, UT:s JULLÄSNING 1968 VT NURAAAMMMNI Jyyli NNEIAUIN MAMA UNS TNTLLYSNSANSTIT YT AN je h 'h'soliga sommar- - ” dagarna övergår.i regnig, blåsig "" varmare länder, Frostiga vita för- höst börjar de flesta av våra fåg- ihåg det 'och berättar det vidar för sina barn, , (von. ; . Just sedvänjorna från. hedén lar bereda sig för uppbrott till "tid har fått prästerskapet att för- -' vintermorgnar har landskapet av vit. kristall” blivit högt och öds- . ligt. Mycket få fågelröp hörs: En ”kråkas hes gälla” skratt: "tjatter är vad man hör, Och man Eraxande; en skatas . eller ' gråsparvarnas "kan. få se kvicka talgoxar och ,, rödbröstade domherrar nära in på . husen. Den 'elegante och ”svart- ' klädde mästersångaren "koltrasten kommer "också gärna fram till människan då vintern sätter in. Alla de fågelarter som föredrar att stanna också i vår kalla nord- , liga - vinter tvingas: leva under hårda förhållanden. De är ofta — och' det gäller främst småfåglar- na som också om sommaren helst . lever.i människans. närhet — be- "roende av: mänhiskans hjälp då det, gäller att skaffa föda. . « Därför sätter : vi "vintertid ut + fågelbord åt dem. Vi dukar ock- ” > så.ofta sädesbord åt fasaner och - gästar. den. "och mörkast, i julens tid, sätter rapphöns, Vi njuter av det. liv ' landskapet får då snön. tynger, kring: våra hus. Helt död är inte den 'frostiga vinterdagen. - När vintern är - som hårdast : människan : upp julkärvår. Det kan vara en stor glädje att se hur småfåglarna . samlas" i julkärven för. att äta sig mätta, Det händer "att koltrasten och skatan också Julkärven har "en lång historia med anor in i he- den tid. Det är en sedvänja som ". behållit sin auktoritet in i vår moderna och merkantilt lagda tid. Nu har smarta affärsmän sett till att man säljer julkärvar, även i 'storstäderna: Många fåglar söker människans glädje, - ol : - Det är en vacker sed. Julkär- -ven kompletterar fågelbordet och det ser verkligt dekorativt ut då massor av rödbröstade domherrar .plockar korn ur nekarna, "" Julkärven är starkt förbunden med julen. Alla på landsbygden måste sätta upp en kärve. Det är .inte bara bönderna, utan också > torparna, ,dagsverkarna, backstu- gusittarna och hantverkarna som -måste se till att julkärven kom på plats julaftons dag. Många dags- verkare passade på att ta med sig en julkärve hem från tröskarbe- tet på någon storgård. Den kär- ven : skulle gömmas väl, ofta bands den upp under taket så att inga råttor kunde äta upp kor- nenA Den skulle vara. tung och tad då den sattes upp. . fran heden tid låder det myc- ken "vidskepelse kring denna'se- - den. Det är vidskepelse som kan= ske i dag förlorat i makt, men . man hör ofta olika talesätt då jul- kärven sättes upp. De gamla för över sin tro på den nya genera- tionen, Också om man inte tror på allt skrocket så komm t : söka stoppa uppsättandet av'jul-' Förr var det ofta 'svält ' under S rent. av "snålhet, utsatte .man sig - " samling har det hänt att: befolk>- . ningen lovat 'sin präst att slita” . med seden. Men när julen väl . kom, så såg man åter julkärvar- . kärven; Om mar inte: gjorde 'det Av I ngvar | Wahlén er > ha flera kärvar. . sig djupt in i staden husgytter till: : kärvar. Prästerskapet skyllde "in= te bara på att det: låg hedniskt tänkande bakom; de talade också om. slöseriet' med: Guds'' gåvor. vintrarna och det hände att man fick blanda bark i brödet, Detta till trots skulle: fåglarna ha" sin julkärve. . I någon ' västkustför. na. på plats. Förr vågade man helt enkelt inte låta bli att sätta upp kunde man” drabbas av många o- lyckor, Och för.oss senare tiders barn har julkärven så mycket att ge, vi vill helt enkelt hålla våra ' vingade' små vänner vid liv över "den: kalla vintern och njuta" av deras graciösa flykt: 0 oc. Oftast var kärven bunden sam- man av långa havrestrån; Men det kunde också vara kärvar av ' korn eller som under senare år av vete, Det var ofta så att man" på skilda håll i landet. blandade alla sädesslagen. i kärven. Då trodde man att man skulle kunna mana fram en stor gröda av bå- de havre, korn, vete och. råg. ' Många större : gårdar hade jul-" kärvar runt byggnaderna. Det) tydde på burgenhet att ha råd att På sina håll brukade man fästa kärven i én lång stake som i sin > dur fästes vid grindstolpen eller i ett träd som stod bra till. Numera eftersträvar man inte att få upp kärven allför mycket. Man sätter den i jämnhöjd med vardagsrum- - mets fönster där man lättast kan se fåglarna inifrån. Men förr trodde' man allmänt att ju längre upp man fick kärven dess längre blev nästa års säd på åkrarna. ” Julkärven sattes upp då man klarat av julaftondagens sysslor. När kärven hade kommit på plats var julen inne, Men kärven skul- "le helst vara uppsatt innan mörk- rets inbrott. Fåglarna skulle hin- na äta sig mätta före det att de sökte nattkvist. Husfadern skulle sätta upp kärven, På många håll sökte man vara klar med syss- lorna och stå beredd med julkär- "ven för att sätta upp den just som kyrkans klockor ringde in helgen. När kärven var på plats var det sed att äta bröd och ta en sup. Det hände ofta att man för första gången tog ett smak- prov av julosten just då. . På många håll var det kappning er man ning om vem som först fick upp - "sin julkärvi . upp den ' skulle” först få "skörden sådana tröska. (Forts. fr. sid. 3) ec — Vem jag än är så är jag inte - i det tillståndet så jag tar emot i dag, svarade Flog. : " — Vi ska bli två om den saken " sade Buren. kärvens historia Den som först fick under tak” det : kommande: året, Men "regeln | ätt sysslorna' först - ' Undanlät man sig att sätta upp någon julkärve, antingen. det nu berodde: på glömska, slöhet: eller för "stora . risker, Skedde' sådan' "glömska på många gårdar. .i, byn » fick också de som följde seden li- da för det. Då drabbades byn av svält och missväxt. Någon ensta- : ka bonde:som inte hade julkärve kunde vara säker på att det kom- - mande - årets > gröda blev" skral. - Det kunde hända att älgar och annan vildnad åt upp den, att ett skyfall eller hagel slog ner säden - då den stod 'vackrast, eller: att- ideliga regn förstörde grödan se- dan . den - huggits .. och Om' man av: snålhet valde. en mindre väl matad kärve som jul- "föda åt. fåglarna var det också risk att man nästa år bara fick dåligt matade" kärvar att Ser man seden från denna bak. "grund, -är det inte underligt att man valde stora välmatade kär- - "var och att så gott som ingen un- - danlät ' att sätta upp den julaf-- skylats. ” skille vara' avklarade gällde" så - gott-som över allt i landet, NE . ! Men" länsman ' Buren i - — Det kanske vi ska, svarade -Flog. Det beror på dig själv. Men jag säger dig ännu en gång, att ' just i dag vill jag inte se någon annan... on 2 . '" Och med de orden började Flog gå in åt skogen till. a Men Buren var eftér i hälarna och litade: på sina kroppskrafter som; vanligt. Han var ju som ni kanske har hört beryktad för sin ' styrka lika mycket som 'för sin brist . på hjärta och förmildring. Flog gick in mellan några' stora block i skogen och ställde sig där och: när Buren kom' efter fram ” till honom sade Flog. ännu en gång att han ville vara. ensarmn, " — Ensam sa du! röt Buren. Det ska-du få bli när det bär sig så. Men nu ska jag syna dig lite i sömmarna först, > fe son '.— Du ska strax få det, svarade Flog. Du 'ska' strax få syna en söm' så du sedan. te = Den saken ska vi ta ett liv- tag "om, sade - Buren ' och steg närmare intill, lea 7 — Det är du själv som vill det, ' sade Flog. Just så mycket kraf- ter kan jag väl ha kvar, men hel- ler inte mer, Säg ifrån när du vill: börja. = ”.— Jag är inte den som väntar i sådana här fall. (Och obstinatare s luffare än du har jag sällan sett, sade Buren. vs 7 — Det intresserar: mig inte:i dag vad du har sett eller inte, svarade Flog och bröt med det- samma ner länsmannen i skogs- mossan och höll honom: 'där. De "låg nu på varandra, Flog och länsmannen, Flog låg överst och länsmannen underst. fena > När länsmannen såg 'att han: i denne luffare hade mött sin över- ' man blev han rädd och "bad. att få stiga upp igen... Men Flog sva- rade bara med att trycka ner ho- hålla :honom. fast :di grepp." Sår aG oc Ja, nu: länsman -Buren, - sade han. Nu var, det: visst något som -rädd. Flog. Jag ska-inte'sarga- dig till varken "lemmar: eller "skinn, Jag ska bära”hålla dig stilla så att du riktigt ska. få se sömmen. "vv: fakkniven. "9" antog > J—;Det finns: många sömmär, "sade han, "men. av. dem alla ska du hög: mest” minnas' den: jag nu låter 'gapa,' sade Flog-och': skar halsen: av sig med rakkniven. 55 "På en minut var-allt. Flog dö FN eden a skog synade aldrig några ' söm- mar mer. Han. förändrades. efter ) den dagen: Blev: tankfull.: Blev nästan ömsint, Blev -aldrig läns- "man Buren mer .. : Han dök på 'Flog' alldeles. fel" dag, se sade den gamle luffaren - och. slutade med en” suck” sin och gick sedan ut.” . tonsdagen, Och även om mångt ' och mycket i seden har hedniska - anor kommer : kristna symboler efterhand in i bilden, På många " håll trodde man att: Vår Herre - betalade med varm hand det gav åt småfåglarna. ">. Själva ' uppsättningen” skedde oftast då allt gårdens folk sam- lats, Man var intresserad av oli- ' ka tecken. Kom det någon fågel . och slog ner-i kärven innan den ..fästats på 'sin plats, betydde det - att någon i gården skulle dö un- der det nya året, Blev det många sparvar i kärven så fick man sä- kert god fröjd: Då var alla gla- da. Helst skulle dess sparvar ha samlats redan julaftonens kväll innan mörkret kom, Men satte sig en svartvit skata först i kärven hade man inte mycket gott "att. vänta av det nya året, Ofta gjorde man kärven av de .sista stråna i skörden. Det häng- de samman med att ju sämre skörden var, dess fortare mogna- de den. Det bästa stycket säd stod alltså grönt längst. Då fick man en kärve av den finaste sä- den, Då man samlat samman kär- ven stöttes' rotändan ofta - tre gånger mot marken. Även här har man satt en kristen symbol av treenigheten i seden, . Det halm som blev kvar sedan fåglarna ätit kornen hade, sär- skild kraft. Om en bonde inte kunde få en ko brunstig i rätt tid gav han henne halmen efter jul- man: korta. berättelse... cs 4 | "Han 'ladé: mera: ved "på Iden I grunden tyckte han synd.om de där ”arbetslösa” som kommit . ut på luffen mot sin vilja. De var av det 'släktled "som 'industrien gjort om och tvingat till beroen- : de; Nu var de varken fåglar 'eller fiskar; "och riktiga luffare som gick på: trots. skulle de” aldrig kunna bli sf Cen "När han kom tillbaka in med granriset hade han en vänligare ton mot dem, co sr "De 'två ”arbetslösa” satt i oro- lig bortkommenhet och stirrade i elden, medan den gamle luffaren " med 'en viss trivsel tog itu:med att: göra en liten måltid av det härskna flottet, det hårda krokiga brödet och ' vattenklunken i'bur- ken, Sn RN Han rörde sig vant och tyst i den trånga kojan, medan de satt nedhukade, med bibehållen hopp- löshet. och sög sina i stations- samhällena. hoptiggda cigarretter. — Ja, nu är det färdigt, sade luffaren, en stund 'senare med hygglig röst, och ett tonfall som tydde på en viss kärlek till själva livet, Så nu försöker vi väl äta det här då. . - -"- Och så åt de, vande sig vid det härskna 'och åt tyst. Och ett. skimmer av den ' värdighet, som kommer av ödslighet, föll över deras "måltid, -, >. aa kärven. Skulle några korn till : äventyrs hittas i kärven var de bra för både folk och få som led av någon krämpa. Här spelar alltså ren övertro in, Många av | w dessa fantasier dröjer sig kvar in i vår tid, : . På några håll i landet satte man "upp kärven åt "Odens häst” som man sa, I Småland hände det att .man glömde kvar några strån på vallarna för att Odens häst skulle kunna äta sig mätt. " . » Också om vi glömt många av de hednisk: den om att sätta upp julkärvar kvar i våra medvetanden, Och : det ska vi. vara glada för. Den som inte njuter av anblicken av kvicka talgoxar, trätiga gråspar-- var, svartglänsande koltrastar och rödbröstade domherrar har inte förmåga att' minnas tillbaka, att komma ihåg barndemens under- bara jular. Det är en vacker och " human sed att sätta ut välmatade julkärvar åt våra fåglar. Och att tätorternas och städernas folk i allt större utsträckning tar upp - seden då bönderna rationaliseras bort är ännu mera glädjande, Det — talet. . Det lilla bergslagsstaden ser väl en smula annorlunda ut nu, mest i utkanterna, där den svällt ut var mot slutet av 1890- . med modern bebyggelse, . Men: kyrkan står än kvar på bergknal- len, som sluttar neråt sjön med sina gränder, med de gamla låga husen och. de gamla namnen: Klockargränd, Borgmästargränd, Kopparslagargränd ' och : många andra. Ne os Den gamla klockargården fanns då ännu kvar, en underlig gam- mal byggnad, som räddats undan den 'sista stora' branden, Ett röd- målat trähus med inåt gården ut-', springande: flyglar och en, med kullerstenar : stensatt . gård, "Det ra salen”,' som upptog .husets märkvärdigaste rummet var -"sto- humör kommer från något ini- Och nu var det julafton. Bar- nen myllrade omkring Anneli i köket, De var så glada, att taket borde ha lyft sig, Men för Anne- li var allting lägre och trängre än "vanligt. Ute var det grannaste yrväder. Klockorna ringde helgs- mål klockan två, den s. k, torg- . ringningen,, när . marknaden - på stadens torg måste vara slut, Ute i den trånga farstun sysslade Mi- kael med att ,"sätta fot". på en . yvig julgran." Ungarna .stojade omkring honom, Hans den äldste, - ”tiggde och bad att mamma skulle hacka talg till fågellådnn, där: . maten var slut. Lillminstingen kom och 'måste byta byxor, ”Sto- ra syster" — de tre pojkarna kal- lade henne så, för de trodde, att ' mittparti med fönster såväl inåt .' mamma den här gången'skulle få ” gården som utåt gatan, Där' hade « en flicka till, hon fick det också " gammelklockarn, Rosenberg, -:som.: = nå, stora syster ville ha hjälp - i: en "hel: mansålder. innehade ' med att slå in en julklapp åt" får nog av sömsyning . nom- ännu djupare i mossan och : f är. .i' liggande - Med: de orden: tog -Flog fram klockarsysslan; haft sina" musik-: " övningar imned skolepiltarne i sta- dens pedagogi, vilka sörjde: för sången från orgelläktarn i ;den gamla välvkyrkan, som "vid sekel- skiftet" utbyttes "mot. én basilika i åttitalsstil. :-: Nu var Mikael Vasenius orga- ' .'nist, han var ung och vacker och en : gudabenådad 'örgelspelare. - Med sin unga hustru, bergsmans- dottern . Anneli från Kohlsta. i | . Bergsförsamlingen, hade han're- dan fyra barn. Anneli gick :nu med det femte." vs fa Om ”stora salen” hade. rymliga mått, så var de andra, rummen desto 'mindre,' och minst var kö- ket, Den väldiga spisen med sin bakugn tog mesta utrymmet, och där myllrade' dagen i ända de fyra ungarna omkring. Som .pap- .pa Mikael gav. pianolektioner .i' salen . och ;.inte, gärna ville bli störd, så var Anneli och barnen avstängda från. såväl sängkam- maren som barnkammaren i and-, « ra: ändan 'av: huset. Var Annelis ärlek övervinner;: många": vedervärdig- heter," och" fattiga människor har - sina rikedomar: Mikaelihade sin, . musik” och: Anneli ..sina:. böcker., Ändå sätter livet med'sina' pröv- . ” ningar även de: bästa människor "va. Och dessa ' två, . Mikael; ." hade : sina « lynnen,. Mikael var. en gentl -man som få. En nobel männis! en god karaktär, rättskaffens; h > derlig, Men hans alter ego var en : inbunderihet, som» ibland. kunde ta sig uttryck. i, tystnad. och slu-: modern > . ”hålan, där de bodde. .: = > " Nu var det'så, att -"SticksAn- . > skinkan -i, stekugnen, "så "hinner . pappa. Mitt i. allthop kom Anneli' . ihåg, att hon glömt hämta ylle- tröjan åt Mikael, som ”Stick-An. na” lovat ha färdig. > oo: - ""StickaAnna” var en hall stan åt Norra. tulln till. Hon gick på kryckor. Stans pojkar 'skällde henne för . hon kom slamrande med 'de järn- . beslagna donen, bättre förstod de inte, Men evad hon kallades ""Stick-Anna” eller ”Kryck-An-: na”, var hon alltid lika glad;' én av de ' människor Anneli ' mest . värderade i den' lilla skvaller- na" hade lovat göra en varm yl- Av Axel Hambraus lekofta' åt Mikael. Han. visste in- te om det, Det skulle bli Anne- 'lis julklapp” till hennes 'man, Det . Var så, att Mikael hade svårt med”. sit” reumatism. : Den, kade han - - Ådragit” sig under' sina: fi vi, föräldrahemmet mn i. Ingarösundet, » far varit klockare och ' Det var ett evigt drag på "orgel äktarn, "där Mikael satt och skö temusiken” vid gudstjänsterna. i de. Och. nu hade ”Anneli”beställt en' . kyrkan, 'Karl-Ol fin 'stickylletröj åt I] julklapp Mikael Fo... Hä TAS "lön '"”"Anneli' stod vid' spisen, svettig + « orgéln'spel ', ”och varm, Hon" strök”"sig.: med ” röjärmen .-över' panrnian.vy Ett. "ögonblick kom en" yrsel" över - henne, "så hon. måste 'ta'”ett tag”i ”spisjärnet, där spiskroken häng- de” Benen ville inte bära "henne, "Men hon. betvang både yrsel och. trötthet, Det var ju julafton, hon . ; borde "varit "glad: Men hon . var inte: glad. (Gode Gud; hjälp mig!" ag 'skall- be shenine se. efter ju ljag springa 'ut-'de sista ärendena tenhet,: i. oförmåga till'spontan' + och ''hämta . Mikaels . kofta." hos förtrolighet.. - Anneli ; var. . raka ;. ”Stick-Anna”, : Lå Ti motsatsen, hon sjöng utmed allt > : Mor Kari va ter ”deh "glad hon hade inombords. på .gott' och ) "> God jul! sa hon. Kan ont, hon 'kunde vara kvittrande r ovanlighetens skull. ES nr Jag a lilla? m- - merska, 'som "bodde i utkanten av . Kryck-Anna”, - när - . sglad som en lärka, men hon håde pa dig med något, Anneli SS å andra sidan"ett, häftigt. humör, -. Vad det är. för, en underlig; som "hon förgäves bjöd till att: klang i mors:röst, tänkte An : behärska, Och särskilt svårt hade; liv oo.c0c Lö, FTÄGföe e ' hor det under de tider hon var :: Högt sa hon: Du' kommer som med -barn. Mikael. förstod detta,” ' efterskickad, mor, jag måste ut i. han" hade ett.-underbart tålämod: ” stan för några ärenden. TT med henne : under ' dessa tider: ;. Det var. underbart att komma men. underligt nog, otåliga mä < niskor retar sig sällan så på n - inte. uppförsbacken åt kyrkan till. got som på tålamod hos andra. '”-' Snöflingorna kittlade henne ian-. Anneli, som var. mycket: from, », siktet,. människor omkring hen- "kunde ibland inte ens i bönen bli ne skrattade. Men ingenting, inte ”- - fri från: bördan” av. detta dåliga - snöflingor, frisk luft. och glada' ut i friska luften. Anneli märkte offerritualerna lever se- : humör, som ibland kunde komma på henne vid de olämpligaste till- " fällen, ve : mor . Som nu vid den här julen. = Det var inte de många bekym- . "ren. Bekymmer för pengar. Be- kymmer för barnen, som i den fuktiga och kalla bostaden stän-« digt gick med förkylnihgssjukdo- > mar, Bekymmer för modern: Mor? Kari, som sålt hela sin egendom och nu hade lämnat den under- bara : bergsmansgården på landet "för att bo i ett litet kyffe under - flygeltaket på winden.. Nej, dåligt I människor! kunde få bort den där isklumpen" i hjärtat, - Inte ens ”SticksAnnas” glada humör. kun- de . lätta trycket av svårmodet, som kommit över henne, : Hon fick den sköna varma tröjan av ull från Kohlsta, som Mor. Kari . spunnit, - inslagen, Med paketet under armen uträttade hon sina sysslor i en' del affärer. ”. Det var redan mörkt när hon” kom hem, Men när hon fått av sig. ytterkläderna i den "trånga tamburen, upptäckte hon, att pa- ketet med den inslagna" tröjan app var borta, Hon hade ju burit det vv I så stadigt tryckt under vänstra ' armen, men borta var det, Anneli skulle ha velat sjunka ned på en stol och gråta, men det. hade hon inte tid till, . Det vart en. underlig .rund- : vandring i stan till de många af- färerna. Överallt frågade hon ef- ter sitt paket med en : ylletröja. Hon letade i gator och gränder och portgångar, Hon: gick - ända bort till Norra tulln, Kanske ha- de hon glömt det hos ”Stick-An= na”, — Nej, ”Stick-Anna" hade sett henne gå ut med paketet un= der armen... Hon , hade: stått i - . fönstret och tittat efter henne i " kvällsskymningen, Anneli kom förtvivlad hem. Ungarna kom emot henne, Väl- kommen hem, mor! God jul, mor! ropade de... — Men mamma, var . har. du pappa? . oo . Pappa! Är han borta? . 0 sc "Javisst, han' gick ut alldeles + som du hade gått. Vi trodde han hade följt med dig, ot "Nu hände det underliga: Anne- li glömde alldeles bort sig själv. Det var som om hon inte exi- sterat,. . ne > Pappa borta! Har han borta länge? ' . or Ne Ja, lika länge som du, vi trod- de ni aldrig skulle komma hem; Vi ska ju tända gran och-få jul- klappar. : fota sl Mamma,” du lovade ju. hjälpa mig att slå in min julklapp! Det var stora syster, som kom med ..det hon sytt till pappa, ' ; Anneli slog med darrande hän- der in sin lilla flickas julklapp; En underlig oro hade gripit hen- ne, Hon tänkte på Mikaels dåli- , varit - "ga hjärta. 'Kom' ihåg den där sommarnatten,' då han ej kom hem till Kohlsta med 'tåget som . han' lovat, Den natten: han gick upp till kyrkan för att få dö där, då hjärtat: krånglade, Na Rh -Hon försökte « lugna ' barnen, Men sitt oroliga hjärta kunde hon - ej- lugna Pappa är nog:uppe i all. h hä Klockarbacken, såg. hon; satt det lyste ett ljus' i sakristian.: Dörren var olåst, Tyst smög :hön sig in i ;: gamle; kyrk> -vaktarn,, hade-börjät eldade två stora järnkaminernat Så: : Arineli sj på » t-Tack, gode:Gud!v. Bara-de orden: bad" hon! Om och om igen. Men 'så' måste: hon lyss- "pa: "Det var' Mikael som spelade, Heånes' Mikael."Så. började- han sjunga. Hon” kände ' igen: c » Var det inté”én'”'Julvisa Giv mig Guds ära, nglavakt”, och över. Jorden frid'...';': å vackert han /; spelade, Mi< elt vOch ' så vackert han sjöng! rd: och musik trängde in i An- elis hjärta, trängde" in' i hela ennés, varelse, bar henne, lyfte enné, befriade henne från alla '”bekymimer, :alla trötta, -molande > tankar; befriade henne från hen- ..nes onda humör, smälte isklum- en i hennes hjärta . . . a Hon” blev länge; sittande, Or- geln' tystnade, Hon. hörde, hur re- >gistren sköts in, hur Andersson, ringaren och orgelträmparen, som Mikael måste be om hjälp, när han ville:'spela, kom' vandrande -. "ner för trappan. Hon hörde, hur Mikael:tog farväl av sin vän An= ' dersson och -önskade honom god. jul. Så öppnades stora kyrkdör- . ren. och med sin lilla blindlykta i handen kom Mikael.> .- uppför stora gången: :' - ”Annelis ögon såg ingenting för - tårarna, när hon, plötsligt kände sig omkramad av Mikaels armar. « Förlåt, att ni fått vänta på mig! sa' Mikael. Men jag fick en idé, har länge väntat på att få sätta - musik : till Topelius julvisa. Men jag hade inget notpapper kvar, så jag måste in i bokhandeln, Och -där gav de mig ett paket, som du hade. glömt, när du var inne i något ärende, oh . Anneli tog emot paketet och tryckte det till sitt hjärta. boka efter sin borttappade jul- Hon .hade glömt fråga i handeln klapp. . i änk. ” iskäde hon.” fe .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.