I - Jämställdhet ifråga om ägodelar; : ten, så skulle hon vara där. Kar- ' friarna därifrån. På. hej vägen "> ka-uti, men den hemgiften räck- :' blev. förstås glada,. men för säd. Och ingen av de friarna fick å DEKEN de ett ryktbart försök att råda de, att de båda andra ”rävade" ig själv. Hon gjorde det, innan ,. på honom, och "det höll 'på att - hon. ännu fyllt tjugo år; alltsås "bli slagsmål. Men just som kloc- Som fö . » vid den tid, då hennessförstånd ” kan ' var tolv, begynte en:gök över: det; så vacke, örvånade sig ännu icke hade mognat. . :' högljutt : gala oppe bland: den hon. Snarare för arch Snäll var «I ett gärde bredvid byvägen gamla ekens: lummiga "löv. Den . över att icke la nade man sig stod. en månghundraårig ek: som” "rösten" kände friarna igen: Där- = fler, . Sannolikt Sarna var ännu . "Kallades - Brudeken, emedan en "oppe satt Alfhild. Hon skrattade. . Kl fanns det också .. brud skulle ha dansat ihjäl: sig -"' och gol,' gol och skrattade som" |: bo socken, - MEN mänga, s «on : till henne, men lighet bar håg = vid trädet eri gång för länge se-' ' den största galning. Och'det ha- - 5, SIA il bag att" icke Fr ann det klokast ' dan, Unga "människor brukade .- de väl gått an med" det, men det ' rg ERAN £ RR amträda. För vilken. stämma möte vid Brudeken om ,” hördes också en annan röst. Den Er oSd Ra KRISTEN ” - ww Cd Pojke "som helst var det nämli- ' helgdagskvällarna. Nu hade den tillhörde "Knut. Pjärv, soldatpoj- . ena av Alfhilds frtare:länge- ve- .; ken, "Alfhild och Knut satt där-' lat träffa -henné ensam någon ; oppe på en.av ekens 'fotstjocka öch det anna ett helt hemman, - . kväll, mångfaldiga gånger. hade '' grenar och höll om varandra och socknen, som blott två gårdar i . han bett henne komma till Brud- - " prövade munnarna i i kyssar des- denna historie Var" större. . Och ' eken. Hon var ovillig. men. till ” semellan. . - + Jet, då man an, ”örjar:på 1870-ta- — sist kom en lördag, då hon lät ning: gr n ännu i stor utsträck--- beveka sig: om -friaren infann, : : MA es grundade äktenskapen på' : sig vid eken klockan tolv på nat- - " Ursinniga rusade ' de: lurade YA få LÅ > ER 2 EA RSA 0 tue giftermålen or dnades efter man- "len blev överlycklig och lät flic- ”försonades de och enades om att og ikning.: nr "kän flera gånger förnya löftet, .. ge soldatpojken stryk. De läg .och - hö ad Alfhilds tre friare hette - och hon bedyrade att hon icke "vaktade på honom hela natten, T: icke. alls "till. vår historia. skulle svika, 2 "men han undkom dem. Då cna- Nan: tycker emellertid att de bor-. Nu hade också de andra. friar- > des de om, att . det gjorde; det" mel: räckt för. henne att 'välja na länge sökt få till. stånd möten .samma;' Knut : Djärv skulle n0g nu mer. Men mycket vill ha än- — på. tu. man hand med Alfhild i inte få. Alfhild i Transjö i' Alfbi er, och: ”ännu mer” var för « Transjö. Och — vad kom det-åt - fall. : Id; en pojke från rotens sol-, "flickan — denna lördag gav hon Det var alltså den gången, då. dattorp, Han hette Knut och var” — &tt besked även åt de båda and- ' Alfhild försökte -räda sig Bjäl - en-av soldaten Djärvs många sö- ra: om de infann sig vid Brud-. men hon spetade sina friare d ner. Äv.sin far hade han ärvt en: ' eken klockan tolv på natten, "så - ta spratt vid den-tid, då henne: $tätlig kropp med en väldig styr: ”' skulle : hon vara .där, Även de förständ ännu icke hade mognat. ' te. ju icke, om han 'skulle ut och = kerhets'skull lät de henne flera” henne, I: sinom id kom det näm! fria: till en bonddotter: . Det var: gånger upprepa 'att hon säkert" igen "från en .grannsocken ' en inte heller någon. som "räknade ' skulle komma. "friare, som "kunde. uppvisa mera honom-: bland -Alfhilds. friare. Och i god tid före klockan tolv ;; mantal än' någon .av de andra; .Bonnabarn ska ha bonnabarn” var. alla tre. fwiare vid eken, : Vad han hette kan göra: detsaim- "=": sv : det var regeln. . . Snopna, häpna och stumma: stod -- "ma; men det viktiga var; att -AN-" "Alfhild satt och gol "Vad ' den, åtrådda ' flickan ur- ”"de där och tittade på varandra. 'hild till slut gifte sig med hohom, och hade" tre friare” under: sig sprungligen häde för planer, det De var alla komna, men Alfhild ' och flyttade till hans' gärd.' och "sin älskade :bredvid' sig på . är icke gott för oss att veta nu. fanns" här icke. De började” tro "Men7då hade 'det.'gått mänga: sen; gre en, Sedan, n natten” hade "Men vi. vet, att Hon en gång gjor- - ont. om varandra, den ena trod- "många: dagar" sedan den natt, då iQ: tillsägelse” och 'utän att "begära, betalning för det. " "PNågon gäng förbi. .gär a i kjuldt hade” hans barns "ma" friska” tit "som alltid: Di . te-bekymmersam ADjärvs .hus .emellanåt.-: ämmen” Vår. sönder: sågad ankor, d, ” var inte . ke? fdan spi - SY tor ray der, kans ä vec: oh ytkogarden vå |. Eoenätande han "hur mycket i äha mer 3 i Anka på något,” som ' en flicka sägt: fionom' 5 gång, :en' natt; Det "vär något: ttiderligt; ”Hägdt v rtokigt.; Sätdtänt: söj r vare "hade han» giv arbete, det MisE Je, å för e ä 1 sbärnisti tt ed ATfhild många". gånger, södan » hön "blev i gammart,. men s hon” hade; bara". sagt vanliga jord och aldrig” "-upprepat . .de -”där barnsligheterna; "Säkert ”; hade "hon "också; glömt alltsammans. > Moderat att; han gick och. kom. i nnu, när. han var över . och" hon” redan arför:skulle:han skö- dra: fäder? "Arvet t här är en inycket gammal vild av. s gverket. I mitten till höger. kan - man se. bryggan vi pråmarna I lade. till, : I förgranden ”gamla ; strömf. ” iststråk mellan Ängelholm. ch ” klubb: och: det. är fö benal I ” med kostnader att: hålla 'bät” Om : det ä av rent/ ekonomiska sk ken sommar på" "Rönneå. Det på den” tidens populära. tu: "Skälderviken.: ick'-han: en ' vacker" r medalj för ns brsvarie trogen tjnäst. och « blev" mycket; hedrad. av» såväl viga: ARE prästen. som” församlingsbornå. men; denna gång var shän: Något är efter” fick "han" också tat: än, vänligt efter -arbetet: avsked: tuto d:spension, Han: var ar : nog ändock :så,' att de "nära sjuttiofem år, han: började bli för gammal: för. sina befatt- - r hingar;. an - orkade . nog inte nå änder; och : + -trampa klockorna som han skul- rande; 9 Ta omöjligt "att än le, och det "gick trögt med. gräv- : ningen på kyrkogården. Om. han . själv "fått. hållas, så 'skulle "han emellertid.ha varit kvar-i tjäns ten: ännu:några" år. .« Ty. det. blev: 'ganska enformigt da säkra inkomsten, ER den'var ' I > mycket: liten. Familjen: var: mest Kan man in ite tänka: sig : inte; men man: får. skylla den ? : ' nedlagda 'verksamheten'"på: bila en. liten” hamn i alla. tall? 3 Och annan Där Byns förta ande nere vid Lagan men slipen . cz ärv. altid: pengär : mn inte varit så "värst. livaktig. Ty- ” ställde sina. båtar: till: förfogan- ' ben har staden så att säga" ”tagit arna : tider, "under vilka” han:var- rr får "man väl säga, för visst .. de, för utflykter ut till havet och igen” i "och med Cat avloppsre- ' ken. Behövde inga. i klockorna "som klubben inte verkar vet man . hänvisad till dets na' spa helt tagit kommanict. Pättrafiken på senare år har ” Lagan var medlemmar. "Klubben ;som staden en' gång "skänkt 'klub-- i'sin ”puhg, men: det kom "också är det väl ett. trevligt inslag i - ' laholmarnaNkunde ”äterupplova” ningsledningen dragits: fram här, ' eller gräva gravar," "och då "fick . stadsbilden, > ve on ; gamla minnen. CY Kan "mån Inte tänka sig en '. han skulder: och:.t : . z Ims Mo- , . Motorbätsklubben: fin om ot . ' run att'hushålla:oc knappa. in.: "och långsamt att gå som pensio- Omkring 1948 var Laholms : ubben, finns fortfa: "uppryckning , på "alla, fronter Djärv hade Döden som arbets- Den" Yngsta "flickan, det; ” nerad och; vänta. på "döden. "Han re tankar. Djärv, brukade säga: ; däran; arn, som: ännu. vistades. — Ska en gräva tre alnar djup h z : bodde” i;en'liten stuga strax in . .hemma, läg i". "Jungsoten. för en riksdaler, så: hinner en å ju ett tungt; dåge: via Varje slag till sltt. forna oc. ;äldrig sörja;själva likett:! . ”verke; ; da, 'hur det var, blev det: betsfält, När: han lagat. sin mat - Det fanns de som ty te, att tyngst av alla han gjort. ” "och bädda detta ;var hårt och känslolöst.. 3: förstod” . nen, så" gick,' han 'vanligen ' ett sagt. Men: Djärv var icke hård det var fatt här i livet, "slag / bortåt ” "kyrkogården. : Han och han kom åter .i jämvikt. Han . vår! ju så henimastadd: där, hän örstod : nämligen, ; att: han. rakt' hade ju gjort tusentals: dagsver- rådde om, häri liv ken; här. på.. Dödens: åker... Nu ad" er hade kunde”en”m gick: han; omkring .där likt en ytan rakt Inget: rådde man om. bonde, som! beskådar sin gröda." Vär. människan ; bara. vänjde" sig.- Här väntade han ju inte' på nå vid: den. tanken, så. kunde. hon” - got, som -skulle: växa" opp, här leva och:.ha. sinnesro.: Hori " säg man : inte, någon .annan väx- också ' vara" gladare "vid - ling. än den han varit vittne till m hon ännu: hade. Och : i femtio år:: Nyss uppkastade kul- lar och kullar 'som höl! på att utplånas "och: som snart: skulle grävas.om. Spaden kom i tur och ordning till de gamla utplånade gravarna... Nej, här var ingen- torbåtskiubb mycket ' livaktig, : rande, på. papperet, men med ak- föratt, få till stånd litet båttra- givare, och "Döden ä nyckfull . Det är tjugo år "sedan. Sune : tiviteten är det inte mycket be-' : fik igen på Lagan? Det ä väl "och rakt' intet”. att lita Broms var ordförande. och så ' vänt. Klubben-har inte haft det ' en nåd att'stilla bedja :om.' Båtar även -under -de” tider, -d ; ” gott som alla som hade flytetyg i - tt. Det kostar pengar att' dri : som är så "vackra, « strejkade och: vägrage: att! 'ge hö- "Det" "gam : ibland — långt: ifrån, vaäarje. Bång. oc en del minnen, 'Brudeken'ha ”"sommarnätterna.: "Och'"- . gångerria mindes. han. bäst. då hon, spelat tri friare, ett "sådant roligt. spratt "Hur lång tid” det än vin i a varen att:se, men "ändock ville "han gå: här. Och , när han gått Ten dag. ett:slag Jängs raderna av gravar, order om "att gräva « f satte han sig på "en bänk och "net, : SS kanske” var . Kången, som hö derliga 'örden: Eller om" det: .en annan gång, han Kunde om ot ligt, :-komma ihåg” aet.. numéi som hette, A . 1; a hette": er, brydde” han ssig icke ”. : Här.var de församlade de som :om/"Det :vdr: i alla fall hon; som." stått "honom nära och de som var: oppfödd -Tränsjö 'och som " han känt "ifrån "ungdomen: Här . i ändan Av. tåg: hustron' sedan åtskilliga är, Sf här låg tre”av. hans barn och in "plats ähgst Alfhild dech:: hennes' make. Ja, rå råden av” även alla de friare; som Alfhild orten "räknat: " hade I ungdomen; hade - kommit avlägsen" plats, hit, Djärv mindes riog. Fast se ke'Djärv som — tio” är .hade gått sedan dess, : var det bara. kom Kan ihåg hur. snopna och rådde, Hennes man = " ursinniga de varit den där gång- äl Kärt råd att köpa grav- . on, då de blivit Inrade vid Brud- : men; hån. gjorde, det icke, ' eken > den'gången hade den köm värann,: så"s "samma "grav: på körkgårn! Så tokigt- sagt! Det mäste” Väl - : en ung.”och tanklös:. flicka, SÖ) Sitror paren” kärlek; som varar : bortom” "tid; och död. När” det. var det; ju. med kärleken vad, man iu. skall kallat När som -AIenfid och h valla fall ett träkors granna Alfhild härmat .en gök Vicke hade det nu be oppe I 'ekeri och haft. friare un- färvs - dels för han. der" sig. "medan hon sdå' och -då ide. noga, märke. på, stället. Han::; kysst! den? "fjärde, sänt: satt bred- brökade också" ansa: gravar, fom na de. anhöriga. betalt onom för: äv oo (Förtss Ya sid; 2. ee "Lagan” anno 1908, Till h 1
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.