NA Vf JAN > FET H Dp — V- Ya (> a - ev : IA. R - An Lös i — N RAS = - sot : Hilse | EKA a or os - PLUSKINALIST- LFINNMNSHN 0 ss d i MOSKVA | ES arne ir | - [AT OAM-= LT . y- WALL, MÉG | ROP I | SPRAK > SS y [1 + s | oe £AS- sa SN i TJAT > | SblENs a . i GOTTE- [SYD] | BORD GENERAL : : | (PETE Eg Vv. . VjAVLOWA i br ed >> Yväkvao | 7 TERIKE. | Fer BHMNBE. : Wfw6a ne BUNGE . i « Bä: FleneR | BUSKE - SLAKT & Teen vv I7APs Vv d AKT Z ÄNGET SE BUD "WEO.T.H. MOZART V "0 Laholms Tidning , » även i år sina läsare "korsord att pyssla med ”« ländagarna — efter i mel- , i Vs presenterar - ett jul. grötälningen. - Lösningen insänd av... är, vi generösare med priser. Vi kom- mer sålunda att dela ut tre så- dana denna' gång, alla penning- Helgen till ära, 2 opaesesen es re red erat ner es . och 20 kr. för de tre först på- > Arälfade rätta lösni Lös- också litet.. priser, nämligen på, resp. 50, 30 4 senast måndagen den 3 januari. » ningon skall vara oss tillhanda 4 isd den 4 januari, 'Adresse- .ra som wanligt Laholms Tidning, Box 78, Laholm, och märk ku- vertet med ”Julkorsordet”, — - Försiktigt kröp Anders ut på isen. i.: Anders ju Av ARNE ÖNJEN” "> hit ut till farmor och farfar och skiftade' nästan i isande. grönt. :" Det var Anders fasta förvissning. . . &med.en backspegel... » « ten. Den krafsade och kä ä N l ". Så tänkte inte. Anders. Inte "riktigt i alla fall. För hans tankar - var mer inkopplade på julen och "allt det förde med sej av god . mat och. spännande, prtasslande . : paket och den doftande, glittran- . de granen i finstugan. Det var något alldeles speciellt att få åka fira jul, Ett par julhelger hade han fått vara kvar i stan, En gång hade mor, varit sjuk och »den' andra julen skulle 'pappa ar- '. "beta och dom jularna var inte roliga. Men nu ,;. ". Det finns så mycket : Sej också. Fast man måste för- stås tänka på att det kostär pen-. + gar och att man får vara glad åt "det man får, Men det hände allt : att det fanns stora, härliga, hår- = återhållsamhet starkt vädjande > > da paket, Dom mjuka var inte li- : ka spännande, - Nyttiga - saker, ' Visst "var. strumpor: och tröjor » och : sånt bra att ha, men det : -ryer" kunde lika gärna vara presenter TT ov man "fick när man-låig sjuk I mässlingen eller hade födelsedag. Julen ska'klapparna vara gladä, « Det fanns en sak som Anders önskade sej över allt annat. Den " fanns i den fina affären i stan . "där de sålde mopeder och cyklar «as Och den kostade en alldeles otro- - ". digt massa pengar och det han sparat räckte inte alls. För det var en cykel, en röd och fin cy- '; kel med äkta speedwaysadel, sig- : nalhorn och glänsande krom och blanka ekrar och en väldig mas- "så "andra fina grejor. Till. och . Mén den vågade han bara - sa en långt avlägsen dröm om, Det var bara fem dagar kvär till . "julafton och den lilla åttaåringen - såg fundersam ut där han" sto Problemet verkade — Or var. Anders "1 digt uppe, Fick mjölkehoklad och ” . ” goda smörgåsar åv farmor i det stora: köket där kopparkastruller=- . na sken i nyputsade rader längs hyllorna, Efteråt spatserade :han nedåt sjön. Han fick inte gå ut ': på isen. Det var strängt förbju- det, men ran kunde i alla fall '- gå längs stränderna, Där fanns så mycket att titta på. Fina 'pilträd - att klättra i som hade stora, star- ka grenar som sträckte sig långt " t över vattnet. Breda grenar, tta att gå på. Och' det var just ' "som: han stod på en sån gren och /' "såg ut över sjön ':som han hörde det ynkliga, svaga tjutet i'. .: : Först blev : han lite 'rädd, -men ' att önska '. 4 Det är en ros... a (Forts, från sid, 1). måd passionsi och uppståndel ” dramst, Dominikanerna lämnade -sitt bidrag till denna kult genom att i sina bildframställningar om- €e Maria med en krans av rosor, -hågot som man ännu ofta ser på . katolska plansch. eller bildverk. De sammanställde också till den- heliga jungfruns ära det radband, : som fick namnet rosenkransen "den" glädjerika, smärterika och ärorika.” Efterhand instiftades en mängd rosenkransbrödraskap,, På biktstolarna' målades den s. k, tystnadsrosen, Bruket går tillba- ka till" en gästabudsscen bland : romarna. De band upp en ros över bordet, Vad som blev sagt : under rosen — sub rosa — fick inte föras vidare, 5 0 När de andliga vederkvickte sig med vandringar i klostrens rosengårdar var det något mer än en vacker blomning de såg. Det var mångfacetterad rossym- . bolik, 'som genomlyste deras me- ditationer, Mot alla strålade den fram i katedralernas rosenfönster, där Jesu släkthistoria öfta åter- gavs av Jessaiträdet, Isal, Jessal "war' fader till David, av vars hus Jesus föddes, =: cc ot 5 Härmed är, den allmänna bak» grunden till vår vackra julpsalm > ' Sl, som går tillbaka på ett ka= tolskt'' original angiven, ” - Det är en ros utsprungen. ' " "tav Jesse rot och stam ... Rosen är Jesu blödande, kärleks- : fyllda "hjärta, "Psalmens innehåll från” 1500-talet, ' ., bärs fram av melodin lika myc=' ket som av orden. På ett.i sin och suggestivt sätt blandas jubel och klagan i den, Skuggan från . korset faller in i. födelsenatten "precis som i Wallinpsalment "Var : hälsad ” sköna morgonstund"; Detta ditt rum. » (Forts, fr. sid. 4) 70:03 = Du lovar att komma igen? Du vill? Fes se men inte"i natt. . ..Under vägen bort mot huvud- byggnaden. var: det som om hon upplevt en triumf, en bitterljuv glädje, Och. det var .som om ett skratt 'satt "oförlöst inom henne, - Hon hade på nytt fått kontakt med livet, Hon var inte längre « begravd - här : i "fjällvärlden, I fjorton "dagar" skulle. han stanna här, Hon :skulle nog få tillfälle att vara ensam med honom någon i'gång.-Tillfället ska inte försittas. Varför skulle hon inte ta emot? "Vad, hade hon inte sett av fri " kärlek här! Hur' många hade inte kommit hit' under falska namn. Herr och fru den och den, Myc- "ket hade hon sett och hört, Rum- "men teg, Och själv hade hon lärt , sig att tiga och se på annat håll. Nu skulle hon själv ta igen en del av vad hon förlorat här. » Väd skulle Hans-Egon säga? Du har varit länge? Klockan är . ju +... Kanske han för första ,. gången skulle visa sig hård och dförebrående, Ja, kom du, Jag ska ' ge dej svar, Unnar du mej inte en stund tillsammans med trevliga gäster, Det är slut med potatis- 'skalandet och städrockarna i kö- så övervann nyfikent räds= ' lan och han såg sej omkring. Ba- ra några meter ifrån honom och -en bit ut på isen i en vak såg , han: ett hundhuvud. En vacker "+ schäferhund, med bedjande ögon och framtassarna ovanför iskan- d ket nu, I natt har jag hittat mej själv. Ja, han ska nog göra stora ögon, Hans-Egon. Sem kan han gå till sin' mor och' berätta det , som hänt secs, .<” Hon öppnade försiktigt dörren, En ljuslå fladdradi H ” förgäves att komma upp och det . syntes 'på den sönderslagna isen ' att hunden hållit på länge. och försökt rädda sig upp ... se - — Såja vovven, sa Andérs, Så ” " ja. Jag ska hjälpa dej. Inte kun- . ' de hunden få ligga där och « drunkna och sprang han efter hjälp så kanske det .var för sent ... : et 2 Han såg sej omkring och tänk- te på alla torra grenar som låg under - pilträdet. - Blixtsnabbt sprang han omkring och kastade ”" »ut fång efter fång på isen.:För- ” " siktigt kröp ' Anders ut på gre=- narna.” Det knakade lite i isen men han fortsatte och bet ihop "> tänderna. Närmare och närmare kom han och snart kunde han få ett stadigt tag i den raggiga hal- "sen, Hunden hjälpte till; men An=— ” ders fick nästan lyfta upp den. Så kröp |han baklänges och drog hunden med "sej. Den : verkade - alldeles matt och skakade i hela kroppen. Pälsen genomblöt och med iskakor i tovor « «cs ts — Nu ska vi hem till farmor "och farfar och värma upp dej, ' -sade Anders och klappade :schä- ferh. Kan du gå? Det gick sakta men" schäfern följde snällt med och när Anders föste den före sej' in i köket så-slickade den — Du store tid, sa farmor! - — Jag har aldrig sett på ma- ken, sa farfar, + - - bota : — Var hittade du den där, sa= "de Anders mor? nt ' —'Stilig schäfer, sa Anders pappa. Låg den i sjön? Jaha. Det . behöver jag knappast fråga. Kun- de inte ta sej upp själv. Vem kan äga den? 2 a oe : 1 borta från' skrivbordet. Ingen lampa: var tänd. Stolen tom, Borta på dys- chatellen "under. bokhyllan låg han tyst och 'orörlig. Försiktigt smög hon sig fram till honom, Den vita rocken helt uppknäppt. "Han. låg "som om han plötsligt sjunkit samman av trötthet. Det mörka håret sköljde ned över panna och ansikte, Ja, nog kunde han vara trött. Det var ju kring - honom allt rörde sig här. Han som först och sist bar ansvaret för. gästernas trevnad, Han som alltid fick sitta emellan då något hängde upp sig här. so På 'skrivbordet ligger' ohågra ake apper, snören o en lickstång. Par det därför han "tänt ljuset? Det var deras egen : julafton han förberett i den stund då tröttheten plötsligt kom över honom. ' - es På kuvertet står hennes namn, Och på ett kort bredvid läser - hon: "När påsken närmar sig re- ger vi, Du och jag, men bara vi. ' «" Och där ien, or : ! Hon känner hur hennes hand ”skälver, då hon griper efter en, - penna. Vad ska hon med :' den? Stryka över hans ord? sn Hon lutar sig över honom, Om han. ändå ville vakna. : Om hon juet nu fick möta blicken ur hans blå ögon. Om hon fick höra ho-. ligger biljetten. 1ta- . nom säga "något. Väcka honom, -Hans-Egon, vakna! Men hon rör konom inte. Försiktigt brer hon över honom filten. Han 'sover lugnt och tryggt. Ännu håller hon pennan i 'sin hand, Sen går hon på nytt bort till skrivbordet, lyf- ter fram . kuvertet: i ljusskenet och skriver under hans egna ord; x ch jag et är sent, Jag måste in till . stt : — Jag kommer igen. Jag vill : . Å AX
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.