| vd . H Näe ltsedan 1930-talet ;har, jag - då och då skrivit någon ar- « tikel för 'Läkolms "Tidning, sär: . skilt i dess julläsning. Jag har i dem behandlat : kulturhistoriska ämnen: från södra "Halland,' Se- dan tidningen! även I år bett mig om. ett bidrag till sitt julnummer, har jag här skildrat några hän-. delser . från min allra tidigaste - barndom. Det blir alltså även nu några bilder ur det gamla: syd- halländska folklivet, "Den allra ' första händelse 1. : mitt, . div, - som jig ännu' klart . minns, "inträffade en dag på vå: ren 1889, då jag var tre-år gam-: > mal, Jag skulle då göra min första ”längre” utflykt. 1 värk den. Mitt barndorfishem läg ju I ön, den lilla byn i sydöstra Knä- red. vid hishultsgränsen. Jag var jublande glad, ty. nu skulle jag ”få följa med mor ända Ul -Put- sered; 'dit hon skulle gå "och häl sa å& faster Kitta' (Kerstin), en släkting. till" "far. Det jar ingen : dagsresa — vägen var). blott någ: ' ra km '—, men så långt: borta från ”hemmet- hade jag aldrig "förut varit: ”Det:var därför intet under; vatt” jag Brann av iver: fatt; [7 ”gävo Oss i iväg tid nioti- den på” förmiddagen. "Solen åken 'så vackert 'på iden värliga grönskan, och luften var frisk och ren efter det hårda åskväd ret på natten; Bättre och sköna- ” re vandringsväder kunde" vi allt-: så inte få. Men vi hade inte hun: nit "längre än upp "til Johansa,' granngärden, en: vägsträcka. på " bara, ett Par hundra" meter, då” något, inträffade, som gjorde den: ; Ha, Putseredsfärd till:ett' livsmin- ; het 'för "mig: På vägen" mittför källaren vid den nämnda gården mötte "vi Kalla Ingjar, en 'grann- hustru, och "hon :håde: en" "ryslig i nyhet att berätta om, €n nyhet, : som" till det yttersta uppskaka- de mitt barnasinne;' -Hon 'omtala- de,” att åskan” unider'. det: svåra es ovädret på natten slagit ned.i än gåra norr om än ototalt bränt. upp den med :allt. som: fanns' i s husen; "Folket 1.den Var nu" hus- i j rättat" detta; gick” ”hot;: Foch'vr ” "villa, utan: hem; med: bara" Klä : derna på kröppen; När Iingjar be- förtsatte” åter andringen, "men fatt” höra. "Jåg gick . då dé Arma "Herflösa? kan” "också 'kundé Bränna” upp. värt "hem; Hon! svarade," att:det. ; om "olyckan - Vore framme" Den" -upplysriingen de 'mig djupt, 'deh"d e första a 'satt-1 mig hela barndorastiden. När det "åskade, blev "jag alltid, så. rädd, att "jag ville" 'krypa” ned "i jorden 'eHer gömma mig i back: «källaren; Först när jag blivit. . vuxen, gick" skräcken för åskan ' Ä .. bort, så. att. Jag. sedan sett åsk. ' vädret som ett ståtligt” naturfe. : nomen. en "Meri hos barn växla så lätt tan- kar ”öch "föreställningar: | Efter .se helt til traktön,' genom yt ken Mi. vandrade. : Jag hade Ju aldrig sförr sett. dessäå backar, ängar. och: bäckar, som vi. passe: . . rade. När MA kommo upp: till Kärret, den sista ängen på. öns » ägor, gingo .vi på en liten trä «bro över en bäck, Jag "frågade mor, vad den hette,. och. hon sa- ” de, att det var Norrahniltsbäc: ken, Under. vandringen" var det ' et massa ' andra ting. som" jag ” frågade” om — barn kan ju, vara = rysligt plågsamt fr ägvisa —, öch på en del fick jag svar men på . andra icke. Jag tyckte, att det . senare var ”uUtet " besynnerligt, en det gör jag naturligtvis in- RA nu. mer sän "alla visa "kan svara på. > Från "besöket" hos faster XKitta "minns jag egentligen ingenting, bara att vi fick” litet ' Kaffe med vetebullar.. På . hemvägen "gick jag. ganska: tyst och plågade ej -: mor med vidare frågor. Det var - kanske. trötthet. som. gjorde mig så tyst. Men hemkommen kunde jag inte låtar bli att 'berätta för dem som 'ville höra på, om den, märkliga. färden, den första ut I världen”, rt a Å också - tyckte. var . mycket märklig, fick jag göra, när jag var I "fyraårsåldern. Då tog mor- far mig med, när han en dag skulle köra till ”Knäreds mölla, Bönderna' i Knäreds socken ha- FE. "anman/. utflykt. som jag Mv Barn kan ju fråga om " de redan vid mitten av 1800-ta- » let slutat med att mala på sina små skvaltor' i bäckarna vid | "hemmen, I stället körde nu de flesta av dem ' till ”töllkvaren” (tullkvarnen) i Krokån norr om prästgården. Den kallades tull- . " kvarn, därför att "kvarnägareni tog. ett visst mått säd som betal- ning "för det han malde. Morfar var, liksom alla” vuxna på den tiden, » mycket | ”morgongirig”, dch' främför allt gällde det, att vara detta, när man: skulle still kvarnen. Den som kom först till den, fick ju först malet. Han be-, gav sig därför 1 väg redan vid | fyratiden. Han var ju. vid den här tiden bara undantagsman, då far sex år lidigare köpt gården, men han hade tagit undan för eget: bruk ; så. mycket "jord, att . han kunde hälla två kor, dels för! mjölk Och dels för Ikörning, då -korna' var. tama för sådan. Det , » Var litet svårt för mig som barn "att stiga upp så tidigt, något före klockan fyra, men jag blev ju så l glad, när "han dagen förut .sagt "till far; att jag kunde: få följa ; med: till -mötllan, att jag knappt . kunde sova på natten: Halvt. so- : vande kom jag i ”nattmör på gården, där morfar höll med - sin" vagn och sina. kor. Till möl- Jan i. Knäred Var det omkring "åtta km, och den sträckan måste jag gå. med mina träskor bort och hem. Jag fick inte åka på lasset, ty korna hade nog av det- ta; > ;sade. morfar, och 'så. kunde jag på detta sitta och somna och så” trilla ned på vägen. Nej, jag . "måste gå, bredvid, eller efter vag: nen. Det var ingen dålig presta- tion v.en så. liten pojkstackare, som jag då var, att samma för- middag gå en vägsträcka" på ca sexton km. och: det med träskor på: fötterna.: Nog : värkte det på I hemvägen "rätt så mycket ' i. de små. benen och fötterna; men det ? tänkte. Jag inte på, ty morfar ha: : 3 de'i butiken köpt till. mig en lak”. . ritsstång” på två öre; och” att hals | fått en sådan" tyckte jag var höj den: av; lycka! Jag hade aldrig... förut fått någon godsak, varken "sådan eller sådan,” och fick det - i nästan ' "inte: heller "senare: ; Bar- men i den gamla' tiden; var; san. . . "nerligen [Äl I goter, & såsom u ungarna r det, nu: för' tiden; men 'så hade .de inte , . heller” "nägra ruttna tänder, vi? d' ungdom” nu stå- t var "otroligt "mycket: nytt ” och mätkvärdigt jag fick se. å den här: färden, Jag hade för- "ut hört talas "om Lave (Lagan), som "skulle vara en "stor 3, men fatt den" var. så. väldig,” som jag : "fick se den,:skulle jag aldrig Ha "kunnat tro, om man än sagt det. ldrig så mycket. Men hur skulle, orfar; kunna: komma : över, den . denna iåg-det en stock, morfa + kallade: pen :”bom”,: som , hel tängde passagen, Hur "skulle vi > kunna komma: fram här? ter sig eller hur skulle det gå till?”: När... jag : funderade som . starkast över det här 'problemet, , kom -det .en «karl ut till oss, han 'tog undan låset och förde bom- , :"men åt sidan så att morfar kom; : fram, Jag frågade, varför det var. ett sådant krånget med: att kom: ma igenom här, och" morfar för . klärade orsaken, Folket, i byarna söder om Lagan hade byggt bron själva, och därför hade. "det en- samt rätt att. fritt köra. igenom h Folk t norr om" än, vilkét NO méd brobyggandet, "måste. däremot: betala en peng; om "de här ville komma över än, en gåare två öre och! en körare” jag. ms . Då vi kommit fram till Knär | reds mölla, var ingen före ass här. Man tog därför. genast itu "rhed morfars mäld. Medan den: "blev malen, fick jag gå omkring och titta på möllans märkvärdig-" "strängt, att jag skulle' vara för- "siktig. Jag fick gärna stå ocn tit- ta på det väldiga kvarnhjulet, som jag tyckte var högt som ett- hus, men jag fick inte' stå för "nära det, ty då kunde det. fatta "tag i mig och slänga mig ned i vattnet; nere i detta var näcken, "som då kunde taga mig, så att jag aldrig kom hem igen. Det " Var också väldigt intressant att. stå uppe på vinden och ' se, hur "säden från kvarntratten rann nte. pla vi kret ut” | unde. i korna hoppa över med lässet ef | > var” jäg” ju: förut ' något békar > med, men: då vi Fomnmit utanför ' H denna, ”stora, okända, världen”, "Far be: " "fyra, Det var krängligt, tyckte - . ned under kvarnstenen' och: av ; : den krossades till mjöl. Och vad ; det dånade'” där,.. dånade så att ' "man? knappt” kunde. höra, : vad ,- , + eller letter" vagnen ock: var -or- ; dentligt trött” och. öm i ben och. fölter,” när jag" köa hem' igen. : Mer jag ville "ändå" inte för allt "världen "ha resan" ogjord. Jag ; ”Tadé ju så mycket att berätta'om . där hemma; Och grarinen; .Johan- + nés; "för vilken "jag också” ointala. de” "mina nya 'upplevelser;” 'sade skrattande: ”Ja, nu börjar du:' bli iktigt' berest; du har 'ju sett bär. ”Putséré ch" Knäreds mölla.” . - äg. "dock efter ltt par år få vara med: om, "Som sjuåring fick äcken”? Det var visser ligen en. . jag en dag på försommaren följa ' -stor'-träbro över. den,? men, på .: med far, till. Läholm,;” den ”stora” | stad n, som jag tänkte mig. vara kvärdig och ligga nära på r hemma. Den var öst ' och balar och blev, ett” ej så "tungt. Han hade avtalat om' ST på, färden ' med grannen j de: med kor som dragare, vil- var. Vanligt. hos ,hönderna i "skogsbygden sänder den ”gamla” itiden..', - Vägen till "Knäred, Kyrkbyn” öppnade sig för 'mig den ättade för mig ett och annat om” tr xten; "som vi färdades igenom: När vi kommit ett stycke '! väst ' : terut från Knäred, talade han om Tjuvastugan, som. låg norrut: ett stycke på "vägen, I den :'hade det -. bott rövare, snapphanar; :som ; levt på att plundra” vägfarande. : "heter. Men morfar tillsade' mig ”De kommer kanske nu också”, sade jag med en liten rädslå tonen. Men far svar ade, litet små- - skrattande, att de vistades, här , för långa, långa tider sedan, Jag skall inte här ingående be N rätta om denna "resa, ty det har. jag redan gjort en gång, nämli-. gen i skildringen ”Min 'första ,stadsresa” (se Historier från La- gadalen, del 1, Lund 1955, ' sid. 92—101). Men tre episoder under . den kan jag inte låta bli att dra- ga fram här på nytt. Den första” a ot ängre.. få dd. "Skulle. . å, bar det också i väg, Båda” : » Sagt Om liljekonvaljer och lahol.. .. av 'dem' skildrar n min första kom: mers' i livet, på vilken jag tjänar:, "de" tio. öre, en bra. vinst, såsom | jag då tyckte. "Anledningen. till ” denna affär hade en. grannpojke, Laholm, då” han om ett par dar skulle köra dit med bark, rådae ” .han mig att plocka några ”kås- tar”. (kvastar; buketter) liljekon- .Valjer och ha med mig, ”Folket i stan”, sade han, ”ä rent galna "efter liljekonvaljer, och. de .be-. tala hrå. för. dem”; Jag trodde i början, "att detta absolut inte var möjligt: ”De kunna vä själva : ; Plocka” ”liljekonvaljer, : så många de vilja, ogh 'så är de' väl inte så > :dumma; att de betala pengar för dem; när. de "kunna få dem för. y intet”: riv svar "på" detta fick 1 jag då höra, "att det på stengator- »na.i'stan alls inte växte några liljekonvaljer.:' Vidare . var; det riktigt, att de köpte liljekonval- «jer, för när han varit. med -sin: "far i i- Laholm det föregående & året, i dd Joal Wangö i öre stycket. : NS mp en. början tvivldde jag". 1, litet" på, "vad grannpojken: mare; Det var så konstigt, att dot » inte fanns några sådana blom- ' mor i'Laholm, Här hemma i ön var det så gott om liljekonvaljer. på vårarna. Hela backar. var ju överallt-vita av dem; Man kunde : plocka - så . många av 'dem man ville, -och - de kostade ingenting. Vidare var det så 'märkvärdigt; . -att folk i stan hadejså gott. om ” Pengar, att de kunde betala ända" till fem öre för en liten "bunt lil- jekonvaljer. Här 'på landet "hade' man sannerligen icke 'råd att kas, ta ut slantar i onödan. - Jag. tog. alltså "fasta. på, -. vad. ”grannpojken sagt; På förmiddar ' : gen den ;dag som färden till La- holm skullé ske, gick jag följakt- ligen ut i backarna och plockade . ”liljekonvaljer. Jag skulle ha tre . 'kåstar” med mig, och: för dem : skulle" jag få femton öre, en hel . förmögenhet. Men jag skulle in- .te vara snål i min affär. Stads: borna. skulle sannerligen få va. luta för pengarna. Jag plockade : därför mina buketter så stora, att det rent av var uppseende- "väckande, Far och mor blev där. ' " hade: åa hatt: några Pkästar”.. med sig och för 'dem. fätt fem v för också ä förvånade, när. jag. vi sade ' liljekonvaljerna för dem. Efter . mors . uppmaning - vätte ' jag "skaften på -: dem: med -lite 'vatten' och svepte väl in buket- terna i papper, så att de' inte, skulle vissna, under fä den, -- vid niotiden följarlde dag: var, - får 'och Kalle framme, i Laholm och körde in på garvare Docks gäård.. Far sade till. mig, att det » Nog: var. bäst, att jag gick och sålde, mina ”urtakåstar” så fört försöka i 'huset, som "1 - gården... Jag -tydde- horlom -'och : "stegade med' träskorna på: ini. "ett rum'där, vilket tydligen var köket. Där inne gick en: kvinna och 'stökade, Jag tog av. mössan, jag vara nere på gården och 8 se till korna, Han had en äldre pojke från , Knäred, som gick där i med sin får, vilken också nade bark att sälja, att han skulle i följa med mig och visa mig star "den, Han lovade att göra, < detta, och vi båda travade följaktligen . uppåt Bagareliden, upp till Stor- ; torget, Där; stannade vt och titta- . våning stod jag de oss omkr ng. Med stum för äåär och såg på de många och stora. husen, . de väldiga fönstren på dessa och härligheterna innanför dem, Ald: rig hade jag sett något: säådånt förut, aldrig hade jag kunnat - - tro, att det i en stad säg ut på det” här gättet. ' Här var. det "nå got annat . små; shlyga:trähusenh: Här uville ag se: mer vochi-tänkte»:därför hörja - en. rundvandring.' :'Men' V därifrån blev.jag hindrad ”påsett. " plötsligt och” brutalt:sätt "avipoj- - ken, på vars! ledning far. litade,” när han släppte mig öpp: dista-. ' den, :Han>skrek tillvett tag; vara > efter 'han plötsligt' vände'sig om,'. låtle benen på ryggen: och sprang med ' våldsam 'fartstillbaka wed- ; för 'Bagareliden utan:att: säg. enda orå. Jag grepsiav en dödlig - ångest. över att ;så. ha -blivit:' en- sam i den stora främmande, star - . den. Jag vände därför ögonblick-, igen? 'om- jag.också och skyndar «i : nedför: Bagareliden' med. så nga iskutt,'att jag 'måhända. ald- ” ; rig sedan; jtagit- -maken, Jag : såg "" meln" vår : 'jag ”nyycket 'förtretad . på och ville inte ens se honom: > "Vid elvatiden på dagen: var far” möjligt; jag kunde ju” först ö låg "intill ' ka mig. Men när vi kommit ut bockade litet på huvudet och sa-, "de: ”Ja säljer kåsta & lillekör- ' valler å vill ha fem öre kästen”. Hon tittade litet på blommorna | : och sade, att "hon kunde tåga två | -såsom jag tyckte, lyckliga. affär ren, att Jag, när hon kom med . "en tioöring, . sade, att hön "kunde få alla tre/”kåstarna”, då” hon; "Jag blev 'så: överraskad av den; hela tiden: en” skymt : av "ryggen på den opålitlige: .pojkrackaren : som så skamligt. sprungit ifrån - sfönk Trot: mig, även . när: han".till' höger. smet in på den Dockska gården .:' igen. Snart. var. jag .också inne... på; den, mycket. glad':: över vatt ”åter vara hos: far." Men pojklym- ' färdig - för! hemfärden.:: Till :en :- början traskade jag vid sidan av . . vagnen ' eller efter den, liksom vid -bortfärden, men :snart- kän- | de jag mig mycket trött och öm : i bén' och fötter. Jag fick därför krypa "upp"i'häckavagnen-"och där. sätta mig på några tomsäc- "kar bakom far, som satte sig på åkebrädan i: vagnens. framände. Men luften var förfärligt vårm, solen gassade rysligt, och" ned i'liggande ställning. vagnens förfärliga skak- ning -på den håliga. och' grusiga vägen somnade- jag nästan 'ge-. . nast; och inga stötar. kunde väc- på -slätten, öster -om byn "Ahla, blev. jag väckt: på ett mycket rått och barbariskt sätt. Vi möt-. ”te två” "hästkörare”, och när den vara så snäll och köpte två på en ” gång.: När jag skulle gå igen, ; frågade" hon, om jag inte ville ' ”ha ett 'glas mjölk att dricka; en bordet, Då jag svarade: jakande : stor 'skål med. sådan stod, där på förste av "dem passerade OSS, gav han. mig ett rysligt piskrapp, så att jag blixtsnabbt vaknade och häftigt skrek till av smärta. Far, som salt i 'framändan av. våg- "nen, hörde ju slaget, men i förs- , ta” ögonblicket ' trodde"! han, ” "att 'slättbon piskat en vav. sina'häs- tar Först när jag gallskrek, blev det klart för honom, : attyjag” van. rit offret, och när'han vände sig om, fick han se karllymmeln" kör. > ra undan” med rask fart, och då: kunde ju ingenting” göras, a S gendomligt nog är detta. den enda gången mitt liv' som i på. hennes. fråga, slog hon upp | jag av en främmande människa ett stort glas åt- mig. När jag'stod :/ blivit utsatt för kroppslig Miss. ' ' handel på: något sätt, och "det .där och som bäst drack av mjöl- | ken, kom det en annan kvinna in i' rummet, en litet finare! än den andra. Hon granskade mig en "liten stund, och' sedan sade " hon skrattande: ”En sådan liten H fästman du har här inne, en li ten träskogubbe.' Jag tyckte, att det låg inte 'så litet hån, i detta : ”liten fästman” och” ”träsko; ub- " be”. Jag blev därför rätt; så för- ganska hårt: ”Ja ä ingen fäste- man; ja är för liten”. Jag drack ' "ur resten av mjölken så fort som ' möjligt, satte glaset på bordet, : tackade och gick, förargad över , pratét om ”en' liten fästamn” och ””träskogubbe'. + men ' glad över tioöringen, den första slant som jag själv ' förtjänat. ? fter affären med ”yrtakåstar- na” gick jag in på gården tili . Docks garveri igen. Far hade Nu Larssbn, » närmad över yttrandet och sade / bland, så att. det träffäde. huvu.. Cänmu inte fått sin. bark uppmätt ” :utan var kvar med sitt lass, Han sade därför, att jag kunde gå upp. på torget och titta på stån en stund. När han sålt barken, skulle han uträtta några 'ären- den före hemfärden; och då fick skulle vara i 'min tidiga 'barn- dom. I skolän blev det visserli- "gen då och då litet ”knabattan: . | . de” mellan OSS smäåpojkar, men det var” så lindrigt, att det: inte är värt att tala om, Skollärarna förr "i tiden. slogs mycket tap:: pert ibland. Blott en sådan har jag! haft att. Bära med, Sven och han örfilades i det kunnat explodera, men mitt ' ' fick han aldrig något tillfälle att expediera på det sättet, -.; . T många hem kunde det ännu "mot slutet av 1800-talet yvankäs,. stryk. efter noter, men hemma | hos oss i ön vet jag aldrig; att det agades med ris: eler käpp, Det fanns visserligen” ett' bastant " björkris insatt 1 rambrädan ” "vid köksdörren;” men jag minns: ald: rig, att' det: användes. När vt. barn Vväsnades och stojades allt-'.« för mycket och tillsades att va- ra lugnare, så hjälpte det” med, att far eller mor” bara "tittade mot riset ett slag, för att vi .skul- Je bli åtskilligt lugnare, Det” var hlott en gång som jag såg far. komma med ett is i hanen för på: landet med :de - vatt "smörja upp” de tre Mäta - uv oss barn, Vi hade förstört nå. gonting, och han 'var mäkta föres grymmad därför, Men när han kom och vi såg, att det skull pli ”smäll”, sprang vå in (tina. stuga, till mormor för att göm. ma oss, Då han kom 1 dörren och frågade efter O8B, sade mor. molit ”Nbls, du ska väl inte slå glöttana”. Far talade om, vilket rackartyg vt gjort, men när han att det blev någon avbasning av, Niär han var borta kade mormor: ”Hör ni, sånt ska ni Inte göra sagt det, så gick han'igen, utan "mer; det. ”ska' ni lova mig”. Dut Da gjorde vi, "och så var äen I eptag.. der: övar, er i lpgg” annan gång, i rätt tidig barndom, jhotade stryk igen. Ja ock -Allda,' min: äldsta -Byster, har "de. begått 'ensdum "och: -ful : Bär ningyvi: hade bestrukit fars siip- sten med-tfäräas Vi hade sett; fatt far :då «och :då: tjärade: saker och tinget dörrar; ivagnshjul,s träskor, huvuden ochsannat, Och var: för ekullé:inte vi göra” som” hän? spannen'-'sto "hugghuset "och: tjärborsten var iv denDe gällde bara att.få något offer'för tjärningen, Ja, det 'kunde'ju slip. stenen" pli, inte kjälva trästattvet, ”tyrdet. var tjärat, utan själva zte- > nen; sVärpå sfartslpade,:och den ' ad. Den stod"så "Tätt : Vi.tog;tjärspannen. med börsten = 4; gick. till :slipstenen”och Börja- "de :vårt: arbete: Jag: »hade: ju: leg- ningen, ty- jag. vär! lett: och Tätt halvt är äldre:än "Alida? Just söm ningen, 'kom. far, och: när 'han såg; vad vi hittade på med; skrek han / "mycket 'argt:i "Det "var? det. dummaste jag har" sett, ni fördärva” slipstenen för" mig, a 'Det skå ni då få: Stryk för. Altda för in-i-stugan, "en abb - Som” en pil. 'Jag åter 'smög :mig :båköm - stugan och.upp'till Fållaliderna, ett par. hundra meter öster om . gärden, ? Jutan att far: såg. vart "jag tög vägen. Därippe på liden gömde jag. mig:i de täta snären av ekebuskar, som. då fanns här ;'i. långa rader. På busken, .som jag stod bakom,.skilde jag litet på grenarna, så att jag fick” en god ' utsikt ned. till' gården. Jag stod : där och undrade, om, får "skulle ? "komma efter.;. Men det vichöll påssom bäst: med: tjär i gjorde han inte, I stället såg jag, - .—.att..han.-efter en stund gjordé. i ordning häckavagnen' £ r att kö- ra in råg. Det var varmt "och s0- ligt, alltså! ett bra 'bärgningsvä- der." Mor såg jag också komma” ut: för-'att. följa med till vången och stå I lasset, Ett par, tre gång- er var de: hemma med ' råg, och mör passade då på. att titta: in till! potatisgrytan . i ' köket.. När "middagen ” "kom —' det "brukade vara ; "vid. halv. ettiden —' och man skulle” äta, :ropadé man på mig, men ingen pojke kom, fast Jag, 'hörde? mor "säga. med rätt . "Var kan då: Joel ; vara”? Efter maten börjades. det. med: rägkörningen igen; och: när, far: och. mor på. nytt :var ute.i vången, :vågade jag. mig ned till. "stod kvar, Då bordet litet” kokt Potatis 'och- ett. pari stekta. fläsk- -hita Mor. hade tydligen: tänkt, . att. jag med. tiden” skullé' våga "mig hem och äta, då; jag ju mås. "te; vara hungrig som. en ;varg. Det vär, jag verkligen också; ty « det.riktigt skrek i magen på mig. När” jag :sénare på” eftermläda - gen" "träffade" far 'och, mor;igen, blev” det icke något förhör och a efterräkningar, De" såg” ju ätt. jag var både "flat ock” 'skam- +" sen, Far sade blott Met, k rsthäd- Phan skulle slip. igen; "meh gick "ganska I ändå; och Lovar jag glad örer, jag tjära kdrig någon sat onödigt. mer, bSsåvung”jag är var, så: lärde mig. döck' att tänka "mig: för litet, innan Jag företog nig nå ; Ja, detta” var sjägra. Korta! skild- ringar av uppbyelser: under min tidiga bärndon. Det vore.ju myc: > 'ket-mer att Ala :om :barns liv i den gångna tiden, deras leksä- ker, som :de i :allmänhet + , gjorde sig, deras' lekar; förhål-. ; lande till. fräldrar” och grannar och annat. sädant. Men :det "få . Vara till e& annan gång, "Alltför långa artklar blir ju å regel I trå kiga,' och vad ” "som " här" Blivit . ” skrivet, år därför. vara nog för ” bes far att få tjäran från stenen ” « denna gng, Det här prestéra des har kaske redan blivit. alltför ” (d
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.